Transcript De sjunger Herrens lov i främmandeland

en tidskrift från lunds missionssällskap
nr 5 • 2011 årgång 165
Redeemed Christian Church of God
De sjunger
Herrens lov
i främmandeland
MALMÖ Försoning i praktiken 14
ENKÄTEN Kan man förlåta alla brott? 18
KRÖNIKAN Den arabiska våren är inte över 3
Mission i retur
krönikan
”Arabiska våren” är inte över
Evangeliet har varit på en resa och har just återvänt från sin ”grand world
tour”. Det har mött massor av människor under väldigt olika förhållanden.
Det har förändrat hundratals miljoner liv överallt i världen. Samtidigt har
många formulerat nya sätt att uttolka det kristna budskapet på. Nu när
(en del) kristna i västvärlden börjar förstå att kristen tro håller på att tappa
fotfästet i det sekulariserade Europa, och hur ivrigt evangeliet tas emot i
länder på det södra halvklotet, har man börjat tala om en mission i retur.
Man har sett framför sig hur de ”levande kristna” från den globala södern
kommer hit och ger Svenska kyrkan nytt liv. Detta nya liv anses dock
fortfarande finnas inom Svenska kyrkan så det man önskar sig är mera liv
men inte annorlunda än förut.
Våren i arabländerna är över, vi är på väg mot höst. Men den ”arabiska våren”
är inte över. Än så länge kan vi glädja oss åt att den revolutionära rörelsen i
Tunisien, Egypten och Libyen varit framgångsrik, men samtidigt ser vi hur
befolkningen i Syrien mördas av den diktatoriska regimen där. Vi hoppas att
det syriska folket också ska nå sitt mål – regimskifte och ett demokratiskt styrt
land.
Men den framgångsrika revolutionen har inte nått sitt slutliga mål med
demokratiskt valda regeringar. Det är det som befolkningen har kämpat hårt
för men det kan fortfarande hända saker som vi, och de, inte önskar sig. Det
finns religiösa grupperingar, ibland beväpnade, som både vill och kan utnyttja
situationen. I Libyen kan det leda till inbördeskrig om inte situationen stramas
upp.
Vi kan heller inte vara riktigt säkra på hur västvärldens ledare förhåller sig
till paradigmskiftet som har skett. De har i alla fall fått lära sig en läxa – det går
inte att försäkra sina intressen i olja eller naturgas genom att stödja diktaturer.
Men jag ser ändå ljust på framtiden. Demonstranter och revolutionärer har
lyckats motverka al Qaidas försök att värva nya soldater eftersom de har visat
att det inte är västvärlden som är roten till allt ont. Rebellerna har visat på
andra vägar till en bättre framtid, nämligen demokrati.
”Folket på gatan” över hela världen har engagerat sig i det som har hänt
och det kan vi bland annat tacka tv-kanalen Al Jazeera för – man kunde följa
deras sändningar i alla länder. Nya sätt att kommunicera har vuxit fram i
arabländerna och det ger folket möjligheter att påverka sin situation bättre än
någonsin tidigare.
Det är för tidigt att uttala sig om var en sådan här frihetsrörelse kan dyka
upp nästa gång. Kanske i mitt hemland, Uzbekistan, som är rikt på naturgas
och som styrs av en diktator.
Mission i retur är en verklighet. Till
”Möten med människor” lyfter ni
läsare gärna fram som en motivering
till varför ni prenumererar på
Uppdrag Mission. Och det är just
dessa människor som hjälper oss
att förstå verkligheten bakom
nyhetsrubrikerna och boktitlarna
och att fördjupa våra åsikter och
uppfattningar.
Mitt möte med pastor Joshua och
församlingsmedlemmarna under
gudstjänsten i Jubilee Center i
Malmö, som ni kan läsa om i det här
numret, är ett sådant exempel. Den
palestinska familjen i Jerusalem som
lever under ständigt rivningshot från
israelisk militär, som vi berättade
om i förra numret, är ett annat.
Studenten Adrian från Rumänien
som blev munk när han fångades av
den ortodoxa liturgin, är ett tredje.
en viss del genom att invandrare
som blir medlemmar i Svenska kyrkan ger den lite mera liv. Men det
handlar mycket mera om invandrare som har kommit till Sverige med sina
kyrkor. En del av dem är ganska etniskt stängda men några av kyrkorna
som har grundats av invandrare är öppna för alla, och man bedriver också
aktiv förkunnelse bland etniska svenskar. Men deras evangelium ligger inte
särskilt nära det som förkunnas i svenska kyrkor och är ofta inte accepterat
bland högkyrkliga svenskar eftersom de väljer att tolka det utifrån sina egna
kulturella och sociala ramar.
kritiska mot dessa nytolkningar och man behöver inte acceptera
allt. Men det kan ändå vara värt att reflektera över att det kan vara våra
tolkningar som är fel. Det kristna budskapet har nämligen inte bara en
tröstande dimension – det är också en utmaning.
Vi får vara
mika vähäkangas
Uppdrag Missions redaktionsråd
mukhiddine shirinov
Fil. dr. islamiska studier, Lund
Inspirerande läsning!
Marie Bosund Hedberg
Redaktör
24
4
Pastor Joshua
leder Jubilee Center i
Malmö, en frikyrka med
nigerianska rötter.
2 uppdrag mission nr 5 2011
För rättvisa och försoning
Kjell och Inger Jonasson arbetar på
uppdrag av Svenska kyrkan i Jerusalem.
14
30
Försoning i praktiken
Fängelseprästen Ulrica Fritzson
har startat Försoningsgruppen
för att hjälpa brottsutsatta och
gärningspersoner att mötas.
Stipendiaten Karin Öhagen, präst i Värmdö
församling, har fått bidrag för att ta emot
ett tiotal studenter från Burma.
Alltid
3 Krönikan
18 enkäten
27 Betraktelsen
29 läst sedan sist
30 Stipendiaten
Internationell
rättvisa,
miljö, fred,
mission, teologi,
religionsmöte,
integrationsfrågor – Uppdrag
Mission berör
många ämnesområden. Men
egentligen
handlar alltihop
om en enda sak:
vad innebär det
att leva evangeliet
i dag?
Uppdrag Mission
www.uppdragmission.se
Tidskriften ges ut av
Lunds Missionssällskap
www.lundsmissionssallskap.se
Ansvarig utgivare
Samuel Rubenson
Redaktör
Marie Bosund Hedberg
Media&Sånt
Södra Promenaden 7B, 211 29 Malmö
0733-60 87 54
[email protected]
Grafisk form
Anneli Dennersten
Sjunde [form & kommunikation]
Redaktionsråd
Ann Aldén, ordförande
Lars Micael Adrian
Mika Vähäkangas
Prenumeration
www.uppdragmission.se
[email protected]
0733-60 87 54
Annonser
[email protected]
0704-81 80 85
Tryck
Ljungbergs, Klippan 2011
ISSN 1102-0105
Omslag
Minister Blessing från Ghana
sjunger Herrens lov i Malmö.
Foto: Martin Olson
uppdrag mission nr 5 2011 3
Gemen-
skap för
Guds skull
– Come and
see the Lord is
good, there is
nothing he cannot
do. Församlingen har
rest sig upp i bänkarna
och sjunger med i gospeln
som pastor Joshua och
kören bakom honom på
scenen sjunger. För några av
besökarna räcker det inte med
att klappa takten – de måste gå
fram och visa sin glädje i dans.
text: marie bosund hedberg
foto: martin olson
4 uppdrag mission nr 5 2011: malmö
uppdrag
uppdrag
mission
mission
nr 5 nr
2011:
5 2011:
malmö
xx 5
D
et är gudstjänst i Jubilee
en av tre församlingar
i Malmö som tillhör Redeemed
Christian Church of God, rccg,
med rötter i Nigeria. Varje fredag
och söndag samlas man i Immanuelskyrkan,
en kyrka som man får hyra av Evangeliska
frikyrkan. De är ganska trångt i bänkarna och
de flesta besökarna är invandrare i södra Sverige
– från Nigeria, Ghana, Kamerun, Mozambique
eller andra afrikanska stater. Hit kommer också
indier, palestinier och en del skandinaver.
Några av församlingsborna är studenter vid
World Maritime University i Malmö och för
dem blir de intensiva timmarna i kyrkan också
en möjlighet att träffa landsmän.
Det är Joshua Kayode Oladokun, Jubilee
Centers pastor, som leder gudstjänsten och
det sker oftast enligt en bestämd ritual. Han
predikar om att Jesus finns här ”igår, idag
och för evigt” och hans församlingsbor är
samstämmiga i sitt ”Halleluja”.
Han predikar
om att Jesus
finns här
”igår, idag
och för
evigt” Och
församlingen svarar
honom
med ett
”Halleluja”
och uppsträckta
händer.
Center,
Profeten från Nigeria
Den här söndagen tar församlingen emot en
speciell gäst, Dotun Djelabi, en predikant,
a prophet, från Nigeria som är ute på en
skandinavisk turné. Han är karismatisk och
leende och öppnar sin predikan med att berätta
att han såg Jesus Kristus just här, på podiet i
kyrkan, när han kom. Och församlingen svarar
honom med ett ”Halleluja” och uppsträckta
händer.
Tillsammans med kören leder han
församlingen genom en annan omtyckt gospel,
”Jesus is the sweetest name”, och det är många
som lämnar sina platser och går fram mot
scenen för att få dansa tillsammans. Dotun
Djelabi har skrivit en bok om sin tro, ”The
Eagle Personality”, och i sin predikan betonar
han hur viktigt det är att man koncentrerar
sig på livets värden och försöker vara en god
person.
– Det finns femton personer här inne som
har stora kontokortsskulder, men om vi nu
tillsammans ber för er så kan jag försäkra er att
de kommer att vara borta när det här året är
6 uppdrag mission nr 5 2011: malmö
slut, fortsätter han och omfamnar hela lokalen
med en svepande gest. Och församlingen
tackar honom med ett nytt ”Halleluja”.
Innan predikanten ska åka vidare till
församlingen i Borås uppmanar han pastor
Joshua och hans församlingsmedlemmar att gå
ut i Malmö och missionera. Joshua får knäböja
medan Dotun Djelabi försäkrar att han är en
skicklig pastor och uppmanar honom att bjuda
in Malmös kommunledning till en gudstjänst
och visa kraften i församlingens vilja för en
bättre och mindre våldsam värld.
Följer Bibeln
Joshua Kayode Oladokun kom till
Köpenhamn från södra Nigeria, den kristna
delen av landet, för sexton år sedan. Han
lämnade den politiska oron i sitt hemland
och startade ett företag i städbranschen som
han fortfarande driver. Ungefär samtidigt
grundades rccg i Danmark och Joshua blev
en aktiv församlingsmedlem redan från början.
Det som predikades här stämde väl överens
med vad han hade fått lära sig som barn. Det
är bara Gud som kan ge folket kraft och när
man ber Gud om hjälp så går det bra, det finns
det många exempel på i Bibeln.
Han blev minister, den lägsta graden
av dem som arbetar i kyrkan, 2004, och
avancerade till diakon vid ett stort europeiskt
möte i Milano 2007. Tidigare i år utsågs han
till pastor vid ett lika stort möte i Holland.
Idag bor han i ett villasamhälle strax utanför
Malmö med sin fru Ingrida från Litauen
och deras två små döttrar Serena och Emilia.
Ingrida är ”moder” för församlingen i Malmö
Pastor Joshua visar sin glädje.
Danskfödda Ann med dottern Maiya.
Anmälan och mer information på
www.svenskakyrkan.se/teologifestivalen
Bröderna Prince och Ateko Eketi
med mamma Blessing på scenen.
Dotun Djelabi, predikant från Nigeria,
är hedersgäst vid Jubilee Centers gudstjänst.
RCCG växer i Sverige
Joshua Kayode Oladokun är
pastor i Jubilee Center, en av tre
RCCG-församlingar i Malmö.
–J
ubilee Center i Malmö är ett
tydligt exempel på att den
afrikanska kyrkan rccg,
Redeemed Christian Church of God,
växer sig stark i Sverige, säger Nils
Malmström, som följt kyrkan på nära
håll, både i Sverige och utomlands,
under de senaste åren.
Han läste teologi i Lund för att
bli präst men sadlade om och blev
lärare. Det var när han fick en elev
från Ghana, som kommit med sina
missionerande föräldrar till Sverige,
som han blev intresserad av den
”motsatta missionen”. Han tog
kontakt med Centrum för teologi och
Religionsvetenskap i Lund och han
har skrivit ett par uppsatser i ämnet,
bland annat ”Bring the Gospel back to
Europe” 2006. Till grund för den låg
bland annat djuplodande intervjuer
med de pastorer som då verkade i
Sverige.
– ”Redeemed” handlar om förlösning men det är svårt att översätta
kyrkans namn ordagrant. rccg är en
form av pentekostalism och ett slags ny
våg i tredje världen av det som började
som pingströrelsen i usa och kom till
Sverige med Levi Petrus i början på
förra seklet.
Kyrkan grundades i Nigeria 1952 av
Joshia Akindayomi, en analfabet som
i en uppenbarelse lyckades tyda ett
skriftligt budskap från Gud på en vägg.
Han kom från en så kallad Aladura
kyrka, en nigeriansk rörelse som är
tydligt inspirerad av den afrikanska
världsbilden och där man talar om
kampen mellan det goda och onda.
Idag leds kyrkan av Enoch Adeboye,
som 2008 utsågs av den amerikanska
Om vi tror på
honom och
följer honom
finns det
ingenting
som vi inte
klarar av,
det finns
inget
problem
som vi inte
kan lösa.
Jesus har
lösningen.
och nyligen grundade Joshua och hon en
rccg-församling i Litauen.
– Mitt uppdrag som pastor är ett oavlönat
deltidsjobb, berättar Joshua när kyrkan håller
på att tömmas efter gudstjänsten. Då har
kollekten, the offerings, för församlingens
arbete samlats in och han har hunnit välsigna
den yngsta församlingsmedlemmen, tre veckor
gamle Aubri, som sovit sig genom det mesta av
gudstjänsten på mammas arm.
Bönens kraft
– Jag tar emot alla som ber mig om hjälp,
försäkrar han. Vi träffas här i kyrkan och ber
– det är naturligt för oss för vi vet från våra
hemländer att Gud behövs varje dag, för den
som är ensam, fattig eller pressad av djävulen.
Här i Sverige ber man bara till Gud om man
blir svårt sjuk…
Pastor Joshua är övertygad om bönens kraft
och ger ett aktuellt exempel. För ungefär ett år
sedan satte en okänd serieskytt skräck i Malmö
8 uppdrag mission nr 5 2011: malmö
och framför allt i dem med utländsk bakgrund
som bor där. Några hade skjutits till döds,
andra blivit skadade av hans skott.
– Det var en mycket skrämmande tid. Vi
i församlingen förstod att vi var i fara och vi
ville inte råka illa ut. Så vi mobiliserade oss, vi
organiserade en bön via Facebook och sms. Vi
kunde samlas till en mäktig fredagsbön och be
för att den här personen skulle hittas. En vecka
senare grep polisen honom i hans hem.
– Jag skulle vilja att fler svenskar förstår
kraften i Guds ord, säger pastor Joshua
allvarligt. Om vi tror på honom och följer
honom finns det ingenting som vi inte klarar
av, det finns inget problem som vi inte kan
lösa. Jesus har lösningen. Och han finns inte
bara för oss utlänningar utan för alla. Det finns
två auktoriteter, eller hur, och den dag när allt
tar slut finns det bara två vägar att välja mellan.
Och det är till Guds rike vi ska gå, inte till
helvetet. Jag har makt att säga det här, i Guds
namn.
•
foto: Martin Olson
tidskriften Newsweek
till en av världens 50
mest inflytelserika
män.
– Bibeln, och
framför allt texter ur
Gamla Testamentet, är Nils Malmström
viktiga i kyrkan. De är ofta
ryckta ur sitt sammanhang, men medlemmarna förväntar sig att bibelordet
ska hjälpa dem i deras vardag. Den som
predikar i den här kyrkan talar oftare
med egna erfarenheter än med teologiska kunskaper som grund.
Nils Malmström har besökt guds-
tjänsten Holy Ghost Night
som hålls en gång i månaden vid deras högkvarter
Redemption Camp utanför
Lagos i Nigeria. Han beskriver det religiösa lägret som
ett eget samhälle och som
kan samla drygt en miljon
anhängare till varje gudstjänst.
Idag finns det 220.000 rccgförsamlingar i 140 länder.
rccg kom till Köpenhamn 1995
och till Sverige 2001. Idag finns det 14
församlingar i Sverige.
•
text: marie bosund hedberg
uppdrag mission nr 5 2011: rccg 9
Foto Nils: Privat
M
Majoriteten av de
afrikanska kyrkorna
i Sverige är grundade av
enskilda immigranter, medan andra
är förgreningar av kyrkor, som finns
i Afrika. I några fall uppmuntrar
etablerade kyrkor i Sverige, till exempel
Pingstkyrkan, Svenska Missionskyrkan,
och till och med några församlingar
inom Svenska Kyrkan, bildandet av
speciella afrikanska församlingar i sina
egna lokaler, ofta betecknade som
”internationella”, ”engelsktalande”,
”swahili-talande” eller ”tigrinya/
amarinya”-talande församlingar.
I vissa fall är pastorerna i
dessa församlingar anställda av
”värdförsamlingen” för att arbeta
jämsides med och också ingå i
värdförsamlingens ledningsgrupp och
andra administrativa organ. Detta
kan leda till att det finns flera olika
församlingar i samma kyrkobyggnad,
som har sin söndagsgudstjänst och
andra aktiviteter på olika tider. I
sådana fall kan afrikanska och svenska
gudstjänster äga rum parallellt,
därför kan man hitta två lutherska
gudstjänster med två lutherska präster
som leder två olika gudstjänster
(afrikansk/internationell och svensk) i
olika lokaler i samma kyrkobyggnad.
När man frågar deltagare om
anledningen till detta, säger en del
av den afrikanska församlingens
medlemmar, att de behöver helande,
vilket de bara kan få av en afrikansk
pastor, som förstår deras behov och
upplevelser.
Att sjunga
Herrens
sånger i ett
främmande
land
text: anne kubai översättning: nils malmström
foto: martin olson och privat
10 uppdrag mission nr 5 2011: rccg
xx
Mångfalden av afrikanska
kyrkor och kristna grupper i
Sverige
I Sverige finns afrikanska
immigrantkyrkor som kan vara
• Nationella kyrkor som etiopiska och
eritreanska ortodoxa kyrkor.
• Kyrkor med språklig eller
regional uppdelning, till exempel
fransktalande central- och
västafrikanska grupper, tigrinyatalande församlingar och swahilitalande östafrikanska kyrkor
• Engelskspråkiga samfundsoberoende
(internationella) kyrkor
• Afrikanska svensktalande katolska
församlingar
• Afrikanska gemenskaper –
samfundsoberoende och/eller
internationella
Dessa kyrkor, missionsorganisationer
och gemenskaper, representerar inte
helt och hållet dagens situation i
Sverige. Det finns till exempel kyrkor,
där grundaren är afrikan, men har en
svensk församling i en stad och blandad
afrikansk-svensk församling i en annan
stad. Den ovissa situation immigranter
lever i leder till att församlingar går
samman, splittras och omvandlas till
nya konstellationer. Till den förvirrande
mångfalden av kyrkor, gemenskaper,
missionsprojekt och resande
predikanter ska läggas kopplingen till
kyrkor i hemlandet i Afrika, varifrån
ambulerande predikanter kommer för
att predika i församlingar i svenska
städer. Signifikant är också det nät och
nätverk som korsar både geografiska
och sociala rum i dessa gemenskaper,
till exempel regionala skandinaviska
nätverk där tillfälliga konferenser
samordnas.
Ett liv i Anden
Afrikanska kristna gemenskaper
upptäcker att de lever i ett samhälle
med helt nya sociala värden och
normer, vilka anses stå i stark kontrast
till deras egna ”traditioner och religiösa
värderingar”. Därför uttrycker många
medlemmar av afrikanska kyrkor i
Sverige att de lever ”ett liv i Anden”.
Med detta menar de att deras tro är en
källa till inspiration när de har det svårt
i Sverige. Relationen till värdsamhället
medför inte något accepterande av dess
värden eller att ”sväljas” som någon
pastor uttrycker det. Vi kan referera
till denna balansakt som att ”leva i
anden”, därför att, som de utrycker
det, ”det är endast genom kraften från
den Helige Ande som detta är möjligt”.
Skillnaden mellan dem och det svenska
värdsamhället, som afrikanska kristna
upplever det, förklaras med andliga
termer.
•
Anne Kubai
Docent vid World Christianity & Intereligious
Relations vid den teologiska faktulteten
vid Uppsala Universitet. Under tre år har
hon studerat afrikanska immigrantkyrkor
i Sverige, i ett projekt som finansierats av
Riksbankens jubileumsfond. I sitt projekt Att
sjunga Herrens sånger i ett främmande land:
Afrikanska kyrkor i Sverige mellan segregation
och integration har hon följt 23 församlingar,
i gudstjänster, bönemöten, bibelstudier,
helande gudstjänster och dop.
uppdrag
uppdrag
mission
mission
nrnr
5 2011:
5 2011:
rccg
xx 11
Framgång är en intressant fråga bland afrikanska
invandrare i Norden och för många av dem är tron på
Guds kraft en viktig grund när deras drömmar
ska bli verklighet. Inom de afrikanska kyrkorna finns
ett stort nätverk till stöd för medlemmarna i hårda
tider och som förbättrar deras chanser att klättra på
samhällsstegen.
text: mika vähäkangas
Man lägger pengar i kollekten,
blessings, för att Gud ska betala
tillbaka – kanske tiofalt mer.
foto: martin olson
Framgångsteologin styr i afrikanska kyrkor
Forskningen visar att religionen
Man måste
be för att
kunna motta
något från
Gud, och man
ska tro på att
man kommer
att få det.
är mycket
viktig för de flesta afrikaner. Kristendomen
har vuxit kraftigt i Afrika under det senaste
seklet – så kraftigt att man kan tala om den
största förändringsprocessen inom ett sekel
i hela religionshistorien. Det är alltså ingen
överraskning att invandringen blir en teologisk
upplevelse för många afrikaner, eller att hela
invandringsprocessen uttolkas teologiskt.
Man ser Guds hand i alla problem och faror
på vägen och särskilt om man har kunnat
övervinna dem.
De flesta afrikanska kyrkor i Europa är
karismatiska så kallade neopentekostala kyrkor.
De har pentekostal och karismatisk spiritualitet
men teologiskt är de oftast inte särskilt nära
den pingströrelse som vi är vana vid i Sverige.
De ligger närmare Livets Ords förkunnelser
och ett gemensamt drag för den här tredje
vågens kyrkor är framgångsteologin.
Enligt den framgångsteologi som har sina
rötter i usa är ekonomisk framgång, social
status och hälsa sådana Guds välsignelser
som nästan alltid ses som typiska resultat
av en troendes fromma liv. Medan klassisk
kalvinistisk tro uttolkar rikedomar och
framgång som bevis på Guds välsignelse och
12 uppdrag mission nr 5 2011: rccg
skötsamma barn. Även många goda vänner
och arbetskamrater räknas.
En pånyttfödd kristen lever sitt liv genom
att följa Guds vilja och det leder till Guds
välsignelse. En levande tro genererar alltså
naturligt goda gärningar. Om goda gärningar
saknas är det ett bevis på att tron också saknas.
Tron är alltså en levande realitet och inte bara
en intellektuell inriktning. Den här praktiska
tron leder till gudomlig inblandning i livet
och som befriar den troende från allt ont.
I en påskpredikan uttolkade pastor Mark i
Helsingfors uppståndelsens betydelse som
befrielse från fattigdom, sjukdom och död.
Norden är bland de mest sekulariserade
områden i världen medan Afrika möjligtvis är
världens mest religiösa kontinent. Ändå är vi
i Norden bland de rikaste och Afrika är den
fattigaste kontinenten. Det här argumentet
skulle väl slakta afrikansk framgångsteologi på
en gång? Svaret visar tydligt att framgång inte
bara är en ekonomisk fråga.
positiv predestination, har framgång blivit
ett mål i sig inom framgångsteologin.
Och i usa brukar man räkna framgång i
dollar.
Det finns dock vissa förutsättningar för
framgång i framgångsteologi. Man måste
be för att kunna motta något från Gud, och
man ska tro på att man kommer att få det.
Ett mäktigt bevis på den fattiges tro är att
man offrar sina pengar i kollekten för att Gud
ska betala tillbaka tio gånger, nej – hundra
gånger mer. De här lärorna om ”fröpengar”
(seed money) har lett till omoraliskt, även rent
kriminellt, utnyttjande av fattiga överallt i
världen.
Framgång inte bara pengar
rccg Helsingfors slagord är ”where the
expectations become manifestations” (där
förväntningarna blir manifestationer), alltså
en kyrka där Gud ger de troende det som
de ber om. Talet om framgång hör till en
predikan men spelar inte en så central roll i
rccg som i amerikansk framgångsteologi.
Det är lika vanligt att man lyfter fram andra
dimensioner av framgång – till exempel ett
lyckligt äktenskap, en harmonisk familj och
Kan inte lura Gud
rccg medlemmar vill också betona den äkta
trons roll i framgång. Om någon ber och tror
på Gud bara för att han förväntar materiella
vinster från Honom, är det inte fråga om
levande tro. Bara de som verkligen tror på Gud
och älskar Honom kan motta Hans speciella
välsignelser. Man kan inte lura Gud genom att
agera som om man vore troende. Trons poäng
är alltså inte de jordiska välsignelser som man
mottar utan Gud själv, och möjligheten att
komma till det eviga livet med Honom.
Genom framgångsteologi skapar man en
mening och sammanhang mellan ekonomi,
invandring, individ och gemenskap. Pengar blir
mer än pengar – de är Guds välsignelse men
också en resurs som en kristen bör använda
ansvarsfullt genom att stötta sin släkt och kyrka
men också genom att använda den för att skapa
mer förmögenhet.
En grupp av människor som så småningom
kan förlora sitt intresse för framgångsteologi
är de som är tillräckligt framgångsrika. Den
här teologin är ganska hård. Den kräver
självdisciplin och hårt arbete och lovar
framgång. När man redan har nått framgång
och konkurrerar hårt om arbete och om ett gott
liv kan man behöva mer nåd, fred och vila än
kamp och seger.
•
Mika
Vähäkangas
Professor i missionsvetenskap med ekumenik
vid Lunds universitet.
uppdrag mission nr 5 2011: rccg 13
Fängelseprästen
visar väg
till
praktisk
försoning
– Man kan aldrig betala tillbaka
men det går att sona ett
brott och bearbeta det som
har hänt, säger Ulrica Fritzson,
som har lång erfarenhet som
fängelsepräst i Malmö. Nu har hon
startat Försoningsgruppen
med ett program som hämtats från
ett sydafrikanskt fängelse.
text: marie bosund hedberg
14 uppdrag mission nr 5 2011
foto: martin olson
– Ju tyngre brott man begått,
desto större smärta känner ofta
förövaren. Det räcker inte att
avtjäna sitt straff, skulden och
skammen finns kvar, säger Ulrica
Fritzson, fängelsepräst i Malmö.
uppdrag mission nr 5 2011 15
i träffas två gånger för
den
här intervjuns skull och jag ser
Ulrica Fritzson i två olika roller.
Hemma i den ombonade villan
utanför Lund, med en tekopp i
handen och yngste sonen i knät,
samtidigt som hon berättar om sin
forskning och kommande doktorsavhandling ”Skuld och förlust av värden”.
Några dagar senare är hon i centrum vid
ett möte med Försoningsgruppen, en ideell
förening där hon är ordförande och omgiven
av andra sakkunniga när det gäller brott, straff
och skuld. En polis, två kriminalvårdschefer,
två från medlingsverksamheten vid Malmö
Stads stödcentrum och två som arbetar med
rehabilitering av missbrukare och som själva
har ett förflutet med droger och kriminalitet.
Båda gångerna märks hennes engagemang och
entusiasm, hon brinner för det hon har satt
igång.
Ulrica Fritzson
Ålder 43 år
Familj Maken Erik Isaksson,
sjukhuspräst på Skånes
Universitetssjukhus i Lund,
tre barn
Gör Fängelsepräst
(tjänstledig), doktorand
på Centrum för Teologi
och Religionsvetenskap,
CTR, vid Lunds universitet.
Skriver på avhandling
om ”Skuld och förlust
av värden”, ordförande
i ideella föreningen
Försoningsgruppen i Malmö,
som arbetar med stöd från
Polismyndigheten i Skåne,
Malmö Stad, kriminalvården,
behandlingshemmet
Minnesota i Malmö,
Stiftelsen Comesta i Malmö
och Svenska kyrkan
16 uppdrag mission nr 5 2011
Tystnadsplikten viktigast
Som fängelsepräst har hon mött en verklighet
som ligger långt ifrån hennes egen. Hon har
mött många olika sorters brottslingar, eller
gärningspersoner, som hon säger, i olika åldrar,
med olika bakgrunder, med rötter från olika
delar av världen.
– I många fall har gärningspersonen själv
sökt upp mig, det är ju helt frivilligt för de
intagna att ta emot prästen. I min roll är
tystnadsplikten det viktigaste, och det faktum
att Gud finns mitt i den människans liv. Vi
håller andakt och har bibelsamtal.
Det är det hon har upplevt under sina år
som fängelsepräst som fått henne att ta tjänstledigt under fyra år. ”För att få göra en djup
reflektion över det jag har jobbat med”.
– Jag har lidit så av smärtan efter de där
samtalen, förklarar hon. Förövarna känner
skuld och när de konkret ställs inför det som
de har gjort, till exempel får se bilder på de skador som de orsakat sitt offer, kan de undra över
hur de ska kunna leva vidare. Det är ganska
vanligt att gärningspersoner sätts i isoleringscell
efter en rättegång på grund av självmordsrisken.
Kan inte bli ogjort
Ulrica Fritzson har länge sökt efter en arena,
som kan hjälpa både gärningspersonen och
den brottsutsatte, att försonas med det som har
hänt. Det räcker inte att lämna fängelset efter
avtjänat straff. Många lämnar fängelset med en
gnagande känsla av att inte ha sonat sitt brott.
– Man vet att det man har gjort inte kan
göras ogjort, något är för alltid förstört, fortsätter hon. Men det handlar om att ta ansvar, att
se brottsoffrets skador och behov och erkänna
helt öppet. Och det erkännandet är betydligt
svårare, för under en rättegång erkänner man
ofta så lite som möjligt för att få kortast möjliga straff. Men i mötet med den man skadat är
det mycket svårare att komma undan frågorna
och insikterna om sig själv.
– Jag har fångats av filosofen Martin
Bubers tankar om existentiell skuld och det
judiska försoningsbegreppet, som innebär att
man erkänner både sitt ansvar och sin vanhelgelse.
Mest av en slump hittade Ulrica Fritzson
en förebild för sin tänkta ”försoningsarena”
under en resa till Sydafrika för flera år sen. På
fängelset Pollsmoor utanför Kapstaden erbjuds
alla intagna att medverka i ett stort försoningsprogram, enligt regeln att försoning ska vara
huvudsaken med att man avtjänar ett straff.
Man använder också zulu- och xhosafolkens
uttryck ”ubuntu”, som betyder mänsklighet,
en person är en person bara genom andra
människor, och Ulrica kommenterar vilken
brist på relationer de intagna ofta har.
Ove Sjölander, som arbetar på
Kriscentrum för män i Malmö,
mötte intagna på Pollsmoorfängelset i Kapstaden. Deras
erfarenheter övertygade honom
om att Försoningsgruppens
arbete behövs.
från Pollsmoor på ett motsvarande besök.
Det var en före detta intagen på Pollsmoor
som genomgått försoningsprogrammet samt
grundarna till försoningsprogrammet, och
de blev imponerade över den integritet och
värdighet som de tyckte att intagna i Sverige
behandlades med. Att fängelset tillhandahöll
skor och varma jackor när det var kallt ute
tyckte man var väldigt omtänksamt.
För några veckor sedan togs de första
stegen i den nybildade Försoningsgruppen,
som talar om försoning i praktiken och som
ska motverka kriminalitet och skam genom att
arbeta med kärnvärdena tillit, respekt, integritet och ärlighet.
Sinnesrobönen
Redan nu finns det medlare i de flesta
kommuner som gör det möjligt för unga
förövare, upp till 20 år, att möta sina
brottsoffer. Försoningsgruppen ska arbeta
bredare och under tio veckor ska tio
gärningspersoner få vara med i programmet
som till vissa delar liknar ett klassiskt
behandlingsprogram för alkohol- eller
drogmissbrukare. Sinnesrobönen ”Gud, ge
mig sinnesro att acceptera det jag inte kan
förändra, mod att förändra det jag kan och
förstånd att inse skillnaden” finns med även i
Försoningsgruppens program.
– Försoning handlar inte nödvändigtvis
Blev fascinerad
– Jag blev så fascinerad att jag bestämde mig
för att resa tillbaka några år senare och då
hade jag med mig fler med egen erfarenhet av
fängelselivet, nämligen häkteschefen i Malmö,
ytterligare en kriminalvårdschef i Malmö
och två behandlare på Kriscentrum för Män
i Malmö, med lång erfarenhet av att arbeta
med män som utövar våld i nära relationer.
De blev lika engagerade som jag och såg
möjligheterna att skapa något liknande här
hemma. I augusti 2010 bjöd vi också hit några
om att ”bli vänner igen”, förklarar Ulrica, det
handlar främst om att ge sanning och ta ansvar.
Vi ska ge verktyg som gör det möjligt att leva
vidare med det som har hänt. Från att lära
känna varandra, tala om förhoppningar och
rädslor, vanliga undanflykter och förövarnas
bakgrund, ska de få möta sina familjer och
vänner som fått sina liv förstörda av deras
kriminalitet.
– Efter de tio veckorna ska vi förbereda
medlingsmöten som gärningspersonerna ska
kunna ha med dem som de utsatt för brott. Det
vill säga, om de brottsutsatta vill, det är nämligen de som har företräde i hela processen. Och
det går att be om förlåtelse utan att bli förlåten.
– Försoning
handlar
inte nödvändigtvis
om att ”bli
vänner
igen”, det
handlar
främst om
att ge
sanning och
ta ansvar.
Anmälan och mer information på
www.svenskakyrkan.se/teologifestivalen
uppdrag mission nr 5 2011 17
Går
det att
förlåta
alla
brott?
Det kommer att dröja flera
månader innan den norske
terroristen och massmördaren
Anders Behring Breivik får sitt
straff i domstol. Ett straff som
betyder att han kommer att
vara frihetsberövad kanske
resten av sitt liv.
Men kommer
18 uppdrag mission nr 5 2011: enkäten
Att kunna förlåta är
en nåd. Det är inte
en prestation som
kan utföras eller
avkrävas. Men när vi kan förlåta
en oförrätt så återuppstår en
ny balans både inom oss själva
och i förhållande till förövaren.
Därför är förlåtelsen så
eftersträvansvärd.
Brottet är
oförlåtligt. Frågan
är lätt men
avgrundsdjup:
Vad är en människa? Kan en
människa förändras på djupet,
inte bara på ont, men också
på gott? Brottet, liksom dess
motiv är omänskligt. Ändå:
Brottslingen är en människa, ett
faktum som varken han eller vi
kommer undan.
Förlåtelsen tillhör dem som har
drabbats. Vad ”vi andra” kan
göra är att be för dem – och
för oss alla. Om vi riktar allt
vårt hat mot Anders Breivik
och projicerar all ondska på
honom blir vi indragna i samma
dödsbringande system i stället
för att få mod och kraft att
värna om livet och en levande
demokrati.
Brottet kan aldrig sonas, men
vi står inför ett existentiellt val:
Har vi mod att tro på en nåd,
som skulle kunna bryta våldets
spiral – ”… mera öppenhet, mera
demokrati…” – en lång och svår
väg, eller…
Hämnd eller helande?
Sven-Bernhard Fast
Biskop i Visby
Ingela Romare
Filmregissör,
jungiansk analytiker,
Torekov
Jag kan inte
spekulera i om
Anders Behring
Breivik kommer
att be om förlåtelse. Han bär
en övertygelse om att han har
rätt. Rätt i sak och rätt att vara
den ”krigare” han anser sig vara.
Den intressanta frågan är vad vi
andra gör. Kan vi dra lärdomar
av detta och på så sätt försonas
med händelsen eller ska vi
använda hans hat till ett lika
starkt hat, tillbaka?
Försoning tror jag är möjlig
om vi lär oss något från det
oförlåtliga. Jag skulle önska en
seriös diskussion om nationalitet
och nationalism. En reflektion
kring de värden vi säger oss
uppmuntra när vi så hårt trycker
på den nationella identiteten.
Den självbild vi skapar utifrån
nationalitet behöver diskuteras
i ljuset av globalisering och
respekten för varje människas
lika värde.
Om en sådan dialog fördjupar
vår kunskap om vad det är
att vara människa, bortom
nationsgränser, tror jag vi kan
försonas med det oerhörda som
hänt.
världen som nu hatar
honom och hans gärningar
kunna försonas med
tankarna på det han
har gjort? Och kommer
han att kunna försonas med
sitt öde och våga be dem som
drabbats om förlåtelse?
Gudrun Schyman
Kommunpolitiker,
debattör, Simrishamn
Frågan är väl
snarare om det går
att förlåta den som
utfört ett brott, vad
detta brott nu än må bestå av.
Det är en människa som begår
ett brott och andra människor
blir lidande på grund av detta
brott.
En förutsättning för förlåtelse
är att det är någon som ber om
förlåtelse. Om det skall vara
någon mening med att förlåta
den som ber om det så måste
den människan uppriktigt ångra
sig och vilja förändra sitt liv och
vilja gottgöra det han eller hon
åsamkat andra.
Men även om detta sker så
är det ju upp till var och en
att avgöra om det för den
människan är möjligt att förlåta
den som ber om det – det är
verkligen inte självklart.
Men det finns genom historien
exempel på detta: att man KAN
förlåta en annan människa det
som verkar oförlåtligt.
En synnerligen
grov brottslig
gärning kan aldrig
förlåtas. Möjligen
kan den som drabbas av brott
eller anhöriga till en våldsdödad
så småningom komma över
sitt hat mot gärningsmannen. I
Breiviks extrema fall är det lätt
att förutse vad som rättsligt
kommer att hända honom själv.
Han kommer – i den ena eller
andra formen – att för resten
av sitt liv förbli frihetsberövad.
Ingen kommer någonsin att ens
fundera över att återge honom
friheten. Sannolikt känner han
ingen ånger för egen del och –
tror jag – kommer han aldrig att
söka förlåtelse.
Sven-Erik Alhem
Ordförande i
Brottsofferjourernas
Riksförbund
Tidigare överåklagare,
Malmö
Däremot är det helt klart att
Gud förlåter den som uppriktigt
ber om förlåtelse.
En av den kristna trons grunder
är att Jesus dött för våra synder
och att förlåtelsens möjlighet
och verklighet finns – det skulle
då vara märkligt om människor
skulle sätta upp regler för vad
Gud kan eller inte kan förlåta.
Förlåtelse går djupare än att
lämna något bakom sig. Det
handlar också om nåd – att
kunna be om förlåtelse och att
kunna ge förlåtelse.
Per Svensson
kyrkoherde i
Lackalänga-Stävie
församling, Lunds stift
uppdrag mission nr 5 2011: enkäten 19
stipendierapport
Kvinnornas berättelser ger hopp
Sofia Mirshahi från Kungälv var en av deltagarna
från Göteborgs stift på resan till Israel och
Palestina för ett år sedan. Bland minnena finns
två kvinnors berättelser om hur de förlorat nära
anhöriga i den mångåriga konflikten.
Förra året fick jag chansen
att besöka en plats jag alltid
velat uppleva. Staden Jerusalem
med sin mångkulturella atmosfär och
blandning av religioner och människor
tilltalade mig direkt. Det fascinerade mig
vilken innehållsrik och komplex plats med
så mycket historia jag kommit till, trots att
staden rent geografiskt sett inte är så stor.
Som kristen var det en speciell känsla
att befinna sig på samma mark som Jesus en
gång vandrat på och att få besöka de platser
man läst om i bibeln. Vi köade i timmar för
att få se Jesu födelseplats, vi badade fötterna i
Galileiska sjön och tände ljus vid platsen där
Jesus en gång begravdes. Jag fick också uppleva
judendomen, en religion som jag innan tyvärr
inte haft mycket kontakt med. Tålamodet
hos människorna gjorde intryck, hur de
finner så mycket hopp och värdesätter Gud i
vardagslivet trots sin historia och motgångarna
de dagligen möter. Jag tror att vi behöver mer
kunskap om andra religioner och människor i
största allmänhet. Möten med andra kulturer
Två kvinnor från var sin sida gränsen,
men deras berättelser blev gränslösa.
text: sofia mirshahi
20 uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem
gör att vi växer som människor.
Vår resa var en del i en utbildning för lokalt
engagemang för internationella frågor och ett
av syftena var att få lära oss om konflikten och
problemen som genomsyrar området Israel
och Palestina. Det blir genast så verkligt och
påtagligt att befinna sig på plats och att själv få
höra människor berätta sina historier.
Motparterna möts i Parents Circle
En kväll fick vi träffa två kvinnor från Parents
Circle, en organisation för människor som
förlorat sina nära i konflikten. Det som gör
den här organisationen så viktig, är att den
sammanför israeler och palestinier i samtal,
människor som vanligtvis kanske aldrig
skulle talas vid då de lever som motparter på
krigsdrabbad mark.
Den israeliska kvinnan Tal berättade om sin
syster som för åtta år sedan hade blivit dödad i
en palestinsk självmordsattack. Hon påpekade
hur svårt det var för henne varje gång hon
pratade om det som hänt, men att det samtidigt
var det enda sättet för henne att bearbeta det
uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem 21
På något sätt måste man
vända andra kinden till
och leva så som man vill att
andra skall bemöta en.
på. Först när hon gick med i organisationen
insåg hon hur mycket fördomar som omgivit
henne, på andra sidan muren fanns det inte alls
bara terrorister och fiender som kastar sten.
När den palestinska kvinnan Aisha fortsatte
med att berätta sin historia blev det hela med
ens så påtagligt. Det hon berättade var på
många sätt likt det som Tal just delat med
sig av. Aisha berättade för oss hur hennes
jämngamle bror utan anledning hade blivit
skjuten i bröstet av israeliska soldater. Kort
därefter hade en av hennes andra bröder begått
självmord på grund av det som hände. Alla i
hennes omgivning hade vägrat prata om det,
men hon kände att för sin egen och sina barns
skull ville hon inte ignorera det som hänt.
Sofia Mirshahi
Ålder 18 år
gör Studerar sista året på
naturvetenskaplig linje på
gymnasiet, är från Kungälv.
Har spenderat mycket tid i
Iran, rest till Israel/Palestina
och nu senast deltog
hon i ett internationellt
ungdomsläger i Bosnien.
intresserad av
Människor och vill jobba
som läkare. Vill fortsätta att
engagera sig i dessa frågor
och vill absolut resa tillbaka
till Israel/Palestina någon
gång
Föreläser på skolor
Dessa två kvinnor och många andra i
organisationen med liknande förluster åker
runt till skolor och grupper för att dela med
sig och samtala. Bara genom att sitta bredvid
varandra och prata bevisar de någonting för sig
själva och för andra.
Många organisationer vi träffade
under vår resa jobbar med just detta, att
sammanföra båda sidor, och när det väl
händer har vi kommit en bit på vägen. Även
fast folkgrupperna utåt sett är fiender så går
det att mötas över bitterheten och de märker
att det finns människor på andra sidan som
har tvingats genomlida liknande trauman.
22 uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem
Det känns som att fördomarna bygger en
barriär och en ond cirkel kring något som alla
egentligen vet borde vara fred.
Vända andra kinden till
Jag inser att det är omöjligt att utplåna
fördomar, på samma sätt som det inte går
att förgöra rasism och fundamentalism. Men
ändå finns israelerna kvar med sin fascinerande
kultur, likaså palestinierna. Det vore så tråkigt
att se dessa folkgrupper sjunka lägre än de som
gjort dem ont. På något sätt måste man vända
andra kinden till och leva så som man vill att
andra skall bemöta en.
Det är här som dessa två kvinnor och alla
de andra människorna vi mötte lever som
förebilder för andra. Vi måste våga kasta alla
fördomar åt sidan och inse att i grund och
botten handlar det om människor som alla
drabbats på ett eller annat sätt. Det finns hopp
om en bättre framtid. Det säger jag efter att ha
sett och upplevt det med egna ögon.
Rent konkret har jag inga svar, lika lite som
någon annan. Men jag tänker i första hand på
alla de människor som vägrar använda våld och
som vägrar ge upp hoppet om att Gud inte vill
att vi straffar varandra. De leder oss framåt på
den långa vägen till en lösning av konflikten.
Den riktiga freden börjar i människors
tankar, vi måste bara hitta oss själva i allt det
förvirrade.
•
uppdrag mission nr 3 2011: etiopien 23
Man kan se Kjell Jonasson och hans fru Inger
som moderna missionärer. Utsända av
Svenska kyrkan i världshändelsernas centrum.
Deras mission handlar om att göra en
insats för andra – både i ord och gärningar.
text: marie bosund hedberg
Inger och Kjell Jonasson
har varit utsända av
Svenska kyrkan på olika
uppdrag i Mellanöstern
under sammanlagt trettio
år. Nästa år lämnar de
Jerusalem och Betlehem
och flyttar hem till
Sverige.
foto: johannes söderberg/svt
De bor grannar med konflikten på Västbanken
S
sina första uppdrag inom Svenska Kyrkans
Mission. Kjell var internationell sekreterare
åt den förste palestinske lutherske biskopen
Daoud Haddad i Jerusalem under fem år.
Inger, utbildad arbetsterapeut, arbetade med
skapande verksamhet vid den lutherska skolan
i Beit Sahour.
– Då bodde vi i Beit Sahour på Västbanken
utanför Betlehem och vi var den första
europeiska familjen, med våra två barn, som
bodde där. Vi fick mycket konkret uppleva
palestiniernas verklighet under ockupationen,
berättar Kjell. Dessa fem år med nära
relationer till kristna palestinier med deras
stora gästfrihet gav oss nycklar till förståelse,
både kulturellt och politiskt.
Kjell och Inger
Jonasson på det ekumeniska institutet
Tantur i Jerusalem, nära separationsmuren till Betlehem. De rör sig utan
problem mellan de israeliska och palestinska
gränslinjerna och under årens lopp har de
kunnat väva ett mycket tätt kontaktnät.
De verkar känna ”alla” och de är ett välsett
par i många olika sammanhang – alltifrån
dialogmöten mellan olika religiösa företrädare
till fredliga demonstrationer i Israel-Palestinakonflikten.
– Religionsmötena är viktiga här även
om konflikten inte är religiös utan politisk,
påpekar Kjell. Vi är i första hand Svenska
kyrkans utsända till en systerkyrka och
till medkristna som lidit och lider av en
olöst konflikt. Det är viktigt att stärka
internationella, ekumeniska och interreligiösa
relationer som vidgar förståelsen och berikar
perspektiven.
Det är mer än trettio år sedan som de fick
24 uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem
edan 2004 bor
Hjälparbete i Jordanien
Sedan dess har Inger och Kjell Jonasson
hunnit byta placeringsort ett par gånger. Kjell
har bland annat varit ekumenisk koordinator
i Amman för Mellanösterns Kristna Råd,
och efter Gulfkrigets slut arbetade han med
hjälpsändningar till civilbefolkningen i
Irak, bland annat på uppdrag av Kyrkornas
Världsråd. I Jordanien arbetade Inger med
handikappade ungdomar i två läger för
palestinska flyktingar och hon var också med
och grundade den första utbildningen för
arbetsterapeuter i Mellanöstern.
Däremellan arbetade de några år i Sverige.
Inger var sekreterare i Kvinnor för Mission
och sedan internationell folkbildare inom
Svenska kyrkan samtidigt som hon gick på
konstskola och fördjupade sina kunskaper
i olika konstnärliga tekniker. Kjell arbetade
på Kyrkokansliet i Uppsala med ansvar för
Mellanöstern, och även som präst i olika
församlingar i Stockholms stift.
Men de återvände med viss bävan och
tveksamhet till Jerusalem för drygt sju år
sedan. Kjell som internationell och ekumenisk
sekreterare i den palestinska lutherska kyrkan i
nära samarbete med biskop Munib Younan.
Inga religiösa
eller
teologiska
argument i
världen kan
försvara
mänskligt
förtryck
och dubbla
måttstockar
på människovärdet.
uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem 25
Kjell Jonasson har på nära
håll följt framväxten och
engagemanget kring Kairos
Palestina dokumentet
som presenterades 2009
av företrädare för tretton
palestinska kyrkor.
– Där finns de grundvärden
och förhållningssätt som är
de bärande för en fredlig
och rättvis lösning av IsraelPalestinakonflikten, säger
han.
svenska kyrkan
i jerusalem
Förutom Kjell och Inger
Jonasson arbetar Rolf
och Kerstin Pearson
utsända av Svenska kyrkan
i Jerusalem. Rolf arbetar
som internationell och
ekumenisk sekreterare i den
palestinska lutherska kyrkan
och kaplan för den svenska
församlingen. Kerstin är
intendent vid STI, Svenska
Teologiska Institutet,
och på Augusta Victoria
Sjukhuset på Olivberget. På
STI arbetar också Håkan
Bengtsson som direktor
och i samarbete med
Lunds Universitet, Jesper
Svartvik, som innehar
Krister Stendahl-professuren
i religionsteologi.
Numera är han mest på Jerusalem
Inter Church Center med ekumeniskt och
interreligiöst arbete, som också innebär
uppdrag inom Kyrkornas Världsråd samt på
Svenska Teologiska Institutet. Inger arbetar
vid det internationella centret i Betlehem och
har varit ansvarig för alla konstutställningar
där. Där har hon också handlett en
grupp palestinska kvinnor som tillverkar
kyrkotextilier och numera undervisar hon i
konst på Dar al Kalima College.
Rättvisa och försoning
Både Kjell och Inger vill förklara sitt
engagemang för människorna som lever i den
olösta konflikten med att de drivs av en strävan
efter rättvisa och försoning. De påminner om
det som var devisen för kampen mot apartheid
i Sydafrika –” Ingen fred utan rättvisa” – och
att den är lika giltig i alla konflikter. Eller som
Sydafrikas förre ärkebiskop Desmond Tutu
uttryckte det: Ӏr du neutral i situationer av
orättvisa har du valt förtryckarens sida.”
Det är inte så ofta man hittar dem ”på
barrikaderna” men de visar gärna andra på
manifestationer och opinionsyttringar inom
den israeliska fredsrörelsen och palestinska
organisationer som kämpar för de mänskliga
rättigheterna.
– Men med den hårdnande politiska
26 uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem
situationen har vi faktiskt känt att vi velat
ta personlig ställning mot våldet och
ockupationens förtryck, säger Kjell. Till
exempel på julafton förra året när en av våra
vänner hade misshandlats och fängslats under
en fredlig demonstration. Tillsammans med
andra israeliska, palestinska och internationella
deltagare fick vi då uppleva styrkan i ickevåldet när det är strikt disciplinerat och
fredligt. Vi fick se hur beväpnade soldater och
fullt utrustade militärfordon fick backa och dra
sig tillbaka när demonstranterna protesterade
mot illegala utbyggnader av bosättningar på
ockuperad mark.
Nästa år ska Kjell och Inger Jonasson
lämna sina uppdrag i Jerusalem och Betlehem
och flytta hem till Sverige igen. De hade
hoppats på att få uppleva bildandet av en
självständig palestinsk stat som kan och får leva
i fred med Israel inom säkra och definierade
gränser. Och de när fortfarande ett svagt hopp
om att det ska ske.
Har ni några råd till dem som kommer
efter er?
– Att från början vara tydliga med
ställningstagande och engagemang på den
grund med vilken Svenska kyrkan, Sverige,
eu och fn definierar sin roll i konflikten;
nämligen internationell rätt, mänskliga
rättigheter och folkrätten. Inga religiösa eller
teologiska argument i världen kan försvara
mänskligt förtryck och dubbla måttstockar på
människovärdet. Här krävs inlevelse i andras
sätt att se, känna och förklara.
•
när livet inte blir som vi har tänkt oss
När livet inte blir som vi har tänkt oss
vad gör vi med vår bitterhet och skam?
Om hoppets Gud får bära oss igenom
kan trots allt nåt nytt få växa fram.
Vi ska springa fram mot nya möten
och bli lurade minst en gång till
Men tilliten som Kristus vunnit åt oss
är större än all makt och ondska vill
ylva eggehorn, psalm 779
Anmälan och mer information på
www.svenskakyrkan.se/teologifestivalen
uppdrag mission nr 5 2011: betraktelse 27
notiser
som berättar om sina intryck från
Västbanken. En kväll för Palestina
börjar kl 19.00 och arrangeras av
Lunds stift, Domkyrkoförsamlingen,
Studentprästerna, Västerkyrkan och im,
Individuell Människohjälp.
Svenska kyrkan
på Afrikas horn
10 miljoner människor på Afrikas Horn
är i akut behov av stöd, och den värsta
torkan på över 60 år tvingar allt fler
människor på flykt. Svenska kyrkan har
utsända i området och samarbetar med
Lutherska Världsförbundet i akut och
långsiktigt arbete.
Svenska kyrkan har skickat 2,2
miljoner kronor till tre hårt drabbade
områden i Etiopien: Abaya, Chinaksen
och Dawe Kachen. 2 miljoner är
bistånd från Sida och ytterligare 200
000 kronor är insamlade medel.
Pengarna används till matdistribution,
näringstillskott till barn och för att
förhindra malariautbrott, under de tre
närmaste månaderna.
Omvärldens och medias fokus
ligger just nu på de tre flyktinglägren
i Dadaab i Kenya, nära den somaliska
gränsen. Lägren är konstruerade för 90
000 flyktingar men rymmer nu över
350 000, och måste hantera ytterligare
1500 personer som anländer varje dag.
Läget är akut, och mat, vatten, latriner
och sjukvård räcker inte till.
– Människorna är undernärda och
28 uppdrag mission nr 5 2011: notiser
Maktkampen om territorium är en av orsakerna till
konflikten i Colombia. Nu går Sverige genom Sida in
med 22 miljoner för att stötta den colombianska statens
ansträngningar så att människor som tvingats på flykt ska få
tillbaka sin mark. Sverige har tillsammans med flera andra
länder sedan 2003 stöttat ett colombianskt projekt för skydd
av internflyktingars mark, vilket resulterat i att omkring
117 000 internflyktingar fått juridiskt skydd för egendomar
på över fem miljoner hektar. Under en tioårsperiod ska
360 000 familjer som tvingats på flykt få tillbaka sin mark
och stora insatser ska göras för att förhindra att andra
internflyktingar hamnar i samma situation. I januari 2011 var
omkring 3,6 miljoner colombianer flyktingar i sitt eget land.
Omkring 40% hade blivit fråntagna sin mark eller tvingats
sälja den.
Källa:Sida
Foto: Mia Gröndahl
Sjuåriga Habiba Hassan Nur,
som tillsammmans med sin
familj anlänt till flyktinglägren
i Dadaab, lagar bönor i en ny
utbyggnad av tältlägret.
Varje dag anländer över
1000 nya flyktingar som lämnat
sina hem i Somalia för att söka
skydd mot torka och hunger.
Foto:ACT/Paul Jeffrey
Colombianer får
mark tillbaka
fullkomligt utmattade efter att ha flytt,
ofta till fots, i veckor. Varje månad
dör många barn i lägren. Situationen
är extremt svår. Samtidigt fortsätter vi
med skolundervisning och särskilda
fred- och säkerhetsteam för trygghet i
lägren samt många andra verksamheter,
säger Lennart Hernander, Lutherska
världsförbundets platschef i KenyaDjibouti.
Även utanför lägren i Kenya finns
tiotusentals människor som är hårt
drabbade av torkan. Situationen är
mycket allvarlig i hela krisområdet,
som omfattar fyra länder, och även i
det hårt drabbade Etiopien finns över
100 000 somaliska flyktingar.
En kväll för
Palestina
Den 9 oktober genomförs En kväll för
Palestina i kryptan i Lunds domkyrka. I
programmet finns bland andra Mattias
Gardell, professor i religionsvetenskap
vid Uppsala universitet, som talar om
bakgrunden till dagens situation i
Palestina, kg Hammar som talar om
Palestina och mänskliga rättigheter
och två ekumeniska följeslagare
mobiltelefondata ger
katastrofhjälp
Bilder från
Tahrirtorget
Varje år drabbas över 100 miljoner människor av katastrofer.
Många av de drabbade tvingas flytta från sina hem och
är i stort behov av akut hjälp. Trots att mycket stora
summor läggs på att leverera nödhjälp till katastrofområden
saknas ofta grundläggande information om var drabbade
människor befinner sig och hur många personer som lämnat
katastrofområdet.
– Genom att använda data från mobiloperatörer
har vi nu en god chans att snabbt kunna kartlägga hur
befolkningen rör sig i katastrofsituationer, säger Linus
Bengtsson, läkare och doktorand vid Karolinska Institutet.
Efter jordbävningen på Haiti i januari 2010 kom
rapporter om stora befolkningsrörelser ut från huvudstaden
Port-au-Prince. Forskare vid Karolinska Institutet och
Columbia University i New York startade då ett samarbete
med den största mobiltelefonleverantören i Haiti. Forskarna
analyserade anonymiserade data över vilka mobiltelefontorn
som användes vid mobiltelefonsamtal och kunde på så sätt
följa de dagliga rörelserna av två miljoner mobiltelefoner.
Forskarna rapporterade sedan analyserna direkt till fn och
andra hjälporganisationer som levererade hjälp i Haiti. Källa: Karolinska Institutet
När egyptierna började demonstrera
mot president Mubaraks regim den
25 januari 2011 var det få som kunde
förutspå att demonstrationerna
skulle växa till en revolution som slog
världen med häpnad. Tahrirtorget
blev revolutionens bultande hjärta,
dess centrum, dess livsnerv och själ;
här skapades en anda som var fredlig,
beslutsam och omfattade alla, unga,
gamla, män och kvinnor, muslimer och
kristna, rika och fattiga. Den svenska
fotografen Mia Gröndahl återvände
dag efter dag till Tahrirtorget för
att dokumentera revolutionen som
för alltid har förändrat Egypten och
omvärldens syn på landet.
Nu visas hennes foton på
Medelhavsmuseet i Stockholm mellan
den 30 augusti och 30 oktober.
läst
sedan
sist
Nelson Mandela
Samtal med mig
själv
Norstedts förlag 2011
Få människor är så intressanta
att läsa om som människor som
har förändrat världen. Har de
dessutom förändrat världen
till det bättre är läsningen inspirerande och fängslande. Så
skulle jag också beskskriva boken Nelson Mandela: Samtal med
mig själv. Den består att ett brett
urval av Mandelas otaliga anteckningar, inspelade samtal, brev
och klotter, som spänner över
nästan fyra decennier. Djupa tankegångar blandas med alldagliga
kommentarer, personliga brev
med utkast till officiellt hållna
tal. Min personliga favorit är den
absurda komihåglistan (s.360):
Ring Ted
Kofi Annan
Jakes Gerwel
Oprah Winfrey
Resårsockar
Samtal med mig själv erbjuder
den spännande färden längs ett
långt och händelserikt liv, där en
svart man efterhand utvecklas till
en av världens mest kända frihetskämpar och mot slutet till en
ödmjuk äldre herre som vill avsäga sig helgonstämpeln. Samtidigt
blir boken också ett samtal med
läsaren själv, kring frågor som
vad är Godhet? Är kampen värd
det lidande som den orsakar
familj, släkt och vänner?
Samtal med mig själv ger den
specialintresserade sitt lystmäte
av information kring Mandela och
ANC. För dem som under många
år följde kampen mot apartheid
tror jag mycket känns igen, och
de gamla känslorna väcks på
nytt. Men även för oss som var
barn när Mandela satt i fängelse
finns det mycket att hämta i
Samtal med mig
själv, inte minst
i undrandet
över hur vi lever
våra liv. Vaga
minnen av tvinslag dyker
upp under
läsningen
och låten
Free Nelson
Mandela ligger
nu på min
Spotifylista.
Min beundran för Nelson
Mandela har delvis ökat av
läsningen. Ökat då jag förstått
att bakom få ord ryms omätligt
lidande och då jag har förstått
att han är en vanlig människa
som för en kamp för det han
tror på. Hans ödmjukhet och
humor gör det lätt för mig att
tycka om honom. Det kommer
tydligt fram i slutet då man gång
på gång får läsa om hans egen
förvåning över att folk vet vem
han är. Men min inställning till
ikonen Mandela har blivit mer
kritisk, dels eftersom han själv
tar avstånd från glorifieringen,
och dels eftersom texterna visar
att han inte är mer än människa,
med sina fel och brister. Samtal
med mig själv är inspirerande,
intressant och spännande men
i vissa texter känns det som att
jag får veta mer än vad jag själv
tycker att jag har rätt till.
Nelson Mandela: Samtal med
mig själv är, trots sitt omfång,
både lättläst och värd att läsa.
Må den inspirera till att fortsätta
kampen om lika rättigheter för
alla.
Malin Pihlgren
Pastorsadjunkt,
Västra Skrävlinge församling,
Malmö
Gud är större
139 k r
Specialpris inklusive
inklusive porto
porto för
för alla
alla läsare
läsare av
av Uppdrag
UppdragMission.
Mission.
Specialpris
Mejla
dindin
beställning
före
[email protected]
Mejla
beställning
före3031okt.
aug.2011
2011 till:
till: [email protected]
Ange
få detta
dettapris.
pris.
Ange»Mission»
»Mission» för
för att få
Arcus förlag, Box 1026, 221 04 Lund
www.arcusforlag.se
uppdrag mission nr 5 2011: läst sedan sist 29
foto: Angelica Kar
Lunds missionssällskap:
Ett globalt nätverk stöder
ekumeniskt arbete
lsson
Lunds Missionssällskap grundades 1845 och
är Sveriges äldsta. Verksamheten står på tre
bärande pelare: Övertygelsen om att vi som
kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att
dela med oss av vår tro och våra liv, samt en
önskan att lära sig av mötet med andra.
– Lunds Missionssällskap har alltid varit
fristående och varken varit styrt av kyrka
eller stat även om stadgarna fastställts av
kung Oscar I, förklarar Samuel Rubenson,
ordförande i Lunds Missionssällskap.
Biskopen i Lund är hedersordförande
och det finns ett nära samarbete med
Svenska kyrkans internationella arbete.
Vi verkar utifrån de breda nätverk som
styrelseledamöterna har både här hemma
och utomlands. Starka band finns även
till den teologiska fakulteten vid Lunds
universitet och särskilt till ämnena
missionsvetenskap och religionsteologi.
För ett år sedan besökte en
grupp ungdomar från Värmdö
församling i Stockholm många
olika platser i Burma.
Karin Öhagen, präst i Värmdö
församling, planerar ett besök av
ett tiotal studenter från Burma
under nästa vår. Grundplåten
för deras resa är ett bidrag från
Lunds Missionssällskap.
Ekumenisk prägel
– Det är viktigt att få verka självständigt och
redan från början har sällskapet betonat
den ekumeniska och interreligiösa prägeln
på verksamheten. Vi ger bidrag till andra
kyrkliga samfund och organisationer och
det är inte allt som kopplas till Sverige. Det
har hänt att stipendier från oss knutit ihop
studenter från Etiopien och Hongkong via
Jerusalem.
stipendiaten
Att dela ut stipendier för resor och projekt
som genomförs här hemma eller utomlands
hör till Lunds Missionssällskaps mest
synliga verksamheter.
Karin Öhagen, präst i Värmdö församling i
Stockholms stift, får 56.000 kronor för att
kunna ta hit ett tiotal studenter från Burma
på besök nästa vår.
Varför driver du det här
projektet?
– Det började med att Jerker Alf, präst i vår
grannförsamling Nacka, gjorde en resa till
Burma med en grupp ungdomar för några år
sedan. När han erbjöd oss i Värmdö att göra
en liknande resa 2010 så var det inte svårt
att hitta engagerade ungdomar över 18 år.
Det kändes viktigt att leva som man lär, i den
världsvida kyrkan, och då gäller det att möta
andra människor från andra kulturer. Det
räcker inte att samla in kollekten.
– Eftersom det här projektet är en del av
engagemanget genom Svenska kyrkans
Burmanätverk blir det ju större än en enskild
resa, och på så sätt kan vi bygga långsiktiga
relationer med kyrkan i Burma. Det insåg
också de ungdomar som reste med till
Burma. Ett halvår efter resan ville några av
dem arbeta vidare i projektet och det blev
ett naturligt steg att bjuda hit studenter från
Burma.
Är det möjligt för dem att få visum
för en resa till väst?
– På senare tid har det blivit enklare att resa
in i och att lämna Burma. Men det är kanske
en medveten strategi från den burmesiska
regimen så att man ska få intrycket av att
landet håller på att demokratiseras. På plats
måste man ändå vara försiktig, så att de man
träffar inte råkar illa ut.
Vilka intryck har du med dig från
Burma?
– Det är ett otroligt vackert land som har
många naturtillgångar men på grund av
militärregimen lever befolkningen väldigt
fattigt. Vi besökte både buddhistiska och
kristna byar och fick se under vilka skiftande
förhållanden människor lever. Berätta om
oss! var det många som bad oss. Det gör
vi på olika sätt för de har själva svårt att
– Sällskapet satsar främst på utbildning
och på olika former av möten och dialog,
allt som bidrar till att människor växer
och frimodigt på djupet vågar möta och
lära av varandra. En annan viktig del är
opinionsbildning och att ge röst åt dem som
är nedtystade.
få information om omvärlden via sociala
medier. De censureras ofta.
Kan man öppet visa sin religiösa tro
i Burma?
– Både ja och nej. Man kan fira gudstjänst
och leva med sin tro i vardagen (ungefär 5
procent av befolkningen är kristen). Däremot
har präster och munkar ingen rösträtt.
Vill du prenumerera på
Uppdrag Mission?
Tidskriften kommer ut fem gånger om året
(inklusive ett tjockare temanummer under
sommaren). En helårsprenumeration kostar
200 kr inom Sverige, 300 kr inom Europa
och 350 kr i övriga världen.
Ungdomar viktiga
– I första hand stöder vi ungdomar, de
är viktiga för oss eftersom de har en
framtid och vågar se över kultur- och
nr 1 • 2011 årgång 165
en tidSkr ift
från lundS
miSSion SSällS
nR 5 • 2011 årgång
165
kap
Halva
sanningen finns
på den andra sidan
Text: Marie Bosund Hedberg
De sjunger
Herrens lov
i främmandeland
Yalla Trappan
hjälper invandrarkvinnor
kläTTra
Numera kan stipendieansökan bara
göras via Lunds Missionssällskaps
hemsida, www.lundsmissionssallskap.
se/stipendier. Fyll i det elektroniska
formuläret enligt anvisningarna och
skicka det per e-post till
[email protected]
Skicka in din ansökan i god tid!
Sista datum för att söka stipendierna är
15 februari, 15 maj, 15 september och
15 november. Räkna med att du kan
få svar på din ansökan några veckor
senare.
När resan eller projektet har avslutats
ska stipendiaten/stipendiaterna kunna
dokumentera sina erfarenheter i text
och bild, rapporter som kan komma att
publiceras i Uppdrag Mission och/eller
på hemsidan. Maila in text och bilder till
[email protected]
pendium
ansökan om resestismissionssallskap.se
0805.pdf
epost till: stipendium@lund
Ansökan skickas per
datum, t.ex: Hans_Hansson_10
ditt namn och dagens
Namnge pdfen med
Beslut (fylls i av LMS)
Datum (fylls i av LMS)
ansök an om
projektbidrag
Ansökan skickas
per epost till stipendium@
Namnge pdfen
lundsmissionssallskap.se
med ditt namn
och dagens datum,
Eventuella bilagor
t.ex: Maria_Larsso
ska skickas per
n_20110214.p
post
Box 32, 221 00
Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df
med ”Ansökan
Projektbidrag”.
i av LMS)
Beslut (fylls i av
LMS)
Beslutsdatum (fylls
Sökandes namn (obligatoriskt)
Telefon (obligatoriskt)
Sökandes namn
Adress (obligatoriskt)
(obligatoriskt)
Telefon (obligatoriskt
)
E-post (obligatoriskt)
Adress (obligatoriskt
)
Resans längd, alternativt
datum för utresa och
hemresa (obligatoriskt)
E-post (obligatoriskt
)
Samarbetspartner på
resmålet (obligatoriskt)
Privat initiativ eller genom
Projektets längd
(obligatoriskt)
en organisation (obligatoriskt)
Samarbetspartner
Resans budget (obligatoriskt)
Privat initiativ eller
Syfte med resan (obligatoriskt)
Projektets budget
(obligatoriskt)
genom en organisation
(obligatoriskt)
(obligatoriskt)
Syfte med projektet
(obligatoriskt)
världen
Mittens rike iSt
udenter utforska
r
sina rötter
www.lundsmissionssallskap.se
Vill du prenumerera?
Redeemed ChRist
ian ChuRCh of God
Övriga stipendiater hittar du på
www.lundsmissionssallskap.se
Resan ska vara väl förberedd och
ingå i en långsiktig informations- eller
utbildningsverksamhet och ansökan
ska innehålla en realistisk budget för
genomförandet.
nr 4 • 2011 årgång 166
nr 3 • 2011 årgån
g 166
Stipendiater sommaren 2011
Lunds Missionssällskap delar varje
år ut resestipendier till i första hand
ungdomar under utbildning för tjänst
i kyrkan och missionen och grupper
vars resa är en del av ett ömsesidigt
utbytesprogram mellan kyrkor och
ekumeniska organisationer.
1 (2)
en tiDskrift från
lunDs missionss
ällskap
nr 2 • 2011 årgång 166
Missionssäll skap
en tidskrift från lunds
missionssäll skap
en tidskrift från lunds
Så söker du Lunds
Missionssällskaps
stipendier
1 (2)
en tidskrift från lunds missionssällskap
kontakta
marie bosund hedberg
0733-60 87 54
[email protected]
maLmÖ Försoning
i praktiken 14
enKÄten kan man
Förlåta alla brott?
18
KRÖniKan Den arabis
ka våren är inte
över 3
I AbrAhAms
fotspår
tor i Kina
KyrKorna växande maKtfaK
30 uppdrag mission nr 5 2011: stipendiaten
Lunds Missionssällskap har dessutom
fyra noder över världen – Hongkong,
Johannesburg, Jerusalem och Malmö.
Vi lånar erfarenheter från varandra och
ställer frågor som vad Malmö kan lära av
Johannesburg, Hong Kong eller Jerusalem.
Eller tvärtom – vilka erfarenheter och frågor
kan Malmö bidra med. I Hong Kong har
vi gett stöd till ett centrum för studiet av
mötet mellan kristen tradition och kinesisk
kultur, och genom detta till utbyten med
universitet i Kina, men också till teologisk
utbildning för de små minoritetskyrkorna
i Sydostasien. I Johannesburg bidrar vi
till finansieringen av en professur avsedd
att främja ett arbete i Desmond Tutus
anda. I Jerusalem stöder vi Svenska
Teologiska Institutet och dess arbete med
religionsdialog och religionsteologi genom
bidrag till en professur i religionsteologi.
I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge
församlings arbete tillsammans med moskén
och olika nätverk för en förståelse mellan
olika religiösa traditioner, framför allt islam
och kristendom.
Du kan anmäla dig antingen genom att maila
till [email protected] eller genom att
skriva till redaktionen, se adress sid 3.
Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen
på 0733-60 87 54.
Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till
sällskapet och fyra gånger om året delas
rese- och projektbidrag ut till några av de
många sökande från hela landet.
Hur tar ni emot studenterna från
Burma nästa vår?
– Vi i Värmdö och Nacka församlingar ska
fungera som värdar och hoppas kunna
visa dem mycket av livet i Sverige och ge
dem glimtar av hur det är att vara kyrka i
Sverige. Vi fortsätter att söka fonder och
stipendier eftersom vi också har som mål
att resa med dem till Taizé i Frankrike. När
de har möjlighet att resa till Europa skulle
det vara fint att uppleva den ekumeniska
gemenskapen i Taizé tillsammans med dem.
religionsgränser, säger Samuel Rubenson.
Oftast söker de resebidrag för olika
slags volontärinsatser. Vi stödjer även
utbytesverksamhet av olika slag och vill
gärna uppmuntra till en mångfald av
uttrycksformer med projekt som innehåller
musik, konst och film.
Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14
Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24
analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6
nen 8
Kina Den kyrkliga revolutio
gästarbetare 16 16
Hong Kong en fristaD för
3
IndIen Dekina?
ola Wong: vem vågar kritisera
ovälkomna
Döttrarna 14
etIopIen Yesh
is jorDbruk
blir lönsamt
KrönIKAn joha
meD en ko 22
n ehrenberg:
religionens
inställDa DöD
3
KröniKan
se 10
global förståel
EtiopiEn Pilgrimsresa för
till självhjälP 22
indiEn framgångsrik hjälP
jag skämmas nu? 3
KröniKan k g hammar: måste
uppdrag mission nr 5 2011: lunds missionssällskap 31
posttidning b
Returadress:
Nätverkstan ekonomitjänst
Box 311 20
400 320Göteborg
4 1 1 1 8 6 3 0 0
Är du svaret på en medmänniskas
drömmar om en bättre framtid?
som månadsgivare tar du ställning för utsatta människor i hela världen.
Genom vårt unika nätverk av kyrkor och organisationer når ditt stöd
människor som nästan ingen annan når. Var med och ge medmänniskor
världen över möjlighet att förändra sin framtid. Som ett bevis på ditt
engagemang får du rockslagsängeln!
Bli månadsgivare idag på:
www.svenskakyrkan.se/givare
Tel 018-16 96 00