Transcript Canis
EN KUNSKAPSTIDNING Nr. 5/12 FÖR AKTIVA HUNDÄGARE Årgång 15 - vi tar hundträning på allvar! www.canis.se Canis klickerINSTRUKTÖRkurs 2013 Klickerträning NLP (Neuro-lingvistisk programmering) Beteendeanalys Kognitiv psykologi TAG teach BAT & Functional Rewards Handledare: Cecilie Køste Morten Egtvedt Eva Bertilsson Emelie Johnsson-Vehg Grisha Stewart Anmälan och information: www.canis.se/2013 5/2012 Vi tar hundetrening på alvor! När jag går ut på promenad har jag oftast mina hundar lösa. Jag har ett ”ligg”-kommando som fungerar så gott som hundra procent, och det använder jag vanligtvis när folk eller andra hundar passerar. Jag kan också be hundarna om att gå fot när det kommer bilar som kör förbi eller när jag bara vill ha dem tätt intill mig om vägen är lite oöversiktlig. Här om dagen mötte jag en hundägare då jag var ute med två av våra hundar. Jag lade hundarna bredvid mig och mannen med labradoren blev väldigt imponerad över hur lydiga mina hundar var. Han hade sin labrador i flexikoppel och sade att han aldrig kunde ha hunden lös längre. Då skulle det bara bli tjat och skäll på hela promenaden, berättade han, så det orkade han inte. Han frågade mig om hur jag lyckades ha så bra kontroll. Jag svarade att jag alltid såg till att ha något i fickan, vare sig det var godis eller en leksak. Eller också belönade jag deras kvarliggande med att ge dem ”fri”-signal och springa efter dem och leka tafatt. ”Jaså… Så de är egentligen inte så lydiga, de heller då?”, sade han och drog en lättnadens suck, samtidigt som han passerade och drog den hässjande labradoren efter sig. Jag väntade tills de hade kommit förbi innan jag kastade en pinne nedför slänten och gav ”fri”signal till de två som låg stadigt bredvid mig och lät dem söka efter pinnen. som kräver att man ska jobba uteslutande för att chefen säger det; i så fall skulle det vara en sak för facket och LO! Samma princip gäller för våra hundar. När hunden blir äldre belönar vi inte lika ofta som då hunden var valp – men ibland måste den få en form av belöning som upprätthåller de bra beteendena som vi har lärt den (det kan vara klokt att vara uppfinningsrik i förhållande till VAD man belönar med, men det är en annan historia). Det är inget nederlag att belöna hunden ibland när den tar kontakt på promenaden, eller när den kommer på inkallning. Slutar vi helt med att belöna kommer allt vi har lärt hunden att gradvis bli sämre, och man får då ta till andra hjälpmedel. Och DET är ett nederlag, om du frågar mig. Oavsett, nederlag eller inte, så handlar det att om röra sig ända ned till sista alternativet på listan som presenteras i en av artiklarna i det här numret av Canis. Den som läser får se, och gå inte miste om den artikel jag refererar till. Jag rekommenderar er faktiskt att läsa den två gånger. På kurser får jag ibland frågor om när man ska sluta belöna. ”ALDRIG!”, svarar jag. Föreställ dig att du har jobbat några månader och börjar få ganska bra flyt på dina arbetsuppgifter. En dag kommer din chef in på ditt kontor: ”Nu, fröken, nu har du blivit så duktig på arbetet att du inte längre behöver lön”. Hur hade du reagerat? De flesta hade väl omedelbart lämnat in sin avskedsansökan… Som tur är, det är ingen Marthe Groven (Redaktør) 3 Katt & hund - går det? Innehåll s.5 Mary Tjärn Wright Från lek till lydnad - kameleonttrening s.11 Siv Svendsen Att välja träningsstrategi Kameleonttrening s.14 Eva Bertilsson Canis ClickerCamp 2012 s.19 Theresa Zamastil og Sine From CanisQuiz s.25 Promenadträning äger! s.29 Elsa Blomster & Lena Gunnarsson Bedre trening med gammel teknologi Promenadträning äger! s.35 Dr. Sophia Yin Stanna kvar UTGIVARE Canis Sverige Box 3110, 831 03 Östersund Fax: (+47) 72 87 86 55 E-mail: [email protected] Internet: www.canis.se REDAKTION Marthe Groven Gerd Mortensen Dina Doctermann Elisabeth Kempemo Tonje Sollied LAYOUT Marthe Groven, Canis AS TRYCKERI Merkurtrykk Hundtidningen Canis Nr. 3/2012, 15. årgang ISSN 1501-0341 Ansvarlig utgivare: Canis AS s.40 Jessica Johansson CanisChallenge - Med ryggen til s.44 Merete A. Huser MATERIALDAGAR OCH UTSKICK Utgåva Nr 1-12 2-12 3-12 Materialdag 1/12 10/2 10/4 Utskick 1/2 1/4 1/6 4-12 10/6 1/8 5-12 10/8 1/10 6-12 1/10 20/11 ANNONSPRISER Baksida: 5000 kr Omslag 2-3: 4500 kr 1/1 sida: 4000 kr 1/2 sida: 2500 kr 1/4 sida: 1750 kr Alla priser är exklusive moms. Helårsannonsörer ges 15% rabatt. För beställning av annonsplats kontakta oss på [email protected]. Vi erbjuder annonsering på vår internetsida. OM CANIS COPYRIGHT Allt innehåll i denna tidskrift är skyddat enligt ”lag om upphovsrätt till konstnärligt verk”. Inga delar av innehållet får kopieras eller på annat sätt användas utan tillåtelse från Nordiska hundförlaget AB och våra artikelförfattare. Hundtidningen Canis Nordens ledande hundfackliga tidskrift. Vänder sig först och främst till de mest aktiva hundägarna. Ges ut i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Framsidefoto: Grethe Eklund Canis Förlag Ger ut hundböcker om positiv hundträning. Innehållet i Canis står för de respektive författarnas/annonsörernas räkning och är inte nödvändigtvis i enlighet med redaktionens åsikt. Canis är tryckt på miljövänligt papper. Nätbutiken Canis.se Försäljning av hundböcker och hundutrustning över Internet. 4 Canis startade 1997. Vår målsättning är att sprida kunskap om träning med positiv förstärkning. Vår verksamhet består i dag av: Canis Hundskola Canis Hundskola har sammanlagt 27 avdelningar i Norge, Sverige och Danmark. Hundskolans målsättning är att erbjuda kurser till hundägare som vill lära sig mer om klickerträning. Katt & hund - går det? Vardagslydnad Text: Mary Tjärn Wright Många av mina elever som kommer på kurs hos mig i Kungsängen har noterat mina två katter som glatt deltar i så många aktiviteter som de över huvud taget får möjlighet att vara med på. Ämnet ”katt & hund” har ofta tagits upp då det tycks vara många som inte helt oväntat har problem med att få det att fungera med sina hundar och katter hemma. Det som ser så enkelt och fridfullt ut i vårt hus nu, var inte så självklart från början. Jag tänkte berätta lite om hur jag bar mig åt för att få dessa så olika och underbara individer att tycka om och trivas med varandra som en familj eller ”flock”. Kärlek och krig I hela mitt liv har jag älskat och levt med katter. Hundarna kom däremot in i mitt liv ganska sent. Men det blev desto mer intensivt med dem och det hela Foto: Mary Tjärn Wright nen som ary upp äm M r ta r la ik rt g. Kanske mande a lickertränin k d e I ett par kom m g n å it ig u tidigare m just komm hund som d n e d e tilltalar dig so m r lle er bl a att ny hund, e ”. Det komm d n u med en helt rh e v o oss iskurs at vis, sk ”cr d för er Can n n n u a h å in p d t a ch n trä ereder dig o mnen som hur du förb också upp ä r ta n o H handla om . n nd och av de v skadad hu a ut maximalt r d a få n i g n tt yg a b så g och upp rehabiliterin aningar. träning för träningsutm några roliga fick en riktig rivstart med all träning som det visade sig vara nödvändigt att ägna tid åt för att få ordning i i vardagen. Träningen som sedan blivit allt mer intensiv, kreativ och rolig gav så mycket och relationen till hundarna lockade fram kärlek jag inte riktigt upplevt med mina katter. En gemenskap i allt det kreativa vi hittar på tillsammans. Men just ”kärlek” blev det inte mellan hundarna och katten Nisse som jag först försökte med. Det skulle snarare liknas med ”krig”, speciellt mellan Nisse och Rooibos (min yngsta Tollar kan ändå vara värt ett försök. Om inte annat blir det en häftig utmaning. Planera Innan du tar hem den andra, t ex ny kattunge som i mitt fall (fast jag skaffade 2 på en gång), bör du fundera lite över hur du kan förhindra att det som ”inte får ske” sker. Vår kunskap om beteenden säger att det som är förstärkande (och roligt) som får möjlighet att utföras, kommer att öka i sannolikhet. Det kommer att ske igen och igen om det inte släcks ut: Jagar hunden katten en gång och tycker det är roligt, så kommer det att upprepas. Det är också därför det är så bra att börja när den ena eller den andra (eller båda) är små och inte springer så fort. Foto: Mary Tjärn Wright kille). Jag tror ärligt talat att han skulle och försökte ”döda” katten. Katten Nisse stred länge och väl, men fick efter att han blivit utjagad ur huset en gång för mycket, nog och flyttade helt sonika in i nästa tillgängliga kattlucka hos grannen 150 meter bort på vår väg. Missförstånd Alla vi som älskar och lever med hundar och katter och lärt oss deras signaler förstår hur fel det blir: Den ena viftar på svansen när den är glad och vill leka, den andra när den är arg. Det är som gjort för konflikt och missförstånd från första stund. Hunden skäller och väsnas, är ofta smutsig och blöt och dreglar till och med ibland. Dessutom stjäl den kattens mat om tillfälle ges. Den vill gärna springa efter katten, från början kanske bara som en lekinvit. Men den är sällan uppskattad och ofta övergår det hela i ett komplicerat förhållande där framför allt katten far illa (det kan ibland vara tvärt om också). Jag bestämde mig för att ge det en ny chans. Min erfarenhet av att träna hundar (och djur) med hjälp av en betingad förstärkare där jag förändrar beteende som resultat av god erfarenhet och klassisk betingning, borde ju vara tillräckligt för att lyckas även om det nu handlar om att träna två olika djurarter samtidigt. Träningsplan Den här planen fungerar utmärkt om man utgår ifrån en valp & en kattunge eller en vuxen hund och en kattunge. Det blir betydligt svårare att ge sig på utmaningen om man redan har en vuxen katt och en vuxen hund som redan ”hatar” varandra. Nu vet jag att många djurägare har hund och katt som faktiskt bara fungerar ihop. Men det är nog snarare ett undantag. Du som har vuxna djur som lever i ditt hus, men som ofta jagar och väsnas i huset – det 6 Tänk igenom hemmets ytor: Fundera över hur du kan begränsa hundens framkomlighet och ge katten ytor att komma undan på. Kanske kan en högt belägen plats bli ”koja” och fristad åt katten. Själv skaffade jag några kompostgaller som jag klippte upp lagom stora öppningar i och satte upp dem tillfälligt i dörröppningar och begränsning i trappan. På det här viset blir det på ett par ställen i huset/bostaden möjligt för katten att komma undan och stopp för hunden om ”racet” ändå skulle komma igång. Eftersom jag skaffade kattungarna (ett syskonpar som heter Lukas & Lissy) på hösten, var min plan att de skulle vara inne till våren så att de fick god hemkänsla. Vis av erfarenhet, fruktade jag att de skulle ge sig av direkt om de blev utjagade i kylan. Foto: Mary Tjärn Wright Foto: Mary Tjärn Wright Ge katten trygghet Från första början gäller det att ha hunden kopplad när den är i samma rum som katten. Hos mig började Rooibos med att försöka fortsätta där han inte fick avsluta med Nisse (”I am gonna kill you”). Det var ett tumult och stackars kissarna for upp på sin plattform/koja i panik. Försök att vara väl förberedd med riktigt gott godis till hunden och kolla vad katten gillar. Kycklingkorv kan vara en bra medelväg som alla gillar. Den luktar gott. Mina katter älskar den. Skär i små bitar till katten, lite större till hunden. Om det är lugnt i vardagsrummet eller i köket på kvällen, kan det vara en plats att börja. Håll i hundens koppel eller begränsa framkomligheten. Se till att du sitter med hunden och jobbar där kopplet har sin yttersta längd/räckvidd i riktning mot katten. Då kan det inte bli några oförutsedda ryck och utfall. ”Skvallerträning” Hunden får göra det vi accepterar och gillar nämligen titta på katten. Vi klickar och belönar den för det. Titta – klick och godis. Upprepa gång på gång. Blir det bakslag med skall, hopp, krafs, utfall mm är det bara att försöka öka avståndet. Ta med hunden ut ur rummet (utanför galleravgränsningen) men så att den fortfarande kan se katten. Försök igen! Bäst är att köra bara korta pass. Ha gärna någon som ger katten något gott där den är när du tränar hunden. Jag slängde godbitarna i katternas riktning, men siktade inte på dem utan lite kort hela tiden. Då fick de komma lite närmare för att hämta godbitarna på golvet. Ganska snart blev de modigare och kom närmare av nyfikenhet och förtjusning (det goda godiset). Så snart Rooibos hade lugnat sig och tog träningen (titta på katten - klick och äta godis ur min hand eller på golvet) upprepade gånger, blev katterna nyfikna på allt klickande och kände lukten av kycklingkorven och började närma sig. Det tog ca 5 kvällar med ca 5-10 minuters träning på ca 10-5 meters avstånd innan det var så lugnt att något sådant kunde ske. Från att vilja ”döda” dem var de plötsligt ganska ok. Jobba med hög belöningsfrekvens Många klick och godis på mycket kort tid. Kommer katten närmare (hunden fortfarande i koppel och kan inte komma åt katten) så är det extra viktigt att hålla igång hunden med många belöningar. Nu är det läge att börja kasta godbitar (på golvet) till katten och hunden samtidigt men fortfarande brett i sär. Använd fortfarande klickern för att markera fint beteende när hunden lugnt tittar på katten. Med katten är det inte så noga, släng bara dit en godbit när hunden får en. Förhoppningsvis äter båda. De flesta katter hänger nog på i den här träningen, speciellt om de precis som hunden är lite hungriga inför passet (de kan ju få sin middag efteråt). 7 Foto: Erkki Alvenmod Kriterier Börja med att låta hunden titta lugnt, avståndet är kriteriet. Klarar hunden det på ca 6-8 meter från början kan du försöka att gå vidare till 5-6 meter och därifrån närmare. Vid bakslag är det bäst att gå tillbaka till ett större avstånd igen. Viktigt att tänka på: Under den här tiden gäller det att undvika att få bakslag. När du inte har tid att träna är det bra om hund och katt är under uppsikt eller i olika rum. Efter hand som det blir lugnare, kan ansvar med förtroende brukas. Använd varje tillfälle att förstärka deras möten t ex när hunden kommer in efter promenad, hem från ”jobbet” om den är borta på dagen och katten hemma. Ibland får man börja om på lite längre avstånd än där man slutade. Tänk på att det måste ske på kattens villkor. Den måste ha fri lejd ut (en öppen flyktväg där hunden inte kommer åt den). När den är trygg i det, kan den börja att ge efter för sin nyfikenhet (alla vet att katter är väldigt nyfikna) och komma närmare hunden. Men det måste vara katten som frivilligt kommer närmare hunden. Foto: Mary Tjärn Wright Taxen Mary(!), var elev på flera av Marys kurser och känd för att jaga hundar... En weekend hos Mary så var det problemet löst. 8 Foto: Erkki Alvenmod Både katt och hund får många ”goda” erfarenheter av att vistas nära varandra och se på varandra i lugn och ro. Värdet av att äta gott godis ”spiller över” på att se den andra , dvs klassisk betingning. Jobba vidare med detta tills katten förhoppningsvis kommer ända fram och äter i samma godishög som hunden. Det tog mina katter ca 10 dagar! Efter 2 veckor tog jag ner mina kompostgaller. Ytterligare en vecka senare vaknade jag av att det ”spann” i min säng där Rooibos har en plats i fotändan. Ungefär i den vevan kom en annan hund på besök och Rooibos uppvisade en tendens till ”resursförsvar” när den besökande hunden kom nära katten. Ungefär som ett ”den är min”, när den andra hunden kom nära katten. Då förstod jag att det fick vara nog med ”värdeladdning”av katterna för ett tag. Det kan vara värt att se upp för den typen av signaler så att det inte blir ”för mycket av det goda”. Delaktiga katter För vår del blev vintern fri från komplikationer och när våren kom och katterna fick börja gå ut var jag inte så orolig för bakslag. Visst, en liten språngmarsh mot ett träd kanske det blev, men inte värre. Det roliga som jag fått ut av det här (förutom ett kärleksfullt förhållande mellan hundar och katter) är att katterna blivit synnerligen delaktiga i klickerträningen. De har så mycket god erfarenhet av att höra klickern och vara nära hundarna att de inte missar en enda chans att vara med. Träningsplanen ligger inte långt från huset och de kommer rusandes när det är träning på gång. Jobbar vi med plattformsträning står katten gärna under Rooibos mage på plattformen. Självklart har det blivit en del rolig träning av katterna med targets, snurrar och roliga trix jag fångat upp när det händer där också. Deras närvaro i träningen bidrar också till bra störningsträning. Foto: Erkki Alvenmod Noen gode råd * Viktigast är att inte tränga någon eller gå för fort fram. Katten måste hela tiden ha en chans att komma undan. * Öka svårigheten stegvis efter hand som träningen går bra. Klarar både katten och hunden av ett längre avstånd är det dags att komma lite närmare. * Undvik bakslag där hunden lyckas komma åt att jaga katten. Arrangera omgivningen så gott det går så att det inte kan hända. Foto: Erkki Alvenmod * Hög frekvens i början (många klick och belöning/godis) och efter hand med lite längre tidsmarginal. Det kan behövas ca 30-50 klick och godis/minut eller mer i början. * Öka tiden mellan varje klick gradvis i en oregelbunden frekvens (olika lång tid) så att hunden och katten klarar att lugnt titta på varandra längre och längre tid innan de får en ny godbit. Foto: Erkki Alvenmod Jag hoppas att det här kan komma till glädje för dig som vill få det att fungera lite bättre mellan hund & katt hemma. Anta utmaningen och lycka till! Väl igång kanske du också kommer på mycket nytt och roligt att lära både hunden och katten, tillsammans och var för sig! Du kommer alltid ha nytta av att hunden lärt sig vara avslappnad runt katten. Kursdeltagare som kommer på kurs hos mig i Kungsängen kan alltid bjudas på lite störningsträning i form av katter med mycket humor och kreativitet. Men, det är självklart valfritt . Lycka till! Jag trodde länge att jag tränat hundarna att få det att fungera, men det gäller självklart katterna precis lika mycket. Katterna älskar alla hundar som kommer hit, förvånansvärt många blir så häpna att de tappar fattningen när de får en kärleksfull strykning av en av katterna. Många hundar som är kända för att jaga katt har blivit vän med mina katter. Men hunden däremot (Rooibos), har inte lärt sig att älska arten katt, bara våra två katter Lissy & Lukas. Övriga katter (inklusive Nisse på granngården) löper fortfarande risk att jagas så snart tillfälle ges. Mary Tjärn Wright driver Canis Hundskola avdelning Stockholm och Södra Dalarna där veckoläger och helgkurser med inkvartering och måltider ingår. Hon har två Tollare: Rusty & Rooibos. Intresse och inriktning ligger just nu på rehabiliteringsträning, avancerad spårträning och rallylydnad. Specialområde: Rallylydnad, problemhundslösning (rädsla & osäkerhet), tävlingslydnad, sök och spårträning. www.canis.se/stockholm [email protected] 9 100 % POSITIV VARDAGSLYDNAD I den här boken hittar du allt du behöver för att fostra hunden. Det här sättet att konsekvent träna positiv vardagslydnad har inte tidigare beskrivits i hundböcker. Arne Aarrestad är en av Nordens mest erfarna hundinstruktörer. Genom mängder av kurser, privatlektioner och hembesök har författaren fått en mycket god inblick i vilka problem de flesta hundägare sliter med - och vilka positiva lösningar som fungerar i praktiken. Pris: 298:- Ja, jag vill gärna beställa _____ ex av ”100% positiv vardagslydnad” á kr 298:- (Porto 69 kr tillkommer) Boken kan också beställas direkt från www.canis.se Namn: Adress: Ort: Canis AS Svarsending 9103 0098 Oslo NORGE Från lek till lydnad - Kameleontträning LYDNAD Text: Siv Svendsen Jag älskar att träna apportering; få moment ger mig så stor frihet till att leka under inlärningen och ju mer vi leker, desto roligare blir det. En bra apportering ska vara som om du och hunden är i samma kropp, denna gång en kameleontkropp. Ni riktar in er på bytet, gör er redo för utskjutning och på – tre, två, ett – kastar sig hunden framåt som tungan på en kameleont, griper apporten, vänder nästan innan den har fått grepp om den, och kilar tillbaka på plats. Det hela ska ske så snabbt att innan det har startat är det nästan klart. Ingen ska förstå vad som egentligen hände. Så gillar åtminstone jag att se framför mig att mina apporteringar ska se ut. Och som alltid när man tränar mot det perfekta får man i alla fall något väldigt bra. För att lyckas med detta behöver jag en hund som älskar att plocka upp allt den ser, hålla fast med livet som insats och springa så fort som de små benen klarar av. Gripande Ända från det jag påbörjar apporteringen har jag mitt mål i bakhuvudet. Träningen bär därför alltid prägel av hög aktivitetsnivå och mycket driv. Att träna in apport utan en hög aktivitetsnivå är som att sätta en kameleont på sömnmedicin. Den lyckas kanske fånga insekten efter ett tag, men det är inte särskilt effektivt. För att lyckas bra räknar jag med att du har en hund som tycker om att leka, har ett halsband på sig och en ägare som antingen har en snabb rullstol eller två snabba ben. Så börjar det roliga; jag griper hunden i halsbandet, viftar med leksaken fram och tillbaka som en fluga som har förvillat sig ned på marken, kastar iväg flugan på golvet där den blir liggande orörlig. På ”klara, färdiga, GÅ!” får hunden komma loss ur mitt grepp och kasta sig över den stackars insekten. ”Hurra, vilken prestation!”, jag kryper nästan ur skinnet av stolthet. Därefter gör vi om det, men denna gång får kameleonten konkurrens. Det gäller inte bara att fånga insekten, det gäller att ta den snabbare. På ”klara, färdiga, gå!” springer inte bara en, utan två kameleonter fram. Den största fuskar lite och puttar undan den minsta för att vara säker på att vinna. Den största vinner naturligtvis och firar detta så mycket att det nästan blir slagsmål. Tredje ronden blir spännande, kommer den lilla kameleonten att ta revansch och komma först, eller kommer den stora brutala jätten med spetsiga armbågar att fuska sig till ännu en seger? Med den ständiga konkurrensen blir det viktigare och viktigare för den lilla kameleonten att komma först till bytet. Faktiskt så 11 viktigt att varje gång den ser något som påminner om ett byte så ökar pulsen och den tänker bara på en sak. Väl, perfekt och grattis, du har uppnått ett viktigt mål. att hänga efter. Du ska visa att du inte känner någon i hela universum som är lika muskulös och imponerande. Efter ett par gånger kommer han att titta på dig och tänka, ja men vill du ha det så, ska du få känna på, och drar därefter emot med hela sin tyngd. Ok, då kan vi byta från rå kraft till att vara illistig. Kameleonter är ganska utspekulerade, kan du inte se det framför dig? Låt den lilla smilfinken vinna, men i samma ögonblick som han lyfter svansen över huvudet, blundar och gör sig redo för att ta emot applåderna, stjäl du tillbaka leksaken! Spring för livet för att behålla den så länge som bara möjligt och för att göra honom så irriterad du bara kan, jättekul att vinna, eller hur?! Därefter kommer du att antingen a) bli ikappsprungen och få smaka Att träna in apport utan Hålla fast Sedan gäller det ju inte en hög aktivitetsnivå är bara för kameleonten att gripa bytet snabbt; om han inte håller fast flyger som att sätta en det sin väg och därmed försvinner också lunchen. kameleont på För små känsliga själar är det sömnmedicin bäst att börja försiktigt med att bygga upp självförtroendet. Vi vill ge dem känslan av att vara störst och starkast i hela världen. Även om du lätt kan stjäla bytet är det dags att ta fram skådespelarfärdigheterna. Försök stjäla bytet genom att dra det ur munnen på den lille, men så fort han drar emot, låter du honom vinna eller få dig Foto: Nina Johansson Foto: Siv Svendsen din egen medicin eller b) bli biten i rumpan och ångra att du försökte. Förhoppningsvis har vi lärt den lilla slyngeln att det lönar sig att bita ihop tänderna (kring bytet, inte oss) och aldrig ge upp. Därefter är det vägen som är målet. Ju flera gånger vi lyckas, desto större blir säcken med goda vanor, vare sig det är hela jakten eller bara delar av den ni tränar på. Springa Så har vi kommit till den viktigaste punkten i vårt kameleontspel, återgången. Tungan ska inte bara skjuta ut och gripa, den ska även tillbaka och in i rätt position. Blir det krumbukter på väg tillbaka, hamnar inte tungan i rätt position, och slå knorr på tungan är det ingen som tycker om. Det vi gör ofta blir vi bra på, så gör detta när ni båda är alerta. Det är ingen mening med att gå på jakt om man inte är helt utvilad och redo för kamp, då får man sällan det utbyte man vill ha. Ha två likadana föremål och sätt igång kampen om det ena, därefter blir den livlös och den andra kommer fram. Så fort kameleonten flyttar fokus mot denna, skriker du ”Ja!” och sätter igång kampen. Du ska skrika så högt att du nästan skrämmer honom till att byta. Efterhand blir detta en rolig lek. Du ska försöka tajma in skriket så det ser ut som det är du som sätter igång bytandet, för vi vill ha en blixtsnabb reaktion när vi ska börja släppa bytet för att få tungan på rätt plats. Jag delar upp det på följande sätt: 1. Byta när du tar fram något nytt 2. Byta när vikten ligger bakåt 3. Byta när du släpper taget 4. Byta när du kastar en meter ifrån dig 5. Byta när vi kombinerar med gripandet Ha det kul så länge! Siv Svendsen driver Amokk hundskola tillsammans med Elin och deras viktigaste motto är: Bara gör det! Hemsidan och kurserna vill ge motivation till dem som saknar det, tips till dem som behöver det och gott humör till dem som söker det. Siv Svendsen har två hundar som hon tävlar lydnad med i elitklass. Kry är både norsk, svensk och dansk lydnadschampion med en femteplats i NM och en niondeplats i Nordisk som bästa resultat. Vips är 2 år och har redan lyckats få tre 1:or i elitklass. 13 Att välja träningsstrategi ADFERD & LAERING Text: Eva Bertilsson Att träna hund (eller andra djur, eller människor) är att förändra beteenden genom att strategiskt förändra miljön. Som vi vet kan det göras på många olika sätt. Som en hjälp när man ska välja strategi kan man använda en prioriteringslista baserad på konceptet ”least intrusive intervention”, alltså att i valet mellan olika träningsstrategier sträva efter att välja den som är minst inkräktande/påträngande för individen. Det som är speciellt för denna typ av lista är att den rangordnar olika strategier på en skala från minst till mest inkräktande. Uppmaningen till oss tränare är att inte bara välja strategi utifrån vad som är mest effektivt. Vi bör dessutom försöka välja en procedur som är så lite inkräktande som möjligt – alltså en som ger liten risk för negativa bieffekter, är minimalt påträngande i individens liv, och ger individen mesta möjliga kontroll. Med andra ord, som Hippokrates ed för läkare säger: First do no harm! Vi vill inte bara nå våra träningsmål, utan vi vill göra det på ett sätt som är etiskt genomtänkt och till fördel för den individ vi tränar. Framför allt är detta relevant när det handlar om att bli av med oönskade eller problematiska beteenden, eftersom det är då risken är som störst att man ser för mycket till effektiviteten och missar att titta på alternativa strategier där hunden får behålla mer kontroll och där risken för negativa bieffekter är mindre. Men även när det ”bara” handlar om inlärning av nya färdigheter är listan användbar. Första gången jag själv träffade på just den här prioriteringslistan var på kurs för dr Susan Friedman härom året. Diskussioner kring den här typen av etiska ställningstaganden har dock varit aktuella i många decennier bland beteendeanalytiker som jobbar med människor. Här kommer listan, med det ”minst inkräktande” alternativet först. 1. Ändra avlägsna antecedenter (antecedent = händelse som inträffar före beteendet) 2. Ändra näraliggande antecedenter, 3. Positiv förstärkning av önskvärt beteende. 4. Differentiell förstärkning av alternativt beteende, 5. Utsläckning, negativt straff, och negativ förstärkning. 6. Positivt straff. 14 1. Ändra avlägsna antecedenter 2. Ändra näraliggande antecedenter 3. Positiv förstärkning av önskat beteende 4. Differentiell förstärkning av alternativt beteende 5. Utsläckning, negativt straff och negativ förstärkning 6. Positivt straff 1. Ändra avlägsna antecedenter handlar om att göra förändringar som har med hälsa, näring och fysisk omgivning att göra – alltså sådant som inte har någon direkt koppling i tid till det beteende man vill påverka. Att byta foder, behandla en skada, eller ändra mängden motion och mental aktivering är exempel på sådana förändringar. Det här är alltså det område vi bör se över först, innan vi går vidare till mer direkta sätt att påverka hundens beteende. 2. Ändra näraliggande antecedenter, d v s sådana händelser som direkt föregår beteendet. Det Foto: Cilje Helen A. Moe kan handla om att ändra om i miljön så att det inte längre är möjligt att utföra ett oönskat beteende (till exempel ta bort maten från bordet, sätta upp en grind, ha på en långlina). Det kan röra sig om att ändra sådant som påverkar motivationen för att få en viss förstärkare (om hunden inte fått mat på länge är den till exempel mer benägen att göra sådant som kan leda till mat, antingen det är att stjäla från diskbänken eller köra ett träningspass med godis som belöning). Det kan också gälla vilka signaler man ger; ta helt enkelt bort sådana signaler som ger oönskade beteenden, och ge istället signaler som mer sannolikt leder till önskade beteenden. Så länge vi är på nivåerna ”ändra antecedenter” så kan man säga att vi egentligen inte lär hunden något nytt – vi bara ändrar på förutsättningarna för att önskvärda beteenden ska visas istället för oönskade. 3. Positiv förstärkning av önskat beteende. Att belöna sådant vi vill se mer av är en självklarhet för oss klickertränare. På den här nivån handlar det helt enkelt om att se till att önskvärda beteenden lönar sig ännu bättre än oönskade. Dofterna i gräset finns fortfarande kvar (och har potential att förstärka nosande) men ”titta på föraren” leder till ännu bättre belöningar till exempel i form av frekventa och högt värderade godbitar. 4. Differentiell förstärkning av alternativt beteende. Även på denna nivå är huvudfokus på positiv förstärkning av beteenden vi vill se mer av. Men samtidigt ser man här till att den förstärkare som upprätthållit det oönskade beteendet inte längre finns tillgänglig. Det oönskade beteendet släcks alltså ut samtidigt som annat beteende belönas. Ett exempel kan vara hunden som skäller för att få uppmärksamhet (dvs uppmärksamhet är det som upprätthållit skällandet): Att då förstärka andra beteenden istället (till exempel ögonkontakt, sittande, nosduttar eller att lägga sig i korgen) och samtidigt sluta med att ge uppmärksamhet då hunden skäller, är ett exempel på nivå 4. Att identifiera vad som förstärker det oönskade beteendet är en avgörande del i all problemlösning. Men på en skala från minst till mest inkräktande så dyker avbruten förstärkning upp först här på nivå 4, och då tillsammans med belöning för annat beteendet. Att ta bort den förstärkare som upprätthållit beteendet (till exempel att inte längre ge hunden den uppmärksamhet den brukar få när den skäller) är visserligen effektivt om det görs korrekt. Men det är, på en skala, mer inkräktande/påträngande än att låta den förstärkaren finnas kvar och istället jobba på nivåerna 1-3. 5. Utsläckning, negativt straff och negativ förstärkning är tre strategier som placerats på samma nivå utan inbördes ordning. Utsläckning innebär att det oönskade beteendet inte längre leder till förstärkning (tigga vid matbordet leder inte längre till mat, 15 Foto: Cilje Helen A. Moe (t ex osäkerhet/rädsla, aggression, passivitet och minskad initiativförmåga, och att hunden försöker undvika hela situationen i framtiden), och individens kontrollmöjligheter obefintliga eftersom straffet inträffar efter beteendet. Sammanfattning Etiska spörsmål är aldrig enkla – men de är inte desto mindre viktiga! Min förhoppning är att med den här artikeln inspirera till funderingar och resonemang kring graden av ”intrusiveness” i olika träningsprocedurer, alltså hur påträngande träningsproceduren är och hur mycket den inkräktar på individens möjlighet till egen kontroll samt vilka negativa bieffekter som kan uppstå. Listan med de olika nivåerna är inte tänkt som facit utan som en hjälp på vägen i tänkandet, och som en påminnelse om de många olika alternativ som står till buds när vi väljer träningsstrategi. Referenser Bailey, J. & Burch, M. (2005). Ethics for Behavior Analysts. Mahwah, NJ: LEA. Carter, S. & Wheeler, J. (2005). Considering the intrusiveness of interventions. The International Journal of Special Education; 20, 132-142. skälla leder inte längre till uppmärksamhet, et c). Negativt straff innebär att något trevligt tas bort från miljön som en konsekvens av det oönskade beteendet (den synliga leksaken försvinner ner i fickan, föraren vänder ryggen till och avbryter kontakten med hunden, et c). Negativ förstärkning innebär att något otrevligt tas bort från miljön som konsekvens av ett önskvärt beteende (hunden slipper loss från famnen när den är stilla, den skumma människan går sin väg när hunden är lugn, et c). Friedman, S. (2008). What’s wrong with this picture? Effectiveness is not enough. Good Bird Magazine, vol 4. O’heare, J. (2009) The least intrusive effective behavior intervention (LIEBI) algorithm and levels of intrusiveness table: A proposed best-practices model. Journal of Applied Companion Animal Behavior, 3, 7-25 Alla dessa tre strategier innebär faktiskt minskad kontroll för djuret och ökad risk för negativa emotionella och/eller beteendemässiga bieffekter, jämfört med strategierna på de tidigare nivåerna. Därför bör vi som tränare först noga överväga alternativen innan vi eventuellt bestämmer oss för att använda metoder från den här nivån. 6. Positivt straff ligger som väntat längst ner på listan. Att tillföra ett obehag som konsekvens av ett oönskat beteende (såsom koppelryck, skrammelpåsar et c) bör vara en allra sista utväg som bara används om alla andra möjligheter uttömts och om träningsmålet verkligen är av sådan vikt. De riskerade bieffekterna är många och väldokumenterade 16 Eva Bertilsson driver Carpe Momentum tillsammans med Emelie Johnson Vegh. Tillsammans håller de kurser i bland annat klickerträning, agility och TAGteach, och är uppskattade föreläsare både i Sverige och utomlands. Eva studerar just nu beteendeanalys på masternivå vid högskolan i Oslo/Akershus, och är dessutom engagerad i beteende- och träningsfrågor i djurparksmiljö. www.carpemomentum.nu Foto: Cilje Helen A. Moe I desember kåres Årets Canisfotograf 2012. I tillegg til heder og ære mottar vinneren et gavekort i nettbutikken på 2500kr. Send inn dine blinkskudd på www.canis.no/canisbilder VISSA HUNDAR BEHÖVER MER PLAS... Om du ser en hund med gult koppel, gul rosett, gul halsduk eller något gult på kopplet, selen eller halsbandet, så låt denna hund få plats. Gå inte fram till hunden eller till ägaren. Markeringen finns för att hunden av olika anledningar inte kan vistas nära hundar eller människor. Varför behöver vissa hundar mer plats? Det kan finnas flera orsaker till detta: • Den kan vara sjuk • Den är under utbildning till servicehund • Den har dålig erfarenhet av andra hundar • Den är under rehabilitering Det finns många olika orsaker till att den behöver lite mer utrymme, så visa respekt. Ge den plats eller ge den tid att gå undan. Gul markering på en hund betyder kort och gott: Min hund behöver lite mer utrymme än andra. www.gulahund.se 17 Vargspecialist Runar Næss rekommenderar den här boken! Hundens beteende. En fotoillustrerad handbok. Författare: Barbara Handelman 348 sidor, 1000 färgbildor Pris kr. 449:Runar Næss: "Äntligen! "Hundens beteende" är sannolikt den bästa boken om hundens kommunikation som har skrivits under vår tid. Dokumentation och saklighet som saknar motstycke. Monty Sloans unika vargbilder är tillräcklig anledning att vilja köpa boken. Barbara Handelman beskriver vargens och hundens språk på ett vetenskapligt men lättförståeligt sätt, himmelskt fritt från förmänskligande och subjektiv tolkning. Boken är lika viktig för professionella instruktörer som för den vanliga hundägaren. Den viktigaste hundboken sedan Don´t Shoot The Dog!" Runar C. Næss Vargspecialist, Animal Zoolution Ja, jag vill gärna beställa _____ ex av ”Hundens beteende - en fotoillustrerad handbok” á kr 449:- Porto 69 kr tillkommer. Boken kan också beställas direkt från www.canis.se Namn:_____________________________________________ Adress: ____________________________________________ Ort: _______________________________________________ Canis AS Svarsending 9103 0098 Oslo NORGE ClickerCamp 2012 KURSREFERAT Tekst: Theresa Zamastil og Sine From ”Klickare” är ett trevligt folkslag. Vi är glada, positiva och tålmodiga! Detta uttalande hör man då och då att klickerfolk säger. Söker man efter erfarenhetsmässigt belägg för detta, då var denna sommars ClickerCamp ett praktexempel. Här nedan en liten stämningsrapport från en helt perfekt vecka på Syddjurs med hundvänner från hela Norden. En del kurser har beskrivits med flera ord än andra, vilket absolut inte är ett uttryck för värdet, utan bara att rapportförfattarna tyvärr inte hade möjlighet att delta på samtliga kurser och var tvungna att VÄLJA. Då den danska sommaren visade sig från sin vackraste sida, drog Europas hittills största klickerevenemang igång, Nina Krüger, Leader of the Pack vid Canis Århus, önskade välkommen till en 6 dagars intensiv ClickerCamp. Det hade tagit Nina mer än ett år att förbereda denna träningsmässiga godbit, och där saknades verkligen inget. Föreställ dig Det är morgon, solen lyser vackert och speglar lekfullt vattenytan i Århusbukten. På Fuglsöcentret, i utkanten av de vackra Mols Bjerge, börjar folk och hundar så småningom vakna – det är dags för morgonrastning. De flesta tar en tur ned till vattnet och vaknar ordentligt när solen värmer ansiktet och det kyliga vattnet kittlar tårna. Andra tar en av vandringsstigarna runt om i terrängen och låter hunden läsa ”breaking pooch news” i Djurlandets tidning. Kanske man hinner sitta en stund och njuta morgonluften innan man går tillbaka till en överdådig morgonbuffé på centret. Efter ägg och bacon, nybakat bröd, eller kanske lite yoghurt med hemmagjord müsli och honung, hämtar deltagarna åter sina hundar, för att därefter träffa sina instruktörer och starta sin dag på träningsplanerna. Inte ett moln på himlen – det kan bara bli en bra dag! Det råder inget tvivel om att ramarna kring ClickerCamp 2012 hade satts med tanke på detaljer och med avseendet att göra denna träningsupplevelse till en lyxsemester för människa och hund. Det Foto: Peter Steffensen är inte för mycket sagt att alla kände sig bortskämda av Nina och de hjälpsamma medarbetarna på Fuglsöcentret, där de hade arbetat hårt för att få allt att ”klicka” (- and the crowd goes wild…) Det var inte mindre än en fantastisk lineup, som utgjorde instruktörsstaben på denna ClickerCamp. Foto: Peter Steffensen MARIA BRANDEL Maria Brandel – den nordiska tävlingsdrottningen som tar titlar i en mängd discipliner, blåste omkull alla med sina färdigheter inom tävlingsträning. Marias tillmötesgående och förmåga att hålla ett skarpt öga på varje enskild hundförares träningsmässiga utmaningar, gjorde henne i stånd att knäcka problem och finputsa stilen på ett sätt som inspirerade samtliga deltagare. ”Maria är superduktig, och jag fick ut massor av hennes input när det var min tur. När hon själv tog upp några ämnen, så som träning med störning, var det också mycket givande. Ingen som helst tvekan att hon kan sina saker”, berättar Pernille Sörensen, som deltog med sin många gånger premierade australian shepherd Zion. Foto: Peter Steffensen Så till teorin; det visades power points och videofilmer, det ställdes frågor som blev besvarade, och sedan körde vi i samlad trupp till Tirstrup, där den praktiska träningen skulle äga rum. Först var det mulet, men det blev snabbt varmt, och solen stekte på en blandad flock av hundar, mest labrador retriever, ett par golden retriever och en strävhårig och en korthårig hönsehund. Det tränades självbehärskning så hundarna kunde konvertera till Doggiezen. Belöning och arbete vändes upp och ned, då man ibland måste ”kräva” av hunden att den äter sitt godis innan den får lov att söka upp det spännande viltet, eller hämta dummyn. Det användes ofta miljöförstärkare, och vikten av ett fastspikat default-beteende poängterades vid olika situationer. Sedan blev det apportering med markering och dirigering, där man diskuterade inlärningen, och det kastades dummies. Bilmattor användes och diverse skålar sattes ut till dirigeringsträning. Diskussionen tog aldrig slut och på rasterna var det inte särskilt tyst. Det pratades om naturliga hinder för hundarna och träning i att forcera dessa. Foto: Peter Steffensen CECILIE KØSTE Cecilie Køste, som knappast behöver någon presentation i detta medium, hade rest söderut från sina förpliktelser i CanisCity och tog med sig sin grupp ut i den vackra naturen, där hon undervisade i sök – en kurs där hon alltid skapar förtjusning. Kursdeltagarna trotsade såväl stekande hetta som störtregn och tillgodogjorde sig Cecilies stora kompetens inom ämnet. På den andra dagen, då jag hade följt med dem ut i skogen, tittade en av deltagarna allvarligt på mig och sa: ”Det är bra, det här! Det kan du verkligen vidarebefordra!” Det är härmed gjort. Begeistring kort och exakt! Träningsområdena var utmärkta – ett väldigt stort, inhägnat område med öppen skog, såväl som helt öppna områden, kunde fullt ut disponeras av deltagarna på ClickerCampen, för både sök-, jakt- och spårkurserna. THOMAS STOKKE Apropå jakt; Thomas Stokke tog med sig massor av vackra jaktkvinnor (och några män) ut i den solbelysta skogen, där de skulle få lära sig hur man klickar sig till ett fint resultat med sin jakthund. Thomas började med att berätta om sig själv och om sina hundar. Därefter lät han ordet gå vidare och bad oss säga ett par ord om våra hundar och träning, samt varför vi hade valt denna kurs. När alla kursdeltagare hade talat om detta, kunde en gemensam formulering sammanfattas: Vi vill lyckas med jakthundträning genom användande av positiv träning och på så sätt sprida budskapet. 20 Den sista dagen blev det en liten tur genom snårskogen, där två hundar växelvis skickades på dummies. Alla kursdeltagare fick med sig verktyg hem, och det var en stämning av belåtenhet och aha-upplevelser kring hela kursen. Peder Zeiner delade med respektingivande överblick med sig av sin stora erfarenhet inom både spår och skyddsarbete. Peder ingöt stor respekt redan då han kom körande i sin stora svarta Van, fylld till bristningsgränsen av duktiga hundar som han tränade till långt in på kvällen efter varje kurs- Foto: Majbritt Schunck Peder hade den sorts utstrålning, som endast människor, som verkligen kan något, har; båda fötterna på marken och inget behov av att framhäva sig själv. Han förmådde skapa en lugn och god atmosfär i kraft av sin kunskap, talang och auktoritet. Teorin i spåruppletande och markering var fenomenal. Peder hade även förmågan att lyssna på deltagarna och dra med dem i problemlösningar, så alla var med hela tiden. Ja, Peder har verkligen presterat, och det enormt! En ytterst behaglig människa, som vilade i sig själv. Jag kommer göra allt för att få delta på flera kurser för honom, för han har så mycket att ge, och som tidigare nämnt, han bemöter människor där de är”. PEDER ZEINER CHRISTIANSEN dag. Man oroade sig lite över huruvida han fick något att äta, men man måste dock respektera honom för att han, efter en lång arbetsdag med kursdeltagare, använde resten av dagen och kvällen till att arbeta med sina egna hundar, medan vi andra nöjde oss med att röra oss runt den läckra buffén i matsalen, och kanske ned i baren efter en flaska vin. Peder tar träning på stort allvar – och kursdeltagarna älskade honom för det; hans engagemang och inte minst hans kunskap. Både för spårkursen och för skyddsarbetet håvade han in mycket stort beröm från deltagarna, som presenterades helt nya träningsmässiga infallsvinklar till sitt hundarbete. Majbritt Schunk tillfrågades om hon kunde säga några ord om Peders prestation på campen, och bröt då ut i denna lovprisning: Majbritt, som själv har en malinois, har höjt kurserna till skyarna i så stor grad att inte allt kommit med i den här artikeln pga platsbrist. En entusiasm, som hon inte var ensam om! Michele Pouliot berikade oss med sin kunskap och inte minst sitt vinnande sätt under alla sex dagarna. Många av oss känner henne och den härliga springer spanieln Cabo från den vackra Phantom of the Opera-freestylen. Utöver det har hon vunnit mark med dvd’n Step up to Platformtraining – en dvd som har skickat äkta män i hela Norden ut i verkstaden för att snickra plattformar i alla storlekar. På campen såg vi en mycket imponerande samling! Michele är en av de bästa inom praktisk instruktion av hundtränare, vilket tydliggjordes i kraft av de många, många erkännande, som hennes kursdeltagare gav henne. Foto: Peter Steffensen ”Det är alltid med spänd förväntan man ställer upp till skyddsarbete med en ny instruktör. En instruktör är långt mer än en figurant. En instruktör bör man lyssna på, och det med öppet sinne, annars kan det ju bli lite mycket för alla parter. Mötet med Peder var för mig en fantastisk upplevelse – en otroligt kompetent instruktör, och en mycket behaglig människa! Han kunde något helt speciellt med hundarna, och förmådde verkligen att få ut det bästa av både hund och förare. Peder tog sig tid med varje enskild deltagare och varje enskild hund. En i taget skulle teamet ut på banan; bara komma in – ha kontakt med sin hund. Det tog honom inte lång tid att se utmaningarna och möjligheterna, och därmed vara i stånd att möta hund och förare, precis där de var. MICHELLE POULIOT 21 Michele trollband oss med sina inspelningar av fantastiska program som hon sedan lång tid tillbaka har skapat med sina hundar, och efter en del teori guidade hon oss i hur man trollbinder en hund på plattform. Fantastiskt att se hundarna bli ”magnetiserade” på plattformen, som Michele kallar det. Det verkade på Kali, Rhodesian Ridgeback, 11 år och på Shanka, långhårig Chihuahua, 7 år, som om ingen hundarna kunde motstå plattformen. av Användandet av plattformar begränsas endast av fantasin, och vi nådde långt. Framåtsändande, beteende på avstånd, fastnaglande av position runt hundföraren, den avancerade utställningsplattformen bestående av fyra plattformer i tasstorlek (är konstruerad för hemmabruk), plattformsanvändande vid apportering, för hund som stöter till apporten med tassarna först, fokusproblem hos hunden, valpträning osv. Det finns helt enkelt inga gränser för kreativiteten när man tar med en plattform in i tankeverksamheten. Sedan är det bara det med hjälpberoende och utfasning av hjälpen. Michele visade oss videoklipp från första träningspasset med positioner runt hundföraren efter borttagande av plattform, och det såg då bra ut. Använder man plattform, är det möjligt att snabbare komma igång med stimuluskontroll, då den tydliggör för hunden var exakt positionen är. Kommer hunden lite ur position, ramlar den ju ner, så den måste koncentrera sig och får då tränat kroppskontroll. Med hänsyn till hundens koncentration och fokusering fungerar plattformen som en target för hunden, och den får möjlighet att lyckas i en svår miljö, så som vi tidigare känner från handtarget eller targetstick. Det var ett par dagar fulla av wow-ögonblick och lusten att applådera Micheles fina program. Platforms Rock – och det gör de! Kathy Sdao var den andra icke-kontinentala gästen på campen. Kathy är särskilt populär för sin massiva teoretiska bakgrund, som hon presenterar på ett livfullt och entusiastiskt sätt. Hon förmår att förmedla svåra vetenskapsteoretiska ämnen på ett lättsamt sätt med trovärdig och logisk omformning till praktisk träning. Kathy trollbinder alla med sina föreläsningar, vare sig man är ny i gamet eller har läst och hört teorin till den punkt där man tycker att man kan materialet utan och innan. Hon är den teoretiskt välfungerande anekdotens obestridde mästare. Den ena av Kathys kurser hade titeln Cues and Behavior Chains Explained. En kurs med tyngdvikten på betydelsen av tydliga signaler utan oväsen. Hon gjorde en analogi till en gammaldags analog radio, hon jämförde betydelsen av att höra en ren signal som kommer igenom utan störning på linjen, med en som blandar information från olika kanaler. Hund och förare måste köra på samma frekvens och vara inställd på samma kanal. Oförståeliga, oklara signaler är en enorm stressfaktor för hunden, ofta utan att föraren över huvud taget är medveten om de svårigheter hunden utsätts för. Med vetenskapliga fakta framlagt med fart och i varierat tonläge höll Kathy kursdeltagarna som i ett skruvstäd. Teori och praktiska uppgifter mixades under dagen, och hur mycket man trots allt lär sig av att se andra träna, vilket åter understryker användandet av video i träningen, så att man kan se sina egna fel. Fem goda råd om signaler: gör dina signaler tydliga; se till att dina olika signaler inte är för lika varandra; var konsekvent i användandet av dina signaler och undvik variation av signalen; Foto: Peter Steffensen KATHY SDAO 22 Foto: Peter Steffensen undvik dubbelsignaler; ge signal som leder till en respons och inte till ett känslomässigt obehag. Alltså inte urvattna signalerna, där hunden reagerar först femte gången du signalerar. Tänk på hundens stackars hjärna och undvik att hunden behöver använda alltför mycket kapacitet på att överväga responsen, därför att dina signaler ligger för tätt efter varandra. Skriv en ordbok till dig och din hund, där du skriver ned de signaler du använder, så att du aldrig är tveksam om vad du ber hunden om, t ex inkallning; är det i galopp eller trav med lite vändning osv. Dubbelsignaler, släng dem i soptunnan, en signal, ett beteende, det gäller såväl ett lyft av ögonbrynet som en stor handrörelse tillsammans med en verbal signal. Det är inte fel att ha både verbal och non verbal signal på ett beteende, bara inte samtidigt. De två signalerna blockerar varandra och ingen av dem blir en diskriminativ stimulus, och du kan inte vara säker på vad som blir signal för hunden. Med hänsyn till tonläget finns det ingen anledning att vråla till hunden, och tänk på vilka känslor du överför till hunden. Deltagare med hund sattes i grupper med observatörer och alla genomgick signal diskriminationstest på 3-5 signaler, duger det eller duger det inte! Därefter valdes tre signaler till ”Prove it” game. Hundföraren skulle förutsäga om en given signal kom att leda till korrekt respons hos hunden, om den gavs, när hundföraren intog en annan kroppsställning än det vanliga, t ex att ligga på ryggen i gräset. Nästa ämne var utfasning av lockarörelser/hjälp, och hur kan ett lockande göras om till en signal. Inte så Canis-likt, men roligt att leka med. Leken gick vidare till beteendekedjor, klipp och klistring av olika tricks och lydnadselement. Det visades filmer av servicehundar och delfiner och blev berättat intressanta historier om frustrerade delfiner, som tog lusten från var och en att vilja hoppa i vattnet till Flipper. Kathy höll likaledes en kurs i koncept-träning och ställde kursdeltagarna frågan ”Can you train your dog a concept?”. För mångas vidkommande blev de Kathy svar skyldig, då koncept-träning är ett något odefinierbart, flytande begrepp för många. Just av denna anledning låter vi i denna artikel koncept-träning stå som något av en cliffhanger till nästa nummer av Canis, där vi går in mer i detalj på vad som gäller inom denna fascinerande disciplin. Dock lyfter vi lite på slöjan, och berättar vad vi gjorde de två dagarna tillsammans med Kathy. Att lära sin hund ett koncept förklaras kanske bäst genom vad det inte är. Det är inte att lära hunden ett beteende baserat på rörelse och hundens förmåga att komma ihåg och upprepa muskelrörelser. Hjälper denna förklaring? Knappast, men tillsammans med ett par exempel, kanske. Man kan t ex lära sin hund konceptet (begreppet) att känna igen och välja ut matchande objekt baserat på visuell prestation. Man kan lära sin hund att förstå namnen på objekt och adjektiv som signaler – ’över bordet’ vs ’under bordet’, ’liten boll vs stor boll. Likaså kan du lära hunden att kopiera exempelvis andra hundars beteenden, vilket också är ett begrepp. Träningen går sålunda ut på att hunden förstår begreppet att kopiera, att krypa över eller under eller att välja höger framför vänster på signal – en förmåga som ibland verkar glömmas av oss människor trots armbandsuret som diskret vägledning… Kathy hade valt att introducera begreppen ’att namnge objekt’ samt ’The creativity game’ – kreativitetsleken, som i sin enkelhet går ut på att hunden lär sig att erbjuda nya beteenden i en jämn ström. ’Nya’ i den bemärkelse att två beteenden inte är samma i ett pass, utan där hunden visar hela sin repertoar utan att vid någon tidpunkt tråka ut sin tränare med att upprepa samma beteende. En något motsägelsefull lek för oss som vill ha den repetitionskloka klickerhunden, men inte desto mindre en rolig lek, som klickerhunden älskar – och vilken fantastisk möjlighet det också är för den initiativrika, kreativa hunden, att visa allt vad den duger till, och att uttrycka att ”the sky is the limit”. Undertecknad har efter kursen provat leken på egna hundar, och stoltheten var stor då jag en bit in i processen fick 23 Foto: Peter Steffensen ClickerCamp 2012 Foto: Majbritt Schunck en dammråtta överlämnad av min apporteringsglada golden! Efteråt dammsugades det, kan jag meddela! Det råder inget tvivel om att ClickerCamp 2012 var en stor succé, och vi tror oss kunna tala å alla deltagares vägnar, när vi vill tacka Nina Krüger för det enorma arbete hon har lagt ned på att ro iland denna begivenhet. Ingenting fattades! Stämningen var enastående; klickerfolket ÄR ett trevligt folkslag med sinne för avslappnat och positivt umgänge med varandra. De vackra faciliteterna och omgivningen runt Fuglsöcentret gjorde utan tvivel också sitt till för att fullända upplevelsen. Avsluta med att föreställa dig Det har varit en lång dag på träningsplatsen. Solen har lyst och näsa och axlar har blivit lite ljusröda, vilket är ett fint komplement till röda kinder. Det är nu ett stort val vad man ska göra; ska man gå ned till vattnet och låta hunden bada före kvällsmaten eller efter? Efter maten ska man ju trots allt ha tid att sitta i kvällssolen och dricka ett glas vitt vin eller kall öl och prata om dagens många begivenheter och utbyta upplevelser. När solen så smått går ned, smyger sig folk upp till sina rum och säger god natt till sina fyrbenta vänner, och lägger sig utmattade och tillfreds för att sova med ett förväntansfullt leende på läpparna inför morgondagen. Det är hundträning när den är som bäst! 24 Foto: Peter Steffensen Canis QUIZ NR. 5 - 2012 1. Vad menas med ordet ”kameleontträning”? a. Att hunden har ett öga i alla riktningar, att den får med sig allt som sker. b. Att hunden riktar in sig på apporten, griper och vänder nästan innan den har fått grepp och kilar på plats. c. Att hunden lägger sig platt och smälter ihop med gräset. Har DU en artikel i magen? DELA den med OSS! 2. Vad ligger högst på den skala som Eva Bertilsson tar upp i sin artikel? a. Förändra närliggande antecedenter b. Förändra avslagna antecedenter c. Positiv förstärkning av önskat beteende 3. Vad undervisade Thomas Stokke i på ClickerCamp 2012? a. Agility b. Jakt c. Freestyle 4. Vilket djur var det som kom ut ur bilen en morgon 1967 och hade som uppgift att registrera ett samtal mellan två personer på en bänk? a. En duva b. En hund c. En katt Ta kontakt på [email protected] 5. Hur många instruktörer har Canis Hundskola i Sverige? a. 23 b. 19 c. 25 6. Vad innebär det att en hund har ett gult band på kopplet under promenaderna? a. Den har fått 1:a pris på utställning b. Den behöver mer plats, den är kanske sjuk, eller har dålig erfarenhet av andra hundar c. Den tillhör en speciell ras 7. Hur föredrar Morten Egtvedt att lära in sitt ”nej”? a. Som om det betyder ”sitt” b. Som en liten inkallning c. Som att det betyder ”sluta med det du gör, annars…” 8. Vem kallas ”den nordiska tävlingsdrottningen” i artikeln om Canis ClickerCamp? a. Kathy Sdao b. Cecilie Køste c. Maria Brandel 9. Vad är miljöbelöning? a. Att belöna med hjälp av miljön b. Leksaker tillverkade av organiskt material c. Godbitar tillagade av ekologisk mat 10. Hur många klick+belöning bör man räkna med i början när man tränar på att hunden ska vänjas vid att ha katter omkring sig? a. 5-10 b. 30-50 c. 300-400 Svara på frågorna på www.canis.se/canisquiz och delta i utlottningen av ett Canistält (värde 1890 kr)! Foto: Tonje Sollied Johansen 25 Böcker som föränd Klickerträning för din hund (Morten Egtvedt & Cecilie Køste) Här lär du hur du kan använda klickerträning för att få en lydig hund i vardagen – och häftiga konster för att imponera på grannarna! En klicker medföljer boken när du beställer den från Canis! Pris 259 kr. Lydnadsträning i teori och praktik (Morten Egtvedt & Cecilie Køste) Äntligen är den här - sannolikt den mest omfattande bok som har skrivits om tävlingsinriktad lydnadsträning tills nu. Boken tar upp inlärning av samtliga lydnadsmoment i SBK:s lydnads- och bruksprov. Men inte nog med det. Den tar sig också an den inlärningsteori som ligger bakom metoderna, mer än vad någon annan hundbok tidigare har gjort. Detta är en avancerad bok för den seriösa hundägaren som vill utveckla sina egna träningsfärdigheter så långt som möjligt Pris 499 kr. Klickerträning & lugnande signaler (Emma Parsons) När Emma Parsons, beteendekonsulent för hundar, upptäckte att hennes egen hund var aggressiv, utvecklade hon innovativa och effektiva strategier för att lugna ner, ändra och forma om utagerande beteenden hos hennes egen hund, så väl som hos klienternas hundar. Nu finns Parsons strategier, som alla grundar sig på positiv förstärkning, tillgängliga för alla. Med mer än 40 tydliga övningar som presenteras i ett receptformat som är enkelt att följa. Pris 274 kr. Klickerglädje! 110 frågor och svar om klickerträning (Melissa Alexander) Har du också upplevt att få kritiska frågor från folk som är skeptiska till klickerträning? I så fall är denna boken genial – här hittar du tydliga svar på alla de vanligaste frågorna. Och bortse inte från att även du lär dig något nytt... Pris 184 kr. Namnam! Hemlagat godis till din hund (Helle Haugenes) Det här är boken din hund har väntat på! Boken innehåller en stor samling recept på hemlagat godis som garanterat kommer att få din hund att dregla. Pris 122 kr. Hundmassage och stretching (Kerstin Haase & Jörn Oleby) I denna färgglada bok lär du dig grundläggande massage- och stretchingtekniker. Enkla steg för steg instruktioner hjälper dig att själv kunna massera och stretcha din hund. Även grundläggande muskellära behandlas, liksom när du inte ska massera och stretcha. Pris 198 kr. Sök i teori och praktik (Morten Egtvedt & Cecilie Køste) I boken ”Sök i teori och praktik” får du lära dig hur du tränar för att få en duktig sökhund, oavsett om du tränar tävlingssök, räddningshund/tjänstehund eller endast som aktivering och för att ha kul. Pris 313 kr. drar hundvärlden! Vad gör jag när hunden drar i kopplet? (Turid Rugaas) I boken beskriver Turid Rugaas hur du både kan förebygga och lösa problem med att hunden drar i kopplet. Med illustrativa färgbilder och enkla steg-för-steg träningsprogram visar hon hur du på ett positivt sätt kan lära hunden att gå fint i koppel, en gång för alla. Släpp kontrollen lös (Leslie McDevitt) Lär dig att vända stress till trygghet och distraktion till självkontroll... Leslie McDevitts flexibla och anpassningsbara Släpp kontrollen lös-metod är framtagen för att hjälpa ”problemhundar” att slappna av, fokusera och klara av att vara okopplade i stressiga situationer och miljöer med mycket störningar. Pris 276 kr. Pris 198 kr. Beställ en hundbok i dag! Beställ snabbt och enkelt genom att skicka in beställningsblanketten! Du kan också beställa direkt från www.canis.se. Ja tack, jag vill gärna beställa: ___ex. Vad gör jag när hunden drar i kopplet? (á 198,-) ___ex. Släpp kontrollen lös (á 276,-) Porto 59 kr. tillkommer. ___ex. Klickerträning för din hund (á 259,-) ___ex. Lydnadsträning i teori och praktik (á 499,-) Min adress: ___ex. Klickerträning & lugnande signaler (á 274,-) Namn: ___ex. Klickerglädje! (á 184,-) Adress: ___ex. Namnam! Hemlagat godis (á 122,-) Postadress: ___ex. Hundmassage och stretching (á 198,-) Land: ___ex. Sök i teori och praktik (á 313,-) E-mail: Värva 2 nya Canis-prenumeranter och erhåll en gratis hundbok! Jag har frågat dessa två personer och de har sagt att de önskar prenumerera på Canis. Namn:_________________________Adress:__________________E-mail________________ Namn:_________________________Adress:__________________E-mail________________ Värvare väljer fritt en hundbok från www.canis.se (max pris kr 350:-). Jag önskar _____________________(titel) i värvningspremie. Mitt namn och min adress: Klipp ut denna sida och skicka den till Canis. Om du inte vill klippa i tidningen kan du istället ta en kopia av sidan eller skriva upplysningarna på ett annat ark (eller e-mail) och skicka til oss. Canis AS Svarsending 9103 0098 Oslo Promenadträning äger! JAKTHUND Text: Lena Gunnarsson & Elsa Blomster Vissa dagar kan det kännas som ett väldigt stort projekt att ge sig ut och träna. Det ska packas väskor, hackas godis, tas fram vatten, stövlar och diverse mer eller mindre nödvändiga prylar och sedan ska alltihop stuvas in i bilen. Pust. Sådana dagar är promenadträning helt suveränt att ta till; motionera och rasta hunden måste vi ju alltid göra – och varför inte passa på att träna lite samtidigt? Med en leksak, lite godis och ibland en dummy kan du komma långt. I den här artikeln ska vi beskriva hur vi grundtränar jaktfot, markeringar, närsök och linjetag på våra promenader. Vi börjar alltid lära in jaktfot i miljöer som hunden känner väl och där det inte finns allt för många svåra störningar. Till att börja med kan det vara smart att träna jaktfot i slutet av promenaden, när hunden är lite trött och inte så busig. När hunden då spontant sluter upp vid din sida passar du på att belöna den. Även om hunden längre fram i träningen ska ha blicken riktad framåt när den går jaktfot belönar vi den gärna när den kommer upp bredvid oss och tittar på oss. Efter det passar vi på att belöna hunden för att den fortsätter gå vid vår sida och vi försöker också belöna den när den kastar en blick framåt. Det gäller särskilt de hundar som har tränat mycket lydnadsfot och därmed lärt sig att ha blicken klistrad vid sin förares ansikte. Då försöker vi vara snabba med att belöningsplacera framför hundens nos så att den inte hinner titta upp på oss efter klicket. När vi kommit längre i träningen och hunden tittar framåt kan det vara strategiskt att placera belöningen lite bakom ryggen på oss så att vi skapar en förväntan bakåt hos hunden (det finns ju så mycket spännande som ändå lockar den framåt). sida, hellre lite för långt bak än för långt fram. Sedan börjar du röra dig åt olika håll, ett par steg i taget, och belönar hunden när den sluter upp bredvid dig. Utveckla leken så att hunden följer dig när du smyger iväg, springer iväg och när du går i vanligt tempo. När hunden går i rätt position vid din sida så fort du börjar gå kan du börja lägga på kommandot. Det kan vara en lätt klapp på låret eller kommandon som ”här”, ”nära” eller något annat som passar er. Kommandot för lydnadsfot är oftast din uppsträckta tävlingsposition och kommandot ”fot”, så välj gärna Träna jaktfotgåendet i så många olika miljöer som möjligt Miljöbelöning Att belöna med hjälp av miljön lämpar sig särskilt väl vid promenadträning. Om du vet att hunden gärna vill springa till ett speciellt ställe kan du använda det som belöning. I början kan det vara smart att ha långlina eller koppel på hunden så den inte springer iväg när du inte tänkt det. När hunden går fint vid din sida och behärskar sig ger du den ett ”varsågod” dit den vill. Gå väldigt korta sträckor de första gångerna, kanske bara ett par steg. Sedan utökar du successivt sträckan. Utöver att spontant sluta upp vid vår sida lär vi hunden att följa efter oss hur vi än går. Börja med att belöna hunden när den är i rätt position vid din Foto: Elsa Blomster 29 Lär hunden redan från början att hämta olika sorters föremål, det har du nytta av längre fram i träningen. Foto: Lena Gunnarsson något som skiljer sig från det om du vill tävla lydnad också. Vänta inte med att lägga på kommandot. Kan hunden gå tre meter bredvid dig så kan du börja sätta på kommandot så fort den spontant kommer in till dig. Men har du sagt kommandot så tänk på att också ge hunden ett kommando för att den ska få lämna dig. Till exempel säger du ditt ”hopp och lek” kommando eller ”varsågod” (som vi beskrev ovan). När vi kommit lite längre i fotgåendeträningen utnyttjar vi promenaderna till att förlänga sträckan i fotgåendet allt mer. Vi vill att hunden ska ha en ganska lugn känsla i fotgåendet (när det blir skott och vilt inblandat blir hunden väldigt het, och har vi då inte en lugn grund att stå på kan det bli alldeles för hett). Därför tycker vi det kan vara bra att låta hunden gå vid vår sida, lös eller med slakt koppel, när vi bara ska transportera oss på promenaderna. Det ger den chans att andas och varva ner. Självklart belönar vi den fortfarande då och då, beroende på hur långt hunden kommit i sin utbildning. Störningsträna jaktfotgåendet Mellan momenten på jaktprov behöver hunden kunna gå vid din sida. För att hunden gått fint vid sidan får den sedan jobba som belöning. Här finns en liten motsägelse: Hunden ska vara lugn vid vår sida, men samtidigt finna så mycket värde i att gå där att den verkligen stannar kvar trots att den allra helst vill springa ut och jobba. Det är förstås bra att tänka på hur du belönar hunden för fotgåendet; belönar du alltid med tjo och tjim och häftig lek så kommer känslan hos hunden knappast vara lugn. Variera belöningarna och försök belöna övervägande lugnt men kanske med något riktig gott godis som din hund gillar. 30 När hunden kan gå lugnt tillsammans med dig börjar det bli dags att störningsträna fotgåendet så att hunden går tillsammans med dig oavsett vad som händer. Du kan göra det svårare på flera sätt: Du kan promenera i en svårare miljö, men du kan också rigga olika störningar, till exempel en kompis som går framför dig eller att du lägger en boll vid sidan av stigen. Om hunden har lätt för att gå vid din sida i er skog hemma kan en svårare miljö vara att göra samma sak i kompisens skog eller i närheten av vatten. Ibland kan det handla om att bara flytta sig från att ha gått mitt på vägen till att gå närmre vägrenen där det finns mycket fler dofter. Tänk på att när du lägger på störningar behöver du minska sträckan så att hunden bara behöver gå ett par steg i rätt position innan den får sin belöning. Närsök Efter att har tränat lite fotgående under vår promenad har turen nu kommit till närsök och dirigering. Närsöket är en del av dirigeringsarbetet och går ut på att vi ska skicka hunden till ett område där vi vet att det finns ett eller flera föremål som vi vill att den ska leta upp. För att träna närsök på promenaden stoppar vi fickan full med torrfoder för att låta hunden leta upp det vid ett stopp på promenaden eller som en belöning vid till exempel en inkallning. Den vanligaste närsöksignalen är en rullande signal: ”Duduuu, duduuu, duduuu”. Vissa blåser närsöksignalen endast när hunden ska börja söka, medan andra väljer att blåsa den så länge hunden är i rätt område eller upprepar signalen då och då. Bestäm vad som fungerar bäst för dig och din hund. Först vill vi bara träna på närsöksignalen och det blir effektivare om hunden får leta efter godis eftersom vi Närsöket kan du börja träna redan när hunden är valp. Börja lägga ut några godisbitar så hunden ser det och låt den sedan leta efter dem. Foto: Elsa Blomster då slipper jobba med avlämningarna. Har du fungerande avlämningar och en hund med stort föremålsintresse så går det så klart bra att redan från början göra det här med föremål också. För att lära in närsöksignalen gör vi på följande sätt: • Håll hunden i halsbandet. Släng ut några godisbitar på marken nära hunden så den ser det. Släpp halsbandet och när hunden letar efter godiset blåser du närsöksignalen. Upprepa det här steget flera gånger i olika miljöer innan du går vidare till nästa. • Sätt hunden, lägg några godisbitar på marken bredvid eller bakom den (så att hunden ser det), blås närsöksignal. Om hunden inte börjar söka, upprepa första punkten ett par gånger till. Här kan du också börja lägga på ett handtecken om du vill kunna rikta närsöket. (Läs mer om det längre fram). Sätt hunden, göm ett litet föremål (som hunden tycker om) ordentligt i gräset bredvid hunden, blås närsöksignal. • Sätt hunden, göm godis eller föremål nära hunden så det inte syns (men hunden ser att du gömmer något), blås stoppsignal och invänta att hunden tar kontakt med dig, blås närsöksignal. • Öka avståndet mellan dig och hunden. Sätt hunden, göm föremål eller godis precis bredvid hunden, gå iväg en bit, blås stoppsignal så att hunden tar kontakt, blås närsöksignal. • Göm några godisbitar eller ett föremål så att hunden inte ser det, sätt hunden i närheten av sökområdet, blås stoppsignal så hunden tar kontakt (även om den redan tittar på dig, för då har du ju fått ännu en lyckad stoppsignalsträning), blås närsöksignal. Om hunden inte börjar söka, upprepa andra punkten ett par gånger till. Skissen visar hur du lär in närsöksignalen med ett dirigeringstecken. Vill du inte ha något dirigeringstecken på närsöket struntar du bara i det. Tänk på att öka avståndet mellan dig och hunden och inte mellan hunden och sökområdet. I början blåser vi närsöksignalen när hunden redan har slagit på näsan och efterhand börjar vi blåsa signalen för att hunden ska slå på näsan. Det är oftast enkelt att se eller höra när hunden slagit på näsan. Dels rör sig nosen ”sniffande” och dels kan 31 du ofta höra ett nästan lite kluckande ljud som betyder att hunden verkligen använder hela det fina instrument som hundnosen är. Foto: Lena Gunnarsson Vissa hundar kan vara försiktiga eller tränade till att vänta på tillåtelse och börjar därför inte leta efter godiset frivilligt. Om det behövs kan du säga ”varsågod” vid ett par tillfällen för att hunden ska börja leta. Men försök fasa ut kommandot så fort som möjligt och istället kasta ut godiset när hunden redan börjat sätta ner näsan mot marken. Om du vill låta hunden leta efter föremål istället för godis men vet att avlämningarna inte fungerar, klicka och belöna så fort hunden hittat föremålet och strunta sedan i om hunden släpper föremålet. Vill hunden springa iväg med föremålet, ha koppel på den, byt föremålet med något riktigt gott och träna sedan extra mycket på avlämningarna. Linjetag Nu börjar vår promenad närma sig sitt slut men det finns fortfarande tid för några övningar till. Vi fortsätter på temat dirigering och det är dags att göra några linjetag. Målet för den här träningen är att hunden ska kunna springa rakt dit vi ber den att springa tills vi ber den slå på näsan och leta efter något. En grundfärdighet för linjetag är att hunden kan springa i full fart rakt fram, bort från oss. Det här är ett beteende som de flesta hundar gör alldeles av sig själva på en promenad – och då kan vi passa på att fånga det. När hunden springer i väg rakt ut så kastar vi helt enkelt en boll över huvudet på den. I början kanske vi bara låter den springa några meter innan vi kastar bollen men så fort hunden börjat förstå vad den ska göra för att få bollen så låter vi den springa allt längre. Det här beteendet går naturligtvis också att shejpa genom att klicka och belöna när hunden riktar nosen framåt, tar ett steg framåt, tar ett galoppsprång framåt och till slut galopperar rakt ut. Oavsett hur du gör så var noga med att belöningen dyker upp framför hunden så den inte vänder sig om mot dig för att få sin belöning. Efterhand som hunden springer längre och längre ut från dig blir en bollkastare ett bra hjälpmedel. När hunden kommit lite längre i sin utbildning tränar vi gärna linjetag med hjälp av leksaker eller dummies som vi ”råkar” tappa i skogen eller på ett fält och sedan dirigerar vi hunden att hämta dem. Detta gör vi först när vi vet att avlämningarna fungerar utmärkt. Visa hunden att du lägger ett föremål på marken. Ta med hunden bort från föremålet ca 10-20 meter (varför inte passa på att 32 När vi börjar träna linjetag får hunden se dummyn. Efterhand gömmer vi den allt mer. belöna fotgåendet lite på vägen bort?) och vänd sedan upp mot föremålet. Sätt hunden vid din sida och rikta den mot föremålet (var noga med att den är rak i kroppen och tittar på föremålet). Säg ”ut”, följt av ”varsågod” om hunden inte går på ditt ”ut”kommando (eller inte kan ut-kommandot). När du gjort det några gånger kommer hunden gå enbart på ditt ”ut”-kommando, då slutar du säga ”varsågod”. När den gör det kan du börja lägga till ett handtecken genom att sträcka fram din ena arm i höjd med hundens ögon och peka mot föremålet. Håll handen stilla och säg ”ut”. Efter hand ökar du sedan avståndet som hunden får springa till föremålet så att den till slut kan springa 50-200 meter. I början får hunden se att vi tappar föremålet, och allteftersom den blir duktigare på dirigeringarna tappar vi föremålet utan att den ser det. Du kan också lägga ut föremålet så att hunden ser det, fortsätta promenaden och sedan vända tillbaka eller träna något annat och sedan dirigera hunden till föremålet. När hunden kommer fram till föremålet blåser du din närsöksignal så att hunden slår på näsan och börjar leta. Höger och vänster När hunden är lös och ledig på promenaden kan vi också passa på att slänga in lite grundövningar inför att vi ska lära hunden dirigering åt höger och vänster. Ett sätt är när en stig delar sig och hunden kanske stannar och kollar på oss. Då pekar vi gärna åt höger eller vänster för att visa den åt vilket håll vi ska gå. Då kan du också vara smart och passa på att dirigera hunden åt det håll du tror den kommer att gå. När hunden går åt rätt håll, kan vi antingen belöna den genom att kasta en boll, springa fram till den och ge en godisbit, eller bara genom att fortsätta gå åt det hållet, samtidigt som vi naturligtvis berömmer den med rösten. Foto: Elsa Blomster Markeringar Även markeringar kan du enkelt träna i lekfull form på promenaden. När du ska belöna hunden för till exempel en inkallning eller en stoppsignal, kasta en boll på ett genomtänkt ställe; bakom en stenmur, upp på en kulle, i högt gräs eller över en liten stig och säg ”varsågod” när föremålet landat och ligger stilla. (Klarar hunden inte av att vänta tills föremålet landat, håll lite i halsbandet och säg ”varsågod” när den är lugn). Hunden ska se ungefär var bollen landar, men inte exakt var den ligger. På så vis får hunden öva sin markeringsförmåga samtidigt som den får sin belöning. Skicka hunden när den tittar mot föremålet och innan den tittar på dig. Förläng successivt tiden som hunden tittar rakt fram. Om hunden tittar på dig, titta inte på hunden utan titta själv ut mot området där markeringen landade. Vänta tills hunden tittar ut mot området igen innan du skickar den. Nästa gång testar du att skicka hunden lite tidigare, innan den hinner titta på dig. Väl hemma efter promenaden har vi alltså förutom att ha rastat hunden fått lite träning på närsök, dirigering och markering. En synergieffekt av våra träningspromenader är dessutom att våra hundar blir allt mer uppmärksamma på oss under promenaderna; de håller reda på oss, inte vi på dem. Ibland tränar vi bara en enda grej under promenaden då vi bestämmer oss för att till exempel göra tio inkallningar eller blåsa tio stoppsignaler i mer eller mindre svåra situationer. Vår nästa artikel har stadga och stoppsignal som tema. Det är två väldigt, väldigt viktiga moment i jakten (naturligtvis gillar vi att träna dem även på våra promenader!) och vi ska ge några konkreta tips på hur den tidiga inlärningen av stopp och stadga kan gå till. Men nu: Ut och promenera! Att hunden springer i full fart tillbaka till dig med föremålet är väldigt viktigt. Belöna därför alltid avlämningarna rikligt. Lena Gunnarsson och Elsa Blomster driver Canis avdelning Göteborg och Kungsbacka. Elsa driver även Canis Småland. I slutet av året släpps deras bok ”Apportering till vardag och fest”, som handlar om grunderna i jaktprovsträning för spaniel och retriever. apporteringtillvardagochfest.se 33 Fråga experten Nej & gränssättning Hej Morten! Jag funderar lite på detta med gränssättning. Du har gå och hämta hunden – ingen idé att prata till en vägg tidigare skrivit att ”om du har lärt hunden ett bra nej- och förstöra signalen. Kör flera lyckade repetitioner, och kommando kan du även använda det till att stoppa hunden kommer att respondera nästa gång du testar hunden i situationer där du har användning för det.” nej-signalen i en liknande situation. Hur kan jag lära in ett bra nej-kommando? Ska man Sedan kan man naturligtvis fråga sig: Är det någon säga ”Nej” med lite sträng röst, eller ska man belöna? mening med att lära in en sådan nej-signal, när du lika (nästan som en mini-inkallning?) gärna hade kunnat använda en annan inkallnings/kontaktsignal i samma situation? Tja… även vi människor Ser att många skriver många olika definitioner på har till en viss grad många ord med ungefär samma be- brandsläckning, men vad är det egentligen, och när tydelse, utan att vi tar skada av det . använder man det? Andra frågar sig: Om du ger hunden en positiv nejHälsning från signal när hunden gör något ”fel”, blir den då inte Nyfiken valpägare positivt förstärkt till att göra ofog. I princip ja, men det Kine krävs ofta ganska många repetitioner för att ”shaeja in ofog” på detta sätt. Och när du ser att du ofta måste säga nej till hunden i en särskild situation, bör du lära Hej Kine! den vad den ska göra i sådana situationer (eller hitta andra sätt att undvika att sätta hunden i sådana Jag föredrar att lära in ”nej” som en kontakt/inkallnings- situationer) i god tid innan det går så långt att den gör signal. Jag vet att det låter konstigt, men det fungerar fel för att få dig att säga nej. När man har släckt en elds- utmärkt i praktiken. våda, tar man snarast bort orsaken till att elden uppstod, så att det inte åter börjar brinna. Du kan lära in det på följande sätt: 1. Börja träna utan störning. När hunden tittar på dig Den viktigaste orsaken till att jag rekommenderar att FRIVILLIGT säger du ”nej”, väntar en halv sekund och lära in ett positivt nej är att de flesta ibland säger nej till klickar och belönar. Fortsätt med detta tills du ser att sina hundar, och om de åtminstone har tagit sig mödan hunden viftar förväntansfullt på svansen när du säger att lära in ett nej på det här sättet, kommer det att nej. fungera så mycket bättre än ett negativt betingat nej. 2. Testa signalen. När hunden nosar på något som Att positivt förstärka korrekt reaktion på nej-signalen endast är lagom intressant, eller tittar åt ett annat håll bidrar också till att signalen upprätthålls mycket bättre – säg ”nej!” och klicka och belöna när hunden vänder än ett vanligt ”sluta-med-det-annars-blir-det-bråk”- sig emot dig. nejet som de flesta hundägare använder. 3. Börja använda detta i praktiken. Och som med alla andra signaler: använd den bara när du är relativt Mvh säker på att hunden reagerar korrekt på den genom att Morten Egtvedt vända sig och titta på dig och/eller komma tillbaka till www.hundetrening.no dig. Beröm/klicka och belöna när hunden vänder sig emot dig. Om du tror att hunden inte kommer att reagera på ett nej, är det bättre att vara tyst, och istället 34 Bedre trening med gammel teknologi Text: Dr. Sophia Yin ADFERD OG LAERING En varm och lätt mulen morgon 1967 närmade sig en rostig, senapsgul herrgårdsvagn långsamt terminalen vid San Francisco International Airport. Fortfarande i rörelse öppnades en dörr och något HÅRETE (NOTAT ELISABETH: NORSK ORD, OVERSETT) hoppade ut. Medan bilen körde vidare, tog ett djur vägen mot terminalen. Det var en katt. Fem steg rakt fram, därefter vänta. Glasdörren öppnades och när en korpulent kostymklädd man släpade sitt handbagage genom den, smet katten in. 10 steg framåt och katten var inne i terminalen. Den gick 20 fot till vänster, därefter 30 fot till höger, sedan ytterligare 2 fot till vänster. Ingen tycktes lägga märke till den. Katten slog sig ner under en bänk där två män satt upptagna av sin intensiva konversation. Tio minuter gick, sedan tjugo; katten låg tålmodigt stilla, bara svansen slog ibland. Då plötsligt, reste sig katten och började gå samma väg tillbaka. 2 fot till höger, 30 fot till vänster, 20 fot till höger, och ut genom glasdörrarna. Åter igen dök herrgårdsvagnen upp och utan att stanna öppnades dörren. Katten hoppade in. Uppdraget utfört. Projektet som var ett uppdrag från CIA och utfördes av Animal Behavior Enterprises (ABE), hade blivit en succé. Kattens cochlea-implantat (en anordning där agenterna kunde höra kattens omgivning) tillsammans med den auditiva dirigeringsträningen som använder operant betingning hade visat sig tillförlitligt. Låter detta absurt? Skulle det låta mindre orimligt om det tränade djuret hade varit en hund? Faktiskt, på den tiden hade de redan tränat hundar till att utföra denna uppgift. Till följd av detta tidiga vetenskapliga arbete med operant betingning, har nyligen europeiska polis- och militär-grupper fått möjlighet att träna sina arbetande hundar till att utföra uppgifter på en mycket högre och mer tillförlitlig nivå än det hade varit möjligt vid användandet av traditionella tvångsbaserade metoder. Och att dessutom träna beteenden, så som dirigering med radio och laser på långt avstånd, hade de aldrig kunnat träna förut. Denna typ av träning är ingen liten prestation. 1996 blev Simon Prins, medförfattare till K9 Behavior Basics: A Manual for Proven Success in Operational Service Dog Training (2010), anställd för att leda ett innovativt projekt för Canine Department of the Netherlands National Police Agency. Det var ett testprojekt över en treårsperiod, som skulle få fortsätta om det blev ett lyckat resultat. Projektet inkluderade en detaljerad lista över arbetsuppgifter som hundar skulle utföra. ”Detta inkluderade vanliga operativa uppgifter, som spår, sök efter explosiver och narkotika”, säger Prins. ”Även klättring, rappelling (firas ned), transport med helikopter och båt, och, det mest utmanande, att träna hundar att arbeta med kamera och att följa radio- eller laserdirigering på långt håll.” Även om Prins hade varit bevaknings-hundförare i den regionala polisstyrkan några få år, blev han utvald till detta projekt då han ansågs vara en innovatör. ”Jag hade ifrågasatt vår traditionella tvångsteknik, då jag märkte att hundar kunde stänga av och sluta arbeta, eller att min polishund kunde bli aggressiv mot mig och mot tränaren. Så jag hade redan börjat se mig om efter nya metoder”. Bigstockphoto 35 Varför välja vetenskap framför ett 4000-årigt hantverk? Jobbet handlade om nya metoder. ”De traditionella (tvångs-baserade) tränarna sa alla att radio- eller laserdirigering inte var möjligt”, sade Prins. Men han var säker på att det borde kunna gå; så, även om han inte skulle få återgå till sitt gamla jobb om han misslyckades, tog han utmaningen. Inom tre år hade han lyckats utföra den uppgifter som ålagts honom, till och med några fler. Vid det här laget kanske du frågar dig, när det är ett faktum att människor har tränat hundar i mer än 4000 år, varför tyckte då traditionella tränare att dessa nya uppgifter var omöjliga? Och, om ett dirigeringssystem hade utvecklats för katter i USA redan 1967, varför tog det tre år för Prins att uppfinna hjulet igen, 30 år senare? Bob Bailey, som arbetade med projektet 1967och senare blev medägare till Animal Behavior Enterprises efter att ha gift sig med en av grundarna, Marian Breland, förklarar. Enligt Bailey var det när träning av djur och deras beteenden började betraktas som vetenskap som de tilläts utveckla detta system för hundar, katter och, senare, delfiner. ”Hundträning har praktiserats som ett uråldrigt hantverk”, säger Bailey. “Träning som vetenskap utvecklades inte förrän på 1940-talet med B.F. Skinner”. Vad är skillnaden mellan hantverk och vetenskap? Enligt Bailey: ”Hantverk utvecklas vanligtvis över tusentals år och tenderar att bevara det som är gammalt och hur det alltid har gjorts. Information har i hemlighet gått från mästare till lärling, och lärlingen får aldrig ifrågasätta mästaren”. Resultatet blir att, om man introducerar felaktigheter, tenderar de att bevaras. Andra kännetecken på hantverk är att en förändring vanligtvis uppstår endast för att lösa ett omedelbart problem. Och Bailey säger: ”Det är ovanligt att de tittar efter vanliga principer”. Vetenskap, å andra sidan, är ett systematiskt sätt att ställa frågor, en process som eventuellt rensar bort felaktigheter. Den styrs av principer och data, närmar sig förändring och granskar ny information som framkommer. Som ett resultat av detta, går vetenskap snabbt framåt till skillnad från hantverk. Bailey ger stöd för sin beskrivning med ett exempel: ”För 1000 år sedan använde kineserna krut för att bygga små raketer. Sedan bestämde sig turkarna för att bygga större raketer, som de använde mot engelsmännen. Det tog dem 800 år att utveckla teknologin.” Därefter, på 1900-talet, trädde vetenskap och teknologi in. 1926 lanserade den amerikanske raketpionjären Robert Goddard den första raketen med flytande bränsle. 1969, mindre än 50 år senare, skickade USA en raket till månen. ”Så det tog 800 år av hantverk att skicka en sex-fot raket en halv mil och mindre än 50 års vetenskap att skicka en raket till månen”, sammanfattade Bailey. Bigstockphoto 36 Hur vetenskapen lämnade laboratoriet och hoppade in på fältet Så snart inlärningspsykologin blev vetenskap, gjorde djurträning samma stora framsteg. 1898 var vetenskapsmannen Edward Thorndike den förste som beskrev principerna med operant betingning. Genom att använda katter och en liten bur kallad pussellåda (bilden till vänster), med mat på utsidan av buren, upptäckte han att katter som placerades i buren kunde lära sig hur de kunde ta sig ut, och att de vid varje försök klarade det snabbare. Teoretiskt kom han fram till att katterna lärde sig genom försök och misstag. Även andra gjorde upptäckter vid samma tid, men den som verkligen satte sakerna på sin plats var B.F. Skinner. Genom många experiment utvecklade Skinner principerna för operant betingning, som beskriver hur djur lär sig att klara av sin omgivning. Skinner fann att djur lär sig att repetera beteenden med förstärkning genom positiva konsekvenser och att sluta utföra beteendena när belöningen plötsligt avbryts. Han upptäckte att djur lär sig bäst när konsekvens tajmas exakt till beteende, och att det steg där djur lär sig står i direkt proportion till steget där beteendet blir förstärkt. Forskning och teknologi avancerade snabbt, och inom bara åtta år, hade operant betingning hittat vägen ut ur laboratoriet och in i en tillämpad omgivning. Under andra världskriget ville Skinner hjälpa till, och började träna duvor att leda missiler genom att picka på en target i ett projekt som kallades Project Pigeon. För att demonstrera för marinen hur det gick till, tog Skinner sex duvor och apparaturen i vilken de var tränade, till Washington, D.C. Demonstrationen lyckades, men marinen avböjde; amiralerna blev kanske överrumplade när Skinner öppnade luckan till utrymmet, som liknade stridsspetsen på en Pelican missil, och där fick se tre pickande duvor. Två av Skinners studenter, Marian Breland och hennes make, Keller Breland, hade hoppat av sina examensprogram för att hjälpa till med ”Project Pigeon”. De lärde sig massor genom att arbeta tillsammans med Skinner, mer än de hade lärt sig på universitetet, och blev skickliga på shejping – en process där ett målbeteende lärs ut i små delbeteenden, som systematiskt belönas. De lärde sig också om sekundära förstärkare – unika ljud så som en klicker eller visselpipa som sammankopplat med mat, kunde användas för att tala om för djuret exakt när det hade gjort något rätt. Paret, som såg hur verkningsfulla dessa icke-vålds tekniker kunde vara, bestämde sig för att när kriget var över, starta någon typ av företag där de skulle använda operant teknologi för att hjälpa till att lösa problem för djur och, sedan, för människor. 1947 bildade de Animal Behavior Enterprises (ABE), vars uppdrag var att visa att operant betingning kunde ge bättre och snabbare resultat och med litet eller inget användande av aversiver. De började med hundar, men tränare undvek den nya metoden, och hävdade att folk hade bedrivit framgångsrik träning under århundraden, och att någon ny metod inte behövdes. Avvisade på hundfronten, vände sig Brelands mot andra arter. Under 47 år tränade ABE djur för sin egen djurpark, IQ Zoo i Hot Springs, Arkansas, såväl som för shower över hela landet. Under ABE’s storhetstid kunde Brelands ha upp till 1000 djur under träning, många för företag som General Mills, som använde dem i reklam och vid försäljningskonferenser. De arbetade även med djurs beteenden och träningsprojekt för organisationer som U.S. Navy och Purina, likaså för Marineland of Florida och Parrot Jungle, där de utvecklade den första av de numera traditionella delfinoch papegojshowerna. När de började fanns det bara en tränad delfin, som det hade tagit tränarna två år att få klar för uppvisning. Det tog Keller sex veckor att träna två delfiner att utföra samma beteenden. Bob Bailey träffade Brelands när han var anställd som ledare för delfinträningen hos marinen, och Keller och Marian hade kontrakterats för att hjälpa till. ”Jag tillbringade sex månader på ABE för att lära mig träna djur, inklusive hönor”, sade han. Bigstockphoto Tre år senare, samma år som Keller avled, ingick Bailey i ABE som assisterande teknisk direktör och chef för regeringens program. Senare blev han även forskningsledare och därefter exekutiv vicepresident och företagsledare. Så småningom gifte han sig med Marian. Under loppet av deras karriär tränade Baileys mer än 140 arter (eller ca 16 000 individuella djur). 37 År 1990 pensionerade de sig och avslutade ABE. Men så, under 1996 fick de en rad telefonsamtal från Simon Prins. Hur Försvaret övertalade Marian och Bob Bailey att hjälpa till ”Jag reste runt i världen ett helt år på jakt efter nya träningsmetoder”, säger Simon. ”En dag såg jag en delfinshow, och flickorna tränade delfinerna att utföra helt otroliga beteenden, utan elhalsband eller andra straffanordningar. Jag gjorde flera undersökningar, och alla ledde tillbaka till Marian och Bob Bailey. Så jag tog kontakt med dem”. Det tog 20 emails och 10 telefonsamtal innan paret gick med på att hjälpa till. ”Bob var ganska oartig….han lade på luren många gånger”. ”Vi ville inte samarbeta med polis och försvar; enligt våra erfarenheter är deras träning straffbaserad”, säger Bob. I USA hade Baileys en känsla av att tvångsbaserade tränare inte kunde övergå till operant teknologi, för förr eller senare återgick de till den metod som de kände sig mest vana vid. ”Dessa tränare tar det vi säger och modifierar det. De tar bra principer i operant betingning och förändrar dem, och säger sedan att det inte fungerar”. Så småningom, då Prins fortsatte att rätta sig efter Bob’s växande krav, gick Bob med på ett samarbete. Prins kom tillsammans med några få andra tränare, samt sina överordnade, till Bailey’s huvudkvarter Hot Spring, för att lära sig, genom att träna höns. Animal Behavior Enterprises hade testat många djur i inlärningssammanhang och kommit fram till att höns ger den utan tvivel bästa träningsmodellen. Prins och hans chefer lärde sig snabbt att träning är Bigstockphoto en teknisk färdighet och inte en mystisk, medfödd förmåga. En vetenskap, inte ett hantverk. De tränade hönor i att selektivt picka på bara en typ av föremål i en grupp av flera, och att utföra en uppgift bara på signal. De lärde sig att träna beteenden som en serie av många små shejping-steg, och att hålla reda på resultatet av varje försök för att avgöra om de hade lyckats eller behövde revidera sin teknik eller plan. Allt detta gjorde de med positiv förstärkning – utan att fysiskt manipulera hönsen. Att byta till denna ”nya” teknologi var en utmaning ”Bob och Marian förändrade hela mitt perspektiv på djurträning”, säger Prins. Som ett resultat av detta nådde han alla de mål som sattes 1996, och mer därtill. I början var det svårt. ABE hade utvecklat fjärrdirigering av katter, hundar och delfiner redan 1967. Under månader kunde de träna delfiner att utföra många beteenden, inklusive en 12 timmars färd på en 13 kilometers runda utan förstärkning. Det tog Prins tre år att förstå metoderna. ”Jag pratade med Bob via mail och telefon, men det var svårt, då jag var den ende här som använde dessa tekniker”, minns Prins. Processen krävde att han tänkte igenom vad han ville, planerade hur han skulle uppnå det, och sedan genomförde planen och samlade data. Därefter skulle det göras en utvärdering av data och eventuella förändringar i planen baserat på resultaten. Denna process definierar ämnet tillämpad djurpsykologi som Brelands hade skapat, baserat på Skinners arbete. Det är något som de flesta hundtränare har svårt att klara av. Varje gång Prins körde fast, föll han tillbaka till sin gamla vana att skylla på hunden istället för att inse att han hade signalerat fel beteende med sitt kroppsspråk, eller dålig timing eller att han hade använt en ineffektiv shejpingplan. Enligt Bob skulle den traditionella metoden gett rådet ”Hämta en större käpp och slå hunden hårdare”. Han påminde Prins om nödvändigheten av att sluta skylla på hunden och istället titta noga på videobevisen för att se vad som hade gått fel. ”Han hade tränat inför andra tränare som under många år hade lärt honom att det var hundens fel, och att han måste korrigera hunden”, säger Bob. ”Om det är du som gör fel, borde du slå dig själv, inte hunden”. Den treåriga processen var svår, men han höll ut eftersom han kände på sig att detta var det enda sättet de kunde uppnå den stabilitet och tillförlitlighet som de behövde. Som Prins förklarar, ”Om du har en hund som tränats med straff, blir den i en ny 38 Björn Fröding situation osäker på vad den ska göra. Den är rädd för att bli straffad, även om straffet är milt. Hundar slutar arbeta, inlärningen saktar av eller upphör”. Han hade redan förstått att det var mycket effektivare att betinga ett djur att uppfatta världen som en plats där något positivt när som helst kunde inträffa. Succé! Snabbare inlärning och mer tillförlitligt utförande Prins höll ut tills han bemästrade teknikerna. Resultatet blev att programmet överträffade förväntningarna! ”Våra hundar arbetar ofta långt ifrån oss, ofta i mörkret och alltid i en miljö de aldrig har varit i”, säger han. Även om tränare förbereder hundarna inför många situationer, kan de aldrig simulera verkliga uppdrag som vanligtvis förekommer i oförutsägbara omgivningar och är stressande för föraren. Men genom att lära hundarna att det är roligt att prestera i många svåra situationer, klarar de av att prestera tillförlitligt. Inlärningstempot har också förbättrats. ”Med den första hunden tog det mig åtta månader att träna honom att följa en laser. Med operant betingning tar det mig numera fyra veckor.” Träningen baseras övervägande på positiv förstärkning, men både Bailey och Prins poängterar att också aversiver används ibland, men inte förrän tränarna verkligen förstår operant betingning. De måste först ha genomgått alla fyra workshops för operant betingning (alltså träning med hönor) och ha tränat flitigt i sex månader. Då kan de använda aversiver endast om en hund uppvisar beteenden som utsätter honom själv, människor eller uppdrag för fara. Bestraffningen kan variera från verbala korrigeringar till elchock på låg nivå. Innan tränare använder elhalsband, måste de bära halsbandet runt sin egen nacke för att förstå hur det känns att bli tränad på detta sätt. De upptäcker hur det känns när det ges en korrigering, och ännu värre, ges i fel ögonblick, något som är vanligt även hos de mest erfarna tränarna. ”Då förstår de hur svårt det är, och de tycker inte om att använda det”, säger Prins. På det hela taget utgör aversiver mindre än en tusendel av träningen. Deras framgång har resulterat i att andra länder, som Belgien och Norge, har tagit till sig detta träningssätt. Trots fördelen med att andra kan lära sig av Prins’ misstag, upplever alla tränare i hans grupp något av det samma som han gjorde under sina första tre år. För att välja nya tränare, skickar Prins potentiella kandidater till Sverige på fyra 5-dagars chicken camp-läger. Bestraffningstränarna får det tufft. Vi ger dem fyra dagar för att se om de kan klara omställningen. Processen är en hård pärs”, hävdar han. Förändringen är dock värt det. Tränare ser skillnaden, och beviset finns inte bara i de intryck de får. Uppenbara fakta visar det: kortare träningstider, träning av fler hundar för mindre pengar, beteenden som de aldrig kunnat träna tidigare, och mer stabila, tillförlitliga hundar, vilket leder till fler lyckade uppdrag. Bailey förklarar att även om vissa tränare delvis motiveras av att de inte gillar hur de behandlar sin hund, är det så att ”de tränare som verkligen klarar förändringen, är de som vill ha mer framgång och som inser att helt enkelt fortsätta slå sin hund, inte kommer att ge den efterlängtade framgången”. Skicklighet i operant teknologi är det som kommer att ge dem det de önskar. När de väl har tagit till sig denna idé, kan de göra den förändring som tillåter hunden att lyckas. Och som en extra bonus kan förarna äntligen njuta av sitt arbete och detsamma kan hunden. Dr. Sophia Yin arbetar som beteendekonsult och veterinär vid San Francisco Veterinary Specialists. Hon skriver för flera veterinärtidningar och har arbetat i flera olika djurparker. Hon håller föreläsningar och seminarier både nationellt och internationellt, om ämnen som avhandlar hundens olika beteenden. Hon har även varit beteendeexpert i TV-programmet "Dogs" på Animal Planet. www.drsophiayin.com 39 Stanna kvar Text & foto: Jessica Johansson VARDAGSLYDNAD Du försöker lära din hund att sitta kvar och det fungerar perfekt hemma, men så fort ni utsätts för störning så har hunden glömt! Eller är det du som glömt att göra hunden störningstålig? Med effektiv träning kommer din hund se alla störningar som en rolig lek. Du har lagt din hund ned och gått därifrån men plötsligt några meter ifrån hunden springer en katt förbi, hunden skulle lätt kunna resa sig upp och jaga efter katten, men behärskar sig för den vet att detta är ännu ett trick från din sida, du försöker lura hunden att resa sig, men hunden är smartare än så och ligger kvar på sin plats. Lockelser Att lära hunden stanna kvar i en position är inte svårt, det svåra är att lära den stanna kvar när det finns annat som lockar. Dofterna på marken, en människa, en annan hund, ett löv som virvlar förbi och så vidare, hunden glömmer plötsligt bort att du bett den sitta kvar och reser sig för att undersöka sin omgivning. Ett annat exempel är när du ska träna inkallning, hunden sitter och du är på väg därifrån, plötsligt har du en glad hund i bakhasorna, som inte orkat vänta. Eller när ni ska ut genom dörren eller ur bilen, förväntan är på topp, det slutar med att du försöker fånga din hund och med fysiska krafter hålla den kvar tills kopplet är på. Och visst vore det underbart att kunna sätta sin hund medan man själv står och pratar med en bekant utan att hunden far runt, hoppar och beter sig. Men vad krävs då för att få hunden att stanna kvar i en position när det finns annat runt om som lockar? Fundera först på vilka belöningar din hund gillar. Vad går din hund i gång på? Boll på snöre? Repknut? Blodpudding? Korv? Testa er fram. Om hunden bara föredrar godis eller tvärtom bara leksaker så håll er till det. För att få en lyckad inlärning måste hunden vilja ha sin belöning. Om belöningen är tråkig så kommer hunden inte anstränga sig för att få den och inlärningen går förlorad. Grunden Det första vi behöver lära hunden är naturligtvis sitt och/eller ligg, när hunden kan sätta sig och/eller lägga sig så är det bara att sätta igång med träningen. Första träningspasset Stå med hunden framför dig. Vänta tills hunden sätter eller lägger sig ned. I handen bakom ryggen håller du belöningen det vill säga leksaken eller godiset. För sakta fram handen en bit framför hunden, om hunden är kvar i sin position så ger du ett ”fri kommando” exempelvis varsågod, detta kommando betyder att hunden nu är fri att resa sig upp och ta sin belöning. Skulle hunden resa sig upp innan du gett fri kommandot, ta bort belöningen. Sedan väntar du bara på att hunden sätter eller lägger sig ned igen, därefter gör du om samma övning igen men gör den då lite lättare så att hunden får lyckas. Kom ihåg att inte vänta för länge i början, visa belöningen och ge direkt fri kommandot – låt hunden ta sin belöning. Upprepa övningen några gånger. Kommando Vänta med att säga – stanna kvar Om vi redan från start säger – stanna kvar, så lär vi hunden att det är okej att resa sig trots kommandot, det tappar därmed sin betydelse. Lär hunden kommandot först när hunden lärt sig beteendet. Det enda kommando du ska säga redan från start är fri kommandot, och eftersom hunden kanske inte vet vad det betyder så får du servera belöningen och visa hunden att det är okej att röra sig. För varje träningspass försvårar du övningen lite grann. En kriteriestege kan se ut så här: • Sitt/ligg • Stå nära hunden, för sakta fram belöning • Utöka tiden med ett par sekunder • Dingla belöningen framför hunden • Ta ett steg ifrån hunden med belöningen framme • Dra belöningen framför hunden • Tappa belöningen på backen (var beredd att täcka över den med handen eller foten om hunden reser sig upp) • Gå längre ifrån hunden, bolla med belöningen i luften Tänka på följande • Hundens chans till belöning försvinner om den reser sig upp • Om hunden är ointresserad och väljer att göra andra saker – byt belöning till något som hunden verkligen vill ha • Om hunden reser sig upp gör om övningen och gör den eventuellt lite lättare så att hunden får chansen att lyckas • Var inte rädd för misslyckanden, att hunden reser sig upp ibland är en viktig del av träningen, hunden måste få lära sig vad som händer om den reser sig 41 innan sitt fri kommando. Resa sig = belöningen försvinner. Om din hund aldrig reser sig har du gjort retningen alldeles för lätt, öka svårighetsgraden • I varje träningspass gör du en liten försvåring • För bästa resultat träna små korta pass flera gånger per dag • När du byter till en ”hetare” belöning, gå tillbaka och gör övningen lite lättare • Fri kommandot betyder att hunden klarat sin uppgift och får sin belöning, det är viktigt att du berömmer hunden och engagerar dig i belönandet, om det är en leksak så leker du tillsammans med din hund en stund • Träna på olika platser, börja gärna inomhus där det inte finns så mycket annan störning Det är bara din fantasi som sätter gränser för retningar, här kommer några förslag: • Håll leksaken i handen framför hunden • Håll den i handen och dra den sakta bort från hunden (öka tempot successivt) • Dingla den fram och tillbaka 42 • Kasta upp leksaken i luften och fånga den • Droppa den på backen • Hoppa runt med leksaken • Gå runt hunden med leksaken • Kasta den en bit ifrån dig (var dock beredd att rusa fram till den om hunden reser sig) allt eftersom hunden blir duktigare kan du kasta längre och längre bort och åt olika håll, (du kan också använda dig av en ”belöningsvakt” det vill säga någon som tar upp belöningen om hunden skulle resa sig och springa dit) • Spring iväg med leksaken släpande i backen • Dutta med leksaken på hunden • Låt en kompis hjälpa till, kasta den fram och tillbaka mellan er, låt kompisen retas med belöningen Alla ovanstående punkter går bra att göra med godis, tänk bara på att den ska vara synlig för hunden. Om du exempelvis använder dig av en hel köttbulle så kan du ändå bryta en bit av den när du belönar, annars finns en stor risk att hunden blir mätt efter några träningspass. Passivitet När du kommit en bit i inlärningen är det viktigt att ta in passivitet i träningen, det vill säga att du även blir passiv i perioder. Om man inte gör detta kommer hunden bli väldigt duktig på att sitta stilla när det händer saker runt omkring den, men när det är stilla kommer den troligtvis resa sig upp. Träna på detta genom att leka framför hunden. Ta sedan bort belöningen, stå helt stilla några sekunder, ge fri-kommando och belöna. Öka på tiden då du är passiv successivt. Du kan också: leka – bli passiv – leka – belöna eller vara passiv – leka – belöna. Varva också med att vara passiv och sen belöna direkt. Variation Hundar ser snabbt mönster och vi har lätt för att bli förutsägbara, försök variera följande faktorer: Tid – när hunden börjar förstå vad det hela går ut på variera tiden Platser – låt inte träningen bli förknippad med en och samma plats Belöningspunkten – ibland belönar du i positionen och ibland får hunden springa iväg och ta sin belöning på avstånd Din ritual innan träning – det största misstaget man kan göra är att låta hunden veta när den har chans till belöning och när den inte har det. Du gör det lätt för hunden att skilja på träning och ”verklighet” . Försök därför att alltid ha små belöningar liggandes i fickan, träningspasset kan komma när som helst Retningar – bara fantasin sätter gränser, fundera på vad som lockar din hund, använd dig av det Resultatet För hunden blir det här en rolig lek. Den kommer se störningar som roliga utmaningar. Hunden vill dit, men vet att enda sättet att få det den vill ha är att bibehålla sin position. I ”verkligheten” kan hunden inte få jaga efter katten som precis sprang förbi, men det spelar ingen roll – beteendet är inlärt och du kan lätt byta ut katten mot hundens belöning. Jessica Johansson är instruktör och driver företaget Hundutbildaren i Karlstad. Tävlar i Elit Lydnad och Bruks, har Border Collien Riva och Kelpien Inka. www.hundutbildaren.bloggplatsen.se 43 VENTER PÅ SVENSK TEKST Challenge Tekst & foto: Merete A. Huser MED RYGGEN TIL – UTEN BLIKKONTAKT Det er veldig vanlig, og veldig fint å se hund og fører jobbe for å oppnå en god og intens blikkontakt. Kontakttrening er en viktig del av det å trene hund, og enhver bevisst hundetrener vet å verdsette hundens øyekontakt. Hvis du vil jobbe med noe som er litt annerledes moro, eller hvis du vil prøve deg på freestyle/kreativ lydighet, vil jeg utfordre deg til å lære hunden å jobbe med ryggen til deg uten blikkontakt, som grunnferdighet for et lite utvalg andre øvelser - for eks. sitte bamse eller stå på to ben. Khan og jeg jobbet med disse posisjonene for et par år siden. Canis Challenge er et fast innslag i Canis. Her gir vi deg forslag til hvordan du kan gå fram for å lære hunden din triks og øvelser litt utenom det vanlige. Tar DU utfordringen? Send inn bilder fra treningen og bli med i trekningen av et Canistelt til en verdi av 1890,-! Jeg belønnet all foran atferd med ryggen til meg og alltid med full mental fokus bakover, ved å kaste en ball rett foran han. (Se siste avsnitt, for klikkerteknikk). Ett moment om gangen Først kan du lære hunden å stå i ro med hodet låst rett framover, mens du er bak. Når den klarer dette, kan du lære den å gjøre andre øvelser med ryggen mot deg. Hunden skal ha like stor mental fokus mot deg, som om den jobber med øyekontakt. Selv brukte jeg targethånd på begynnelsen, for å få hunden til å forstå at han skulle fokusere fram og litt opp. (Hvor mye opp får enhver bestemme selv). Khan stod frivillig, og når han stod en stund selv om jeg beveget meg rundt og bak han, holdt jeg min targethånd rett foran nesa hans, litt opp. (Dette forutsetter selvsagt at hunden allerede har lært å plassere snuten i den.) Han låste nesa i hånda, og jeg belønnet dette med godbiter servert ved targethånda. Her la jeg også inn noe omvendtlokking for at han virkelig skulle låse nesa i hånda mi. Dvs. jeg holdt godbit i min andre hånd, ved siden av hans hode, og den eneste måten han kunne få disse på, var ved å holde nesa hardt mot target. I motsatt fall, fjernet jeg både targethånd og godbit, og begynte på nytt. Når han klarte å fryse på denne måten noen sekunder, fikk han fri, før han rakk og røre på seg. Så var det bare å gjenta så mange ganger som trengs og øke tiden gradvis. Hunden står, du går bak 44 og presenterer targethånd foran nesa på hunden, belønner masse med godbiter ved target, og frier ut. Så må du fjerne targethånd. Det gjør du ved å løfte den opp og bakover, vekk fra hundens synsfelt mens hunden fortsatt står med hodet i ro. Belønn hele tiden her, med den andre hånda di. Vær forsiktig, så hunden faktisk står helt stille mens du belønner. Når den klarer å stå lenge slik, selv om target er forsvunnet, og du fortsatt er bak, kan du sette på et ord. Når hunden står rolig og ser framover mens du står bak, og du har satt på ord, kan dere forsøke å trene inn et helt nytt moment, fortsatt i bortvendt posisjon.. For eks. opp på to ben. Dette kan gå veldig greit hvis hunden kan øvelsen med blikkontakt først. 1 2 Jeg anbefaler at du har hunden i frivillig stå, vendt vekk fra deg, slik den nå har lært. Du står bak hunden. Og hvis den allerede har lært et ord for opp på to ben, kan det hende at den generaliserer lett, og prøver å gå opp på to ben når du gir signal, også når du står bak. Klikk & belønn. Husk og grip fatt i hver lille tendens til at hunden går opp på to. Bilde på to turn0. Forvent ikke full øvelse med en gang i ny posisjon. Belønn kjapt ved å kaste en ball forover og rett framfor hunden. Etter hvert får du kreve at hunden holder seg på to ben foran deg, mens du selv står bak. 3 1. Belønning i posisjon 2. Fjerning av targethånd 3. Belønning med ball framover 4. Mental fokus bakover 4 En annen posisjon du lett kan lære hunden nå, er å sitte bamse med ryggen til. Vanlig sitt er ofte det beste utgangspunktet for å kunne sitte bamse, så da må du først belønne hunden for å sitte vendt vekk fra deg, mens du beveger deg gradvis lenger og lenger bak. Her er shaping på sin plass, og du får forsøke å klikke kjapt, og belønne mens hunden sitter i posisjon. Når den kan sitte uten å se på deg, OG har lært et ord for sitte bamse med blikkontakt kan du si ditt signal for bamse, og teste om den forstår øvelsen også med deg bak. Gjør den det ikke, får du også her tenke shaping, og klikke og belønne for små tendenser til å løfte forbena opp, mens den sitter. Belønn med godbiter i posisjonen, og husk å frie ut før hunden feiler. Vær forsiktig så hunden ikke lener seg bakover mot deg. Det kan lett skje hvis du står helt nære hundens rygg. Øvelsen blir mest stabil hvis hunden allerede fra starten av lærer å sitte i god balanse, uten å måtte lene seg til deg. KLIKK = GÅ FRAM OG TA BELØNNING En smart teknikk for å få belønnet hunden for å gå forover, er å innføre at et klikk betyr ”se og gå fram – belønning kommer der”. Dette benyttet jeg meg 45 av når jeg ville lære Khan å tilby mer frivillige foranbevegelser. Tilbyr hunden dette frivillig, blir det nemlig en enkel sak å lære den andre øvelser foran, senere. Første steg: Når hunden beveger seg forover, kaster du ball (eller annet) fram over hodet på den. Når hunden får øye på belønningen enten i lufta eller på bakken foran seg - KLIKK. Dette blir et nytt signal for hunden, som betyr fokuser forover og ta belønningen. Gjenta mange ganger i ulike situasjoner. Det vil skape positive forventninger forover. Neste steg blir at du flytter klikket fram i tid, og klikker etter at du har kastet ballen, rett før hunden får øye på den foran seg. (Hvis hunden snur seg når den hører klikket, går du tilbake til første steg igjen.) Gikk det bra, flytter du klikket enda lenger fram i tid, og nå vil du merke at hunden begynner å titte framover med tydelige forventninger til belønning foran, når den hører klikket. Etter hvert som du er sikker på at hunden fortsetter framover – med visshet om at ball kommer der - selv flere sekunder etter klikket kan du flytte klikket så langt fram som du vil. Videre strategi er å klikke kun for det du vil ha, i vårt tilfelle at hunden beveger seg forover med ryggen til deg, uten blikkontakt. På begynnelsen er det altså veldig viktig HVOR du serverer belønningen, men når du har nådd dette stadiet, er det ikke lenger så viktig hvor belønningen kommer. Lykke til! Gå inn på www.canis.no/canischallenge. Send oss bilder eller video av treningen din! 46 Maria Söderlund Ann-Louise Ryrvik Anna Larsson Tel: 0735-15 95 13 Tel: +358 (0)457 3429 407 [email protected] [email protected] www.canis.no/trondheim www.canis.se/aaland Tel: 0704-32 17 77 [email protected] www.canis.se/sormland Carina Swartling Åsa Jakobsson Anna-Karin Lundmark Tel: 0761-41 00 28 Tlf. 0046 706564942 [email protected] [email protected] www.canis.se/skaraborg www.canis.se/are Tel: 0706 17 8369 [email protected] www.canis.se/skane Christel Östlund Magnus Karlsson Anna Karin Dernsjö Grethe Eklund Ulrika Norell Lena Gunnarsson Tel: 0706-01 20 34 [email protected] www.canis.no/umea Tel: 070-358 11 09 [email protected] www.canis.se/halland Tel: +358 (0)40 505 10 37 [email protected] www.canis.se/aaland Tel: 070-304 18 65 [email protected] www.canis.se/gavle_dala Tel: 070-254 37 77 [email protected] www.canis.se/gavle_dala Tel: 0300-25885 [email protected] www.canis.se/goteborg Maria Yttermyr Lotta Könberg Ann-Sofie Johnasson Camilla Thörner Elsa Blomster Håvard Bakken Tel: 018-29 12 78 [email protected] www.canis.se/uppland Tel: 0703-32 85 27 [email protected] www.canis.se/ostersund Tel: 070-370 81 51 [email protected] www.canis.se/halland Tel: 070-988 69 73 [email protected] www.canis.se/sormland Tel: 0736-21 50 74 [email protected] www.canis.se/smaland [email protected] www.canis.se/are (Göteborg & Kungsbacka + Småland) Mary Tjärn Wright Tel: 070-843 52 82 [email protected] www.canis.se/stockholm Vår målsättning är glada och lydiga hundar – och inte minst kompetenta hundägare som vet hur de skall träna sin hund på ett effektivt sätt. Efter en kurs ska du kunna lösa egna träningsutmaningar på egen hand. Canis Hundskola använder en träningsmetod som kallas ”klickerträning” på alla våra kurser. Med klickerträning kan du lära din hund vad som helst - både vardagslydnad, tävlingslydnad, agility, brukslydnad, cirkuskonster och mycket mer. Hos oss träffar du mycket kvalificerade instruktörer som verkligen kan klickerträning. Canis Hundskola har små grupper på alla kurser. Som elev är du därmed garanterad att instruktören har tid att ge individuellt anpassad vägledning till varje hund och dess ägare. Och inte minst är vi kända för att ha världens trevligaste instruktörer – det ska vara trevligt att gå på kurs hos oss! Morten Egt vedt & Cecilie Køste Hovedinstruktører Morten Egt vedt & Cecilie Køste Huvudinstruktörer www.canishundeskole.no www.canishundskola.se 47 B Posttidning B: Avs: Hundtidningen Canis Box 3110 831 03 Östersund Allt för hunden I Canis´ nätbutik hittar du ett stort urval av hundböcker och hundutrustning. Snabb leverans, portofritt vid köp över 1000 kr. VÄLKOMMEN TILL EN TREVLIG NÄTHANDEL! yummees godis 55:- shaping bok 275:- värmedyna 369:- Back on track Från 498:- reflexväst 198:- Metallapport från 269:- Palisades pack från 1249:- Oster paw cleaner 126:- rephandtak med boll 29:- Alltid billigast (vi har prisgaranti!) Snabb leverans (prova så får du se!) Stort urval av böcker och hundartiklar www.canis.se