Transcript Parentesen nr 8 2014 - Pargas Svenska Pensionärer

Parentesen
november 2014 nr 8
Pargasiternas infoblad
www.pargas.spfpension.fi
Om november enligt bondepraktikan
De rika nu feta gäss af mig köper,
Jag hugger wed, till elden jag löper.
Till bad och okyskhet will jag icke råda, att taga drick och åderlåta.
Höres tordön det tecknar gott år.
I denna månad gör intet svettbad,
bruka varm mat, senap, litet varm getmjölk,
därav bekommer du ett vackert ansikte.
En sträng och långvarig vinter inträffar om november har torr väderlek utan frost samt att
löven i denna månad ännu icke fallit av träden.
Foto: Jatta Laineenkare
1
Pargasiternas händelsekalender hösten 2014
19/11
20/11
24/11
8/12
13/12
17.12
Månadsmöte med valmöte på Brandkårshuset kl. 13.00. Grupp 4.
Förbundets höstmöte i Tammerfors
Lillajulskryssning
Styrelsemöte på Vepovägen 3 kl. 10.00
Musikresa till Åbo (musikgrupperna Da Capo och Encore)
Julfest på Brandkårshuset kl. 12.00. Grupp 5.
Grupp 5 håller decembermånadsträffens förberedande möte tisdagen den 25
november kl. 15.00 i Seniorum, Strandvägen 1 (vid hotellet). Sammankallare Rainer
Wahtera, tfn 0400 91 22 69.
Måndagar kl. 09.00–12.00 Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista.
Måndagar kl. 11.00–12.00 Boccia i Yrkesskolans gymnastiksal (ej 24/11).
Måndagar kl. 13.00 Bridge i Seniorboendets klubblokal på Vapparvägen.
Tisdagar kl. 09.00–10.00 Bowling (nybörjare) i bowlinghallen enligt deltagarlista.
Fredagar kl. 09.00–11.30 Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista.
Fredagar kl. 14.00 Vattengympa i Folkhälsans hus
Ledare: Boccia, Estrid Enlund 050 346 35 70; Bowling, Bo Åkerholm 040 540 79 05;
Bridge, Jan-Eric Bergquist 02-458 28 25; Vattengympa, Olle Anckar 040 778 55 56
Musik och Trädgård enligt separata kallelser från gruppledarna.
Da Capo: Kurt Långbacka 0400 87 41 57, Encore: Olle Anckar 040 778 55 56
Trädgård: Pirkko Lehtonen 02-458 74 51 (se s. 5)
Foto: Jatta Laineenkare
Redaktörer för detta nummer:
Marianne Saanila ([email protected], 040 722 62 26)
Mikael Reuter ([email protected], 040 552 49 78)
2
PARGAS SVENSKA PENSIONÄRER r.f.
Styrelsens sammansättning och funktionärer 2014
Styrelsen
Ordförande
Vice ordförande
Sekreterare
Kassör
Funktionärer
Medlemssekreterare
Pressombud
Skattmästare
Teknikansvarig
Fotograf/Klippboken
Reseledare
Parentesens redaktion
Datorhandledning
Webbansvarig
Webbredaktör
Webbadress
Jan-Erik Bergquist
[email protected]
Olle Anckar
[email protected]
Mai Lindblom
[email protected]
Synnöve Ljung
[email protected]
Pirkko Lehtonen
[email protected]
Robi Lindblad
[email protected]
Bjarne Nylund
[email protected]
Marianne Saanila
[email protected]
Ralf Wahtera
[email protected]
02-458 28 25
0440 39 28 82
040 778 55 56
02-458 10 51
040-532 35 39
040 536 08 29
040 562 14 90
02-458 19 48
0400 93 05 98
02-458 04 81
050 363 78 12
02-458 80 46
040 722 62 26
02-458 00 99
040 520 93 33
Synnöve Ljung
Bjarne Nylund
Jörgen Hollstén
Ralf Wahtera
Robi Lindblad
Asta Lindholm, Rauni Schleutker
Mikael Reuter, Marianne Saanila
Arvo Björkroth
044 564 93 51
[email protected]
Lilly Hollstén
02-458 55 03 [email protected]
Gusse Laurén
02-458 02 01 [email protected]
www.pargas.spfpension.fi
Behöver du hjälp för att kunna använda dator?
Du kan kontakta datorhandledarna per telefon:
Arvo Björkroth
044 564 93 51
Lilly Hollstén
050 555 58 95
Lars-Henrik Karlsson (Excel)
02-458 30 98
Gusse Laurén
02-458 02 01
Mai Lindblom
02-458 10 51
3
Ordförandens spalt
Till dig som ännu inte är medlem i vår förening:
Även om hösten 2014 lider mot sitt slut stannar livet inte upp. Det gör det inte
heller när du blir pensionär. Du har ännu mycket kvar att få och ge.
Ett naturligt steg är därför att du ansluter dig till vår lokala svenska
pensionärsförening Pargas Svenska Pensionärer. Du registreras som medlem
genom att betala medlemsavgiften i början av 2015.
 Genom att ansluta dig bidrar du till den röststyrka som behövs för att
också pensionärerna ska höras i de samhälleliga beslutsprocesserna.
 I föreningens regi kan du delta i bl.a. resor, teaterbesök, olika fysiska
aktiviteter och vår omfattande smågruppsverksamhet.
 Medlemskapet ger dig föreningsgemenskap i din närmiljö.
 Som medlem får du Pensionärsförbundets tidning GOD TID nio gånger
per år med information om hälsovård, socialpolitik, datateknik, resor,
pensionsfrågor m.m.
VÅR VERKSAMHET BASERAR SIG PÅ GEMENSKAP, SPRÅKIDENTITET
OCH LIVSKVALITET.
Föreningen informerar om sina olika aktiviteter i region Åboland på vår
hemsida www.pargas.spfpension.fi, i föreningsspalten i Pargas Kungörelser och i
vår medlemstidning Parentesen som kommer ut med nio nummer om året.
Antalet medlemmar i dagens läge är drygt 430.
Ordförande Jan-Erik Bergquist
Vice ordförande Olle Anckar
Sekreterare Mai Lindblom
tfn 044 039 28 82
tfn 040 778 55 56
tfn 040 532 35 39
Extra exemplar av Parentesen kan avhämtas på Booklet, Strandvägen 16 A
4
Reseledarna har ordet
Måndag 24.11 Lillajulskryssningen från Åbo med Amorella som avgår kl. 8.45.
Avfärd från Pargas busstation 7.00 (Obs. ändrad avgångstid!)
Kryssningen är fullbokad (ca 50 personer).
2015
Lördag 24/1 2015 Farsen Liket som visste för mycket, Fallåker, Esbo. Ca 40 euro.
Bindande anmälan så snart som möjligt.
Lördag 14.3.2015 Mamma Mia, Helsingfors, Svenska Teatern. Fullbokad.
14–18.4.2015 Polen, Kraków med omnejd. Resan fullbokad (33 deltagare).
Reseledarna är på plats kl. 12–13 före månadsmötet.
Kontaktuppgifter:
Asta Lindholm 040 575 31 20 [email protected]
Rauni Schleutker 040 520 43 98 [email protected]
Astas konto FI73 2310 1800 0024 86
Sent i november
Vad gör trädgårdsgruppen Perennerna i november?
Tänker förstås på de gamla goda växterna som finns vilande i jorden i våra trädgårdar och
väntar på att ett vitt, varmt och vackert snötäcke skall lägga sig över marken och skydda de
kära gamla vännerna.
För den som har vågat sig på att plantera nya bekantskaper eller sått ett perennfrö blir det
extra spännande att vänta till våren och se om det har lyckats. Ibland har man tur, ibland
inte. Men lökväxterna kan man (nästan) alltid lita på. Sätter man en tulpanlök så får man en
tulpan.
Vår verksamhet under året 2014 började med ett möte i Skräbböle ungdomsgård
"Barakken" i mars. I april hade vi ett möte hos Christina Karlsson i hennes lusthus. Det var
en vacker men kylig kväll. Trångt men gemytligt. Föga anande vi då att det var det sista
mötet hon var med om. I slutet av maj träffades vi hos undertecknad, en likaledes vacker
men kall kväll.
Sedan kom sommaren, stundom sval, stundom nästan olidligt het. Det blev ingen resa,
ingen utfärd förutom den trevliga resan till Nystads blomstermässa som Asta Lindholm hade
ordnat för Pargasiterna. Flera "perenner" var med på resan och många perenner inhandlades.
I september och oktober tog vi oss själva i kragen och träffades igen.
Ännu en träff ska vi ha i år, ett kaffe/glöggmöte och då ska vi planera för ett gott nytt år
2015.
För den som vill pigga upp sig i höstmörkret, föreslår jag inköp av en amaryllislök som
förhoppningsvis passar på att blomma till jul. Sedan gäller det att inte heller glömma att
inhandla talgbollar och solrosfrön till våra små fågelvänner.
En riktigt trevlig "lillajulstid" önskar Pirkko Lehtonen
PS Rubriken är lånad av Tove Jansson, läs gärna hennes bok ”Sent i november”!
5
Vårt behov av gemenskap
I det lilla rum där Pargas flyktinghandledare Gudrun Degerth tar emot finns det inte mycket
tom golvyta kvar. Överallt tornar mjuka svarta påsar fulla med kläder upp sig i konkurrens
med knöliga paket där allt från husgeråd, leksaker eller spel sticker fram. Allt vittnar om
Pargasbornas engagemang för att flyktingfamiljerna från Syrien som den 1 december flyttar
in i höghus i Söderby och Tennby ska känna sig välkomna. Än så länge vet man bara att det
handlar om fyra familjer med 9 vuxna och 11 barn i åldern 2–12 år.
Den första tiden för flyktingarna handlar om allmän acklimatisering och orientering i vårt
samhälle med tolkhjälp, man vet inte vilka språkkunskaper flyktingarna har. Efter jullovet
börjar barnen i skolålder gå i skola och de mindre i dagvård, medan de vuxna får delta i
frivillig språkundervisning i medborgarinstitutets regi. Men det finns mycket i vår vardag
som kan vara svårt att förstå och ta till sig när man kommer som flykting från ett land i krig.
Det finns därför rum för oss alla att fundera över vad vi kan göra för våra nya invånare.
Till en början kan vi säga hej till dem när vi möter dem. Och när det gäller praktiska
göromål är listan hur lång som helst, men i första hand kan man hjälpa dem vid butiksbesök,
på posten, biblioteket och apoteket. När en familj blivit mer bekant kan vi pensionärer dela
med oss av våra livserfarenheter i form av t.ex. recept och handarbete eller hantverk, eller
kanske rentav vara barnvakter.
Röda Korsets lokalavdelning har ju en omfattande vänverksamhet, och här finns ett flertal
intresserade som är beredda att rycka in. Också marthorna är inkopplade, de har bl.a.
donerat kaffekokare och Partel en mobiltelefon till varje familj. I Houtskär har halva
befolkningen stickat sockor, och även i Nagu och Korpo har privatpersoner ställt upp på
olika sätt. Olika föreningar som Piffen och Missionsboden deltar också i aktiviteter för
flyktingarna.
Till en början står staden för familjernas uppehälle, men alla kostnader ersätts av staten, dvs.
NTM-centralen i fyra års tid. Och när det gäller hälsovården har vi till all lycka en läkare
som talar arabiska.
Den som känner att den vill bidra med något kan vända sig till Gudrun Degerth på numret
040 488 59 50. Det som eventuellt behövs rent materiellt är gardiner samt golv- och
bordslampor. För övrigt kan vi begrunda Stig Dagermans ord i dikten ”En broder mer”.
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Marianne Saanila
6
Ortnamn i Åboland
Ett drygt trettiotal pensionärer och andra åhörare hade mött upp på Stadshuset den 8
oktober då namnexperten Ritva-Liisa Pitkänen tillsammans med mig berättade om
ortnamnen i vår skärgård. Föreläsningen gavs i Medborgarinstitutets och Pargasitens
regi. Pitkänen har för närmare trettio år sedan disputerat på en avhandling om
lånenamn av finskt ursprung i Åbolands skärgård.
Varför behöver vi ortnamn? Ja, för det mesta av rent praktiska skäl. Vi måste på ett enkelt
och entydigt sätt kunna hänvisa till en viss ort så att den vi talar med förstår oss – det må
sedan handla om en kommun, en vik eller en åkerlapp. Med tiden har förstås behoven
förändrats. I dag har t.ex. det förändrade jordbruket lett till att det inte längre finns så många
som vet vad enskilda åkertegar heter.
Det som på många sätt gör ortnamnen i våra kustregioner och vår skärgård speciellt
intressanta är det historiska språkmötet mellan svenska och finska. Som vi vet skedde den
stora inflyttningen av svenskar till sydvästra Finlands kust- och skärgårdsområden från
senare hälften av 1100-talet och framåt.
Här mötte de inflyttade svenskarna en ganska gles finsk befolkning, som delvis vistades i
skärgården bara för fiske och säljakt. Kontakterna var uppenbarligen fredliga, och de
inflyttade lärde sig och övertog en hel del av de ortnamn som den finska befolkningen
använde. De namnen har sedan i varierande grad anpassats till svenskan och förändrats i
enlighet med ljudutvecklingen i svenskan, så att t.ex. långt a har blivit å som i -saar>-sor
och -maa >-mo (jfr bat > båt).
De äldsta namnen är alltså av finskt ursprung, och de betecknar framför allt för den tidens
förhållanden viktiga orter som öar, uddar och vikar som man behövde känna till för att
kunna orientera sig. Vi har alla kommit i kontakt med en mängd namn på t.ex. -mo (av fi.
maa), -sor (av saari), -lot (av luoto) och inte minst -lax (av laksi, en äldre form av lahti).
Här kan nämnas Sydmo (av ett ursprungligt finskt Sydänmaa), Åvensor (Ahvensaari), Rilot
(Riihiluoto) och Lielax (Liivalaksi?).
I många fall kan vi med vår kännedom om landhöjningen veta ungefär vid vilken tid de
namnen måste ha getts – ett namn som Kuivalaksi (dagens Kvivlax) bör rimligtvis ha getts
först när viken i fråga var rätt grund och vikbottnen började ”torka”, men innan den helt
hade upphört att vara en vik, vilket torde föra oss till mitten av det första årtusendet i vår
tideräkning.
När den svenska befolkningen slog sig ner här och byggde sig gårdar och byar kunde de
antingen låna och anpassa existerande finska namn som Hyvilemp (Hyvälempi), Lemlax
(Lemmenlaksi?) och Jermo (Järvimaa) eller skapa sina egna namn som Domarby, Fallböle,
Norrby och Rövarnäs (därmed inte sagt att just dessa skulle vara så gamla). Flera av de
finska bynamnen levde förstås också kvar med en finsk befolkning. Och namnet Finby är
uppenbarligen givet av svenskar men syftar på en by med finsk befolkning. I det
sammanhanget kan vi också nämna Mustfinn, som möjligen återgår på det finska begreppet
7
”musta kansa”, varmed avsågs samer. Nya finska gårdsnamn har kommit till i samband med
finsk inflyttning efter kriget, t.ex. Koivula, Lintula.
Odlingar och andra motsvarande orter har fått sina namn allteftersom de har tagits i bruk:
Storfallet, Långängarna, Oxhagen..
I den yttre skärgården hade den finska befolkningen inte rört sig så mycket, och därför är
ortnamnen där huvudsakligen av svenskt ursprung, med vissa undantag som Jurmo (i mitten
av 1200-talet skrivet Iurema).
En påfallande omständighet när man jämför skärgårdskommunerna med t.ex. Åbo och
huvudstadsregionen är att relativt få orter har skilda namn på svenska och finska (bortsett
från vägnamn och motsvarande). Det är framför allt de gamla socknarna som har dubbla
namn: Kimito/Kemiö, Pargas/Parainen, Nagu/Nauvo osv. I Pargas finns ju dessutom ett
antal ofta relativt sentida namnpar som Rödjan/Raivio och Ljusudda/Valoniemi, och t.ex.
Kapellstrand har fått sitt finska namn Kappelin ranta i modern tid. Sysilax har fått en finsk
form Sysilahti som återgår på den svenska, och alltså inte motsvarar den ursprungliga finska
som troligen var Sisulaksi.
Att sundet mellan S:t Karins och Pargas heter Rävsundet på svenska och Kirjalansalmi på
finska beror på att man brukar namnge sund enligt det som ligger på andra sidan sundet.
Från Pargas sett är det alltså Rävnäs, och från Kustö sett Kirjala. Lite speciellt är det ju att
det svenska Rävnäs finns på den ”finska” sidan medan det finska Kirjala finns på den
”svenska” sidan av sundet.
Bland de enskilda namnen kan vi ta upp de gamla sockennamnen Korpo, Nagu och Pargas.
Någon säker etymologi finns inte för något av dem, men namnforskarna utgår från att de
ursprungligen är finska namn och antar att Nagu och Pargas troligen återgår på personnamn
(Nako, respektive ett namn relaterat till fi parka). Också Korpo kan innehålla ett
personnamn (kanske relaterat till fågelnamnet korppi ’korp’), eller så kan det vara ett
naturnamn bildat till fi. korpi ’ödemark’.
Sockennamnet Houtskär återgår med största sannolikhet på ett finskt Hautasalo, där hauta
antingen syftar på forngravar eller har den i skärgården vanliga betydelsen ’fördjupning,
bottensänka, fiskeplats’. Efterledet -salo (eller möjligen alternativt -saari) har sedan
omtolkats till sv. -skär.
Under föreläsningen ställdes det frågor och gavs svar om många andra namn, men de kan
inte tas upp här. Jag rekommenderar alla intresserade att bekanta sig med en relativt ny
webbplats med finlandssvenska bebyggelsenamn, tolkade av professor Lars Huldén:
http://www.bebyggelsenamn.sls.fi/
Mikael Reuter
8
Isbelagd
Vi bodde på ett härligt ställe – vid gamla Sportplanen. Hela sommaren var planen fylld av
aktiviteter men också av minst lika spännande och medryckande sysselsättningar och nöjen
om vintrarna.
Allt började då Frivilliga Brandkåren, storligen beundrad och begapad av oss ungar, vid
första kalla senhöstdag drog en sugslang till Kalkhamnen, kopplade den till en stor
brandspruta och började islägga Sportplanen som snart fick en tunn yta av is. Och eftersom
gamla tvåhjuliga sprutan ”Tysken” försedd med hästskaklar gav så oerhört hårt tryck,
slängdes slangföraren ibland omkull i komiska våta kullerbyttor. Men Sportplanen fick sin
tjocka isbeläggning. Och vi fick bråttom med att föra vinterkängorna till SkomakarKronström, nära Småskolan, för att få en grop i klackarna, täckt av en fastskruvad järnplatta.
Detta för att ”nurmisarna”, skridskorna, skulle hållas på plats. Vidare gällde det att av
Mamma tigga pengar till en säsongbiljett, en nummerförsedd blå triangel av hård kartong.
Den syddes fast på vinterjackans uppslag.
Nittonhundratalets underbara värld. Bakom ”Väiskis koppi” leder oasfalterad väg till Skräbböle. Till
höger om skridskobanan Skyddskårshuset som revs och Föreningshuset som brann upp. Till
vänster gamla Samskis, i dag Bantis.
9
Skridskobanan var plankomgärdad och enda ingången fanns på sydsidan vid ”Väiskisbutkan”. Väinö Grönroos var banans vaktmästare, en stor berättare och humorist.
Sommartid var han pråmskeppare och sa sig gärna vilja växla jobb och tider sinsemellan. Vi
förevisade jackuppslag och märke åt Väiski i biljettluckan, han drog undan en järnbult och
grindens vändkors släppte in oss. Två små baracker var omklädningsrum där vi med
nyckeln vi bar i ett snöre kring halsen spände fast nurmisarna i monokängorna. Eller bytte
till moderna hockeyskridskor – som jag aldrig fick.
Halvgamla pojkar som hade hjälpt Väiski att skotta och skyffla snön från banan fick tillträde
till hans ”butka”, fick höra yviga berättelser, elda kaminen, gå ärenden och koka kaffe och
korv. Därefter kunde Väiski med viktig och myndig ton i takets högeffektiva högtalare
meddela skridskoåkarna och hela trakten:
– Givakt! Givakt! Knackkorv med senapp!
Banans kväll började på allvar då Väiski startade grammofonen och man började skrinna
runt banan, motsols. Issporter var förvisade till dagtid. Mitt på planen höll ”isprinsessorna”
till. Två, kanske tre flickor, vars föräldrar anskaffat Hollywood-inspirerade dräkter och de
vita, vackra, men dyra ”skönskrinningsskridskorna”, gjorde sina ”åttor”, skrann ”fågel” och
försökte rotera ”karusell” i tomrummet mitt på banan. Några hopp såg vi inte.
Vi som cirklade hade med oss en rem med spänne för att spänna fast skridskon. Men
avsikten var nog att av den göra en ögla för vinterklädda handen. Bakom det låg en hemlig
förhoppning och en invit: Någon skulle komma och ta tag i remmen och skrinna med ett
varv, kanske flera, ett sätt att träffas, bli bekant och umgås – och visst blev några också
förälskade, kanske påverkade av högtalarmusiken. Knappast var det Väiski som hade valt
skivorna. Kanske snöskottargänget hade påverkat valet, för musiken gillades stort. Väiskis
favoritmelodi var nog Flygarevalsen, så ofta som han spelade den:
Hemåt på stolta vingar
under himmel blå
ett aeroplan sej svingar.
Svenska tös hallå!
Min lilla hjärtevän,
är du mej trogen än?
Härligt, härligt,
då kommer jag igen.
Andra favoriter var Sven Olof Sandberg, Georg Malmsten, Harry Brandelius och
naturligtvis Tutta Rolf med visan:
Nu ska vi opp, opp, opp
opp på den gryende kärlekens topp, topp, topp.
Kom, kom, kom bara med mej
och skyll inte på några om, om, om.
Visst är du kär, kär, kär ...
10
Men isbanemusiken som varje kväll ljöd över Malmen fick snart häftig kritik. Kyrkoherden,
som också var religionslärare i Samskolan, var ytterst upprörd, predikade och fördömde.
Värst av all spelad musik var Sonia Estelles sång ”En stilla flirt.” Den började:
Jag är en liten Eva
som funnit lust att leva
i det paradis som omger mig
Jag gör vad mig behagar
och ler åt alla lagar
som förbjuder det som lockar mig.
Vem kan lägga band på en trånande mun
och den längtan som föds denna stund?
Varför försaka en enda liten stilla flirt,
Stunden kommer kanske aldrig tillbaka.
Varför försaka en enda liten hemlig kyss,
Kyssen kommer kanske aldrig tillbaka.
Ta vad som bjuds när du får någonting
Erfarenheten den kostar dig ingenting.
Vår isbelagda Sportplan var inget omoraliskt syndens näste. Flirtar försakades nog inte där i
cirkelrotationen med en eventuell vän i remöglan, men platsen, folksamlingen och de dubbla
vantarna gjorde samvaron mycket annorlunda än vad kyrkoherden lyssnade sej till att tro.
Sedan kom krigen och allting blev annorlunda. I dag är gamla Sportplanen mellan
Föreningshuset och Samskolan ett minne blott, men ett ljust och sympatiskt minne.
Olof Nordström
11
Pargas Svenska Pensionärer r.f.
Valmöte 19.11.2014
Föredragningslista
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
Mötet öppnas
Val av mötesordförande och mötessekreterare
Val av protokolljusterare
Mötets laglighet och beslutförhet
Godkännande av föredragningslistan
Verksamhetsplan för år 2015
Medlemsavgiften för år 2015
Budget för år 2015
Val av ordförande för PSP för ett år
Val av fyra styrelsemedlemmar
Val av två verksamhetsgranskare och ersättare för ett år
Eventuella övriga ärenden
12