DAGBOK VECKA 39. 2014 VID PENNAN ÖSTEN JOHANSSON

Måndag. 22/9. Hemma efter en härlig weekend på Choice hotell i Eskilstuna. Ingrid min hustru och trogna följeslagare sedan över 50 år tillbaka, har särskild rabatt på Choicehotellen. Det här är kvar sedan hennes arbete med viktminskningsgrupper, först med Viktväktarna i 19 år där hon även utbildade andra konsulenter och fick resa runt i hela Sverige. Sedan drev hon eget företag ”VIKTKLUBBEN” i 14 år med mycket resor som följd. Vi har pratat om att göra en liten utflykt, inte allt för långt bort, hon tycker om att köra bil, men får ont av att sitta bredvid. Hon har fibromyalgi med nästan ständig värk sedan många år tillbaka, dessutom har hon skolios i ryggen, detta gör att hon måste tillbringa många dagar i sängen när skoven kommer, men kan annars gå med två kryckor. Nu har vi haft rullstol med oss, jag behöver träna min kondition som är under all kritik. Vi har levt ett ganska låst liv senaste två åren, 2011-2012 gick jag igenom en strålbehandling av prostata cancer, det lyckades bra men för två år sedan började mitt blodvärde att sjunka, när det kom under 100 (normalt är 130-140 för män) fick jag hjärtinfarkt två gånger därför försöker jag nu åka in och fylla på nytt blod innan det går så långt. Så har det sedan fortsatt under två års tid, jag har behövt några påsar nytt blod c:a en gång i månaden, med sjukhusvistelse några dagar i taget som följd. Men nu för några månader sedan efter kanske 50 olika prov under årens lopp, var det en kirurg som upptäckte att jag hade strålskador i tarmen som blödde. Det har man nu bränt och för första gången på två år gick blodvärdet upp utan tillskott av blod, så nu vågade vi göra en liten utflykt. Minisemestern vi nu kunde göra blev lyckad, vi tycker båda om att se oss omkring, resan är nog det viktigaste, ”vi läser naturen” som min gamle sammarbetspartner kommundirektören Olof Hansson sade, han var avundsjuk på bönder som kunde läsa naturen. Han sade också ”funderar du på något, sätt dig och skriv dig till klarhet”, ett råd som jag haft användning för många gånger Choice hotell i Eskilstuna var inrymt i Munktells gamla industrilokaler, vi kunde där beskåda maskiner och verktyg som användes vid inte minst traktortillverkningen. Att man även gjorde ånglok och kanoner visste vi inte. När vi kom hem var det full fart utanför vårt hus, ”Olerums Offroders” hade jeepträff. De har en klubblokal i vår ladugård på den gamla gården där vi nu bor på undantag, efter att vi slutade som mjölkbönder för över 20 år sedan. Då kom vår son Christian och ville bli bonde, han blev därmed åttonde generationen i släkten som driver den gamla släktgården, deras son Oskar 18 år går nu på Vreta Klosters lantbruks gymnasium så vi får se om traditionen håller i sig. Olerums Offroders träff hade samlat c:a 70 jeepar med förare samt ett antal fyrhjulingar från södra Sverige, de utbildar sig i att ta sig fram i obanad terräng. De kör i gamla skotarspår i skogen runt oss, spåren har bildats vid virkestransporter. Disciplinen är hård det kostar 500 kr att köra på ett växande träd, så man måste hålla sig till de snitslade skogsvägarna. Målet är att de sedan skall kunna hjälpa räddningstjänsten med transporter i oländig terräng. Fordonen är oftast gamla militärfordon, som försvaret avvecklat. Vid middagstiden igår kom äldsta barnbarnet Anna och hälsade på, hennes sambo jobbar i räddningstjänsten och fick på så vis träning att framföra sin fyrhjuling. 1

2 Anna är lärare i Ringarum och den fjärde i syskonskaran som har akademisk utbildning, inte illa att de gamla bondegenerna givit sådant resultat. De övriga fyra barnbarnen är yngre men har nog siktet inställt på universitetsutbildning. I varje fall går det bra för dem i skolan. Vi var också inne på Facebook och fick en ny rapport om Helge, Annas yngre bror som utbildar sig till läkare på Karolinska sjukhuset, men just nu är han ute på en jordenrunt resa tillsammans med en flickbekant. De är nu på väg från Australien till Bali och kommer hem via Thailand där de firar Jul, Ingrid ritar in deras resa på en jordglob och följer Facebook varje dag. Ingrid ringde också till Annas ena syster Lisa som hade namnsdag i lördags, hon läser till jurist i Umeå och vi blev bjudna till hennes examen i januari nästa år. Vi får nog flyga upp till Umeå, för så länge kan vi nog inte klara av att sitt på tåget. Jag ringde också till deras far vår äldste son Nicklas, han var i sin sommarbostad i Sätterbo. Han jobbar som verkare/kalkylerare på BTG-Demol håltagningsfirma i Norrköping, han räknar på jobb, administrerar samt basar över de c:a tjugo anställda på firman. Han har bekymmer, idag har han beställt tid för att avliva sin trogna hund Pelle. Nicklas blev för 10 år sedan svårt sjuk, var i princip sängliggande i tre år, vi trodde aldrig han skulle överleva, men undrens tid är inte förbi, nu jobbar han halvtid på firman, men inte på golvet längre. När han låg sjuk fick han hunden Pelle som sedan varit hans trogne vän under många år, men hundår är långa och Pelle mår inte bra, så hur sorgligt det än är så är det nog det bästa för alla. Hans nya fru sedan i somras Chris, kom hem från Sundsvall, hon är duktig på att dansa och ambassadör för Jannez dansband. Även hennes hund Nalle skall avlivas, jag ringde till Nicklas för en stund sedan och nu är både Pelle och Nalle i de sälla jaktmarkerna, sorgligt naturligtvis men det är det bästa för alla parter. Jag var nere och köpte hamburgare av jeepklubben, Christian och hans fru Jessica driver en kiosk där under jeepträffen, sedan åkte jag till vår dotter Caroline som bor i ett hus 500 meter bort, där vi käkade tillsammans. Hamburgarna steks över öppen eld på en murika, serveras med en massa tillbehör och väldigt populära. Caroline var ensam hemma hennes man ”Chrille” och sonen Lucas 9 år var naturligtvis med och körde med sin fyrhjuling, Lucas var i sjunde himlen när han även fick provköra Hampus stora fyrhjuling. Deras dotter Louice var med sin kusin Erika och några andra ungdomar och hjälpte till i kiosken. När jag sitter och skriver kommer plötsligt de båda kusinerna Erika och Louice in, hälsar och lägger sig sedan i sängen bredvid farmor/mormor och tittar på TV en stund, de är 15 och 13 år och väldigt härliga. Jag håller nu på med att bråka med min dator eller snarare tvärt om, jag är ansluten till internet men troligt är det ett virus som blockerar webbläsarna, det har varit en längre tid men förut har jag kunnat ställa tillbaka systemet till en tidigare punkt, nu har även det blockerats så jag får nog rensa Windows och börja om från början. Har hållit på med datorer sedan 1970 talet, då jag började betala räkningar över nätet, men det här var jobbigt. Sedan kom Lucas med sin bästa kompis Edvin in en sväng, Lucas kommer hit nästan varje dag, det piggar upp. Plötsligt när jag satt vid datorn och skrev fick vi strömlöst, inte så vanligt numera men strömmen var borta i fem timmar, tur att det inte var så kallt, vi har eldat med egen ved under alla år men nu har en pelletsbrännare fått ta över, den måste ha ström för att fungera. Vi har ett reservelverk, men inte mycket att starta upp vid kortare strömavbrott.

3 I natt har det regnat hela natten, c:a 20 millimeter, så nu är det tur att vår son bonden Christian slutat skörda och även klarat av halmpressning och inplastning av ensilage både åt sig själv samt många andra bönder i bygden, han har litet tredjeskörd åt en bonde i Skärkind kvar annars är det färdigt för året. Han har kört tvåskift tillsammans med en anställd varsina 12 timmar per dygn och varje dag ända sedan början på juni månad, med några korta uppehåll för regn, det blir många arbetstimmar men det är hans stora inkomstkälla. Idag fick han tid att hyvla utfartsvägen, det har knappast gått att utföra på hela sommaren. Vi har idag lämnat Cambridgekurens viktminskningsprodukter till ett utlämningsställe i Norrköping, vi driver VIKTKLUBBEN tillsammans med dottern Caroline och säljer viktminskningsprodukter. Sedan har jag varit på Ögonkliniken på VIN där jag gjort ögonbottenundersökning, har diabetes typ 2 sedan några år tillbaka och bör undersöka synen, det är visst fem år sedan sist, allt var bra som tur var. Tisdag 23/9 I dag skall jag först till vårdcentralen i Söderköping och prova blodvärdet igen, jag har varit där två ggr per vecka de senaste två åren, om jag inte varit inlagd på sjukhuset förstås. Är mitt HB ner emot 100 måste jag åka in och fylla på mera blod, tack alla blodgivare att ni finns och en ros till all personal och läkare på avd. 11 på VIN, utan er skulle jag inte ha kunnat skriva det här. Allt var bra mitt HB låg på 111 och är bara en liten nedgång sedan förra veckan. Då åkte jag till Överförmyndarexpeditonen i Söderköping, jag är biträdande Överförmyndare nu, men har lämnat in avskedsansökan till 31/10. Jag har varit Överförmyndare av och till under 30 år, det är ett mycket tacksamt förtroendeuppdrag som jag trivts mycket med, men nu får det räcka. Idag har jag börjat sätta in min efterträdare i arbetet, hon har varit socialnämndsordförande och har den sociala kompetens som behövs för uppdraget, vi har datastöd som underlättar arbetet, men programmet Wärna som vi använder är inte helt logiskt så man måste veta var man skall trycka för att det skall bli rätt. Sedan är det många lagar o regler man måste kunna det tar nog några fler dagar innan hon klarar sig själv. Det är det sista förtroendeuppdraget jag nu lämnar efter 40 års samhällsarbete, jag har varit aktiv i Centerpartiet i snart 60 år och naturligtvis inte nöjd med valresultatet. I Söderköping har Centern haft ledande postitoner sedan kommunsammanläggningen 1972, men nu blir det troligen ändring. För min del blev det arbete i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott/budgetberedning sedan början på 1980 talet, samt ordförande i kommunstyrelsen under en valperiod under slutet av 1990 talet. Sedan var jag ordförande i kommunstyrelsens tekniska utskott under två valperioder, men till förra valet valde jag att dra mig tillbaka så att yngre förmågor får prova på. Jag var och hälsade vår gode vän Åke, drack litet kaffe och pratade, han har byggt om köket. Vi var klasskamrater hela vägen upp i lantbrukskolan, han fick börja tidigt som bonde då hans far fick barnförlamning. Han var först prästgårdsarrendator, men friköpte sedan gården, vi har följt varandra hela livet då han är tio dagar äldre än mig. Åkes hustru gick bort i Parkinsons för några år sedan. Så länge vi orkade var vi med i ett gäng som ofta var ute och dansade, ett tiotal familjer som haft mycket roligt tillsammans. Vi har också åkt på semesterresor tillsammans, men nu är sex av de forna kamraterna i gänget avlidna.

4 Onsdag 24/9 Regnet fortsätter, men Christian har hunnit med att så rågvete på c:a 20 tunnland (ett gammalt ytmått vi bönder använder ännu) 1 tunnland kräver utsäde från en tunna råg (c:a 120 kg) och är c:a ½ hektar stort. Han äger 175 tunnland åker och arrenderar/brukar ytterligare 25 tunnland, dessutom äger han 350 tunnland skog, där han kan hålla sig själv och sin anställde sysselsatta under vintern. Rågvete är en korsning mellan råg och vete, det går inte att baka på, men är inte så krävande när det gäller jordmånen. Han har även sått 10 tunnland vete efter vallbrott som han stallgödslat, det bör växa bra, det är gödsel från hans c:a 25 amkor med kalvar. Lönsamheten är inte så bra på köttdjur, men de håller hagarna öppna och är väldigt miljövänliga, om inte djuren åt upp gräset i hagarna skulle det vissnande gräset omvandlas till koldioxid när det ruttnar. Mjölkbönderna ser nu att gå en ännu dystrare tid till mötes, producentpriset ser ut att hamna på c:a 2,50 kr per liter till våren, då blir det säkert många som får svårigheter med de dyra investeringar i djurstallar som idag krävs för att driva mjölkproduktion. Christian har även plöjt 35 tunnland där förfrukten är åkerbönor och höstvete, åkerbönan används som inhemskt proteinfoder till nötkreatur istället för att importera dyra sojabönor. Åkerbönor mognar normalt ganska sent, men i år har solen drivit på mognaden så det blev tidig skörd. På den åkern kanske det blir svårare att så nu när höstregnen har börjat, men han har börjat harva igår så vi får vi se vad som händer med vädret. Idag åkte jag upp till sonen Christian, som idag fick syssla med kontorsarbete, jag hade med ganska många slöa köksknivar, som han slipade och stålade åt mig, så nu har vi skarpt i köket lång tid framöver. Hans fru Jessica är läkarsekreterare på vårdcentralen i Söderköping förutom att vara bondfru, så hon har häcken full. Jag hälsade på henne igår när jag var och tog prov. På vägen hem stannade jag till vid en stuga c:a 1 km in på vår väg. Det är en timrad stuga jag fick hjälp att bygga för c:a 40 år sidan, den som hjälpte mig att bygga var en skogshuggare/diversearbetare som själv timrade sig en koja i skogen c:a 1 km från byn, ingen väg finns utan han gick till fots eller åkte skidor på vintern. Han hade även varit stenhuggare tidigare och högg sten till beläggning framför kojan. Han kunde allt förutom att han högg i skogen, rustade han upp en gammal ”bondsåg” vi hade på gården där sågade vi under ett tiotal år, mycket timmer både eget och legosågning. Han lärde mig att såga och sköta sågklingan själv så småningom, han flyttade 1975, då fortsatte jag med legosågningen yterliggare några år. Vi sågade grova tallstockar till timmerstugan 5,5 tum tjockt, på översidan barkade han och rundade timret, undersidan skålade han med en särskild skålad yxa som han själv smidde, ett felhugg i kanten så var stocken förstörd, men han hade säker hand. Sedan knuttimrade han huset 5 x 4 meter, borrade hål för hand, för att binda ihop stockarna med grova träpluggar. Ett varv om dagen var hans beting och c:a tio varv högt på långsidorna, sedan tillkom gavelspetsarna och ett litet skyddstak över dörren. Även fönster och dörrar är gjorde han för hand. Stugan ligger med en altan med utsikt över en fin dalgång, stugan är försett med wc och dusch den ligger på en tomt, i ett område där jag sålt tomter och gjort en gemensamhetsanläggning för VA som servar tre hus till. Oftast har vi haft den uthyrd för sommarboende men senaste tio åren har vi även haft åretruntboende och gjort en tillbyggnad på baksidan.

5 Nu till våren skall barnbarnet Oskar flytta in där, så i vinter om jag mår bra skall jag hjälpa honom att isolera väggarna invändigt och klä med stockpanel. När Oskar flyttar till Björktorpet kommer hans syster Erika att flytta in i lillstugan på gården där Oskar nu bott när han varit hemma i helgerna, annars bor han i en lägenhet nära skolan i Vreta Kloster. Sedan jag slutade som bonde för tjugo år sedan har jag bland annat sysslat med att renovera hus. Fem permanenthus på gården har jag hunnit med att renovera, hjälpa till med att mura upp en stor verkstad m.m. Jag sågade timmer och timrade upp ännu en sommarstuga också. När vi slutade som bönder gick jag i postskolan samt ”vickade” som lantbrevbärare några år, trevliga år då jag lärde känna många av Söderköpings innevånare på landet. Torsdag 25/9 Idag är jag på Kirurgen på US i Linköping kl. 08:30, det blev att gå upp tidigt. Min hustru Ingrid följde med som tur var, för det är svårt med parkering på US, jag behandlades inne i tarmen för blödning de brände med argongas, jag såg lågorna i monitorn, inte så trevligt men bara det gör nytta så är jag med på det mesta. Men jag blev andfådd när jag gick in till behandlingen, så de tog ett blodvärde, HB hade då sjunkit till 103, litet väl snabbt sedan förra provet för två dagar sedan, rådet blev att åka in på VIN och fylla på blod, jag vet inte för vilken gång i ordningen, blev väl omhändertagen och blev inskriven över natten. Jag känner ju de flesta på avd. 11, hamnade på en fyrasal, de andra var opererade men inte så dåliga så vi kunde prata en hel del, då går tiden mycket fortare. En del gånger jag legat på sjukhuset, har jag träffat många som varit ganska så dåliga och haft svårt att prata med andra. Anette från föreningen Kustlandet ringde hon är handläggare för EU-stöd, nu börjar en ny stödperiod och hon vill vi ska ordna ett upptaktsmöte i Östra Ryd, hon tycker det går bra att samla intresserade personer här. Jag pratade med Hans Hagdahl som är ordförande i byalaget numera, så vi bestämde att föreslå 4 november på kvällen att bjuda in föreningar och andra intresserade i bygden. Vi har ett väl fungerande ”byalag” här och har drivit flera EU-projekt, just nu har vi ett projekt på gång för att förse landsbygden med nedgrävd fiberkabel till alla hushåll, där kommer de mesta pengarna från Landsbygdsprogrammet, men de enskilda hushållen får stå för en del av kostnaden. Fiberbredband är en överlevnadsfråga för oss på landsbygden, inte bara för företag utan för våra skolor och att kunna få ungdomar att stanna. Även för att trygghetslarmen skall fungera i framtiden är det viktigt, idag får man gå ut på trappan för att kunna ringa mobilt. Söderköpings kommun har byggt ett stamnät från Söderköping över Västra Husby, Gårdeby till Östra Ryd, där har jag haft hand om mycket av planeringen, väster om E-22. Nu är de flesta efter stamledningen inkopplade, så nu fortsätter vi här i södra Östra Ryd. Projekteringen har börjat, vi har bra anslutningsgrad här i södra delen och hoppas naturligtvis på bidrag från Länsstyrelsen så vi kan fullfölja bredbandsbygget även här, trots att vi har glesare mellan husen. Det är bra med kontakter, jag var med och såg till att Länsstyrelsen och kommunen utsåg Östra Ryds samhälle som servicepunkt i bygden, efter en tid ringde en tjänsteman på Länsstyrelsen och undrade om inte byalaget ville en bränslemack, vi nappade naturligtvis och för två år sedan byggde byalaget en Qstarmack i Östra Ryds samhälle.

6 Investeringen gjordes tillsammans med Länsstyrelse och Söderköpingskommun, med bidrag från EU, kostnad c:a 1 miljon kronor, där Qstar sedan stod för investeringen av macken över mark. Den har gått över förväntan vi säljer nästan en miljon liter bränsle per år och får en slant över varje år som föreningen kan använda till nya projekt. Men det krävdes naturligtvis mycket ideellt arbete också. Ingrid hjälper Caroline och hennes familj att stryka kläder, de skall åka på semester till Cypern på måndag, tillsammans med en kompis och hans båda barn. Låter väldigt trevligt, vi vill naturligtvis följa med, men osäkerheten kring min sjukdom gör det omöjligt nu, vi hoppas naturligtvis på nästa höst. Vi tycker mycket om att resa, men nu har det varit stopp. Caroline har åkt på en kraftig förkylning och varit utan röst en vecka, men hon fann på råd. Hon laddade ned en app. i sin telefon där hon kan skriva det hon vill säga så läser en dataröst upp hennes meddelande, dessutom utrustat med translator så hon kan prata på flera språk. Bra att ha när hon tillexempel skall beställa mat på Cypern. Hennes barn tyckte det var så ”koolt” att de till och med lyder när hon tillrättavisar dem. Fredag 26/9 Min fru hämtade hem mig från avd. 11 kirurgen på VIN, personalen sa att de inte ville se mig mera, jag hoppas naturligtvis de har rätt. Jag beställde ut mina sjukhusjournaler idag det är på många hundra sidor efter alla behandlingarna, men jag har lovat barnbarnet Helge som tänker sig bli läkare att få ta del av journalerna som studiematerial. Så för min del blev det inget samråd med Tingsrätten i Norrköping, som vi var inbjudna till, men jag mailade till Överförmyndaren i Söderköping och min efterträdare, jag hoppas de kan åka dit. Som överförmyndare föreslår vi godemän och förvaltare för att hjälpa de äldre eller förståndshandikappade som behöver det. Tingsrätten beslutar sedan och tillsätter godemän o förvaltare. Vi får sedan ta över ansvaret och skall kontrollera att inget går fel. Det är ett grannlaga arbete både för oss samt Tingsrätten, så att lagar o regler följs. Vi har i Söderköping c:a 100 godemän och c:a 140 huvudmän, som de hjälpbehövande kallas. Dessutom skall vi kontrollera alla förmyndare (oftast föräldrar till barn) alla barn som har fått arv, gåvor eller försäkringsersättningar måste öppna så kallade överförmyndarspärrade konton, där vi sedan får se till att pengarna används till barnens bästa. Dessutom har vi hand om 12 ensamkommande ungdomar, de kräver ganska mycket arbete. Jag brukar säga att det viktigaste jobbet som överförmyndare, är att ta fram bra godemän som vi kan lita på. De flesta godemännen är handplockade och vi har god tillgång på de som är villiga att hjälpa till, trots att mycket är ideellt arbete, 5 till 10 000 kr per blir ingen hög timpenning. När det gäller ensamkommande flyktingbarn gäller andra regler, där får Överförmyndaren utse godemän eftersom det är bråttom att de får hjälp, där gäller också andra arvoderingsregler, i de flesta fall kan vi där återsöka kostnaden från migrationsverket. På eftermiddagen ringe Lucas, han ville komma hit och spela några spel, han var ensam hemma, pappa jobbade, systern hade inte kommit hem från skolan och mamma Caroline var hos frissan, samt nagelmakaren. Vi spelade kort först, det gick dåligt för min del Lucas har ett fantastiskt sifferminne, till och med i schack, som vi sedan spelade hade jag svårt att klara mig. Vi spelade också några låtar på en gammal vevgrammofon, det tyckte Lucas var häftigt, men det fanns bara två stenkakor kvar som var hela, Snoddas och Charlie Truck.

7 Jag tog ett kort på Lucas och grammofonen samt lade ut på ”fejan”, det blev genast svar från några som tyckte de upplevde gamla minnen. Mobilen ringde, det ena var en godeman som behövde ta ut pengar och den andre hade några frågor om en avliden bror, jag skrev ned det och skall ordna det i nästa vecka. Lördag 27/9 Vi funderar på att åka ut till Nicklas sommarstuga i helgen, där har vi tillbringat många fina helger i sommar, huset ligger nära en ganska stor sjö, där har varit kommunalt bad med simskola till för några år sedan, nu har vi tagit över skötseln och rustat upp bryggan med ny beläggning. På tomten vid Sätterbo har vi även rustat upp ett gammalt hönshus där Ingrid och jag kan övernatta i bekväma sängar. En smedja/verkstad har vi också rustat där vi kan samla barn, barnbarn o vänner till Nicklas o Chris, förrförra lördagen hade vi kräftskiva i vår så kallade gillesstuga. Men sedan hör vi att Nicklas o hans Chris skall åka på lillsemester till Nyköping och bo på hotell, nu när de inte längre har några husdjur att ta vara på. Pratade med Nicklas och han saknar naturligtvis sin trogna Pelle, men inser att det var det enda rätta innan hunden blev allt för sjuk. Vi slår därför vår utflykt till Sätterbo ur hågen. På förmiddagen blir det strömlöst igen, det blåser kraftigt, elbolaget provar ett par gånger men sedan förstår vi att det kommer att bli långvarigt. Vi beslutar då att göra en liten utflykt i det fina vädret, jag pratar med sonen Christian som föreslår att vi åker till hans svärfars gård Ömanstorp nära Marviken, Jessicas styvfar avled för något år sedan och då hennes mamma gick bort i cancer för sex år sedan, ärver nu Jessica den lilla gården där hon växt upp. När vi kommer halvvägs till Söderköping ligger det ett lärkträd över vägen, så vi får ta en omväg runt på en mindre skogsväg. Vi träffar Jessica vid gården som skall säljas snart och hon håller på att städa upp i bodarna. Där finns två plastbåtar som jag skulle få, vi tittar på dem och den ena såg riktigt skaplig ut, jag skall hämta den i nästa vecka och laga några småskador. Vi fortsätter ut till Arkösund, men där ser ganska stängt ut så vi vänder hemåt. På hemvägen hör vi att det fortfarande är strömlöst hemma, vi stannar på en bar i Söderköping där jag äter och Ingrid tar en kopp kaffe. När vi sitter där dyker först vår måg upp för att hämta varm mat till familjen, sedan kommer tre andra grannar in i samma ärende. När vi kommer hem kommer strömmen ganska snart tillbaka så jag kan fortsätta att skriva. Söndag 29/9 I dag åker min fru och jag tillsammans med tre barnbarn och en kompis till Lucas på familjebad i Navestadbadet, jag har inte varit där på två år, men nu när mina behandlingar har läkt och jag behöver träna upp konditionen, är rörelser i det varma vattnet ett bra alternativ, efteråt blir det naturligtvis Mac Donalds. När vi skjutsar hem Erika pratar vi med hennes far och mor, vår son Christian berättar då att han skall ut och fortsätta harva, det kanske blir litet mera höstsådd. I morgon skall han pressa sista ensilaget hos en bonde i Skärkind, han tror det blir c:a 700 balar á 600 kg, det går snabbt att skörda foder nu med moderna maskiner. Men det är bra att han får mycket legokörningar, det är numera hans största inkomstkälla. När vi kommer hem är vi helt slut, lägger oss på sängarna och ser en Svensk film.

8 Då ringer Lucas som stannat hos sin kompis Edvin och vill jag skall hämta hem honom (morfar får serva) någon halvmil bort, de måste packa inför semesterresan i morgon. Nu kommer Louice in och skall kopiera några papper samt prata litet. Hon berättar att hon varit hos en kompis och lämnat sin hamster, hon har instruerat kompisen att om hamstern dör när hon är på semester (hamstern börjar bli gammal i hamsterår räknat) skall kompisen lägga hamstern i en plastpåse i frysboxen hos oss, så Louice kan ha begravning när hon kommer hem. När jag är på väg att hämta Lucas springer plötsligt några dovhjortar över vägen, hjorttjuren har väldiga horn medan hindarna är mera smäckra, en verklig naturupplevelse. Vi har inte så mycket vildsvin i skogen som väl är, grisarna kan göra stor skada i växande grödor på åkrarna. Rådjur ser vi betande nästan varje dag utanför fönstren, älgar, harar och hjortar ser vi då och då, vi bor i sista huset på vägen och har åkrar och skog in på knutarna. Vid den så kallade Kulefallssjön, en större damm som nuvarande ägaren till gården Hanerik anlagt på en del av de åkrar där min svärfar odlade spannmål. Sjön ligger vackert vid vägen, jag konstaterade då att svanungarna nu har blivit nästan vita och snart flygfärdiga. Åkrarna där sjön nu ligger bestod av mulljord som sjunkit och nu var obrukbar. Mulljorden grävdes upp c:a en meter djupt samt schaktades ihop i stora högar, som efter att ha torkat nu blandas med fin sand, litet lerjord, samt eventuellt med litet hönsgödsel, ett bra och lättsålt jordförbättringsmedel. Annars är det allt för mycket åkermark som idag planteras med skog eller ligger för ”fäfot”. I framtiden tror jag all tillgänglig åkermark i Sverige måste användas att producera mat på. Vid grannhuset där jag skall hämta Lucas, håller man på att bygga en paddock. Det är bra med alla hästar de håller markerna på mindre gårdar öppna, samtidigt som många hästtjejer får en meningsfull sysselsättning. På kvällen tar jag ut askan i vår gamla järnspisel som fick stå kvar i köket när vi renoverade, den är bra vid större strömavbrott och några gånger under vintern brukar vi ta fram wokpannan, woken blir allra bäst när man kan ta bort ringarna på spisen och woka över öppen eld. Även i vår gamla kakelugn askar jag ur, vi använder den till en mysbrasa emellanåt. I morgon från kl. 07:00 till 09:00 har brandsynen bokat in ett besök, vedpannan vill de besikta varje år, men i de andra eldstäderna är det större besiktningsintervall. Jag avslutar det här när jag kommer att tänka på att det är tur att vi bor i Sverige där vi har en fantastisk sjukvård och dessutom högkostnadsskydd. Hade jag tvingats betala alla sjukhusbesök och alla undersökningar jag gått igenom senaste åren hade jag varit ruinerad vid det här laget. Mycket oro och tvivel tycks nu vara över, min hustru Ingrid har varit ett fantastiskt stöd, hon har tillbringat många timmar vid min brits, i väntan på akuten att en doktor skulle skriva in mig, 11 timmar är visst rekordet. Några gånger har jag åkt ambulans när jag blivit extra dålig, då har det gått snabbare. Sedan har jag fått direktinskrivning på avd. 11, så nu går det bättre. Nu har det inte kommit mera blod i tarmen sedan jag var inne i torsdags på Endokrin i Linköping där de brände i tarmen för andra gången. Mina krafter håller på att komma tillbaka och det känns som jag fått en andra chans att leva och få uppleva ytterligare många bra år tillsammans med Ingrid, våra barn, barnbarn, övrig släkt och andra vänner. Nu avslutas min dagbok för vecka 39. 2014, en ganska händelserik vecka med ett lyckligt slut. Men vill ni läsa mer om mitt liv kan ni gå in på www.antavla.se

och www.antavla.se/rapsodi Vid pennan Östen Johansson Rosenberg 61496 Östra Ryd.