Transcript Utbildningsmapp för sältoleransstöd

SÄL
Utbildningsmapp för sältoleransstöd
Sälutbildning 2011
Innehållsförteckning
Inledning
2
Bakgrund
Sammandrag av förvaltningsplanen
för Östersjöns sälstammar
4
Sälskador på yrkesfiskets fångster år 2009
6
Sälskador på fiskodlingar år 2009
10
Forskat
Undersökning av sälens födoval i Bottenviken
åren 2008-2009
14
Fångst av levande gråsäl i fiskredskap
Slutrapport för år 2007:s forskningsprojekt
18
Undervattensfilmande i KANRA II - projektet för att effektivera
ryssjefisket i Skärgårds- och Bottenhavet åren 2008 och 2009
23
Bekämpning av sälskador vid fiskodlingar
28
Pågående projekt
Satellituppföljning av säl fångade i ryssjor i Bottenviken
och på Finska viken (gråsäls-GPS)
31
Projekt för riktad jakt på problemsälar
36
Projektplan Sälpingers
37
Lista över sälprojekt och publikationer
39
Skrivet om säl i fiskeribranschens tidningar 2009-2011
42
Bilagor
DVD-filmen Harmaahylkeiden elävänäpyynti kalanpyydyksillä Levandefångst av gråsälar med fiskredskap.VFFI.
DVD-filmen Rysähallit satelliittiseurannassa 2009-2010.VFFI.
Säljakt-häfte. Jägarnas Centralorganisation.
1
Sälutbildning 2011
Inledning
Sälarna (gråsäl och östersjövikare) förorsakar stora ekonomiska förluster för fiskerinäringen. Eftersom sälarna är en skyddade viltarter, är det inte möjligt att jaga dem i tillräcklig
mängd för att undvika skador.
Den strategiska planen för fiskerinäringen i Finland 2007-2013 gör det möjligt att utbetala
stöd för fiskeriföretagare som förbinder sig till förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar. En av de centralaste linjedragningarna i den strategiska planen är att koncentrera
sig på att utveckla fiskerinäringen och säkerställa primärproduktionen. Genom toleransstöd försöker man förbättra fiskeriföretagarnas förutsättningar att förhindra sälskador
och fortsätta inom sin näringsgren trots de skador sälarna förorsakar. Stödsystemet förutsätter att de företagare som får kompensation bekantar sig med förvaltningsplanen för
Östersjöns sälstammar och bekantar sig med metoder som kan förhindra sälskador för
företagaren. Kustfiskaren måste månatligen anmäla fångst- och redskapsskador samt de
sälar som drunknat i redskapen. Anmälningarna görs på en separat så kallad sälblankett. Vattenbruksföretagarna förbinder sig att årligen svara på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets sälförfrågan. Som krav på sältoleransstödet är att företagarna har gjort upp
en företagsvis utvecklingsplan och deltagit i utbildning för att förbättra sin kunskaper
om säl.
Av de 1 525 fiskerienheter (fiskare, fiskarmatlag eller fiskefartyg) som år 2009 fiskade
yrkesmässigt till havs, svarade 39 % (600) att de led av fångstförluster förorsakade av
säl. Två tredjedelar av de som led av sälskador kunde ange skadorna per art och i mängd
kilon. De övriga anmälde sina skador verbalt (t.ex. ”sälarna tog allt”). Mängden fisk som
skadats av säl uppskattades till 168 ton och värdet på fångsten, uträknat enligt det genomsnittliga pris fiskarna får för fisken, uppgick till 454 000 euro. Resultaten på skadornas omfattning och värdet på dem är främst en uppskattning på minimivärdet. Skadorna som sälarna förorsakade fiskodlingen till havs uppskattades år 2009 till 250 000 kilo
och värdet till sammanlagt 916 000 euro. Förlusterna bestod främst av skador på fisk.
I Sverige har man forskat i hur sälarna påverkar fisket inom ramarna för Sälar och fiskeprogrammet sedan 1995. I Finland har Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet sedan 2000-talets början forskat kring sälfrågor och även många rådgivningsorganisationer och privata fiskare har genom olika projekt försökt arbeta fram metoder som skulle förhindra
sälskador. Utvecklandet av sälsäkra ryssjor har varit ett stort framsteg, men man har
hittills inte lyckats lösa sälproblemen kring nätfisket.
Fiskerigruppen Vakka-Suomen kalastuspuisto har på sitt område i ett projekt strävat efter hållbara åtgärder i jakten på säl som förorsakar skador på fisket och fiskodlingen. Ett
av projektets viktigaste målsättningar är att föra samman områdets jägare, yrkesfiskare
och fiskodlare och få dem att jobba tillsamman för att arbeta fram praxis och verksamhetsmodeller för att organisera jakten, hantera bytet och tillvarata det.
I Finland är gråsälen och vikaren viltarter. Jord- och skogsbruksministeriet och Ålands
2
Sälutbildning 2011
landskapsregering svarar för förvaltningen av sälstammarna. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet svarar för uppföljningen av sälstammarna till havs samt forskningen. Riktlinjerna för skötseln av sälstammarna finns i förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar.
Förvaltningsplanen har uppgjorts vid Jord- och skogsbruksministeriet.
I ett forskningsprojekt som år 2008 inleddes vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet utreder man hur sälar som fångats i pontonryssjor rör sig med hjälp av GPS/GSM uppföljningsteknik. Genom forskningen önskar man få fram ny information om sälarna som
äter i ryssjorna har kommit dit av slumpen, eller om vissa sälindivider är specialiserade
på att äta i ryssjor. Resultaten kan sedan tillämpas både i förvaltningen av sälstammarna
samt i att utveckla fångsttekniska lösningar.
(översättning: Malin Lönnroth, CFF)
3
Sälutbildning 2011
Jord- och skogsbruksministeriet
Sammandrag av förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar
I vårt land klassificeras gråsälen och östersjövikaren som vilt, och därmed tillkommer
ansvaret för förvaltningen av stammarna jord- och skogsbruksministeriet. På landskapsnivån ansvarar jaktvårdsdistrikten för sälförvaltningen, vilka utgör den finländska viltförvaltningens och även den lagstadgade jaktorganisationens regionala administrativa
enheter. På Åland ansvarar Landskapsregeringen för sälförvaltningen.
Gråsälstammen har vuxit kraftigt under de senaste åren. Även vikarstammen har ökat,
men tillväxten har inte varit lika snabb. Sälstammarnas förbättrade hälsotillstånd och
därigenom ökande antal är ett positivt fenomen. Även nyttjandet av sälarna som naturresurser och ett mångsidigt utvecklande av sälprodukter ökar. Det ökande antalet sälar
har skapat nya krav på en planmässig förvaltning av stammarna. Fångst- och redskapsskador orsakade av säl har ökat kraftigt och också kraven på att reglera stammarna har
ökat. Attityden mot sälarna har hårdnat i och med de ekonomiska förluster fiskarna har
erfarit, och speciellt gråsälen anses på många håll utgöra ett hot för näringens fortbestånd. Sälarna följer inte de nationella gränserna och gällande förvaltningen av Östersjöns sälstammar råder delvis mycket motstridiga åsikter både på ett nationellt och ett
internationellt plan.
Förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar i Finland utarbetades genom att tillämpa
den Europeiska konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras
naturliga miljö Nr 59 (1997) och Nr 74 (1999), samt det internationella naturskyddsförbundets (IUCN) principer om tillämpning av hållbart nyttjande och de i EUs habitatdirektiv ställda specialvillkoren så att utkastet beaktar de internationella krav som ställts
på Finland i sälförvaltningen.
Vid utarbetandet hördes i stor utsträckning den lokala befolkningen, regionala aktörer
och nationella intressegrupper. Förvaltningsplanen för vårt lands sälstammar i Östersjön är uppdelad i två delar. Den första delen ger bakgrundsinformation för jord- och
skogsbruksministeriets sälpolitik. Vidare klarlägger den första delen sälarnas biologi och
stammarnas utveckling baserande på finländsk forskning och hänvisar den finländska
situationen till internationell forskning. Den första delen behandlar även nationell lagstiftning, internationella förpliktelser, internationellt samarbete, ekonomiska skador orsakade av säl, människan och sälens gemensamma historia, tidigare målsättningar för
sälförvaltningen, genomförda förvaltningsåtgärder, forskning och till sälstammarnas
utveckling knutna hot. En del av bakgrunden utgörs av det socioekonomiska materialet
som grundar sig på hörandeprocessen. Om detta material har det också publicerats en
särskild rapport.
Förvaltningsplanen anger den grundläggande linjedragningen, som baseras på sälarnas
biologiska egenskaper och på de viktigaste socioekonomiska faktorerna. Vid förverkligandet av denna linjedragning kan Finland fortsätta med en planenlig förvaltning och
upprätthållandet av sälarna som en del av den marina miljön och dess mångfaldiga
4
Sälutbildning 2011
organismsamhälle. Den grundläggande målsättningen för den finländska förvaltningen och skyddet av sälstammarna är att bibehålla vardera sälstammens gynnsamma bevarandestatus. Sälarnas artbiologiska minimikrav utgör grunden för en planmässig förvaltning av stammarna. Då sälstammarnas välbefinnande och livskraft är tryggad på
lång sikt, kan även de socioekonomiska faktorerna beaktas i allt högre grad vid sälförvaltningen. Vid förvaltningen av gråsälsstammen strävar man efter att betona synen på
gråsälen som en värdefull naturresurs som kan nyttjas på ett hållbart sätt. För vikarens
del betonar förvaltningsplanen de skyddsbetonade riktlinjerna, särskilt med hänsyn till
de osäkerhetsfaktorer som är förbundna med de sydliga stammarnas utveckling.
Förvaltningen av sälstammarna förverkligas genom samverkan av olika åtgärder. Planen innehåller åtgärder som behandlar den regionala förvaltningen av stammarna, skyddet av sälarna och sälskyddsområdena, säljakt och jaktövervakning, nyttjande av säl, förebyggande av sälskador och ersättning av dessa, uppföljning och forskning, utbildning,
rådgivning och information, samarbete mellan olika aktörer, uppdateringen av förvaltningsplanen och ansvarsfördelningen vid förvaltningen. Vid förverkligande av åtgärderna beaktas ekonomiska, sociala och kulturella krav samt regionala och lokala särdrag.
Genomförandet av förvaltningsplanen följs upp och den uppdateras efter behov.
Planen finns i sin helhet på Jord- och skogsbruksministeriets hemsida: www.mmm.fi
> Fiske, viltvård och renar > Jakt- och vilthushållning > Förvaltningsplaner > Förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar
5
Sälutbildning 2011
Pirkko Söderkultalahti och Anssi Ahvonen
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 15.12.2010
Sälskador på yrkesfiskets fångster år 2009
Finska yrkesfiskare fiskade 118 miljoner kilo fisk till havs år 2009. Största delen av fångsten, 90 miljoner kilo, bestod av strömming. Mest näst fiskades vassbuk, 23 miljoner kilo.
De därpå följande fångsterna i storleksordning bestod av torsk (0,9 milj. kg), sik (0,7 milj.
kg) och abborre (0,6 milj. kg). Fångstens producentvärde var 24 miljoner euro.
Av de 1 525 fiskerienheter (fiskare, fiskarmatlag eller fiskefartyg) som bedrev yrkesmässigt fiske till havs uppgav 39 % (600) att de hade lidit av fångstförluster förorsakade av
säl. Av de som lidit av skador kunde två tredjedelar uppge skadorna per art och i mängd
kilon. De övriga anmälde sina skador verbalt i ord (t.ex. ”sälarna tog allt”). Dessa verbala uppskattningar har inte i den här granskningen ändrats till numeriska uppskattningar. På det viset är de resultat som presenteras här främst en minimiuppskattning på
omfattningen och värdet på skadorna.
168 ton fisk uppskattade ha skadats av säl (tabell 1). Av den fisken var 46 ton sik, 37 ton
strömming, 22 ton gös, 21 ton lax, 15 ton abborre, 8 ton öring, 5 ton braxen och 4 ton siklöja, 3 ton gädda och sammanlagt 6 ton övriga fiskarter (bild 1). Mängden fisk som hade
skadats av säl var 31 ton mindre än år 2008. Mängden skadade abborrar ökade, för de
andra arterna minskade skadorna, eller hölls på samma nivå.
Värdet på den förlorade fångsten enligt det genomsnittliga pris fiskarna får för fisken
454 000 euro. Räknat i värde förorsakades sik-, gös- och laxfisket de största skadorna.
Värdet på den förlorade sikfångsten räknat enligt genomsnittspris var 183 000 euro och
värdet på gösfångsterna var 109 000. Laxfisket orsakades skador till ett värde av 82 000
euro.
Jämfört med andelen fisk som kommer ut på marknaden led öringen år 2009 de största förlusterna. Det fanns 8 100 kilo skadade öringar, vilket är 11 procent i jämförelse med fångsten. Nästan hälften av skadorna på öring skedde i Bottenhavet (ICES 30) i statistikruta
32, där bland annat Kaskö och Kristinestad är belägna. Det var också i samma ruta som
de största abborrskadorna fanns. Siken skadades mest i Bottenhavet, i statistikruta 23
som är belägen utanför Vasa. Gösskadorna var störst i Finska viken, utanför Ingå och
Kyrkslätt, i statistikruta 53.
Material och metoder
Yrkesfiskestatistiken för fångster till havs baserar sig på yrkesfiskarnas fångstanmälningar. Jord- och skogsbruksministeriets beslut (798/1997 och 259/1998) om tillämpning
av lagen om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik
(1139/94) förpliktar alla yrkesfiskare att lämna fångstanmälan.
Fiskeuppgifter för minst 10 meter långa fartyg lämnas med EU-fiskeridagbok. Fiske med
fartyg kortare än 10 meter anmäls, med undantag för laxfångst, med en månatlig kustfiskeblankett. Laxfiske med fartyg kortare än 10 meter anmäls per fiskegång med kust-
6
Sälutbildning 2011
fiskarens laxfiskeanmälan. Fångstanmälningsblanketterna behandlas och uppgifterna
registreras vid NTM-centralerna längs kusten och vid Ålands landskapsregering. VFFI
får ta del av uppgifterna för att föra statistik.
Sedan 1999 har man i blanketterna frågat efter andelen bortkastad fisk, t.ex. hur mycket
fisk sälen ätit. Man får då på samma sätt statistik för den bortkastade fångsten som för
den kommersiella fångsten.
År 2009 fick man fiskeuppgifter av alla minst 10 meter långa fartyg. De var 320 stycken
till antalet. 1 783 kustfiskeblanketter lämnades in och man fick 1 541 (86 %) fiskeuppgifter av fiskarna/fiskarmatlagen. Saknade uppgifter korrigerades genom att använda
poststratifiering. Som stratifieringskriterier användes fiskarens bostadsområde och
inkomstklass (RKTL 2010).
Resultatens tillförlitlighet
Uppskattningar om mängden lax som skadats av säl har gjorts sedan 1999 och sedan
2000 för övriga fiskarter. Problemet har varit att på ett tillförlitligt sätt uppskatta mängden fångst som gått förlorad. De numeriska uppskattningarna på fångsten som fiskarna
anmäler baserar sig i princip på de skadade fiskarnas rester. Alltid blir det ändå inte
kvar något av fisken eller mängder som kan kvantifieras. Sälen kan äta hela fisken och
den kan skrämma bort fisk från fångstredskapen genom sin närvaro. Fiskarna kan också
rymma från fångstredskapen genom de hål som sälen lämnat efter sig. På grund av
detta beskriver yrkesfiskarna ofta skadorna med ord, så som “sälen tog allt”. I blanketterna finns också anteckningar, där man berättar att man tagit bort fångstredskapen helt
och hållet under pågående fångstsäsong på grund av skador förorsakade av säl: “fiske
omöjligt på grund av ett stort antal sälar”. Dessa faktorer har inte kunnat beaktas då man
beräknat resultaten.
Eftersom en tredjedel av dem som led av skador inte kunde uppskatta mängder i siffror,
kan man anse att uppskattningen om sälskador är ett minimivärde. En uppskattning om
antalet fiskerienheter som lider av skador är en pålitligare mätare.
Källor
VFFI 2010. Yrkesfisket i havet 2009. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Finlands officiella statistik Jord- och skogsbruk samt fiske 4/2010. Finns att läsa på: http://www.rktl.fi/
www/uploads/pdf/uudet%20julkaisut/tilastoja_4_2010.pdf
(översättning: Malin Lönnroth, CFF)
7
Sälutbildning 2011
Tabell 1. Antalet fiskerienheter som anmält skador förorsakade av säl på sina fångster (=fiskare,
fiskefartyg, fiskarmatlag) under åren 2000-2009.
Tabell 2. Mängd fisk skadad av säl enligt ices-delområden åren 2000-2009, 1000 kg.
Bild 1. Mängd skadad fisk enligt art år 2009.
8
Sälutbildning 2011
Bild 2. Gösfångster skadade av säl och andelen av den gös som kom ut på marknaden år 20012009, enligt ices-delområde.
Bild 3. Mängden skadad gös åren 2000-2009 samt dess realvärde räknat enligt det genomsnittspris fiskarna får för fisken.
Bild 4. Mängden skadad sik åren 2000-2009 samt dess realvärde räknat enligt det genomsnittspris fiskarna får för fisken.
9
Sälutbildning 2011
Riitta Savolainen, Pentti Moilanen och Anssi Ahvonen
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 20.12.2010
Sälskador på fiskodlingar år 2009
År 2009 odlade man ca 13,6 miljoner kilo matfisk i Finland. Av hela landets matfisk odlades 82 % (11,6 milj. kg) på havsområdena. På havsområdena är fiskodling så gott som
enbart nätkassodling. År 2009 odlade man 3,6 miljoner kilo matfisk längs kusterna i
Skärgårdshavet och Satakunda och på Åland 6,0 miljoner kilo. På övriga havsområden
var produktionen ca 1,6 miljoner kilo (tabell 1).
År 2009 fanns det 53 verksamma fiskodlingsföretag på fastlandet. Av dessa hade 39 företag haft problem med sälskador. Företagen hade sammanlagt 103 skilda i bruk varande
fiskodlingsanläggning. Skador skedde vid 57 anläggningar. På Åland fanns det år 2009
tio verksamma företag som odlade matfisk, och sammanlagt hade de 29 i bruk varande
anläggningar. Av dessa rapporterade sex om sälskador.
På hela havsområdet uppskattades sälskadorna på odlad fisk uppgå till 250 000 kg (tabell 2). Ca 72 % av skadorna på havsområdena bestod av fisk som dödats av säl. Skador
orsakades också av fisk som skadats av säl (16 %) och fisk som kunnat rymma pga. säl
(11 %). Majoriteten av sälskadorna, 48 % skedde på Åland. Både odlingsanläggningar
för sik och regnbåge drabbades. Fiskskadorna förorsakade av säl, relaterat till mängden
fisk som kom ut på marknaden, varierade beroende på havsområde mellan 2-4 %.
Det sammanlagda pengavärdet på skadorna på samtliga havsområden uppgick till
916 000 euro. Förlusten bestod främst av fiskskador, skadade kassar stod för ca 72 000
euro (tabell 3).
År 2009 var både mängden fisk som skadat av säl samt värdet på den skadade fisken och
skadade kassar betydligt lägre än år 2008. Det ekonomiska värdet på förlusten minskade
ändå mindre i förhållande till de skadade kilomängderna (tabell 4 och 5).
Material och metoder
Uppgifter om de skador som sälarna förorsakar fiskodlingen på havsområdena samlades in på samma gång som VFFI samlade in producentuppgifter för statistikföring (se
VFFI 2010). Man strävade efter att samla in uppgifterna per produktionsanläggning.
Upp-gifterna för Åland fick man som en sammanställning av Ålands landskapsregering.
I den här utredningen består sälskadorna av den fisk som sälen dödat, skadat eller släppt
ut samt skador på odlingskassarna.
Åland borträknat, var sammanlagt 68 företag på havsområdet med i insamlingen av
uppgifter. Av dessa hade 53 företag haft verksamhet på 103 anläggningar under år 2009
och 15 företag hade lagt ner, eller hade ingen verksamhet. Enligt uppgift från Ålands
landskapsregering var 10 företag verksamma på Åland och de hade 29 anläggningar i
funktion år 2009. Femton företag svarade inte på VFFI:s enkät, så svarsprocenten var 78
%.
10
Sälutbildning 2011
Av de som svarade på produktionsuppgifter hade tre företag inte angett uppgifter om
sälskador. Det här beaktades genom att ersätta de saknade värdena med uppgifter från
det insamlade materialet.
I övrigt korrigerades saknade uppgifter genom att använda poststratifiering då produktionsuppgifterna räknades ut (se VFFI 2010). Som stratifieringskriterier användes företagets läge, information om företagets verksamhet från vattenbruksregistret samt andelen
anläggningar företaget har.
Indelningen av havsområden följer NTM-centralernas regionsindelning enligt följande:
Finska viken = Sydöstra Finland och Nyland
Skärgårdshavet och Satakuda kust = Egentliga Finland
Österbottniska kusten och Bottenviken = Österbotten och Kajanaland
Åland
Resultatens tillförlitlighet
Materialet samlades in i samband med etablerad statistisk materialinsamling, så man
kände väl till utgångsläget och omständigheterna. Vid den statistiska behandlingen av
materialet kunde man utnyttja mångårig erfarenhet och metodisk utveckling, som finns
i statistikföring av vattenbruk vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Undersökningen
täckte fältet rätt så bra, för nästan alla fiskodlingsföretag var med.
Svarsbortfallet var ca 22 %, och det kan anses vara en ganska liten mängd, jämfört med
företagsförfrågningar i allmänhet. Bortfallet korrigerades med en poststratifieringsmetod.
I samband med resultaten (tabell 1-3) ges 95 % konfidensintervall. De beskriver osäkerhetsgraden som beror på bortfallet av material. Konfidensintervallen ska ses som
riktgivande.
Mätningsfel, det vill säga hur väl svaren motsvarar verkligheten, är alltid svårt att uppskatta i intervjuundersökningar. Utgående från materialet kan man ändå lägga märke
till att svaren från de olika förtagen var sinsemellan i balans, även om de saker som
undersöktes var svåra att mäta eller sådana faktorer som man inte direkt kan mäta, utan
svaren baserar sig på uppskattningar.
Källor
VFFI 2010. Vattenbruk 2009. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Finlands officiella
statistik Jord- och skogsbruk samt fiske 5/2010. Finns att läsa på: http://www.rktl.fi/
www/uploads/pdf/uudet%20julkaisut/tilastoja_5_2010.pdf
(översättning Malin Lönnroth, CFF)
11
Sälutbildning 2011
Tabell 1. Produktion av matfisk till havs (1000 kg orensad fisk) år 2009. k.i.= 95 % konfidensintervall
Tabell 2. Fiskskador på havsområdena (1000 kg) förorsakade av säl år 2009. k.i.= 95 % konfidensintervall
12
Tabell 5. Nominellt värde på fisk och kassar som i fiskodlingar till havs skadats av säl åren 2003 - 2009.
Tabell 4. Mängden fisk (1000 kg) som i fiskodlingar till havs skadats av säl åren 2003 - 2009.
Tabell 3.Värdet av sälskador (1000 €) på fisk och kassar på havsområdet år 2009. k.i.= 95 % konfidensintervall
Sälutbildning 2011
13
Sälutbildning 2011
Petri Suuronen*, Esa Lehtonen, Raimo Riikonen, Rauno Hokki, Mervi Kunnasranta och Nina Aalto
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, *FAO:s fiskeriavdelning i Rom.
Undersökning av sälens födoval i Bottenviken åren 20082009
VFFI gjorde åren 2008-2009 en undersökning, där man försökte utvärdera sälarnas betydelse som predatorer, särskilt på lax och öring i norra Bottenviken. I artikeln presenteras de viktigaste iakttagelserna. De kvantitativt mest förekommande arterna i gråsälens
föda var strömming, siklöja och sik. Andelen laxfiskar var betydande, särskilt i de vuxna
gråsälarnas föda. Gråsälen tycks rikta in sin predation också på utplanterade laxfiskar,
i synnerhet öring. Vikarens föda bestod däremot främst av storspigg, men i proverna
fanns också nors, strömming och siklöja.
Undersökningens bakgrund och material
Det har allmänt antagits att Östersjöns snabbt växande sälstammar genom sin predation avsevärt påverkar fiskbestånden och är ett hot mot bland annat utplanterade och
naturliga yngel av Östersjölax. Denna undersökning är inriktad på att utreda sälarnas
födoval och deras inverkan på fiskfaunan i Bottenvikens norra del, särskilt under sommarmånaderna, då både vuxna laxar och smolt rör sig i området. År 2009 utsträckte man
provtagningsperioden ända till slutet av november, för att också få en uppfattning om
sälarnas föda på hösten.
Petri Suuronen
Sälarna fångades i samarbete med erfarna lokala säljägare, som sköt sälarna vid hällar
på grunt vatten. För att ta upp de skjutna sälarna konstruerades en fångstkrok försedd
med videokamera.
Lokalisering av sälar i födovalsundersökningen i Bottenviken.
14
Sälutbildning 2011
År 2009 sköts sammanlagt 44 gråsälar och 35 vikare. Av gråsälarna sköts 14 individer på
den svenska sidan i Norrbottens län med licens från Naturvårdsverket. Sommaren 2008
sköts 19 gråsälar och 12 vikare.
Sälarnas magar och tarmar frystes genast efter fångsten. På basen av resterna i matsmältningskanalen kan man bedöma sammansättningen av sälarnas senaste måltider. I de
flesta fall var nedbrytningen av födan redan långt framskriden och bestämningarna fick
göras från fiskarnas bendelar, oftast från otoliterna. De djur, som sköts för provtagning
var bägge år till största delen i god kondition.
Siklöja, strömming, sik, öring och lax – gråsälens föda i Bottenviken
I materialet från år 2009 var gråsälens tre vanligaste födoval, räknat i antal fiskar, siklöja,
strömming och sik. Siklöjans stora andel kan åtminstone delvis förklaras av de nuvarande starka årsklasserna. Siklöja är till kvantiteten det vanligaste födovalet, särskilt för
unga gråsälar. Strömming förekom allmänt i födan hos gråsälar av alla åldrar. Sik påträffades med säkerhet i minst 7 av gråsälarnas magsäckar. En 115 kg:s gråsäl, som sköts i
slutet av september, hade minst 25 sikar i magsäcken.
Rauno Hokki
I matsmältningskanalen hos sju gråsälar återfanns rester från sammanlagt 12 laxar och/
eller öringar. Av dessa kunde tre med säkerhet definieras som lax och tre som öring. Rester av lax fanns företrädesvis i matsmältningskanalen hos vuxna gråsälar. Andelen lax
och öring i födan var bägge de undersökta åren betydligt större än i de undersökningar
som gjorts tidigare i Östersjön och Bottniska viken. År 2009 var andelen gråsälar som ätit
lax och/eller öring c. 16 % och år 2008 närmare en tredjedel (32 %). Det är att observera,
att proverna i de tidigare undersökningarna, jämfört med vår, ofta samlats in i områden
och under tider, med betydligt sämre förutsättningar för ett sammanträffande mellan
gråsäl och laxfiskar.
Innehållet i en gråsälshonas
(vikt 136 kg) magsäck. Sälen
hade fångats den 30.7.2009 på
svenska sidan av Bottenviken
(Pärlsten). Carlin-märket
kommer från en öring som
planterats ut den 16.5.2009 i
Ijo älvs mynning.
De tre vanligaste arterna i födan hos vikaren var storspigg, nors och siklöja. Andelen
strömming var lägre år 2009 jämfört med 2008. I födoproverna påträffades också kräftdjur. Lax och öring påträffades inte i födoproverna från vikarsälarna, men det bör note-
15
Sälutbildning 2011
ras att provmängden var liten i synnerhet från sommarmånaderna. En stor del av vikarsälarna sköts på vårisarna under april-maj. Dessa sälar kan inte förväntas ha några stora
mängder laxfiskar i matsmältningskanalen, eftersom laxfiskarnas smolt då uttryckligen
inte förekommer i havet.
Gråsälen inriktad på utplanterad fisk
Fyra av de gråsälar som sköts år 2009 hade ett Carlin-märke i magen. Tre märken kom
ursprungligen från öring, som satts ut i Bottenviken år 2008 och 2009 och ett från en lax,
som satts ut i mynningen av Kemi älv i maj 2008 (längd vid utsättningen 17 cm). Då den
togs av gråsälen var den aktuella laxen 60 cm lång. Tre av de Carlin- märkta laxarna
återfanns i gråsälar som skjutits i slutet av juli. Ett märke återfanns i en gråsäl skjuten
norr om Hailuoto i slutet av oktober. I den gråsälens matsmältningskanal fanns dessutom rester av tre laxar eller öringar, 65 siklöjor, 39 sikar eller siklöjor, två norsar och en
strömming.
I magsäcken hos tre av de 19 gråsälar som sköts år 2008, fanns Carlin-märken, som ju
allmänt används för märkning av laxfiskar. En gråsäl hade fyra märken, tre av märkena
härstammade från öringar utsatta i Kemi älvs mynning i maj 2008 och ett märke från en
öring, som satts ut i mynningen av Ijo älv år 2007. Den aktuella gråsälen hade dessutom
benfragment från c. 60 unga öringar i sin matsmältningskanal.
Bägge år återfanns betydligt fler Carlin-märken från öring än från lax. Resultatet tyder
på det, att gråsälen relativt sett tar fler utplanterade öringar. Enligt den information VFFI
samlat in, sätts årligen c. 2 miljoner laxsmolt ut i Bottenvikens älvmynningar. Största
delen är olika åläggandeutsättningar. C. 0,6 miljoner havsöringar sätts årligen ut i Bottenviken, därav närmare 0,5 miljoner på den finländska sidan och resten på den svenska.
Grovt räknat är antalet utsatta öringar i Bottenviken c. 30 % av antalet utsatta laxar.
Beroende på fiskgrupp märks 2-4 % av sättfisken, lax och öring, med Carlin-märken årligen på den finländska sidan (totalt c. 27 000 laxar och 10 000 öringar). Om man antar att
det är lika sannolikt att en märkt öring fångas av en säl som en omärkt öring, kan man
grovt kalkylera att en säl måste äta 20-40 öringsyngel för att ett yngel med Carlin-märke
skall återfinnas i dess mage.
Svårt att bedöma sälens inverkan på fiskbestånden
Det faktum att en fiskart återfinns i sälarnas matsmältningskanal berättar inte nödvändigtvis något om den inverkan, som sälens predation har på arten i fråga. För att kunna
beräkna denna inverkan, krävs information också om mängden födoorganismer och
mängden sälar, födoorganismernas storlek och det predationstryck, dessa utsätts för
från annat håll, samt uppgifter om fisket. I havet är lax och särskilt havsöring till antalet
mycket få jämfört med t.ex. strömming. Man kan därför anta att lax och öring kvantitativt sett inte utgör den centrala födan för sälarna. Man bör ändå beakta, att vikten på
en lax eller öring lätt kan vara hundrafalt jämfört med en siklöja eller strömming. Predationen kan därför åtminstone lokalt ha en betydande effekt på dessa fiskbestånd och
speciellt på sättfiskynglens överlevnad.
16
Sälutbildning 2011
Mer material krävs
Denna undersökning har gett mycket nytt material om sälarnas födobeteende i Bottenviken. Man kan ändå konstatera, att man på basen av materialet ännu inte tillförlitligt
kan avgöra vilken effekt sälarnas predation har på fiskbestånden. Man borde få prov
också från Bottenhavet och Kvarken och speciellt under sommarmånaderna. För att noggrannare kunna beräkna sälarnas predationseffekt på sättfisken bör man också veta hur
länge Carlin-märken i genomsnitt stannar kvar i matsmältningskanalen.
Vi önskar tacka Jouni Heinikoski för att han på ett professionellt sätt arrangerat insamlingen av sälar för proverna. Tack också till alla de personer och organ, som utfärdat
fångstlicenser för undersökningen och hjälpt till med hantering av proverna. Ett varmt
tack till Jord-och skogsbruksministeriet för hjälp med finansieringen.
(Översättning: Folke Halling, VFFI)
17
Sälutbildning 2011
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet
Arbetsgrupp: Esa Lehtonen, Petri Suuronen, Tapio Mäkelä, Veli-Pekka Ojala , Åbo yrkeshögskola
Resultatenheten för teknik, miljö och ekonomi
Fångst av levande gråsäl i fiskredskap
Slutrapport för år 2007:s forskningsprojekt
Projektets målsättningar
Jakt på gråsäl är en av de svåraste jaktformerna i Finland. Att begränsa gråsälsstammen
enbart genom jakt, ger högst antagligen inte önskat resultat, för nuförtiden klarar man
endast av att nyttja cirka hälften av jakttillstånden. Att fånga sälarna levande i ryssjorna i en skild fångstdel är ett alternativ för att fånga säl och begränsa stammen. Den så
kallade Push-up ryssjan för laxfiske har under senare år blivit allmännare längs med
kusten. En dylik ryssja erbjuder ett bra skydd mot säl och betydande förbättring då redskapen vittjas. Det har föreslagits att Push-up ryssjan också kunde användas vid säljakt.
Erfarenheterna kring att fånga levande gråsäl i ryssjorna är hittills dock begränsade. En
svensk utvecklare och tillverkare av Push-up ryssjor, Christer Lundin, har med egen
finansiering testat sina redskap, men resultaten är inte offentliga.
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har i samarbete med yrkesfiskare längs kusten samt
redskapstillverkare testat ett fångstredskap som skulle lämpa sig för att fånga gråsälar
levande och som kunde anslutas till Push-up ryssjan. Målsättningen var att utveckla
en ryssja som skulle lämpa sig för både fiske och fångst av levande gråsälar. Med den
här ryssjan kan fiskaren genom små modifikationer fiska normalt mellan sälfångsperioderna. Ryssjorna testades i praktiken av yrkesfiskare i Bottenhavet, i Björneborg och
Sastmola.
En del av gråsälarna som fångades med testredskapen sköts för att säkerställa att metoden fungerar och för att få magprov för närmare analys (näringsanalyser, VFFI, Mervi
18
Sälutbildning 2011
Kunnasranta). Sälarna sköts av yrkesfiskarna, som hade giltiga vapenlicenser och jaktkort samt ett för ändamålet lämpligt jaktgevär. Att skjuta gråsälen i ryssjan var ett pålitligt sätt att på ett etiskt sätt avliva sälen. Den skjutna sälen sjönk till bottnen av ryssjan,
varifrån fiskaren flyttade över den till sin båt. Ett sakkunnigt och snabbt hanterande av
sälen direkt efter fångsten är ett måste för att garantera en förstaklassig kvalitet.
Projektparter och samarbete
Projektet planerades och genomfördes i samarbete med yrkesfiskare i Bottenhavet men
man beaktade också synpunkter av yrkesfiskare runt kusten och från Åland. För projekthelheten erbjöd Bottenhavet de bästa ramarna för undersökningen. Man gjorde även
forskningssamarbete med Fiskeriverket i Sverige (bland annat tillämpning av undervattensvideoteknik).
Resultat
Undersökningsområde och fångstlicenser
Projektet genomfördes år 2007 under tiden maj-november längs kusten i Björneborg och
Sastmola i samarbete med två yrkesfiskare. Jord- och skogsbruksministeriet beviljade
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet tillstånd att fånga 30 gråsälar i forskningssyfte (15
gråsälar i Björneborg och 15 gråsälar i Sastmola). En del av testryssjeplatserna fanns på
statens allmänna vatten och en del på privata vatten. Tillstånden till de allmänna vattnen
under tiden för laxfiskebegränsningar beviljades av Egentliga Finlands TE-central.
Testryssjorna och tilläggsdelen för sälfångst
Testryssjorna (PU-ryssjorna) hyrdes av fiskarna som deltog i projektet och fiskarna kompenserades för de ändringsarbeten som måste göras. Sammanlagt fyra omarbetade ryssjor sattes ut på fångstställen som fiskarna ansåg lämpliga för ändamålet, två i Björneborg och två i Sastmola. I augusti-november användes endast två omarbetade ryssjor, på
grund av svåra väderförhållanden.
I projektet testades fångst av gråsäl med två olika metoder; a) fångst i fiskhuset (4 olika
modeller av gallerluckor) samt b) en metod där sälen fångades i framryssjan. Målsättningen var att hitta en modell där sälen inte drunknar, utan kan komma upp till ytan
för att andas. I experimentet gav man snabbt upp försöken med fångst i fiskhuset för
sälen lärde sig snabbt simma ut ur ryssjan igen trots gallerportarna. Fångst i framryssjan
visade sig dock vara en fungerande metod. Med en dylik apparatur utlöser sälen en
lucka bakokm sig och blir fångad i framryssjan. Då gallerporten har utlöst, får fiskaren
genom ett GSM-alarm, ett textmeddelade till sin mobiltelefon. Meddelandet försnabbar
borttagandet av sälen från ryssjan. Hur fångstmetoden har utvecklats och de tekniska
detaljerna presenteras i detalj i en DVD-film som man gjort inom projektet.
Videofilmningsapparatur för undervattensfilmning
Undervattenskameror underlättar det att utvecklandet av den rätta uppbyggnaden på
ryssjorna.
19
Sälutbildning 2011
Man följde upp hur sälarna och fiskarna beter sig i testredskapets olika delar genom två
parallella undervattensvideokameror. Med apparaturen samlade man in bildmaterial på
en hårdskiva (i Björneborg) och genom trådlös bildöverföring (i Sastmola). Videokamerorna (3 st) installerades i båda systemen vid ingången till fiskhuset och till framryssjan.
För genomförandet av den trådlösa bildöverföringen svarade Åbo yrkeshögskolas arbetsgrupp för teknik, miljö och ekonomi. Arbetet var ett beställningsarbete.
Forskningsresultat
Sälobservationer och sälarnas beteende i testryssjorna
Hur gråsälarna betedde sig i testryssjan vid Björneborg följdes upp med undervattensvideokameror under tiden 14.5.–28.10.2007, sammanlagt 105 dagar. Man observerade säl
i redskapen sammanlagt 149 gånger (30 dagar) och då man analyserade bildmaterialet
identifierade man 4 olika sälindivider på basen av färgen och fläckarna på deras päls.
Filmningen visar att gråsälarna är aktiva på morgonnatten och morgonen, samt på kvällen (bild 1). Identifieringen var svår i fråga om de nattliga besöken i de olika delarna
av ryssjan, samt pga. skilldnader i ljusmängd och tidvis väldigt grumligt vatten. Sälarna simmade även väldigt snabbt, vilket försvårade identifieringen. Under de kolsvarta
höstnätterna fick man inget bildmaterial. I ett fortsättningsprojekt kommer man att testa
infrarött ljus för att reda ut hur sälarna rör sig i synnerhet i mörker.
Bild 1. Gråsälarnas besök vid testryssjan under olika tider på dygnet under perioden 14.5.28.10.2007 (Björneborg)
Man lade märke till att sälarna som fångats i framryssjan var lugna och de började inte
söndra ryssjeväven (dyneema) genom att bita på dem. Stundvis försökte ändå vissa individer ut genom gallerluckan, genom att klösa på den. I undervattensuppföljningen
märkte man också att det måste finnas fisk i ryssjan, en tom ryssja lockar ingen säl.
20
Sälutbildning 2011
Sälarnas storlek, ålder och kön
Sammanlagt fångades 13 gråsälar i de två testryssjorna, och de var alla hanar. Största delen av gråsälarna var 5-17 år gamla (vikt 84-135 kg). Antagligen rör sig hanarna aktivare
än honorna och de söker sig aktivt till ryssjorna. Man fick inga observationer av sälhonor. Sälens ålder är inte direkt beroende av djurets längd eller vikt (tabell 1). Åldersbestäming gjordes på 8 sälars hörntänder.
Tabell 1. Åldersbestäming och storlek på sälar fångade i testryssjorna.
Tillvaratagande av sälarna som fångades i testryssjorna
Utbildade jägare med vapenlicens, jaktkort och ändamålsenligt jaktvapen svarade för
avlivandet av sälarna. Sälarna avlivades med ett dödligt skott i huvudet. Ett sakligt och
snabbt hanterande av sälen efter att den avlivats är nödvändigt för att garantera en förstaklassig kvalitet. I det här projektet tillvaratog man sälens skinn, tran, kött och ben och
vidareförädlade dessa till produkter.
Publikationer
Artiklar i tidningarna:
Kalastaja
2 / 2008
Fiskarposte
4 / 2008
Ase & Erä
3 / 2008
Merikarvia
17.1.2008
Kymen Sanomat 29.3.2008
Fångstmetoden som utvecklades har också publicerats i en internationell serie: Fisheries
Research 102 (2010) 214-216 Technical note, ”Live-capture of grey seals in a modified salmon trap” Esa Lehtonen, Petri Suuronen Finnish Game and Fisheries Research Institute,
P.O.Box 2, FI-00791 Helsinki Finland.
DVD-filmen som uppgjorts i samband med projektet (längd 14 min) finns som bilaga till
den här utbildningsmappen. Det är möjligt att beställa kopior på filmen mot porto från
VFFI:s hemsida www.rktl.fi.
21
Sälutbildning 2011
En skild slutrapport om undervattenskameran finns att få från Åbo yrkeshögskola, från
resultatenheten för teknik, miljö och ekonomi.
Praktisk tillämpning av resultaten
Resultaten kan tillämpas direkt i yrkesfisket. Projektets målsättning var att utveckla
ryssjorna så att de möjliggör fångst av levande sälar och på ett etiskt sätt eliminera problemsälar. Fångst av levande säl gör det möjligt att nå ”rätt målgrupp” dvs de problemsälar som använder ryssjorna som matplats, samt tillvarata dessa sälar som resurs. Den
ryssja som nu har utvecklats kan användas vid vanligt fiske, utanför sälfångstperioderna. Fördelen är att ”sälapparaturen” inte hindrar fiskarna från att simma in. Det är
också viktigt att fiskaren får ett textmeddelande genast då en säl fastnat i ryssjan. Då kan
fiskaren genast endera avliva sälen eller släppa ut den.
Även om man inte med ryssjefångst i sin helhet kan lösa det växande sälproblemet, kan
möjligheten att eliminera problemsälar lokalt ha en effekt i att minska sälskadorna.
I projektet kunde man inte med säkerhet få fram om sälskadorna på ryssjorna var förorsakade av vissa så kallade problemsälar eller om det var fråga om sporadiska sälar
som hade vägen förbi ryssjan. För att kunna reda ut detta grundligt måste man göra ett
märkningsexperiment, där man märker tillräckligt många sälar som fångats i ryssjor
med sändare och släpper dem fria. Med den här tekniken skulle man få behövlig ny information om hur sälarna rör sig. Det är meningen att fortsätta forskningen på den här
fronten.
(översättning: Malin Lönnroth, CFF)
22
Sälutbildning 2011
Vesa Tschernij, [email protected]
Undervattensfilmande i KANRA II - projektet för att effektivera ryssjefisket i Skärgårds- och Bottenhavet åren
2008 och 2009
Utdrag av slutrapporten
Sammandrag
Målsättningen i projektet var att under två års tid filma den i Skärgårdshavet för gös-
fångst utvecklade ryssjans ingång, mungarn och selektionsapparatur samt två olika
säl-stoppnät utvecklade för laxryssjorna i Bottenhavet. I planeringsskedet för arbetet
framkom dock behovet att utveckla en lämplig, batteridriven apparatur för filmande av
ankrade fiskeredskap.
En av de verkliga utmaningarna var att minimera systemets strömförbrukning. Det
enda sättet att minska apparaturens strömförbrukning var att utnyttja digitaltekniken.
Åbo Yrkeshögskola svarade för det tekniska utvecklingsarbetet och förverkligandet. På
grund av de otaliga problem som framkom i utvecklingsarbetet fick man apparaturen
för filmande att fungera tillfredställande först våren 2009. Således erhölls inga filmresultat alls år 2008 och även det andra året försenades inledningen av filmandet nästan med
en månad.
Undervattensfilmandet av bottenfångande ryssjor som KANRA-projektet inledde år
2009 i Skärgårdshavet är vad vi vet de första i sitt slag. Det absolut viktigaste resultatet
av filmandet är kunskapen om hur, när och vad som man i fortsättningen kan och borde
filma.
I Skärgårdshavet är det största problemet vattnets grumlighet. I närheten av bottnen
är vattenskiktet sällan tillräckligt klart på grund av de ständiga strömmar som färjtrafiken orsakar, när åter vattnet i höjd med fiskhuset är relativt klart till slutet av maj.
Som ett representativt exempel på filmarbetets betydelse kan nämnas resultatet som rör
ingångstrådarna. Ett avstånd mellan trådarna större än de andra verkade utlösa en flyktreaktion hos gösarna. Oftast flydde också den fisk som försökte det ut ur fiskhuset. Lösningen på det här problemet är förmånlig! Noggrannhet i byggnadsskedet, men frågan
väcks: Hur många andra problem som inverkar på fångsteffektiviteten finns det i de
nuvarande ryssjekonstruktionerna förutom det som vi hittade?
Trots att filmandet i Bottenhavet kom i gång först efter laxsäsongen visar de, av våra resultat, kanske mest konkret vad man med kamerauppföljning av fiskarna och redskapen
i bästa fall kan uppnå. Nämligen, beträffande stoppnätet i ingången, så har fiskarnas
praktiska erfarenheter varit uppmuntrande, så våra resultat kan nu styrka deras uppfattning. Förutom detta kan vi på basen av våra resultat även förstå varför den utvecklade metoden fungerar. Stoppnätet i ingången, fast det i princip var satt i redskapets
kanske mest kritiska del – i första ingången, visade sig dock överraskande vara det bäst
fungerande alternativet för helheten. Laxarna skyggade inte för ingången försedd med
23
Sälutbildning 2011
stoppnät just mer än den vanliga ingången, och dessutom verkade det som om stoppnätet t.o.m. kunde minska antalet lax som flyr ut ur ryssjan.
Det mest betydande problemet med stoppnätet som är fäst i bågen inne i mellanfiskhuset verkar vara att sälarna fortsättningsvis kan ta sig in i redskapet. Sälens regelbundna
besök i mellanfiskhuset förorsakade panik hos de laxar som simmade där, varefter de i
panik simmade genom nätet även i fel riktning eller rakt in i sälarnas gap. På basen av
109 timmars urval bildmaterial gjordes det 24 observationer av säl i ryssjan där sälarna
kunde simma in i mellanfiskhuset, medan endast en säl sågs vända i ryssjan försedd
med stoppnät i ingången.
Tre ryssjor – tre målsättningar
Fångst – och selekteringseffekt i göspontonryssjorna i Skärgårdshavet
Den centrala målsättningen i Skärgårdshavet har varit att hitta problemen som förekommer i konstruktionen av de traditionella fjällfiskryssjornas (gös och abborre) ingångar
och ketsor när de tillämpas på PushUp-ryssjan samt att ersätta de bristfälligt fungerande
konstruktionerna med lösningar som fungerar bättre. Målen för filmandet var i denna
preliminära forskning: 1) fiskhusets ingång, 2) ketsornas/mungarnets underkant och 3)
fångstens selektionsanordningar i fiskhuset (=storleks- och artselektion)
Säl-stoppnätens funktion i laxryssjorna vid Bottenhavets kust
I den ursprungliga PushUp-ryssjan hindrades sälarna att komma in i fiskhuset med
hjälp av ett sälgaller som satts i ingången. Slutligen lyckades man hindra sälen att ta sig
in i fiskhuset genom att reglera sälgallrets storlek och med hjälp av de tvärstänger och
järnpikar som satts fast i det. Det här ledde dock inte till en minskning av sälskador på
fångsten, eftersom problemet flyttade från fiskhuset till framryssjan dit sälarna fortfarande hade fritt tillträde. Orsaken till att sälgallret ursprungligen inte sattes i den första,
dvs i mellanfiskhusets ingång, var fiskarnas rädsla att ett galler som hindrade sälarna
även skulle inverka negativt på fiskarnas lust att simma in i ryssjan. Man söker nu en
lösning på problemet med ett ”stoppnät” tillverkat av stål- eller dynemagarn.
Målsättningen med filmningen var att utreda vilket av de två stoppnätsalternativen; i)
bågstoppnätet eller ii) ingångsstoppnätet som är det bättre alternativet för helheten.
Funktionsprincipen för stoppnätet är helt enkelt att tillåta fångstfiskarna men att hindra
sälarna att komma in i ryssjan via de stora maskorna. I filmningen har vi strävat efter att
iaktta såväl sälarnas som fiskarnas (i huvudsak laxarnas) reaktioner när de närmar sig
och senare möter på stoppnätet och fiskarnas reaktioner när de simmar genom det.
Ett fungerande sikfiskhus utvecklas i Bottenhavet
Allmänt anses siken vara en svårfångad art med ryssja på vår västkust och på Åland.
PushUp ryssjan har inte fört med sig någon betydande förändring i detta. Snarare tvärtom. Siken är till sitt beteende mycket försiktig och rör sig sakta i ryssjan och söker en
väg ut genom att systematiskt nosa på nästan varje maska.
Enligt fiskarna krävs det lätta, ljusa och rymliga konstruktioner för att få siken in i fiskhuset. Å andra sidan är rymliga konstruktioner av tvång samtidigt även ”öppna”, vilket
i sin tur kan bidra till att den nyfikna och enträgna siken rymmer. I de undervattensfilmningar som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet gjort för att iaktta sälarnas beteenden har
sikarna emellanåt konstaterats simma nästan hur de vill fram och tillbaka i de vanliga
24
Sälutbildning 2011
ingångskonstruktionerna (Mäkelä Tapio, Harmaahylkeiden ja saaliskalojen käyttäytymisseuranta vedenalaiskuvausten avulla Selkämerellä 2007, Examensarbete, Åbo Yrkeshögskola, 2009).
Granskning av resultaten
Laxarna undvek inte de testade stoppnäten
Sälarna vaktar de laxar som kommer i ryssjan genom att med jämna mellanrum besöka
redskapens ketsor och mungarn. De gör i allmänhet bara korta granskningsrundor och
håller på detta sätt koll t.o.m. på flera ryssjor som finns i området. Denna beteendemodell framgick klart i vår filmning. Sälarna besökte ryssjan med ungefär 15 - 60 min
mellanrum – ifall det rörde sig lax på området. Om lax inte syntes till syntes inte heller
sälar!
Vesa Tschernij
Således ju längre de laxar som kommer i ryssjorna blir och snurra i mungarnet eller
adaptern desto sannolikare blir de sälarnas fångst. Av denna orsak är det ytterst viktigt
med tanke på stoppnätets funktion, att det inte bromsar fiskarnas simmande in i ryssjan
där de är i skydd för sälarna. I filmningarna konstaterades att laxarna simmade genom
båda stoppnäts-modellerna utan större problem. Två av de största laxarna som simmade
genom nätet fastnade t.o.m. för en stund i stoppnätets maska, men trots det fortsatte de
målmedvetet in i ryssjan. Speciellt gick laxarna genom det tre meter stora stoppnätet
(båg-stoppnät) som fästs i mellanfiskhusets båge utan någon märkbar reaktion. Av tiotal
observerade genomsimningar var det bara i en som en lax svängde om när den mötte nätet. Laxarna som snurrade i adaptern till stoppnätet som satts i mellanfiskhusets
ingång (ingångsstoppnät) gick igenom i medeltal efter 3,4 försök till närmanden. När
filmningen koncentrerades till fiskhusets ingång, där det inte fanns något stoppnät (men
nog en mindre diameter och betydligt mer ingångstrådar), behövde en lax i medeltal 3,0
närmanden före den simmade in i ingången. Den förlängande effekten för simning genom stoppnätet skulle således i ljuset av våra numeriska resultat vara 0,5 närmanden.
Stoppnät.
25
Sälutbildning 2011
På grund av det lilla observationsmaterialet och i detta förekommande stora variationer
är det lönlöst att räkna vad ett halvt närmande i medeltal skulle betyda mätt i tid. I de
observerade fallen år 2009 varierade den förbrukade tiden för 0,5 närmanden från några
sekunder upp till flera tiotals sekunder. I ljuset av våra resultat ser det ut som om det
finns en inverkan av stoppnätet på att skrämma bort laxarna eller att förlänga deras
simmande in, men den är sannolikt relativt liten.
Stoppnätet bör hålla sälarna borta från laxen
Ett betydande problem noterades i det båg-stoppnät som installerats i mellanfiskhuset! Med hjälp av det kan man inte helt hålla sälarna borta från de laxar som simmat
in i ryssjan, eftersom laxarna verkade simma genom stoppnätet i båda riktningarna! I
själva verket verkade laxarna på basen av observationsmaterialet vistas mera utanför
båg-stoppnätet än bakom det ”i skydd”! Dock inverkar det stim på flera laxar (6-8 st)
som observerades i mellanfiskhuset på vårt numeriska resultat. Två skilda observationer gjordes på stimmet, av vilka individerna i den senare noterades sannolikt fly genom
mellanfiskhusets ingång tillbaka till adaptern. Det finns inga ingångstrådar i mellanfiskhusets ingång såsom i fiskhuset förutom fyra stödtrådar som bär upp ingången, så laxarna kan t.o.m. lätt hitta sin väg ut ur mellanfiskhuset – även utan jagande säl!
Sälens uppenbarelse i mellanfiskhuset orsakade i allmänhet en kraftig panikreaktion hos
laxarna. De laxar som sälen skrämt störtade huvudlöst fram och tillbaka i mellanfiskhuset och kunde hamna även framför stoppnätet i ”utrymmet oskyddat för säl”. I denna
bemärkelse fungerade ingångsstoppnätet effektivare än båg-stoppnätet. För det första
hindrar det helt att sälarna slipper in i mellanfiskhuset, varför det såg ut som om de laxar
som snurrar där inte på samma sätt blir oroliga. För det andra verkade de laxar som rörde sig i mellanfiskhuset inte alls vara intresserade av mellanfiskhusets ingång försedd
med stoppnät. I allmänhet hamnade de antingen på sidan av ingången eller ovanför
den. I hela provmaterialet påträffades endast en fisk som beslutsamt simmade ut genom
stoppnätet, vilken sannolikt var en liten sik. Bara en lax sågs störta mot stoppnätet vid
ingången, men även den svängde om alldeles i närheten av nätet. Denna lax hade några
sekunder tidigare störtat med en exceptionellt hård fart in i mellanfiskhuset sannolikt
jagad av en säl. Orsaken till varför nämnda lax närmade sig stoppnätet vid ingångens
öppning var högst sannolikt panik och inte ett avsiktligt flyktförsök!
Får stoppnätet sälarna att ge upp?
I filmningarna gjordes sammanlagt 25 säkra sälobservationer, av vilka endast en vid
filmning av ingångsstoppnätet. De sälar som besökte stoppnätet sågs inte en enda gång
ens försöka använda sig av kraft för att bryta sig genom nätet. I själva verket rörde de inte
ens vid nätet. Varför gjordes 24 st av sälobservationerna vid filmning av båg-stoppnätet?
Den enklaste förklaringen kan vara den, att enbart att simma in i ryssjan (och att se lax
på nära håll) kan vara en faktor som upprätthåller intresset hos sälen, men mera sannolikt är orsaken ännu enklare. Båg-stoppnätet utesluter nämligen inte helt möjligheten,
att sälen varje gång den besöker ryssjan måste avlägsna sig utan fångst. Som stressade
simmar laxarna nämligen lätt även genom stoppnätet rakt i sälarnas gap.
Det, att samma situation skulle uppstå i en ryssja försedd med ingångsstoppnät, verkar
omöjligt i ljuset av våra resultat! I Sverige har också fiskaren Thomas Innala från Luleå
som år 2009 testat stoppnät i 12 ryssjor lagt märke till att om det i närheten finns vanli-
26
Sälutbildning 2011
ga enbart med sälgaller skyddade PushUp ryssjor så lämnar sälarna de ryssjor som är
försedda med ingångsstoppnät i fred.
Å andra sidan betyder det, att sälar observerades endast en gång vid filmning av ingångsstoppnätet, inte nödvändigtvis att sälar inte skulle ha besökt denna ryssja. Oberoende av om det finns ett stoppnät i ryssjans fiskhus eller inte så slipper sälarna ändå
fortsättningsvis fritt till mungarnet och adaptern, där det är nästan omöjligt att skydda
laxarna från sälarna. Det enda sättet att förhindra sälarna att ta laxar i mungarnet är att
låta de stressade laxarna fly ur redskapet. En av de fiskare som deltagit i vårt projekt,
Heikki Salokangas, har också förstorat maskvidden i mungarnet så att de laxar som jagas av sälar skulle slippa undan. Enligt honom så är det mycket bättre att låta laxarna fly
än att mata dem till sälarna!
Ingångsstoppnätet fungerar – upphör sälproblemen?
På basen av fiskarnas erfarenheter år 2009 och i ljuset av de resultat vi fått verkar ingångsstoppnätet som en mycket effektiv metod att skydda de redan fångade laxarna
från sälarnas angrepp. Men vad händer sedan när alla laxryssjor längs kusten är försedda med ingångsstoppnät? Tar sälkonflikten för laxryssjornas del då helt slut? Svaret är
kristallklart. Den upphör verkligen inte ! När sälarna redan för flera år sedan utestängdes från fiskhuset flyttade de att fånga lax till mellanfiskhuset. Nu då de även är uteslutna från mellanfiskhuset är det klart, att de börjar fånga allt mer lax i fångstprocessens
första skede när laxarna simmar längs landarmen, i vingarna (=ketsorna), mungarnet
eller senast när laxarna snurrar i adaptern!
För närvarande kan laxarnas simrutt från vingarna, mungarnet och adaptern till fiskhuset beroende på omständigheterna och platsen ta i tid mätt flera minuter om inte t.o.m.
närmare 10 minuter. På Åland syntes på videon filmad i juni år 2008 laxstim fördriva
tid enbart i mungarnet och adaptern sammanlagt närmare 10 minuter. I själva verket
var under laxfällornas tid (fälla är en ryssja där även vingarna var fångande delar) de
då spetsigt formade vingarnas ändor en av redskapets viktigaste fångande delar. Med
andra ord cirkulerade många laxar åtminstone en gång i vingarnas ändor. Det är också
ganska sannolikt, att en betydande del av laxarna även nu cirkulerar i ryssjan innan de
simmar in i fiskhuset för den moderna laxryssjans vingar skiljer sig inte mycket från
fällornas vingar under gången tid. Vingarnas form, förutom deras spetsar, är fortsättningsvis ungefär den samma såsom storleken och hur de är utlagda, så den sträcka som
laxen måste simma i ryssjan har inte just förändrats. Ju längre laxarnas simsträcka är i
redskapet desto längre kan sälarna jaga dem och tvärtom. Nästa steg att minska sälarnas
negativa inverkan är ju att utreda om man genom att ändra på vingarnas och/eller mungarnets form och storlek eller hur ryssjan utsatts för fångst kan förkorta den sträcka som
laxarna simmar i redskapet och på så sätt begränsa sälarnas potentiella fångsttid.
Rapporterna av SAMPI och KANRA-projekten finns på Finlands fiskeri- och miljöinstituts webbplats http://kalakoulu.fi/muita-projektiraportteja.html
(Översättning: Guy Svanbäck)
27
Sälutbildning 2011
Pontus Enestam
Kimitoöns jaktvårdsförening
Bekämpning av sälskador vid fiskodlingar
Metoder
- Akustiska sälskrämmor; fungerar till en början -> sälarna vänjer sig ?! Fungerar
bättre på yngre sälar, gamla sälar -> möjligen nedsatt hörsel?!
- Sälfällor; två typer, katsa/mjärde och ponton med plåtar som sälarna borde stiga upp
på som öppnas med nät under. Problem med vädret, hölls inte på plats vid hårt väder.
Ingen säl vågade sig in i dem.
- Sälnät; fungerar, men går inte att placera runt hela odlingen då man behöver komma
nära med båt. Problem med ankring av näten vid blåst.
- Plastringar med samma diameter som kassen som håller garnet spänt, grovt garn. Ny
metod -> liten erfarenhet, sälskador uppstår.
- Jakt; det säkraste sättet, minskar skadorna då problemsälar som specialiserat sig på
fiskodling kan skjutas. Tillräckligt med licenser (har beviljats), förutsättning för effektiv
jakt.
Problem
- Djupt vatten runt odlingarna gör det svårt att bärga sjunkna sälar, svårt att dragga och
dyka.
- Vattenströmningen gör att sälarna driver iväg, svårt att ange exakt skottplats för dykare.
- Hård blåst och storm försvårar bekämpningen av sälar, svårt att ankra nät och fällor
samt svårt att skjuta då det går sjö.
- Behandlingen av undantagstillstånd för jakt under fredningstiden tar för lång tid, svårt
att agera snabbt. Beviljas för kort tid (tidigare två veckor), vädret kan kräva längre tid.
28
Sälutbildning 2011
Esa Lehtonen
Skiss hur fiskodlingskassarna kan skyddas mot sälskador. En
stor plaströrsbåge installeras på bottnen som håller nätgarnet
sträckt, och på så sätt minskar sälskadorna.
Sälarna som rör sig kring kassområden stressar de odlade
fiskarna (lax och sik). Leder till att ätrytmen störs. Nät som
sträcker sig från ytan till bottnen runt bassängområdet skyddar
mot sälskador.
29
Esa Lehtonen
Sälutbildning 2011
Esa Lehtonen
En prototyp av en sälfälla utvecklad av Viltvårdsdistrikten.
Sälskrämma. Plus är att fiskarnas beteende inte påverkas. Den är
också effektiv på ett beränsat område. Som minus är att sälarna
vänjer sig med ljudet över tiden och den är dyr att införskaffa
30
Sälutbildning 2011
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet
Arbetsgrupp: Esa Lehtonen, Mervi Kunnasranta,Tapio Mäkelä , veterinär Nina Aalto
Yrkesfiskare: Onni Välisalo (Sastmola), Heikki Salokangas (Björneborg), Mikael Lindholm (Lovisa)
Satellituppföljning av säl fångade i ryssjor i Bottenviken
och på Finska viken (gråsäls-GPS)
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) utreder i ett projekt som inleddes 2008 med
hjälp av GPS/GSM uppföljningsteknik hur sälar som fångats i pontonryssjor rör sig.
Genom forskningen försöker man få ny information om så kallade problemindivider,
det vill säga utreda om individerna som äter i ryssjorna är tillfälliga besökare, eller om
vissa individer specialiserat sig på att äta i ryssjorna. Informationen kan användas både
i skötseln av sälbestånden samt i att utveckla fångsttekniska lösningar. Även förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar rekommenderar att sälarnas rörelser under olika
årstider samt deras spridning ska undersökas med hjälp av satellituppföljning.
GPS/GSM uppföljningsapparaturen fästs på pälsen och märket på baklabben
Sälen kan dra ihop och tänja sin nacke så mycket att det är omöjligt att få ett band att hållas kring halsen. Hittills har den enda pålitliga metoden visat sig vara att fästa uppföljningsapparaturen på pälsen med lim. Stället där apparaturen limmas torkas ordentligt,
men pälsen behöver inte rakas bort. Apparaturen, som väger ca 400 gram faller av senast
följande vår då sälen byter päls, så uppföljningsperioderna är som längst drygt ett år. Lokalisering av sälen är möjligt då GPS/GSM apparaturen är ovanför vattenytan. Apparaten registrerar också tiden som spenderats på land, dyktider, samt djup och temperatur.
Uppgifterna sänds via mobiltelefonnätverket. Stundvis får man information retroaktivt,
då sälen levt längre perioder på öppet hav utanför mobiltelefonnätet.
Förutom uppföljningsapparaturen förses varje säl med ett individuellt numrerat märke
i plast, så att den kan identifieras även efter flera år.
Hantering av sälen i transportkapseln
Sälen som fångats i ryssjan transporteras till stranden med hjälp av en så kallad transportkapsel. I den nya kapselmodellen som utvecklades år 2009 kan man ställa in det
inre utrymmet enligt sälens storlek och på så sätt kan man limma fast uppföljningsapparaturen också på stora och aggressiva individer. En veterinär söver ner gråsälen under
tiden för ingreppen. Efter att djuret kvicknat till släpps det ut oskadat. Projektet har ett
djurförsökstillstånd av djurförsöksnämnden.
Pontonryssjorna intresserar hanar
År 2009 försågs nio gråsälar i Bottenviken med uppföljningsapparatur, i samarbete med
lokala yrkesfiskare. Hittills har alla sälar som fångast inom VFFI:s olika projekt varit
hanar. Under undersökningarna hösten 2009 och 2010 visade det sig att en del gråsälar
31
Sälutbildning 2011
har ett tydligt intresse för ryssjorna, och det att de fångades minskade inte deras intresse.
Sammanlagt fyra sälar frigavs på nytt, vissa till och med fyra gånger från samma ryssjor
(sälarnas vikt 88-171 kg). Uppföljningsapparaturen hålls bra fast i sälens päls och har
inte fastnat i ryssjeväven trots upprepade besök i ryssjorna.
En på hösten 2009 märkt säl från Bottenviken besökte Gdanskbukten
Gråssälarna kan tidvis röra sig över 100 kilometer på ett dygn, men vanligtvis begränsas
det till under 10 kilometer i dygnet. De långa sträckorna hör ofta ihop med förflyttningar mellan födo- och viloområden. Dykningsdjupen som uppföljningsapparaturen har
registrerat har i medeltal varit ett tiotal meter, oberoende av vattendjupet. De djupaste
dykningarna har dock sträckt sig ner till 150-180 meters djup.
Sälarna som märktes på hösten 2009 vandrade från Sastmola och Björneborg till bland
annat Kvarken, den svenska kusten i Bottenhavet, Skärgårdshavet, Stockholms skärgård,
Finska viken, Estland samt den lettiska kusten. En del av sälarna höll sig dock på kusten i Bottenhavet och gjorde emellan utflykter till sälklipporna på norra Åland. Hittills
har man inte fått information om att sälarna skulle ha besökt Bottenviken. Den längsta
Lokaliseringen av sälar märkta
i Finska viken 2010 fram till
den 29.1.2011.
32
Sälutbildning 2011
vandringen år 2009 gjorde en säl som släppts i september och som vandrade en krokig
väg längs den svenska kusten till Saarenmaa, där den i januari vandrade till Gdanskbukten, utanför Kalingrad, över 900 kilometer från var den släppts lös. Sälen återvände i
början av februari till Rigabuktens mynning och spenderade vårvintern utanför Saarenmaa och Hiidenmaa. En annan ung 77 kilo tung säl som märkts i november vandrade
i slutet av december 2009 längs Bottenvikens kust, varifrån den flyttade sig i början av
januari, dels längs med farlederna öst om Åland till Skärgårdshavet, söder om Korpo. I
februari visade satellitdatat att sälen rört sig längs iskanten i Stockholms ytterskärgård.
Under våren flyttade den sig till Finska viken och vattnen utanför Borgå, där man fick
de sista uppgifterna i april 2010.
Tre hanar har märkts i Finska viken år 2010
Under sommaren och hösten 2010 märktes tre sälar som fångats i pontonryssjor med
uppföljningsapparatur, i samarbete med en yrkesfiskare i Lovisa:
Kasimir KA-10, 125 kg, tag no.11601, gult hattmärke no.11, labbmärke no.019, släpptes
fri den 1.7.2010
Crispen CR-10, 88 kg, tag no.11607, gult hattmärke no.12, labbmärke no.037, släpptes fri
den 25.10.2010
Otro OT-10, 123 kg, tag no.11610, gult hattmärke no.17, labbmärke no.036, släpptes fri
den 13.11.2010
GPS-GSM uppföljningsapparatur samt märket som
fästs i den 123 kilo tunga
hansälens päls.
De märkta sälarna höll sig hela sommaren-hösten i östra Finska viken på ett område
som sträckte sig söder om Sandkallan i Pellinge och Fredrikshamn. Sälarna gillade sälskyddsområdena och gjorde därifrån upprepade besök på ryssjeplatserna i östra Finska
viken. Under hösten fisk man fler GPS-lokaliseringar av dessa sälar vid ryssjor i Pellinge,
Lovisa och Kotka. ”Crispen” CR-10 som märkets den 25.10 sökte sig tre gånger till en
ryssja i Söderby, Lovisa (släpptes fri på nytt den 5.11 och 8.11) Med hjälp numret på det
gula hattmärket är det lätt att känna igen sälen även i dåliga väderförhållanden.
33
Sälutbildning 2011
Gråsälen som upprepade
gånger simmat in i samma
ryssja, befrias på nytt från
framryssjan hösten 2010.
De två sälar som halva december ännu var under uppföljning lämnade Finska viken för
en lång vandring till Rigabukten. Den ena av sälarna gjorde till och med en avstickare till
Öland innan den simmade till Rigabukten. Från den tredje sälen som märkts, har man
inte fått uppgifter sedan den 2.11.2010.
Målsättningen är att uppföljningsapparaturen ska funktionera genom vintern och man
får lägesinformation ännu under våren då fiskesäsongen 2011 inleds. Möjliga observationer om sälar försedda med uppföljningsapparatur önskas informeras till Vilt- och
fiskeriforskningsinstitutet åt Esa Lehtonen ([email protected] tel. 0400-605899) eller
Mervi Kunnasranta ([email protected] tel.040-5329496). Lokaliseringen av de i Finska
viken märkta sälarna fram till
den 29.1.2011.
Uppföljningen fortsätter på Finska viken 2011
Målsättningen är att fortsätta med märkningsexperimenten på Finska viken i samarbete
med yrkesfiskarna. Man ska försöka komma igång med märkningen genast efter att säl-
34
Sälutbildning 2011
arna bytt päls, så att man hinner få information från den aktivaste fiskesäsongen. Projektet finansieras förutöver Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet av fiskerigruppen ESKO och
Sandmans stiftelse. Även Finlands yrkesfiskarförbund har arbetat för finansieringen.
Hur man fäster GPS-GSM uppföljningsapparaturen samt rutterna som sälarna som
märkts i Bottenhavet har gjort finns presenterade i DVD-filmen ”Rysähallit satelliittiseurannassa 2009-2010”.
(översättning: Malin Lönnroth, CFF)
35
Sälutbildning 2011
Projekt för riktad jakt på problemsälar
Fiskerigruppen Vakka-Suomen kalastuspuisto genomför på sitt område ett projekt där
man strävar efter att nå hållbara åtgärder för jakt på så kallade problemsälar som ställer
till besvär för fisket och fiskodlingar. Ett av de viktigaste målen för projektet är att föra
samman områdets jägare, yrkesfiskare och fiskodlare och skapa modeller för hur jakten
kan organiseras, bytet hanteras och utnyttjas.
Centrala målsättningar
- Skapa ett så enhetligt tillståndsområde som möjligt för säljakt inom projektområdet.
- Höja nyttjandegraden av beviljade jaktlicenser.
- Skapa ett fungerande nätverk mellan jägare, fiskare och fiskodlare.
- Dela information och kunskap om säljakt, samt hantering och nyttjande av bytet.
För att nå målen har man inom projektet ordnat träffar för fiskare och jägare samt en
kurs i hur man hanterar säl och kokar tran. I projektet har man utarbetat olika redskap
för säljakt, så som lyft- och vändkrokar och märkesbojar. För de sälar som skjuts inom
projektområdet betalar man en provtagningsavgift för det prov som sänds till Vilt- och
fiskeriforskningsinstitutet. Därtill bekostar projektet beredningen av sälskinn inklusive
fraktkostnader. Nästan alla jaktsällskap inom projektområdet ingår i samlicensen.
Jägarnas intresse för säljakt har ökat på projektområdet och fiskarna har konstaterat att
jakten har haft effekt. Fiskarna och jägarna har också lärt känna varandra bättre. Genom
nätverket får fiskarna snabbt kontakt med jägarna och problemsälen vid fångstredskapen kan skjutas bort. Sälen har så gott som alltid tagits tillvara och nyttjats.
Projektet finansieras genom den Europeiska fiskerifonden och pågår fram till den
31.12.2011.
Tilläggsuppgifter:
Projektets fältmästare
fiskare Seppo Lamberg
tel. 0400 773 244
e-post: [email protected]
36
(översättning: Malin Lönnroth, CFF)
Projektchef
Essi Erävesi
Tf. verksamhetsledare, L-S Kalatalouskeskus
tel. 0400 708 570
e-post: [email protected]
Sälutbildning 2011
Guy Svanbäck
Österbottens Fiskarförbund 5.7.2010
Projektplan Sälpingers
De ökande sälbestånden av gråsäl och vikare har påverkat det yrkesmässiga fisket starkt
negativt i Österbotten. Skador förorsakade av säl började noteras i fiskeriförsäkringsstatistiken 1996, och skadorna på fiskeredskapen och fångsten har årligen ökat sedan
dess. Nu börjar man se en utplaning i skadornas storlek, men det beror sannolikt mera
på nedgången i antalet yrkesfiskare än på att sälbestånden skulle ha slutat växa till sig.
Skadornas omfattning framgår av det s.k. toleransbidraget, som betalas ut åt fiskare för
skador på fångsten. År 2007 och 2008 utbetalades toleransbidrag på ca 1,5 miljoner euro
per år till yrkesfiskarna i Finland.
Skador förekommer i såväl ryssje-/fällefisket som nätfisket. I fällefisket används i dag
s.k. sälsäkert material som gör att sälen inte klarar av att riva sönder bragderna, men
sälens inverkan på själva fångsten kvarstår. I nätfisket finns det inga välfungerande metoder att skydda fångsten mot sälens angrepp, även om försök med s.k. sälskrämmor
gjorts i Sverige och i mindre skala även i Finland. Sälskrämmor ger ifrån sig högfrekventa ljudsignaler och har varit i bruk redan länge i samband med laxodlingar i havet
(http://www.lofitech.no/ ). Sälskrämmorna ger ljudsignaler ifrån sig som är obehagliga
för sälarna. Fisk däremot störs inte av ljudet, eftersom fiskarnas ljudbild finns på andra
frekvenser än sälens.
Forskning kring sälens inverkan på fisket har pågått i Sverige inom ramen för program
Sälar och fiske (tidigare projekt Sälar och fiske) sedan 1995. I Finland har Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet arbetat mera aktivt med sälfrågor sedan 2000-talets början. De
största framgångarna har man haft med s.k. sälsäkra ryssjor/fällor, medan framgångar
gällande nätfisket uteblivit.
En tanke som väckts bland fiskarna är att testa s.k. pingers i samband med nätfisket. Vissa försök har redan gjorts på olika håll, men däremot inga systematiska försök med uppföljning. Pingers har ursprungligen utvecklats för att förhindra att delfiner och småvalar
fastnar i fiskeredskap. Intresset för pingers har ökat nu då mera information har erhållits
om dessa, men framför allt för att det är så pass mycket förmånligare pris på dessa jämfört med sälskrämmor. Pingers kan däremot också sannolikt fungera som ”matklockor”
för sälarna och locka dem till sig i stället för att skrämma dem.
Pingers
Det finns i dag två grundtyper av pingers, digitala och analoga. De skiljer sig från varandra i utsänd frekvens och ljudstyrka. Skillnader finns även gällande vikt, hanterbarhet,
livslängd, driftskostnader och hållbarhet. En modell som visat sig fungera praktiskt i
samband med ett försök kring torskfisket i Östersjön väger 230 gram, har en frekvens på
10 KHz och kan alltså höras av människor samt en ljudstyrka på 132 dB. Se t.ex. http://
www.fumunda.com, http://www.daconet.com, http://www.savewave.net/.
37
Sälutbildning 2011
Syfte med projektet
Det är relevant och rimligt att till först enbart testa ”sälpingers” i nätfisket och fällefisket.
Är denna väg framkomlig, kan man relativt snabbt och förmånligt förbättra fiskets lönsamhet. I vilket fall som helst får man ganska enkelt svar på om det kan vara ett alternativ eller inte för att förbättra fiskets lönsamhet.
Hypotesen är att pingers i början fungerar som en skrämma eftersom det tickande eller
pipande ljudet är obekant, men att när sälarna blivit vana vid ljudet börjar pingers fungera lockande på sälarna. För att ha nytta av pingers bör då nätfisket bygga på en helhet
där fiskaren dels använder pingers på nätraderna, dels fiskar utan pingers, dels lägger
ut pingers i lockande syfte långt från nätraderna mm. I fällefisket är det mera fråga om
tidpunkter när pingers används och alternativet med pingers i lockande syfte långt från
redskapet. Ett detaljerat upplägg av testet är möjligt först efter de första inledande försöken och man fått en uppfattning om hur dessa pingers fungerar. Ett försöksupplägg
som ger statistiskt jämförbart material köps av utomstående expertis. Eftersom pingers
i inköp kostar under 100 euro per styck, så behöver fångsten inte öka så mycket för att
det skall löna sig att lägga ner lite extra tid på fisket och för att det skall bli intressant att
investera i pingers. Vilken gränsen är för detta är också intressant att utreda.
Projektets målsättning
Målsättningen med test av pingers är att utreda om man kan erhålla så pass mycket
bättre fångster i nätfisket jämfört med normalt nätfiske att det lönar sig för den enskilde
fiskaren att investera i pingers. Att utreda hur man skall använda pingers för att lura sälarna och få bättre fångster. Även att testa pingers i samband med stationärt fällefiske.
Projekttiden är 1.9.2010-30.9.2011.
De praktiska åtgärderna vid test av sälpingers är:
- att testa dem rent praktiskt (hur de fungerar, är det problem vid utläggning och halning av näten mm) i samband med nätfisket, hur de fungerar i fällefisket
- att utreda om de har en skrämmande eller eventuellt en lockande effekt på sälar
- att utgående från några första försök upprätta ett testsystem med nätrader med pingers, nätrader utan pingers, lockande pingers, olika fisketider och –platser mm.
- att upprätta ett motsvarande testsystem för fällefisket
- att bokföra fångsterna noggrant så att resultaten av testet kan tolkas
- att göra jämförelser med nätfångster/fällefångster tidigare år och övriga fiskares motsvarande fångster i området
- att göra testerna i nätfisket olika årstider och i olika fisken, sikfiske och abborrfiske
Aktörer
Testet genomförs under fiskesäsongen 2010 med början i september och avslutas 2011
i september. Österbottens Fiskarförbund/Guy Svanbäck koordinerar projektet och för
timdagbok. Projektet genomförs i samarbete med yrkesfiskarna Rune Cederberg för nätfisket och Martin Talvitie för fällefisket, och till fiskarna betalas ersättning för testarbetet
och statistikföringen. Båda fiskar i områden med mycket säl.
38
Sälutbildning 2011
Lista över sälprojekt och publikationer
De nyaste projekten vidd VFFI som berör säl och att minska sälskador finns på forskningsinstitutets hemsida på adressen http://www.rktl.fi/svenska/vilt/salar/projekt.
html.
Publikationer om att minska sälskador
Fjälling, A. 2005. The estimation of hidden seal-inflicted losses in the Baltic Sea set-trap
salmon fisheries. ICES J. Mar. Sci. 62, 1630–1635.
Fjälling, A., Wahlberg, M., Westerberg, H., 2006. Acoustic harassment devices reduce seal
interaction in the Baltic salmon trap-net fishery. ICES J. Mar. Sci. 63, 1751-1758.
Harding, K.C., Härkönen, T., Helander, B., Karlsson, O. 2007. Status of Baltic grey seal:
population assessment and extinction risk. NAMMCO Sci. Publ. 6, 33-56.
Hemmingsson, M, Fjälling, A., Lunneryd, S-G., 2008. The pontoon trap: description and
function of a seal-safe trap-net. Technical note. Fish. Res. 93, 357-359.
Jounela, P., Suuronen, P., Millar, R.B., Koljonen, M-L. 2006. Interactions between grey seal
(Halichoerus grypus), Atlantic salmon (Salmo salar), and harvest controls on the salmon
fishery in the Gulf of Bothnia. ICES J. Mar. Sci. 63, 936-945.
Kauppinen, T., Siira, A., Suuronen, P., 2005. Temporal and regional patterns in seal-induced catch and gear damage in the coastal trap-net fishery in the northern Baltic Sea:
effect of netting material on damage. Fish. Res. 73, 99–109.
Lehtonen, E., and Suuronen, P. 2004. Mitigation of seal-damages in salmon and whitefish
trap-net fishery by modification of the fish bag. ICES J. Mar. Sci. 61, 1195–1200.
Lunneryd, S-G., Fjälling, A., Westerberg, H., 2003. A large-mesh salmon trap: a way to
mitigate seal impact on a coastal fishery. ICES J. Mar. Sci. 60, 1194–1199.
Suuronen, P., Siira, A., Kauppinen, T., Riikonen, R., Lehtonen, E., Harjunpää, H., 2006.
Reduction of seal-induced catch and gear damage by modification of trap-net design:
design principles for a seal-safe trap-net. Fish. Res. 79, 129-138.
Lehtonen, E.,Suuronen, P. 2010. Live-capture of grey seals in a modified salmon trap.
Technical note. Fish. Res. 102 (2010) 214-216
Sälrelaterade projekt i Skärgårdshavet och Bottenhavet
SAMPI, KANRA och KEHRA- projekt
SAMPI II – Yrkesfisket i Skärgårdshavet på ytan II, projektets 3. fas 2004-2006
Projektägare Finlands fiskeri- och miljöinstitut. Genomfördes av yrkesfiskare på Skärgårdshavet och Bottenhavet.
39
Sälutbildning 2011
KANRA – Lönsamhet i kustfisket 2006-2008
Projektägare Finlands fiskeri- och miljöinstitut. Genomfördes av yrkesfiskare på Skärgårdshavet och Bottenhavet.
KANRA II – Lönsamhet i kustfisket II, 2008-2010
Projektägare Finlands fiskeri- och miljöinstitut. Genomfördes av yrkesfiskare på Skärgårdshavet och Bottenhavet.
KEHRA – Kustfiske under utveckling, 2010-2011
Projektets nuvarande ägare Yrkesinstitutet Livia/ Fiskeri- och miljöinstitutet (fd. Finlands fiskeri- och miljöinstitut). Genomförs av yrkesfiskare på Skärgårdshavet och Bottenhavet.
L-S Kalatalouskeskus ry
2007: Test av sälskrämmor i Mynälahtis mynning i samarbete med yrkesfiskare.
2009-2011: Riktad jakt på problemsälar (http://www.silakka.info/lshankkeet). Projektet finansieras av den Europeiska Fiskerifonden.
Åbolands fiskarförbund rf
2004: Införskaffning av en sälsäker Push-Up ryssja (3 m bågdiameter) som fiskarna får
prova gratis.
2004-2005: Sälkurser.
2007: Test av sälfällor av metall, med levande fisk som lockbete.
2010: Införskaffning av en sälsäker Flexiryssja som fiskarna får prova gratis.
Därtill har man gjort tester med sälskrämmor av Daconet-modell .
Sälrelaterade projekt i Kvarken
Österbottens Fiskarförbund rf
Projekt Gråsälen i Kvarken 2001-2003
Projektägare Kvarkenrådet. Finansiering via Interreg Kvarken-MittSkandia. Arbetade
bl.a. med fiskeredskapsutveckling (test av PU-ryssjan på finska sidan Kvarken 2002 och
2003), sälfällor (test av sälfälla 2002). Dessutom jakutbildning.
Projekt PU-ryssjans introducering 2004-2005
Gemensamt projekt för Österbottens, Åbolands och Nylands Fiskarförbund (koordinerades av Österbotten). Finansiering via Sandmans stiftelse. Inom projektet fick fiskare
testa PU-ryssjan i praktiken innan eventuellt beslut om egna investeringar.
Samprojekt för yrkesfiskare 2005
Projektägare Österbottens Fiskarförbund. Finansiering via Fonden för fiskets utveckling
FFU. Inom projektet koordinerades fiskarnas investeringar i sälsäkra ryssjor.
40
Sälutbildning 2011
Projekt Sälen – vår gemensamma resurs 2004-2006
Projektägare Kvarkenrådet. Finansiering via Interreg Kvarken-MittSkandia. Arbetade
med samma frågor som i Gråsälsprojektet men med betoning på jaktutbildning, tillvaratagande, produktutveckling. En skild infodag kring redskapsutveckling och sälskrämmor (2005). Slutrapporten hittas via sidan http://www.kvarken.org/Pa_Svenska/
Projekt/Avslutade_projekt.
Projekt Sältillvaratagande och produktutveckling 2007
Projektägare Kvarkenrådet. Finansiering via Interreg Kvarken-MittSkandia. Kompletteringsprojekt till Sälen – vår gemensamma resurs. Projektbeskrivning http://www.kvarken.org/WebRoot/1018447/Page.aspx?id=1021917.
Projekt Kylutrymme för sälhantering 2007-2008
Projektägare Österbottens Fiskarförbund. Finansiering via Fonden för fiskets utveckling
FFU. Utarbetande av praktisk modell för hantering av säl och veterinärbesiktningen.
Slutrapport mm, http://www.fishpoint.net/default.asp?id=uz4jh3yuhlb.
Projekt Arbete med förvaltningsplanen för säl 2008-2009
Projektägare Svenska Österbottens Jaktvårdsdistrikt. Finansiering via Jord- och skogsbruksministeriet. Arbetade bl.a. med att utreda jaktens inverkan för att förebygga sälskador i fisket.
Projekt Sälpingers 2010-2011
Projektägare Österbottens Fiskarförbund. Finansiering via fiskerigruppen KAG, Europeiska fiskerifonden. Inom projektet testas s.k. delfinpingers för att minska sälskadorna
i nät- och ryssjefisket.
Projekt Sälfälla 2011
Projektägare Österbottens Yrkesfiskare. Finansiering via fiskerigruppen KAG, Europeiska fiskerifonden. Inom projektet testas olika sätt att fånga säl levande i de traditionella
kombiryssjorna.
41
Sälutbildning 2011
Skrivet om säl i fiskeribranschens tidningar 2009-2011
Fiskarposten
Januari 2009
Skrämmor kan ge sälfria fjärdar (s. 1)
Finska säljägare dömda till dagsböter (s.10)
Mars 2009
Sälens föda undersöks i Bottenviken (s. 1)
Enkla lösningar är oftast de bästa (s. 2)
April 2009
Pilotprojekt 2008: Satellituppföljning av problemsälar (s. 1)
Åländska riktlinjer för skyddsjakt på gråsäl 2009 (s. 5)
Framställan om säljakt (s. 10)
Maj 2009
Vem skall få äta inhemsk lax - konsumenterna eller sälarna? (s. 11)
Juni 2009
EU förbjöd handel med sälprodukter - vad nu? (s.2)
September 2009
Gråsälsräkningen på finskt territorialvatten år 2009 (s.3)
Oktober 2009
Jaktlicenser för gråsäl innevarande jaktår (s. 3)
Fiskarorganisationer vill ha möjlighet att avliva skadeorsakande vikarsälar (s. 4)
December 2009
Sälfria vikar och fjärdar (s. 14)
Säldag i Vasa (s. 18)
Mars 2010
Sälforskning också i Nyland (s. 8)
April 2010
Sältoleransstöd kan sökas (s. 3)
Maj 2010
Säljakten intresserar (s.10)
Säljaktslicenser i sydväst (s. 11)
Juni 2010
Ryssjegråsälarna rör sig över stora områden (s. 1)
Sälars födoval i Bottenviken (s. 3)
Sälsäker Flexiryssja i Åboland (s. 6)
September 2010
Gråsälsräkningarna vid Finska havsområden 2010 (s.3)
Satellitsäl i Finska viken (s. 8)
Oktober 2010
Sälskrämmor (s. 9)
42
Sälutbildning 2011
November 2010
Satellitsäl nr. 2 i Finska Viken (s. 8)
Test av “sälpingers” i Österbotten (s. 10)
December 2010
Cirka 23.100 gråsälar räknades i Östersjön (s. 10)
Satellitsälarna i Finska Viken (s. 14)
Januari 2011
Toleranspremien för säl 2009 fastställd (s. 5)
Sälen och människans samexistens vid Bottniska vikens kust (s. 11)
Mars 2011
Mottagare av sältoleransstöd måste delta i utbildning (s. 4)
Kalastaja
Numero 1/2009
Hylkeen ravintoa tutkitaan Perämerellä (s. 6)
Numero 2/2009
Ongelmahylkeet satelliittiseurannassa (s. 7)
Esteverkko pitää hylkeet rysän ulkopuolella (s. 1)
Numero 5/2009
Hylkeet entistä suurempi riesa ammattikalastukselle (s. 5)
Numero 1/2010
Saimaannorppa ja ammattikalastus (s. 4)
Numero 2/2010
Uusi isorysämalli pyytää lahnaa eikä pelkää hyljettä (s. 6)
Numero 3/2010
Rysähallit liikkuivat ympäri rannikkoa aina Puolaan saakka (s. 5)
Kiinalainen pressu pitää hylkeet loitolla (s. 1)
Pressu ja esteverkko pitivät hylkeet loitolla rysästä (s. 4)
Numero 4/2010
Hylkeiden ravinnonkäytöstä Perämerellä (s. 8)
Numero 5/2010
Hylkeet haittaavat siian ja kuhan kalastusta (s. 10)
Numero 1/2011
Hyljesietopalkkion saaminen edellyttää koulutusta (s. 4)
43