Transcript 13-14 september 2010 – Ett par av de bästa dagarna i mitt liv.

13-14 september 2010 – Ett par av de bästa dagarna i mitt liv.
Det var för sex år sedan jag vid ögonkliniken på Mölndals sjukhus fick min dom. En ”obotlig
ögonsjukdom på gula fläcken” skulle innebära att min syn gradvis skulle försämras. Den enda
medicin som fanns att tillgå var blåbär, kaffe och rödvin i måttliga mängder. Genom att tillföra
kroppen stora mängder antioxidanter skulle man kunna något fördröja processen. Av någon
anledning förkalkas och dör mina syn-celler på gula fläcken långsamt men säkert. Normalt sker det
på människor i ännu högre åldrar. Själv hade jag då nyss bara fyllt sextio.
Jag driver ett eget dataföretag där jag utvecklar dataprogram med inriktning på geografiska
informationssystem. Tack vare min optiker i Partille som genom åren försett mig med hjälpmedel,
har jag ändå kunnat klara mig hjälpligt. Två år sedan besökte jag ånyo ögonkliniken i Mölndal för
att ännu en gång få samma besked. Inget att göra. Då jag frågade om möjlighet att göra en ”vanlig
starroperation”, fick jag beskedet att det förmodligen bara skulle försämra min synförmåga.
Redan efter första beskedet började jag planera för en nedtrappning i mitt företag. Någon
vidareutveckling av mina dataprogram var på grund av min ögonsjukdom inte möjlig. Istället
inriktade jag verksamheten på att underhålla och ge support till mina kunder på de system jag
tidigare levererat. För att klara ekonomin började jag därför tidigt att ”knapra” på mitt sparade
pensionskapital. Sjukskrivning har aldrig varit ett alternativ för mig. Under mina 51 år i arbetslivet
har jag inte en enda dag använt sjukförsäkringen.
I våras hade min syn försämrats så mycket att jag på allvar började planera för ett liv som mer eller
mindre blind. Men jag tog kontakt med en privat ögonklinik i Göteborg för att diskutera saken. Där
fick jag samtala med läkaren om olika alternativ till lösningar. Lägg märke till ordet ”samtala”.
Inom den allmänna sjukvården fick man sin dom. Här försökte vi tillsammans hitta en lösning.
Gemensamt kom vi fram till att börja med att byta lins på mitt bästa öga. Jag fick en remiss till
Mölndals ögonklinik för operation.
Efter några veckor kom ett besked att jag hamnat i den berömda vårdkön. Kötiden till
förundersökning visade sig vara sju månader, och därefter skulle jag hamna i en ny kö för operation.
Inför förra valet minns jag ett begrepp som man kallade ”vårdgaranti”. Hade det genomförts?
Jovisst. Enligt lag garanteras man vård inom 90 dagar. Det visade sig dock att inom den allmänna
vården hade man ännu inte så mycket rutin på detta. Efter att ringt runt i Sverige fastnade jag för ett
privat ögonsjukhus i Stockholm. De lovade utföra operationen inom några få veckor efter att de fått
remiss och klartecken från mitt eget landsting. Det som tog längst tid var pappersarbetet. Själv ”låg
jag på” hela tiden med brev och telefonsamtal.
I går, måndagen den 13 september 2010 genomfördes förundersökningen till min operation kl 10:40
på förmiddagen. Klockan 12:30 samma dag var det dags för själva operation. Underbara människor
tog hand om mig hela dagen, och operationsteamet gav ett ytterst professionellt intryck.
Klockan tre satt jag åter i väntrummet. Nu med ny lins i vänsterögat och med mycket dimmig blick.
Den närmast följande timmen började jag inse att synen nog inte skulle bli bättre av operationen.
Snarare sämre. Famlande och med många snälla människors hjälp kom jag så ombord på tåget hem
till Göteborg. Tre timmar satt jag och funderade på hur det fortsatta livet skulle gestalta sig. Nästan
blind 68 år gammal.
När jag klev av tåget i Göteborg fick jag en upplevelse som jag önskar att jag kunde återge med en
bild. Men jag inser att det är omöjligt. Jag ska försöka måla den med ord. Det är kvällsmörkt. All
belysning i staden är tänd vid Drottningtorget. Det är ljuspunkter i olika klara färger. Runt varje
punkt är en corona. Från belysningspunktens centrum strålar en kärve av ljus åt alla håll. Tänk er ett
fyrverkeri av tusentals pjäser som i ett ögonblick bara stannar upp och fryses i just det ögonblick
där den är som allra störst och vackrast. Alla på samma gång.
Oj då. Är det så här jag ska se tillvaron i framtiden Tja varför inte.
Efter en natts vila vaknar jag så till denna nya tillvaro. Men något har hänt under natten. Jag ser nu
allt klart med mitt vänstra öga. Jag ser åter färger. Jag kan se vad klockan är. Jag kan skriva detta
brev utan att missa ett enda tecken på tangentbordet. Ett nytt liv börjar. Tyvärr ser det ut att bli utan
frysta fyrverkeribilder. Men dan fastnade ändå i minnet. Och det räcker för mig. Men jag ställer mig
följande frågor:
Vad hade hänt mig om vi fortfarande bott i ett land utan privata vårdalternativ och vårdgaranti? Man
kan också fråga sig om vad som hänt mig och mitt företag om vi tidigare hade haft en regering med
motsvarande omsorg. Hade jag kanske fått min operation redan vid mitt första läkarbesök för sex år
sedan.
Jag vet i alla fall nu att jag är på banan igen. En av de bästa dagarna i mitt liv. Jag hoppas bara att
ingen förstör de möjligheter som nu skapats inom den svenska vården, utan istället vidareutvecklar
det system som börjar växa fram, så att det kan komma alla till del.
Sven-Olof Axelsson
Partille