Transcript Stolta Maskrosbarn delar erfarenheter och blir starkare

God jul önskar
SAMBA alla
medlemmar
och stöttare
– Jag vill att alla vuxna som har
unga i sin närhet som inte mår
bra vågar fråga. Ungdomarna
skulle våga söka stöd och förstå att de inte hade något att
skämmas för. Tillsammans kan
vi istället vara stolta över allt
vi klarat av och fortsätta
använda den styrkan till något
bra, säger Therese Eriksson i
organisationen Maskrosbarn.
Hon var en av talarna på rikskonferensen Barnen och samhället i oktober.
FOTO: JANE MORÉN
Nyhetsblad för SAMBA – samarbete för barnen • nr  • dec  • www.samba.nu
Stort engagemang men
svårt att få genomslag
T
De vuxna frågade inte hur barnen mådde. Därför startade
Therese Eriksson stödorganisationen Maskrosbarn.
Stolta Maskrosbarn delar
erfarenheter och blir starkare
ör sex år sedan träffade Therese Eriksson Denise Madsen på gymnasiet och
redan första dagen berättade de sina livshistorier för varandra. De blev ett stöd för
varandra och beslöt sig för att hjälpa även
andra unga.
– Vi började förstå att det vi gått igenom inte var normalt och att det fanns
fler som inte hade någon att prata med,
som inte kunde sova, som kände sig maktlösa. Vi ville visa dem att vi var fler som
delade samma upplevelser, säger Therese.
Det var så Maskrosbarn startade, en
ideell förening som stödjer ungdomar
som har föräldrar som missbrukar eller är
psykiskt sjuka. Föreningen bedriver sin
huvudsakliga verksamhet på hemsidan,
men har även grupper, träffar och populära sommarläger. De har fem heltidsanställda som alla har egna erfarenheter av
en förälder som inte mår bra. Deras mål
är att ungdomar ska våga prata och våga
söka stöd. Tillsammans tar de vara på den
styrka de har och har fått mer av sedan de
börjat prata öppet om sådant de förr
hemlighöll.
Men det var inte alldeles lätt för Denise
och Therese, då  år gamla, att starta föreningen.
– I början skakade alla vuxna på huvudet och sa att det där är inget som ni ska
försöka ge er på, ni mår ju dåligt, ni är för
unga, låt någon vuxen göra det istället.
Men problemet var just att det inte fanns
någon vuxen som gjorde någonting, skulle något bli gjort var vi tvungna att göra
det själva berättar Therese.
Stärker andra
Hennes ögon ser klart på mig, uppfodrande. Hon är smal men ger intrycket av att
vara mycket stark. På scenen i Brygghuset
på Norrtullsgatan, gör hon sin :e föreläsning. På de här sex åren har hon mött
tusentals ungdomar och vuxna som arbetar med ungdomar. Hennes berättelser
stärker andra, gör att många som trott de
varit helt ensamma upptäcker att de inte
är det. Det ger dem mod att våga börja
prata öppet om problemen som  procent av alla unga i Sverige delar: Att ha en
förälder som dricker för mycket eller mår
psykiskt dåligt.
Therese berättar med inlevelse men
▼
F
vå tydliga företeelser under  var
å ena sidan den motvilliga politiken
avseende barnfrågorna, å den andra det
stora engagemanget för dessa frågor
från de ideella krafterna.
SAMBA och andra grupper arbetade
intensivt under valåret med att få med
utanförskapet hos hundratusentals
barn på den politiska agendan. Det ville
sig inte. Trots ett väldigt stort intresse
från mer än halva Sveriges befolkning
var det inget politiskt parti som tog
detta stora intresse på politiskt allvar
genom att lyfta in barnfrågorna i
debatten. I augusti ställde SAMBA frågan till svenska folket i en Synnovateundersökning: Hur viktigt anser du
att barnperspektivet är i förhållande till
andra aspekter, när man tar politiska
beslut? I undersökningen anser  %
att barnperspektivet är viktigare och
 % att det är lika viktigt som andra
aspekter. Även om man kan säga att
som man frågar får man svar så är svaren väldigt tydligade och en stor majoritet av svenska folket vill se barnfrågorna prioriterade.
I somras bjöd SAMBA in de ideella
krafterna till ett Open Spacemöte med
barnfrågorna och utanförskapet som
tema. Engagemanget, entusiasmen och
idérikedomen för barnfrågorna var
mycket starka. En egen barnminister,
bättre utbildade beslutfattare, samverkan, barnkonsekvesanalyser och opinionsarbete var några av de tankar och
förslag som kom fram. En framtid där
alla barns fysiska och
psykiska behov tillgodoses blev tydliggjord.
Det jobbar vi vidare
med.
Gott Nytt År önskar jag
er alla!
SAMBA
• samarbete
barnen •08-642
www.samba.nu
redaktör:[email protected]
Ingrid Sillén
Redaktör:
Ingrid
Sillén,förSamba,
41 30,• e-post:
MATS LINDKVIST, ORDF. SAMBA
1
▼
lugnt om situationer som ingen ung ska
behöva bära själv. Det är kaos, sorg, besvikelse, rädsla och oro för en förälder som
inte längre klarar av sitt liv. Oro som
påverkar barnen så att de också mår dåligt
och har svårt att klara sina liv med skola
och kompisar. Therese har också skrivit
boken »Vi har ju hemligheter i den här
familjen«. För två år sedan utsågs hon till
en «Svensk hjälte« av Aftonbladets läsare.
Mamman alkoholist
Therese barndom var till ytan helt normal.
Hon växte upp i Enskede söder om Stockholm med sin mamma, pappa och storebror i ett rött hus med vita knutar. Det
var inte förrän hon var elva år som det
började bli uppenbart att mamman var
sjuk. Hon fick en depression, drack allt
mer och det var då hennes pappa berättade
att hennes mamma var alkoholist.
– Jag hade ju sett att mamma gömde
vinflaskor under diskbänken, men det
trodde jag alla familjer gjorde; att mamma
sluddrade och inte kunde få maten till
munnen, jag förstod det inte. I min barndom hade hon i långa perioder varit
superaktiv och engagerad. Hon steg gärna
upp klockan fem för att rensa ogräs i trädgården om det behövdes. Jag visste inte
heller att det var en sjukdom, manin, att
min mamma var bipolär, berättar Therese.
När Therese och Denise startade föreningen började de föreläsa i skolor och på
arbetsplatser. Föreläsningarna väcker ofta
starka känslor, det är vanligt att ungdomarna börjar gråta.
När hon var yngre och berättade för
sina kompisar att hennes mamma var psykiskt sjuk, blev det inte så bra eftersom
hennes kompisar inte längre vågade följa
med henne hem.
– Till slut ljög jag så mycket att jag inte
längre visste vad som var sant i mitt liv. Jag
älskar min mamma, när hon har bra perioder är hon världens bästa mamma och jag
ville att mina kompisar skulle tycka om
henne också, så jag slutade berätta. Det
finns så mycket tabun kring psykiska sjukdomar, vi pratar inte om det, det enda vi
vet är det vi läser i kvällstidningarna, säger
Therese.
Att det ändå gått bra för Therese beror
på några personer i hennes närhet, bland
annat hennes lärare i sjuan som varje dag
tog sig tid att fråga hur Therese mådde.
– En dag tog hon mig i handen och gick
med mig till kuratorn. Det är så de vuxna
måste göra, de måste ta sitt ansvar, se ung2
domarna som mår dåligt och se till att
skicka dem vidare dit där de verkligen kan
få hjälp. Som en av våra ungdomar så klokt
sa: »Om ingen frågar om jag vill berätta så
har jag ju inte ens ett val att berätta eller
inte«, säger Therese.
En annan viktig person för Therese var
hennes pappa. Han är frisk och har alltid
haft lätt att prata om känslor, tillsammans
delade de den svåra tiden, som två bästa
kompisar.
Men Therese pappa var inte så bra på
att ta sitt föräldraansvar, tvätta, städa, laga
mat och se till att hon kom till skolan.
– Han var beroende av mig och sa att
om inte jag fanns skulle han inte orka.
Redan då hade jag haft svårt att koncentrera mig i skolan eftersom jag ständigt var
orolig om mamma skulle ta livet av sig
medan jag var i skolan, berättar Therese.
En gång kom hon just hem från skolan
när hennes bror hittade mamman livlös.
Det var en fruktansvärd upplevelse. Många
gånger var Therese också på akuten med
sin mamma, då hon fallit och gjort sig illa
när hon var full.
Ingen frågade hur jag mådde
– Inte en enda gång lade någon av de som
jobbade på sjukhuset en hand på min axel
och frågade hur jag hade det. Jag tänkte
ofta på det, varför frågade ingen hur jag
mådde, utan bara hur min mamma
mådde, säger Therese.
Under samtalets gång, när Therese
berättar om föreningen och deras verksamheter, bland annat den omtyckta lägerskolan dit 63 ungdomar kom i år kom för
två veckors sommarvistelse, pratar hon om
»deras ungdomar«. Det låter fint och
omtänksamt. Hon är den vuxna nu, den
som ser ungdomarna som har det svårt,
som hon hade.
Ska det till någon förändring så måste
vi vuxna våga prata om det här med de
unga, menar Therese.
– Ungdomar ska inte behöva bära det
här själva. Vi måste få bort känslan av
skam och skuld och istället bygga vidare på
styrkan vi alla har inom oss, göra något
gott av det vi upplevt. Det kan vi först när
vi förstår att det inte är vårt fel att våra föräldrar inte mår bra och att det bästa vi kan
göra är att göra något bra av våra liv. Vi
kan inte lösa våra föräldrars problem, men
med hjälp ta hand om våra egna, avslutar
Therese.
TEXT OCH BILD: JANE MORÉN
Dizza Tobak Live
Tävling för årskurs 5–9 i att ta
fram bästa antitobakskampanjen
1:a pris 25 000 kr
2:a pris 15 000 kr
och ytterligare över
tiotalet priser på 5 000 kr
Med Live menas att alla bidrag eller delar
av bidrag även ska kunnas visas upp live
inför publik, alternativ genomföras live.
Exempelvis ska musik, dans, teater,
poesi, stand up etc kunna framföras
inför publik. Målningar, skulpturer,
installationer etc visas upp offentligt.
Spelfilmer, animationer, antitobaksreklam etc visas inför publik eller på bio, tv
eller webb. Det kan också handla om
oannonserad flashmob, gatuteater,
manifestation etc
Varje år börjar . ungdomar i
Sverige att röka. Genom att ungdomarna
själva formulerar tankar runt och söker
kunskaper om tobak och tobaksbruk
hjälper det dem att stå emot de frestelser
som ofta uppstår redan i ‒-årsåldern.
Kampanjen om tobak, är av ämnesöverskridande (exempelvis svenska, samhällskunskap, bild, biologi, geografi,
musik, bild och historia) och kan således
användas flexibelt efter önskemål. Projektets upplägg möjliggör för hela klassen/fritidsgården etc att delta och kan
även bli en bra samarbetsövning.
Flera klasser/grupper från samma
skola/fritidsgård får gärna skicka in tävlingsbidrag, dock inte mer än ett tävlingsbidrag per grupp. Alla bidrag kommer läggas upp på www.dizzatobak.se
och sen är det upp till varje skolklass att
jaga röster. Den som fått flest röster mellan tiden  mars och  april då tävlingen stängs vinner folkets pris.
Dizza tobak drivs av SAMBA –
Samarbete för barnen i samarbete med
A Non Smoking Generation.
För mer information se www.samba.nu
och www.dizzatobak.se
www.dizzatobak.se
Tävla senast 27 mars 2011
Maskrosbarn: www.maskrosbarn.org
SAMBA-bladet dec 2010
FOTO: JANE MORÉN
Rapport från konferensen Barnen och samhället
Agnetha Birgersson talade om föräldrakurser.
Forskning som stöd
i det sociala arbetet
Det borde vara självklart att alla barn i
Sverige får en bra uppväxt. Men i varje
årskull hamnar 10 000 barn utanför.
Vad gör kommunerna och ideella organisationer för att förhindra detta? Det
var temat på SAMBAs rikskonferens
Barnen och samhället i oktober 2010.
Moderator var Cecilia Modig, författare
och socionom som bland annat har arbetat som socionom på Barnbyn Skå och på
Rädda Barnens Centrum för barn i kris.
Therese Eriksson från Maskrosbarn
berättade om hur det var att växa upp i en
familj med en mamma som var alkoholist.
Maskrosbarn stödjer ungdomar som lever
i familjer med missbruk eller psykisk sjuk-
Cecilia Modig var en påläst moderator.
SAMBA-bladet dec 2010
dom och driver bland annat lägerverksamhet på lov, föreläser på skolor och för
vuxna som arbetar med barn.
Se utförligare intervju med Therese på
föregående sidor.
Forskning och praktiskt fältarbete
Camilla Webster och Jane Lewis berättade
hur man använder aktuell forskning i
arbetet med barn och deras familjer i
kommuner i England och Wales. De arbetar i organisationen RiP, Research in Practice som bedriver forskning om sociala
frågor. Det är en medlemsorganisation för
kommuner där forskning och praktik ger
ett ömsesidigt utbyte.
RiP startade  och har över 
medlemmar från kommuner, socialtjänster och frivilligorganisationer. Man erbjuder forskningsresultat för medlemmarnas
sociala arbete i form av kunskapsseminarier, nätverksstöd, utvärdering, kollektiv
forskning och utvecklingsprojekt samt
individuellt medlemsstöd. RiP är också
kopplat till universitet och internationella
organisationer.
Konferensdeltagarna visade ett mycket
Stöd i föräldraskapet
– Våre föräldrakurser riktar sig till föräldrar eller vuxna som vill skapa goda nära
relationer och få en mer hanterbar vardag
i familjen eller i förskolan/skolan/fritids,
sa Agnetha Birgersson från Active Parentings. Verksamheten omfattar ca  kurser och andra aktiviteter per år.
Föräldrakurserna är ett stöd för föräldrar att våga lita på sig själva, inte att bli
den perfekte föräldern. Man får hjälp att
hitta vem man själv är och att vara en
mogen vuxen och en aktiv ledare som varken använder sig av straff eller belöningar.
För att det ska fungera behöver man relationer, anknytning, kontakt. Meningen är
att man ska försöka hitta ett sätt för barnen att själva ta ansvar genom att ge dem
självkänsla och självförtroende. Utgångspunkten är att barnen själva vill samarbeta.
SAMBAs rikskonferens för alla som arbetar med och för barn 18–19 oktober 2010.
2010 års tema: »Förebyggande arbete –
vad gör kommunerna och de ideella
organisationerna«.
Arrangörer: SAMBA, Vårdalstiftelsen,
Barnverket, Studiefrämjandet, Active
Parenting
33
▼
Jane Lewis och Camilla Webster från RiP om hur deras forskning stödjer socialt arbete i England.
stort intresse för modellen och det kom
upp idéer om hur man skulle kunna utbyta erfarenheter med de engelska forskarna. I grupper fick deltagarna diskutera
hur man skulle kunna ha ett liknande
arbete i Sverige. Några önskade att det
gick att arbeta på samma sätt här. Forskare och praktiskt verksamma behöver
varandra.
FOTO: SLIM LINDÉN
alla ska bli sedda, mötas med respekt, alla
duger. Om eleverna inte klarar sig är det
skolan det är fel på, inte eleven. Man har
även läxhjälp, studier på skollov och uppmuntrar elevernas framsteg med diplom.
Arbetet blev en fantastisk resa och
några år senare hade eleverna uppnått
toppresultat.
Mot mobbning och kränkning
FOTO: SLIM LINDÉN
Johanna Lundén och Lasse Björkqvist berättade om hur man nådde toppresultat i Nossebro skola.
Många elever går till skolan med rädsla.
Sara Damberg som själv blev mobbad i
skolan var initiativtagare till Friends som
finns över hela landet med kompisstödjare i skolan, berättade Katarina Rosenqvist.
Emil Swanberg, också från Friends tog
ett exempel med en klass där ingen vågade
säga till när en av eleverna blev trakasserad. Med hjälp av kompisstödjare ska man
få kurage att våga säga nej när någon
annan blir utsatt.
Så höjde man resultaten i Nossebro
Margareta Kristoffersson.
Ett lyft med föräldrastyre
Satsning på unga i Södertälje
– Det går att kombinera affärsmässighet
med socialt ansvar, menade Kjell Hasslert,
vd i Telgekoncernen. Han talade om Telgemodellen vars syfte är att få in ungdomar i arbetslivet.
Nästan hälften av invånarna i Södertälje har utländsk bakgrund och kommunen
har tagit emot fler flyktingar från Irak än
USA och Kanada. Det är svårt för många
att komma ut i arbetslivet, i genomsnitt
tar det sju år för män med utländsk bakgrund att få jobb och nio år för kvinnor.
Med hjälp av kommunala bolag har man
dock fått in många i arbete, också i samarbete med företag som Man Power Telge,
Hemfrid och Taxikurir. På så sätt kapar
man kostnaden för försörjningsstöd.
Byggföretaget Peab har anställt flyktingar och andra med försörjningsstöd.
FOTO: SLIM LINDÉN
Margareta Kristoffersson, forskare från
Umeå, har medverkat i att få till en studie
om hur det fungerande med föräldrastyrelse i en skola i Tallbacka skola i Ösmo,
Nynäshamn. Hennes arbete har utförts i
nära samarbete med Barnverket.
I sin roll som forskare fungerade hon
som bollplank och kunde återkoppla till
skolans styrelse. Hon fann att skolan hade
vunnit mycket på att ha föräldrastyrelse.
– Vi började tänka nytt och funderade på
varför våra barn lyckades så dåligt. Det sa
Lasse Björkqvist och Johanna Lundén från
Nossebro skola i Essunga kommun.
Skolan var bland de sämsta i landet, på
plats , vad gällde barnens resultat.
Med hjälp av forskning kom man fram
till att elever behöver känna ett sammanhang, att de inte ska tas ut från sin vanliga
klass. Därför tog man in alla i klassen i
stället för att ha specialgrupper och mindre stödgrupper. Alla inkluderades, alla
skulle känna sig delaktiga. Det innebar
också att man blev fler lärare i klassrummet, då man fick behålla sina tidigare
resurser.
Det hela byggde på ett tydligt pedagogiskt ledarskap med kunskapsfokusering
och individualisering av undervisningen.
Visionen var att alla elever ska bli vinnare,
Katarina Rosenqvist och Emil Swanberg tar emot varsin bok av Mats Lindkvist
44
Kjell Hasslert, Telgekoncernen.
SAMBA-bladet dec 2010
»…tidiga insatser som leder till
att barn kan räddas från framtida
utanförskap är mycket lönsamma
för samhället.«
Man kombinerar lärdomar vad gäller
ekonomi med social kunskap. Ingvar Nilsson räknade ut vad utanförskap kostar i
Socialstyrelsens Tänk långsiktigt . Ett
större intresse för frågorna har kommit på
senare år.
De unga mår sämre och den psykiska
hälsan har blivit sämre. Unga har hög
arbetslöshet och alltför många barn tar sig
inte igenom skolan. De enklare jobben
försvinner. Arbetsmarknaden är krävande.
Insatserna samordnas inte och präglas
inte av långsiktighet. Det saknas helhetssyn. En person i utanförskap kostar 
miljoner. Skolk och olyckliga individer
blir stora kostnader för samhället.
Det gäller också att stötta föräldrar,
barn mår oftast inte bättre än föräldrarna.
Det finns en dold grupp som har slutat
skolan och bor hemma, som är för unga
för att få försörjningsstöd.
Socioekonomiskt bokslut
På konferensens andra dag gav Agneta
Steier deltagarna en lektion i hur man räknar socioekonomiskt.
Hon redogjorde för hur nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders
Wadeskog har utvecklat en samhällsekonomisk modell i samarbete med Socialstyrelsen och Skandia Idéer för Livet.
Deras arbete visar att tidiga insatser, som
leder till att barn kan räddas från framtida
utanförskap är mycket lönsamma för
samhället. Barn ska inte betraktas som en
kostnad utan som en social investering.
Ett nytt perspektiv, som har väckt stort
intresse. Vad innebär deras tankegångar
och hur skapar vi beslutsunderlag för
detta nya tankesätt, som kallas socioekonomiska kalkyler.
Jolle Rommel arbetar med Vägval Ungdom i
Upplands Väsby.
Vägval ungdom i Upplands Väsby
Vägval ungdom är ett coachprojekt med
individuellt anpassad verksamhet för
unga mellan  och  år i Upplands Väsby
och ett samarbete mellan socialtjänsten
och skolan i Upplands Väsby.
Linn Bengtsson Byström är teamchef
och Azarina Bäckström arbetar som ungdomscoach och studie- och yrkesvägledare i Vägval ungdom.
Det var allt fler elever i kommunen
som inte klarade skolan. Projektet startades för att fånga upp ungdomar som ligger i riskzon för att falla utanför och
erbjuda dem sysselsättning som leder till
etablering på arbetsmarknaden eller vidare studier. Teamet arbetar uppsökande
och med individuell anpassning för varje
ung människa. I verksamheten coachas
och motiveras ungdomarna fram till ett
arbete eller återgång till studier.
INGRID SILLÉN
Vecka 46 och 47 sände UR Samtiden i
Kunskapskanalen från konferensen.
Inslagen kan ses på www.ur.se/samtiden
FOTO: AGNETA STEIER
FOTO: SLIM LINDÉN
Kommuner som arbetar
med socioekonomi:
Nynäshamn – mobilt team
Helsingborg – stöd till barn i familjehem,
skolan
Norrköping – socialinvesteringsfond 
milj, ungdomsarbetslöshet
Leksand – föräldrastöd genom föräldragruppsverksamhet
Söderköping – strategiska satsningar med
visionsarbete och massiv utbildning
Botkyrka – ungdomsprojekt m m.
FOTO: SLIM LINDÉN
De har fått utbildning och man har börjat
bygga hus vid sjukhuset och tittar nu på
nya byggprojekt.
I Telge Hovsjö satte man hovsjöborna i
förarsätet, de boende skulle själva utforma
sin bostadsmiljö. Man rustade inte upp
utan att samtala med dem som bor där.
Ungdomarna skulle vara med och lära sig
nytt, bland annat att renovera. Syftet var
inträde på den vanliga arbetsmarknaden.
– Det är bra att få jobb i sitt eget område, då blir man rädd om det, sa Kjell Hasslert.
Och alla ville sommarjobba men de
flesta trodde inte att det skulle få jobb.
Men det fick de. Förutsättninge var att de
tog med föräldrarna till mötet där avtalet
skulle träffas.
Nu har brottsstatistiken sjunkit och
omflyttningen har minskat. Pengar från
EU-fonderna har bidragit med medel för
utbildning och sysselsättningsstöd.
Agneta Steier om socioekonomiskt bokslut.
SAMBA-bladet dec 2010
Azarina Bäckström och Linn Bengtsson Byström från Vägval ungdom i Upplands Väsby.
55
De kräver lagstiftning
mot för stora barngrupper
Detta är SAMBA
I somras startade uppropet
mot för stora barngrupper i
förskolan. Det var Kajsa
Heinemann, trebarnsmamma i Årsta, som tog initiativet. I november hade uppropet fått 2000 underskrifter
som lämnades till utbildningsdepartementet.
»Det räcker nu. Vi har fått nog. Dags att
satsa på våra små. Vi är många som upprörs över folkvalda politikers oförmåga att
inte kunna se till att säkerställa kvaliteten
inom landets förskolor, och därmed
erbjuda alla barn i Sverige en trygg, gynnsam och utvecklande förskola.« Så stod
det i uppropet som lämnades till utbildningsdepartementet av föräldrarna Kajsa
Heinemann och Tobias Rydström. De
hade velat träffa ministern Nyamko Sabuni men det blev hennes statssekreterare
Amelie von Zweigberk i stället.
Med i uppvaktningen var också Gunilla Niss och Birgitta Lidholt som har skrivit
boken »Förskola för de allra minsta. På
gott och ont«. De menar att de stora barngrupperna medför strukturell barnmisshandel.
Uppropets krav är:
• en lagstiftning om tak på barngruppers
storlek på landets samtliga förskolor
• att man följer Skolverkets allmänna råd
Metro den 16 november.
från  som lyder:  barn för de
minsta, och  för de stora – på tre heltidsanställda
• fler utbildade förskollärare
• ökad tillsyn av landets samtliga förskolor.
• att ansvariga politiker tar ansvar för de
avknoppningar som har genomförts,
och ser till att mångmiljonvinsterna
återinvesteras i verksamheterna, samt
tar tillbaka tillståndet från förskolechefer/aktieägare/vd som låter personlig
vinst gå före kvalitet.
Enligt Kajsa Heineman var responsen på
uppropet »så där«, men kampen om att
lagstifta om tak på barngruppernas storlek har bara börjat, säger hon. Nu är hon
och Gunilla Niss med i en ny samordningsgrupp i Barnverket som länge har
arbetar för samma fråga.
INGRID SILLÉN
SAMBA – samarbete för barnen – är en
intressegemenskap av organisationer och
enskilda personer, som arbetar för och med
barn. SAMBA vill höja samhällets prioritering
av barn och ungdomar, och bidra till att de
insatser som görs får så verksamma effekter
som möjligt.
SAMBA arbetar för att få många organisationer att driva barnfrågan tillsammans.
SAMBAs vision är ett samhälle med plats för
barnen. Ett samhälle där barnens bästa kommer i första hand vid politiska beslut och där
alla barn ges tillräckliga resurser för en god
uppväxt. Hur vi tar hand om barnen formar
hela vår värld!
SAMBA har tagit initiativ till och leder kampanjen Kraftsamling för barnen vars målsättning är att barnen ska finnas på dagordningen i valet 2010.
SAMBAs styrelse 2010:
Mats Lindkvist, ordförande.
Ordinarie ledamöter är Sofia Brändström
som representerar Sveriges Elevråd – SVEA,
Anders Carlberg, Fryshuset, Madelein
Löfgren, Bryggan och som fristående ledamöter Agneta Steier och Peter Wenster.
Suppleanter är Vanessa Najibolah, jurist
med tidigare praktik på Barnombudsmannen
och Sven Winberg som tidigare arbetat
många år på Rädda barnen.
Stöd SAMBA och bli medlem.
Årsavgiften är 100 kr för privatpersoner, 300
kr för organisationer och företag. SAMBAs
plusgirokonto är 25 57 70–0.
SAMBAs kansli finns i Fryshuset, 7 tr.
Där arbetar Mats Lindkvist, Almasa Koldzo
och Jonas Wikingskiöld.
Postadress Virkesvägen 2A,
120 30 Stockholm, tel 08-642 41 30
[email protected] • www.samba.nu
Förebyggande arbete i Hägersten-Liljeholmen
SAMBA fick en lektion i vad förebyggande
arbete kan vara när Barn- och ungdomsenheten i Hägersten-Liljeholmens stadsdel
bjöd in för att berätta om sin verksamhet.
Lena Marin, som är socionom, får kontakt
med de minsta barnen i den öppna förskolan i Liljeholmen. Där erbjuds föräldrar som behöver stöd en serie på fem samtal om det som är problematiskt i relationen eller i föräldraskapet. Lena arbetar
tillsammans med en manlig kollega och
samtalen är eftertraktade, många står i kö
för att komma med.
En grupp som behöver extra stöd är
ensamstående mammor. Det kan både
handla om att befinna sig i en tuff skils66
mässan eller att ha svårt att knyta an till
sitt barn.
– Vi skulle behöva mer resurser, vi
räcker inte till, ändå tycker vi att vår stadsdel gör bra satsningar, säger Lena Marin.
Karin Hogling som är är enhetschef för
barn- och ungdomsenheten berättar om
verksamheter som i stort sett når alla barn
och unga och där man också fångar upp
barn med problematik.
– Parklekarna och ungdomsgårdarna
är välutrustade och har verkligen bra aktiviteter som musik, foto, data och skidresor. Fältassisterna gör ett viktigt arbete
och har koll på ungdomarna som är ute
på kvällarna.
Lena Marin och Karin Hogling.
Det förebyggande arbetet handlar
också om att minska antalet placeringar i
familjehem, jourhem, hbv-hem och att
satsa på egen öppenvård. Det kan handla
om kontaktfamiljer eller andra stödåtgärder. I dag omfattas  barn av detta i
stadsdelen.
INGRID SILLÉN
SAMBA-bladet dec 2010