Transcript Arvet efter Tore Gloshed Altare – Ulvebergen – Bautastenar Ett arv

Arvet efter Tore
Gloshed Altare – Ulvebergen – Bautastenar
Ett arv efter Tore Brack från Löfvestad/Torrebräcka.
Gloshed Altare
Vi parkerade vid Torsby kyrka och gick vägen fram för att uppe i vänsterkurvans nästan topp
svänga av till höger och följa stigen upp till Gloshed Altare. Att minnas ”det finns minst två
vägar till Rom”. Inte långt från vägen en bit upp finns Altarstenen och där finns en källa. Där
finns också en skylt som talar om att man är på rätt plats utifall man skulle gå fel. Tore Brack
och hans släkt blotade vid Gloshed Altare gravlade vid Ulveberget.
Oedman (förlägger sägnen omkr. 1720 e.kr.) och Brusewitz (förlägger sägnen omkr. 1050
e.kr.) berättar bägge om en folksägen från trakten. Så här lyder sägnen:
”En man från Bohuslän tjänstgjorde ombord på ett holländskt fartyg. Då detta en lång tid
vräkts omkring på havet, för storm, för vidriga vindar sågo de ändteligen land och på
detsamma en brinnande eld, som fortfor att synas några nätter å rad.
Då beslöt sig en del av manskapet att landstiga, i förmodan att träffa något herberge; bland
dessa vår Bohuslänning. Men då de framkommo dit, der elden brann, funno de allenast en
gammal man, sittande vid densamma, som genast frågade dem: ”Hvadan ären I komne?” ”Från Holland,” svarade de. ”Men hvar är du född?” sade han till Bohuslänningen – ”På
Hisingen i Säfve socken,” svarade denne.
– ”Är du ock bekant i Thorsby?” – ”Ja Väl” – ”Vet du hvar Ulveberget ligger?” – ”Ja, jag har
ofta gått där fram; ty en genväg från Götheborg till Marstrand, öfver Hisingen och genom
Thorsby socken, leder den förbi.” – ”Men stå de stora stenarne och jordhögarne orubbade?”
frågade den gamle än vidare. – ”Ja,” sade Hisingsbon ”undantagande en sten, som, om jag
minnes rätt, lutar till fall.”
– ”Men vet du hvar Glosheds Altare är, och om det hålles vid magt?” – ”Sjömannen
svarade:”derom har jag ingen kunskap.” Slutligen tilltalade hedningen honom:(märk väl!
”hedningen” i 18:de seklet) ”vill du tillsäga dem som nu bo i Thorsby och Torrebräcka, att de
icke förstöra de stenar och högar under Ulveberget: men, för allting, att Glosheds Altare
vidmagthålles, så skall du få god vind tillbaka dit du dig ärnat.”
Detta utfäste sig Hisingsbon att göra vid hemkomsten, hvarjämte han frågade gubben efter
hans namn, och hvarföre han, som vistades så långt från Thorsby, frågade så noga efter
dessa ting. Gubben svarade: ”Jag heter Thore Brack, och har der fordom bott, men blivit
flygtig derifrån. Vid Ulveberget ligger all min slägt, i den stora högen, och vid Gloshed Altare
höllo vi våra gudars tjenst och offer.” Därmed skiljdes de från varandra.
Denne Thore Brack skall, efter allmän sägen, ha varit en myndig och mäktig man i Thorsby
socken och i förstone ha bott i en by, i samma socken, benämnd Löfvestad (Lefstad) men
sedan derifrån utdriven av en annan, utan tvivel mägtigare än han, benämnd Häst, om vilken
vore mycket att säga, efter allmänt tal, derest det vore trovärdigt. Holmberg kallar den
sistnämnda höfdingen ”Olaf Häst” från Hisingen. Ödman fortsätter:
”Sedan Thore Brack vardt drifven från Löfvestad, säges han ha gått över en liten å – den
slingrar sig ännu genom dalen – och slagit sig ned der, hvarest nu Thorsby är, detsamma
uppröjt, bebyggt, och efter sitt namn nämnt Thores by, bo eller hemvist.” Med andra ord så
flyttade han från Lefstad by till Torsby by, en flytt på närmare 600 m.
Ulveberget
Vi gick tillbaka ner mot Torsby by där svängde vi höger fortsatte gå. Efter ett tag kom vi fram
till Olssons gård och där svängde vi vänster. Efter att inhägnaden från gården upphör
uppträder Ulvebergen i sydöst. Vi närmade oss i den ännu leriga marken och såg ut över ett
gammalt, härdat, vindpinat bohusländskt landskap. Ju närmare man börjar komma
Ulveberget ju mer ser man att det är en rejäl stenklump som sticker upp. En liten ö i den
riktigt tidiga bohusländska skärgården. Det finns rikligt med växtlighet på Ulveberget det är
inte bara en kal stenyta.
När vi kommer närmare berget ser vi i stenhällarna stora bitar med rund lava, massvis med
ljung hänger ned över stenkanten. Man märker också att det är ett väldigt kantigt berg. Vi
börjar vår vandring med att gå runt berget i en motsols vandring. I bergets södra ända, som
vi kommer först till, finns en rejält tilltagen lummig lund med rejält stora och gamla ekar. Med
ryggen mot berget, tittandes ut till söder, och en bra och hög röst kunde man nog höras en
bra bit bort.
Lite längre bort i söder fortfarande i anslutning till Ulveberget ligger det en stor gravhög som
också hör till arvet efter Tore. Vilken roll graven spelat mot Ulveberget i sig och
Bautastenarna i öster från Ulveberget vet vi inte ännu. Gravhögen har nog tillkommit senare
0 - 400 e.kr. När vi går runt Ulveberget i öster märker man att det skett en del eldande mot
hällarna av olika skäl.
Bautastenarna
Österut från Ulveberget finns det 3 kvarvarande Bautastenar, idag kallas de Rest Sten. Den
oplöjda formen som de få kvarvarande Bautastenarna visar är ett rejält skepp. 20 – 25?
stegs längd av skeppet med fortfarande 3 stycken 2 m höga Bautasten fortfarande kvar över
marken. Senare hittar vi på vägen hem när vi rundar Ulveberget hemåt kvarvarande
”förmodade” Bautastenar i gärdsgårdar.
Man kan bli ledsen över att gravarna som en gång varit från början har härjats och försvunnit
genom tidernas gång. Sedan kan man bli glad över att det är något av vår tidiga historia
överhuvudtaget kvar hos oss i markerna. Det är inte alltid det är så. På vägen hem letade vi
efter lite flintaslag i ett nygrävt dike. Inga avslag hittade vi men några rejält stora flintabitar
hittade vi.
Bruket av Ulveberget har existerat längst, 6500 år sedan som fiskeläge, jaktläge, vaktläge.
Riterna har kommit med de som använde sig av Bautastenarna kan vara tidiga omkring 500
f.kr eller ännu tidigare. Var Bautastens folk en uppkomling bland alla redan etablerade
Domarrings folk? Eller var det tvärtom?
I äldre tider hette Torsby socken Thorisboejar sokn, enligt NE kallades Thorsby år 1350 e.kr.
för Thirs bi, Thyrs by. Torsby socken byter namn väldigt många gånger genom tiderna.
Källa Brusewitz – Elfsyssel.
Ansvarig textutgivare: Anders Lökholm ©