Kortdrivarens injagning – korta råd för en alp. dachsbracke

En ”kortdrivare” (eller ”mellandrivare”) är olika saker beroende på var och hur man jagar och är en produkt av arv och miljö. Förutom arvet är det grunddressyren och injagningen som avgör om den blir en kortdrivare eller inte.

Kontakten med den unga hunden är mycket viktig

och man bör umgås så mycket som möjligt för att minska deras självständighet – alltså ingen hundgårdshund för jämnan.

Inkallning

En trygghet är framför allt att kunna kalla in och stoppa sin hund i alla lägen. Inkallningsträning kan man börja med redan på valpen i samband med måltiderna genom kommando eller signal. Vänj den också vid att ta bakspår och komma på visselpipa eller jakthorn. Under jakt ska hunden hålla förarkontakt och inte vara ute på egna äventyr. Låt inte passkyttar eller någon annan koppla upp hunden.

Befäst grunddressyren

Ta med den unga hunden i alla tänkbara vardagssituationer och passa på att utnyttja dessa för att få en grundlydnad, t ex den får börja äta först på kommando, gå in och ut ur hus och bil på befallning osv. På köpet befästs också ledarskapet. För att lyckas, ha tålamod och gå långsamt fram med små steg i träningen. Går man direkt från dressyrplanens måttliga störningar till jaktens enorma retning med färsk viltvittring och synkontakt med vilt, så går oftast hunden helt ur hand. Steget blir för stort. Vistas i marker tillsammans med unghunden, även när det inte är jakt, och provocera och vänj den vid viltstörningar, så bygger man successivt upp lydnaden och kontakten.

Spårträna

Träna unghunden på blodspår eller släpspår som legat ett par timmar. Förutom att hunden kan användas till eftersök, så stimuleras den till ett lugnt och spårnoga arbete även då den driver. Försök att bli klar med spårträningen

innan

man börjar jaga med hunden för att undvika att den slår över till färska spår om den först tränats på drevjakt. Det är även en fördel om man önskar avels-meritera sin hund.

Börja inte jaga för tidigt

Det viktiga är inte att vilt skjuts för unghunden, vänta hellre en säsong. Då minskar risken för att unghunden utvecklas till en jaktidiot som jagar helt på egen hand. Hundar med stor jaktlust, som ohämmat får utveckla sina talanger på klövvilt utvecklas ofta till långdrivare.

Träna upp söket

De jaktliga förutsättningarna, terrängen, såtarnas storlek och vilttillgången skiljer sig åt högst betydligt beroende på var i landet man jagar. Jaga in unghunden ensam, sitt ner och vänta så får hunden i lugn och ro söka ut. När hunden försvinner ut på en söktur, stanna eller rör dig sakta framåt så att hunden verkligen får tid att kamma igenom terrängen. Vid upptag, stå kvar och vänta tills hunden återvänder efter fullbordat drev.

Träna på hare

Börja med hare! Träna gärna på öppna fält med full uppsikt över hundens förehavanden. Hunden ska aldrig se haren springa undan, utan sätts på löpan. Haren lämnar mindre vittring och är svårare för hunden att följa än vad klövviltet är. Träningen utvecklar hundens spårsäkerhet. Lär hunden att ta bakspåret tillbaka genom att stå kvar på upptagsplatsen.

Injagning på klövvilt

En bra förarkontakt skapas bäst genom att föraren går ensam med unghunden utan att andra hundar och jägare distraherar. Släpps den ihop med andra hundar under jakt, finns det risk för att den blir en ljudförstärkare som enbart hänger på. Jagar flera hundar i flock, tenderar dreven att bli långa, då hundarna hetsar varandra.