Transcript Här - Atlaware

lvskrift av
Johan Fe rdlnand, SahI st röms METIOARER,
Barndomstlden.
I en liten soldatstuga, son 1åg nellan Kulla by och Bästerna by
1 S1ätthöge församling av Kronobergs län föddes Jag den 15 apr1l 1EBJ. Min
Far Ånders Danj.el SatrLströn tjänade såsom sold.at vid Kronobergs regemente
nr 1 1 för det lllla soldattorpet vars rotebönder var i Bästerna södregård
ea.mt gårdarna i Misterhult. tr'ar avanserad.e sedernerå tilI Korporal vid Regementet. tr'ar och Mor voro sanmangifta med. varandra utan att äga några som
hiilst tiIlgångar. §kä1en härDör kan och kr.urde vara många - men såsom varande skä]et härför torde vara att nin far blev Läronad. ensan på grund av eln
fare död då nln far var endast ett år och nin mor miste han redan vld 8 års
ålder. Och n1n Mor var väL endast några år gammal clå hennes far rymde från
min Mornor och hennes två flickor som var mi.n Mor samt mln Moster Sofia.
Efter att sedan hava varlt gifta något år brände det li1la torvtiga hemmet
ned och tog alla tillgångar med sig. Stugan blev sedan på nytt uppförd och i den stugan föddes jag den t5 aprll 188r.
Jag mlnnes väI inte så mycket ifrån de yngsta åren men tycker mig
ändå minnas då Far wriformsklädd reste ti1I regementet och även så när han
kom tlIlbaka. Ävensom minnes jag hur barnskaran ökadeg. Vl blev nämllqen
tolv syskon varlbland jag blev den älöete genon att mln ä1dste broder Gustaf dog vid 17 års åld.er.
Hemmetg omfattning bestod av ett större rum med, en stor öppen spls.
Möbleringen bestod av två stycken ytdragssän§ar, en st soffa udragbar, en
skänk eller skåp, ett st klaffbord, en st byrå samt några st stolar. I den
öppna spisen lagades all mat och var dessutom den endg värmekälfan. 0ml«ing
spiseu samlades vi vid den tända härd.en. Jag ninnes särskj.lt och vIII för
övrigt aldrig glömma dessa stunder ilå vl om Julavton voro samla<ie där vid
spis och den tända brasan. Far vid vänster sida och Mor vid §ögra sidan om
oss syskon. Då Iäste Far Julevangeliet och så sjungo vi julpsalmer där vi
barn fiek hjäIpa till- sä gott vi kunde. Ja så kanske det blev någon liten
hjulklapp som vi fick on aldrlg så liten blev den dock oerhört uppskattad.
§å en a^rulan tilldragelse om julavton - tiet är d,e s.k. Julhögarna ? som bestod av ett par mindre brödkakor som Mor bakat 1 samband med julbaket oeh
så kom al-Itid Mo::mor upp till oss med en vetekrans och en bull-e. Dessa kakor ue[ krangar $nuir och bu11ar jämte Julhäst ? av vetenjöI lades sedan
på klafr'bord.et råit uppstaplat och väI ordnat sant fiek inte röras förrän
julen var slut. l'tt talgljus prydde hemmet och skapade stäi.nning jämte tle
oblitoriska julgrannen behöver väl knappast nämnas. Jag har nånga gånger
Iängtat tillbaka till dessa Julavtnar som gav sådaaa värden vilka aldrig
har kunnat gIömnas. Ja så kon juld,agmorron tlå vi barri som var så stora ått
vi kunde fiok fö1ja Far och Mor t1II kyrkan. O vad. jag gärna vj-Il roinnas de
från varje stuga som kunde
täncla julgranarna som stråIatle från
"tä#tirrft"en
synas från vägen tlIt
2.
Och sedan JullJusen
kyrkan,
1 kyrkanl Julsånger m.m.
Bom vl flck lyesna tiII.
§å kon ekoltid.en och jag börJade skolan I Bäeterna där skollokalvar
hyrde på andra botten t111 Anders Pettergson ( aet förkänar att nämnas
att denne Ånders Petterseon blev mln svärfar).Mln lärarlnna hetade Teolj.nda
nen genon att hon under skoltlden glfte sig ned en soldat som hetade Linclsten så fiek jag en ny lärarlnna som hetade .[manda. Ett minne trån nln första skola son jag vä1 bevarart är att jag en morron innan jag skulle gå
t111 skolan flck förhöras av Far hur Jag kunde 1äxan men döm om mina bekymmer jag kunde lnte 1äxan oeh flck med anled.ning häravsta.nna hemma en timme
tiIls jag kunde densanma. Då flck jae eå ti1l skolan gråtande en tlrnme sent
Då jag kon t111 skolan frågaie Iärarlnnan varför jag grät. Jag svarade då
gråtande: Jag kunde inte min }äxa. Kan tlu den nu blev frågan och efter att
Iärarinnan konstaterat detta fic$ jag av h&inne ett glas grädde samt skorporo Jag tyckte klart att tlet var en snä1l lärarlnna. Och fick sed.e:mera en
gång som Jag senare ska1l'bekantgöra vlsa nin tacksamhet tlll henne.
Jag gick endast ett år 1 småskolan och började sedan 1 folkskolan. I
denna skola gick jag i två tertiner då jag på Fars önskan fick ut exanen.
Det var niimligen så att Far käntle att ned. hänsyn tiI1 barreskarans storlek
jag som inte kuntle och inte vi11e tilL att sy ( nar nänligen skräddare 1111
yrket) j"e behövdes för att hJäIpa t1Ll ned försörJnlngen. Jag hörde då Far
frågade Kyrkoherden §andström om jag krrnde få examensbetyg. Kyrkoherden
sade då rr vi ska1l se'vad pojken kan. [är examen var glut sade Kyrkoherden
rr ri:crtrtlxrr
pojken får examen.
Skol1äraren hetade Rylander, av honom fick Jag en gång pisk av ett
ris son han var ute och skar rr 1 en bJörkbuske, av d,etta fick jag smaka
i ansikten, vilket förorsakade nrlsor 1 ansiktet. Jag blev hemma en vecka
av förenämnd,a behandlingar. Sko11äraren fick komma hem och be om förIåtelse
för att han handlat orätt. Jag kuncle nänillgen lnte ge en uttömmande tleflnl*
tlon på självljutlen.
Under nln skoltiti tlog min äldsta syster Estrid. Jag vill mlnnas
att hon var 6 år gammal. Och dödsorsaken var troligen rllfterl. Det var en I
Iördag hon sluatde under tlen tlden var jag i skolan.
Under min skoltid fiek jag hjäIpa tiII med sådana arbeten son jag
kuncle göra. Dessutom gick jag i söndagsskola. Min lärarj-naa hetade Eohanna
och vid, en sönd.agsskoleavsLutning fiek jag ta emot såsom premier ett nya
testamente - cletta överIämnades aY Jonas Nilsson i Banke. Ja så flek jag f
föIJa Metl Mor pÅ stugrnöten som anordnatles I Kulla och I Bästerra. Något
missi-onshus fanns leke d.å utan vissa hem där husfadern hade lntresse för
frikyrkllg verksanhet öppnades för frikyrkliga nöten. Ia:nnen på ett par av
d.essa predokanter som predÅkade och sJung minns jag. Ere hetade Nase ? Nilsson oeh en annan Karl .lnton från §kog. Dessa 4öten voro värne oeh gav god
aad11 behål1ning. Jag ninns förstäa jag var r.ug oeh oerfaren hur påverkad
jag ändå Yar aY d.essa möten. En gång fick Jag fö1ja med Mor till Iagel.
i
,
,.
Där brukades årIlgen under sommartld anord.nag frlluftsmöten. Den gån6en
var tröskverksbordet predlkstol och talare var cten gamle Vaxholmspredlkanter
KarI lnddreson. Han talade denna gång över texten tt en ltten titt och 1 sen
mig lcke och åter en llten tld och I sen mlgrr. Under tltlen han sade n en
liten tld och 1 sen mig ickrr kröp han under tröskverksbortlet och då han sade
lten liten titl och i sen nig reste han slg och blev synllg,
En episod. fråa min barndonstial sorn jag särsklIt nlnnes var att mln I
broder Gustaf och jag hade kanlner. Så hade vl en dag varlt på grannens åker i.
och tagit gräs til1 våra kaniner. När Mor kom och flck ee dletta sade hon
tag gräset 1 en korg och föIj med mlg ner ti1l KäI1evlk oeh bed KaJsa oeh
i
Daniel on förIåtelse för eit fe1. Vi gick och Mor var med.. När vl kom i-n
på KäIlevik så sku1le vi framföra vårt ärende - men det var svårt att be om
förIåtetse för felet vi gjort. Dock jag mlnns att jag sjä1v bad om för1åte1s:
men Gustaf gjorde det inte vlIket betydcle att han fick ptsk när v1 kom hem.
En annan eåne minns $ag att Jag varit raeil t111 Ku11a ned vår ko som i
gick i bete i deras hage. Jag had.e då stannat kvar hos pojkanaa i Ku11a för i
att hjälpa dem att göra kaninburar. Jag kom således hem rätt sent på ,o""or. i
t;
i
I
NärjagdåkomhernmöttesjagavFarmenenvä1förkäntörf11eamtbeskedet
rr nu kan du äta frukost där du varlt. Detta betyrlde att jag gick min väg
vilket betydde att Far, Mor sant syskon gick ut att leta efter mig och h1ttade mlg sovande 1 ett dike. Mtn 1iIla snälla Mor hade våfflor i fickan t111mlg som jag ninns smakade bra. Jag var klart hungrig.
I
Intil1 vårt het var en grind. som stängde över allmänna vägen. Då
vägen var rätt livligt trafikeract tjåinad.e vi och jag oss någon slant då oeh
då med att öppna denna grind e11er Ie som det då ka1Iades.
Det är de första minnerr jag har av att vara ägare t111 en sIant. Oftast var det 1 öre man fick för öppnandet av grinden men någon gång 2 öre.
Och någon gång kanske det blev en karemeIl.
t
Före skolans början hade jag en s.k. -tBC-bok med, en tuppe avbildad I
,
slutet av densa-mma. Denna tuppe kunde om marl var duktlg att 1äsa någon
gäng värpa pengar - och tänk att det trodde jag.
En tlel kära minnen från barndometiden äro de stunder och de gånger
då vi mlnst en gång om året fick gå netl tt11 Mormor och äta kråftor som
Mormor sjäIv hade fiskat i en bäck son 1åg nära [lormors stuga - och vi ka1lade bäcken för Mor"mors bäck. Ått vi gladdes. åt att få gå t111 Morrnor det
kan jag särskilt mlnnas oeh jag tyckes ännu känna hur roligt det var att i
!'[ors och Fars säI1skap få av glädje tillryggalägga vägen nest hoppande och
springgnde. Det var för övrigt alltid roligt att vara hos Normor.
;
Ett minne av annat slag jag har ifrån Moruor det var när Moster Sofia hade bröIlop som var anordnat I d.en 1iIIa stugan. Jag tycker mlg oe }i{oster och Morbror när de gick fram tl1l tlet 1111a altaret som var ett nlndre
bord väI lordnlngstäI1t för högtlden och där var ett par mlndre pa1Iar eom
,
Ivioeter och Morbror böjde knä v1d.
4'
fick jag Yara med och även föIja med Moster ttå hon flyttade tl1l sltt
nya hem vld SJövlken 1 tgnaryds by. Sandell kom ned ned sln bruna häst som
hade en vit b1äsa 1 pannan och vagnen som häeten var förpänd. var en vanllg
vagn med en hökanisbotten på och d.är lastades aIla Mosters plnaler på och
så bar det iväg till §jöviken. Efter att hava lossat lasset vid Mosters nya
hen körd.e §andell ned t111, Södratorp för att hos smeden där 1åta sko sln hä
En gång flck jag föIJa ned på begravntng t111 Rös11da. Det var när
Mors Farfar var död. Då hade Far fått Iåna Johan l{llssons häst i KuIIa.
Hästen hetade Piirla och var gvart. Far var kIädd I soldatrrngeform och hade
plyn i mössaa. Då Far skuIle öppna en grind i närheten av Kexår nlnns jag
att häeten blev rädci troligen för plymen i mögsan. Men a1lt gick bra. Och
vi kon tiII Rös1id.a. Ifrån begravningen minns jag att Mor lyfte upp mig så
att jag flck se Iiket. Men föIja netl t111 kyrkan flck jag inte. Und.er titten
dom var I kyrkan minns jag att det fanas en sådan tlär tuppe av pIåt som om
nan bIåste 1 änclen gav ljdd lfrån sig. Och det tyckte jeg var roligt. Något
i övrigt från denna begravniug minns Jag eJ- lnte eas hemfärden har Jag något minne EE.
Ett annat minne från barndomstiden har jag. Det var nämligen så att
Far hade bestänt sig för att öka ut den odlatle jordarealen med att odla upl
ett stycke av hagens nordöetEr d.el och hade därför överenskommlt ned en sol
dat som hetad.e Phil och en annan gubbe gom brukatle kal1as för Pelle-Here vad hans verkliga nemn var vet jag inte - att odla ett stycke som vi sedarr
kallade för träden. Här inon detta område var mycket sten och på en del av
dessa stenar växte en slags mossa som brände väldlgt lätt. Gustaf och jag
hatle därför plockat ihop en d.el av sådan mossa och på något sätt kommlt åt
en bunt täntlstlckor (svaveltäindstickör) och gjort en ordentlig fyr. Klart
föreIåg ea stor rlsk med denna elclhärd att sprlda si§ i skogen men d.et förr
vi k]art inte.Emellertid hade Mor observerat vår eId.härd och };ommer ut och
sIäcker densamma sarnt iar ossmed. in i den IiI1a stugan och där fick vi välförkänt smaka riset sarnt lova att aldrig mer göra så. Hur detta }öfte iröIJ-r
vågar jag inte säga. Pojkar är nänligen pojkar var man än har dem. Har dom
inte gjorb något spextakel så tänirer dom att göra. Oeh så var det med mis.
Därför fick jag ofta höra dettarr vad skall tlet bliva av dig barn. Bn gång
Marla på få1ten ? var iros värt så sa just lillortt jag vet inte vad d.et skall
blfiva av den pojkerrtr. Och till rnin glädje fick jag höra av Maria. rrÅ Lena
d.et blir kanske ditt bästa barn" Att jag tyckte om Maria kan nog väl iör'str
Ifrån barndornstiden finns rttt klart rätt många minnen men al-lt k,
knappast nedshrivas" IIagra saker utöver vad redan är nedskrivet viIl jag
dock här arrteckna. ELt li-tet flackbord som inte bLev närnnt under rubriken
hemmets omfattning förkiinar att något omnämnas. Det var ett litet bord äve
1ågt som had.e två flaciior att nedfäIlas. Vid d.etta bord fick vi intaga vår
nåltider. Barnen stående och l[or sant Far sittande. Brödkakan hade Far dis
positionsrätten över d.v.s. Far skar bröd tllt oss efter den råd han hade.
Sedan
5'
Potatls flck vi alltid äta eå mycket vl vllle - men fläsk eller s111bltarna mättee tlII. Det var lnte lätt för Mor och Far att ned de inkomstmöJllgheter de hade få aIlt att vä1 räcka t111 åt tlen ändå stora barnskararro Vl växte dock upp oeh blev alla rätt stora och kraftlga. Det var en m
mycket god ordning i vårt hen. Vl nåste alltltl fråga om vl vll1e gä någonstans. Och fick vt då Iöfte clärtllI så blev alltltt tlclen bestiintt när vl
skuLle vara hemma igen. Jag minns särskilt en gång då vl överskrldlt dessa
5ssf,ämmelser hur jag lät mln då levande broder Gustaf gå fore in för att
såmedelst få lite kännedom om hur tlet kuncle gå mett försummelsen. Den gången vi1I jag mlnnas att det gick ganska bra. Dock har jag minnen av då jag
fick smaka riset för att hava överskridlt den 1övtestitl som var faststäIld,
Andra minnen kan också antecknaa som trsro att då Far var på Kronobergs'he
och sydde. Han var nämligen oekså nilitärskrädd.are.. Då kon Far hem på Iör
tiagskväIlen och var hemmg över söndag. Tittigt på nåntiagmomon gick Far ifr
hemmet, vägen t111 Kronobergs hed var ca 1* mll och Far skuIle vara på arbetsplateen när arbetstlden började - troligen var tiet kI 6 på moronen.
Yäekan var då packad med mat för hela veckan. Det var säkert mycket tungt
för Far att denna långa väg bära d.enna väska. Jag tycker mlg ofta ee när
Far traskadd lvä9. När Ad,olf och Kar1, mina bröder, voro t111räekllgt
ga.nla fick även d,om föIja med Far. Adolf och Karl voro nämligen Far behjälp1lga ned att ef,. Ja även min broder Gustaf som clog hJelpte Far att
sy ocb sedan även min yngste broder Gustaf blev Fars nedhjäIpare. Min Mor
var sönnerska oeh hade rätt nycket sådant arbete. Men med hänsyn till tiet
myckna arbetet i hemmet fick hon ofta ta natten til1 hjä1p för att sy.
Hur många gånger minns jag inte då Mor behövde på kvällsstunden gå att
Iägga sig en stund och hon d.å baci mlg att väcka henne om 15 minuter. Jag
väckte henne klart inte förrän f - 1 tlnme gått - ty jag förstod att Ivlor t
hövde d,enna vila. När så Mor vilat på angivlt sätt kuntte det hända att
symaskinen surrad.e när klockan var 2 på natten och kanske Iängre. Själv
hade jag förtroendet att få hjelpa Mor att sy något - men Far fick jag ln.
te hjelpa och jag tror inte att jag var Iåinpad för skrädderiarbeten så
det var nog bäst som skedde. I stäIlet fick jag gå Mor tillhancta med Iib'
ärenden m.m. såsom bära in vetl ja l vissa fal1 hugga ved.. Och så minns
jag att jag fick hacka i potatisen och kupa till den - rn€n det arbetet
tyckte jag inte om. Jag ninns hur ledsen jag blev clå jag fick order om
att gå ut i potatislandet.
När jag slutat skolan, jag gick n&in1lgen endast i en småskoli
och två folkskolor. Oeh teruinslängden var d,ä 12 veckor. Så mina kunskape:
var urusla och jag tror inte.att jag kuncle nöjakttgt rälsra multiplikation
Men efter skolans slut blev jag de första åren barnplga. Jag var niimligen
tidvis nere hos Moster Sofia viö Sjöviken och passade hennes ältlsta flick
E1len och jaf tror sedermera även MatiLtla. Det påstås att Jag var duktlg
6.
såsom barajungf:rr. Moster gav nig åtminstone erkännande på det området.
Och jag mj.na§ att jag tJäIv trlvdes med det arbetet bra. Jag nlnns att
Moster Sofia var mycket rädd för spöken. Hon tyckte olg ofta se lycktor
eller andra föremåI som rörde sig på nystiska eätt sena mörkret inträtt.
§jäIv såg jag aldrig vare sig ljussken eller lyktor. §edan jag varit på
Sjöviken nägra gånger såsono barajungfnr fick jag dylik anställning hos
Karl Svensson, Bästerna Södregårti. Här fick jag uppglften att passa en
pojke son hetade Johan. Johans Mamma hetade Emma och tiog redan några år
efter som jag varit där. Jag brukade ofta ta den där gossen på ryggen och
springa hem. Det var bara en hage eIäer skog neIlan mltt hem ocg Bästerraa
Södregård. Jag tror inte jag hade något betalt för dessa mina uppdrag annat än mat och 1ogi.
Ja så bl-ev öet tid för konfi:matlon. Jag var 11 är ga*mal. Under
konfirrnstlonstitlen tjänade Jag hos Johannes Karleson i Bästerna uppersgården. Jag hade 20 kronor för hela året och så skuI1e Jag. visr:t hava ett
par strumpor och ett par' stövlar. Frå första början letltles jag vj-d och
1ängtad.e hem oerhört. Jag stotl en tlag och hackade fåraris oeh tlå kunde jag
se not mitt hem. Jag hackade och grät. Grät och haekade. [111 slut kunde
jag lnte Iängre utan bestände nig för att vara sjuk och giek hem. När jag
kon hem flck jag }ägga mlg. len Mor såg nog att lnte sjukd.ommen var så
allvar1ig och anade Mor eäkert var sjukclommen bestod uti. Efter att hava
legat ett par dagar så kom Johannes Karlsson körande tt1l Moheda station
ned något virke. När Mor såg honom komma glck hon ut och bad honom komma i
och det gjorde han. Jag ninns så väI vad han sade t111 mig. 0m d.u kommer
upp snart skall du få börja att köra hästen - och glad soir jag var för att
köra betytlde tletta att jag nästa dag gick upp och samtidigt giek till nitt
arbete och sedan gick ttet mycket bra. Jag fick också köra så nyeket jag
ville. På vlntren körde vi bjäIkar från en sjö eom heter Römrnen i närheter
av Hu1lvik. Johannes Karleson körtle med oxarna och' jag necl hästen. Jag
minns det var mycket ka11t varföre jag son inte var försedd metl riktiga
vinterkläd.er rätt ofta fick frysa. En gång jag kom hen från Moheda kan
jag mlnnas att lnte tlet giek att dra av träskostövlarna förränjag legat
I den öppna spisen och töat upp Iädret litet. Som titlf,gare nämnts så konfirmerades jag under vlntren då jag hatte tjänst hos Johannes Karlsson.
Min konfirmatj-ons1ärare var Kyrkoherde §andström. Han var nycket snäIl ocl
rar. Några särskild.a minnen från konfiruationstid.en har jag önte men jag
minnes,atttjag fick gå i nitt arbete ti11s mlna kamrater giek tiI1 §1ätthög och tiå fick jag in och kIä on mig - seclan sprang jag tiIIs jag hann
ilem. Kyrkohertlen påmj.nde nig alltid om att sjunga vicl lektionernas början
och s1ut. Han hade nämligen hört vid husförhöcpt som jag var på lnnan jag
ekulte börja mln konfirrnation att jag kunde sjunga.någorlunda bra. Kyrkoherden hade ttå sagt vad var det för pojke som. sJung så bra - då Hade kyrk'
värden Johan i Uppersgården att det var Johan Satrlströn oeh då minnes jag
att ti1I nin stora g1ädje tl.et blev en 5O-öring 1gåva. Att jag blev
glacl
(.
FI
väI knappatt sägas. Eå blev det konfl:rnatlonsdagen. Min konflrmationskostyn
var I'ars bröllopskostym som Far sytt om t111 mlg tlärför att den blivit för llten
till Farr Jag viII nlnnas att jag var , i varJe fall lcänd.e jag ntg, rätt fin i den.
liå hade jag den då vanliga styva hatten son var köpt på Moheda marknad. Det var inge
vackert att sätta på en liten pojke en sådan hatt. Man bleb llkason lillgammal - men
tiden och seden var sådan. Vid konfirrnatlonen fick jag en bibel 1 sklnnbanrl och på
första sidan av bibeln hade §rkoherden skrivit följandet |[111 Johan Ferdinand
§ahlström I Bästerna Sö<lregård Soldattorp vld dess Confi:matlon i S1ätthö§s kyrka
den 'ltl junl 1897
af
oehöver
Föräldrarna
Efes. 5t14 - 1 Petri
1: 18r19
Då nat bvardsgången var slut I vilken även Far och Mor cleltog kom Kyrkoherden ned t1lI oss t bänkarna vi satt och gråtande kramade om osg var och en. Det var
ett allvarsmättat minne son jag aldrig kunnat gIömma.
Under titten jag hade nin tjänst hog Johannes Karlsson fick jag helt naturligl
vid hätl3dagarna gå hen då och då. Av dessa tll1fäIlen har jag särskilt ett I mlnne
son aldrig kan glöm.mas. Det var en Iördag. Far hade på eftermiddagen haft rotebönderna nere i stugan för att komna överens om att köpa soldattorpet. Och Far had;
lyckate att till ett pris av 9OO:- kronor köpa torpet. Och från den tictpunkten had.e
tr'ar lön för korprolskapet med 150:- kronor per år. Från denna dagen åkte skylten
ned son satt vid cleu högra sidan av ingången ti11 stugan och å vllken tlet stodr
Norra Suanerbo Konpani ^L11bo härad. nr 115
Då jag tlen gången kom till clet förut omtalade leet eller grinden flck
jag se rnin 1111a Mor stå l den synnerli5;en prementiva tlörren. Dörren var niimligen
av enkltr bräder och.,en stor Iås som var av trä med en regel ut1. Då jag kom fran tl
stugan kom Mor och kramad.e om m1g och så sad.e hon: Johan lille nu har vi ändå ett
hem: Far har i dag köpt torpet. Och jag gladdes med. Mor. Och undra pil det. Så giek
tiden och eå korn tiå Moheda hästmarknad tlär jag också var med, och bestämde mig för
ny t;änst för komna^nde år. Far var med och hjelpte nig t111 rätta. Och från den
dagen vill jag börja räkna min ungdonstifl
8.
Ungdomstid,.
flyttade Jag tläL Anders I västregården 1 Ryd, Moheda
socken. Jag hade för ett år fäetat nlg t111 honour för en lön av v111 jag minnas
11Ot- Icrrnor..lnttdrs Yar en snäl1 karl och hans hustru hetade Vondla och var oclrså
snäIl. Dom hade en fI1cka och två poJkar. Och ptgan hetade Ämanda. Här flck Jag 1
etället för häst köra oxarÅnders hade nä"nIlgen ingen häst. Det var nänga gånger rätt
tungt arbete att alltid dras med deesa oxar. Jag var ju änclå inte så stor eller gapna] - nen det gick. En gång minns jag att jag körde ut götlsel, det var på sommaren
och oxarna fick d.et s.k. beset, d.e skenade och eprang hen med nlg, vä1te vagnen odr
blev sjäIva liggande i gödselhögen. Ja det var och blev ett bekyomer, men jag vi1l
minnas att pigan.lmanda, e,om var en tluktlg mänska hjelpte mig nånga gånger även denna gång kom hon t111 min hjeIp. Ett par stutar flck tämja. Och körde nånga gånger
ned, tll-I kvarnen I GrEinnaforsa för att få nalet säd. Det var ett par rara stutar
raen de blev ovana och hoppade över gärdesgården sant stäI1cle t111 en del förargelse.
Uader mina färder tiII Gråi.nnaforca har jag ninnet av att JaS 1 en affär var lnne
och köpte kex och det tyckte jag var gott. Så gick tiden och vld Moheda somnarrarknad sad.e min husbond.e titl nig. Johan jag är nu så trött på de där stutarna, v111
du köra upp tiI1 marknaden med dom och säIJa dom. Jag frågatle då vatl jag flck säIJa
sade 225t- kronor. Jag gav mig 1 väg t111 nafliceaden med kräken
den för och
^nders
och när jag kom på litlen vid Janssons hus ( min Mors moster hade en gång ägt oeh bol
i det huset) aa uOtte.jag två karlar, §orn frågade vad stutarna kostade. Tvåhundrafemtio kronor satle jag - och svaret blev - det är för mycket - ctå satte jag 23O?kronor och karlarzra sad,e 2252- kronor och jag smällde tilI. I.Lck 225:- kronor och
Iännade stutarna och glck hem och lännacte ifrån mtg pengama t111 lnders och fick
5:- kronor av honom och glek sedan til1 narloeaden. Und.er soulnaren l Ryd gick jag
ofta t111 Kronobergshecl - och det var roligt . Jag hade egentllgen - atå - si-nnelag
En fltcka i Ryd son hetade Ellsabet Salomonsson tyckte Jag on för nilitärltvet.
och hon tror jag tyckte om mlg. Vl var ofta i sällskap och Jag minns hon tyckte orn
när jag sjung för henne. Vår ungdom och barnslighet gav inte rum för mer - och sÅ
när jag reste ifrån Rytl - så var även detta s1ut. TiIl julen sonn firades under min
Ryd.stld fick j ag gä hem - och jag minns när jag kom hen att barnmorskan Yar där och Mor var sjuk. Det var min syster Evelåna som då föddes. Hon tlog sedan Evelina.
Jag tyckte nog inte att den julen var eå trevIlg.- iag har ett mlnne därav. Under
vintren hade stationskarlen Timansson 1lr{oheda ett g.t. tinnerhjelpe d.Y.s. att
bönderna körtle tiIl honom med en tlnmerstoek som skuIle bliva tiII ett hug han skul'
Ie bygga. Jag flck köra til1 honom med den där 1ånga tlnneratoeken oeh jag flck
ockgå vara med på kalaset på kväIlen. Huset som timret skuIle vara tilt står kvar I
Moheda och Jag tror att huset heter Timanssons hus än i dag. Ja så blev det snart
d,en Z1,oktober 1898 och jag hade fästat nlg tiII Gustaf 1 Kängshu1t, jag tror att
jag skulle ha en 1ön på 1752- kronor. Och så flyttade jag dlt. Jag har inte egendomligt nog så nånga minaen därifrå"n. Men däremot har jag så nycket mer minnen från
nitt eget hem. Under denna tid byggdes vår stuga on. Dgt var llarald åntlers§on §om
utförde detta arbeto - och r:nder tldcn botldc Mor och Far ned ba::n 1 Kulla skolhug.
Den 24/10 189?
1
.
L.
9,
utseend,e. Under detta
år dog nin äIdste broder Gustaf. Jag
tror det var pdi hösten oeh dötisorsaken var troligen Järnhlnnelnflammation. Jag var
och häleacle på honom en gång und,er hans lasarettstid och jag minns hur svårt clet
vsr för honom. flan skulle tala on för nig hur ont han hade och då tog han mot huvudet och sade ofullständigt nen ändå så Jag förstotl det rrvejker härn. Så kom han doc
hem och var bättre - Iner sjukdornen tllltog sedan och på hösten sanma dag som [Iohetla
marknad. var iri rlngde d.et för honom i §Iätthögs kyrka - och .'iag var mcd oeh ringde
1 Slätthögs kyrka ägde ringningen nrn. Und.er nin tid 1Ktingshult dog min faster
Anna-Sara. Det var i barnsäng hon dog. Hon hade ingen barnmorska ti11 hJäIp - utan
skulle reda eig som vanligt sjä1v - trerr denna gång mlsslyckades det oeh hon fick
Skolan har ännu
sa.mma
sLuta med döden.
det snart den 24 oktober 1899 och jag flyttade till §1ätthö
Jag hade fästat mlg till Morbror.Anders för en Iön av kronor 200:- för hela året.
Det var ett trevligt år. Vi hade tlär nycket roligt. Arbeta flck vi göra hårt - men
jag var ju såsom ba::n i huset oeh flck alldeles sanma bemötande som Morbrors barr: och det kändes klart rollgt. Unde'r vintern körc1e vi bjäLkar oeh slt :rar från Bergs
ekog t111 Moheda. lfre par oxar hade vl sant häst. Morbror YlIIe och Jag körcl.e oxarna och Gustaf hästen. Den ena oxen Jag körde var lnte så snäI1, lblancl när han lntc
vllle dra så vände han hurmdet åt nlg - men eå fick Jag rätta tlLl honom lgen och
een glck det bra.
Morbror Ånder s som var mtn Mors Morbror, var en mycket snäII karl.
och hade mycket stor förståelse för nlg. Det var bara synd. om honom för han harte
en sådan alak verk 1 kroppen.' På morgnarna innan han ledat till tlet hela - så var c
det besvärIigt - och man kunde höra hur han jä.urade si-g. Men stark var han, jag r
tror inte det var någon karl i soclcren som klarad.e honom.l/ ( I ttråi,ngstugan som
vi bod,de Ville Gustaf och jag had.e vi nycket roligt. Yi bmkade nog på lörd.agsich söndagokvällarrra dansa där. Då kon BJöraarydspojkarna upp nect eltt dragspel
och så kom KyrkoherdenE plgor gamt Morbrors Blenda ned 1 stugan och så gick tlet
runt tlär. Jag tror att det var Blend.a som lärde mig att dansa.)
1/ Sä blev det nyår 19OO - och Morbror hade åtagit slg att rlnga ln det nya
eeklet och det skulle pågå en he1 tlmme. Jag skuIIe klar$ vara med - och tyekes
nig nlnnas det var rätt kusligt att mltt 1 natten krypa upp i §rktornet och ttär
börja sllta med denna stora klockar som ver rätt.tung att ringa. Men Morbror som
var så stark klarad.e nog det mesta sjäIv - och Vl1Le samt jag hJä1pte t111. Gustaf
ringde sJälv tleu 1iIIa klockan oetr det var han mästare uti. Jag har ett mlnne av
att det var rätt mycket folk om natten på kyrkbaeken. På vlntren fick jag köra och
hitnta vatten tiIl kteaturen borta vid. torpet, d.en brunnen gav bra ned ratten. Ett
minne från detta arbete har jag. Närjag häintacle vatten från brunnsn och slog i det
stora trätunnanr som Yar upplagd på vagnen så speld.es alItld en del vatten. Och
när jag sedan ]ämnade brunnen kom det fram en hel del vesslor(hermelin) för att
dricka dom var klart töfstiga. De hade sitt tillhåI1 i grunden till torpstugan.
Det var en vacker syn att skåtla - och har bevarats. Var gång jag åker förbi clen p
platsea där torpet en gång varit nlne jag vesslorrr&o
Ja ett jag utnyttjades för arbete - d.et har redan framkommit - nen aIlt
Så blev
10.
gick så 1ätt och trevligt - därför att jag kände mig som hemma på etäI1et.
Blenda brukatte under hösten ta upp aäd efter mig. Jag försäkte att föIja med de
s.k. skåren så gott jag kunde" De blev klart någon gång smalare än de stora karlar'
nas skår - rtrBtl det tyckte inte Blenda iIIa om. Det blev klart mindre kärvar för
henne - och hon var hoa öåvä1 som jag tlå llten tlll växten. Så nalkatles den 24 oktober 19o0och jag tlärned skulle sluta nin tJänst såsom d.råing. Jag var väl heÅma rii
mltt föräldralrem någon tid men sed.an reste jag necl tiII Majenfors dör att tillsamm
nedt Karl ltalig hugga bJälkar i skog son tiIlhörde Ängaback - och var köpt av Ämanclas t tr,uraberg. Vl bodde inne i skogen hos en fanllj son hetade Solmgren. Det var
ett hårt arbete och förtJänsten bLev lnte så stor. Jag vräven tlllsalnmEns med' August i Misterhult och huggde bJälkar 1 en skog som var köpt av Johan Nilsson i KUI
La av Jonssons John. Och under en liten tid arbetade jag vict Ålvesta - Boråsbanans
byg;qnad. vid. grusgropen i lökaryd och ävån vid ett skottkärrelag mellan Rydaholn
och Hjortsberga. Dessa arbeten var alltför tunga för mig son inte var fuIlväxt,
vilket gjorde att jag sträckte mig mel}a,n magen och bröstet och fick stanna hemma
en tid. Rallarellvet var ett hårt' jobb oeh gav mtg inga värden att minnas. Jag viI
hel st 6J1ömma den tlden.
Vintren 19OO -1901 fortsatte jag ned ekogsarbete tllga^nmane med Åu{lust i
iriisterhult.Endag högg jag yxan i väastra benet. Jag hade träskostövIar på nig.
Kände att det b1ödde nen gick hela dagen ned. det som d.et var. När jag kom hem på
kvällen eade jag ti1l Mor att jag huggtt mig och då när jag tog av träskostövIarna var det mycket blod 1 tlen oeh ett rätt stort sår på sjäIva skenbenet. Det rblev
svårt med det såret - ty det'viIIe inte 1äkas. Under tiden jag var henma ned trasi
ga ben fick jag meddelande om att jag skulle få börja såsom statlonskarl i Eskilstuna. Mor och Far hatie nämligen oåbett en Kond.uktör 3jörkman att söka skaffa mig
anstäl1nj.ng vid järrrvägen. Och angelägen som jag var att få anstäIlning vitt Järnväg reste jag ti1l Eskllstuna med nitt d.åliga ben. E)nellertid blev det sämre med
benet och jag måste resa hem igen. Efter att hava vistas en tid i hemrnet och I\lor
sökt att pIåstra om såret blev det äntligen Iäkt. Under tiden hade jag stått i
kontakt med en stationskarl Olsson i Leholm on att söka skaffa nig arbete vid
järnvägen - med början såsom banarbetare. Jag flck brev ifrån O1sson att jag skulLe fä börja hos ea Sanmästare Eriksson i Hälsingborg. Och den 11 mars 1901 var ja6
färdig att länna nitt kära hem för att sedernera inte återvända dlt annat än för
att häIsa på . Mor ut::ustade mig så gott råd och möjligheter fa.nns. Ilel-a utrustnir
en fanns i en vanlig smålandskappsäck och bestod vä1 Jag mlnns det väI inte så väl
men torde vara någon skjorta , byxor, skor m.m. §äkert fick jag mitt nya testamenl
med, nig son jag fått i sönd.agsskolan. Detta testanente slarvad.es bort
- på något
för nig oförklarligt sätt - iag har varit ledsen över det nånga gånger. EoeIIertid var jag färd,ig med. nin snålandskappsäck odr tiden var lnne för att säga farvä.
Jag tror inte Far var hemma när jag Iåimnade hemmet, Far var rätt ofta borta oeh s
sydde. Men syskonen en del av d.em bJöd jag farväI - raen Mor vllle föIja nig ett
stycke på vägen. Och under ticlen bar Mor min kappsäck. När vi kornmit till den s.k
Storli tå skulle Mor vända och jag ta hand om min kappsäck sjä1v. Jag g1ömner a1d
dri-g d.å ![63 fämnade nig kappsäcken och gav nlg den värclefulla reskosten. rr Tag
Gud ned dig på färcte Johan så går det bra i livetrt. Ått d.eana reskost var den bäs
11.
få förstodiijag väI inte dÅ - men har seclesmera få erfara det - ty
reskosten var mig ti11 frälsning. Mor och jag sklldes - och jag vandrade vj-dare
med min kuppsäck. När jag kommit ner 1 tlalgången, som avslutade Storli, så såg jag
mig tlllbakaoch då stod nin 1illa snä1la Moder på höjden och vinkade. Den bilden
har jag aldrig kunnat g1ömna - u'tan ständigt dyker den fram för mln syn o och ssmtidigt påmlnnande nig om reskosten jag flck. Det var 1 l/+ nil tl1l Moheda station
sorn ja6; hade att vandra med min kappsäck. Setlan åkte Jag tåg tl1l Iiälsingborg och
flck byta tåg i llässleholm. Jag minns särskilt hur egendomligt jag tyckte folk
taLade 1 tåget från HässLeholn. T111 Hälsingborg kon Jag kI I på kväI1en. När jag
stigit av tåget minns jag att då jag glek Järnvägsgatan framåt, jag tog min en fun.
d.erare på var jag sku1le ligga över natten. Då såg jag ett hotell som hetade ÅngIe.
terre och jag tänkte - om det inte blir någon annan råd så får jag vä1 ligga där.
Men mitt bek;rmmer blev ttå att mina enda två kronor gick. Jag hade inte mer ä.n två
kronor i min ego när jag steg av vid Hälsingborg C. Doek jag var angeliigen att söka upp min blivande arbetsgivare, som var bannästare Eriksson. Då jag gick framåt
kom jag ti11 §tenbockeetatyn oeh.där var en banvakt som giek framför ett växlinr1ståg mcd en stor grön flagga, banvakten fick iag sedan veta att han hetade Oscar ?
Nil-bson. Denne frågade jag om han viste var Benmästare Eriksson bodde och han svarr
de att Eriksson bodde ute vid viadukten, där var ett grönt staket vid villan han
bodde uti. Jag viste klart inte vad viadukt yar men därenot gick jag ti11s jag kon
till ett grönt staket och kom.men dit gick jag ned och knackade på. Erikssons fru
kom och öppnade och meddelade att Eriksson lagt sig, men fick jag likvä1 stiga lnr,
han 1åg i en soffa på expeditionen. Jag häIsade och uträttacle nitt ärende och så
fick jag lövte om att påbörja arbete påföIjande dag. Jag svarad.e då att jag kanske
under morgondagen måste skaffa nig någonstans att bo - och fick då besked3 rrkom
då i övernorroo. Och jag tackacie och sade god natt. Kommen tillbaka ned i eentrum
av staden minns jag att det kom en sjöman och frågade mig om jag hade någonstans
att bo. Och jag svarad.e nej. Då erbjöd d.enne sjönan mig att skaffa mig rum on iag
bjöd nonon på en snaps. Och jag ninns att jag tvingades att göra detta och fick
logi prå ett stäL1e l Norra §trandgatan. Sedan flck jag ett rum inne p& gården pfi
lårrgvi,.nxelsgatan som jag betalade 11 kronor I månaden för. Den 15 mars gick ja6;
och anrnälde mig tilL nltt nya arbete, men jag visste inte att d.e började k1 6 så jag kom för sent varföre Eriksson sad.ert här.börjar vi kl 6 - men gå ut på bang
gårde;:r och anmäI dig för fö:man Johnsson han har svart skägg. Och mycket riktigt
träffad.e jag en man med svart skägg och anmäIde mig för honom. Jag fick då en skyf
fe1 och fick börja ned att lossa grus ur en järnvägsvagn. Grusen fyIld.es i en ny
lastkaj son var und.er byggnad. Årbetsdagen började k16 på morron och slutade kI 6
på kvällen och vi hade då en ersättning av 1.52 för dagen, som dock snart hiijdes
titl 1.44. Då toglet som kostade 1 1 kronor per nånad och maten 24 kronor var betal
var det inte nycket kvar av avlöningen. Jag nlnns d.å det lnte räkte till. Det
|,unde hända att det blev kvartedagar ? och ctå fick vi ingen betalning.
.)r:i1 kunde
12.
Jag minns mina ekononiska bekymmer, Kan mig mlnnas hur Jag en gilng skrev
hem t111 tr'ar med begäran att få låna 1O:- krmor men Far hade vä1 inga
pengar ty jag fick lnga. Detta betydde att Jag fick gå tlll- stanpen med
nin klocka och på den fiek jag 1åna 8 kronor. Så gick sonmaren odt hösten
nalkad.es då arbetskraften skulle minskas och jag såsom varand.e bland de
yn6eta fick bereda mig på att bliva utan arbete. Jag sökte då arbete hos
en bond,e i Kattarp sorn hetade Nils Jönsson och där flek jag köra två häs-
tar dels pIöja och dels köra betor t111 stationen, som lastades på Järnvögsvagnaro Meu även detta arbete tog slut och jag vandrade !111 llöganäs
för att söka jobb vid Gruvbolaget. Oeh tlär r:nder mar§tan ca 14O fot ner
arbetade jag under vintren dels som daglönare och dels som dragare. Det
var ett fult jobb. Särskilt var clragarearbeten tunkt och hårt och gav orsak tiIl bekSrmner. Und.er nin Höganästitt bodde iag på Brorsbacke hos en fru
Nordh. En dag wrder min dragaretidr jag drog från en koLhuggare som hetade
Lrundberg, hade ett rae uppstått i ett schakt som hetde Rutens schakt. Det
var ett ganmalt schalct som marl fyllt igen och nu skuLle öppna igen- och hade
med anfettnlng häraf börjat nere i. gruvan. Enellertld kon rlettett ras och begr
gravde 8 st arbetareo Jag och luntlberg var de första som kom fra.n 1111
rasef. Och ttet var lnte roligt att påbörJa detta röjnlngsarbete- under det
att de förolyckade j&nrad.e slg och kved 1 sina litlantlen. Dessa B st förolyckatte semt en tiII son hetade StåI och blev thjälsIagen av en sten sa.mma
dag begravdes på en gång. Det var en gripand.e begravning.
Emellertid gick tiden och våren kon då jag slutatte mitt gruvarbete
och reste ti11 Hälsingborg för att på nytt börja med nitt järnvägsarbete
son jag:indå mest älskatle av alla arbeten. Jag Iäagtatte helt vj-sst efter
fast anstäI1ning och sökte göra mitt bästa för att få rekommendationer.
Under somnaren 1902 tjänstgjortle jag en tid såson stationskarl i Kattarp.
Under d.enna tid bottd.e jag hos en Johansson som var från Arnhult i mln hemförsamring. hellertitl kon hösten och det blev tid för höstgrärming. Då
brukade stinsen som hetade Granberg ha för avsikt att stationslrarlarna
skul1e gräva t hans träclgård. Men denna höst hade don bestämt sig för att
inte göra detta. Då kon frågan ti11 nig såsom varantle den yngste - hu4rvida inte jag vll1e gräva - då jag svarade att då inte mina kamrater vit]e
gtäva så vil1e inte jag häIlre. Detta betydde att stinsen gav mig ctet beskedet att jag inte hade någon hjälp att förvåinta av honom vilket betydde
att jag fick sluta min statj-onskarlstjänst i Kattarp och fick en tjänstebirjett ti1I Hälslngborg. När jag kom ner tiIl Hälslngborg glck jag upp
tiIl trafikdlrektör Fant och tal-ade om förloppet oeh frågade om jag kunde
få börja någon annan stans. Jag flck då beskeatet tt kom upp om en åtta
d'agar. I{är åtta dagar gått gick jag upp lgen och fick ttå beskedet rr kom
upp oul en fjorton d.agar. Då svarade jag rt nä nu kan Jag lnte gå och vänta
på detta Iängren. Och så ninns jag att när jag kom ned fråa expeditlonen
och kom ut på torget iag ttå träffatte banmästare tsrtksson Eom frågade mig
13.
on jag inte had.e nfrgot att göra - och jag då talade om för honom förIoppet.
Då sade Eriksson rr v111 du börja hos nlg igen - och jag tackatle ja och började viri banavdelningen där jag blev tro$en hela min tJiinstetld ti11s jag
Lr 1946 ö,en 1/5 slutade min tjiinst såson överbanmästare i Bollnåis.
Under vintren 19OZ - 1901 var det ont om arbete - så att vi tidvis
fick stå och knacka sten - men det gick rätt bra - det gälcle helt visst
atL dra åt svångremmen. Så kon våren och sonmaren då Jag flck föIja med
Byggmästare Persson ti1I Höganäs vtd onbyggnad av Höganäs'övre statlonshus. Jag skulle då träna som snickare och det gick rätt bra. Ylntren 1901 1904 var jag åter i HäIsingborg och untler den vintren körde jag lblancl ett
par. hästar som var Erikssooso Mina kunskaper fann jag vara al1tför dåtlga
varlöre jag ansåg det nöd,vänriigt att på något vis förkovra mina skolkunskaper, Jag beetäinde mig därför att bliva rrolontär vid Kronobergs regemente.
Och reste därför hem för att undergå 1äkarbesiktning. Far som inte var så
glad åt militärIlvet, han hade ju lång erfarenhet, fölJcte med mig tiII
Alvesta och var först inne ooh talade vid doktorn. När jag sedan kom in så
var jag inte så Iåimplig som volontär. Jag svrad.e tlå att ttå cluger jag vä1
inte till värnpliktig he11er. Senare på vintren mönstailde jag och fick sedan ord.er att fuIlgöra mln värnpIlkt vitl Kronobergs hecl I11 och rykte in
i april månad.
Yärnpliktstiden var en rolig tld. Jag blev uppassare åt min kapten
Reutersvärd som var en snä1I rar man. Jag hade 5 kronor i månaden för
detta uppdrag - och så tj2inade jag alltitl en slant i ctriks genom att bära
ne:I: någon väska t111 Grennaforsa. Jag hade uppgiften att vld korum sjunga
och 1äsa: Sången rrr obligatorlskt på morron rrDin klara sol går åter upprl
oeh på kväIlen rrSå går en dag a1lt från vår tid. Och så lästes Fader vår
och Herrer välsigne oss. Kaptenan som bodde på officersborgen hade sitt
rum så att jag fick gå igenom hela korridoren och på höger sida var köL,et
och serveringsrum. Att jag där av fllckorna fick nånga väIbehöv1iga smörgåsar och kaffe koumer jag vä1 thåg blev värdesatt. En flicka som var på
officersborgen och hetade Emilia Röj hatle jag sälskap med och vid dans
som om söndagarna var alordnat vitl slätten lrar tlet den enda flicka jag
dartsade med. Jag tror att jag var oeh hälsade på henne en gång sedan exersistitien var slut. IIon hade sitt hem j- Åäng. Sedan sklldes våra vägar oeh
jag har inte det ninsta hört om henne sedan d.ess. Så gick tltten och tlet
började när'rm.a sig slutet av exersistiden. Någon Sång i slutet på september
mlns Jag att jag fick ett brev från Banmästare Eriksson och i det brevet
utfärdatl för extra banvakt J F Sahlström för
Läg en tjänstefrlbiljett
resa Moheda - Hälsingborg. Att jag blev glatl behöver vä1 eJ nämnas jag
vare enda 1ängtan ilå var att bliva fast anstä1lat v1d Järrrvägen och fri
biljetten var ju en borgen därför. Uad.ra på att gossen var gIacl. Jag mlnns
hur qngelägen jag var att visa den för Mor när jag kon hem från exersisen
som jag tror var tlen 7 eIler 8 oktober 1904. Så biev det den, jag tror, 10
oktober ttå jag skuIIe resa till Hä}singborg.
någon grång
1,.
Ådolf skuLle §anma dag resa tiII Amerika över Göteborg. Far hade därfijr lirnat
Antiers ?etterssons häst och skjutsode oss till SmåIands Ryclaholm. Då vi liimnarle
henuet var en 6vår stund.. Srirskilt gältle detta Ado1f som skulle resa så lrlngt,
som LilI Amerika. Jag minns hur förtvivlad. min 1111a mor var. Hon ville inte siil;a
adjötill Ådolf - men Adolf gick fram ti1l bpån ttär hon stod metl ryggen viind
utåt rr.m.oret och där tog Adolf Mor on halsen och kyste henne. Ått den stunden var
bi'bter för l(or behöver vä1 ej omtalas och det kändes säkert båcle för Atlolf och mig
rät L svårt att Iåimna hem och föräIdrar. När vi kom tilI Smålands Rydatrolm skildes
våra vägar åt för att altlrlg mera träffas här i tiden. Jag reste mot Alvesta och
Adolf mot Göteborg.
§å koro jag då åter till Hälsingborg och börjacte mitt jobb som jag säkert
hade fallenhet för - ty jag blev täimligen snart lagfözman - och fick ständigt
syssr:1sätta uig såson förman ned, spårväxelarbeten och andra krävande s1-.pgifter.
Om söndaffna fick jag tjänstgöra för banvakteu under d.eras söndagpfriheter. Då kuncle
nan få åka på en trehjuling äinda tilt Rög1e och tlär skulle man vara före tåg l7
Eom var där vid. 4.50-tid,en på morfon. Jag minns jag var där 1 Rögle den dagen då
Iionung Oscar I1 dog. IIar minnet av då flaggal å statlone hlssades å halv stång oeh
j;rs; dä arrade att Konungen var död.
Ja6 nade tyd.ligen Iätt att skaffa mig kunskaper som gav mig förtroende
för oanarbetet. Då smalspåriga järvägen liälsingborg - Rå - Ramlösa ombyggdes tiII
bredspår'ig blev jag tlllfrågad om jag ville åtaga mig att ta dit och justera denna
järnväg, vilket jag besvarade jakand.e. Och tlär var jag sedan i ca 6 månad.er. Och
und.er den tiden hatte jag så bra betalt att jag hade råd att köpa mig en eykeI. Den
rostade dä 19, kronor och köptes på Husl(varna Depoten. Det förtjänar ntimnas att den
cy,:eln nar jag kvar då detta skrives är 1952. Obs Mln bliva^nde hustru Emma Andersson
var jag be!:ant med från min ungdom och hälsade på henne rätt ofta och d.essuton iigde
en rätt intensiv brewäxling rum. Jag var henna t111 julen 1906 och hälsade då på
i det hemrnet som blev nitt svärförältlratrem. Men den gången blev Jag besviken, vl1ket
gjorde att vår förbinttelse då tog slut. Därefte hann jag att skaffa mig en annan fI1
ka som hetarle lda - metl vilken jag var förlovad - men även detta tog sIut. Så glck t
tiden och en dag fick jag ett brev fråa Elrma meti frågan om inte vår ga:nIa förbindels
åter kunde knytas. Och gav jag därti1l ett jakande svar.)Under år 19O7 blev vår ans
stä1lnings- och 1önefråga ordnad och vi fick ordnade tjänstgöringsförhåI1anden, semester söndagsledighet m.m. Förut hade vi inga frisönd.agar oeh ingen senester efler
fribiJ-jetter tilldelats oss. Och avIöningen var dagavlöning. On vl inte arbetade någon dug sii fick vi ingen av1öning. Nu fick vi månadslön och betraktad.es som extra
ordi-narie banvakter. live't var 1lkväI strävsqmtr man flek arbeta hårt - om m€un slrull
ttinka sig att komma någon sta.ns. Jag som hade så då1iga skolkunskaper kände mig behöva förkovra min aIlmåinbild.ning och börjad.e därför att Iäsa med Hermods Va11ers,
Åvtonskolan i Hälsingborg m.m. Dessa arbetea flck göras på natten. Yilket betydde
att jag blev rätt nedsliten och fick söka 1äkare som förordatl.e vl1a och återhåIlsamhet i arbetet.
I