Transcript Vida Vyer 2-2012.pdf

Vida Vyer
Nr 2/2012
Gambiagrupperna
Gambiagrupperna
pg 90 02 38-7 bg 900-2387
Vida Vyer
Tidning för
ISSN 2000-5679
Ansvarig utgivare: Ruth Plate
Redaktionsadresser
Ruth Plate, Finkgatan 35
565 31 Mullsjö
[email protected]
Tel. 0392 - 131 32
och
Ing-Britt Filipsson
Gunnarsbovägen 23
565 32 Mullsjö
[email protected]
Mobil: 0768 10 33 50
Vill du skriva i Vida Vyer,
sänd då texten i Times New
Roman som ren textfil i ordbehandlingsprogrammet till
båda redaktionsadresserna,
gärna med bilder i ”jpg”.
Citera gärna, men ange alltid
källan!
Prenumeration
År
80:-
Plusgiro 90 02 38-7
Bankgiro 900-2387
Märk talongen " Vida Vyer"
Vad är det som händer?
På Dagens Arena 23 maj står
följande att läsa: ”Moderaterna
stoppar Forum Syd från att delta
i Svenska FAO-kommittén trots
att Centerpartiet har bjudit in
dem. I ett möte på statsrådsberedningen har Moderaterna
sagt att Forum Syd är för
´extremt´ och ´marxistiskt´.”
Man menar att Forum Syd inte
delar regeringens syn på frihandel. Svenska FAO-kommittén är
ett rådgivande organ för regeringen gentemot FN:s livsmedelsoch jordbruksorganisation. Forum Syd, där Gambiagrupperna
är medlem, är en av Sveriges
största biståndsaktörer, religiöst
och politiskt oberoende med 175
medlemsorganisationer.
”Det är väldigt märkligt att först
bli inbjuden och sedan utesluten”, säger Bodil Ceballos, ordförande i Forum Syd. ”Det är
viktigt att många synpunkter på
viktiga utvecklingsfrågor får
komma fram i FAO-kommittén”.
I OmVärlden nr 4/2012 skriver
Nils Resare om ”Strömhopp av
chefer från Sida”. Elva personer
har slutat på några månader,
bland dem experter med gedigna
ämneskunskaper särskilt viktiga
för Sida. UD:s styrning av
myndigheten och biståndspolitiken är orsaken samt de stora nedskärningarna. Biståndets kvalitet
har blivit lidande, det går inte
längre att göra ett bra jobb, menar
flera avhoppare.
I samma nr har företrädare för
Rädda Barnen en mot Gunilla
Carlsson kritisk artikel: ”Farligt
söka fel sorts resultat”. Annica
Sohlström, generalsekreterare i
Forum Syd undrar om det inte är
önskvärt att människor agerar mot
barnsexturism, efter att Sida krävt
att Ecpat ska skriva om målen för
sin informationsverksamhet. Infobidrag får inte användas till att
öka engagemanget för viktiga utvecklingsfrågor, endast att ge fakta och öka kunskapen om bistånd
hos svenska folket!
VIDA VYER vill sprida information om Gambiagruppernas arbete.
En grupp som besökt Changai har
kartlagt arbetet där och skaffat sig
kunskap för att hemma i Sverige
föra informationen vidare till
andra intresserade. (se s. 8 – 9)
Barbro Eketorps rapport från 1986
ger en god information om Gambiagruppernas grundare och hennes kamp i starten. Från Karlskoga får vi också en intressant tillbakablick. Vi ses där i september.
Ruth Plate
Manusstopp:
3/2012 1 oktober
Gambiagruppernas kansli:
[email protected]
Från red.
2 Medlemsmöte i Gbg
14
Ordföranden har ordet
3 Karlskoga G-grupp
15
SEGRA skördar..
4 Karlskoga
16
Hemsida:
www.gambiagrupperna.org
Missväxt i Gambia
5 Samrådsmötet
18
FIOH i Gambia:
e-post: [email protected]
Barbro Eketorp
6
Kallelse
19
Omslagsbild: Skolgång måste
ersätta barnarbete.
Besök i Changai
8 Studieresa
20
Foto: Charlotte Thege
Med bil till Gambia
Adress: Gunnarsbovägen 23
565 32 Mullsjö
Ordförande Siv Kanon
[email protected]
tel. 0586-52407, 51357
2 Vida Vyer 2/ 2012
10 Mänskliga rättigheter
20
Ordförande Siv Kanon manar till eftertanke
Den danske filosofen Sören Kirkegaards nedanstående
kloka ord får ligga till grund för mina tankar.
”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett
bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är
och börja där. Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår. Om jag
inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet
mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror
det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen
vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa
honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att
vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte
hjälpa någon”.
Den aktuella debatten om biståndet handlar om detta.
Det är mycket som vi i Västvärlden aldrig kan förstå
och inse, åtminstone tar det lång tid. Jag upptäcker
detta gång på gång hos mig själv och andra.
På våra samrådsmöten brukar två av våra anställda
gambier, som avslutar sin fyra veckors kompetensutveckling i Sverige, vara hedersgäster. Jag har svårt att
föreställa mig ett samrådsmöte utan gambier, men i år
var det mycket ovisst om vi får uppleva denna ljuspunkt. Vi beslöt att detta år skulle Lamin Sisay, som
jobbar med ekonomin, och Kebba Jobe, som är lärarfortbildare, inbjudas. Förra året var fyllt av dramatik
innan visumfrågan kunde lösas. Denna gång hoppades
vi på att det skulle gå smidigare och att Sveriges vicekonsul i Gambia, Robert Hardmark, skulle via Abuja,
Nigerias ambassad kunna skriva ut visum för att slippa
den kostsamma, tröttsamma och riskabla resan till
Abuja i Nigeria. Riskabel på grund av oroligheter. UD
har varnat för att resa till vissa platser i Nigeria, dock
inte Abuja. Robert Hardmark kunde inte hjälpa oss.
Inger Grünning har försökt. Paul Rimmerfors hjälpte
oss genom att skriva till ambassadören i Nigeria. Tyvärr fick vi beskedet att de gambier som vill komma
till Sverige måste söka visum personligen i Abuja, Nigerias huvudstad. Det skulle innebära minst en tvådagars resa med kostnad för två på minst 20 000 svenska
kronor. Även om vi skulle ta den utgiften så har vi
ändå inga garantier för att visum beviljas. Då kan 20
000 kronor vara förlorade. Den risken kan och vill vi
inte ta. Det var alltså så sent som 27 maj mycket troligt
att vårt samrådsmöte skulle bli utan besök från Gambia. När nöden är som störst är hjälpen som närmast.
Då kommer ett mail till Paul från ambassadör Lindgärde. Han skriver: ”Spaniens ambassad i Dakar har meddelat att den tar över som svensk Schengenrepresentant
också vad gäller Gambia. Förmodligen kommer detta
att träda ikraft från mitten av juli. Det innebär med
andra ord att Sisay och Jobe kan ansöka om visum till
Sverige på spanska ambassaden i Dakar”. Detta skulle
nog Kirkegaard kalla att hjälpa är att ödmjukt tjäna.
Forum Syd erbjuder en hel del bra kurser och seminarier.
Sven-Erik Ring, Sten-Åke Pettersson och jag åkte till
Stockholm för att träffa vår nya handledare sedan oktober-11, Lina Gamble. Med på mötet var också under första delen Elisabeth Brandberg, chef för handläggarna. Vi
hade mycket bra diskussioner och Sten-Åke visade Leoprocessen på PowerPoint. Vi hoppas och tror mycket på
samarbetet med Lina. Hon tyckte att vi mer aktivt skulle
försöka delta i de kurser och seminarier som Forum Syd
ger och rekommenderade att vi skulle delta i en kurs i
resultatredovisning som gick den 20-21 april. Jag anmälde mig och Kristina Lundahl, vår director i Gambia, som
just då befann sig i Sverige. Kursen var bra och givande.
Kristina tyckte att det var utmärkt att hon kunnat delta.
Nu vet och förstår hon bättre Forum Syds intentioner
och krav.
Jag och Sonja Myrin deltog också i ett seminarium om
Afrikas framtid. Flera intressanta föredrag gavs med påföljande gruppdiskussioner. Jag fäste mig alldeles särskilt vid ett föredrag som handlade om illegal, men ändå
fullt laglig, kapitalflykt från Afrika. Afrika är egentligen
en rik kontinent med mycket eftertraktade råvaror, trots
det är största delen av befolkningen fattig. Skulle Afrika
lyckas att själv behålla sina rikedomar och stoppa kapitalflykten, skulle nästan ingen på kontinenten behöva
svälta. Afrika skulle klara sig helt och hållet utan bistånd. Hur går nu dessa kapitalströmmar till? Företag
och industrier har filialer och dotterbolag i olika länder
och köper och säljer på så sätt med sig själva. De tar ut
sina varor och vinster där det är mest lönsamt till exempel tar de ut vinsten i ett land där de inte behöver skatta
för pengarna. På detta vis försvinner en verkligt ansenlig
summa från Afrika.
Gambiagrupperna är en politiskt och religiöst obunden
organisation som är medlem i Forum Syd, även den en
politiskt och religiöst obunden organisation, men det
utesluter inte att vi ibland måste påvisa saker som vi anser vara fel. Enligt expertis så gynnas alla länder av frihandel, förutsatt att man är jämförbart likvärdiga parter.
Denna sista sats är mycket viktig och glöms ofta bort.
Här kommer jag också att tänka på Kirkegaards kloka
ord. När det gäller stora delar av Afrika, speciellt Gambia, är man inte gynnad av frihandel innan man kommit
till rätta med kapitalflykten. Gambia är i nuläget inte
gynnat av frihandel innan analfabetismen är borta och
största delen av landets invånare kan skriva, läsa och
räkna. Vi jobbar hårt med det, men än är vi inte där. Än
är det hjälp till självhjälp genom byutveckling och undervisning som gambierna behöver.
Sverige ger via Unescorådet 30 miljoner för utveckling
av fria medier i Afrika. Något som gläder mig mycket,
samtidigt som det gör mig ledsen på grund av att så
många i Afrika och Gambia inte har en möjlighet att ta
del av vad de fria medierna skriver. Vår läsinlärningsutbildning behövs. Så bästa medlemmar ni gör stor nytta.
Tack för ert stora stöd i sann Kirkegaards-anda! Välkomna till Karlskoga och Samrådsmötet för vidare viktiga och intressanta diskussioner!
2/ 2012 Vida Vyer
SEGRA skördar nya segrar av Kristina Lundahl
Segra fortsätter att skörda nya segrar. Under
NGO-veckan i februari i år hade FIOH en utställning som visade vad vi arbetar med och
vilka materiel vi använder. Vår monter var välbesökt och många anmälde sitt intresse eller
försåg sig med våra broschyrer.
I mars fick vi kvitto på att utställningen gett
resultat. En av styrelsemedlemmarna i Swallow centre for Emancipating Education, en
skola med förskola och åk 1-6, hörde av sig
och meddelade intresse för SEGRA-materiel.
Enligt vårt avtal med SEGRA-gruppen i Sverige säljer vi ju inte bara materielen utan den
kommer tillsammans med utbildning. Vi gjorde därför upp om att vi
skulle komma med ett
kostnadsförslag.
Swallow LBS ligger på
Maniai Road inte långt
från FIOH-kontoret. Det
är en skola som drivs av
en belgisk NGO. De
barn som är lyckliga nog
att få en plats i den här
skolan betalar ingenting,
skolan drivs med insamlade medel från Belgien.
Alla lärare är gambiska
men styrelsen är i huvudsak belgisk.
Skolan har under ett par
läsår arbetat med Jolly
Phonics men inte uppnått
de resultat som de förväntat sig. De hade därför börjat utveckla ett eget materiel med egna
bilder. När de såg SEGRAS bilder, planscher
och verser under NGO-veckan, insåg de att det
redan finns ett bra alternativ. En av de gambiska lärarna har tidigare deltagit i studiedagar
hos oss och så föddes intresset.
Tillsammans med personal från Swallow
skräddarsydde vi en studiedagsserie. De har ju
redan kunskap om ljuden, hur de låter och ska
formas, så den första delen som behandlar
SEGRA 1 kunde göras ganska kort.
Däremot behövdes hela träningen på diftongerna. Dessutom ville de köpa in allt materiel
till sina lärare. De är inte många anställda bara
4 Vida Vyer 2/ 2012
12 och 9 av dem är placerade i åk 1-6, så det
blev ju inte stort kontrakt men en seger för
SEGRA i alla fall. Vi gjorde också en liten
vinst på det hela.
Aminata ansvarade för hela planeringen och
tog också fram ett kostnadsförslag med lite
hjälp av mig. Hon har också varit den som ansvarat för utbildningen, medan de övriga fortbildarna fått chansen att turas om under utbildningens gång. Det har varit mycket uppskattat,
särskilt sammanljudningen. Kemo fick en
spontan applåd när han visade hur man kan
göra.
Nu när studiedagarna har nått sitt slut ska Aminata och jag göra klassrumsobservationer. Lärarfortbildningen fick ett tackbrev,
via mail:
Dear Aminata,
thank you very much for everything. Your workshop and
your lecturers are GREAT. I
talked with Kemo about our
payment. According to your
invoice we paid for 3 Saturdays and 3 working days, but
you conducted 2 working
days workshop. As far as we
will not have any workshop
again, I asked Kemo,
whether it is possible to refund us the amount for the 3.
working day. After Kemo
and the others were gone, we
thought about it again and
we want to leave it like this. Do not refund us
anything. You can see it as donation. Your
work is so wonderful, we appreciate it very
much.
I will come over next week, because I want to
buy some of your SEGRA exercise books
(around 30 or little bit more - detailed next
week).
See you soon. Yours Annette
Jag tror att ni alla kan förstå hur stolt Lärarfortbildningens personal var när den belgiska ordförande, som deltagit i en studiedag, sa: ”Nu
kan jag åka hem till Belgien i visshet om att
kunskapen om läsinlärning finns i landet.”
Missväxt i Gambia
FIOH ökar kapaciteten i VDP spannmålsbanker
Karta över krisens utbredning
Gambias jordbruksdepartement har förklarat odlingssäsongen 2011-2012 som misslyckad orsakad
av svår missväxt efter en undermålig regnperiod.
Efterföljande kraftigt stigande livsmedelspriser gör
nu att situationen i Gambia är oroväckande och en
svår hungerperiod väntas under 2012.
I ett pressmeddelande i mars 2012 förklarade jordbruksdepartementet att regnperioden under 2011
gav dåligt med nederbörd vilket resulterat i att årets
skörd ger 70 % lägre avkastning. I förhållande till
denna kris har jordbruksdepartementet vädjat efter
hjälp och mobilisering för att möta det ökande behovet av livsmedel. Vädjan riktade sig till så väl internationella som nationella organisationer.
FIOH har besvarat krisen genom att öka kapaciteten
i de spannmålsbanker som är etablerade och välfungerande i byprojekten. De sexton samarbetsprojekten kommer utöver en ökad spannmålskapacitet
även att erhålla fortsättningsutbildningar i hantering
och fördelning.
Bubacarr Camara, senior program officer på FIOHs
avdelning för byutveckling, uttr ycker :
”Vi har för avsikt att förbättra den nuvarande kapaciteten för spannmålsbankerna i våra sexton byprojekt. Beräkningar visar att avkastningen har minskat
med upp till 70 % på årets skördar vilket kommer
att skapa en enorm efterfrågan på extra livsmedelsinsatser.
Sammanfattning av krisens utbredning i Gambia
Typ av kris:
Utnämnande av kris
Missväxt
6 Mars 2012
Totalt antal invånare som bor i de drabbade distrikten:
605,000 inv
- Mest utsatta distrikten:
428,000 inv
- Angränsande distrikt:
177,000 inv
Utsatta invånare i behov av hjälp:
(i de mest utsatta distrikten):
206,000 inv
- Dessa utgör 12 % av totala inv. i Gambia
- Barn under 5 år:
35,000
Utsatta invånare i behov av hjälp :
(i angränsande distrikt)
35,000 inv
- Dessa utgör 2 % av totala inv. i Gambia
- Barn under 5 år:
Beräknad krisperiod:
Spannmålsinitiativet har redan hjälpt många byar
att trygga livsmedelstillgången under den så kallade hungerperioden mellan skördarna. Men missväxten och den annalkande livsmedelbristen har
ökat efterfrågan på spannmålsbankerna och utökad kapacitet var nödvändigt. Syftet med kapacitetsökningen är att svara på jordbruksdepartementets vädjan om hjälp.
Allt spannmål administreras och distribueras av
bykommittéerna, spannmålet köps in från de lokala marknaderna de så kallade Lumoo.
Vi kommer också att fortsätta med spannmålsbanksutbildningar till ansvariga bykommittéer,
vilka bland annat ger kunskap i lagerhantering
och fördelning.”
Den nyinköpta spannmålen, lagd till de etablerade
spannmålsbankerna, kommer att trygga tillgången
till livsmedel under den så kallade hungerperioden, särskilt för de mest utsatta hushållen. Spannmålsbankerna har hittills haft en återbetalningsnivå på mellan 80 – 100 %.
Grundsyftet med spannmålsbanker är att förbättra
livsmedelstillgången över hungerperioden (juliseptember, regnperioden). Genom att upprätta lokala spannmålslager, från vilka byinvånare kan
låna spannmål och sedermera efter skörden betala
tillbaka med viss ränta som bykommittéerna själva
bestämmer, har möjligheten att täcka livsmedelsbehovet ökat markant.
Spannmålsbanken tillämpas så att man kan låna en
säck hirs på 85 kg (exempelvis) i banken i juni
medan man blir återbetalningsskyldig efter skörd,
85 kg hirs plus ränta exempelvis 10 % 8,5 kg.
Varje bykommitté beslutar om villkor och lager.
En väl fungerande spannmålsbank kan därigenom
växa, etablera en buffert och erbjuda sitt stöd till
flera behövande byinvånare.
Alla FIOH:s byutvecklingsprojekt ingår i extrasatsningen som beräknas hålla ett värde av
330 000 dalasis. Spannmålsbankerna i byprojekten
stärker sin kapacitet och sitt kunnande att på bästa
sätt undsätta de mest utsatta familjerna.
Malin Askhamre
5,000
8 månader (mars – september)
2/ 2012 Vida Vyer 5
Novemberresan 1986 Rapport om Brikamaregionen
Rent generellt kan väl säjas: Det är för
mycket pengar innestående på Jim Whites
konto nu. Det tycker han själv också. Men
när löner och andra fasta utgifter är betalda
tar det mycket tid - och krafter – att göra av
med resten, planera, inköpa, frakta, organisera arbete. Missionen har för två och ett halvt
år sen bett oss att själva ta över mer av det
jobbet. Det är därför vi behöver två volontärer i framtiden tills allt är självgående – håhå
jaja.
tou fattas bara några hyllor och lås. Det är
ordning och reda i våra skolor och med lite
mer tid bör man kunna diskutera fram vissa
förbättringar, särskilt med och för lärarna.
Jag ömmar för lärarna som jag tycker har en
eländig situation. Startlön 195 kr/mån (hittills 187 kr) och egentligen endast fem kronor höjning per år. Jim White har gått med
på att en ambitiös lärare med fallenhet för
yrket ska få hela 220 kr från andra året –
rena svältlönen och knappt det. Men missionen följer i stort sett de statliga lönerna. Ett
VATTEN ÄR LIVET
undantag: Missionen håller inne augustiPumpar till våra brunnar har diskuterats och septemberlönen tills de ser att lärarna komundersökts ur alla möjliga synvinklar. Alla mer tillbaka 1:a oktober, då den betalas ut.
går sönder ganska snabbt, det är Jim Whites
erfarenhet. Inte ens de oerhört stöddiga pum- Förut var 220 dalasis värda 505 kr, nu 220
par som tyskarna nu förser Gambia med hål- kr. Men priserna, dom stiger och stiger hela
tiden. Man har helt enkelt inte råd att äta nu
ler, säjs det.
Spel (trissor) till våra brunnar finns däremot när det finns mat. Det är bara vi som tjänat
att köpa i Gambia, det gäller bara att hitta de grovt på devalveringen i Gambia.
bästa. Alla våra skolor borde även få bästa 600 lärare har avskedats under 1986. Rektomöjliga rep och hinkar, avpassade för bar- rer och studierektorer (deputy heads) har unnens åldrar, detta som en engångsföreteelse, dervisningsplikt och massor av home econoför att de sen ska vänja sej vid att bekosta mics och andra speciallärartjänster har drasådant från skolfonden. Alla brunnar borde gits in.
också ha trästockar i fyrkant över brunnskanten för att spara repen. Nu ligger många
skolträdgårdar i träda för att det inte finns –
hink! Eller rep! Eventuella vattenkannor har
gått sönder för längesen, för dom tål inte att
ta upp vatten i och dunsa mot brunnsväggarna.
Att ordna bara detta i bara våra skolor är så
tidsödande, så det kan vi inte fatta, vi som
sitter vid våra telefoner och fixar allt. Fröer, Systrarna Laurette och Jackline ordnar pedadet ska vi bara inte tala om. Det har aldrig gogiska lördagar en gång i månaden för våra
kommit i tid! I år finns det inga, inte ens i okvalificerade lärare, som ofta kommer diDakar, enligt Caritas, missionens hjälporga- rekt från secondary school till sin lärartjänst.
Till de här lördagarna kommer de långa vänisation.
gar för att få vara med om en fin dag med
VÄLSIGNADE SYSTRAR
god mat, lekar och fotboll och så lite JesusVi kan vara glada, för i vår region får skolor- ord av Jim White, förutom det pedagogiska
na varje vecka besök av syster Laurette, en innehållet. De kommer även från Bwiamutomordentlig och glad pedagog med 40 års och Kartongregionerna, både pojkar och
erfarenhet av småskolebarn. I våra skolor är flickor.
skolböckerna självfallet mycket väl eftersed- I somras ordnades en hel månads internat för
da och nu har Manduar, Suna Kunda och So- samma kategori med inbjudna pedagoger.
tokoi sina skåp färdiga och i Kitty och Fara- Mer om detta ska jag ta reda på.
6 Vida Vyer 2/ 2012
Och nu har just en tävlingsdag för våra skolbarn gått av stapeln på Brikama fotbollsplan.
Då kokas och äts en risrätt och delas ut små
priser – mycket små, det kan jag försäkra.
Våra barn skulle skratta sej fördärvade! Till
detta evenemang har vi haft nöjet att bidraga
med 300 kr till ris och priser och 400 kr till
fotbollar. Hörde ett pris på fotbollar i Gambia: 700 – 900 kr! Skulle inte förvåna mej.
En sån tävlingsdag då barnen kommer från
alla håll och fyller fotbollsplanen vill systrarna gärna ordna varje termin, men de har inte
råd. Vad säjer ni om det va?
Nästa gång ska de större Suma Kunda- och
Sotokoi-barnen få vara med. Vi har talat om
att hämta och köra dom, de får plats allihop i
pickupen med hjälp av flaket.
Och hur är det med skolmaten? Det vet jag
inte säkert, hann inte… Men ett är säkert, de
ohyggliga husen för rökning av kvinnor, kök
kallade, ska bort om jag så ska bli ovän med
varenda gubbe i Gambia! Tänk att kalla detta
framsteg, när elden –precis lika öppen – flyttas in i ett trångt mud-hus, med några hål visserligen, men med tätt plåttak utan tillstymmelse till skorsten! Kvinnorna rusar in och
rör om i grytorna och rusar ut med rinnande
ning åt oss och kostnadsberäkna ett bushanpassat kök så gott det går. Sen ska detta
stötas och blötas med Jim White,som är ett
praktiskt geni fast så sparsam så sparsam.
Köket ska prövas i Soma Kunda, där det redan påbörjade får rivas, åtminstone delvis.
Är inte detta en bra sak att använda ”the balance” till? I Manduar är ett rökhus redan
färdigt. I Kitty håller det på att byggas. Faratou och Sotokoi önskar sej kök. Tänk om det
kunde bli ett kök överkomligt även för bykvinnor att bygga åt sej själva.
VI HAR GEMENSAMMA KOSTNADER I
BRIKAMAREGIONEN
Systrarna kan inte själva betala den bensin
som går åt till att fara runt till våra fem skolor. De har haft 300kr/mån för detta men det
bör höjas till 600. Bensinen kostar drygt fem
kr/litern. Syster Laurette, som inte har nån
pension (!) har haft 200 från oss, bör nu ha
400 kr. Detta gör 12 000 kr/år. Vi drar alla
nytta av syster Catherine, utom möjligen Faratou som ligger lite avigt till. Även Kartongregionen, där är hon på kliniken i Darsilami en dag i veckan och i Berending och
Kartong en dag varannan vecka, har glädje
av henne. Jag ska ta reda på precis hur det är
med bensinpengar till Catherine.
Ur Barbro Eketorps efterlämnade papper.
************************************
Förhandsinformation
Ett ungdomsseminarium om bistånd planeras
under hösten. Mirjam Granroth och Katarina
Pettersson håller i planeringen.
Mer information kommer senare.
Informationsmöten
Har du funderat på att ordna en informaögon. Och så förstår dom inte varför dom har tionsträff om bistånd. Pengar finns att söka
sån huvudvärk jämt… Många har flyttat ut för 2012.
sina eldar igen. Jag ska ställa in några gubbar
i tio minuter, präster med förresten, så kanske dom slutar kalla detta för förbättring.
Men nu tror jag att jag sett k ö k e t! Hos en
medlem av skolkommittén i Kololi. Han har
designat det själv och har lovat göra en rit2/ 2012 Vida Vyer 7
Besök i Changai, Gambia
I slutet av oktober besökte en grupp på ca 20 personer, huvudsakligen från Habo Gambiagrupp,
byn Changai. Vi har haft intresse för byn sedan
början av 2009. Därför såg vi fram emot att se
vilka förändringar som skett i byn och skolan.
För att se så mycket som möjligt och beakta olika aspekter av byutveckling, så valde vi att dela
in oss i tre grupper. En grupp koncentrerade sig
på skolan i allmänhet och SEGRA-metoden i
synnerhet. Den senare har visat sig vara en framgångsrik metod för läsinlärning. Den andra gruppen tittade på byns utveckling i stora drag, t.ex.
samhällsstrukturen och människornas levnadsvillkor. Slutligen så intresserade sig den tredje
gruppen för gammal och ny byggnation i byn och
i vilken mån ny teknik kommer till användning.
Skolgruppen såg elever ur de lägre klasserna.
Klasstorleken varierar från 27-41 elever. Lärarna
upplevdes som väldigt engagerade genom att se
till att alla var aktiva, ge positiv uppmuntran och
visa omtanke i sitt bemötande av eleverna. De
visade också en förmåga att använda olika metoder t.ex. lekar och arbete i så väl helklass som
individuellt. Vid arbete med SEGRA användes
bilder, ljud, rim m.m.
Gruppen observerade dock vissa brister. Främst
gällde det bristen på materiel. Alla elever behöver eget materiel. (Deltagande personal från Junkarmålsskolan lämnade lekmateriel och som avskedsgåva lämnade hela gruppen skrivböcker
och pennor.) Ibland upplevdes elevernas eget
arbete som något ostrukturerat. Systemet med
”groupleaders” kan diskuteras. Leder det till att
vissa elever bara härmar utan att djupare inlärning sker?
Eftersom delar av gruppen besökt skolan tidigare, noterade man stora skillnader från det förra
besöket i februari 2010. Den nybyggda skolan
upplevdes som luftig och funktionell med bra
möbler.
Skilda toaletter för pojkar och flickor verkade
fungera bra och skolgården med ett härligt stort
träd, som ger skugga, är en tillgång. Dessutom
hade en rad nya träd planterats och stor omsorg
hade lagts på skolträdgården med odling av en
rad olika nyttoväxter.
Ett bra, nybyggt skolkök finns, men ännu saknas
tillgång till baslivsmedel som till exempel ris och
olja, vilket gör att skolmat inte tillhandahålls.
Byutvecklingsgruppen noterade att Changai
ligger utefter en större väg med mycket gles trafik. Byn består av 39 compounds, varav vi besökte sex med varierande antal invånare.
En compound består av en gård omgiven av ett
antal hyddor för familjens olika medlemmar.
8 Vida Vyer 2/ 2012
en är ofta omgiven av staket, ibland en särskild
buskart, och runt en del odlingar t.o.m. buskar
med taggar. Alla compounds har solskydd i form
av någon typ av pergola. Även stora träd, oftast
mangoträd, som ger skugga. Man försöker medvetet plantera träd, som ska ge frukt. Det är viktigt att skydda nyplanterade träd mot djur och att
de bevattnas. Träden kan växa mycket fort, beroende på vattentillgången. Vi såg tillverkning av
flätade trädskydd.
De flesta bostäder i en compound har på baksidan av sin hydda en odling med grönsaker, exempelvis chilipeppar, men även lök och ockra
förekommer. Gemensamt i compounden odlas
hirs, majs och sötpotatis. Hirs och majs torkades
på hyddtaken. Hyddorna är byggda av murade
väggar och har elefantgräs till tak, som måste
bytas vart tredje år. De djur som förekommer
inom compounden är höns och getter.
Vatten hämtas i byns gemensamma brunn. Vattnet hämtas upp med rep från brunnen, som är ca
60 m djup. Männen ansvarar för att djuren får
vatten och kvinnorna att vatten hämtas till hushållet. Vattnet förvaras i gula plastdunkar. Vattnet kan hållas kallt genom att förvaras i en lerkruka, som står på våt sand i ett handfat.
De compounds och hyddor vi besökte var välstädade. Kanske var det på grund av vårt besök?
Plats för kroppslig hygien finns på en särskild
plats i varje compound. Vattnet öses över kroppen. Riktigt varma kvällar och nätter sover man
på stora bönemattor utomhus. I en compound vi
besökte hade man arrangerat sovplatser med
moskitnät.
De flesta av kvinnornas sysslor sker på marknivå
och kroppsställningen är dubbelvikt. Köket består av en eldstad på marknivå ute på gården eller
inne i hyddan. Sopkvastarna är mycket korta.
Fiffigt med finare borst i ena ändan och grövre i
andra ändan. Kvinnorna har ansvaret för odlingarna, men hjälper även till på fälten med ris- och
jordnötsskörd. Vid äktenskap flyttar kvinnorna
till svärföräldrarnas compound.
I vissa compounds verkade man ha det bättre. De
hade bland annat flera kökskärl och i taket hängde tyger, som ett innertak. Man tar vara på djurspillning, torkar den och använder som gödning
Reflektioner från gruppen: Vid skolan finns
toaletter, men hur löser man egentligen toalettfrågan inne i byn?
Matlagning sker på öppna eldstäder ute eller inne
i en kökshydda. Man skulle lätt kunna mura en
spis av liknande typ som finns i skolköket. Det
skulle öka effekten av veden, förbättra arbets-
ställningen för kvinnorna som lagar mat och
minska brandrisken.
Att hiva upp vatten med hjälp av rep ur en så
djup brunn, innebär att mycket tid och kraft går
åt för att hämta vatten. Om man kunde ordna
med en pump, gärna elektrisk, driven med solceller, skulle mycket av detta arbete kunna minskas.
Vi är osäkra på om detta fungerar under regnperioden.
Byggnationsgruppen tittade först på skolområdet. Vi konstaterade att det finns två brunnar, en i
byn och en på skolan. Pumpen till skolbrunnen
kan drivas av solpaneler, men dessa fungerade
inte för tillfället. Ramen var för liten och därför
hade en solpanel blåst ner under regnperioden
och gått sönder. Solenergi är en ny teknik och
kunskap finns inte i byn utan måste tillkallas från
en större ort, vilket ytterligare komplicerar situationen.
Två funderingar gruppen fick i samband med
detta var: dels att tekniken borde kunna användas
vid brunnen i byn också, dels att den nya tekniken kräver mer utbildning av personal, som kan
ta ansvar för de problem som uppstår. Tidigare
fanns vaktmästarutbildning som ett eget projekt
inom FIOH, men numera kommer det att ingå i
byutvecklingsprojektet. En tanke är att det skulle
kunna vara byns koranlärare, som får utbildning,
eftersom han bor och stannar i byn, vilket alltså
skulle ge kontinuitet.
Gruppen konstaterade att man planterat så kallat
life fence, snabbväxande plantor som på några år
förväntas bilda ett bra skydd mot getter och kor.
Ner mot vägen finns ett önskemål om en mur,
som skydd för skolbarnen, men en sådan skulle
kosta mycket.
Skolan arbetar aktivt med att utöka odlingen i
byn till exempel genom tävlingar kring odlandet
och genom att familjerna får två mangoträd, om
de skickar barnen till skolan.
Som tidigare konstaterats lagas ännu ingen mat i
skolan, men gruppen funderade ändå kring vedanskaffningen till skolköket och matlagningen i
byn. I nuläget vandrar kvinnorna 2-3 km varannan dag. Om man använder till exempel en åsnekärra räcker det med en tur var tredje vecka. Dessa sköts oftast av pojkar eller män, vilket gör
detta till en könsfråga. Man använder långa grenar vid eldningen. Kanske vore en kraftigare
grensax ett bra hjälpmedel?
Gruppen noterade att byggnaderna verkade gediget byggda och fungerar väl. Traditionellt använder man grästak, som varar ganska länge, men
drar till sig ohyra. Till byggnader finansierade av
Världsbanken används i stället plåttak, som är
dyra och dessutom ger hög ljudnivå vid regn.
FIOH skulle föredra att använda takpannor, eftersom det anses miljövänligare och dessutom
ger arbetstillfällen till lokalbefolkningen.
För att skydda byggnaderna vid kraftiga regn,
vore det bra med hängrännor och stuprör, vilket
idag saknas. Dessutom skulle man kunna samla
regnvatten för till exempel bevattning av grödor.
Toaletterna på skolan är byggda enligt normerna,
det vill säga gropen är minst 3 m djup. Är gropen
gjuten eller bara grävd? Finns det i det senare
fallet någon risk för spridning av till exempel
kolibakterier? Vid promenad i byn upptäckte vi
att gjutning av cementplattor till toaletter pågår,
vilket kan tyda på att toaletter kommer att byggas
även där.
Frågor inför framtiden: Skulle skolan kunna
arbeta med att lära ut sopsortering och kompostering? Papperskorgar fanns i några skolsalar, vilket är en början, men medvetenhet om att plast
inte förruttnar skulle kanske motverka framtida
sopproblem. Dessutom finns miljöintresserad
personal på skolan, som kan vara aktuell för
kommande miljöutbildning. Diskussioner pågår
om hur en sådan utbildning skulle kunna se ut.
Någon form av typhus skulle kanske kunna ge
byn idéer kring byggande i allmänhet och förändringar av kök och toaletter i synnerhet?
Sammanfattningsvis kunde grupperna konstatera att mycket utveckling sker i Changai. Inte
minst de som varit där tidigare kunde intyga detta. Många bybor är engagerade och öppna för
förändring och vi ser fram emot fortsatt samarbete via våra volontärer.
Gruppen från Sverige som besökte Changai
den 29 och 31 oktober 2011
2/ 2012 Vida Vyer 9
Vi körde bil från Strömstad till Gambia
Onsdagen den 21 december var en gråmulen dag. Bilen var färdigpackad och klar för
avgång. Första etappen gick till Göteborg
där Rasmus skulle ansluta. På väg till Göteborg klev Anders på i Hällevadsholm.
Men, låt oss ta det hela från början. Idén att
köra bil till Gambia föddes för cirka ett år
sedan. Vi undersökte olika möjligheter och
fastnade till slut för varianten att göra denna
resa tillsammans med några andra personer
från framför allt Storbritannien. Från Storbritannien har det under flera år organiserats liknande resor. En av överenskommelserna med organisatören var att lämna bilen
i Gambia, där den sedan skulle auktioneras
ut. Pengarna som tjänas in på auktionen går
direkt till något välgörande projekt. Under
hösten 2011 hade vi kontakt med de andra
”bilbesättningarna”. Vi köpte vår bil i september. En Jeep Cherokee av 1996 års modell.
Den 22 december vaknade vi upp på Stenabåten. Vi var då alldeles norr om Kiel. Vi
hade avtalat med de andra bilarna att träffas
i Tarifa strax väster om Gibraltar den 28
december. Detta betydde att vi hade ganska
god tid på oss för att komma till södra Spanien. Vår resa genom Europa gick via:
Strasbourg, Lyon, Toulouse, Barcelona,
Valencia och Almeira. På grund av det lite
kyliga vädret i norra Europa så övernattade
vi på hotell, men så fort vi kom in i Spanien
så blev det medhavda tältet vårt härbärge.
Julaftonsmiddagen intogs under världens
högsta bilbro i södra Frankrike, Millau10 Vida Vyer 2/ 2012
320 meter. Middagen bestod av pulvermos
och köttbullar. Kanske var det inte någon
riktig kulinarisk höjdare, men den oförglömliga upplevelsen var en bra krydda.
Kalle Anka och hans vänner fick utgå.
Under vår Europa-resa passade vi på att titta lite närmare på bland annat Strasbourg,
Andorra, Barcelona och några platser längs
spanska ost- och sydkusten.
Under den 28 och 29 december rullade det
in åtta bilar till det förutbestämda hotellet i
Tarifa. Det var fem ekipage från Storbritannien, två från Tyskland och så vi. En brokig
skara på 18 personer strålade samman.
Många olika personligheter och alla mycket
trevliga. Vi kände oss väl förberedda för
Afrika, så vi använde den 29 till att besöka
Gibraltar. Gibraltar är en vacker och väldigt
engelsk plats. Antal körda mil mellan
Strömstad och Tarifa blev totalt 380 mil.
Den 30 december var det så dags att ta
språnget över till en annan världsdel. Vi
köpte färjebiljetter till Marocko. Det finns
flera alternativa rutter. Vi valde att åka från
Tarifa till Tangeir i Marocko . Priset för bil
och tre personer var 120 euro. Turen tog ca
1,5 tim. Båttrafiken genom Gibraltar sund
är mycket stor. Det var en mycket spännande och underlig känsla att se två världsdelar
på samma gång och samtidigt veta att de är
så helt olika. Klockan 11.30 den 30 december rullade vi så av färjan och befann oss
äntligen på afrikansk mark. Vi hade blivit
förvarnade att det skulle kunna ta lång tid
att klarera in bilen och oss själva i Marocko.
För oss avlöpte alla procedurer med tull och
polis smärtfritt och tog bara en dryg timma.
Alla fordon måste ha trafikförsäkring. Eftersom vår försäkring täckte Europa och
Marocko så slapp vi betala de 600 kr som
de andra bilarna var tvungna att göra. Denna procedur löstes enkelt, utmaningen var
att hitta containern som inhyste det statliga
försäkringskontoret.
Sedan bar det av söderut. Denna dags
etappmål var staden Fés. Dit körde vi över
de vackra Rif-bergen. Längs vägarna stod
många killar som hade hasch att sälja. Dessa bergstrakter visade sig vara odlingscenter
för cannabis (cirka 40% av världsproduktionen).
Dieselpriset i Marocko låg på cirka 7 kr/
liter, vilket gjorde det till ett ”rent” nöje att
tanka. Att köra bil i Marocko kändes relativt säkert, men visst fick vi oss några funderare ibland. Vi hörde oss till exempel
själva säga ”se upp för morotsvagnen
(dragen av en man) som kommer åt fel håll
i rondellen”. Vi var noga med att hålla de
rekommenderade hastighetsbegränsningarna, då det var väldigt gott om hastighetskontroller.
Vi ankom Fés på kvällen. Efter en god natts
sömn vaknade vi på nyårsaftonens morgon
med strålande sol och på dagen blev det 2025 grader. Vi bestämde oss för att stanna i
Fés ännu en natt. Dagen tillbringade vi i Fes
medina Fés el-Bali (den gamla stadskärnan)
som är 1200 år gammal. Det var fantastiskt
spännande att vandra runt i de smala gränderna och gå vilse för en stund. Här sägs
även världens äldsta universitet ligga. Och,
jo då, huvudbonaden Fez kommer härifrån.
En nyårssupé intogs på en typisk marockansk restaurang.
På nyårsdagens morgon bar det av västerut
till huvudstaden Rabat. Vi behövde åka till
Rabat för att ordna visum till Mauretanien.
Att fixa detta tog två dagar. Lämna in ansökan och pass ena dagen och hämta det nästa
dag. I stället för att vänta i Rabat, så körde
några av oss en tur till staden Meknes cirka
100 km öster om Rabat. En mycket gammal
och trevlig stad.
Vi campade i utkanten av stan. Morgonen
efter besökte vi världsarvet Volubilis som
är en före detta romersk stad cirka 2000 år
gammal. Därefter bar det av till Rabat igen.
Efter att ha fått våra visum så styrde vi så
söderut till Marrakesh. Skulle nog vilja påstå att Fés kändes mer intressant än Marrakesh. Marrakesh är genom sitt namn vida
berömd och kanske därmed mer ”turistig”
än Fés. Efter en halv dag i Marrakesh bar
det så av upp i Atlasbergen. Vi bestämde
oss för att korsa bergskedjan via passet Tizi
N´Test på 2092 meter. Otroligt vackert
landskap med vägar så krokiga att en kringla framstår som rak. Dessa bergstrakter bebos av berber. Topparna på Atlasbergen når
över 4000 meter, de är så här års snöklädda.
2/ 2012Vida Vyer 11
Nämnas kan, att bra skidåkning finns i byn
Ouikaimden. Det var redan mörkt när vi
kom ner på sydsidan av bergen. Vi hade fått
smak på berg, så nästa dag bestämde vi oss
för att köra över Anti Atlas som är ytterligare en bergskedja belägen söder om Atlasbergen. Målet var byn Tafraout uppe i bergen. Även här är det mycket vackert med
otroligt krokiga vägar som slingrar sig på
bergsidorna. Dagens lunch avnjöt vi på ett
1667 meter högt pass.
Själva gränspassagen tog en halv dag. Det
är en del papper och stämplar som skall
ordnas med. Vi lämnade Väst-Sahara och
for genom ett cirka fem km väglöst ingenmansland. Efter detta dök Mauretanien upp.
Återigen en del pappersarbete och diverse
stämplar. Vi hade i förväg avtalat med en
guide som hjälpte oss med tullformaliteter,
han följde oss sedan genom Mauretanien.
På vägen passerades många små bergsbyar.
Ett spännande inslag är att se getter klättra
upp i träden. Det är det speciella Arganträdet som lockar. Söder om Anti Atlas planar
landskapet ut och blir allt torrare. Vi passerar gränsen till Väst-Sahara, vilken inte
syns eller märks. Jo, diesel- priset sjönk till
5 kr/liter. Man skulle ju kunna tycka att det
att färdas genom ett platt ökenlandskap
skulle kunna bli långtråkigt. Så är dock inte
fallet. Trots att växtligheten är i stort sett
obefintlig, så skiftar landskapet hela tiden.
Vi åkte genom stenlandskap och sanddyner
med otroligt finkornig sand och inte minst
med många olika färgskiftningar.
Vi stannade vid flera sanddyner och hoppade i dem. Längs cirka 1000 km mellan Agadir och Dhakla ligger några städer vid atlantkusten. Från Dhakla ner till gränsen till
Mauretanien är det cirka 350 km. Gränsstationen ligger mitt ute i öknen och består av
några få hus. Man skulle ju kunna komma
på tanken att passera gränsen någon annanstans än vid just gränsstationen. Det är dock
en dålig idé, då området är minerat och man
bör inte lämna vägar eller befintliga spår.
12 Vida Vyer 2/ 2012
Detta är inget stort turistland så här blev det
camping i öknen. Vi passade även på tillfället att köra bil längs Atlantens härliga stränder. I Mauretanien färdades vi på en del
mindre vägar. En del av oss körde fast, men
vi hjälptes alla åt att gräva loss den bil som
kört fast. Huvudstaden i Mauretanien heter
Nouakcott. Vi passerade genom den och
fortsatte söderut mot Senegal. Vi noterade
nu att växtligheten började göra sig påmind
igen och träden blev allt större ju närmare
Senegal vi kom. Hittills hade vi i stort sett
kört på asfaltbelagda vägar. De sista 150
km ner mot Senegals gräns var inte asfalterade. Vi körde på en bitvis mycket dålig
”väg” och flera av oss körde fast.
Det blev 150 spännande och långsamma km
innan vi sent en eftermiddag kom fram till
gränsen mot Senegal. Vi valde att inte passera gränsen vid staden Rosso, då vi fått
höra att det kan vara ganska kaotiskt där. Vi
valde istället en plats alldeles vid Atlanten
som heter Diama som är en vacker och fridfull stad. Själva gränspassagen tog fem timmar och en del mutor betalades tyvärr. Natten tillbringades på en camping utanför staden St Louise som ligger i norra Senegal
alldeles vid Atlanten.
Utan att ha planerat det, så hamnade vi mitt
i en av Senegals största religiösa högtider.
Högtiden firas i staden Diourbei, vilken vi
snabbt hade tänkt att passera. Passerade den
gjorde vi, men i ett helt annat tempo än det
vi räknat med, då vi delade utrymmet på
gatorna med hundratusentals besökare. Nåväl, sent på kvällen nådde vi vårt mål för
dagen, byn Toubakouta nära gränsen till
Gambia. Här tillbringade vi våra två sista
nätter i Senegal. Byn ligger precis i kanten
av en stor nationalpark. Att göra en flodfärd
på någon av alla flodarmar i det stora deltat
är en upplevelse. Otroliga mängder med
fåglar och fantastiska mangrove-skogar kan
beskådas i deltat. Sista etappen ner till
Gambias gräns gick utan problem, så även
gränspassagen till Gambia. Det får erkännas
att det kan vara lite ovant att komma till en
gränsstation tidigt på morgonen innan det
ljusnat och göra alla tullformaliteter i skenet av små ficklampor, men det är mysigt
och mycket annorlunda. Färjan över Gambiafloden kan vara ett äventyr i sig. Denna
gång gick det oväntat smidigt och efter endast en timmas väntetid så kunde vi köra på
färjan för transporten över floden.
Fredagen den 13 januari, efter 23 dagars
resande, körde vi så in på Gambiagruppernas compound i Kotou utanför huvudstaden
Banjul. Vi hade då tillryggalagt 8400 km
från Strömstad. Vår Jeep hade slukat diesel
för ca 8000 kr och vi hade fått en upplevelse för livet.
Anders Petersson
Rasmus Hansson
Dan Jönsson
Vi hade nu lämnat Sahara bakom oss och
befann oss i ett savannliknande landskap.
Det kändes nästan som om vi var framme
trots att det återstod ca 750 km. Ju längre
söderut vi färdades, desto högre blev dagstemperaturen. I norra Senegal hade vi cirka
25 grader under dagarna. Efter att det under
snart två veckor varit glest mellan människorna, så fanns det nu ständigt folk runt
oss både som trafikanter på vägarna och
inte minst myllrade det av människor vid de
stopp vi gjorde. Det var alltid fullt med nyfikna och trevliga människor kring oss.
Dan har planer på att göra om resan, där
pengarna då går till Gambiagrupperna.
2/ 2012 Vida Vyer 13
Open space gav inspiration och ideer!
Det var högt i tak när Gambiagruppernas styrelse inbjudit till ”Framtidsdag” i Göteborg den 14
april.
Vad vill Gambiagrupperna i Gambia?
Vilket är vårt uppdrag och vår roll?
Det var de övergripande frågorna. Dagen inleddes genom att Kristina Lundahl gav en beskrivning av det aktuella arbetet i Gambiagruppernas
verksamhet i Gambia. En central fråga just nu
är att bilda en gambisk NGO som svenska
Gambiagrupperna ska ha som lokal samarbetsorganisation. Anders Pettersson gav sedan en
omvärldsanalys av
vilka faktorer som
påverkar vårt arbete i
Gambia. Det handlar
om biståndsutvecklingen i världen i
stort, den specifikt
svenska biståndspolitiken och, naturligtvis, den särskilda
utvecklingen i Gambia. Sedan började
alla deltagare, drygt
25 medlemmar från
9 lokalföreningar, att
ta fram viktiga frågeställningar för Gambiagrupperna. Alla kunde först beskriva en frågeställning som man ville samtala om, det blev
tolv olika, och alla valde sedan i fyra samtalspass vilka frågor man ville diskutera och ge
förslag inom. Allt var tillåtet och alla förslag
togs med. Som avslutning gjorde alla deltagare
individuellt en prioritering av vilka förslag som
borde diskuteras mer och vilka som vi borde
göra något åt omedelbart.
Hur arbetar vi för att samla in pengar? Hur engagerar vi ungdomar? Ska vi arbeta med påverkansarbete eller ”service delivery”? Hur arbetar
vi mot korruption? Hur kan vi arbeta för att förbättra yttrandefrihet och ökad demokrati? Hur
arbetar vi med mänskliga rättigheter med tanke
på HBT-personer? Ja, det var några av de tolv
inledande frågeställningarna. Den sista frågan
var dagsaktuell då ett 20-tal personer arresterats
den senaste veckan och anklagats för homosexualitet. Alla ämnen gav mycket livliga samtal
och en rad förslag, som sedan värderades. Ideologi, organisationsfrågor och ekonomi – allt
engagerade, och flera frågeställningar är ju både
ideologiska och ekonomiska, till exempel hur
mycket arbete i Sverige som kan göras ideellt
14 Vida Vyer 2/ 2012
eller kräver anställd kanslipersonal.
Några
konkreta
förslag:
Ideologi/värdefrågor: arbetet på kontoret i
Gambia bör vara en förebild i fråga om yttrandefr ihet och demokr ati. Begr epp et
”påverkansarbete” är diffust för många och
svårt att sätta emot ”service delivery”. Riskerna med korruption intresserar och många önskar mer kunskap och diskussioner. Gambiska
traditioner som kan vara ett hot mot jämlikheten
behöver diskuteras på kontoret i Gambia. För
att kunna arbeta med frågor kring homosexuella, bisexuella och
transpersoner kan
Gambiagrupperna i
Sverige samråda
med RFSL och i
Gambia sträva efter
att samverka med
andra ideella organisationer
inom
Tango, som organiserar olika NGOs i
Gambia.
Or ganisationsutveckling: För att få
ungdomar med i
Gambiagrupperna behöver deras förslag tas
tillvara. Frågan om mer avlönat administrativt
arbete i Sverige behöver diskuteras liksom att
olika intressefrågor kan tas om hand av lokala
Gambiagrupper eller arbetsgrupper, som MIgruppen.
Finansiering: finansieringen behöver breddas
men vi behöver tänka på om vi väljer verksamhet efter finansiär eller finansiär efter verksamhet. Synas mer i media med infokvällar. Ytterligare förslag var besök från Gambia, resor till
Gambia med mera, hålla medlemsmöte en gång
på året utöver samrådsmötet för inspiration och
sammanhållning.
Livliga samtal både tar och ger energi! Så det
fanns mycket lust och engagemang kvar när
gruppen skildes åt efter dagen. Närmast kommer styrelsen/SOG att diskutera förslagen vid
nästa möte innan midsommar och det blir kanske en fortsättning också vid samrådsmötet i
Karlskoga. Det är viktigt att en så kreativ framtidsdag nu följs upp i diskussion och handling
inom vår organisation.
Hans Wrenne
Från Vänort i U-land till Karlskoga Gambiagrupp
Vänort i U-land bildades formellt den 21
september 1982. Några tjänstemän och politiker i Karlskoga utvecklade en idé om att
skaffa en vänort i ett U-land. Föreningens
första ordförande var Per Persson. De första
medlemmarna i föreningen var anställda och
förtroendevalda inom Karlskoga kommun.
Medlemmarna gav sitt bidrag till föreningen
genom ett valfritt avdrag på lönen varje månad. Så är det delvis fortfarande, men idag
har föreningen även medlemmar som inte är
kommunanställda.
Föreningens första projekt var att bygga ett
elevhem för flickor i Brikama. Sedan dess
har föreningen sponsrat många skolbyggen i
Gambia. Parallellt har ett bygge genomförts i
Chamen, vilket möjliggjorts genom främst
personliga insatser av Elsie Johansson och
Maggie Blomkvist. Gamla trotjänare, som
funnits med i föreningen sedan starten.
Hösten 1999 besökte ett 15-tal medlemmar
byn Njau på norra banken. Vid invigningen,
av den av Karlskoga sponsrade skolan, knöts
en god kontakt med Isatou Ceesay. I egenskap av föräldraföreningens ordförande höll
Isatou tal. Ett tal som blev inledningen till ett
gott samarbete mellan Njau och Karlskoga.
Detta samarbete mynnade ut i ett kvinnokooperativbygge. Några år senare stod bygget
klart och flera medlemmar från vår förening
deltog vid den högtidliga invigningen. Under
följande år har kontakten med byn Njau förstärkts och vi har kunnat konstatera att kvinnorna fortsatt utveckla sin verksamhet. Bland
annat tar man reda på plastpåsar, som klipps
i trasor och används till att virka väskor.
Under 2000-talets början sponsrade, besökte
och invigde föreningens medlemmar ett antal
skolor. Vid de besöken insåg vi att den bristfälliga undervisningen var något som vi borde åtgärda. Efter några års förberedelser var
det dags att starta upp Gambiagruppernas
lärarfortbildning i metodik, då med Katarina
och Sten-Åke Pettersson som volontärer.
Idag fortsätter lärarfortbildningen i Gambia
med ett läsinlärningsprogram. Kristina Lundahl är volontär, också hon från Karlskoga.
Lärarfortbildningen i Gambia är föreningens
hjärtebarn och det program som Karlskoga
Gambiagrupp har valt att sponsra.
Karlskoga Gambiagrupp, som föreningen
sedan 2008 heter, står som värd för årets
samrådsmöte. Vi i föreningen ser fram emot
att ta emot er alla engagerade Gambiavänner
i Karlskoga.
Välkomna till Samrådsmötet i
Karlskoga 2012!
2/ 2012 Vida Vyer 15
Välkommen till Karlskoga
Nobelpriserna är kända i hela världen. Inte lika välkänt är att Alfred Nobels testamente lagfors vid Karlskoga Häradsrätt, vilket var grunden till
att Nobelprisen instiftades. Det var på Björkborns herrgård, som Alfred
Nobel bodde sina sista tre år i livet. På herrgården hålls guidade visningar och på Nobelmuseet visas hans laboratorium.
Namnet Karlskoga tillkom i samband med att hertig Karl, sedermera
kung Karl IX, gjorde ett besök i slutet av 1500-talet. Karlskoga blev stad
1940 med namnet Karlskoga. Valet stod mellan att kalla staden för Karlskoga eller Bofors.
Den viktigaste industrin i Karlskogas historia var länge Bofors, som dominerat stadens utveckling allt sedan begynnelsen. Det som inte är bekant
för flertalet är att Bofors, förutom vapenindustri, haft civil produktion
speciellt inom läkemedel. Sprängämnesproduktionen var till största delen
till för civil användning som sprängning av vatten och avloppstunnlar,
vägtunnlar förvaringsutrymmen för olja.
Staden drabbades hårt av neddragningarna inom försvarsindustrin på 80
–90-talen. Kring 1970 bodde 40 000 människor i hela Karlskoga kommun
och Bofors hade drygt 10 000 anställda. Idag är antalet anställda 2 000
och befolkningen har minskat med 10 000 sett över hela kommunen.
Nu ägnar sig en stor del av Karlskogas industriföretag åt avancerad tillverkning och Karlskoga har som stad flest antal inregistrerade uppfinningar hos patentverket/capita.
Från Karlskoga kommer flera av landets förbundskaptener:
Bengt-Åke Gustafsson – ishockey
Ulrika Knape, simhopp
Agneta Andersson, kanot
Anders Pettersson, schack
16 Vida Vyer 2/ 2012
Anna Lindberg är en framgångsrik
simhoppare, som är uppvuxen
och fortfarande bosatt i Karlskoga. Hon är uttagen till OS i London 2012. Tidigare har hon deltagit i fyra OS.
Anna gillar känslan inför OS i London
Från Karlskoga kommer musikgruppen Sten och Stanley.
Sten och Stanley debuterade 17 mars 1962 och första spelningen gjordes
i Degerfors. Samma år släpptes även bandets första EP med bl.a. "Haver
ni sett Karlsson" Sten och Stanley har haft över 60 låtar på Svensktoppen, avverkat över 20 turnébussar och turnerat en sträcka motsvarande
10 varv runt jorden. "Dra dit pepparn växer", "Leende guldbruna ögon"
och "Jag vill vara din Margareta" är några av de andra storslagna hitsen
genom åren.
BIK Karlskoga, tidigare Bofors IK är en ishockeyklubb
i Karlskoga. Klubben spelar i Allsvenskan.
Den 6 december 2011 beslutade Karlskoga kommunstyrelse att köpa klubbens namn under en femårsperiod. Bakgrunden till
beslutet var att förtydliga klubbens hemort samt att flera av klubbens
sponsorer inte längre ville bli förknippade med Bofors-namnet, ett namn
som kom från tiden då Bofors AB var klubbens huvudsponsor.
2/ 2012 Vida Vyer 17
Program Gambiagruppernas samrådsmöte 2012-09-01-02
Fredag 31/8
19.00
Nattmacka för långväga gäster
Lördag 1/9
8.00 – 9.00
Registrering och fika
9.00 – 9.30
Välkommen
Praktisk information
Folkhögskolan i Karlskoga
9.30 – 10.00
Grupperna informerar
10.00 – 10.30
SOG informerar
10.30 – 11.00
Fika
11.30 – 12.00
Volontärerna redovisar
12.00 – 13.00
Lunch
Försäljarna ställer ut
13.00 – 13.30
Volontärerna redovisar
13.30 – 14.45
Gruppdiskussioner
14.45 – 15.10
Fika
15.10 – 15.30
Transport till Björkborns herrgård
15.30 – 17.30
Björkborns herrgård
Fritid och försäljning av lokalt tillverkat hantverk
19.30
Middag med underhållning
Söndag 2/9
9.00 – 10.00
Inbjudna gäster har ordet
10.00 – 10.30
Fika
10.30 – 12.30
Årsmötesförhandlingar
12.30-…
Lunch
Hemresa
Hjärtligt välkomna!
önskar
Karlskoga Gambiagrupp
18 Vida Vyer 2/ 2012
Kallelse
Gambiagrupperna kallar alla medlemsgrupper
och övriga intresserade
till samrådsmöte 1-2 september 2012
På Karlskoga Folkhögskola
För värdskapet står Karlskoga Gambiagrupp
Varje Gambiagrupps kontaktperson informerar gruppens
medlemmar om samrådsmötet
Kallelse och inbjudan
kommer att skickas till gruppernas e-postadresser
Den finns också på hemsidan www.gambiagrupperna.org
Välkomna önskar
Gambiagruppernas samordningsgrupp
2/ 2012 Vida Vyer 19
Studieresa i Gambia hösten 2012
Om du vill uppleva något nytt och spännande, följ då med på en resa till Gambia. Studieresan blandar upplevelser och kunskaper. Vi lovar dig möten med människor i deras vardag.
En båtresa på Gambiafloden ger dig möjlighet att studera djurlivet i flodens närhet samt njuta av stillheten i en annorlunda natur.
Du får också en nära inblick i det biståndsarbete som Gambiagrupperna bedriver i Gambia,
”Utbildning åt alla genom byutveckling”. Detta ser man väldigt tydligt i byn Changai.
Studieresan omfattar preliminärt 5 dagar i v. 45 . Om du planerar att vara i Gambia en vecka,
bör du flyga från Arlanda tisdag den 6 november. Du kan även planera in en extra ”egen”
vecka.
Studieresan kostar ca 2500 kr/person beroende på antal deltagare och valutakurser. Till detta
kommer din egen charterresa.
Reseledare: Birthe Afvander och Aladdin (Alagie Cham). Aladdin talar bra svenska, är
glad, positiv och mycket hjälpsam. Han är båda researrangör och guide i Gambia.
Upplysningar om resan och intresseanmälan
Birthe Afvander 0140-14781, 070 2267948
[email protected]
Mänskliga rättigheter
Artikel 2: Var och en är berättigad till alla de
rättigheter och friheter som uttalas i denna
förklaring
utan åtskillnad av något slag, såsom på grund
av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk
eller annan uppfattning, nationellt eller socialt
ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.
Artikel 21: Var och en har rätt att delta i sitt
lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud.
Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.
Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall
genomföras med tillämpning av allmän och
lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.
Stöd arbetet för
demokrati o jämställdhet



Skicka ett sms med texten
Gambia 50 till nummer 729 70 så bidrar du med 50 kr
Skänk ett valfritt belopp 100 kr, 200 kr
eller 500 kr till postgiro 90 02 38-7
Märk talongen Gambiavän
Kontakta Gambiagruppernas kansli för
mer information om verksamheten i
Gambia.