Transcript SKUGGUTREDNING - Ungdom Mot Rasism

SKUGGUTREDNING
om ungas upplevelser
av rasism
alla o l i k a
alla l i k a
1
En skola för alla?
Skuggutredning om ungas
upplevelser av rasism
2
alla o l i k a
alla l i k a
Cecilia Englund
Projektledare/utredare
Ungdom Mot Rasism
2012
2
Innehållsförteckning
Förord
5
Sammanfattning
6
Inledning
9
Definitioner
11
Metod
15
Tidigare studier
19
Resultatdel
29
Enkätundersökning
29
Fokusgruppsstudie
49
Etnisk diskriminering i gymnasieskolan 2009-2012
62
Sammanfattande analys
77
Litteraturförteckning
83
Bilagor
86
Enkät
86
Statistik
90
3
4
Förord
I denna rapport redovisas resultatet från skuggutredningen Ungas upplevelser av rasism i skolan och på fritiden. Skuggutredningen är en del av Ungdom
Mot Rasisms projekt Antirasism i vardagen som genomförs under 2012. En
datainsamling bestående av enkäter och fokusgruppsintervjuer har genomförts under våren 2012. Preliminära data redovisades vid Ungdom Mot
Rasisms seminarium i Almedalen juli 2012.
Skuggutredningen planerades inledningsvis av Ungdom Mot Rasisms styrelse
tillsammans med statsvetaren Christian Björkdahl. Därefter har projektledaren och utredaren Cecilia Englund tagit över ansvaret för projektets genomförande i alla delar. Cecilia Englund har också skrivit rapporten, förutom den
del av rapporten som består av en genomgång av Diskrimineringsombudsmannens ärenden. Den delen har Ungdom Mot Rasisms ordförande Anton
Landehag skrivit. Under våren 2012 togs en enkät fram i samråd med en
referensgrupp och andra experter, bland annat tjänstemän vid Diskrimineringsombudsmannen. Vi har under skuggutredningen även haft en kontinuerlig kontakt med Bengt Westerberg, regeringens utredare när det gäller rasism
och främlingsfientlighet. En referensgrupp bestående av personer från olika
universitet och högskolor har fungerat som stöd och bollplank samt även vid
kvalitetsgranskningen. I referensgruppen har följande personer ingått: Emma
Arneback, fil. dr. i pedagogik vid Örebro universitet, Laid Bouakaz, fil. dr. i
pedagogik vid Malmö högskola, Ulla Ekström von Essen, fil. dr. i idéhistoria
vid Södertörns högskola, Mikael Hjerm, professor i sociologi vid Umeå universitet, Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet och
Diana Mulinari, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.
I datainsamlingen har framför allt Ungdom Mot Rasisms egna medlemmar
på olika orter i landet varit behjälpliga, vilket även kommunala tjänstemän,
rektorer och lärare har varit. I den statistiska databearbetningen har även
Ungdom Mot Rasisms styrelseledamot Ellen Rue deltagit.
Vi vill speciellt tacka Heidemarie Brandt, Olof Ivarsson, Linn Lidberg, Anders
Lindh, Leif Lövstrand, Gustavo Nazar, Elisabeth Siegfelt och Maria Zahir som
varit till stor hjälp vid datainsamlingen. Ett stort tack också till referensgruppen, regeringens utredare Bengt Westerberg, och sist men inte minst alla
otroliga UMR:are som ställt upp i de olika leden av projektet.
5
Sammanfattning
Ungdom Mot Rasisms skuggutredning ”Ungas upplevelser av rasism i skolan
och på fritiden” genomfördes under våren och hösten 2012. Många av de
gymnasieungdomar som deltagit i studien upplever rasism i sina skolor, framför allt utrikesfödda elever och elever födda i Sverige med två utrikesfödda
föräldrar. Studien tar också temperaturen på elevernas kunskaper och kännedom om rasismen i skolan. Slutsatsen är att en alltför liten del av eleverna
känner till skolornas likabehandlingsplaner och eventuella antirasistiska
arbete. Resultatet i skuggutredningen tyder på att det finns en klyfta mellan
elever av olika bakgrund. En klyfta som antyder att den svenska skolan inte är
en skola för alla.
Skuggutredningen är en del av projektet ”Antirasism i vardagen”, som initierats som ett svar på regeringens utredning om rasism och främlingsfientlighet.
Under maj 2012 samlades 1490 enkäter in och fem fokusgruppsintervjuer
genomfördes i 17 gymnasieskolor från Malmö i syd till Älvsbyn i norr. Skuggutredningen innehåller även en genomgång av Diskrimineringsombudsmannens anmälningar gällande etnisk diskriminering i gymnasieskolan 20092012.
Stora skillnader i upplevelser av rasism och kunskaper om rasism
Enkätundersökningen visar att det finns stora skillnader mellan eleverna när
det gällerupplevelser av rasism. Det finns också stora skillnader beträffande
elevernas kunskap och kännedom om rasism. Skillnaderna är relaterade till
elevernas bakgrund, kön, årskurs och om skolan ligger i en större eller mindre ort. De som är mest utsatta för rasism är de utrikesfödda eleverna, nästan
hälften av dem, 48 procent, uppgav i undersökningen att de hade upplevt rasism i sin vardag. 34 procent av eleverna födda i Sverige med två utrikesfödda elever hade utsatts för rasism. För hela populationen var det 16 procent
som uppgav att de utsatts för rasism. Undersökningen visar att pojkar är mer
utsatta än flickor. Elever i storstäderna var också i högre utsträckning utsatta
för rasism än elever som gick i skolor på mindre orter.
42 procent av eleverna som svarade på frågan om var de utsatts för rasism
uppgav att det hade skett på fritiden. Något färre, 40 procent, hade utsatts
i skolan och för 18 procent av eleverna hade det skett på Internet. Utrikesfödda elever och elever födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar
6
svarade i högre utsträckning än andra elever att de varit utsatta för rasism i
skolan. Studien visade att det var vanligare att utsättas för trakasserier och
sämre behandling än hot och våld. Oftast var förövaren okänd, därefter var
det vanligast att det var en annan elev som utsatt dem och som tredje mest
förekommande svarsalternativ svarade eleverna en kompis.
28 procent, av eleverna ansåg att det fanns rasism på deras skolor. Även här
var det en större andel utrikesfödda elever som ansåg att rasism förekom på
deras skolor, 41 procent. En fjärdedel, 24 procent, av alla eleverna kände till
en rasistisk händelse som skett på deras skola. En dryg tredjedel av utrikesfödda elever och elever födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar kände
till en rasistisk händelse medan 21 procent av de svenskfödda eleverna med
två svenskfödda föräldrar gjorde det.
Låg kunskap om rasism och likabehandling
Enkätundersökningen tog också temperaturen på kunskapsnivån när det
gäller rasism. Överlag visade studien att eleverna inte kände till särskilt mycket om rasism och det arbete som sker mot rasism och för likabehandling.
Mindre än hälften av alla elever kände till sina skolors likabehandlingsplaner,
41 procent. När det gällde frågor som rörde skolans arbete mot rasism svarade majoriteten av eleverna att de inte visste.
Även resultatet för fokusgruppsintervjuerna visade på stora skillnader när
det gällde likabehandlingsplanerna. Många intervjudeltagare kände inte till
sina skolors planer. Av de intervjudeltagare som gjorde det uppgav flera att
deras lärare hade varit aktiva i arbetet med likabehandlingsplanerna. Variationerna var alltså stora även inom skolorna, vilket tyder på attaktiva och
kompetenta lärare behövs för att uppnå ett fruktbart likabehandlingsarbete.
Samtalen om rasism på fritiden och i skolan kom att bli livliga i många grupper. Här varierade också kunskap och kännedom om fenomenet mellan de
olika intervjudeltagarna, oftast kopplat till egna erfarenheter och bakgrund.
Fokusgruppsintervjuerna kom i stor utsträckning att präglas av svårigheterna
att prata om rasism och att hur svårt det är att upptäcka den rasism som
kommer till uttryck i närmiljön. Även i de fall intervjudeltagarnas berättelser
kunde uppfattas som klara exempel av olika slags rasistiska yttranden var det
inte alltid som intervjudeltagarna själva uppfattade det så.
7
I en klass framkom det att eleverna med svensk bakgrund skämtade med
eleverna med utländsk bakgrund på ett särskilt sätt:
I vår klass skojar man på rasistiskt sätt. Men man skämtar. Dra tillbaka till ert
eget land. Vi har gått med dem i tre år nu så det är mer på skoj. Vi tar inte illa
upp.
Var gränserna gick för vad som skulle betraktas som rasistiska yttranden
visade sig i fokusgruppsintervjuerna inte vara särskilt enkelt att förhålla sig
till. Många avfärdade rasistiska skällsord som jargong och skämt om det
skedde kompisar emellan. Det handlade mycket om vem, vad och när det
skedde. Flera av samtalen handlade också om den vardagsrasism många upplever, som framför allt handlade om främlingars blickar och andra diskriminerande handlingar.
Skuggutredningen visar på olika sätt hur svårt det är att förhålla sig till
rasism. Det kan bero på att det är svårt för eleverna att se sig själva som
del av olika strukturer. I enkätstudien tydliggjordes det genom att det i flera
frågor var svårt för eleverna att ta ställning i de frågor som rörde rasism och
antirasistiskt arbete. I fokusgruppsintervjuerna hamnade deltagarna ibland
i ”vi och dem” fällan. I de grupper där de flesta hade svensk bakgrund blev
det synligt genom att deltagarna förhöll sig till rasism med en viss distans,
då rasismen drabbade de andra eller ”dem. I någon grupp där de flesta hade
utländsk bakgrund förhöll man sig på ett liknande sätt till svenskar eller personer som upplevdes vara svenska.
De olika studierna i skuggutredningen visar att det finns mycket att arbeta
med om det ska vara nolltolerans mot rasism i skolan. Som en deltagare i en
fokusgrupp sa:
Skolan fokuserar mer på att det inte ska skräpas ner mer än på hur vi mår
och känner oss. Där missar de mycket.
8
Inledning
Unga exponeras dagligen för rasism i sin vardag. Det handlar om allt från
rasistiska attityder och propaganda som klotter och klistermärken som sätts
upp i ungdomarnas närmiljö, bloggar och inlägg på Internet, till rasistiska
handlingar som trakasserier, hot och våld. Rasism uttrycks även i form av exkludering. En stor del av ungas vardag är förlagd till skolmiljön. I skolan har det
hänt en del när det gäller arbetet med likabehandling de senaste åren. Sedan
några år tillbaka är skolorna tvungna att aktivt arbeta med dessa frågor. Även
på Internet utsätts ungdomar för en stor del av det rasistiska och främlingsfientliga hatet, då handlar det ofta om sociala medier. Sociala medier drar till
sig många unga användare.
Ungdomars egna ställningstaganden och attityder har undersökts i flera
studier. Däremot glöms ofta ungdomarnas egna upplevelser av rasism och
främlingsfientlighet bort när vi pratar om rasism. Det är som om samhället väljer att blunda för att omfattningen är för svår att se och framför allt
motverka.
Ungdom mot Rasisms projekt Antirasism i vardagen har sin utgångspunkt
i regeringens utredning om främlingsfientlighet och rasism.1 Regeringens
utredning inkluderar flera aspekter av rasism och intolerans, däribland en
kunskapssammanställning om rasism i skolan och hur rasism kan bemötas
där. Som tidigare studier har även regeringens utredning ett specifikt fokus
på attityder, det saknas däremot ett specifikt upplevelseperspektiv. Mot
bakgrund av dessa direktiv formulerades projektet Antirasism i vardagen och
framför allt den skuggutredning – Ungas upplevelser i skolan och i sin vardag
- vars resultat presenteras i den här rapporten.
Det huvudsakliga syftet med skuggutredningen var att utreda ungas egna
upplevelser av rasism och främlingsfientlighet i sin vardag. Undersökningen
syftar även till att undersöka ungdomars kunskaper generellt när det gäller
rasism men även deras kännedom om hur skolorna arbetar mot rasism och
för likabehandling. Hur bra är skolorna egentligen tycker eleverna? Därför
har en enkätundersökning genomförts i 17 gymnasieskolor och fem fokusgruppsintervjuer hållits från Malmö i syd till Älvsbyn i norr.
1- Kommittédirektiv 2011:39 – Ett effektivare arbete mot främlingsfientlighet och liknande former av
intolerans.
9
Rapporten är uppdelad i följande delar. Den inleds med en bakgrund
bestående av definitioner och beskrivning av studiens metoder. Därefter
presenteras en sammanställning över tidigare studier i ämnet och angränsade områden. Huvuddelen av rapporten består av en resultatdel, där tre
studier presenteras. Först, en enkätstudie, därefter en fokusgruppsstudie
och slutligen en genomgång av diskrimineringsärenden gällande skolområdet som inkommit till Diskrimineringsombudsmannen. Rapporten avslutas
med en sammanfattande analys där resultatet knyts samman med teori och
tidigare studier. Enkät och den sammanställda statistiken ligger i en bilaga till
rapporten.
10
Definitioner
Vad är rasism?
I både den här rapporten och arbetet med skuggutredningen har begreppsmässig utgångspunkt varit Ungdom Mot Rasisms egen definition av
rasism:
Rasism som fenomen är enligt Ungdom mot Rasism ett medvetet eller
omedvetet, socialt konstruerat uttryck för makt som innefattar kategoriseringar och generaliseringar av grupper av människor, rasifierade grupper,
utifrån deras fysiska och/eller kulturella egenskaper samt en uppfattning om
mänsklig över- och underordning. (Ungdom Mot Rasism, 2011)2
Rasism inkluderar i denna studie rasistiska handlingar riktade till person på
grund av deras utseende och/eller etniska/kulturella/religiösa bakgrund.
Den gängse definition av rasism, som används i vårt samhälle, utgår till stor
del från FN:s internationella konvention om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering och enligt den innebär begreppet rasdiskriminering:
varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härkomst eller nationellt eller etniskt ursprung som har till syfte eller
verkan att omintetgöra eller inskränka erkännande, åtnjutande eller utövande på lika villkor av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på
politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet.
I den här studien väljer vi att diskutera rasism utifrån samhällets strukturer
och den rådande maktordningen. Sålunda tar vi hänsyn till att det är samhällets rådande normer och föreställningar som bidrar till skapandet och återskapandet av exkluderande mekanismer som ligger bakom den strukturella
rasismen (se också SOU 2005:56). Ett sätt att förhålla sig till de osynliga regler
– normer – som är så viktiga för att upprätthålla ojämlika strukturer är genom
ett normkritiskt perspektiv, vilket innebär att problematisera och reflektera
2- I enkäten användes en förenklad definition baserad på Ungdom Mot Rasisms definition och den
lyder så här: Rasism är ett negativt beteende i form av attityder och handlingar riktade mot en person
eller flera på grund av ursprung/religion/hudfärg. Rasism kan ske både medvetet och omedvetet.
Rasism kan både vara en individs handlingar och/eller uttryckas genom orättvisor riktade mot en hel
grupp.
11
över vilka normer som råder och hur du som person är aktivt delaktig i återskapandet av dessa (Förbundet Vi Unga, 2010).
Ytterligare en annan aspekt att se på förtryck fås genom det intersektionella
perspektivet, vilket innebär att se hur olika slags förtryck kan samverka:
Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs
in i uppfattningen om vithet, manlighet, könstillhörighet, klasstillhörighet
m.m. genom ett ständigt återskapande av nya markörer som gör skillnaden
mellan ”vi och dem” till meningsfulla sociala koder (de los Reyes & Mulinari,
2005, s. 99).
I en analys av Sverigedemokraterna väljer sociologerna Diana Mulinari och
Anders Neergaard att se rasism i två olika perspektiv; den exkluderande och
den exploaterande rasismen (Mulinari & Neergaard, 2010, s. 68-70).3 Den
exkluderande rasismen som de också kallar ”förlorarnas rasism” handlar om
hur högerextrema partier verkar för särskiljning, exkludering och slutligen en
utradering av ”de andra”. Enligt artikelförfattarna försöker dagens högerextrema partier att aktivt distansera sig från denna typ av rasism. De ser också
det exkluderande perspektivet som centralt för rekrytering till dessa grupper.
Den exploaterande rasismen ser Mulinari och Neergaard däremot som ”vinnarnas rasism” i och med att den är produktiv och en del av kapitalismens
globala reproduktion. De anser att den också är fundamentet för att förstå
den geopolitiska och ekonomiska världsordningen. Den exploaterande rasismen skiljer sig även åt från den exkluderande rasismen genom att ”de andra”
måste vara närvarande för att utövarna av denna slags rasism ska kunna
dominera och exploatera dem. Segregation är ett exempel.
Vardagsrasism är ett begrepp som ofta används men ändå inte riktigt slagit
igenom i begreppsfloran kring rasism och främlingsfientlighet. Vardagsrasism
kan enligt Philomena Essed ses som en process som kännetecknas av praktiska handlingar med inslag av rasism, skiljer sig från rasism eftersom det inte
handlar om extrema företeelser utan snarare mer konkreta och ibland triviala
handlingar (Essed, 2005). Utsätts en person för dem dagligen kan dessa leda
till kroniska skador. Vardagsrasism kan enligt Essed reduceras till tre perspektiv; marginalisering, där den utsatta identifieras som rasmässigt eller utseendemässigt annorlunda; problematisering av andra kulturer och identiteter;
3- Mulinari och Neergaard använder i sin analys Pierre-André Taguieffs uppdelning av rasism som exkluderande och exploaterande (Taguieff, 2001). Se även Emma Arnebacks analys av rasism (Arneback,
2012).
12
och repression av motstånd som kan ske genom förödmjukelse eller våld
(Essed, 2005, s. 79).
Även sociologen Ulrika Schmauch diskuterar vardagsrasism i sin avhandling
om upplevelser av rasism och diskriminering bland personer med afrikansk
bakgrund (se under avsnittet om tidigare studier i den här rapporten)
(Schmauch, 2006).
Upplevelser av rasism och diskriminering
Att mäta upplevelser av rasism och diskriminering är inte enkelt. Det finns
statistik att tillgå genom till exempel anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen (DO) och hatbrottstatistiken, som Brottsförebyggande rådet sammanställer årligen. Vi vet också att anmälningsfrekvensen är låg (se till exempel
Englund, 2006; Kalonaityté, 2007; Kawesa, 2011). Det beror på en rad olika
faktorer som till exempel låg kunskap om rättigheter, misstänksamhet mot
myndigheter eller att man inte tror att en anmälan leder någonstans.
Anders Lange anser att upplevelseperspektivet är svårt att undersöka i och
med att upplevelsen inte är objektiv utan subjektiv, vilket innebär att en
person kan uppleva diskriminering trots att det inte handlar om objektiv
diskriminering eller att en person som är utsatt för objektiv diskriminering
inte kanske upplever det så (Lange, 2000). Lange menar att det finns andra
aspekter som påverkar en persons upplevelser, som till exempel kunskaper i
svenska.
13
14
Metod
För att få ett så omfattande och nyanserat resultat har både kvantitativa och
kvalitativa metoder använts i utredningen. Omfattningen av ungas upplevelser har vi valt att undersöka med en enkätundersökning och nyanserna av
ungas upplevelser med fokusgruppsintervjuer.
Enkätundersökning
Enkäten som i den slutgiltiga versionen innehåller 22 frågor togs fram i samråd med referensgrupp och andra experter. Enkäten testades därefter i en
gymnasieskola, vilket ledde till vissa förändringar i den ursprungliga versionen.4
Urvalet av de 17 gymnasieskolor som deltagit i undersökningen har skett på
olika sätt. På de större orterna har olika slags gymnasieskolor deltagit, olika
med tanke på blandningen av elevernas bakgrund utifrån ett socioekonomiskt/etniskt/religiöst perspektiv och både kommunala och fristående
gymnasieskolor har deltagit. Huvuddelen av de gymnasieskolor som deltagit
i studien är kommunala. Framför allt har rekryteringen skett genom direkta
kontakter med skolor, kontakter i kommunerna med tjänstemän och Ungdom
Mot Rasisms egna medlemmar. En förfrågan riktad till Ungdom Mot Rasisms
medlemmar om tips på kommuner eller skolor att kontakta skickades ut
genom organisationens olika kanaler, till exempel ett nyhetsbrev. I de fall
där kommunala tjänstemän var kontaktpersoner deltog de i urvalsprocessen
genom att föreslå olika gymnasieskolor på orten. I de fall där inga kontakter
funnits med skolorna har rektorer kontaktats per telefon. Ett fåtal skolor
har tillkommit på det sättet. Den ursprungliga tanken var att få med olika
slags orter – orter i glesbygdsmiljö likväl som mellanstora tätorter och stora
tätorter och städer jämnt fördelade över landet.
Därefter har enkäterna skickats ut och någon på skolan eller i kommunen
har samlat in de ifyllda enkäterna alternativt att någon från organisationen
besökt skolorna för att samla in enkäterna.5 I alla 17 skolor har flera klasser
deltagit i studien, ungefär sex klasser per skola har valts ut. I några skolor har
4- Enkäten ligger som bilaga till rapporten.
5- I den här rapporten redovisas enbart antalet insamlade enkäter och inte bortfall även om det
naturligtvis finns ett bortfall. I flera fall har fler enkäter skickats ut till skolor och kommuner än de
som sedan kommit tillbaka ifyllda. I något fall har hundratals enkäter skickats till en ort och därefter
har de kommit bort för att sedan hittas för sent, d v s när undersökningsperioden varit avslutad.
15
färre klasser tagit del av studien och inte i något fall har en hel skola deltagit.
Enkäterna delades främst ut till elever som gick praktiska och teoretiska program. På några skolor delades den även ut till elever på det individuella programmet.6 Då de flesta enkäterna har samlats in klassvis i de olika skolorna,
innebär det att bortfallet bedöms som lågt, eftersom alla elever förväntas att
lämna in en ifylld enkät. Det kan ha förekommit att elever vägrat medverka
i undersökningen men det är inte redovisat. I en skola där vi inte fått dela
ut enkäter i klasserna, har enkäterna samlats in i samband med aktiviteter
riktade till gymnasieungdomar.
Därefter har de insamlade enkäterna kodats i Excel för att senare bearbetas i
statistikprogrammet R. Materialet har också bearbetats manuellt.
Valet av urvalsmetod innebär att det inte går att dra några generella slutsatser utifrån resultatet däremot kan vi med detta material säga hur det ser ut på
de skolor som deltar i studien.
Vi har i bearbetningen av det statistiska materialet valt att dela upp populationen efter född i Sverige/utrikesfödd, kön, årskurs, praktiskt/teoretiskt
program och om orten skolan ligger i är stor eller liten. Vi ansåg att det var
viktigt för studiens resultat om vi visste om eleverna var födda i Sverige
eller inte och om deras föräldrar var det. I analysfasen har vi därför delat in
eleverna efter kategorierna; utrikesfödda elever, elever födda i Sverige med
två utrikesfödda föräldrar, elever födda i Sverige med en utrikesfödd förälder
och en förälder född i Sverige samt elever födda i Sverige med två föräldrar
födda i Sverige. Beträffande kön hade vi initialt en diskussion om att ha tre alternativ; tjej, kille och hen. Därefter kom vi fram till att juridiskt kön, dvs. det
kön som är registrerat i folkbokföringen, var det bästa alternativet, eftersom
vi trodde att en del elever skulle kunna fylla i hen alternativet för att det var
roligt. Vi har också valt att dela upp materialet efter program och årskurser,
eftersom det enligt tidigare studier om rasism visat sig finnas skillnader mellan elever som går olika program och i olika årskurser. Slutligen har vi valt att
analysera materialet med hänsyn till vilken storlek på ort skolan ligger. Det
handlar alltså inte om regionala skillnader, utan vi ville här se om det fanns
skillnader mellan elever som gick på skolor i storstäder, mindre städer och
mindre tätorter.
6- Siffror för elever som går det individuella programmet kommer dock inte att redovisas på grund av
att antalet är för lågt.
16
Fokusgruppsintervjuer
Fokusgrupper är en kvalitativ forskningsmetod där deltagarna får diskutera
en specifik frågeställning i grupp (Tillgren & Wallin, 1999). Intervjudeltagarna
är särskilt rekryterade för detta specifika syfte. Fokusgrupper har visat sig
vara speciellt bra vid studier av erfarenheter, uppfattningar och hur personer
formar och uttrycker olika ståndpunkter. Resultaten av fokusgrupperna är
knutna till situation och sammanhang, då en intervjuperson kan uttrycka en
åsikt i en djupintervju och en annan i en fokusgruppsintervju (Barbour & Kitzinger, 1999). Fokusgruppsmetoden har dessutom visat sig vara bra i kombination med kvantitativa metoder.
Fem fokusgruppsintervjuer har hållits i fyra gymnasieskolor på olika orter i
Sverige. Två har hållits i två olika storstäder och två i mindre samhällen. På en
skola har två fokusgruppsintervjuer hållits. Deltagarna till fokusgrupperna är
rekryterade från gymnasieskolor som deltagit i enkätundersökningen. Deltagarantalet har varierat, i den största gruppintervjun deltog åtta personer. I
den minsta kom tre deltagare. Det har således både varit svårt och enkelt att
rekrytera deltagare. Dessutom har flera av fokusgruppsintervjuerna hållits
efter skoltid, vilket innebär att det varit frivilligt att delta, något som förmodligen även påverkat resultatet. Till den fokusgruppsintervju som hade flest
deltagare var det även flera som kom och gick under intervjuns gång, i slutet
av intervjun var det svårt att se hur många deltagare som varit aktiva. I den
skolan fanns ett intresse för frågorna och nyfikenhet på intervjun. Till den
fokusgruppsintervju som hade minst deltagare fungerade inte logistiken då
många elever var beroende av buss för att komma hem och den gick precis
när intervjun skulle börja.
Rekryteringen till fokusgruppsintervjun har gått till på olika sätt, men ett sätt
har dominerat, och det är att vi genom kontaktpersoner direkt knutna till
gymnasieskolorna har rekryterat deltagare. På någon ort har medlemmar i
Ungdom Mot Rasism rekryterat deltagare till intervjun i skolan. Sammansättningen har sett olika ut, i flera fall har deltagarna känt varandra, gått i samma
klass och varit kompisar och i något fall har fokusgruppen varit blandad och
bestått av personer från olika klasser som inte känt varandra sedan tidigare.
Ibland har eleverna valts ut av kontaktpersonen, i något fall har eleverna
själva fått anmäla intresse.
Fokusgruppsintervjuerna har varierat i tid, från drygt 30 minuter till 1 timme
och 40 minuter. Intervjuernas längd kan kopplas till gruppens sammansätt-
17
ning och hur mycket kunskap intervjupersonerna har haft om rasism. I något
fall där gruppdeltagare inte känt varandra och inte heller haft mycket att säga
om rasism och sina upplevelser av rasism har intervjun blivit mycket kort. En
intervju som sker i grupp hänger mycket ihop med gruppens dynamik och
hur deltagarna interagerar, exempelvis om de känner sig trygga och vågar
delta eller inte.
Fokusgruppsintervjuerna har bandats och en bisittare har suttit med och
fört anteckningar. En frågeguide liknande de frågor som ställdes i enkäterna
användes. Följdfrågorna varierade från intervju till intervju lite beroende på
deltagare och vilken ort intervjun skedde på. De inspelade intervjuerna har i
en analysfas lyssnats igenom och delar av intervjuerna har sedan transkriberats ord för ord. Därefter har materialet strukturerats upp i olika teman som
relaterat till de olika frågorna men också tillkommit vid genomlyssning av
intervjuerna.
18
Tidigare studier
Rasism i skolan
2010 genomförde Ungdom Mot Rasism en studie om rasism i skolan, Rasismen i skolan – Elevers syn på rasism och likabehandling (Ungdom Mot
Rasism, 2010). 675 elever från Malmö i södra Sverige till Umeå i norr deltog i
undersökningen. Studien visade att arbetet med värdegrundsfrågor i skolorna var eftersatt. Framför allt visade studien på brister i skolornas likabehandlingsarbete. Många av de tillfrågade eleverna visste inte vad likabehandlingsarbete var för något. Ännu färre hade läst skolans likabehandlingsplan och
ännu färre av dem förstod vad som stod i planen. Resultatet visar dessutom
att skolorna brustit i att erbjuda möjligheterna till delaktighet i arbetet med
likabehandlingsplanen.
Det är framför allt viktigt, enligt rapporten, att inbjuda eleverna att delta
i både framtagande och implementerande av likabehandlingsplanerna.
Eleverna uppgav också att skolorna inte arbetade särskilt mycket med
likabehandling utöver planerna. 62 procent av eleverna uppgav i studien
att de mött rasism i sin vardag. De mötte rasismen i skolan, i diskussioner,
genom medierna och rasistiskt klotter. 35 procent av eleverna hade inte stött
på rasism överhuvudtaget. 47 procent hade använt rasistiska uttryck som
skällsord, 49 procent hade inte gjort det. 39 procent uppgav att antingen de
själva eller någon annan i deras omgivning hade utsatts för rasism, medan 37
procent inte hade det. 60 procent av eleverna hade sett nazistiska symboler
någonstans på skolan eller i omgivningen.
Ungas attityder
Forum för levande historia har vid flera tillfällen undersökt gymnasieungdomars intolerans (Forum för Levande Historia och Brottsförebyggande rådet,
2004; Forum för Levande Historia, 2010). Den senaste undersökningen från
2010 visar att mer än hälften av alla elever hade en positiv inställning till
homosexuella, medan endast en fjärdedel var positivt inställda till romer
(Forum för Levande Historia, 2010). Nästan en femtedel av respondenterna
var negativt inställda till såväl invandrare, muslimer, judar som till homosexuella. En fjärdedel av eleverna var dock negativt inställda till romer. Som
även tidigare studier visat spelade kön roll när det gäller utfallet, flickorna var
mer positiva till de fem grupperna än pojkarna. Ålder spelade också in, då
19
de äldre av eleverna, de som gick i årskurs 3 var mer positiva än de som gick
i årskurs 1. Studien visade att elever i skolor med höga betygssnitt och hög
andel behöriga lärare, liksom elever i skolor med höga andelar av välutbildade och välsituerade boende, var mer positivt inställda än elever från skolor
med låga betygssnitt. Ju lägre betygssnitt skolan hade desto mer negativa attityder. Samma sak gäller föräldrarnas utbildningsbakgrund och vilken typ av
program som eleverna går på. Elever med högutbildade föräldrar och elever
som går på de studieförberedande/teoretiska programmen har i högre grad
positiva attityder, visade undersökningen.
När eleverna jämfördes med avseende på nationell tillhörighet och religionstillhörighet visade det att eleverna med utländsk bakgrund var mer positiva
till invandrare och muslimer, även om det var färre i den gruppen som var
positiva till muslimer än till invandrare, vilket kan hänga ihop med att en
del av eleverna med utländsk bakgrund var kristna. När det gällde positiva
attityder till homosexuella var det fler med svensk bakgrund som hade det
jämfört med de med utländsk bakgrund, där inställningen fördelade sig
jämnt mellan positiv, ambivalent och negativ. Bland de som hade en hög andel ambivalenta attityder till muslimer fanns personer med svensk bakgrund,
personer som tillhörde olika kristna församlingar och personer som uppgav
att de inte hade någon religionstillhörighet överhuvudtaget. De med svensk
bakgrund var också i hög utsträckning ambivalenta i sin inställning till judar
och romer. Drygt hälften av de med muslimsk tro var negativt inställda till
judar medan drygt hälften av de med svensk bakgrund som tillhörde svenska
kyrkan eller utan religion var ambivalent inställda till judar.
Upplevelser av rasism och vardagsrasism
I 2004 års Intoleransundersökning från Brottsförebyggande rådet och Forum
för Levande Historia undersöks även de ungas utsatthet (Brottsförebyggande
rådet och Forum för Levande Historia, 2004, ss. 72-79). Undersökningen
visar att det är relativt ovanligt att utsättas för våld på grund av sitt ursprung7
även om det förekommer. 2,6 procent av de som deltog uppgav att de blivit
utsatta för misshandel på grund av sitt ursprung. Pojkarna var mer utsatta än
flickorna, 3,4 procent jämfört med 1,9 procent. En högre andel av eleverna
hade utsatts för hot på grund av sitt ursprung, nämligen 6,5 procent. Även
här var pojkar mer utsatta än flickor, 8,6 procent jämfört med 4,5 procent.
För elever med utländsk bakgrund var 15 procent utsatta jämfört med 5,3
7- Både svenskt och utländskt ursprung omfattas av frågan.
20
procent för personer med helsvensk bakgrund (elev och båda föräldrar
födda i Sverige). Undersökningen tog även upp mer subtila kränkningar som
t ex att bli orättvist behandlad. 15 procent av eleverna uppgav att de hade
upplevt detta minst en gång de senaste tolv månaderna. 11 procent av dem
hade upplevt det i anknytning till skolan, vanligast av en elev eller lärare. 4
procent hade upplevt det av en person i myndighetsställning. Få av eleverna
uppgav att de utsatts för våld på grund av religionstillhörighet, 0,5 procent.
Något fler, 0,9 procent, hade blivit utsatta för hot på grund av religionstillhörigheten. Det var mer vanligt förekommande att de som upplevde kränkningar på grund av sin religionstillhörighet hade utsatts för verbala kränkningar, 4,2 procent av eleverna uppgav det.
Flera studier har de senaste åren tagit upp rasism och diskriminering av
personer med afrikansk bakgrund. I Diskrimineringsombudsmannens (DO)
rapport ”Att färgas av Sverige” framkommer att alla intervjuade ungdomar
hade erfarenhet av rasism och diskriminering (Kalonaityté, 2007). Deras
upplevelser handlar om olika slags diskriminerande behandling och vardagsrasism, som till exempel rasistiskt språkbruk och negativa Afrikametaforer,
integritetskränkningar, uteslutning och undvikande, kriminalisering samt
våldshandlingar. Både de intervjuade männen och kvinnorna är utsatta för
våldshandlingar, även om männen är överrepresenterade. De intervjuade
kvinnornas berättelser handlar mer om sexuella övergrepp. Resultatet i
studien visar hur ungdomarnas erfarenheter av rasism och diskriminering
inskränker deras möjligheter att delta i samhällslivet, inom alla samhälleliga
arenor, som arbetslivet, utbildning och boende.
DO:s rapport tar också upp de olika strategier ungdomarna utvecklar för att
hantera den rasism och diskriminering de utsätts för och det handlar om
individuella, sociala/interpersonella och rättsliga strategier.
Ulrika Schmauch drar liknande slutsatser i sin avhandling om unga med afrikansk bakgrunds syn på rasism och diskriminering (Schmauch, 2006). Liksom
i den tidigare nämnda DO-rapporten beskrivs de intervjuades erfarenheter
i termer av den vardagligt inskränkande och tärande vardagsrasismen som
tar sig uttryck i olika typer av handlingar och kan handla om allt från diffusa känslor av utanförskap till rädsla för att utsättas för rasistiskt våld eller
rasistiska kommentarer. Även krav på anpassningar tas upp som ett exempel.
Schmauch beskriver i sin avhandling hur vardagsrasismen leder till att de intervjuade känner sig osäkra och frustrerade men också hur deras upplevelser
väcker sorg, ilska och förnedring.
21
För att hantera vardagsrasismen utvecklas olika strategier, både på ett medvetet och på ett omedvetet plan. Schmauch finner tre olika sätt att hantera
det:
Den första strategin handlar om att man antingen håller med om den gängse
synen på rasism i Sverige, medan den andra innebär att man vänder sig mot
Sverige och allt vad det står för. Den tredje strategin innefattar en dekonstruktion av den position man befinner sig i samt försök att göra motstånd
mot den (Schmauch, 2006, s. 182).
I studien ”Vart tog Rättigheterna vägen” beskrivs hur personer med somalisk
bakgrund utsätts för en kombination av afrofobi och islamofobi (Kawesa m
fl., 2011). De flesta informanterna i studien har upplevt nedsättande kommentarer om hudfärg, religion och/eller sin somaliska bakgrund. De har
upplevt den kränkande behandlingen både i skolan och i arbetslivet. De
upplever sig också särbehandlade i kontakt med svenska myndigheter som
till exempel Migrationsverket, polisen, socialtjänsten och sjukvården. Studien
visar också att den multipla diskriminering de utsätts för samspelar med kön,
då t ex somaliska kvinnor utsätts för gynekologiska tvångsundersökningar
eller utpekas på grund av sin hijab medan männen pekas ut som potentiella
islamistiska terrorister. Informanternas upplevelser av rasistisk och diskriminerande särbehandling handlar också om kommentarer som har sin grund i
stereotypa föreställningar om somalier som bidragsberoende.
Även Sabine Gruber använder sig av begreppet vardagsrasism när hon
beskriver hur lärarna i den skola som hon gör sitt fältarbete i särskiljer eleverna på olika sätt och hur det får betydelse för hur eleverna tillåts och uppfattas vara och hur de bemöts. Gruber menar vidare att detta ofta relateras till
kulturella eller nationella skillnader och ibland också kroppsliga skillnader
(Gruber, 2007, s. 201). De skillnadskonstruktioner Gruber finner i sitt material kan tolkas som vardagsrasism. Exempel som hon lyfter fram i sitt material är hur ”romska” elevers svårigheter i skolan reduceras till ”deras kultur”
eller hur ”invandrarelever” ses som genuina eller ”invandrarkillar” ses som
macho. Lärarna tillskriver sålunda eleverna en annorlundahet som uppfattas
som ett arv som de bär med sig resten av sina liv.
I en intervjustudie finner Diana Mulinari och Anders Neergaard olika slags
mönster för hur klass och etnicitet samverkar inte bara för att definiera olika
positioner men också variationer mellan olika skolor (Mulinari & Neergaard,
2010:150). I stadsskolor med liten andel elever med utländsk bakgrund är ra-
22
sismen kopplad till andra platser och andra personer, där sker det en de-rasifiering som är baserad på klassprivilegier och elever med utländsk bakgrund
identifierar sig i låg utsträckning med sin etniska tillhörighet. Stadsskolorna
med hög andel elever med etnisk bakgrund kännetecknas av trygghet, där
inga uttryck för rasism förekommer, klassheterogenitet bland elever med
utländsk bakgrund och kollektiv rasifiering. Landsbygdskolor/skolor i mindre städer med låg andel elever med utländsk bakgrund kännetecknas av
otrygghet där elever med utländsk bakgrund upplever direkt rasism som är
konfronterande och rasifiering och stigmateriseringsprocesser som påverkar
eleverna individuellt. Landsbygdsskolor/skolor i mindre städer med en hög
andel elever med utländsk bakgrund kännetecknas däremot av trygghet,
klasshomogenitet för både elever med utländsk och svensk bakgrund, rasifieringsprocesser som är grundade i klass och etniska identiteter som grundas
i individuella etniska grupper.
Rasistiska brott i statistiken
Hatbrott regleras inte i lagen och det finns inte heller någon specifik
brottskod för hatbrott utan den sammanställning som Brottsförebyggande
rådet årligen redovisar är resultatet av en selektionsprocess som beror på om
ett brottsoffer anmäler till polisen att han eller hon utsatts för ett hatbrott.
För att brottet därefter ska registreras som ett hatbrott krävs att antingen
polisen eller Brottsförebyggande rådet uppfattar det som att ett hatbrott är
begånget.
Under 2010 uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som
hatbrott till knappt 5 140, vilket är en minskning med 660 anmälningar från
föregående år (Brottsförebyggande rådet, 2011). Av dessa bedömdes 74
procent (knappt 3 800) ha främlingsfientliga/rasistiska motiv och 11 procent
(drygt 550) ha antireligiösa (islamofobiska, antisemitiska och övrigt antireligiösa) motiv. Den övervägande andelen hatbrott handlar om olaga hot och
ofredande, 40 procent av de anmälda hatbrotten. Våldsbrott och ärekränkning utgör 19 procent vardera och hets mot folkgrupp, 10 procent.
Brottsförebyggande rådet redovisar i sin årliga rapport om hatbrott även
statistik från den årliga Nationella Trygghetsundersökningen som handlar om
hatbrott. Statistiken från 2009 visar en liknande struktur som sammanställning över 2010 års begångna hatbrott, d v s att de som anmäler främlingsfientliga brott är fem gånger fler än de som anmäler att de utsatts för homofobiska brott.
23
Värdegrundsarbetet i skolan
Inte förrän 2006 hände det något konkret när det handlar om skolans värld
och den kränkande behandling som elever kan utsättas för i skolan. Då infördes lagen (SFS 2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever när det gäller utbildning för både barn
och vuxna. Denna lag innebar att skolorna var tvungna att vidta åtgärder mot
diskriminering och andra slags kränkningar. Ett led i detta arbete var att varje
skola måste ha en likabehandlingsplan. 2009 ersattes denna lag med Diskrimineringslagen (SFS 2008:567).
Skolverket och Skolinspektionens granskningar visar att skolorna på flera
punkter inte riktigt klarat av detta uppdrag (Skolverket, Rapport 326, 2009
och Skolinspektionen, 2010).
Sabine Gruber visar i sin forskning hur skolorna arbetar med värdegrundsfrågor och frågor som rör tolerans och icketolerans. Hennes slutsatser handlar om hur lärarna ytterligare distanserar sig själva genom att plocka från det
mångkulturella smörgåsbordet utan varken inblick eller reflektion (Gruber,
2007). På så sätt handlar lärarnas beteende mer om att lyfta fram olikheter
än likheter. Toleransarbetet handlar då om att majoriteten ska lära sig att tolerera minoriteterna. Det reflekteras inte heller mycket om de egna normproducerande processerna som lärarna själva är delaktiga i (Skolverket, Rapport
326, 2009; Skolverket, Rapport 327, 2009 och Skolinspektionen, 2010).
En liknande analys gör Lena Granstedt när hon analyserar lärarnas tolkningsrepertoarer när de pratar om elever med utländsk bakgrund (Granstedt,
2006). De tolkningsrepertoarer hon fann var följande:
24
• Eleven som problem
• Eleven som del av skolans mångkulturella projekt
• Eleven som överkänslig
• Eleven som ”den andra”
• Eleven som den som utnyttjar situationen
• Eleven som barn är mest
• Eleven som gisslan
• Föräldrar som bristfälliga
• Föräldrar som kunniga
Lärarna är de som har tolkningsföreträdet i skolan. På så sätt läggs fokus på
hur eleverna agerar och inte på lärarnas beteende. Lärarna granskar därmed
inte sig själva utifrån ett normkritiskt perspektiv. Granstedt menar att därför
tar inte heller lärarna upp frågor som rasism och främlingsfientlighet. Lärarnas användande av de tolkningsrepertoarer Granstedt fann i materialet visar
hur lärarna på ett oreflekterat sätt distanserar sig från eleverna med utländsk
bakgrund genom att tillskriva dem epitet som annorlunda och avvikande från
de normer lärarna skapar och återskapar.
Skolinspektionens granskning från 2010 om hur skolor arbetar när det gäller
trakasserier och kränkande behandling visar att det i flera av de granskade
skolorna, varav flera tidigare kritiserats för sitt bristande värdegrundsarbete,
förekommer kränkningar mellan elever men också mellan personal och
elever. Detta är särskilt oroande i och med att eleverna är i beroendeställning gentemot lärarna (Skolinspektionen, 2010). Granskningen visar också att
vuxennärvaron var låg i flera av de besökta skolorna, vilket innebär att vuxna
ofta saknas vid raster, i lunchmatsalen, i omklädningsrummen, på platser där
elever uppger att problem kan uppstå. Eleverna hade ibland lågt förtroende
för de vuxna på skolan och deras förmåga att lösa problem med trakasserier
och kränkningar, vilket kunde leda till att eleverna själva försöker lösa problemen. Eleverna var också, enligt granskningen, rädda för repressalier från
andra elever om de anmäler trakasserier och kränkningar till personalen. De
uppgav att de inte alltid litade på att personalen skulle göra något bestående
om de skulle anmäla. Granskningen visar även att konflikthanteringen ibland
kan ta för lång tid om eleverna blandar in personalen. Flera skolor kartlägger inte heller trakasserier och kränkningar. Det finns dock skolor som, enligt
granskningen, gör det på ett bra sätt men ibland saknas elevernas medverkan. De flesta skolor har rutiner, men skolorna följer inte dem. Dessutom
visar granskningen att personalen sällan reflekterar över förhållningssätt och
normer.
Skolinspektionen visar i en senare granskning att även skolornas arbete med
demokrati och värdegrundsarbete behöver förbättras (Skolinspektionen,
2012). Ett av de områden som tas upp i granskningen är att eleverna behöver
ges ökat inflytande för att kunna vara delaktiga och komma till tals, på så sätt
ges de även en praktisk träning i demokrati. I detta arbeta måste lärarna se
till att alla elever får utrymme och får möjlighet att uttrycka åsikter och tankar. Dessutom visar granskningen att det på 13 av de 17 granskade skolorna
saknas en helhetssyn på demokrati- och värdegrundsuppdraget. I skolorna
kommer detta till uttryck genom att det finns variationer som framför allt
25
beror på lärarnas olika kompetenser och tolkningar. Här ser Skolinspektionen
faran i att detta leder till en bristande likvärdighet.
Skolverkets uppföljning av skolors tillämpning av barn- och elevskyddslagen
visar däremot att man har kommit en bit på vägen när det gäller att leva
upp till lagen (Skolverket, 2009). Majoriteten av verksamheterna, nio av tio,
har en likabehandlingsplan. Däremot visar uppföljningen att eleverna i hög
utsträckning inte är med i arbetet. Likabehandlingsplanerna är inte heller
baserade på kartläggningar av situationen. Därutöver är inte likabehandlingsplanerna kopplade till de olika diskrimineringsgrunderna (se även Emma
Arnebacks analys nedan).
Ett flertal studier av svensk skollitteratur har genomförts under de senaste
åren (se till exempel Ajagán-Lester, 2000). I Masoud Kamalis analys av religions- och historieböcker för gymnasieskolan framkommer att de skolböcker
Kamali granskat reproducerar ett ”vi och dem” genom det sätt böckerna
framställer ett ”oss” som är bättre och överlägset ”de andra” (Kamali, 2006).
Samtliga analyserade böcker genomsyras av ett ”vi och dem” perspektiv.
Religionsböckerna är präglade av ett förhållningssätt som är kristocentriskt i
förhållande till andra religioner. I historieböckerna presenteras ett selektivt
och västcentriskt perspektiv av världshistorien. I religionsböckerna utgör
kristendomen normen, medan de som skrivit historieböckerna utgår från ett
majoritetssvenskt perspektiv.
Emma Arneback analyserar i sin avhandling handlingsinriktningar i ett stort
antal likabehandlingsplaner från gymnasieskolor i hela Sverige. Arnebacks
slutsatser är att de flesta handlingsinriktningarna är generellt hållna, vilket
innebär att planerna oftast handlar om flera olika slags kränkningar som t
ex homofobi, genusnormer, främlingsfientlighet och mobbning (Arneback,
2012). Det är, enligt Arneback, både positivt och negativt. Det positiva är att
det inte utesluter någon slags kränkning medan det negativa är att det kan
negligera olikheter, då olika slags kränkningar kan se annorlunda ut. Gymnasieskolornas handlingsplaner utgår ofta från kränkningsprincipen, d v s att
förhindra att kränkande behandling sker. Det innebär att alternativa synsätt på hur personalen bör handla för att motverka, förebygga och åtgärda
kränkningar enbart kan få existera i den mån att ingen kränks. Det får konsekvenser för den kommunikativa inriktningen. Kommunikation ses som en
viktig handlingsinriktning i både det förebyggande och åtgärdande arbetet.
Men med kommunikationen avses det sällan att skapa positiva effekter utan
snarare att motverka negativa processer, enligt Arneback (s.165-166). Om
26
kommunikation användes för att skapa positiva processer skulle det kunna
innebära en positiv korsbefruktning som ledde till att åtgärda orsakerna till
kränkningen. På samma sätt byggs moraliska principer upp som begränsar
handlingsutrymmet i både motverkandet och åtgärdandet. På så sätt minskar
till exempel utrymmet för politiska diskussioner om kontroversiella frågor, i
och med att saker som anses känsliga inte får tas upp med risk för att någon
kränks.
I handlingsplanerna finner Arneback även att anammandet av kränkningsprincipen gynnar en individualiserad syn på främlingsfientlighet. Det innebär
att de insatser som nämns i planerna ofta handlar om att bemöta individer
som är främlingsfientliga, oftast elever, i några fall även personal. I endast
ett fåtal fall hittar Arneback planer som strävar att hitta strukturell främlingsfientlighet än mindre att förändra det (s. 169-170). För de främlingsfientliga
individerna planeras insatser som handlar om att dessa individer ska utvecklas och på så sätt elimineras de främlingsfientliga attityderna och beteendet.
Det sker oftast genom en assymmetrisk relation där den främlingsfientliga
eleven får genomgå förmanande samtal, omsorg och disciplinering. I de fall
där även personal inkluderas sker behandling mer jämbördigt. När det gäller
normkritiskt tänkande finns det få planer som innehåller det. Mot slutet av
avhandlingen tar Arneback upp att skolorna inte erkänner de strukturer som
reproducerar över- och underordning.
27
28
Resultatdel
I den här delen av rapporten redovisas tre studier som ingår i utredningen. Först presenteras resultatet från en enkätstudie. Därefter kommer en
redovisning av fokusgruppsintervjuer. Den tredje studien som presenteras
beskriver de ärenden som inkommit till Diskrimineringsombudsmannen inom
området skola och etnisk diskriminering.
Enkätundersökningen
1490 enkäter samlades in under maj månad 2012 i 17 gymnasieskolor på 12
orter från Malmö i syd till Älvsbyn i norr. I den här delen redovisas elevernas
svar på frågorna i enkäten fråga för fråga.8
Populationen
1463 elever har besvarat frågan om var de och deras föräldrar är födda. 8
procent av dem är födda utanför Sverige. 72 procent av dem är födda i Sverige med svenskfödda föräldrar och 10 procent av eleverna är födda i Sverige
med en svenskfödd och en utrikesfödd förälder och 10 procent är födda i
Sverige med två utrikesfödda föräldrar.9
Av de elever som besvarat enkäten är 58 procent flickor och 42 procent
pojkar. 41 procent av eleverna går i första årskursen på gymnasiet, 34 procent
i den andra årskursen och 25 procent går den tredje årskursen i gymnasiet.
När det gäller elevernas fördelning på program; 27 procent av eleverna går
praktiska/yrkesförberedande program och 72 procent teoretiska/studieförberedande program, 1 procent går det individuella programmet.10
Studiens population är fördelad på storstad, mindre stad och mindre tätort11
8- Svarsfrekvensen per fråga har varierat mellan 94 och 100 procent. Svarsfrekvensen kommer inte
att analyseras, eftersom undersökningen inte är representativ på grund av sitt urval. Däremot redovisas svarsfrekvenserna för varje fråga i bilagan.
9- Det motsvarar nästan rikspopulationen när det gäller personer i ålderspannet 15-24 år, 12 procent
är utrikesfödda, 7 procent är födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar, 10 procent är födda i
Sverige med en svenskfödd och en utrikesfödd förälder, 71 procent är födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar.
10- Enkäten samlades in bland elever på främst praktiska och teoretiska program.
11- I rapporten kategoriseras de olika orterna på följande sätt; Storstad: Stockholms län (inklusive
några förortskommuner), Malmö stad. Mindre stad: Nyköping, Västerås, Västervik, Borås, Härnösand.
Mindre tätort: Älvsbyn, Gislaved, Älmhult.
29
på följande sätt: 46 procent av eleverna går i en skola i en medelstor stad,
39 procent går i skolan i en storstad och 15 procent av eleverna går i skolor i
mindre tätorter.
Förekomsten av rasism i skolan
Under den här rubriken redovisas alla svar på de frågor som handlar om de
deltagande elevernas uppfattning om förekomsten av rasism i deras skolor.12
Rasism i skolan
Av de elever som svarat på frågan om de upplever att det finns rasism i deras
skolor var det 28 procent som svarade ja, 34 procent som svarade nej och 38
procent som svarade vet ej.
1 Ja
2 Nej
3 Vet ej
Diagram 1. Elevernas svar på frågan om de har upplevt rasism.
Svaren varierade mycket beroende på olika bakgrund, kön, årskurs, program
och vilken slags ort skolan ligger i.
De som i allra högst utsträckning ansåg att det fanns rasism i deras skolor var
de utrikesfödda eleverna, 41 procent av dem svarade på det sättet. 31 procent av de som var svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar, 28 procent
av de som var svenskfödda med en utrikesfödd förälder och 26 procent av de
12- I den här undersökningen utgår vi från att en person kan uppleva rasism oavsett bakgrund och att
rasism är kontextuell.
30
som var svenskfödda med svenskfödda föräldrar ansåg att det fanns rasism i
deras skolor.
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
1
2
3
4
1. Utrikesfödd
2. Född i Sverige med två utrikesfödda föräldrar
3. Född i Sverige med en utrikesfödd förälder
4. Född i Sverige med föräldrar födda i Sverige
Diagram 2. Andelen gymnasieelever efter bakgrund som upplevt rasism. Procent.
36 procent av de elever som var födda i Sverige med en utrikesfödd förälder
och elever som var svenskfödda med två svenskfödda föräldrar svarade nej
på frågan om det fanns rasism på deras skola. 28 procent av de utrikesfödda
eleverna och de elever som var födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar uppgav att de inte upplevde rasism på sina skolor.
38 procent av de svenskfödda eleverna med svenskfödda föräldrar svarade
vet ej på den frågan, jämfört med 31 procent av de utrikesfödda eleverna.
Enligt resultatet upplevde pojkarna i högre utsträckning än flickorna att det
fanns rasism i skolan, 31 procent av pojkarna jämfört med 26 procent av
flickorna.
När det gäller fördelning efter årskurs svarade 20 procent av de elever som
gick i årskurs 1 att de upplevde att det fanns rasism i deras skolor, 31 procent
av de elever som gick i årskurs 2 och 36 procent av eleverna i årskurs 3.
Det fanns en viss skillnad i svaren beroende på vilket program eleven gick.
34 procent av de som gick ett praktiskt program svarade ja på frågan om de
upplevde rasism i sin skola, medan 26 procent av de som gick ett teoretiskt
program svarade ja.
31
Rasistiska händelser i skolan
Eleverna tillfrågades om de kände till en rasistisk händelse som skett i deras
skola. 24 procent av eleverna kände till en rasistisk händelse som skett i deras skola. Majoriteten, 76 procent, gjorde inte det.
1 Ja
2 Nej
Diagram 3. Gymnasieelevernas svar på frågan om de känner till en rasistisk händelse. Procent.
I högst utsträckning kände elever som var födda i Sverige med utrikesfödda
föräldrar till en rasistisk händelse, 35 procent av dem svarade så. 30 procent
av de utrikesfödda eleverna gjorde det. 27 procent av eleverna som var
födda i Sverige med en utrikesfödd förälder uppgav att de kände till en rasistisk händelse i sin skola och av de svenskfödda eleverna med svenskfödda
föräldrar var det 21 procent som gjorde det.
40
35
1. Utrikesfödd
2. Född i Sverige med
två utrikesfödda
föräldrar
3. Född i Sverige med en
utrikesfödd förälder
4. Född i Sverige med
föräldrar födda i
Sverige
30
25
20
15
10
5
0
1
2
3
4
Diagram 4. Andelen gymnasieelever efter bakgrund som känner till en rasistisk händelse i skolan.
Procent.
32
Det fanns vissa skillnader i svaren när det gällde kön. Det var en större andel
pojkar än flickor som kände till rasistiska händelser i skolan, 26 procent av
pojkarna jämfört med 23 procent av flickorna. När det gäller årskurs, var
det en större andel 3:or som kände till rasistiska händelser, dvs. 28 procent,
jämfört med 27 procent av 2:orna och 19 procent av 1:orna. Det var också
vanligare bland de som gick ett praktiskt program, 29 procent, jämfört med
22 procent av de som gick ett teoretiskt program.
Studien visade också att det fanns vissa skillnader mellan elever på de olika
orterna. Den största andelen elever som kände till rasistiska händelser i sina
skolor gick i en skola i en mindre stad, 26 procent, jämfört med 25 procent
av de som gick i en skola i en mindre tätort. Minst andel, 21 procent, fanns
bland de som svarat på enkäten och gick i en skola i en storstad.
Rasistiska företeelser som förekommer i skolorna
En av de frågor som ställdes i enkäten var i vilken utsträckning eleverna
upplevde olika slags rasistiska företeelser. De fick fylla i en skala från 0-10.
I denna analys kommer svaren från elevernas skattning att analyseras på
följande sätt: 0-2 i liten utsträckning, 3-7 i medelstor utsträckning, 8-10 i stor
utsträckning.
Den första företeelsen som eleverna tillfrågades om var i vilken utsträckning
de ansåg att det förekom individer i deras skola som kränkte andra/behandlade andra dåligt med ett rasistiskt motiv. Av alla eleverna ansåg 64 procent
att det förekom i liten utsträckning, 31 procent i medelstor utsträckning och
4 procent i stor utsträckning.
1 Liten utsträckning
2 Medelstor utsträckning
3 Stor utsträckning
Diagram 5. I vilken utsträckning ansåg gymnasieeleverna att det förekom individer på deras skolor
som kränkte andra/behandlade andra dåligt med ett rasistiskt motiv. Procent.
33
I störst utsträckning av samtliga kategorier ansåg de utrikesfödda eleverna i
studien att det förekom individer på deras skolor som kränkte andra rasistiskt; 40 procent i medelstor utsträckning och 7 procent i stor utsträckning.
8 procent av eleverna som var födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar
ansåg att det förekom i stor utsträckning.
Även eleverna i skolor i mindre städer och mindre tätorter ansåg i högre
utsträckning än eleverna i storstadsskolorna att det förekom individer som
kränkte andra rasistiskt på deras skolor. I mindre tätorter ansåg 54 procent
att det förekom i liten utsträckning, 42 procent i medelstor utsträckning
och 4 procent i stor utsträckning. I de mindre städerna ansåg 62 procent att
det förekom i liten utsträckning, 34 procent i medelstor utsträckning och 4
procent i stor utsträckning. I storstäderna ansåg 70 procent av eleverna att
det förekom i liten utsträckning, 25 procent i medelstor utsträckning och 5
procent i stor utsträckning. När det gällde kön fanns inga större skillnader.
Den andra företeelsen handlade om förekomsten av elever med rasistiska
åsikter på skolorna. Nästan hälften, 48 procent, av de elever som svarade
på den här frågan svarade att det förekom i liten utsträckning, 44 procent i
medelstor utsträckning och 9 procent i stor utsträckning. Det var, enligt de
deltagande eleverna, något mer vanligt att det förekom elever med rasistiska
åsikter på skolorna än att det förekom elever som kränkte andra elever med
ett rasistiskt motiv.
1 Liten utsträckning
2 Medelstor utsträckning
3 Stor utsträckning
Diagram 6. I vilken utsträckning ansåg gymnasieeleverna att det förekom elever med rasistiska
åsikter på deras skolor. Procent.
34
Den kategori som i störst utsträckning ansåg att individer med rasistiska
åsikter förekom i stor utsträckning i skolan var elever födda i Sverige med två
utrikesfödda föräldrar, 16 procent av dem ansåg det. Därutöver var skillnaderna mellan de olika kategorierna av elever inte särskilt stora förutom när
det gäller de olika slags orter som omfattades av studien. I de mindre tätorterna ansåg eleverna att denna företeelse förekom i högst utsträckning, 36
procent svarade i liten utsträckning, 52 procent i medelstor utsträckning och
11 procent i stor utsträckning. I de mindre städerna svarade 45 procent av
eleverna i liten utsträckning, 48 procent i medelstor utsträckning och 8 procent i stor utsträckning. I storstadsskolorna ansåg 55 procent att det förekom
i liten utsträckning, 36 procent i medelstor utsträckning och 8 procent i stor
utsträckning.
Den tredje företeelsen som eleverna fick ta ställning till handlade om rasistiska organisationer och i vilken utsträckning dessa förekom på deras skolor.
Sammantaget var det den företeelse som det förekom minst av på skolorna.
Av alla elever ansåg 86 procent att det förekom i liten utsträckning, 13 procent i medelstor utsträckning och endast 1 procent i stor utsträckning.
1 Liten utsträckning
2 Medelstor utsträckning
3 Stor utsträckning
Diagram 11. Var gymnasieeleverna utsätts för rasism. Procent.
Diagram 7. I vilken utsträckning gymnasieeleverna ansåg att det förekom rasistiska organisationer
på deras skolor. Procent.
Elever födda utanför Sverige och elever födda i Sverige med två utrikesfödda
föräldrar ansåg i högst utsträckning att det förekom rasistiska organisationer
på deras skolor, 22 procent och 24 procent. Av de svenskfödda eleverna med
35
två svenskfödda föräldrar var det 10 procent och 12 procent av svenskfödda
elever med en utrikesfödd förälder. De svenskfödda eleverna med svenskfödda föräldrar ansåg i störst utsträckning att rasistiska organisationer förekom i
en liten utsträckning på deras skolor.
Pojkarna ansåg i något större utsträckning än flickorna att rasistiska organisationer förekom på deras skolor. Det fanns inte heller några större skillnader
mellan skolorna i de olika kategorierna av orter, förutom att eleverna i skolor
i de mindre tätorterna i något större utsträckning ansåg att det förekom
rasistiska organisationer än eleverna i skolor i mindre städer och storstäder
Upplevelser av rasism
Av alla elever som deltog i undersökningen var det 16 procent som svarade
ja på frågan om de hade utsatts för rasism, 77 procent svarade nej och 7
procent svarade att de inte visste om de hade utsatts.
1 Ja
2 Nej
3 Vet ej
Diagram 8. Gymnasieelevernas svar på frågan om de har utsatts för rasism. Procent.
Undersökningen visade att det fanns stora skillnader i resultatet när det
gällde frågan om eleverna varit utsatta för rasism beroende på var eleverna
och deras föräldrar var födda någonstans. Nästan hälften, 48 procent, av de
utrikesfödda eleverna svarade att de hade utsatts för rasism och 34 procent
av de svenskfödda eleverna med två utrikesfödda föräldrar. Av de svenskfödda eleverna med en utrikesfödd förälder uppgav 17 procent att de utsatts för
36
rasism. 10 procent av de elever som var födda i Sverige med två svenskfödda
föräldrar svarade ja på frågan om de hade utsatts för rasism.
60
50
40
30
20
10
0
1
2
3
4
1. Utrikesfödd
2. Född i Sverige med två utrikesfödda föräldrar
3. Född i Sverige med en utrikesfödd förälder
4. Född i Sverige med föräldrar födda i Sverige
Diagram 9. Andelen gymnasieelever efter bakgrund som har utsatts för rasism. Procent.
Pojkarna i undersökningen uppgav att de i högre utsträckning än flickorna
hade varit utsatta för rasism, 22 procent av pojkarna jämfört med 13 procent
av flickorna.
Det fanns inga skillnader när det gällde årskurs. 16 procent av 1:orna som
svarat på enkäten uppgav att de varit utsatta för rasism medan 17 procent av
både 2:or och 3:or svarade det.
Det fanns mycket små skillnader mellan svaren från elever på praktiska och
teoretiska program. 17 procent av de elever som gick ett praktiskt program
uppgav att de varit utsatta för rasism, medan 16 procent av de som gick ett
teoretiskt program uppgav att de utsatts.
Det var något vanligare bland elever som gick i en gymnasieskola i en
storstad att utsättas för rasism, då 18 procent av dessa elever uppgav det, än
det var för eleverna i skolor på mindre orter. 16 procent av eleverna som gick
i en skola i en mindre stad uppgav att de utsatts för rasism och 12 procent av
de som gick i en skola i en mindre tätort.
37
Vilka former av kränkande behandling utsätts eleverna för
46 procent av de som svarat på frågan om vad de utsatts för uppgav att det
var trakasserier. 30 procent uppgav att de utsatts för sämre behandling13 , 14
procent hade utsatts för hot och 10 procent för våld.
1 Trakasserier
2 Sämre behandling
3 Hot
4 Våld
Diagram 10. Vilken slags rasistisk behandling eleverna utsätts för. Procent.
Elever födda i Sverige med en utrikesfödd förälder var den kategori elever
som i högst utsträckning uppgett att de utsatts för trakasserier, 57 procent.
För elever som var födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar var det
vanligast att utsättas för sämre behandling, 40 procent. Elever födda i Sverige
med svenskfödda föräldrar uppgav i lägst utsträckning, 18 procent, att de
varit utsatta för sämre behandling.
Högst andel elever som uppgav att de utsatts för våld var elever födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar, 14 procent av dem uppgav det, medan
5 procent av de som var utrikesfödda hade utsatts för våld. Även hot var
vanligast bland elever som var födda i Sverige med föräldrar födda i Sverige,
18 procent, jämfört med 9 procent för både utrikesfödda elever och elever
födda i Sverige med en utrikesfödd förälder.
Flickor uppgav i högre utsträckning än pojkar att de utsatts för sämre behan13- Sämre behandling handlar i den här undersökningen om diskriminerande behandling, där en
person missgynnas och det är kopplat till personens bakgrund.
38
dling och trakasserier. Pojkarna var i högre utsträckning utsatta för hot och
våld än flickorna var.
Var utsätts eleverna för rasism
På frågan var de utsatts för den rasistiska handlingen svarade en knapp majoritet av de som svarat på frågan, 42 procent, att det hade skett på fritiden.
40 procent av eleverna svarade att det skett i skolan och 18 procent uppgav
att det hade skett på Internet.
1 På fritiden
2 I skolan
3 På Internet
Diagram 11. Var gymnasieeleverna utsätts för rasism. Procent.
Undersökningen visar att det finns vissa skillnader i svaren mellan eleverna
beroende på bakgrund och kön. Det var vanligare bland elever födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar och utrikesfödda elever att utsättas för rasism i skolan, 46 procent respektive 41 procent uppgav det. De som svarade
Internet i högst utsträckning var elever födda i Sverige med en utrikesfödd
förälder, 24 procent av dem uppgav det som alternativ.
Flickorna uppgav i högre utsträckning än pojkarna att de utsatts för rasism
i skolan, 44 procent jämfört med 38 procent av pojkarna. Bland pojkarna
var det vanligast att utsättas för rasism på sin fritid, 43 procent av pojkarna
svarade så. Pojkarna uppgav också i högre utsträckning än flickorna att de
varit utsatta för rasism på Internet, 19 procent jämfört med 16 procent för
flickorna.
39
Vem är förövare
När det gäller vem som utövat rasismen, dvs. förövaren, har störst andel
av eleverna, vilket är 33 procent, uppgett att det varit en okänd person. 29
procent av eleverna har svarat en annan elev. Som tredje svarsalternativ
har eleverna uppgett att det var en kompis som var förövaren, 14 procent.
12 procent av de som svarat på frågan har uppgett att det var en lärare som
utsatt dem för den rasistiska handlingen. 6 procent av de som besvarat denna
fråga har svarat att det var någon myndighetsperson, medan 4 procent har
svarat att det var annan skolpersonal som utsatt dem för rasism. 1 procent
har svarat annat.14
1 Okänd person
2 Annan elev
3 Kompis
4 Lärare
5 Någon myndighetsperson
6 Annan skolpersonal
7 Annat
Diagram 12. Gymnasieelevernas svar på frågan om vem som utsatt eleven för den rasistiska
behandlingen. Procent.
Här skiljer sig inte svaren nämnvärt när det gäller elever med olika bakgrund
eller kön, förutom på några svarsalternativ. En av dem gäller svarsalternativet
lärare. Det var en större andel svenskfödda elever med två utrikesfödda föräldrar och utrikesfödda elever som uppgett att lärare utsatt dem för rasism än
elever med annan bakgrund, 22 procent respektive 14 procent. Av de elever
som var födda i Sverige med svenskfödda föräldrar och som svarat på frågan
svarade 7 procent att det var läraren som gjort det.
14- De elever som svarat annat har fyllt i vem som utsatt dem för den rasistiska händelsen. Följande
svar förekommer i enkätundersökningen: utländska människor, gamla lärare och elever, granne,
polisen, mörkhyade, släkt, gäng med utländsk bakgrund, invandrare, kompis föräldrar, arbetskamrat,
folk på stan, pappa.
40
Ett annat svarsalternativ som skiljde sig åt när det gällde de olika kategorierna var hur många som svarat att en okänd person utsatt dem för rasism.
I högst utsträckning svarade elever som var svenskfödda med svenskfödda
föräldrar, 41 procent, att det var så. I lägst utsträckning svarade de utrikesfödda eleverna, 27 procent, att förövaren varit okänd.
När det gäller kön fanns det inga större skillnader i frågan om vem som utsatt
eleverna för rasism.
Skolors arbete mot rasism och för likabehandling
Under denna rubrik redovisas hur de elever som ingår i undersökningen
besvarat frågor om hur skolorna hanterar arbetet mot rasism och för likabehandling av eleverna.
Kännedom om vem eleverna vänder sig till vid rasistiska händelser i
skolan
Den första fråga som redovisas här handlar om huruvida eleverna vet vem de
ska vända sig till om det inträffar en rasistisk incident på skolan. 59 procent
av alla elever som svarat på den här frågan svarade att de visste vem de
skulle vända sig till och 41 procent visste inte.
1 Ja
2 Nej
Diagram 13. Gymnasieelevernas kännedom om vem de ska vända sig till om det sker en
rasistisk incident. Procent.
De som i högst utsträckning svarat att de vet är de utrikesfödda eleverna, 66
procent. Därefter kommer de som är svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar på 61 procent, och av de som är svenskfödda med svenskfödda föräldrar
är det 59 procent som svarat att de vet vart de ska vända sig till om det sker
en rasistisk incident. De svenskfödda eleverna med en utrikesfödd förälder
41
var den kategori elever som i lägst utsträckning kände till vem de skulle
vända sig till, 57 procent. Det fanns inga större skillnader på svaren mellan
flickorna och pojkar när det gällde den här frågan. När det gällde skillnaderna
mellan eleverna i de olika årskurserna, var det 1:or och 3:or som i högst utsträckning kände till vem de skulle vända sig till, 61 procent av dem svarade
så. 59 procent av 2:orna svarade att de visste. Det fanns inga större skillnader
mellan elever som gick olika program. När det gällde de olika orter som
skolorna låg i, kände eleverna i högst utsträckning till vem de skulle vända sig
till i storstadsskolorna, 65 procent svarade så, medan eleverna i skolor på de
mindre orterna i lägre utsträckning kände till det, 56 procent.
Likabehandlingsplaner
På frågan om eleverna känner till skolornas likabehandlingsplaner svarade 41
procent av eleverna att de gjorde det och 59 procent att de inte gjorde det.
1 Ja
2 Nej
Diagram 14. Gymnasieelevernas kännedom om skolornas likabehandlingsplaner. Procent.
Undersökningen visar att det finns skillnader i svaren beroende på bakgrund,
kön, årskurs och om skolan ligger i en mindre eller större ort.
Den kategori elever som i högst utsträckning kände till likabehandlingsplanen
var de utrikesfödda eleverna, drygt hälften, 56 procent, av dem svarade så.
46 procent av de svenskfödda eleverna med två utrikesfödda föräldrar kände
till sin skolas likabehandlingsplan och 43 procent av de som var svenskfödda
42
med en utrikesfödd förälder. I lägst utsträckning kände de som var svenskfödda med svenskfödda föräldrar till sin skolas likabehandlingsplan, dvs. 39
procent.
60
50
40
30
20
10
0
1
2
3
4
1. Utrikesfödd
2. Född i Sverige med två utrikesfödda föräldrar
3. Född i Sverige med en utrikesfödd förälder
4. Född i Sverige med två föräldrar födda i Sverige
Diagram 15. Gymnasielevernas kännedom om likabehandlingsplaner efter bakgrund. Procent.
När det gäller kännedom om likabehandlingsplaner fördelat på årskurs,
kände 3:orna i högst utsträckning till den, dvs. 46 procent. 45 procent av
eleverna i årskurs 2 kände till sin skolas likabehandlingsplan och 36 procent
av eleverna i årskurs 1.
Hur besvarade då eleverna på de olika programmen frågan om likabehandlingsplanerna? 50 procent av de som gick på ett praktiskt program uppgav
att de kände till likabehandlingsplanen, medan färre, 38 procent av de som
gick ett teoretiskt program kände till den.
Det fanns vissa skillnader mellan svaren vid en jämförelse av storlek på orter.
På de minsta orterna, mindre tätort, kände flest elever till likabehandlingsplanerna på sina skolor, 55 procent. I storstadsregionerna var det 40 procent
av eleverna som uppgav att de känner till planerna och i mindre städer en
något mindre andel, 38 procent.
43
60
50
40
1. Storstad
2. Mindre stad
3. Mindre tätort
30
20
10
0
1
2
3
Diagram 16. Gymnasieelevernas kännedom om likabehandlingsplaner efter ort. Procent.
Antirasistiskt arbete
Sammantaget var det färre elever som kände till det antirasistiska arbetet
som skolorna eventuellt bedriver jämfört med svaren på frågan om skolornas likabehandlingsplaner. 10 procent av alla elever svarade ja på frågan, 14
procent svarade nej och 76 procent svarade att de inte visste.
1 Ja
2 Nej
3 Vet ej
Diagram 17. Gymnasielevernas kännedom om skolornas antirasistiska arbete. Procent.
Det varierade något i svaren mellan de olika kategorierna av elever. Enbart 8
procent av de som var svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar kände till
44
om skolan bedrev något antirasistiskt arbete, 10 procent av de svenskfödda
eleverna med svenskfödda föräldrar, 10 procent av de som var svenskfödda
med en utrikesfödd förälder och 16 procent av de utrikesfödda kände till
skolans antirasistiska arbete.
Som tidigare nämnt svarade majoriteten av eleverna att de inte visste om
skolorna bedrev något sådant arbete. 80 procent av de som var svenskfödda
med två utrikesfödda föräldrar svarade att de inte visste, 78 procent av de
som var födda i Sverige med en utrikesfödd förälder, 76 procent av elever
som var födda i Sverige med svenskfödda föräldrar och 67 procent av de som
var utrikesfödda visste inte om skolan bedrev något antirasistiskt arbete.
Det finns vissa skillnader i resultatet även vid jämförelse av storlek på ort där
skolan ligger. De som i högst utsträckning kände till om skolan bedrev antirasistiskt arbete var elever i skolor i mindre tätorter, dvs. 12 procent av dem.
De i lägst utsträckning var eleverna i skolor i storstadsregionerna, enbart 9
procent. Av elever i mindre städer var det 11 procent som svarat att de kände
till skolans antirasistiska arbete. 77 procent av elever i storstadsregionerna
visste inte om skolan bedrev något antirasistiskt arbete. 76 procent av elever
i skolor i mindre städer och 73 procent av eleverna som gick i skolor i mindre
tätorter visste inte om skolorna bedrev något antirasistiskt arbete.
Lärarnas arbete mot rasism
Undersökningen visade också att de deltagande elevernas kunskap om huruvida lärarna arbetar aktivt mot rasism i sina skolor eller inte var låg. Många
av eleverna hade ingen kännedom om det. 22 procent av alla elever svarade
ja. 24 procent svarade nej på den frågan och 55 procent visste inte om deras
lärare arbetar aktivt mot rasism.
1 Ja
2 Nej
3 Vet ej
Diagram 18. Gymnasieelevernas åsikt om lärarna arbetar aktivt mot rasism. Procent.
45
De utrikesfödda eleverna svarade ja i högst utsträckning, 27 procent, och vet
ej i minst utsträckning, 46 procent. Något färre, 19 procent av de svenskfödda eleverna med två utrikesfödda föräldrar ansåg att lärarna aktivt arbetade
mot rasism, 59 procent av dem visste inte om det var så eller inte. Av svenskfödda elever med en utrikesfödd förälder var det 23 procent som svarade
ja, medan 58 procent inte visste. De svenskfödda eleverna med svenskfödda
föräldrar svarade ja i minst utsträckning, 22 procent, och 54 procent av dem
visste inte.
Hur fördelade sig svaren mellan eleverna i de olika årskurserna? I lägst utsträckning tyckte eleverna i årskurs 3 att lärarna arbetade aktivt mot rasism,
20 procent, medan 23 procent av både elever i årskurs 1 och 2 ansåg det.
Eleverna i årskurs 1 svarade i högst utsträckning vet ej, 57 procent, för 2:orna
var det 51 procent och 3:orna 54 procent. Det fanns inga större skillnader
mellan eleverna på de olika programmen. Däremot var variationerna större
mellan elever på olika orter. Eleverna i storstadsskolorna svarade i högre utsträckning, än elever i skolor på de mindre orterna att lärarna arbetade aktivt
mot rasism, 25 procent för elever i storstadsskolor jämfört med 21 procent
för elever i skolor i mindre städer och 19 procent för elever i skolor i mindre
tätorter.
På frågan om skolorna borde bli bättre när det gäller antirasistiskt arbete
svarar majoriteten av eleverna i de flesta kategorierna vet ej. 30 procent av
eleverna svarade ja, 12 procent nej, och 57 procent av eleverna svarade att
de inte visste.
1 Ja
2 Nej
3 Vet ej
Diagram 19. Gymnasieelevernas åsikt om skolorna borde förbättra sitt antirastiska arbete. Procent.
De som i lägst utsträckning ansåg att skolorna borde bli bättre var de svenskfödda eleverna med en utrikesfödd förälder,25 procent. 58 procent av dem
visste inte. Av de svenskfödda eleverna med två svenskfödda föräldrar ansåg
28 procent att deras skola skulle bli bättre, 58 procent av dem visste inte. 33
46
procent av de elever som var födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar
ansåg att deras skola borde bli bättre på antirasistiskt arbete, medan 59
procent av dem inte visste. De utrikesfödda eleverna var de som i allra högst
utsträckning ansåg att skolan borde bli bättre, 44 procent. En lika stor andel
av dem visste inte vad de tyckte. För elever på olika program såg det ut på
följande sätt: Något fler elever som gick teoretiska program ansåg att skolan
skulle förbättra sitt antirasistiska arbete, 30 procent, jämfört med 28 procent
av de som gick praktiska program.
Eleverna i skolor i de mindre städerna ansåg i högre utsträckning än övriga
kategorier att skolorna skulle bli bättre på sitt antirasistiska arbete. 32 procent av eleverna i mindre städer tyckte det. I de större städerna ansåg 27
procent att skolorna borde bli bättre, medan 29 procent av elever i skolor i
mindre tätorter tyckte så. Över hälften av eleverna i alla orter svarade att de
inte visste.
Sammanfattning
Undersökningen visar att det i varierande grad förekommer rasism i de skolor
som undersökningen omfattar. Beroende på olika bakgrundsfaktorer, som
födelseland, kön, årskurs, program och var skolan ligger varierar resultatet till
stor del. En stor andel av eleverna har dock uppgivit att rasism finns på deras
skolor, att de upplevt rasism och att de känner till rasistiska händelser i sina
skolor. Däremot är kännedomen om skolornas arbete för likabehandling och
mot rasism mycket lägre på de skolor som ingår i undersökningen. Även om
ungefär hälften av de elever som svarat på frågan har uppgett att de känner
till sina skolors likabehandlingsplaner, är de få. Dessutom är de deltagande
elevernas kunskap om huruvida skolorna bedriver något antirasistiskt arbete
ännu lägre än kännedomen om likabehandlingsplaner. Majoriteten av alla
elever har inte känt till om det förekommer något antirasistiskt arbete på
skolan överhuvudtaget.
De som i allra högst utsträckning är både utsatta för rasism, känner till rasism
och har en uppfattning om vad rasism är, är de elever som är födda utanför
Sverige. Därefter kommer de elever som är födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar. Svenskfödda elever med svenskfödda föräldrar är de som i
minst utsträckning har kännedom om rasism. Studien visar att elever med
utländsk bakgrund är klart överrepresenterade och en väldigt sårbar grupp i
och med utsattheten. Nästan hälften av alla utrikesfödda elever som deltar
i undersökningen har upplevt rasism, bland de svenskfödda eleverna med
47
svenskfödda föräldrar är andelen minst, endast 10 procent. För elever födda
i Sverige med två utrikesfödda föräldrar är siffran nästan lika hög som för de
utrikesfödda eleverna. Pojkarna i den här studien är också mer utsatta än
flickorna. De är också mer utsatta för hot och våld. Flickorna uppger att de är
mer utsatta för sämre behandling och trakasserier.
En något större andel av alla elever som deltog undersökningen har upplevt
rasism på sin fritid, jämfört med skolan och på internet. Av de utrikesfödda
eleverna och eleverna som var födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar är det dock fler som utsatts för rasism i skolan. När det gäller vilken
slags rasistisk handling eleverna utsatts för har de utrikesfödda eleverna och
elever som är svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar dessutom i högre
utsträckning än andra elever utsatts för sämre behandling. De svenskfödda
eleverna med svenskfödda föräldrar uppgav det i minst utsträckning. De
utrikesfödda eleverna och svenskfödda elever med två utrikesfödda föräldrar uppgav också i högre utsträckning att det var andra elever och lärare
som utsatt dem för rasismen. Svenskfödda elever med svenskfödda föräldrar
uppgav att det var okända personer i högst utsträckning. De svenskfödda
eleverna med svenskfödda föräldrar var också i högre utsträckning än andra
elever utsatta för hot och våld.
De utrikesfödda eleverna och elever som var födda i Sverige med utrikesfödda föräldrar ansåg i högre utsträckning än andra elever att det förekom
rasistiska företeelser, individer som kränker andra rasistisk och rasistiska
organisationer på skolorna.
Undersökningen visar dessutom att det förekommer skillnader mellan
eleverna i årskurserna.De elever som i högst utsträckning visar att de både
har kunskap och kännedom om rasism är eleverna i årskurs 3, de som vet
minst är eleverna i årskurs 1. Det gäller även likabehandlingsplaner och
antirasistiskt arbete. Däremot finns det inga skillnader mellan eleverna i olika
årskurser när det gäller upplevelser av rasism.
När det gäller vilka program eleverna går framträder vissa mönster. Eleverna
på de olika programmen svarade i ungefär samma utsträckning att de varit
utsatta för rasism. Däremot ansåg eleverna på de praktiska programmen i
större utsträckning än eleverna på teoretiska program att det fanns rasism på
deras skolor samt att en större andel elever på praktiska program kände till
att en rasistisk händelse skett på skolan. Eleverna som gick praktiska program
hade dessutom mer kännedom om likabehandlingsplanerna på skolorna.
48
Det förekom även variationer i svaren mellan elever i skolor på olika slags
orter. Storstadseleverna svarade i något högre utsträckning att de utsatts
för rasism, medan de på mindre orter, framför allt de minsta orterna, hade
oftare både mer kännedom om rasistiska företeelser på sina skolor och mer
kunskap om likabehandlingsplaner och antirasistiskt arbete.
Fokusgruppsstudie
Fem fokusgruppsintervjuer har genomförts i fyra skolor på fyra olika orter,
två mindre orter och två storstäder. Fokusgruppsmetoden innebär samtal
som är helt beroende av den gruppdynamik som uppstår när ett antal individer möts.
Fokusgruppsintervjuerna kom att bli väldigt olika på flera sätt. Intervjuerna
varierade dessutom i tid, några av dem var korta och någon blev förhållandevis lång. Sammansättningen i de fem grupperna varierade, förmodligen
främst på grund av att rekryteringen skedde på olika sätt. I de flesta fallen
handlade det om ett visst urval av deltagare (se metoddelen för mer information om urvalet av fokusgruppsdeltagare). Dessa faktorer påverkar troligen
utfallet av intervjuerna. Andra faktorer, som till exempel hur mycket intervjupersonerna kände varandra sedan tidigare, om de kom från samma klass eller
olika klasser och hur mycket eleverna kände till om rasism sedan tidigare, kan
också ha påverkat resultatet.
Fokusgrupper
1. Tre flickor från en skola i mindre tätort deltog. Alla kände varandra sedan
tidigare och var dessutom kompisar. Alla hade utländsk bakgrund.*
2. Sex personer, tre flickor och tre pojkar, från en storstadsskola deltog. Av
flickorna hade alla svensk bakgrund förutom en som hade en utrikesfödd
förälder, av pojkarna hade alla utländskt bakgrund. Flickorna kom från en
klass och pojkarna från en annan och kände inte varandra sedan tidigare.
3. Åtta personer, både flickor och pojkar, från en storstadsskola deltog. De
gick i olika klasser. Alla hade utländskt ursprung.
4. Fem flickor från samma klass i en mindre tätortskola deltog. Alla hade
svensk bakgrund. Någon av eleverna hade dessutom bakgrund
tillhörande de nationella minoriteterna.
5. Tre flickor från samma klass i en mindre tätortskola. Alla hade svensk
bakgrund, förutom att någon dessutom hade bakgrund i en av de nationella minoriteterna.
* Utländsk bakgrund används för de personer som antingen själva är utrikesfödda eller är
födda i Sverige med en eller två utrikesfödda föräldrar. Svensk bakgrund används för de
personer som är födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar.
49
Erfarenheter och kunskap om rasism varierade
Kännedomen om rasism varierade i de olika grupperna, vilket framför allt
berodde på erfarenheter och kunskap. I grupper där de flesta deltagarna
hade svensk bakgrund blev diskussionerna kring begrepp och erfarenheter av
rasism annorlunda än i fokusgrupper där deltagarna hade utländsk bakgrund.
Även om inte alla hade upplevt rasism var det på ett eller annat sätt något
de förhöll sig till dagligen. I fokusgrupp 4 diskuterades utanförskap generellt
och hur detta utanförskap hanteras i skolorna. I grupp 4 och 5 diskuterades
även rasism utifrån andras erfarenheter, framför allt vänner och släktingar
med utländsk bakgrund. En av intervjupersonerna i grupp 4 hade en släkting
som hade en förälder från Mellanöstern och denna släkting hade utsatts för
rasism på orten när hon var yngre och blivit kallad för öknamn. Släktingens
yngre bror hade däremot inte utsatts, enligt intervjupersonen för att han såg
mer svensk ut.
I fokusgrupp 4 och 5 diskuterades även rasism relaterat till de nationella
minoriteterna, framför allt till samerna, eftersom många på orten hade
samiskt ursprung. Även några av intervjupersonerna hade samiskt ursprung.
En av intervjupersonerna som hade samiskt ursprung hade hört personer
som inte var samer uttrycka sig diskriminerande om samer. De som inte var
samer hade tyckt att samerna uppfattade sig vara bättre än andra, för att
samerna själva såg sig som äkta svenskar och att de hade rätt att ha renar
på andras mark. Flera av intervjupersonerna i grupp 4 och 5 ansåg däremot
inte att samer var särskilt diskriminerade eller utsatta för någon rasism. Även
om de inte stött på någon diskriminering av samer behövde det, enligt en av
intervjupersonerna, inte betyda att det inte förkom någon diskriminering.
En annan intervjuperson sa däremot att ingen säger något illa om samerna.
Folk visste oftast vem som var same, sa en av intervjupersonerna, och om
man fick veta att någon var det så var det inget konstigt utan bara intressant.
En intervjuperson tyckte att en kompis var intressant för att hon var same.
Någon tyckte också att samer hade lite annorlunda saker men uttryckte att
kläderna ändå var söta. I den andra gruppen tyckte en av intervjupersonerna
att vara same enbart var förknippat med en positiv identitet.
I grupp 2 uttryckte de att folk var mer rasistiska på andra ställen runt orten
och inte i orten i sig, vilket var en storstad. En av intervjupersonerna exemplifierade med att några i en närliggande ort inte fått bjuda med en kompis
på fest för att kompisen inte var svensk. Intervjupersonen ansåg att det var
föräldrarnas fel att barnen på den orten var mer rasistiska. Sammansätt-
50
ningen av befolkningen var där mer homogen, främst personer med svensk
bakgrund, och därför trodde intervjupersonen att de var mer rädda för det
annorlunda.
Skämt
Vad är det som är rasism? De flesta ansåg att det handlade mycket om i
vilken situation och av vem som de rasistiska tillmälena användes. Ibland
uppfattades det som skämt och ibland som rasism. Gränsen kan tyckas vara
hårfin.
Det beror på vem som säger det. Jag och min vän har en viss jargong mellan varandra där vi kan säga ”kom nu kines” eller ”kom nu svenne”. Men
om någon annan kommer och säger det tar jag illa upp och kan känna mig
trakasserad, och undrar varför personen säger det.
Även om flera ansåg att de rasistiska skämten inte kunde uppfattas som elakmenad rasism togs de ändå upp som exempel på rasism som förekom i intervjupersonernas vardag. I grupp 3 exemplifierade en av deltagarna som själv
hade utländsk bakgrund att det var vanligt att svarta personer kunde använda
sig av tillmälen sinsemellan. Då handlade det om jargong och de brydde sig
inte om det. Tillmälena har blivit vardagliga och det är ok att använda sig av
dem, speciellt när en person tillhör gruppen, enligt intervjupersonen.
Även om flera av intervjudeltagarna inte tog illa vid sig när det gällde sådana
skämt ansåg några i grupp 3 att det ändå var viktigt att vara försiktig.
Alltså jag brukar skämta men jag skämtar inte med dem som jag vet tar illa
upp, jag skämtar med dem som jag vet inte tar illa upp.
I grupp 2 sade en av intervjupersonerna att de svenska killarna i hans klass
skämtade med de som hade utländsk bakgrund. Intervjupersonen hade själv
utländsk bakgrund.
I vår klass skojar man på rasistiskt sätt. Men man skämtar. Dra tillbaka till ert
land. Vi har gått med dem i tre år nu så det är mer på skoj. Vi tar inte illa upp.
I den här klassen berättade intervjupersonerna att klassen var uppdelad i två
delar, en del med elever med svensk bakgrund och en del där eleverna hade
utländsk bakgrund, och de umgicks inte över gruppgränserna. I den andra
51
klassen som övriga intervjupersoner kom från hade de haft en liknande uppdelning tidigare men umgicks nu hela klassen enligt intervjupersonerna. En
av intervjupersonerna sa följande:
De som har en liten annan bakgrund var lite för sig själva för att de känner
kanske att vi inte tar upp deras religion på samma sätt som vi gör själva.
Vi kanske inte förstår deras religion, tycker de. Det kanske tycker att vi är
dumma.
En av hennes klasskamrater sa att det också kunde ha varit tvärtom.
Upplevelser av generellt utanförskap och vardagsrasism
I de grupper där de flesta hade svensk bakgrund hade de inte särskilt mycket
erfarenheter av rasism. I vissa grupper pratades det därför generellt om utanförskap och även mobbning, som en del av intervjupersonerna ansåg ibland
var svårt att särskilja från rasistisk behandling. I en av grupperna utryckte sig
en intervjudeltagare på följande sätt:
Jag tycker att rasism och mobbing hänger ihop och det finns mycket mobbing i skolan som är baserat på olikheter. Jag upplever att det finns tydliga
skillnader i hur människor beter sig mot varandra på skolan och att det förändrats sedan jag började på skolan.(…) Man kallar varandra skällsord och så.
Förut var det mer bakom ryggen.
I den här skolan, fokusgrupp 4 och 5, var det flera som pratade om mobbning
och några av intervjupersonerna hade egna erfarenheter av det.
En av intervjupersonerna från samma skola hade även om hon enbart hade
svensk bakgrund blivit utsatt för rasism på gatan i en annan stad. Hon sa att
hon utsatts för att hon var mörk i hyn ibland. En person hade kallat henne för
”jävla turk” för att hon såg ut att komma från ”de här irakländerna”, som hon
uttryckte det.
Samtalen om intervjupersonernas egna erfarenheter av rasism kom till stor
del att handla om den vardagsrasism som många upplever i sin vardag.
Det finns väldigt mycket smygrasism. När man umgås med etniska svenskar
märker man att det kommer fler rasistiska kommentarer än om det hade varit
invandrare med. Man kan höra ”Jävla blatte”, ”Jävla invandrare”, ”Åk hem”.
Ofta är det killar i vår ålder från landsbygden som skriker.
52
Många upplevde vardagsrasismen i form av främlingars blickar. Flera pratade
om äldre personer i samband med det, att det framför allt var äldre som gav
dem blickar. I grupp 2 sa en intervjuperson att ungdomar också var rasistiska
men att de inte vågade visa det på samma sätt som äldre utan pratade istället med sina vänner.
I grupp 3 utmanade en av intervjudeltagarna de övriga med att säga att det
var en stereotyp att äldre var rasistiska och att blickarna egentligen kunde betyda mycket annat. Intervjupersonen tog därefter upp flera exempel på äldre
personer, som hon själv kände, som var väldigt trevliga om man lärde känna
dem. Om man inte kände dem skulle man, enligt intervjupersonen, kanske
uppfatta dem som rasistiska äldre svenskar.
En annan intervjuperson exemplifierade vardagsrasismen på följande sätt:
när hon satt på tåget och det steg på en svensk person vid nästa station
hände det att den svenska personen kollade in intervjupersonen och hennes
kompisar och därefter gick den svenska personen förbi och tog en annan
plats. Då ville intervjupersonen säga: ”Sätt dig bara.” Hon lade till att hon blev
lite sur över det beteendet.
En annan aspekt som togs upp i fokusgruppsintervjuerna var hur det gjordes
skillnad på personer med olika slags utländsk bakgrund, beroende på var
personerna kom ifrån. En av intervjupersonerna hade finländsk pappa och
hon upplevde att det var mer ok att vara från Finland än att ha ett annat ursprung. En intervjuperson i samma grupp, fokusgrupp 1, uttryckte det så här:
På fester då umgås jag en del med de från landsbygden och de har starka
åsikter om invandrare, då har man hört att en del har sagt att vi inte ska ta in
fler blattar och då kan jag säga: ska jag inte få vara här, men då säger de att
jag inte är sån, att jag är okej. Det är skillnad på var folk kommer ifrån.
Även rasism mellan personer med olika slags bakgrund togs upp i en av
fokusgrupperna, i fokusgrupp 3. En av intervjupersonerna hade ursprung från
Mellanöstern och berättade att även om hon såg sig som mörkhyad jämfört
med svenskarna brukade de i hennes familj skämta om svarta. Hon uppfattade det som skämt. Därefter sa hon: ”Hitler skulle se en arab och en svart
som lika kassa”.
53
Rasism i skolan
Det var få intervjudeltagare som kunde hitta exempel på rasistiska händelser i sina skolor. Trots det upplevde intervjudeltagarna i olika grad att det
förekom rasism på deras skolor.
De få händelser som intervjupersonerna tog upp handlade ofta om exceptionella händelser. Intervjupersonerna exemplifierade rasistiska händelser med
bråk och slagsmål mellan individer. Kopplingen mellan rasism och våld framkom också när intervjupersonerna fick frågan vad de skulle göra om något
rasistiskt inträffade. Då sa flera av intervjupersonerna i olika fokusgrupper
att de inte skulle ingripa om det var våld inblandat. En intervjuperson i en
av grupperna ansåg dessutom att om någon person sagt något rasistiskt och
den personen därefter blev slagen, fick den skylla sig själv. Hon tänkte inte
gripa in.
I samma grupp, fokusgrupp 3, där alla hade utländsk bakgrund, var det enda
rasistiska exemplet de kunde komma på en sådan händelse. En svensk elev
som gick i skolan hade sagt något rasistiskt till någon och han blev därefter
brutalt slagen.
På flera skolor uppgav intervjudeltagarna att det var ”locket på” när det
gällde att prata om rasism. Det var inget de diskuterade utan det var något
eleverna höll för sig själva. På en skola var det verkligen känsligt att prata
om rasism. Trots att alla visste i vilket läger eleverna tillhörde, rasister eller
antirasister, var det var inget de vågade ta upp med varandra:
Det är väldigt mycket snack bakom ryggen på varandra och alla vet att det
finns men säger det inte till varandra. Man diskuterar mycket men SD frågan
är ganska känslig att prata om. Jag vill helst undvika att ta diskussioner med
folk som inte håller med mig för jag vet att det blir hetsigt och det vill jag inte
ta i skolan.
En intervjuperson i fokusgrupp 5 uppfattade inte den rasism som kom till
uttryck på skolan som något allvarligt. Denna skola var förmodligen den mest
homogena skolan. Majoriteten av eleverna hade svensk bakgrund, förutom
en IVIK-klass15 som hade sin undervisning i skolans källare. Det fanns ingen
som, enligt intervjupersonen, var öppet rasistisk och de flesta höll det för sig
15- Introduktionsutbildning för nyanlända elever inom ramen för gymnasieskolans individuella
program.
54
själva. Även om det fanns vissa elever som ”slängde ur sig kommentarer” ansåg intervjupersonen att det berodde på okunskap. Det var inget utbrett eller
upprepat och inte heller personligt riktat mot individer eller grupper enligt
intervjupersonen men handlade mer om att vissa personer var stöddiga mot
personer med annan bakgrund än de själva.
Men en annan intervjuperson i samma grupp utryckte det på följande sätt:
Folk har fruktansvärt mycket fördomar i skolan och här. Det finns jättemycket problem med rasism. Men det finns också de som tycker det är kul med
mångkultur och arrangerar dagar när alla får komma med mat och danser
från sina länder.
På frågan om någon rasistisk händelse har skett i skolan svarar en av intervjupersonerna att det hade skett i orten en gång för några år sedan när några
personer körde runt i en bil med svenska flaggan och en rasistisk organisations flagga.
Mycket är under ytan och det är inte ofta folk skriker eller ropar åk hem eller
så (…) men det kommer fram mycket i fördomar och kring hur folk pratar om
andra.
Samma intervjuperson berättar att en bekant hade lagt ut en svensk flagga
på balkongen för att protestera mot att de anordnade en multikulturell fest
på orten.
I den här skolan hade enligt en av intervjupersonerna fem procent röstat på
SD i skolvalet. Hon förklarade det med att de flesta gjorde det bara för att
vara lustigkurrar och kanske inte alls tyckte så.
Men det finns nog inte så mycket SD:are här. Då håller de nog det under ytan.
Det är en väldigt lugn kommun och det är skönt att folk håller det för sig
själva.
I fokusgrupp 2 ansåg en av intervjupersonerna att det inte fanns särskilt
mycket rasism i skolan. Hon relaterade det till att sammansättningen beträffande elevernas ursprung var så heterogen.
I fokusgrupp 3 svarade en av intervjupersonerna på följande sätt på frågan
om det fanns rasism i deras skola:
55
Jag har alltid gått i invandrarskolor.
En annan intervjuperson svarade då med att säga:
Jag har alltid gått på svenska skolor fram till sexan och de har inte varit rasistiska faktiskt. De är faktiskt trevliga, det beror på person till person. Bara för
att man går på en svensk skola och är invandrare betyder inte det att man,
att de behandlar dig på ett annat sätt eller något, de är likadana mot alla.
Därefter inleddes en diskussion om att många personer med utländsk bakgrund såg sig som offer, som såg alla svenskar som rasistiska. En av intervjupersonerna i fokusgruppen menade att det kunde vara enkelt att analysera
beteenden som rasistiska eftersom vi hela tiden pratade om rasism i samhället. Själv bar intervjupersonen huvudduk och vid ett tillfälle hade en tio-åring
frågat henne vad hon hade på huvudet:
Hade vi inte gjort en big deal av rasism skulle man inte ta illa åt sig av att en
person frågar vad du har på huvudet.
Intervjupersonen tillade dock slutligen att hon blev lite sårad av frågan även
om hon egentligen ansåg att det inte gick att anklaga ett barn för att vara
rasistiskt när det handlade om okunskap.
Synen på lärarna var dubbel
Samtalen kom i flera fokusgrupper att handla om lärarna och deras ansvar
och roll när det gäller arbetet för likabehandling och mot rasism. I flera
fokusgrupper ansåg intervjudeltagarna att deras lärare var bra och de kände
tillit till dem och litade på att de skulle kunna ta tag i obehagliga händelser
exempelvis av rasistisk karaktär om något hände. Flera intervjupersoner
nämnde däremot även läraren som exempel på en person i skolan som utsatte eleverna för rasism och särbehandling på grund av elevernas ursprung.
I fokusgrupp 1 berättade intervjupersonerna att det hände att en del av
deras lärare gjorde skillnad mellan eleverna och påpekade kulturella skillnader i klassrummen. En av intervjupersonerna uppfattade det som rasism
när hon räckte upp handen och läraren istället valde en annan person som
var svensk.
Även när det gällde denna fråga rådde delade meningar i flera av grupperna
vad som var rasism och inte, dvs. var gick gränsen. I fokusgrupp 3 nämnde
56
intervjudeltagarna en lärare i skolan som några av eleverna uppfattade som
rasistisk. Andra tyckte att han bara var gullig och bra som lärare.
Det finns en lärare som frågar om de somaliska eleverna ska bli medlemmar
i Al Shabab, men han tas inte på allvar. Jag tror inte att det är rasism, det är
nyfikenhet.
I fokusgrupp 2 där intervjudeltagarna hade svårt att komma på exempel
tillfrågades de hur lärarna var, en av intervjupersonerna berättade då om en
lärare han hade haft.
Det var en grej som hände i min klass. Så jag frågade läraren om han hade en
penna, så sa han att han inte hade någon penna, då gick det kanske en minut
eller två, då frågade en svensk kille efter penna, då delade han ut pennor i
hela klassen men han gav inte mig en enda. Det är rasistiskt, eller hur?
Skolans roll
Diskussionen om hur skolorna axlar ansvaret att arbeta för likabehandling av
eleverna och motverka rasism och andra företeelser som motverkar elevernas välmående kom till viss del i fokusgrupperna att handla om huruvida de
vuxna på skolorna var frånvarande eller närvarande. I vissa av skolorna kände
intervjudeltagarna tillit till sina lärare och trodde att de snabbt skulle ta tag i
svåra situationer när de uppstod. I fokusgrupp 5 var de flera av intervjudeltagarna som uttryckte förtroende för lärarna och även rektorn. Om en rasistisk
händelse uppstod skulle intervjupersonen vända sig till dem:
Jag känner stort förtroende för rektor och lärare och så. Det är ett jättefint
samspel mellan elever och lärare.
En annan intervjuperson i gruppen tyckte däremot att det var viktigt att vara
försiktig med att anklaga någon innan man visste exakt vad som hänt, framför
allt på en så liten ort där alla kände alla.
I den här skolan kände ingen till likabehandlingsplanen. En intervjuperson var
helt säker på att den fanns och att det var viktigt att den togs upp. I fokusgrupp 4 med deltagare som gick i samma skola, tyckte däremot en av intervjupersonerna att det inte var ett problem att de inte gått igenom planen.
De [lärarna] har säkert berättat om den men det är ingen text man behöver
57
lägga på minnet. Det är mest en känsla om hur det ska vara och texten i sig
är inte viktig. Det är inget problem att vi inte känner till planen. Det viktigaste
är känslan om hur man ska behandla och vad man får göra.
I denna skola bedrevs inte heller något antirasistiskt arbete. En av intervjupersonerna berättade att lärarna pratade om rasism i början av året och då
brukade de säga att de skulle behandla IVIK-eleverna och utbytesstudenterna väl.
I fokusgrupp 1 ansåg intervjudeltagarna att skolan inte tog sitt ansvar. De
vuxna upplevdes mestadels som frånvarande. Skolan hade nyligen fått en ny
rektor som däremot ofta syntes och som dessutom brukade äta lunch med
eleverna. Det såg intervjupersonerna som ett positivt framsteg för skolan.
På frågan vem de skulle vända sig till om det skedde en rasistisk händelse
svarade de att de skulle vända sig till en lärare, men eftersom de inte hade
någon plan på skolan för hur de skulle hantera rasism eller mobbning, kunde
de inte lita på att något skedde. En annan intervjuperson nämnde mentorn
som hon hade bra kontakt med. På skolan fanns en kurator, som intervjupersonerna aldrig sett. Kuratorn hade visserligen tystnadsplikt, men om man
aldrig sett henne hur skulle man kunna lita på henne? undrade en av intervjupersonerna i gruppen.
Svaren på frågan om eleverna känner till sina skolors likabehandlingsplaner
varierade från skola till skola. Det fanns också variationer i skolorna och uppfattades av eleverna i viss utsträckning bero på vilken lärare eleverna hade.
Fokusgruppsintervjuerna visade även att kännedom om planen även i något
fall kunde kopplas till elevernas nyfikenhet och medvetenhet om frågorna.
I fokusgrupp 3 berättade en intervjuperson att det i hennes klass gick många
som hade olika kulturell bakgrund även om alla, enligt henne, hade samma
religion. I en månad pratade de om likabehandlingsplanen, för att eleverna
skulle tänka på hur de skulle göra och vara. I en annan klass i samma skola sa
en intervjuperson:
Inte min klass, min [lärare] är fett obrydd, hon sa bara det finns här och där,
ta papper.
Någon av intervjupersonerna i samma fokusgrupp ansåg att det inte behövdes göra någon större sak av det hela. Ingen var svensk i klassen, de
kunde bara respektera varandra för deras bakgrund.
58
I fokusgrupp 1 berättade en av intervjupersonerna att eleverna fick likabehandlingsplanen varje år vid skolstart. Läraren brukade säga till eleverna att
de skulle läsa den men så blev det nog inte alltid, trodde intervjupersonen.
Intervjupersonen ansåg dessutom att planen var tråkigt skriven och trodde
det var därför inte många läste den. Hon tillade att de i skolan inte heller
jobbade aktivt med planen. Intervjupersonen ansåg inte att skolan tog det
ansvar som den borde göra när det gällde att motverka rasism.
Det räcker inte med en pappersbit om att alla ska behandlas lika. De måste
komma på på något sätt hur det ska gå till, de flesta andra har en plan för
hur det ska genomföras och arbetas med men den här bara finns där för att
den måste.
Segregation
På flera sätt visade fokusgruppsintervjuerna på den segregerade verklighet
som eleverna möter i många skolor.
Fokusgrupp 4 och 5 hölls i en skola där elevsammansättningen framför allt
utgjordes av personer med svensk bakgrund förutom IVIK- elever eller utbytesstudenter. IVIK-eleverna undervisades i skolans källare, separerade från
de andra klasserna i skolan som hade sin undervisning på de övre våningarna.
Utbytesstudenterna, som placerades i klasser i den reguljära gymnasieskolan, menade intervjupersonerna å andra sidan att de lärde sig svenska fort
och snabbt integrerades i skolan. På frågan var IVIK-eleverna hamnade efter
utbildningen i källaren var det nästan ingen av intervjupersonerna som
kände till någon före detta IVIK-elev som gått i det reguljära gymnasiet. IVIKeleverna kom i fokusgruppsintervjuerna att i stor utsträckning reduceras och
hänvisas till att vara ”invandrarna nere i källaren”, som få personer pratade
med. Det var någon enstaka intervjuperson som hade pratat med IVIK-eleverna. De andra intervjupersonerna sa att de var för blyga för att våga prata med
IVIK-eleverna.
Ett annat exempel på segregation framkom i fokusgrupp 2 där en av intervjupersonerna berättade om sin egen klass där eleverna var uppdelade i
två delar: en del med bara elever med svensk bakgrund och en del där alla
hade utländsk bakgrund. Enligt intervjupersonen hade de ingen kontakt med
varandra i de olika grupperna i klassen förutom att det hände att de svenska
pojkarna ”skämtretade” med pojkarna med utländsk bakgrund och sa att de
skulle åka hem till sina hemländer.
59
Fokusgrupp 3 hölls i en skola där nästan bara elever med utländsk bakgrund
gick. Få av eleverna hade svensk bakgrund. Intervjupersonerna berättade att
skolan hade dåligt rykte, trots att eleverna trivdes väldigt bra i den och kände
tillit och förtroende till lärarna. På frågan om det fanns mobbning på skolan
svarade intervjupersonerna att det krävdes att man var social för att passa in,
men att det i deras ögon inte förekom någon mobbning. En av intervjupersonerna berättade att det var svårt att marknadsföra skolan på skolmässorna
för att den hade så dåligt rykte som var mestadels baserad på fördomar om
orten som skolan låg i. Ingen vill veta hur det verkligen var utan de hade gjort
sig sin egen bild. En bild som inte kunde rubbas.
Det sista exemplet på segregation framkom i fokusgrupp 1 där eleverna och
den vuxna personalen enligt intervjupersonerna aldrig möts. Intervjupersonerna vittnade om hur skolledningen satt i en korridor långt ifrån eleverna, för
långt bort för att ha koll på eleverna och för eleverna att ha någon kontakt
med skolledningen. Tidigare rektorer hade inte haft någon kontakt med
eleverna. Intervjuperson i den här skolan berättade att en av rektorerna var
så mycket utanför skolan att det var svårt att få tag i personen. Enligt intervjupersonen hade skolan fokuserat mycket på att det inte ska skräpas ned
men inte på hur eleverna mår. Där missade de mycket, sa hon.
Sammanfattning
Mycket av diskussionerna i de fem fokusgrupperna kom inledningsvis att
handla om vad rasism är och var gränserna går. I nästan alla grupper kom
samtalen att bli livliga; rasism visade sig vara ett angeläget ämne för de flesta
som deltog i intervjuerna. Diskussionerna blev mest livliga i de grupper där
deltagarna hade egna erfarenheter av rasism, då framför allt på grund av att
de hade utländsk bakgrund. I dessa grupper blev det tydligt att rasism var
något deltagarna stötte på i sin vardag och reflekterade över även i de fall
där de själva inte utsatts för någon direkt rasistisk handling. I grupper där
deltagarna enbart hade svensk bakgrund pratade de om andra slags utanförskap och även mobbning.
Diskussionerna i de olika fokusgrupperna varierade dessutom beroende på
sammansättningen av deltagare. Ett exempel är intervjun i fokusgrupp 2
som blev väldigt kort även om många viktiga saker togs upp. Intervjun hade
förmodligen sett annorlunda ut om sammansättningen varit en annan.
I alla grupper kom samtalen om rasism i hög utsträckning att genomsyras
60
av ett ”vi och dem”-tänkande. I de grupper där de flesta hade svensk bakgrund blev det tydligt genom att deltagarna förhöll sig till rasism med en viss
distans, då rasismen drabbade de andra eller ”dem”, dvs. de med utländsk
bakgrund, och inte de själva. I någon grupp där de flesta hade utländsk
bakgrund förhöll man sig på ett liknande sätt till svenskar eller personer som
upplevdes vara svenska. I den här fokusgruppens diskussion om huruvida
rasism förekom på deras nuvarande skola och i tidigare skolor de gått på
kom utgångspunkten att bli i vilken utsträckning det fanns elever med svensk
bakgrund på skolan.
I fokusgruppsintervjuerna framkom det att rasism som begrepp och även
som företeelse inte var lätt att förhålla sig till. Det framkom i alla fokusgrupper oavsett hur mycket kunskap och kännedom om rasism som deltagarna
hade. För de som tidigare inte hade reflekterat särskilt mycket över rasism
märktes det att det var svårt att, förutom att se rasism som en negativ företeelse – vilket alla gjorde – också förhålla sig till hur de själva diskuterade
frågan. I studien framkom flera exempel på hur intervjupersonerna med
svensk bakgrund i sina samtal om rasism till förhåller sig till personer med utländsk bakgrund utifrån ett ”vi och dem”-perspektiv. Det skedde till exempel
genom att exotisera och kategorisera personer med utländsk bakgrund som
”de andra”. Det framkom även i viss del i intervjudeltagarnas beskrivningar
av samer. Det visar också förmodligen på hur svårt det är att förhålla sig till
olika förhållningssätt och diskurser. Ett annat exempel var att flera intervjudeltagare förknippade rasistiska incidenter med exceptionella händelser
ofta relaterade till våldshändelser. Inte så många exemplifierade rasismen i
skolan utifrån hur man förhåller sig till invandring och personer med utländsk bakgrund generellt och hur detta perspektiv kan genomsyra skolan. Det
kom visserligen fram i de intervjuer där personerna hade utländsk bakgrund,
framför allt eftersom de själva hade erfarit hur de strukturer som styr samhället fungerar inkluderande och exkluderande i skolmiljön.
Anmärkningsvärt i intervjuerna var också att det förekom flera exempel på
hur eleverna försökte hålla tyst i skolan trots att något som var rasistiskt
och fel hade skett. Det handlade framför allt om att eleverna var rädda och
inte vågade berätta för någon, för att orten var liten och alla kände alla. Det
kunde få konsekvenser, antingen för den individ som berättar om det rasistiska eller för den som handlat rasistiskt. I ett fall berättade intervjupersonen
att hon ibland valde att vara tyst för att orten var så liten och att hon därför
inte alltid kunde välja sina kompisar. I ett annat fall uttryckte en intervjuperson att det var bra att de som var rasistiska höll det för sig själva. Den intervjupersonen bodde i en ort där flera rasistiska organisationer var aktiva.
61
Fokusgruppsintervjuerna visar en bild av ett segregerat samhälle, där personer i liten utsträckning har kontakt med varandra antingen det handlar
om en förortsskola ”med dåligt rykte” där elever med framför allt utländsk
bakgrund går eller den lilla glesbygdsskola som misslyckas med att integrera
nyanlända invandrarungdomar i skolan och förpassar dem till källaren. Fokusgruppsintervjuerna visar också att det inte alltid är så enkelt att förhålla sig
till de ojämlika strukturer som omger oss.
Anmälningar om etnisk diskriminering i gymnasieskolan 2009-201216
Detta kapitel innehåller en studie av anmälningar om etnisk diskriminering
i gymnasieskolan som inkommit till Diskrimineringsombudsmannen (DO)
under åren 2009-2011 samt första halvan av 2012. Kapitlet inleds av en
redogörelse av hur svensk diskrimineringslagstiftning fungerar och särskilt
då inom utbildningsområdet. Studien innefattar också en redogörelse av
DO:s uppdrag, samt inom ramen för detta, en genomgång av ”Handledning
för individärenden” som ska fungera vägledande för den som arbetar med
utredning av individärenden hos DO.
Redan inledningsvis är det viktigt att poängtera att denna studie inte säger
något om det totala antalet anmälda diskrimineringsärenden i svensk gymnasieskola under åren 2009-2012. Detta då alla ärenden inte anmäls eller
drivs vidare av DO, i många fall görs istället detta av lokala diskrimineringsbyråer eller andra juridiska ombud. DO har dock en mycket viktig roll inom
svenskt antidiskrimineringsarbete som en statlig myndighet med uppdrag
att se till att diskriminering som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna i Diskrimineringslagen (2008:567) inte förekommer i samhällslivet.
Det totala antalet inkomna anmälningar uppgår till 17 stycken under perioden varav ingen har resulterat i vare sig en rättslig process mellan DO och
huvudmannen för utbildningen eller i förlikning av ärendet. Ärendena har
antingen avslutats av DO till följd av att: 1. DO gör bedömningen att diskriminering kan ha förekommit men att bevisläget är sådant att en rättslig tvist
inte bedöms kunna föras med framgång, 2. DO gör bedömningen att diskri-
16- Denna del av skuggutredningen är skriven av Anton Landehag, Ungdom Mot Rasisms ordförande.
62
minering inte förekommit eller att en fortsatt utredning inte kan väntas ge
stöd för att så har skett, 3. Den anmälande inte har inkommit med kompletterande uppgifter som begärt av DO, eller 4. DO har i samråd med den anmälande överfört ärendet till Skolinspektionen.
I studien har samtliga anmälningar och beslut granskats och i ett par fall
dessutom övriga handlingar som rör ärendet. Den använda metodiken är
kvalitativ innehållsanalys men också en kvantitativ jämförande analys. Studien är medveten om att rasism ofta samspelar med andra maktordningar
och Ungdom Mot Rasism argumenterar för att ett intersektionellt perspektiv
är att föredra men någon sådan analys har inte varit möjlig att genomföra i
detta kapitel.
Svensk diskrimineringslagstiftning
Svensk diskrimineringslagstiftning har utvecklats från införandet av Jämställdhetslagen 1979 som var den första svenska diskrimineringslagen. Den 1:a
januari 2009 infördes Diskrimineringslagen (2008:567) som ersatte Jämställdhetslagen (1991:433), lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i
arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund
av funktionshinder, lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen (2001:1286) om likabehandling av
studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och,
till viss del, lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Lagen genomfördes i hög utsträckning
för att göra lagstiftningen mer lättöverskådlig och enhetlig (Gabinus, Göransson, 2011).
Svensk diskrimineringslagstiftning gäller för diskriminering som har samband
med diskrimineringsgrunderna som sedan införandet av Diskrimineringslagen är sju till antalet. Dessa listas i DL 1 kap § 1 och är:
1. Kön
2. Könsöverskridande identitet eller uttryck
3. Etnisk tillhörighet
4. Religion eller annan trosuppfattning
5. Funktionshinder
6. Sexuell läggning
7. Ålder
63
Som ovan nämnt är denna studies fokus anmälningar om diskriminering som
har samband med etnisk tillhörighet varför enbart denna diskrimineringsgrunds innebörd kommer att utvecklas vidare.
Diskrimineringslagstiftningen gäller vidare inte generellt inom hela samhällslivet utan inom vissa definierade områden av samhällslivet. Dessa är
tio till antalet och utbildning ett av dessa. Som ovan nämnt fokuserar denna
studie på anmälningar inom området utbildning. Detta leder till att enbart
diskriminering inom detta samhällsområde kommer att utvecklas vidare
inom ramen för detta kapitel.
Diskrimineringslagen definierar diskriminering i 1 kap § 4 som antigen direkt
diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier
eller instruktioner att diskriminera.
Direkt diskriminering som definieras i DL 1 kap 4 § punkt 1 innebär att någon
behandlas sämre, missgynnas, i jämförelse med en annan person oavsett om
detta händer, har hänt eller skulle ha skett i en jämförbar situation. Missgynnandet måste också ha ett samband med någon av diskrimineringsgrunderna
för at att diskriminering enligt Diskrimineringslagen ska anses föreligga (Gabinus Göransson, 2011).
Indirekt diskriminering DL 1 kap 4 § punkt 2 liknar direkt diskriminering men
innebär att någon behandlas sämre, missgynnas, genom tillämpningen av
en bestämmelse eller liknande som verkar neutralt men som kan missgynna
personer som tillhör grupper som omfattas av diskrimineringsgrunderna.
Med trakasserier, DL 1 kap 4 § punkt 3, menas uppträdande som kränker
någons värdighet. Uppträdandet måste också ha ett samband med någon av
diskrimineringsgrunderna för att anses representera diskriminering.
Sexuella trakasserier, DL 1 kap 4 § punkt 4, liknar bestämmelsen om trakasserier men innefattar specifikt uppträdande av sexuell natur som även det
ska ha ett samband med någon av diskrimineringsgrunderna.
Instruktioner att diskriminera, DL 1 kap 4 § punkt 5, innefattar order eller
liknande om att diskriminera genom något av de ovan nämnda fyra tillvägagångssätten men fokuserar på fall då detta utförs av någon som fått order
om att göra så av någon denne är i lydnads- eller beroendeförhållande till
(Gabinus Göransson, 2011). 17
17- Hela stycket utgår från Gabinus Göransson, Diskrimineringslagen, 2011.
64
Diskrimineringslagstiftning inom samhällsområdet utbildning
Fokus för denna studie är diskriminering som faller inom samhällsområdet
utbildning. Det finns på detta område två huvudsakliga bestämmelser; DL
2 kap 5 § om diskrimineringsförbud inom utbildningsväsendet, samt DL
kap 7 § om skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier. Dessa
bestämmelser omfattar, med ett fåtal undantag, alla som bedriver utbildningsverksamhet oavsett form och huvudman. Dessa, som bedriver utbildningsverksamheten, kallas utbildningssamordnare. Skyddet kan åberopas av
alla som är ansökande eller inskrivna på en utbildning; barn, unga likväl som
vuxna(Gabinus Göransson, 2011).
Diskrimineringslagen tar sikte på utbildningssamordnaren vilken innefattar
handlingar utförda av personer som företräder utbildningssamordnaren,
exempelvis lärare, rektorer eller annan skolpersonal. Viktigt att nämna är att
vissa former av positiv särbehandling är undantagna från diskrimineringslagen.
I diskrimineringsärenden får talan för den anmälande föras av DO eller annan
part, exempelvis diskrimineringsbyråer. I ärenden som rör trakasserier utan
samband med någon av diskrimineringsgrunderna, exempelvis mobbning,
förs talan för den enskilda av Skolinspektionen. I ärenden som rör trakasserier, i samband med någon av diskrimineringsgrunderna och i fall där samband
saknas, får talan föras av DO och Skolinspektionen gemensamt (Gabinus
Göransson, 2011).
Skolor har enligt DL 3 kap 15 § en skyldighet att bedriva ett målinriktat arbete
för att främja lika rättigheter och möjlighet för alla att delta i utbildningen.
Vidare måste utbildningssamordnaren arbeta för att förebygga och förhindra
trakasserier i enlighet med DL 3 kap 16 § och upprätta en likabehandlingsplan
i enlighet med DL 3 kap 17 §.
Etnisk diskriminering
DL 1 kap 5 § definieras etnisk tillhörighet som ”nationellt eller etniskt
ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande”. Bestämmelserna i DL
angående etnisk diskriminering omfattades tidigare av lagen (1999:130)
om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet.
Etnisk diskriminering har sedan länge försökts att motverkas internationellt
genom bland annat CERD (Convention on Elimination och Racial Discrimina-
65
tion) och EU:s direktiv mot etniskt diskriminering (direktiv 2000/43/EG). DL
innefattar inget resonemang kring begreppet ras, vilket anses vetenskapligt
ogrundat. Lagens skrivelse om ”annat liknande förhållande” anses dock täcka
in sådana ogrundade föreställningar om ras (Rimsten, 2010).
Diskrimineringsombudsmannens roll
Diskrimineringsombudsmannen ska i enlighet med DL 4 kap 1 § utöva tillsyn
över att diskrimineringslagen följs. Detta innebär att försöka få den som
omfattas av lagen, exempelvis skolor, att frivilligt följa lagen. Ansvaret innebär
dock också att föra talan i domstol för en person som utsatts för diskriminering enligt DL gentemot den som utsatt personen för diskrimineringen18 . DO
inrättades som myndighet i samband med att DL infördes och ersatte därmed
en mängd ombudsmän men översyn över de lagar DL ersatte.
DO har inte i uppdrag att föra alla anmälningar som inkommer till myndigheten vidare till domstol utan ska, i enlighet med myndighetens rättsliga
strategi, använda myndighetens resurser på ett så effektivt sätt som möjligt.
Denna rättsliga strategi finns definierad i ”Handledning för individärenden”
som denna studie har undersökt.
Dokumentet fastslår att DO driver ärenden för att den drabbade ska få upprättelse, för att synliggöra diskriminering samt för att skapa rättspraxis och i
vissa fall för att visa på eventuella brister i lagstiftningen. DO:s övergripande
syfte är att åstadkomma samhällsförändring (Diskrimineringsombudsmannen, 2011, s. 6).
För att uppnå samhällsförändring måste myndigheten, enligt sin juridiska
strategi, använda sina medel så effektivt som möjligt. Detta innebär att DO
sedan ett par år tillbaka, bl.a. genom tillkomsten av ”handledning för individärenden” försöker att, så snart som möjligt, avsluta ärenden som DO,
enligt den rättsliga strategin, inte ska driva vidare.
Ärendekriterierna som bistår en handläggare i avgörandet av om ett ärende
ska utredas vidare är: 1. Förutsättningar för att en utredning ska leda till
stämning och en bifallande dom, 2. Principiellt intressanta ärenden, 3. Spridningseffekten eller, 4. Övrigt (Diskrimineringsombudsmannen, 2011, s. 7-10).
18 - DL 4 kap 1 §, 2 § och 6 kap 2 §.
66
Detta innebär i korthet att DO driver ärenden som myndigheten uppfattar
kan leda till en fällande dom, ärenden som inneburit allvarliga konsekvenser
för den anmälande eller om det är många som drabbats av händelsen. DO
driver också ärenden som ligger inom ramen för ett område som DO prioriterat. Ärenden som har stor spridningseffekt dvs. kan tvinga en myndighet
eller annan större verksamhet att ändra tillämpningen av en bestämmelse är
också exempel på ärenden som drivs vidare. Att en rättsprocess bedöms få
uppmärksamhet i massmedia är en anledning för DO att driva ett fall vidare.
Inom ärenden som rör samhällsområdet utbildning ska, enligt Handledning
för individärenden, DO föra en dialog med Skolinspektionen eller Barn- och
Elevombudet (BEO). Frågor som enbart rör ”annan kränkande behandling”
ska överlämnas till ovan nämnda myndighet. Handledning för individärenden behandlar enbart i korthet ärenden som inryms under samhällsområdet
utbildning.
Ärendegranskning
För denna studie är etnisk tillhörighet den utvalda diskrimineringsgrunden.
Detta då bedömningen gjordes att de flesta ärenden som innehåller aspekter
som kan bedömas utgöra rasism skulle innefattas inom ramen för diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet. Ett visst antal ärenden som kan bedömas
utgöra exempel på rasistisk diskriminering men som anmälts under diskrimineringsgrunden religion eller annan trosuppfattning och inte etnisk tillhörighet
kan därmed ha missats. På grund av genomförbarheten av denna studie har
dock fokus lagts enbart etnisk tillhörighet.
Anmälan 2011/86, som inkom till DO 2011-01-20 rör en elev som har upplevt
sig diskriminerad genom verbala trakasserier från lärare och genom att inte
få delta i samma undervisningsmoment som övriga elever. Detta ska, enligt
anmälan, ha haft ett samband med elevens etniska tillhörighet och dennes
religion. Eleven upplever sig lurad till följd av att planerad ändrad studieinriktning inte gav förväntad (utlovad) effekt och resulterade i indraget studiemedel. I DO:s beslut som meddelades 2011-06-29 och är utförligt motiverat
upprepas elevens beskrivning och utredningen av de anmälda händelserna
presenteras. DO finner dock vad gäller de verbala trakasserierna att ord står
mot ord, och att bevisläget är svårt. DO finner att utbildningssamordnaren
gett sakliga förklaringar till att eleven inte fick utföra samma moment som
andra elever; att det hängde samman med elevens språkkunskaper. DO
bedömer att en fortsatt utredning inte skulle ge stöd för att eleven ska ha
blivit diskriminerad.
67
Anmälan 2009/546 som inkom till DO 2009-03-09 är från en elev som upplever sig mobbad av lärare, rektor och annan skolpersonal. Ett flertal olika
incidenter beskrivs i anmälan. Bland annat rörande verbala trakasserier; ”utbildningen är inte för polacker” och” du passar inte in i skolans inredning”;
och uppsägning av lägenhet och avstängning från utbildningen.
DO:s beslut i ärendet meddelades 2009-09-22 alltså ett halvår efter att
anmälan inkom. Beslutet är utförligt motiverat och utredningen av elevens anmälan redogörs för. Enligt utredningen ska eleven ha avvikit från
utbildningen under december månad och meddelade via telefon att denne
skulle återkomma i februari på grund av resa till utomlands. Under denna
tid vräktes eleven från lägenheten skolan tillhandahållit. Eleven hävdar att
skolan har sagt att de har rätt att avhysa eleverna om de inte varit i kontakt
med sin mentor inom 31 dagar. Eleven har varit i kontakt med sin mentor
via telefon och fått tillstånd att vara bortrest. Av skolans yttrande framgår att
skolledigheten för långa tider aldrig beviljas via telefon. Inget skriftligt intyg
som styrker ledigheten kan uppvisas av eleven. DO finner det inte osannolikt att frånvaron kan ha förorsakat vräkningen. Det går ej heller att avgöra
om verbala trakasserier skett då ord stor mot ord. DO gör bedömningen att
utredningen inte ger stöd för att eleven varit utsatt för etnisk diskriminering
och avslutar ärendet.
Ärende 2010/426, där anmälan inkom 2010-02-24 är från en elev som upplever sig ha blivit ”etniskt diskriminerad” av rektorn på gymnasieskolan
genom att denne ska ha kallat eleven blatte.
DO:s beslut som meddelades 2010-06-01 är utförligt motiverat och reflekterar myndighetens utredning av ärendet. Ett samtal med eleven och ett ytterligare par elever genomfördes hos rektorn till följd av en incident i skolans
korridorer. Rektorn har där, enligt eleven kallat, eleverna för blattar – ”ni
blattar ska inte behöva behandlas på ett särskilt sätt”.
Skolan hävdar att mötet kommit till stånd med anledning av att eleven och
dess kamrater uppförde sig olämpligt i skolan. Rektorn ska på detta möte
ha betonat betydelsen av ödmjukhet och respekt. Mötet behandlade inte
trakasserierna mot eleven förrän i slutskedet och då rektorn ville höra mer
om trakasserierna lämnade eleven och dess kamrater rummet.
Eleverna ska också ha trakasserat övriga elever på skolan och incidenten i
korridoren innefattade även förlöjligande av rektorn. Rektorn hävdade att
68
hon inte kallade någon för blatte utan använde ordet för att exemplifiera ett
språkbruk. ”Liksom jag får inte kalla någon för blattar och ni inte några för
svennar”. DO finner att det inte går att ge stöd för att diskriminering skett.
Eleven ska ha nekat att medverka i utredningen då rektorn visade intresse.
Ärendet läggs ned.
Ärende 2011/1531, där anmälan inkom 2011-09-11, är från en elev som
anmäler att denne utsatts för etnisk diskriminering i form av kränkningar,
trakasserier och liknande av andra elever. Anmälan har gjorts till Skolinspektionen som har utrett frågan om särskilt stöd och har lämnat över utredningen om kränkningar och trakasserier till DO.
DO beslutar att avsluta ärendet och redogör knapphändigt för bakgrunden
till beslutet. Motiveringen är att en rättslig prövning inte bedöms kunna leda
till framgång.
En förälder till en elev anmäler 2010-02-25 till Skolinspektionen i ärenden
2010/671 att eleven blivit utsatt för kränkande behandling av lärare på
gymnasieskolan. Den kränkande behandlingen ska bland anant ha bestått av
uttalanden inför andra elever om elevens etniska tillhörighet, ifrågasättande
av elevens förmåga inför andra elever samt andra former av verbala kränkningar.
DO:s utredning behandlar den anmälda diskriminering samt skolans briser i
utrednings- och åtgärdsskyldigheten. Utredningen kommer fram till att skolan och eleven gett olika beskrivningar av händelseförloppen samt att skolan
i förekommande fall har vidtagit åtgärder.
DO konstaterar vidare att eleven inte gjort antagligt att diskriminering
förekommit varför bevisläget gör det omöjligt för DO att med framgång driva
en rättslig process mot skolan. DO:s besluts, som meddelades 2011-04-08,
motiveras utförligt.
Ärenden 2009/2524 inkom till DO 2009-12-17. Elev anmäler diskriminering i
form av kränkningar från övriga elever samt att lärare och annan skolpersonal inte tar sitt ansvar för att komma till bukt med problemen. Eleven upplever
ett starkt socialt utanförskap och att den blir utsatt för kränkande uttalanden.
DO utreder anmälan som i myndighetens ögon bättre utreds av Skolinspektionen varför anmälan förflyttats till denna. Beslutet meddelas 2010-04-03
69
och motiveras mycket kortfattat. Ett beslut som anmälaren inte vänt sig
emot. Skolinspektionen lägger sedan ner ärendet och av övriga handlingar i
ärendet framgår att eleven upplever sig bortglömd av såväl DO som Skolinspektionen.
I ärende 2011/814 och 2011/815 anmäler två syskon, 2011-07-01, sin gymnasieskola för att ha diskriminerat dessa båda vid betygssättning. Eleverna
uppfattar det som att diskrimineringen har samband med deras etniska
tillhörighet.
Den ena eleven har fått ett betyg som eleven upplever är orättvist och har
samband med personens etniska tillhörighet. Denna anmälan gjordes inte
i samband med att betyget sattes utan senare, i samband med att elevens
syskon också anmälde skolan för diskriminering till DO.
Den andra eleven har fått två betyg som eleven upplever är orättvisa.
Jämförelser med elever som fått högre betyg anförs. Eleven upplever att
den blivit diskriminerad vilket haft samband med dess etniska tillhörighet i
betygssättningen.
DO gör bedömningen att den första eleven inte anför något som visar att det
finns ett samband mellan betygssättningen och elevens etniska tillhörighet.
DO avslutar därmed ärendet då det inte ligger i myndighetens uppgift att
pröva huruvida gymnasiebetyg är korrekt satta i allmänhet.
Anmälan från den andra eleven gör gällande att diskriminering skett på
grund av kön och etnisk tillhörighet. DO anför att i det ena fallet, rörande
betyget i psykologi a, har en annan elev gynnats, men av misstag vilket gör
att detta inte kan anses ha ett samband med anmälarens etniska tillhörighet.
I det andra fallet, rörande betyget i matematik a, menar DO att anmälaren
inte visar på ett samband mellan missgynnande och någon av diskrimineringsgrunderna. DO avslutar därmed ärendet.
Anmälan 2011/756 och anmälan 2011/314 har en person har anmält sin
gymnasieskola för att skolan inte låter personen utföra det ”särskilda provet”
på grund av den anmälandes ursprung. Den anmälande hävdar att denne
inte fått någon respons från DO på tre år.
DO avslutar det första ärendet till följd av att den anmälande inte kompletterat sin anmälan vilket DO ombett. I det andra fallet avslutar DO ärendet
70
då ingen av uppgifterna i anmälan ger stöd för uppfattningen att det finns
ett samband mellan den anmälandes etnicitet och att denne inte fick utföra
provet ifråga.
Ärende 2010/1972 och 2010/1973 rör två syskon som har blivit nekade
att påbörja sitt tredje gymnasieår på industriprogrammet till följd av hög
frånvaro och underkänt betyg i ett flertal ämnen. Eleverna framhåller, i sin
anmälan som inkom 2010-09-09, att de inte fått ta del av betygsvarningar
och åtgärdsprogram vilket skolan är skyldig att tillhandahålla. Eleverna har
därefter blivit hänvisade till att läsa verkstadskurser på Komvux under höstterminen men inte erbjudits plats på dessa kurser utan istället enbart på
teoretiska kurser. De båda eleverna upplever att detta är till följd av diskriminering som har samband med deras etniska tillhörighet. Ansökan kompletteras med ett längre brev från syskonens förälder som redogör för de olika
turerna i ärendet.
DO har i samråd med anmälarna och skolinspektionen beslutat att ärendena ska utredas av skolinspektionen varefter ärendet avslutas hos DO.
Ingen uppföljning av Skolinspektionens behandling av ärendet har kunnat
göras. Att ärendet överlämnas till Skolinspektionen indikerar dock att DO
gör bedömningen att ingen diskriminering som haft samband med någon av
diskrimineringsgrunderna skett.
Ärende 2011/1894 som utgår från en anmälan till DO som inkom 2011-11-30
rör en elev på en gymnasieskola upplever sig etniskt och religiöst diskriminerad. Detta till följd av att skolan inte har serverat nötkött som alternativ till
fläskkött i skolbespisningen samt inte åtgärdat detta efter att eleven påtalat
problemet. Eleven har dessutom haft problem med den av skolan tillhandahållna datorn och upplever sig motarbetad av lärare och annan skolpersonal i samband med att eleven försökt lösa problemen med datorn. Dessutom har eleven inte skrivits in på skolan vilket gett komplikationer med CSN.
Eleven upplever sig ignorerad och motarbetad och har till följd av detta mått
psykiskt dåligt.
DO:s utredning fann att skolan serverade alternativ till fläskkött i form av
kycklingsallad, laxsallad, fetaostsallad och pajer. Skolan har erbjudit vidare
rikskuponger till eleven, med konsekvensen att skoldagen skulle ha förlängts
samt eleven skulle behöva skjuta till extra pengar för maten, vilket eleven
avböjt. Skolpersonalen ska också ha yttrat sig kränkande gentemot eleven.
71
DO bedömer att skolan har erbjudit ett fullgott alternativ till fläskkött i form
av de ovan listade maträtterna och att eleven därmed inte blivit missgynnad. Skolpersonalens uttalanden bedömer DO som olämpliga men inte som
trakasserier i lagens mening. Problemen som kretsar kring elevens dator har
inte haft något samband med elevens etniska tillhörighet eller religion varför
DO beslutar att avsluta ärendet.
Ärende 2012/537 kretsar kring en elev som upplever att denne fått ett orättvist betyg och blivit diskriminerad mot bakgrund av elevens etniska bakgrund. Enligt anmälan som inkom 2012-04-02, har eleven påtalat för läraren
och rektorn att denne upplever att betyget var orättvist och försökt få till ett
samtal kring detta. Eleven upplever att läraren inte har tagit eleven på allvar
och något samtal har inte ägt rum.
DO gör bedömningen att en fortsatt utredning inte skulle ge stöd för att anse
att eleven har blivit missgynnad på ett sätt som har samband med diskriminering. DO avslutar ärendet. Beslutet är mycket kortfattat och ger ingen
motivering till DO:s bedömning. Ärendet saknar också andra dokument som
kan ge vägledning till förståelse av DO:s bedömning.
Ärende 2009/1166 rör en elev som anmäler, 2009-06-10, sin lärare i Svenska
C som vid betygssamtal i slutet av kursen yttrat att en elev för att få ett högre
betyg än godkänt i Svenska bör ha svensk bakgrund. Eleven upplever detta
som kränkande likväl som ett uttryck för diskriminering i betygssättningen.
DO:s beslutsmotivering är väl underbyggd. DO granskade såväl huruvida
etnisk diskriminering skett enligt DL 1:4§ och DL 2:5§, vid betygssättningen
såsom sämre behandling än annan i jämförbar situation, som om lärarens
uttalande kan bedömas som trakasserier enligt DL 1:4§.
DO:s utredning finner att eleven, åtminstone i efterhand, inte förväntat sig
ett högre betyg och att läraren och eleven är ense om att betyget är riktigt
satt varför direkt diskriminering enligt DL 1:4§ inte kommer ifråga. Vad gäller
lärarens uttalande gör DO bedömningen att detta kan tolkas som kränkande.
Dock står ord mot ord kring lärarens formulering vilket gör bevisläget svårt.
Detta leder till att DO avslutar ärendet till följd av en rättslig tvist svårligen
kunnat föras med framgång.
DO yttrar dock i beslutet att det förebyggande arbetet på skolan verkar behöva utvecklas och hänvisar denna till den granskning av skolors likabehandlingsarbete som DO ämnar genomföra året efter beslutet lämnades.
72
Ärende 2010/899 som rör en tidigare elev på en skola i Linköping utgår från
att denne, 2010-03-04, anmäler skolan för etnisk diskriminering. Eleven
besökte skolan och åt då mat i matsalen vilket resulterade i, vad eleven uppfattar som, rasistiska kränkningar från en lärare samt skolmatsalspersonalen.
Den före detta eleven lyfter även fram tidigare upplevelser av utsatthet från
sin tid i skolan men anmälan är begränsad till händelsen vid besöket. Syftet
med den före detta elevens besök på skolan var att undersöka möjligheten
att återuppta gymnasiestudier på skolan.
DO gör bedömningen att händelsen på skolan inte kan klassas som diskriminering. Skolans regler stipulerade att besökare skulle betala för mat ur skolbespisningen, detta gjorde inte eleven ifråga. Den före detta elevens syfte med
besöket var att undersöka huruvida möjlighet fanns att återuppta gymnasiestudier på skolan, vilket gör att eleven kan sägas omfattas av DL 2 kap. 5 §.
DO finner att ärendet inte omfattas av DL varför det inte omfattas av DO:s
tillsynsområde och därmed avslutas.
Ärende 2011/508, ärende 2011/18806 och ärende 2011/2176 är från en elev
som anmäler, 2011-03-11, att denne har blivit trakasserad, troligtvis av andra
elever, genom att hakkors ritats på dennes skåp ett trettiotal gånger. Eleven
anmäler skolan då denne upplever att skolan inte tagit sitt ansvar vad gäller
att komma till rätta med problemen och har inte tagit dessa på tillräckligt
stort allvar. Eleven upplever att dess utsatthet inte resulterat i aktivt arbete
från skolledningen. Trakasserierna slutade först när eleven slutade på skolan.
DO anför att skolans personal varit medvetna om problemen med elever med
rasistiska åsikter på skolan efter att dessa påtalats. DO:s utredning kretsar
främst kring huruvida skolan tagit sin utrednings- och åtgärdsskyldighet
avseende trakasserierna. Ett grundläggande problem har varit att de skyldiga
till trakasserierna (klottret) inte gått att identifiera. Skolan har dock tillrättavisat eleverna som hyst rasistiska åsikter. DO bedömer att skolan uppfyllt
sin utrednings- och åtgärdsskyldighet avseende trakasserierna och avslutar
ärendet mot bakgrund av detta.
Sammanfattning
Som nämnt i stycket angående DO:s roll är inte myndigheten ansvarig för
att utreda alla ärenden utan fokuserar, i enlighet med handledningen för
individärenden, på dessa av principiell vikt. Detta till trots är det inte bara
anmärkningsvärt att andelen elever som i Ungdom Mot Rasisms enkätstudie
73
uppgivit att de upplevt rasism genom sämre behandling eller kränkningar är
så hög och antalet ärenden som inkommit till DO så låg. Bara i den populationen som enkätundersökningen omfattar överstiger det potentiella antalet
anmälningar vida det till DO faktiska antalet inkomna anmälningar.
Det är också värt att nämna att det av granskningen av ärendena som inkommit till DO framgår att kontakten med de anmälande varit mycket bristfällig,
vilket bland annat visar sig genom frågande mail angående handläggningens
utveckling som i 2009:2524 och i 2011:314. Ett antal av DO:s beslut är dessutom mycket kortfattat motiverade, tydligare så i ärenden under 2011 och
2012, vilket ger anledningen att ifrågasätta vilka signaler som skickas till de
anmälande. Dokumentet ”Handledning för individärenden” upprättades hos
DO under 2011 vilket också var i samband med att massmedial kritik riktades
mot myndigheten, bl.a. angående långa handläggningstider. Det är rimligt att
anta att de kortfattade svaren är en följd av att DO försökt korta handläggningstiderna under de senaste två åren.
Ärendena som granskats omfattar i övervägande utsträckningar anmälningar
om direkt diskriminering eller trakasserier. Tio av ärendena innefattar anmälningar om diskriminering i form av kränkningar och trakasserier, i sex av
dessa fall är det lärare eller annan skolpersonal som stått för kränkningarna
eller trakasserierna. Fem av anmälningarna rör betygssättning som elever uppfattat som orättvis och en effekt av diskriminering och tre ärenden kretsar
kring utbildningssamordnarens, skolans, ansvar att utreda och komma till
bukt med diskriminering.
Vid läsning av anmälningarna fås en bild av en stor upplevd utsatthet hos
eleverna samt, i de flesta fall, en negativ reaktion från vuxenvärlden då
denna utsatthet påtalas. Redan vid anmälningstillfället tycks många elever
redan ha en stor misstro mot vuxenvärlden och samhället. DO kan dock med
svårighet utifrån sitt uppdrag och den strategi myndigheten redogör för i sin
handledning för individärenden, förväntas leva upp till ambitionen om att ge
upprättelse till de elever som upplevt sig diskriminerade. De ärenden som
inom ramen för denna studie granskats hade knappast kunnat drivas vidare
till domstol och leda till fällande domar.
Det är sant, som det anges i handledning för individärenden att DO är en
myndighet med små resurser och ett stort ansvarsområde. Slutsatsen, att
elever i svensk gymnasieskola inte vet var de ska vända sig eller väljer att
inte vända sig till DO, ligger nära till hands men en sådan analys är svår att
74
genomföra då denna studie inte haft som ambition att utreda det totala
antalet anmälningar om diskriminering i svensk gymnasieskola under åren i
fråga. Icke desto mindre tycks DO:s handläggning av ärendena snarare bidra
till att relativisera och förminska betydelsen av den upplevda diskrimineringen hos de anmälande vilket svårligen kan anses förenligt med myndighetens
vision om att principen om allas lika värde ska genomsyra hela det svenska
samhället.
Denna ärendegranskning presenterar en bild av elever som upplever
sig utsatta och diskriminerade, som syskonen i anmälan 2010/1972 och
2010/1973, och vars förtroende för vuxenvärlden och samhället redan är
försvagat. Konsekvensen av att anmäla är dock i majoriteten av fallen långa
handläggningstider uppemot nio månader, samt därefter svar från DO om att
det som eleven upplever inte är diskriminering och att skolan går fri från ansvar. Det måste ses som mycket problematiskt att en anmälan till DO snarare
leder till att detta förtroende ytterligare försvagas.
Ärende 2009/1166 visar dock på en potentiell öppning. DO uppmanar här
skolan till att utveckla sitt förebyggande arbete. Det är något DO rimligtvis
inte har resurser till att bidra med men som ett antal aktörer inom civilsamhället har såväl kapacitet som motivation att göra. En möjlig samverkan
mellan DO och dessa aktörer skulle möjligtvis kunna leda till en förbättrad
situation såväl allmänt inom samhällsområdet utbildning som för de drabbade som personer.
75
76
Sammanfattande analys
Skolan var länge en bortglömd arena, men mycket har hänt de senaste åren,
i alla fall på pappret. Mycket i den här undersökningen visar att det ofta
handlar om en pappersbit – kravet på likabehandlingsplaner. Mycket återstår
också att förändra och förbättra för att komma en bit på väg mot en bättre
miljö för dagens elever och för att uppnå det som borde vara en självklarhet
– en skola fri från rasism. Ungdom Mot Rasisms nedslag i den svenska skolan
vittnar om en segregerad verklighet i alla fall i de 17 gymnasieskolor vi har
besökt för denna studie.
Utredningen visar att det förekommer rasism på de skolor som ingått i undersökningen, på olika sätt och i olika grad. Många elever har egna erfarenheter
av rasism, särskilt de med utländsk bakgrund, antingen att de själva har blivit
utsatta för rasism eller att det finns personer eller organisationer som sprider
rasistiska åsikter i deras omgivning. Främst enkätundersökningen visar att
en stor del av den upplevda rasismen sker i skolorna, även om eleverna i
stor utsträckning uppger att en stor del av rasismen har skett på fritiden och
förövarna varit okända för dem.
Det är anmärkningsvärt att andelen elever som i enkätstudien uppgivit att
de upplevt rasism är så hög jämfört med att antalet ärenden, sammanlagt 17
ärenden mellan 2009 och 2012, som inkommit till Diskrimineringsombudsmannen är så få. Varför det ser så ut är svårt att veta och kräver förmodligen
en egen analys. Det kan däremot tyckas att Diskrimineringsombudsmannens
handläggning av de fåtal ärenden som inkommer snarare bidrar till att relativisera och förminska betydelsen av den upplevda diskrimineringen hos de
anmälande och även betydelsen av upplevd diskriminering generellt.
Kunskapen om likabehandlingsplaner och antirasistiskt arbete är enligt undersökningen mycket låg bland de elever som deltar i undersökningen. Det
går inte att vara tillfreds med att se att majoriteten av de nästan 1500 gymnasieelever i olika skolor runt om i landet som deltar i denna undersökning
inte känner till likabehandlingsplanerna. En likabehandlingsplan som enligt
lagen måste finnas på varje skola. En ännu större majoritet av de deltagande
eleverna vet inte om skolorna bedriver något antirasistiskt arbete och har
svårt att ta ställning till om skolorna borde arbeta mer med dessa frågor.
I fokusgruppsintervjuerna tas exempel upp på vad eleverna utsatts för.
Samtalen kommer mycket att handla om den vardagsrasism som personer
77
med utländsk bakgrund får utstå (se Essed, 2005, Schmauch, 2006). Den
vardagsrasism som intervjudeltagarna tar upp kommer till uttryck genom
blickar, kommentarer och andra beteenden som intervjudeltagarna uppfattar som rasistiska, diskriminerande och exkluderande. I skolorna handlar
exemplen om språkbruk som i vissa fall uppfattas som jargong eller skämt. I
mindre omfattning tas exempel upp som handlar om lärare. Då handlar exemplen om hur vissa lärare utsätter eleverna för olika slags diskriminerande
behandling och hur de kategoriserar genom att sätta etiketter på eleverna
oavsett om de vill det eller inte. Även enkätundersökningen visar att lärarna
till viss del står bakom den rasism de deltagande gymnasieeleverna upplevt.
Det är elever med utländsk bakgrund som i högst utsträckning svarat att det
är lärarna som är förövare.
Studien visar att det finns skillnader mellan elever med olika bakgrund när
det gäller upplevelser av rasism. Elever med utländsk bakgrund, antingen
de själva är utrikesfödda eller har utrikesfödda föräldrar, uppger i högst
utsträckning att de utsätts för rasism. Nästan hälften av de utrikesfödda
eleverna uppger att de utsatts för rasism. De utsätts framför allt för sämre
behandling och uppger i högst utsträckning att det är i skolan det sker. De
uppger också i högre utsträckning än andra elever att lärarna ligger bakom
den upplevda rasistiska behandlingen. Elever som är födda i Sverige med
föräldrar födda i Sverige uppger i högre utsträckning att de utsatts för rasism
på sin fritid och av okända personer. Det är vanligare förekommande att den
upplevda rasismen är relaterad till hot och våld än för elever med utländsk
bakgrund. Undersökningen stödjer därmed teorin om att eleverna med
utländsk bakgrund är utsatta för rasism kopplad till de normer och strukturer
som styr vårt samhälle. Det som eleverna med svensk bakgrund vittnar om
kan också vara uttryck för den strukturella rasismen eller den exkluderande
rasismen (Mulinari & Neergaard, 2010), då det kan relateras till segregation
och utanförskap. Det är ett utanförskap som också blir synligt i analysen av
fokusgruppsintervjuerna.
Att förhålla sig till rasism är inte enkelt. För det första är det ett svårt begrepp, det är inte alltid enkelt att veta vad som avses även när man vet
vad ordet betyder. Det kan ha resulterat i de höga andelar av elever som
svarat vet ej på en del av de frågor som handlat om rasism och antirasistiskt
arbete. Det är dessutom svårt att mäta upplevd rasism och diskriminering.
Syftet med studien är dock inte att mäta den faktiska rasismen, det vore en
omöjlighet. Denna omöjlighet kan vi också finna mot bakgrund av genomgången av Diskrimineringsombudsmannens ärenden, där inga av de endast
78
17 ärendena gått vidare i den juridiska processen. Syftet med studien är
istället att ta temperaturen på problematiken med den rasism som många
unga kan uppleva i skolorna och på sin fritid. Till syvende och sist handlar det
kanske mer om ett fruktbart demokrati- och värdegrundsarbete i skolorna än
en hårdare lagstiftning.
Fokusgruppsintervjuerna visar även hur svårt det är att förhålla sig till fenomenet rasism. Det kan vara svårt att se sig själv mot bakgrund av de rådande
normer som formar de strukturer som verkar inkluderande för vissa och exkluderande för andra. Ett exempel som förekommer i fokusgruppsintervjuerna
är en intervjuperson som säger att den rasism hon upplever i sin skola och i
sin omgivning i stor utsträckning sker på grund av okunskap. Det kan tolkas
som ett sätt att förringa och bortförklara rasismen. Sålunda kommer den
uttryckta rasistiska handlingen att betyda mindre, då den enbart relateras till
de som inte vet bättre. Det handlar också om att våga säga nej – att våga stå
för antirasismen – och det är inte alltid enkelt av flera olika skäl, visar undersökningen.
Dessutom blir det tydligt i fokusgruppsintervjuerna att det handlar om att
klargöra var gränsen går för vad som är rasism och inte är det. Mycket av det
rasistiska språkbruket förringas till att handla om skämt och jargong och är
inget att bry sig om, enligt flera av intervjupersonerna i fokusgrupperna. I
något av de framkomna exemplen blir det så tydligt att det av intervjuaren
uppfattas som uttryck för ren rasism. Exemplet handlar om den uppdelade
klass mellan elever med svensk bakgrund och elever med utländsk bakgrund, där eleverna med svensk bakgrund retar de med utländsk bakgrund
genom att säga att de ska åka hem till sina ursprungsländer. I det fallet skulle
det kanske kunna tolkas som en strategi för att kunna hantera den ojämlika
behandlingen likt de strategier som Schmauch nämner att hennes intervjupersoner utvecklat (Schmauch, 2006). Även kategoriserandet av rasism
som jargong och skämt kan på så sätt till viss del ses som en strategi eller ett
förhållningssätt för de som utsätts. I fokusgruppsintervjuerna säger flera personer att det också beror på vem och vad och när det sägs. Det förekommer
också intervjupersoner i fokusgrupperna som uppmanar till att det rasistiska
språkbruket bör användas med försiktighet.
Lärarna är viktiga, det visar framför allt fokusgruppsintervjuerna men också
enkätundersökningen. De är viktiga dels för att mycket av arbetet mot rasism
och likabehandling är avhängigt dem och dels utifrån ett perspektiv som handlar om vuxennärvaron i skolorna och om eleverna känner tillit till lärarna.
79
Resultatet är mångtydigt och tyder på att synen på lärarna och deras närvaro
i denna undersökning inte bara varierar mellan de olika skolorna men även
mellan elever från olika klasser i samma skola. Dessutom framkommer det
att det är kopplat till arbetet för likabehandling och mot rasism. I flera av
fokusgrupperna är det flera elever som uppger att de har förtroende för sina
lärare och att de skulle vända sig till dem om något inträffade och någon for
illa. På en av skolorna är det en intervjuperson som anser att de vuxna är
frånvarande på den skolan och efterfrågar de vuxnas närvaro, för att det är
viktigt för elevernas välmående (se också Skolinspektionen 2010).
Lärarna är också mycket viktiga utifrån ett normkritiskt perspektiv. Det
framkommer även i den här studien exempel på lärare som på ett okritiskt
sätt förhåller sig till de normer som är förhärskande i samhället genom
ageranden som upplevs diskriminerande och rasistiska av eleverna (Gruber
2007; Granstedt 2006). Att förhålla sig till ett normkritiskt perspektiv är inte
enkelt, det visar inte minst den här studien. Det kan även vara svårt för en
person som även omfamnar grundprinciperna för alla människors lika värde
och tycker att rasism är dåligt. Att sedan se sig själv i ett annat ljus, att se sig
själv som en aktiv del av samhällets exkluderande strukturer kräver mycket
reflektion. Om inte lärarna kan tillägna sig det normkritiska perspektivet hur
ska det då kunna genomsyra undervisning och skolmiljön i stort? Hur ska då
eleverna lära sig?
Den här studien visar att i de skolor som Ungdom Mot Rasism besökt finns
det en klyfta mellan elever med olika bakgrund. Elevernas olika upplevelser
av rasism vittnar om att den svenska skolan kanske inte är en skola för alla
– utan är en skola som snarare andas segregation och exkludering. Studien
visar också att verkligheten kan te sig annorlunda på de olika skolorna i
studien(jmf Mulinari & Neergaards intervjustudie från 2010). Rasismen
har med andra ord olika ansikten precis som den varierar över tid och rum.
Enkätstudien visar att storstadseleverna i något högre utsträckning utsatts
för rasism, medan eleverna på mindre orter både har mer kännedom om
rasistiska företeelser på sina skolor och dessutom mer kunskap om skolornas
arbete för likabehandling och mot rasism. I fokusgruppsintervjuerna vittnar
intervjudeltagarna på de mindre orterna om att extrema och aggressiva yttringar av rasistisk karaktär sker på deras orter, medan eleverna i åtminstone
en av storstadsskolorna upplever sin skola som trygg och fri från rasism och
mobbning, vilket de kopplar till att alla har utländsk bakgrund. Däremot kan
eleverna i storstadsskolorna uppleva segregationen på ett annat och mer
påtagligt sätt.
80
För att verka för en verklighet i våra skolor där nolltolerans mot rasism råder,
där alla elever får verka och utvecklas utifrån sina horisonter kan det komma
att krävas mer resurser eller en omfördelning av resurser. Det handlar dock
mycket om att få nya perspektiv, att tänka utifrån nya referensramar, framför
allt för personalen. Det handlar om att våga öppna ögonen och se människors likheter och olikheter utan att värdera dessa och inte bara arbeta för att
skapa tolerans genom trevliga fester med baklava och magdans eftersom det
i förlängningen ökar den klyfta som för många av oss redan är så påtaglig.
81
82
Litteraturförteckning
Ajagán-Lester, L. (2000). `De andra´: afrikaner i svenska pedagogiska texter
(1786-1695). Stockholm: HLS.
Arneback, E. (2012). Med kränkningen som måttstock. Om planerade bemötanden av främlingsfientliga uttryck i gymnasieskolan. Örebro: Örebro
universitet.
Barbour, R., & Kitzinger, J. (1999). Introduction: The Challenge and Promise
of Focus Groups. . i R. S. (red.), Developing Focus Group Research. Politics,
Theory and Practice. (ss. 1-20). London: Sage Publications.
Brottsförebyggande rådet. (2011). Hatbrott 2010. Statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv. Rapport 2011:8. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet och Forum för Levande Historia. (2004). Intolerans.
Antisemitiska, homofobiska, islamofobiska och invandringsfientliga tendenser bland unga. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
De los Reyes, P., & Mulinari, D. (2005). Intersektionalitet. Malmö: Liber.
Diskrimineringsombudsmannen. (2011). Handledning för individärenden.
Englund, C. (2006). Att leva med huvudduk i Sverige 2005. i Integrationsverket, Rasism och främlingsfientlighet i Sverige. Antisemitism och islamofobi
2005. Integrationsverkets rapportserie 2006:02 (ss. 55-72). Norrköping:
Integrationsverket.
Essed, P. (2005). Vardagsrasism. i P. de los Reyes, & M. Kamali, Bortom vi och
dom. Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. SOU 2005:41. Stockholm: Fritzes.
Forum för Levande Historia. (2010). En studie av gymnasieungdomars attityder läsåret 2009/2010. Rapportserie 1:2010. Forum för Levande Historia.
Förbundet Vi Unga. (2010). Ageraguiden. Stockholm.
83
Gabinus Göransson, H. S. (2011). Diskrimineringslagen. Stockholm: Norstedts
juridik.
Granstedt, L. (2006). Lärares tolkningsrepertoarer i samtal om en grupp
elever med utländsk bakgrund och deras föräldrar. i L. S. (red.), SOU 2006:40
(ss. 251-273). Stockholm: Fritzes.
Gruber, S. (2007). Skolan gör skillnad. Etnicitet och Institutionell praktik.
Linköping Studies in Arts and Science No. 387. Linköping: Linköpings universitet.
Kalonaityté, V., Kawesa, V. & Tedros, A. (2007). Att färgas av Sverige: upplevelser av diskriminering och rasism bland ungdomar med afrikansk bakgrund i
Sverige. Stockholm: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
Kamali, M. (2006). Skolböcker och kognitiv andrafiering. i L. S. (red.), SOU
2006:40. Stockholm: Fritzes.
Kawesa, V., Kalonaityté, V., Gasimelseed, A. & Richards, Å. (2011). Vart tog
rättigheterna vägen? En kartläggning av upplevelser av diskriminering och
rasism bland personer med somalisk bakgrund i Sverige.
Lange, A. (2000). Diskriminering, integration och etniska relationer.
Norrköping: Integrationsverket.
Mulinari, D., & Neergaard, A. (2010). Sverigedemokraterna och det teoretiska
fältet: samtida forskning om högerextremism. i M. Deland, F. Hertzberg, & T.
Hvitfeldt, Det vita fältet (ss. 45-72). Uppsala: Uppsala universitet. Historiska
institutionen.
Mulinari, D., & Neergaard, A. (2010). ‘The ‘others’ in Sweden. Neoliberal policies and the politics of ‘race’ in education’. The Journal for Critical Education
Policy Studies, 8 (2), 131-164.
Schmauch, U. (2006). Den osynliga vardagsrasismens realitet. Akademiska
avhandlingar vid Sociologiska institutionen Umeå universitet No 43 2006.
Umeå: Umeå universitet.
Skolinspektionen. (2010). Skolornas arbete vid trakasserier och kränkande
behandling. Rapport 2010:1. Stockholm: Skolinspektionen.
84
Skolinspektionen. (2012). Skolornas arbete med demokrati och värdegrund.
Rapport 2012:9. Stockholm: Skolinspektionen.
Skolverket. (2009). Barn- och elevskyddslagen i praktiken. Förskolors, skolors
och vuxenutbildningars tillämpning av lagen. Rapport 327. 2009. Stockholm:
Fritzes.
Skolverket. (2009). Diskriminerad, trakasserad, kränkt? Barns, elevers och
studerandes uppfattningar om diskriminering och trakasserier. Rapport 326.
Stockholm: Fritzes.
Taguieff, P.-A. (2001). The force of prejudice. On racism and Its doubles. Minneapolis & London: University of Minnesota Press.
Tillgren , P., & Wallin, E. (1999). Fokusgrupper-Historik, Struktur och Tillämpning. Socialmedicinsk tidskrift, 4:312-321.
Ungdom Mot Rasism. (2010). Rasismen i Skolan - Elevers syn på rasism &
likabehandling i skolan.
Ungdom Mot Rasism. (2011). Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision och
Värdegrund.
Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös
tillhörighet. (2005). Det blågula glashuset : strukturell diskriminering i Sverige. Statens offentliga utredningar: 2005:56. Stockholm: Fritzes offentliga
publikationer.
85
Enkät om ungas upplevelser av rasism i vardagen – i skolan och på fritiden.
Den här enkäten genomförs av Ungdom Mot Rasism och är en del av en större utredning som
handlar om ungas upplevelser av rasism. Enkäten fylls i anonymt.
Definition: Rasism är ett negativt beteende i form av attityder och handlingar riktade mot en
person eller flera på grund av ursprung/religion/hudfärg. Rasism kan ske både medvetet och
omedvetet. Rasism kan både vara en individs handlingar och/eller uttryckas genom orättvisor
riktade mot en hel grupp.
1. Vilket kön (juridiskt kön) har du?
Tjej
Kille
2. Vilken årskurs går du i?
1
2
3
3. Vilket program går du?
Praktiskt program
Studieförberedande program
Individuella programmet
4. I vilket land är du och dina föräldrar födda?
Sverige
Annat land
Du
Din mamma
Din pappa
5. I vilken utsträckning uppfattar du dig som svensk?
0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10
0= I ingen utsträckning alls
10= I mycket stor utsträckning
6. I vilken utsträckning trivs du i skolan?
0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10
0= I ingen utsträckning alls
86
10= I mycket stor utsträckning
7. Ibland kan man tänka på människor i allmänhet. När du tänker på människor i allmänhet,
vilka människor tänker du på då? (Markera endast ett alternativ)
1= De flesta som bor i den bostad där du bor
2= De flesta människor som bor i det bostadsområde där du bor
3= De flesta människor som bor i den ort/stad där du bor
4= De flesta människor som bor i det landskap där du bor
5= De flesta människor som bor i Sverige
6= De flesta människor som bor i Norden
7= De flesta människor som bor i Europa
8= De flesta människorna i hela världen
9= Jag vet inte vilka människor jag tänker på
8. Enligt din mening, i vilken utsträckning går det att lita på människor i allmänhet? Svara med
hjälp av nedanstående skala:
0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10
0=Det går inte att lita på människor i allmänhet
10=Det går att lite på människor i allmänhet
9. Och om du skulle använda samma skala beträffande människor i det område där du bor?
0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10
0=Det går inte att lita på människor i allmänhet
10=Det går att lite på människor i allmänhet
10. Upplever du att det finns rasism i din skola?
Ja
Nej
Vet ej
11. I vilken utsträckning förekommer följande på din skola?
Individer som kränker andra/behandlar andra dåligt med ett rasistiskt motiv?
0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10
Individer med rasistiska åsikter?
0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10
87
Rasistiska organisationer som sprider propaganda och/eller på annat sätt finns närvarande på
skolan?
0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10
0= I ingen utsträckning alls
10= I mycket stor utsträckning
12. Har du själv utsatts för rasism?
Ja
Nej
Vet ej
13. Om ja, på vilket sätt? (Här kan du kryssa i flera alternativ)
Sämre behandling
Trakasserier (som glåpord)
Hot
Våld
14. Om ja, var någonstans? (Här kan du kryssa i flera alternativ)
I skolan
På min fritid
På Internet
Annat?________________________________
15. Om ja, vem har utsatt dig för det rasistiska beteendet? (Här kan du kryssa i flera alternativ)
16. Annan elev
17. Lärare
Annan skolpersonal
Kompis
Någon myndighetsperson (t ex polis, socialsekreterare)
Okänd person
Annat ____________________________________
88
16. Känner du till en rasistisk händelse som skett i din skola?
Ja
Nej
17. Vet du vem du skulle vända dig till för att berätta om en rasistisk händelse i din skola?
Ja
Nej
18. Känner du till din skolas likabehandlingsplan?
Ja
Nej
19. Bedriver din skola något antirasistiskt arbete?
Ja
Nej
Vet ej
20. Om ja, vad känner du till om skolans antirasistiska arbete?
0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10
1=Lite
10=Mycket
21. Tycker du att din skola borde bli bättre på sitt antirasistiska arbete?
Ja
Nej
Vet ej
22. Tycker du att lärarna arbetar aktivt mot rasism och främlingsfientlighet på
din skola?
Ja
Nej
Vet ej
Tack för din medverkan!
89
Statistik
Upplever du att det finns rasism i skolan?
Födelseort
Jag själv
Ja
Nej
Vet inte
Utrikesfödd
51 (41%)
34 (28 %)
38 (31%)
123
Svenskfödd
Svenskfödd med utrf.
mamma och pappa
342 (27%)
43 (31%)
448 (35 %)
39 (28%)
488 (38%)
58 (41%)
1278
140
Svenskfödd med en
utrf. förälder
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
40 (28%)
51 (36%)
51 (36%)
142
259 (26%)
358 (36%)
379 (38%)
996
393 (28%)
482 (34%)
526 (38%)
1401
Kön
Ja
Nej
Vet inte
Tjej
222 (26%)
308 (36%)
318 (38%)
848
Kille
176 (31%)
182 (32%)
216 (38%)
574
Total
Svarsfrekvens: 95%
398 (28%)
490 (34%)
534 (38%)
1422
Ja
119 (20%)
153 (31%)
126 (36%)
398 (28%)
Nej
232 (39%)
164 (34%)
94 (27%)
490(34%)
Vet ej
241 (41%)
164 (34%)
129 (37%)
534 (38%)
592
481
349
1422
Ja
121 (34%)
269 (26%)
6 (42%)
396 (28%)
Nej
97 (27%)
390 (37%)
3 (21%)
490 (35%)
Vet ej
138 (39%)
388 (37%)
5 (36%)
531 (37%)
356
1047
14
1417
Nej
209 (39%)
228 (34%)
53 (25%)
490 (34%)
Vet ej
203 (38%)
252 (37%)
79 (37%)
534 (38%)
533
678
211
1422
Svarsfrekvens: 94%
Fördelat på kön
Fördelat på årskurs
Årskurs
1
2
3
Svarsfrekvens: 95%
Program
Program
Praktiskt
Teoretiskt
Individuellt
Svarsfrekvens: 95%
Fördelat på ortstorlek
Ort
Storstad
Mindre stad
Mindre tätort
Svarsfrekvens: 95%
90
Ja
121 (23%)
198 (29%)
79 (37%)
398 (28%)
Har du själv utsatts för rasism?
Födelseort
Jag själv
Ja
Nej
Vet inte
Utrikesfödd
58 (48%)
50 (42 %)
12 (10%)
120
Svenskfödd med utrf.
mamma och pappa
50 (34%)
72 (50%)
23 (16%)
145
Svenskfödd med en
utrf. förälder
25 (17%)
108 (75%)
11 (8%)
144
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
102 (10%)
883 (85%)
58 (6%)
1043
235 (16%)
1113 (77%)
104 (7%)
1452
Kön
Tjej
Ja
109 (13 %)
Nej
701 (81 %)
Vet inte
55 (6%)
865
Kille
133 (22%)
430 (70%)
51 (8%)
614
242 (16%)
1131 (76%)
106 (7%)
1479
Årskurs
Ja
Nej
Vet inte
1
2
96 (16%)
83 (17%)
467 (76%)
392 (78%)
50 (8%)
27 (5 %)
613
502
3
63 (17%)
272 (74%)
29 (8 %)
364
Svarsfrekvens: 97%
Kön
Svarsfrekvens: 99%
Årskurs
1479
Svarsfrekvens: 99%
Program
Program
Ja
Nej
Vet inte
Praktiskt
65 (17%)
300 (76%)
28 (7%)
393
Teoretiskt
Individuellt
170 (16%)
6 (43%)
820 (77%)
8 (57%)
77 (7%)
0
1067
14
1474
Svarsfrekvens: 99%
Fördelat på ortstorlek
Ort
Ja
Nej
Vet inte
Storstad
Mindre stad
Mindre tätort
105 (18%)
110 (16%)
26 (12%)
407 (70%)
548 (80%)
176 (82%)
66 (11%)
27 (4%)
12 (6%)
578
685
214
1477
Svarsfrekvens: 99%
91
På vilket sätt har du utsatts för rasism?
Alla
Sämre
behandling
Trakasserier
Hot
Våld
129 (30%)
200 (46%)
60 (14%)
45 (10%)
Total 434
Svenskfödd
34 (18%)
En utr.f.
förälder
12 (27%)
Två utr.f.
föräldrar
38 (40%)
Utrikesfödd
37 (39%)
Tjej
kille
64 (36%)
65 (25%)
89 (49%)
33 (18%)
25 (14 %)
181
(41%)
25 (57%)
4 (9%)
3 (7%)
44 (10%)
35 (37%)
12 (13%)
9 (10%)
94 (21%)
44 (47%)
8 (9%)
5 (5%)
94 (21%)
89 (51%)
14 (8%)
9 (6%)
176
111 (43%)
46 (18%)
36 (14%)
258
Svarsfrekvens: 29%
Var någonstans har du blivit utsatt för rasism?
Alla
I skolan
Min fritid
Internet
annat
En utr.f.
förälder
20 (37%)
21 (39%)
13 (24%)
Två utr.f.
föräldrar
40 (46%)
34 (39%)
13 (15%)
Utrikesfödd
41 (41%)
38 (38%)
21 (21%)
Tjej
kille
170 (40%)
174 (42%)
75 (18%)
Svenskfödd
61 (38%)
74 (46%)
27 (17%)
84 (44%)
75 (40%)
31 (16%)
87 (38%)
99 (43%)
44 (19%)
Total 419
162
54
87
100
190
230
Svarsfrekvens: 28%
Vem har utsatt dig för det rasistiska beteendet?
Alla
Annan elev
Lärare
Annan
skolpersonal
kompis
någon
myndighetsperson
okänd
person
Annat
Svenskfödd
122 (29 %) 41 (27%)
53 (12 %) 10 (7%)
En utr.f.
förälder
18 (32%)
4 (7%)
Två utr.f.
föräldrar
27 (26%)
23 (22%)
Utrikesfödd
31 (31%)
14 (14%)
Tjej
Kille
58 (29%)
26 (13%)
64 (28%)
27 (12%)
17 (4%)
3 (2%)
3 (5%)
5 (5%)
4 (4%)
8 (4%)
9 (4%)
61 (14%)
26 (6%)
25 (17%)
7 (5%)
9 (16%)
4 (7%)
11 (11%)
8 (8%)
14 (14%)
6 (6 %)
26 (13%)
12 (6%)
35 (15%)
14 (6%)
141 (33%)
62 (41%)
17 (30%)
30 (29%)
27 (27 %)
66 (33%)
76 (33%)
6 (1%)
Total 426
2 (1%)
150
1 (2%)
56
104
3 (3 %)
99
3 (2%)
199
3 (1%)
228
Svarsfrekvens: 29%
92
Känner du till en rasistisk händelse som skett i din skola?
Jag själv
Svenskfödd
Utrikesfödd
Ja
303 (23%)
37 (31%)
340 (24 %)
Nej
999 (77%)
84 (69 %)
1073 (76%)
Jag själv
Ja
Nej
Utrikesfödd
Svenskfödd med utrf.
mamma och pappa
Svenskfödd med en
utrf. förälder
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
35 (30%)
50 (35%)
81 (70 %)
94 (65%)
116
144
38 (27%)
104 (73%)
142
211 (21%)
791 (79%)
1002
334 (24%)
1070 (76%)
1404
Ja
193 (23%)
148 (26%)
341 (24%)
Nej
662 (77%)
427 (74%)
1089 (76%)
855
575
1430
Ja
114 (19%)
129 (27%)
98 (28%)
341 (24%)
Nej
482 (81%)
354 (73%)
253 (72%)
1089 (76%)
596
483
351
1430
Ja
103 (29%)
233 (22%)
4 (29%)
340 (24%)
Nej
254 (71%)
821 (78%)
10 (71%)
1085 (76%)
357
1054
14
1425
Nej
425 (79%)
504 (74%)
160 (75%)
1089 (76%)
535
680
212
1427
1302
121
1413
Svarsfrekvens: 95%
Födelseort
Svarsfrekvens: 94%
Kön
Kön
Tjej
Kille
Svarsfrekvens: 96%
Årskurs
Årskurs
1
2
3
Svarsfrekvens: 96%
Program
Program
Praktiskt
Teoretiskt
Individuellt
Svarsfrekvens: 96%
Fördelat på ortstorlek
Ort
Stor stad
Mindre stad
Mindre tätort
Ja
110 (21%)
176 (26%)
52 (25%)
338 (24%)
Svarsfrekvens: 96%
93
Vet du vem du skulle vända dig till för att berätta om en rasistisk
händelse i din skola?
Födelseland
Jag själv
Ja
Nej
Utrikesfödd
78 (66%)
40 (34%)
118
Svenskfödd med utrf.
mamma och pappa
Svenskfödd med en
utrf. förälder
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
89 (61%)
57 (39%)
146
82 (57%)
61 (43%)
143
588 (59%)
417 (41%)
1005
837 (59%)
575 (41%)
1412
Ja
509 (60%)
344 (59%)
853 (59%)
Nej
344 (40%)
239 (41%)
583 (41%)
853
583
1436
Ja
366 (61%)
274 (56%)
213 (61%)
853 (59%)
Nej
232 (39%)
212 (44%)
139 (39%)
583 (41%)
598
486
352
1436
Ja
211 (58%)
626 (59%)
12 (86%)
849 (59%)
Nej
150 (41%)
430 (41%)
2 (14%)
582 (41%)
361
1056
14
1431
Nej
189 (35%)
297 (44%)
94 (44%)
580 (44%)
542
680
212
1434
Svarsfrekvens: 95%
Kön
Kön
Tjej
Kille
Svarsfrekvens: 96%
Årskurs
Årskurs
1
2
3
Svarsfrekvens: 96%
Program
Program
Praktiskt
Teoretiskt
Individuellt
Svarsfrekvens: 96%
Fördelat på ortstorlek
Ort
Stor stad
Mindre stad
Mindre tätort
Svarsfrekvens: 96%
94
Ja
353 (65%)
383 (56%)
118 (56%)
854 (56%)
Känner du till din skolas likabehandlingsplan?
Födelseland
Jag själv
Ja
Nej
Utrikesfödd
69 (56%)
54 (44%)
123
Svenskfödd med utrf.
mamma och pappa
Svenskfödd med en
utrf. förälder
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
66 (46%)
79 (54%)
145
62 (43%)
81 (57%)
143
388 (39%)
619 (61%)
1007
585 (41%)
833 (59%)
1418
Svarsfrekvens: 95%
Årskurs
Årskurs
1
2
3
Ja
213 (36%)
221 (45%)
161 (46%)
595 (41%)
Nej
384 (64%)
268 (55%)
192 (54%)
844 (59%)
597
489
353
1439
Svarsfrekvens: 97%
Program
Program
Praktiskt
Teoretiskt
Individuellt
Ja
181 (50%)
397 (38%)
13 (93%)
591 (41%)
Nej
183 (50%)
659 (62%)
1 (7%)
843 (59%)
364
1056
14
1434
Nej
323 (60%)
421 (62%)
97 (45%)
841 (58%)
539
684
215
1438
Svarsfrekvens: 96%
Fördelat på ortstorlek
Ort
Stor stad
Mindre stad
Mindre tätort
Ja
216 (40%)
263 (38%)
118 (55%)
597 (42%)
Svarsfrekvens: 97%
95
Bedriver din skola något antirasistiskt arbete?
Födelseort
Jag själv
Ja
Nej
Vet inte
Utrikesfödd
19 (16%)
21 (17%)
82 (67%)
122
Svenskfödd med utrf.
Mamma och pappa
11 (8%)
18 (13%)
115 (80%)
144
Svenskfödd med en
utrf. förälder
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
15 (10%)
16 (11%)
112 (78%)
143
101 (10%)
139 (14%)
768 (76%)
1008
146 (10%)
194 (14%)
1077 (76%)
1417
Nej
75 (14%)
89 (13%)
33 (15%)
197 (14%)
Vet ej
414 (77%)
517 (76%)
157 (73%)
1088 (76%)
540
681
215
1436
Svarsfrekvens: 95%
Regionala skillnader
Ort
Stor stad
Mindre stad
Mindre tätort
Ja
51 (9%)
75 (11%)
25 (12%)
151 (11%)
Svarsfrekvens: 96%
Tycker du att din skola borde bli bättre på sitt antirasistiska arbete?
Födelseort
Jag själv
Ja
Nej
Vet inte
Utrikesfödd
51 (44%)
11 (10%)
52 (44%)
114
Svenskfödd med utrf.
Mamma och pappa
47 (33%)
11 (8%)
83 (59%)
141
Svenskfödd med en
utrf. förälder
33 (25%)
22 (17%)
77 (58%)
132
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
283 (28%)
128 (13%)
585 (58%)
996
414 (30%)
172 (12%)
797 (57%)
1383
Ja
101 (28%)
314 (30%)
5 (36%)
420 (30%)
Nej
38 (11%)
137 (13%)
4 (29%)
179 (13%)
Vet ej
221 (61%)
592 (57%)
5 (36%)
818 (58%)
360
1043
14
1417
Svarsfrekvens: 94%
Program
Program
Praktiskt
Teoretiskt
Individuellt
Svarsfrekvens: 95%
96
Fördelat på ortstorlek
Ort
Stor stad
Mindre stad
Mindre tätort
Ja
143 (27%)
216 (32%)
63 (29%)
422 (30%)
Nej
86 (16%)
68 (10%)
24 (11%)
178 (13%)
Vet ej
303 (57%)
391 (58%)
127 (59%)
821 (58%)
532
675
214
1421
Svarsfrekvens: 95%
Tycker du att lärarna arbetar aktivt mot rasism och
främlingsfientlighet på din skola?
Födelseort
Jag själv
Ja
Nej
Vet inte
Utrikesfödd
32 (27%)
32 (27%)
54 (46%)
118
Svenskfödd med utrf.
Mamma och pappa
28 (19%)
31 (22%)
85 (59%)
144
Svenskfödd med en
utrf. förälder
33 (23%)
28 (19%)
84 (58%)
145
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
222 (22%)
249 (24%)
561 (54%)
1032
315 (22%)
340 (24%)
784 (55%)
1439
Ja
138 (23%)
111 (23%)
72 (20%)
321 (22%)
Nej
122 (20%)
128 (26%)
95 (26%)
345 (24%)
Vet ej
351 (57%)
253 (51%)
195 (54%)
799 (55%)
611
492
362
1465
Ja
85 (22%)
228 (22%)
7 (50%)
320 (22%)
Nej
88 (23%)
256 (24%)
1 (7%)
345 (24%)
Vet ej
216 (56%)
573 (54%)
6 (43%)
795 (54%)
389
1057
14
1460
Nej
131 (23%)
170 (25%)
42 (20%)
343 (23%)
Vet ej
300 (52%)
366 (54%)
131 (61%)
797 (54%)
572
677
214
1463
Svarsfrekvens: 97%
Årskurs
Årskurs
1
2
3
Svarsfrekvens: 98%
Program
Program
Praktiskt
Teoretiskt
Individuellt
Svarsfrekvens: 98%
Fördelat på ortstorlek
Ort
Stor stad
Mindre stad
Mindre tätort
Ja
141 (25%)
141 (21%)
41 (19%)
323 (22%)
Svarsfrekvens: 98%
97
I vilken utsträckning förekommer i din skola personer som kränker
andra med ett rasistiskt motiv?
Födelseort
Jag själv
0-2
3-7
8-10
Utrikesfödd
61 (51%)
49 (40%)
8 (7%)
121
Svenskfödd med utrf.
Mamma och pappa
78 (53%)
51 (34%)
12 (8%)
148
Svenskfödd med en
utrf. förälder
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
94 (65%)
41 (28%)
5 (3%)
145
662 (67%)
299 (30%)
33 (3%)
994
895 (64%)
440 (31%)
58 (4%)
1408
0-2
528 (64%)
383 (78%)
911 (64%)
Svarsfrekvens: 95 procent
3-7
270 (33%)
177 (36%)
447 (32%)
8-10
32 (4%)
29 (6%)
61 (4%)
830
589
1419
3-7
140 (25%)
219 (34%)
88 (42%)
447 (32%)
8-10
26 (5%)
26 (4%)
9 (4%)
61 (4%)
555
653
211
1419
Svarsfrekvens: 94 procent
Kön
Kön
Tjej
Kille
Regionala skillnader
0-2
389 (70%)
408 (62%)
114 (54%)
911 (64%)
Svarsfrekvens: 95 procent
Stor stad
Mindre stad
Mindre tätort
I vilken utsträckning förekommer i din skola personer som har
rasistiska åsikter
Födelseort
Jag själv
0-2
3-7
8-10
Utrikesfödd
51 (42%)
57 (47%)
9 (6%)
117
Svenskfödd med utrf.
Mamma och pappa
63 (43%)
56 (38%)
23 (16%)
142
Svenskfödd med en
utrf. förälder
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
68 (47%)
64 (44%)
7 (5%)
139
482 (48%)
431 (43%)
82 (8%)
995
664 (48%)
608 (44%)
121 (9%)
1393
Svarsfrekvens: 93%
98
Kön
Kön
Tjej
Kille
0-2
380 (46%)
297 (50%)
677 (48%)
3-7
383 (46%)
237 (40%)
620 (44%)
8-10
68 (8%)
55 (9%)
123 (9%)
831
589
1420
3-7
202 (36%)
307 (48%)
111 (52%)
620 (44%)
8-10
46 (8%)
53 (8%)
24 (11%)
123 (9%)
557
641
211
1419
Svarsfrekvens: 95%
Fördelat på ortstorlek
Ort
Stor stad
Mindre stad
Mindre tätort
0-2
309 (55%)
291 (45%)
77 (36%)
677 (48%)
Svarsfrekvens: 95%
I vilken utsträckning förekommer i din skola rasistiska organisationer
Födelseort
Jag själv
0-2
3-7
8-10
Utrikesfödd
88 (77%)
25 (22%)
2 (2%)
115
Svenskfödd med utrf.
Mamma och pappa
106 (76%)
33 (24%)
1 (1%)
140
Svenskfödd med en
utrf. förälder
117 (85%)
16 (12%)
4 (3%)
137
Svenskfödd med svf.
mamma och pappa
887 (89%)
101 (10%)
12 (1%)
1000
1198 (86%)
175 (13%)
19 (1%)
1392
0-2
727 (87%)
490 (84%)
1217 (86%)
3-7
99 (12%)
81 (14%)
180 (13%)
8-10
6 (1%)
14 (2%)
20 (1%)
832
585
1417
3-7
66 (12%)
79 (12%)
35 (17%)
180 (13%)
8-10
11 (2%)
8 (1%)
1 (0%)
20 (1%)
554
652
211
1417
Svarsfrekvens: 93%
Kön
Kön
Tjej
Kille
Svarsfrekvens: 95%
Fördelat på ortstorlek
Ort
Stor stad
Mindre stad
Mindre tätort
0-2
477 (86%)
565 (87%)
175 (83%)
1217 (86%)
Svarsfrekvens: 95%
99
Unga exponeras dagligen för rasism
i sin vardag. Ungas upplevelser av
rasism kan handla om rasistiska
attityder och propaganda som
sprids i ungdomarnas närmiljö och
på Internet men även om vardagsrasism och strukturell rasism. En
stor del av ungas vardag är förlagd
till skolmiljön.
Skuggutredningen ”Ungas upplevelser av rasism i sin vardag” är en
del av projektet ”Antirasism i vardagen”, som initierats som ett svar på
regeringens utredning om rasism
och främlingsfientlighet. Under
maj 2012 samlades 1490 enkäter
in och fem fokusgruppsintervjuer
genomfördes i 17 gymnasieskolor
från Malmö i syd till Älvsbyn i norr.
Skuggutredningen innehåller även
en genomgång av Diskrimineringsombudsmannens anmälningar gällande etnisk diskriminering i gymnasieskolan 2009-2012.
100