Transcript Sambabladet 19

God helg önskar SAMBA alla medlemmar och stöttare!
Nyhetsblad för SAMBA – samarbete för barnen • nr  • dec  • www.samba.nu
Forskning, verklighet och de
ungas väg mot vuxenlivet
Barnfrågorna på
samhällsagendan
F
örra året vid den här tiden skrev jag i
SAMBAbladet att två tydliga företeelser var å ena sidan den motvilliga
politiken avseende barnfrågorna, å
andra sidan det stora engagemanget för
dessa frågor från de ideella krafterna.
Jag skrev också att SAMBA och andra
grupper arbetade intensivt under valåret med att få med utsattheten hos
hundratusentals barn på den politiska
agendan. Men att det inte ville sig då.
Detta har radikalt ändrat sig under
 då barnfrågorna kommit upp allt
mer på samhällsagendan.
SAMBAs Rikskonferens Barnen och
Samhället i slutet av november blev ett
litet bevis på detta, då deltagarantalet
blev betydligt större än tidigare år.
För tredje gången ordnade SAMBA i slutet av november konferensen Barnen och
samhället.
Första dagen var det fokus på skolan, hur man ger stöd till barn med funktionshinder, hur man stärker elever med annat modersmål än svenska och varför fritidshemmens potential inte utnyttjas. Andra dagen handlade om unga i arbetslivet och
projekt som stöder unga som varken arbetar eller studerar.
Moderatorer var Sofia Karlsson och Charlotte Signahl. Arrangörer SAMBA,
Barnverket och Vårdalstiftelsen.
onferensen inleddes med att Fryshuseleverna Amanda Löfgren, Erik
Hurtig och Oliver Thunå framförde
några sånger. Sedan berättade Amanda
varför hon gillar att gå på Fryshusets gymnasium, en skolutbildning där man tar
elevernas passionerade intressen på allvar.
K
SAMBAs rikskonferens för alla som
arbetar med och för barn:
2008 års tema: »Barns hälsa och livsvillkor«
2010 års tema: »Förebyggande arbete –
vad gör kommunerna och de ideella
organisationerna?«
2011 års tema: »Ungas situation – forskning och verklighet. Hur rustar samhället
unga för vuxenblivandet?«
Vilka frågor vill du att vi tar upp på nästa års
konferens? Hör av dej till [email protected]
VI ÄR MÅNGA i samhället som bidragit
till detta. Det är väldigt glädjande och
en grund för att vi på litet sikt kan få se
väsentligt större satsningar på förebyggande och andra insatser för att se få se
en minskad utslagning av  -tals
barn och unga från att få fullvärdiga
livsvillkor. Dessvärre kommer det att ta
många år, för utslagningen är grym och
verkar öka.
SAMBA och alla medlemsorganisationer, för närvarande  stycken, kommer att arbeta mycket med kommunernas förebyggandearbete och andra
insatser för barn och unga framöver,
bland annat i ett projekt med arbetsnamnet »Följ barnlagarna«. Nästa år
blir spännande. Framförallt är den ekonomisk bas vi har
under året rätt öppen
när detta skrivs.
Gott Nytt År önskar
jag er alla!
Ulf Jederlund från Barnverket berättade en saga
om hur det skulle kunna vara på ett bra fritidshem.
satt pedagogerna och pratade om verksamheten och rektorn kom regelbundet
på besök, han visste hur mycket fritids
betydde för att eleverna skulle uppnå
kunskapsmålen.«
Allt började med att Barnverket, som
Ulf arbetar med ideellt, sökte goda exempel på bra fritidshem. Resultatet var nedslående, det kom inte in några.
– Jag bestämde mig då för att själv skriva det goda exemplet i form av en saga.
Sagan beskriver miljön i ett väl fungerande fritidshem. De flesta förstår att det
lönar sig, men ändå är det svårt att få
gehör för mer resurser. Som det ser ut i
dag kan vistelsen på fritids istället handla
om en kamp att stå ut i stressen och med
att inte bli sedd.
Ulf Jederlund menar också att forsk-
▼
Det finns enormt mycket engagemang
runt barn och det är positivt. För resurserna minskar och protester och analyser
behövs för att visa politikerna hur mycket
det kostar att snåla.
Ett exempel är halverad personalstyrka
på fritidshemmen. Det berättade lärarhandledare ULF JEDERLUND. Hans föreläsning bestod delvis av en sagoläsning.
»Det var en gång en fritidsgård som
hette Eden, där fanns mysrum och en personal på åtta elever. Två timmar i veckan
MATS LINDKVIST, ORDF. SAMBA
Redaktör: Ingrid Sillén, Samba, 08-642 41 30, e-post: [email protected]
1
▼
ning visar att bra fritidsverksamhet är
gynnsamt för själva skolarbetet.
KRISTINA HELLBERG, fil dr i pedagogiskt
arbete och lektor i pedagogik med
inriktning mot specialpedagogik, forskar
om hur barn med neuropsykiatriska diagnoser upplever det stöd de får. Hon tar upp
Salamancadeklarationen som Sverige har
anslutit sig till, och som fastslår att barn ska
inkluderas i skolan, men hon menar att det
oftast inte ser ut så i verkligheten. Inkludering ställer stora krav på lärare, att man
uppmärksammar varje individ och fokuserar på deras behov. Förväntningar på eleven är viktig och själva diagnosen ska inte
vara styrande i undervisningssituationen.
Undervisningen ska skapa möjligheter i
lärande och utveckling.
Hon beskriver också hur en diagnos
kan upplevas av eleven. Den kan både vara
en förklaring och ett stöd men också innebära ett avståndstagande.
Kristina Hellberg intervjuar just nu
ungdomar i åldern ‒ år om övergången till vuxenlivet och hennes förhoppning
är att deras upplevelser ska ge ny kunskap
till dem som arbetar med de här frågorna.
– Min drivkraft har alltid varit att ingen
ska hamna utanför, säger hon.
Det är inte bara pedagoger som har betydelse för hur de unga klarar sina studier
och liv.
– Det viktigaste valet i livet är valet av
rätt föräldrar, menade ERIK NILSSON,
utbildningschef i Botkyrka, som höll föreläsningen »Rikt språk är nyckeln till framgång i skolan«. Med det menade han att ett
rikt språk är oerhört betydelsefullt.
Ett barn med annat modersmål än
Kristina Hellberg.
Nabila Alfakir.
svenska som kan  ord på sitt eget
språk när det kommer skolan, har inom
två år ett rikare svenskt språk än den elev
som kan  ord på sitt eget språk och
 ord på svenska.
– Har man redan ett rikt språk med
många nyanser och stor ordförståelse har
man ett stort försprång efter två år. Eftersom många resursstarka föräldrar flyttar
sina barn från kommunens skolor arbetar
man mycket med att stärka skolorna och
motverka konsekvenserna av statusflytten.
– Det vi kan göra är att sätta de bästa
skolledarna och de bästa pedagogerna på
de resurssvagaste skolorna. De resursstarka barnen klarar sig nämligen bra i livet
ändå, tack vare sina föräldrar.
Språk, lärande och identitetsutveckling
är nära förknippade. Genom att använda
språket i alla ämnen får eleverna möjligheter att kommunicera och får tilltro till sin
språkliga förmåga.
– Alla lärare borde lära sig hur man
undervisar i språk, från idrottslärare till
kemilärare, menade Monica Söderström
Laure, som också sa att alla barn har rätt
till modersmålsundervisning men alla får
det inte. Ju bättre man kan ett språk, desto
lättare är det att lära sig ett nytt. Föräldrar
behöver också ha ett gemensamt språk i
kommunikationen med sina barn.
MONICA SÖDERSTRÖM LAURE, Nationellt
centrum för svenska som andraspråk,
påpekade att flerspråkighet i sig inte är en
svårighet utan en tillgång.  procent av
eleverna i Sverige har invandrarbakgrund,
i Stockholm och Göteborg är siffran 
procent, i Malmö  procent.
KJELL TÖRNBLOM är på Sambas konferens
för första gången. Han har ägnat  år av
sitt yrkesverksamma liv åt ungdomar. I
grunden fritidsledare, utbildade han sig
till lärare och har sedan arbetat på en
skola i Tallkrogen för mobbade och inåtvända barn.
– Jag såg ju hur de utåtagerande barnen fick resurser men ingen brydde sig
om dem som inte hördes eller syntes. De
kan lämnas helt åt sitt öde och en del av
de tysta barnen tar livet av sig, lika många
som de äldre män som det nyligen rapporterades om, berättar Kjell.
– Många av de ensamma, tysta och
mobbade barnen är väldigt isolerade, en
del vågar aldrig gå nånstans. En del mår så
2
Kristina Borgkrans och Kjell Törnblom uppskattade konferensen.
dåligt att de inte går till skolan, och skolan
tar aldrig ansvar för barnens skolk, det
faller på eleven själv och föräldrarna.
Just föräldrarna engagerar Kristina
NABILA ALFAKIR har stor erfarenhet av att
arbeta områden där många barn har ett
annat modersmål än svenska. Under sitt
snart -åriga yrkesverksamma liv i skolan
i Rinkeby insåg hon hur viktigt det var att
skapa en respektfull dialog med föräldrarna, speciellt med dem från andra kulturer.
– Många av dem är rädda, vet inte hur
vi arbetar och det är viktigt att vi tillsammans diskuterar fram vad som är bäst för
Borgkrants, projektledare, kulturskapare
i föreningen Nya tidens barn. Hon vill att
föräldrar ska få bättre hjälp att förstå sina
rättigheter och skolans skyldigheter.
– Många föräldrar sliter ut sig i sin jakt
på bättre stöd och resurser för sina barn i
skolan, de borde få mer hjälp, det skulle
löna sig för alla, menar hon.
Det var Kristina som tipsade Kjell om
konferensen och båda är mycket nöjda
med de här dagarna.
– Samverkanstanken är A och O. Det
finns en kraft i samverkan. Vi har alla krigat så för att ta oss dit vi är. Vi behöver det
stöd och den kunskap andra har, avslutar
Kjell.
TEXT OCH FOTO: JANE MORÉN
SAMBA-bladet dec 2011
varje barn. Hon tog fram många exempel
om hur det lätt kan bli missförstånd. Som
mamman som skulle börja läsa svenska
för invandrare.
– Men jag vill inte lära mig svenska för
invandrare, jag vill lära mig svenska för att
prata med svenskar, sa hon. Eller den lilla
pojken som frågade sin pappa varför det
fanns så få svenskar i Sverige, berättar
Nabila Alfakir och får många applåder för
sitt engagerade föredrag.
Många igenkännande leenden och skratt
blev det också när MARIA ENNERFORS från
RBU läste ur boken »Lite lagom annorlunda«. Om hur livet som förälder till ett
barn med funktionshinder kan vara svårt
och ibland kan bli både komiskt och galet,
speciellt i kontakt med myndigheter för
resurser av olika slag.
Funktionshinder kan vara fysiska rörelsehinder, det kan också vara olika neuropsykiatriska diagnoser. Men också psykisk
ohälsa kan ge problem och det kräver
stöd och behandling. Till de ungdomarna
vänder sig BJÖRN NEUBECK som driver
Neubeckinstitutet. Han och hans kollega
Roger Hedman har utarbetat ett program
som bedrivs under två års tid när ungdomen antingen bor på ett familjehem eller i
en annan strukturerad miljö. Det första
steget, som kan ta lång tid är att ge ungdomen en fungerande struktur att relatera
till, att ta in omvärlden och det sker med
mycket konkreta frågor.
– Jag minns en pojke med schizofreni.
Första samtalet frågade jag honom hur
många trappor upp hans lägenhet låg, han
visste inte. Han visste inte vilka möbler
han hade och han fick i läxa att komma
Björn Neubeck
SAMBA-bladet dec 2011
tillbaka nästa gång och berätta vilken färg
hans matta hade. Det var det första han sa
nästa gång han kom: mattan är röd.
Det är dags för nästa steg när den unga
börjat göra saker annorlunda, som att ta
av sig jackan, prova att komma för sent för
att andra göra det. När han eller hon börjat planera för framtiden inleds fas tre och
terapeuten börjar lämna över ansvar.
Institutet har också utbildningar och
certifierar familjehemspersonal, föräldrar
och skolpersonal i det här tänkandet.
Under frågestunden ställer sig Samir
upp och berättar hur han kom ifrån sin
kriminella bana när han förstod att han
själv måste ta ansvar för sitt eget liv, han
kunde inte skylla det på sin pappa eller
andra. Han driver ett eget projekt på Fryshuset som heter »Second Chance« där han
hjälper kriminella ungdomar att komma
på rätt bana igen.
Det handlar om att fånga upp dem
som hamnat snett och att ha resurser så
att det går att upptäcka och stödja dem så
att de inte hamnar utanför. Utanförskapet
kostar oerhörda summor både i pengar
och personligt lidande för så många.
Vad gör vi då för att på bästa sätt fånga
upp de unga som riskerar att hamna i
utanförskap? Om det handlade föredragen på tisdagen.
SVEN SUNDIN, utredare på Skolverket, tar
fram statistik och undersöker övergången
från skola till arbetsliv.
Under -talet började företag krympa
och slimma sina verksamheter. Upphandling av tjänster innebar att man bara sysslade med sin kärnverksamhet, vilket innebar att en massa arbeten försvann.
 tyckte man att arbetslösheten på
 % hos unga var alarmerande, och man
måste sätta in särskilda insatser. I dag är
siffran kring  % beroende på hur man
räknar. Inte ens i Gnosjöbältet finns det
jobb för -åringar att försörja sig på.
I dag går nästan alla unga till gymnasiet, men yrkesprogrammen tappar, särskilt i storstäderna. Industriprogrammet
har minskat med  % och omvårdnadsprogrammet med  %. I Stockholm är
det inte ens  % som väljer det programmet.
Det är svårast för dem som hoppar av
skolan. Arbetsgivaren brukar inte fråga
efter betyg men kräver nästan undantagslöst att den arbetssökande har gått färdigt
gymnasiet.
Skola och utbildning i
välfärdssamhället
JOAKIM PALME, fd chef för Institutet för
Framtidsstudier, talade om att uppväxtåren får konsekvenser långt fram i livet,
både genom direkta avtryck och genom
de val som görs för framtiden. Barns villkor är angelägna i sig men också för att
de är blivande vuxna.
Det behövs en hög sysselsättning för
att kunna försörja de unga innan de
kommer i arbete och för att vi får en alltmer åldrande befolkning. Allt färre ska
försörja allt fler. Därför har EU bland
sina huvudmål, att reducera skolavhoppen, investera i utbildning, öka sysselsättningen och minska antalet fattiga.
Men det saknas mål för gymnasie och
yrkesutbildning, menade Joakim Palme.
De unga som har en svag förankring riskerar att vara marginaliserade också
långt senare i livet.
Därför måste man investera i människors förmågor i ett livscykelperspektiv,
där företag och anställda ständigt förbättrar sin kompetens.
Men utan skatter blir det inga offentliga investeringar och investeringar innebär också minskad konsumtion i dag.
NIKLAS STENLÅS, också från Institutet för
Framtidsstudier, menade att kommunaliseringen av skolan var ett trendbrott
och en väg bort från en skola för alla.
Kommunaliseringen skedde mot en stor
del av lärarkårens vilja och en fungerande struktur slogs sönder.
– I dag har skolan väldigt många ansvarsområden. Den ska konkurrera med
andra skolor, marknadsföra sig, samverka med föräldrar, upprätta mobbningsplaner och allt annat. Tid till detta måste
tas någonstans ifrån. Och det går ut över
undervisningen, ansåg Niklas Stenlås.
I stället borde lärarna ägna sig åt kunskapsförmedling och inte åt marknadsföring. I dag finns det ett mycket större
antal rektorer än tidigare som kanske
inte har lärarutbildning och inte förstår
innebörden av en professionell lärarroll.
Någon påpekade att Finland som ligger bra till i internationella skoljämförelser också har kommunala skolor, men
enligt Stenlås har Finland inte drabbats
av det starka trendbrottet som Sverige
utsattes för.
INGRID SILLÉN
33
Ellen Landberg och Andrea Gidoff på Fryshuset.
Ungdomsteamet i Haninge och Paraplyprojektet i Botkyrka arbetar med ungdomar ‒ som inte jobbar, studerar eller
får försörjningsstöd och lotsar och hjälper
dem med allt de kan tänkas behöva på sin
väg mot studier eller jobb.
– Det handlar ofta om att lära dem hur
myndigheter fungerar och vad det finns
för hjälp för dem att få, hur de fyller i
blanketter, att ge dem stöd att nå delmål
på vägen, berättar MONA EKSTRÖM som
arbetat  år på arbetsförmedlingen. Botkyrka kommun erbjuder också traineeplatser där ungdomar som kanske inte vill
studera kan lära sig ett jobb inom kommunen.
– Våra traineeplatser är mycket uppskattade och en morot för många ungdomar. Vi har verkligen något att erbjuda
dem. Vi försöker alltid anpassa traineeplatsen efter ungdomens intressen och
kunskaper, säger LINDA PETERSSON, coach
och socionom som har arbetat tolv år i
socialtjänsten.
Projektet har pågått sedan  och
hittills har  ungdomar skrivits ut och av
dem har  procent fått arbete.
– Vår styrka är att vi har tid.
– Hos oss har hittills   ungdomar
fått ta del av projektet Ungdomsteamet i
Haninge, berättar ANDREAS SÖDERQVIST.
Tid är något som också arbetsförmedlarna och coacherna på Fryshuset betonar
är viktigt för framgång. I två år har Stockholms kommun, Fryshuset och Friends
samverkat i projektet »Unga in« för att få
ungdomar ‒ år att komma in i jobb,
studier eller annan planerad verksamhet.
– Viktigt för ett bra resultat är att vi
inte släpper ungdomarna, att vi hjälper
dem snabbt och att vi verkligen är den där
resursen som följer med ut till arbetsgivarna och myndigheterna. Ungdomarna
har olika problem och det är viktigt att
bemöta dem med respekt.
Det menar ANDREA GIDOFF som är
projektkoordinator för »Unga in«. Tillsammans med ELLEN LANDBERG, som är
verksamhetsansvarig, hjälper hon ungdomarna att nå sina mål, vilka de än är.
Amanda Sehlgård och
Robin Ingevaldsson har
gått egna vägar mot sina
drömmar. När Amanda
fick reda på att det fanns
en skrivarlinje på
Fryshusets gymnasium
blev hon motiverad att
plugga och på ett år läste
hon upp sina betyg från
IG till MVG. Hon kom in
på linjen och flyttade till
Stockholm när hon var
15 år. Här har hon växt
och mognat som människa och hon är väldigt
tacksam för allt stöd hon Robin Ingevaldsson, lärling på Läderverkstan och Amanda Sehlgård,
fått både från skola och elev på Fryshusets skrivarlinje, berättade om sina framtidsdrömmar.
familj.
Robin däremot ville inte studera mera. På
olika vägar kom han till Australien där han
träffade folk som höll på med läderhantverk. Tillbaka i Sverige sökte han jobb på
Läderverkstan där han först fick sommar-
4
FOTO: JANE MORÉN
Ungas framtidsdrömmar
praktik. Nu är han inne på andra året som
lärling på samma arbetsplats genom
Hantverksakademin.
JANE MORÉN
– Man kan tro att de inte vet vad de vill
men alla vet vad de är intresserade av. Och
vi tycker inga drömmar är orealistiska, en
del är bara svårare och det gäller att staka
ut vägen dit, menar Ellen Landberg.
De ger som exempel en tjej som gärna
ville bli skådespelare. Istället för att råda
henne att välja något yrke med mindre
konkurrens bjöd de in en skådespelare
som fick berätta om yrket, utbildningen
och vägen till drömmen.
Ellen vill också ta kål på föreställningen
om att ungdomar skulle vara lata och
ratar jobb.
– Enligt en ny undersökning »Kön,
klass och platsanvisning« har det visat sig
att det är skillnad mellan arbetarklass och
medelklass när det gäller att tacka ja eller
nej till ett lågstatusjobb.
– För medelklassungdomen betyder
det ingenting, han eller hon tänker att det
här är bara tillfälligt, jag ska självklart
högre upp. För arbetsklassungdomen är
det betydligt allvarligare. De kan känna
rädsla om de tackar ja. Att de aldrig kommer att gå vidare, att deras framtid är
utstakad redan där. Ellen tillägger också
att hon tycker vi måste försöka tvätta bort
stämpeln av att ungdomar skulle vara
kräsna och istället sätta oss in i vad som är
problemet.
TEXT: JANE MORÉN OCH INGRID SILLÉN
FOTO: JANE MORÉN
Detta är SAMBA
SAMBA – samarbete för barnen – är en
intressegemenskap av organisationer och
enskilda personer, som arbetar för och med
barn. SAMBA vill höja samhällets prioritering
av barn och ungdomar, och bidra till att de
insatser som görs får så verksamma effekter
som möjligt.
SAMBAs vision är ett samhälle med plats för
barnen. Ett samhälle där barnens bästa kommer i första hand vid politiska beslut och där
alla barn ges tillräckliga resurser för en god
uppväxt. Hur vi tar hand om barnen formar
hela vår värld!
Stöd SAMBA och bli medlem.
Årsavgiften är 100 kr för privatpersoner, 300
kr för organisationer och företag. SAMBAs
plusgirokonto är 25 57 70–0.
SAMBAs kansli finns i Fryshuset, 7 tr.
Postadress Virkesvägen 2A,
120 30 Stockholm, tel 08-642 41 30
[email protected] • www.samba.nu
SAMBA • samarbete för barnen • www.samba.nu • redigering och layout: Ingrid Sillén