Transcript Hoburgsbladet nr 2 2011

Region Gotland måste spara pengar
För någon tid sedan kändes det som att en bomb briserade på
Storsudret. Region Gotland behövde spara pengar, varje nämnd
ålades att spara. Barn - och ungdomsnämnden (BUN) behövde
spara 16 miljoner kronor. Tjänstemännen räknade med att
spara hälften av summan genom att lägga ner ett antal mindre
skolor på ön. Öja skola var en av de utvalda för nedläggning.
Havdhem skola beräknades kunna ta emot öjabarnen. På det
flyttet skulle nämnden spara drygt en miljon.
Givetvis reagerade folk här på orten gemensamt med ett mål,
att försöka stoppa nedläggningen av skolan.
Föräldraföreningen, HNI (Hoburgs Näringslivs intresseförening) Hoburgs församling, Hoburgs LRF och Hoburgs
Hembygdsförening har gått samman med målet Öja skolas
bevarande.
Det har hittills varit tre möten, ett lokalt i Öja och ett allmänt
möte i Hemse där BUN informerade om sina nedläggningsplaner. Sedan kom Brittis Bentzler, BUN:s ordförande, till Öja
för samtal med folk från grupperna ovan. Ing-Marie har representerat oss på ett av mötena, jag på två. Fler följer, och låt oss
hoppas på framgång!
Här nedan följer den skrivelse till BUN som vår styrelse har
enats om.
Bra för Storsudret borde vara bra för
Gotland
Region Gotland måste spara pengar, och barn- och
ungdomsnämnden får sitt sparbeting.
Nerläggning av mindre skolor bedöms kunna ge besparingar,
så den och den skolan läggs ner och barnen flyttas till en annan
skola. Enkelt och radikalt från barn- och
ungdomsförvaltningens horisont.
Några tjänstemän skickas för att lugna oväntat upprörda
känslor, med huvudargumenten
1 att regionen tjänar mycket pengar på skolnedläggande.
2. att de nya kraven på lärarlegitimation i stort sett kommer att
stoppa alla små skolor.
3. att barn trivs bättre i större skolor (!)
Låt oss se på argumenten från Storsudrets håll,
från vår del av ön:
1. Om skolhuset i Öja säljs direkt tjänar regionen naturligtvis
pengar, men den har redan stora tomma lokaler till salu på
orten. Skolhusen kommer att kosta att bara ha stående,
förmodligen försumbart mindre än att ha dem igång, må vara
att kostnaden då kommer att drabba en annan förvaltning.
Storsudret är rätt stort till ytan så många barn har redan idag
långa restider till Öja skola. Det finns ett avtal inom regionen
att mindre barn inte får åka mer än 45 minuter enkel resa till
skolan. För att klara det måste extra turer sättas in för en del
barn för att klara restiden till Havdhem, något som säkert
kommer att medföra extra kostnader.
HOBURGSBLADET
Nr 2
Utgivet av Hoburgs hembygdsförening
År 2011
Lärartäthet måste ändå säkras, så regionen gör knappast
någon förtjänst på lärarflytt.
Hembygdsvänner!
2. Beträffande lärarlegitimationen verkar det inte för
närvarande vara något problem i Öja.
Sommaren vid Bottarve har som vanligt varit intensiv, och som vanligt har vi haft en stor tillslutning av besökare. Lekhagen har dragit mängder av barnfamiljer, kaffestugan har haft full fart hela tiden, och årets utställning av stolar har varit välbesökt. Dessutom har
Rolands teatergäng i år gästat Bottarve med sitt nyskrivna teaterstycke Bigges bodi, vilket som väntat har gått för utsålda hus. En
snickarbod är i skrivande stund under uppförande på leilgarden. Det skall bli intressant att få se den färdig. Vi planerar även lite förnyelse i lekhagen för nästa säsong, men det får bli en överraskning för er alla då.
Jag lärde en läxa i somras: tappa inte ögonkontakten med en bagge! Ett av lammen som vi hade i vår lekhage hade hittat en krypväg
ut under stängslet. När jag var på gång att dra in det i hagen igen, kände tydligen lammskockens uppsyningsman = lammbukken sig plötsligt hotad i sin ledarroll. Jag fick en rejäl smäll bakifrån i knävecken och föll handlöst mot trästängslet intill - med ett bräckt
revben som kännbart resultat. För övrigt var baggen - av gammal gotlandsras - mycket stilig med sina perfekta runda horn.
3. Påståendet om trivsel här eller där får stå för tjänstemännen.
Vi tror inte att de ansvariga i regionen planerar skolans
stängande av illvilja, men vi tror det beror på okunskap om vår
sårbara situation här längst bort från Visby, bortom egentligt
pendlingsavstånd dit in.
Om skolan i Öja försvinner kommer en del av våra
barnfamiljer att välja att flytta härifrån för de långa
och tröttande skolskjutstidernas skull.
Om det inte finns en skola inom rimlig närhet kommer
barnfamiljer inte vilja slå sig ner här. Deras främsta
önskemål - enligt vår egen enkät i somras - är närhet
till skola och bredband.
Hur det då kommer att gå vartefter med butiker, bibliotek,
tandläkare och annan viktig service som vi har här nu
vill vi inte tänka på.
I regionens nyligen sammanställda översiktsplan
fastställdes att Burgsvik skulle satsas på som
centralort och serviceort för Sudret. Vi har inte hört
något från regionen om hur den målsättningen skulle
passa ihop med en skolnedläggning
Åtskilliga böcker har givits ut med inspiration från det
lovprisade Storsudret. Sommarhusens priser når också oanade
höjder. Men det vi mest behöver här ute är att denna urgamla
kulturbygd skall få leva vidare året runt. Vi har en väl
fungerande skola med god trivsel, omvittnad av barn, föräldrar
och lärare, en skola i vacker och lugn miljö.
För Storsudrets framtids skull: Låt oss få behålla vår skola!
Hoburgs hembygdsförening
Kerstin Jonmyren
Ordförande
Ett stort tack till alla er som har ställt upp ideellt under säsongen! Utan er värdefulla hjälp hade vi inte kunnat klara vår verksamhet.
Kerstin Jonmyren, ordförande
Nygammalt spel vid Bottarvefesten
Vackra vyer och bevarade traditioner.
Vanligtvis brukar vi vid Bottarvefesten ha ett föredrag och lite
underhållning. I år ville vi göra något annorlunda.
Hembygdscentret Jamtli i Östersund var inspirationsgrund med
sina bygdespel på traktens språk. Vi beslutade att agera
bröllopsförberedelser i vårt museum enligt mönster för sent
1800-tal. Ing-Marie har just givit ut en bok i ämnet gotländska
bröllopsseder så vi hade expertis på nära håll.
Längst ute på Faludden kan man nu njuta av att flera av de
gamla halvt eller helt raserade stenvastarna återigen rutar in det
vidsträckta landskapet i de ägor som efter laga skiftet kom att
markera ägorna till respektive gård.
Det är Skogsstyrelsens duktiga stenvastgäng som reparerar
nästan en kilometer stenvastar! Även Faluddvägen omges till en
del av vackra höga vastar. De har lagts av Jimmy Jönsson som
varje år oförtrutet jobbar vidare på att reparera några hundra
meter av dem, trots att mycket raseras varje vinter av snödrivor
och snöplogar.
Tillsammans med betande nöt, hästar och lamm bevarar ni och
alla andra vastläggare det vackra landskap som har blivit
Storsudrets kännetecken. Tack för det!
Ing-Marie Tellström
Det var dessutom en gammal tradition vid Bottarve som vi tog
upp. Marik Vos–Lundh (1923-1994) bosatt vid Augstains i
Vamlingbo, med ett förflutet vid Dramaten i Stockholm,
regisserade på 1990-talet ett uppskattat spel av samma typ vid
Bottarve.
Det hände saker i alla rum i vårt gamla hus och våra lokala
aktörer framförde sina roller på gott gutamål med stor entusiasm.
Bröllopsspelet avslutades med att brudgummen med ståtligt följe
kom ridande in på Bottarve storgården där skaffarfar tog emot
med välkomsttal. Det som kanske fattades var en polonäs för
åskådarna, som numera är brukligt när folk ser brud. I år gick det
inte att genomföra eftersom en föreställning av Bigges bodi just
skulle sätta igång – men kanske ett annat år!
Foton från vår föreställning finns på www.bottarve.se
Kerstin
En väldigt levande gård
var Bottarve en dag i
maj 2011 när hela Öja
skola och förskola
spelade upp små scener
ur gammaldags
vardagsliv.
Foto:
Ing-Marie Tellström
Bröllopet på
Bottarvefesten i
år som det kunde
ha gestaltat sig för
hundra år sedan
Foto: Per Tellström
Bottarve så mycket bättre!
Det bakas mycket bröd vid Bottarve nu för tiden. Det bakas till
försäljning på kaffekalasen, Studieförbundet Vuxenskolan har
kurser där, och i TV 4 lät Lena Ph sina artistkompisar baka där i
programmet Så mycket bättre.
Därför måste vi förstås fråga Gusti och Sture Larsson som håller
kurserna:
- Blir brödet så mycket bättre i Bottarves vedeldade stenugn?
Gusti:
- Ja, jag kan säga att det är godare, precis på samma sätt som
kokkaffe lagat över den öppna elden smakar godare. Kan det
vara elden och röklukten? Ja, något är det.
Sture:
- Jag ansvarar för eldningen av ugnen, och det är väl något av
det viktigaste att den är lagom varm för det som ska bakas.
Jag eldar med lövved i tre timmar innan glöden rakas ut, och det
måste stämma med tidpunkten när limpor eller pizzor eller vad
man nu ska baka är färdigjästa och klara att gräddas. Samarbete
och planering är a och o.
Vi träffade mor och dotter Ingrid Gardelin, Havdhem, och
Helena Casanova, Grötlingbo, som just hade gått en bakkurs vid
Bottarve.
-Vi tycker att det är väldigt intressant att få vara med och
bevara den gamla bakkulturen.
Visserligen är surdegskulturen populär idag, men att få ta tillfället i akt och baka i den gamla miljön och elda i en riktig
stenugn är fantastiskt.
Att i pauserna få dricka kaffe kokt över öppen eld och höra
Sture och Gusti berätta om hur det gick till i gamla tider, att sitta
där i den miljön var berikande. Dagen var fylld av hårt arbete
med armarna domnade av träningsvärk efteråt, för det fanns
inga hushållsmaskiner till vår hjälp, bara trätråg stora som
babyvaggor och degspadar. Hur orkade de förr?
Många av de gamla deltagarna i cirkeln har nu avlidit eller blivit
för gamla eller sjuka för att kunna delta.
Vi behöver nya krafter för dokumentationen!
Om du är åretruntboende, deltidsboende eller korttidsbesökare
spelar ingen roll.
Du som är intresserad, hör av dig till Kerstin Jonmyren.
Vi började på lördagseftermiddagen med att slå limp- och surbrödsdegarna, och fick lära oss göra surdegsgrund.
På söndagen var det full fart från nio till fyra. Vi var tre
personer på kursen förutom Sture och Gusti. Alla hade fullt upp.
Medan surdegarna stod på jäsning i trätrågen fyllde vi lök och
stekt fläsk i ugnstrullen, som är en gotländsk variant av piroger,
och fick sen öva oss i hur man snurrar till en riktig
gotlandsbulle, en sorts vetebullsknut, som förresten finns i flera
variationer, olika från olika socknar föreföll det.
När det gamla bankhuset i Burgsvik visades för allmänheten i
våras började Marie Ståhlberg i Sundre och Ann-Kristin
Svanberg i Fide, båda rätt nyinflyttade på Storsudret, att prata
med varandra om sina planer på att öppna något eget i trakten.
De såg sig kring och hittade Föreningsbankens tidigare kontor
i Burgsvik som nu var hyresledigt.
I somras kunde vi se kaféstolar utanför lokalen och fyllda
skyltfönster. Företaget Naturligtvis hade öppnat.
Marie och Ann-Kristin bestämde sig från början för att driva
sitt företag med ekologiska förtecken, och då kändes namnet
Naturligtvis - helt naturligt. Endast ekologiska varor säljs i
kafédelen, och i varuhyllorna finns en mängd ekologiska
matvaror, exempelvis rättvisemärkt kaffe och te. Samma
gäller de hudvårdsprodukter som finns på hyllorna.
Vi hann i alla fall med en lunchpaus, och gissa vad vi åt då, jo,
egenbakad pizza med vars och ens favoritfyllning. Ugnen visade
sig vara en utmärkt pizzaugn också! När ugnen hade svalnat till
lagom temperatur blev det dags att sätta in de stora bröden:
längst in åkte de grova rågsurbröden, 12 stycken, i mitten
placerades 16 pomeranslimpor och närmast ugnsmunnen
12 lantbröd, bakade på dinkel och vete.
Lunchmat och hämtmat finns likaså på menyn.
De kan även ordna catering.
Vilken av dessa stolar är den riktiga gotlandsstolen?
Stolen längst till vänster fick flest röster.
Foto: Ing-Marie Tellström
Bigges bodi blir radioteater
Vi vill säga ett stort Grattis till Roland Olsson och är själva inte
så litet stolta därför att hans teaterpjäs i somras vid Bottarve,
Bigges Bodi, ska gå som radioteater med början 2 januari!
Gusti Larsson berättar att det var en ny intressant erfarenhet att
spela radioteater, och helt annorlunda mot att stå på en scen med
direkt publikkontakt.
-Till och med var jag tvungen att verkligen lyfta upp den tunga
ägglådan när jag skulle säga min replik under den scenen för att
få den rätta nyansen i rösten.
-Att spela i Bottarveteatern är ett sätt att bevara gutamålet.
Det är troligen sista generationen som kan tala det språket.
Peter Jankert som även har en roll i spelet har gjort regin för
radioinspelningen.
Ing-Marie Tellström
Efterlysning
Vi behöver frivilliga för dokumentation av
Vamlingbo –Sundre
En studiecirkel kring socknarna Vamlingbo och Sundre har varit
i gång kontinuerligt i säkert trettio år. För cirka 15 år sedan gav
vi ut en sockenbok om Vamlingbo och Sundre. På senare år har
vi hjälpts år att samla in foton för skanning. Målet har varit en
fotobank för socknarna. Likaså har vi dokumenterat gamla
namn på vägar och åkrar.
Mycket har hänt i socknarna på senare år, hus har sålts och nya
hus har uppförts. Sockenbokens information behöver
uppdateras, och fotobanken behöver kompletteras.
Med tanke på situationen på Storsudrets arbetsmarknad känns
det här företaget mycket imponerande
Naturligtvis i Burgsvik
På kalkstensbordet i brygghuset försökte vi så forma limpor,
lantbröd och surdegsbröd. Och bråttom var det, för ugnen var
snart tillräckligt varm och då skulle bröden vara klara att sätta i
ugnen. Det var vetebullarna och ugnstrullen som skulle in när
ugnen var som hetast.
Vi hann också snurra ihop degar och smetar till sockerkaka och
kolakakor, och i den utrakade glöden gräddade vi gorån. Nu
försöker vi att spara det mesta av bröden och kakorna till jul,
men det är svårt för de doftar ljuvligt av pomerans och
brödskorpan är så lagom tuggvänlig.
Ing-Marie Tellström
Den natursköna och lugna miljön i Suderhamra passar mycket
väl för deras verksamhet. I all tysthet har familjen Bergwall
byggt upp en verksamhet med cirka 15 anställda, psykologer,
terapeuter och andra.
Stolar med historia
Sommarens utställning Stolar, vad sitter vi på? blev en välbesökt och mycket omtyckt utställning. Många har uppskattat den
historia som fanns att läsa till varje stol. Gav du dig den tiden
att läsa om stolens berättelse?
Jag hoppas att ni, som såg utställningen, skall fortsätta att titta
på stolar och fundera: vad kan denna stol berätta om, eller vad
har stolen för historia att berätta. Stolar är så fantastiska och så
finns det ju så många olika former och utseende att de aldrig
slutar att överraska!
På utställningen kunde man få rösta fram den stol som hade de
typiska gotländska attributen.
Då utställningen stängdes den 11 september räknades rösterna.
Vinnare blev stol nr 3, ryggens horisontella toppstycke
avslutades med bakåtböjda hörn. Den fick 46 röster.
God tvåa blev stol nr 1, den högryggade stolen med sina
42 röster.
Stol nr 4, snibbformig avslutning i ryggens horisontella
toppstycke fick 20 röster.
Lokala konstnärer skall få ställa ut i lokalen. I somras var det
Sanny Laurin och Sven Robert Lundkvist. De båda
företagarna vill satsa på lokala hantverkare och har samarbete
med Cecilia Bruun och Helen Kristiansson som går att
anställa för trädgårdsarbete.
Sedan har de en del annat smått och gott i butiken, som
blommor och trädgårdsprodukter.
De öppnade butiken i maj och höll öppet till september.
För julmarknaden blir det öppet igen.
Vi önskar de nya företagarna lycka till.
Ny utställningshall vid Kettelviksmuseet.
Den var högtidlig invigning i Sundre i somras med
landshövding Cecilia Schelin Seidegård närvarande. Den nya
utställninghallen för stenmuseet vid Kettelvik i Sundre var
färdigställd. Nu kan alla besökare komma och bese en stor och
instruktiv utställning över stenindustrin på Storsudret. Det
mesta av arbetet med hallen är ideellt utfört av stenmuseets
styrelsemedlemmar och vänner.
Funderingar på Gotlandsbåten
- Åker du till Gotland för att jobba en hel dag, för att nån
annan ska få tak på sin gamla lada???
Det är fler än en bekant som har höjt på ögonbrynen och tittat
på mig med visst tvivel i blicken. Och varför har jag gjort det
då? Två gånger i höst.
Taken skulle utan tvivel ha kommit på plats utan mig. Så det
är uteslutande för min egen skull jag åker. För att det är kul
och känns så bra att få vara en del av ett kulturarv.
En lokal tradition som är så välkomnande också för den som är
mer eller mindre tillfällig gäst.
Jovisst. Det är höstens två täckatingar jag tänker på.
Båtsmanstorpet vid Tellarvägen och Digrans i Sundre.
Säkert skulle det med teknikens hjälp gå att lägga ett agtak
med färre inblandade och på kortare tid. Har vi kunnat landa
på månen så …….
Men det handlar ju inte bara om att få agen på plats. Det jag
menar med kulturarvet innefattar också den tradition som
ställer hela bygden på fötter när agbasen Erik Larsson kallar.
Den tradition som ger den glädje som ligger i att klara en stor
arbetsuppgift tillsammans. Och som betyder att så många kan
känna sig delaktiga i kulturarvet. Och det är på riktigt, inte en
museal rit som upprätthålls till minne av ……
Nu ska det sägas att jag inte lyft en enda bunt ag och inte gjort
en enda byxa. Jag har mest kokat kaffe och skurit lök och sill.
Men jag var med ändå, för det handlar ju inte bara om täck
utan också om ating. Och visst är det så att kaffe, köttgryta,
sill och köttbullar (och en och annan kaffehalva) hjälper till att
få taket klart.
Det finns all anledning att rikta ett stort tack till de
fastighetsägare som avstått från att välja det lätta vägen – att
lägga plåt på taken – för att istället föra traditionen vidare.
De – och vi alla som var med – ger Sudret en del av dess
karaktär. Taken är en turistattraktion. Efter att ha tillbringat
många dagar vid Bottarve vet jag att det stannar många
besökare för att se på taket och fråga vad det är.
Det känns bra att kunna säga ”Jag var med när det lades”, och
berätta om hur det går till.
Eva Johansson, Eskilstuna (och ibland Öja)
Museet och försäljningen av egna stenprodukter sköts av
Anna Olausson, hennes dotter Elin Olausson och måg Henrik
Jakobsson. Det var Annas nu avlidne make Jan Kviberg som
tog initiativet till ett museum vid kusten i Sundre, mycket på
grund av att hans förfäder i flera generationer hade varit
verksamma i stenhuggaryrket.
Allt som görs på Storsudret och genererar arbete året runt är
väl värt att uppmärksamma.
Vi, en närstående förening, vill nu framföra våra gratulationer
till den lyckade utvidgningen av stenmuseet.
Spjälstolen i gustavianskstil, typ Levidestolen fick 17 röster.
Tack alla som lånade ut stolar till utställningen.
Solveig Karlström, Fide
Kerstin Jonmyren
Ag (Cladium mariscus)
Det händer i Fide
Sagan om
Årets ängsvårdare
den lilla koffertorgelns första advent,
Sedan 2003 har man i Fide utdelat ett vandringspris i form av
en vacker bräda till den person/er som har utsetts till
Årets ängsvårdare. Brädan får man behålla ett år tills nästa
ängsvårdare utses.
Första gången som brädan delades ut var år 2003 och då
utsågs Birger Andersson till årets ängsvårdare. Därefter år för
år: Sture Magnusson, Ivan Johansson, Harald Larsson, Eva
Johansson, P-O Nyberg, Jimmy Jönsson med häst & vagn,
Gerald Schoultz och 2011 Solveig & Ola Karlström.
eller
Strandvandring
Vår Herre hade bestämt att ta bort det elektriska denna första
advent i Vamlingbo kyrka. Hur gilla läget när man inte gillar
läget?
Söndagen den 9 september 2011 genomfördes en vandring
vid Grunnet på Austerrum med Stellan Hedgren från
Länsstyrelsen som ledare.
Vi är ett fåtal ( 4+1) men intresserade personer som samlas
vid Käldhagen och tar oss längst ut på Grunnet. Här vandrar
vi runt och konstaterar dels att där det inte betas växer det vilt
av ogräs, dels att där det betas kan vi upptäcka bl.a. saltmålla
som är sällsynt och artrikast här på Grunnet.
Vi upptäcker också strandmålla, glasört, spjutmålla, saltört,
saltmalört, gulkämpe, gåsört, marviol, höstfiblor, klöver,
höskallra, strandbaldersbrå, nattviol m.m.
Vi borde ha vandrat ut tidigare på året. Nu hade vi ändå tur
att vinden hade vänt och att vi därför fick se tusentals gäss
som flög över oss. De kom i grupper från Baltikum på sin
väg ner till Holland.
Ett fantastiskt skådespel att se dessa fåglars grupperingar i
skyn! Vem av alla dessa fåglar signalerar till vem, och vem
av alla skall ta täten i v-formen?
Tips för läsare: Tar er tid att vandra ut till Grunnet och se ett
landskap som du sent skall glömma. Njut av vad du ser.
Kom ut tidigare än 9 september – många av växterna var då i
utblommat tillstånd.
Ny förening
Käldhagens Strandförening har bildats under sommaren. Det
finns 62 intresserade medlemmar. Kostnad 150 kr eller max
300 kr per familj. Syftet med föreningen är att badplatsen
skall återfå ett badvänligt utseende, och att man med
gemensamma krafter skall rusta upp badplatsen för att sedan
bevara den i gott skick.
I styrelsen finns Synnöve Gahrén och Staffan Tullberg.
I Fidegården pågår det vävning av mattor för fullt.
Mattor i vackra färger växer fram.
Hur vi ur mörkret tågade mot ljuset under
ledning av Liv.
- Jag vill tacka livet som har gett mig så mycket…
Jag vill tacka Liv, som har gett mej så mycket. Det var magiskt i
söndags. Alla de brinnande ljusen, körens svarta figurer med
lysande röda sjalar. Rörde sej runt i kyrkan – än med ljus i
händerna – än stående på rad längs väggarna – skuggor och
lysande röda sjalar. Så vackert!
Teckning av konstnären Agneta Engström
Nya företag på Storsudret
Burgsviks Tandvård
Göran och Viveka Wiklund drev en väl fungerande
tandläkarpraktik i Nynäshamn där de trivdes bra. Men
semestern brukade de fira i Hamra, och drömmen fanns att
kunna flytta på heltid till Gotland.
Så blev Folktandvårdens lokaler i Burgsvik helt plötsligt lediga.
När den mångårigt anställde tandläkaren helt oväntat flyttade
till Göteborg och lämnade sin mottagning beslutade Gotlands
region att stänga den. Göran och Ingela kände det som en utmaning som de måste anta. De tog över lokalerna och höll först
öppet endast fredagar och lördagar. Resten av veckan fortsatte
de i Nynäshamn.
Kultur får människan att utvecklas och
må bra. Därför stöder vi annonsörer
Hembygdsföreningen!
- Koffertorgeln är på väg! viskades det plötsligt mellan oss. Och
jag såg en liten koffertorgel på små stadiga ben traska fram i
stormen mot Vamlingbo kyrka för att förvånad och yrvaken bli
mottagen av Livs varma händer.
Kvällen blev magisk och när elen plötsligt slogs på var det som
att överraska ett älskande par i mörkret, när någon plötsligt
tänder taklampan och frågar:
- Vad håller ni på med?
Gudskelov slocknade ljuset igen och vi kunde fortsätta vårt
vackra vandrande och sjungande bland skuggor och ljus.
Den lilla koffertorgeln passade på att räcka lång näsa åt el-pianot
och hela kyrkan var fylld av en stor glädje.
- Måtte strömmen aldrig komma tillbaka till Vamlingbo kyrka,
suckar den lilla koffertorgeln lyckligt innan den åter somnar in i
sin vrå. Och lite likadant tänker jag också. Det var så fint.
Tack Liv!
Gudrun Östbye
BURGSVIK
0498-49 70 90
Vamlingbolaget
Tyger och kläder
För ett år sedan tog de steget ut, öppnade på heltid i
Burgsvik - och är nu i full gång med sitt husbygge i Hamra. De
hyr lokalen i Burgsvik av husägaren Vincent Williams och driver praktiken privat. Göran är tandläkare och hans hustru Viveka är tandsköterska, och de har varit verksamma i yrket sedan
1980.
Det hade varit mycket lättare för paret Wiklund i starten av sitt
nya företag om de hade fått överta Burgsvikstandvårdens gamla
patientregister, men där sade regionen tyvärr nej. Därför har de
fått arbeta upp sitt patientregister från noll. Många gamla patienter har ändå hittat tillbaka och alla vi har talat med är mycket
nöjda med den nya tandvården.
Design Kristina Torsson
Tillverkning i Vamlingbo
Besök vår hemsida
www.vamlingbolaget.com
Välkommen till vår butik
För öppettider ring: 0498-49 80 80
Hamnvägen Burgsvik
www.stenfabriken.se
Tel: 0498-49 70 01
Göran och Ingela hälsas välkomna till Storsudret och önskas
lycka till.
Suderhälsan i Hamra
Solveig Karlström
Suders i Hamra är en strandnära gård med gamla anor invid
Vändburg i Hamra. För en del år sedan avslutade den siste lantbrukarfamiljen sin verksamhet där. Jorden såldes av och hus
och trädgård blev till salu. En familj Hammarskjöld köpte området. De rustade upp manbyggnaden och inrättade ett spa inom
fastigheten med öppet för allmänheten.
Tel: 0498-49 74 42 • www.majstregarden.se
Sundre Hoburgen • 623 30 Burgsvik
JONSSONS
EL AB
Efter några år fick familjen Hammarskjöld andra planer och
ville sälja företaget. Jan och Mia Bergwall fick höra om den
planerande försäljningen och beslutade sig för att ta chansen att
tillsammans med en partner starta ett eget företag.
Nattviol (Platanthera bifolia)
Nu har de byggt upp en anläggning vid Suderhälsan för att
hjälpa familjer med svåra problem. De samarbetar med
sociala myndigheter i olika kommuner i landet, och de
ansvariga myndigheterna i region Gotland är mycket
positiva.
Tel. 0498-49 71 52
073 08 77 001
Tel:
0498-49 80 30
Fax:
0498-49 80 56
GRÖTLINGBO
Tel: 0498-48 60 11 Mobil: 070-557 44 61
INBJUDAN till ÅRSMÖTE
Julklappar som gör gott!
Vårt årsmöte blir den 3:e mars 2012 i
Hamra bygdegård.
Kl 12. Samling med sopplunch.
Kl 13 .Årsmötesförhandlingar.
Kl 14ca. Claes Theliander från Gotlands
Länsmuseum berättar om vad de kan hjälpa oss i hembygdsföreningen med.
Därefter otendagskaffe.
Föreningen bjuder på förtäringen.
Anteckna datumet! Vi kallar endast på detta sätt till årsmötet.
1) Ge ett medlemskap i Hoburgs hembygdsförening för en hundralapp i julklapp.
Då får mottagaren bland annat fri entré till
Bottarve museigård hela sommaren!
Enklast blir du medlem genom att sätta in
medlemsavgiften, 100kr på vårt pg 439 18 80-4
(ange namn och adress tydligt!)
Du kan också anmäla dig som medlem via epost: [email protected]
2) Kakboken Kaffikalas vid Bottarve, vår egen
receptbok med mycket om kaffikalastraditionen
på Storsudret och en presentation av våra
bakerskor. Den kostar 170 kr.
Kaffikalas i helgmillum
Vi hälsar som vanligt alla välkomna till
Bottarve Nyårsdagen 2012
mellan kl 11 och 16!
Med det vill vi hålla den gamla
traditionen med kalas i helgmillum vid liv.
Helgmillum, det betyder tiden mellan helgerna,
alltså mellan jul och trettondagen, den tid i det
gamla bondesamhället då det inte fanns så mycket
att göra. Slakten var överstånden, fisken saltad, maten var lagad och spannmålen tröskad.
Alla tog en välförtjänt semester från de tyngsta arbetena, vilket innebar att man gick till grannar och
släktingar på kalas så gott som varenda dag.
Så välkomna till ett kalas så som det kunde te sig
för hundra år sedan: Massor av kakor, brasor i alla
rum, levande ljus, julpynt och kaffe som är kokt
över öppen eld i gamla köket. Skaffare i
tidsenliga kläder passar upp och vi sjunger
julsånger tillsammans.
Prat´ klokt me gutar
har fått en egen vinjett för att förhoppningsvis etablera sig
som en återkommande spalt i Hoburgsbladet. Teckningen
av den sommarboende skärfläckan som har ett snack med
året-runt-boende pinnsveine, igelkotten, är skapad av
hamrakonstnären Agneta Engström. Tack Agneta!
Nu vill vi ha DIN medverkan! Har du hört något konstigt
eller lustigt, eller något som brukar ge upphov till
missförstånd mellan flyttfåglar och pinnsvein” så vore det
roligt om du ville dela med dig till spalten. Du kanske till
och med kan få svar på någon gutamålsfråga eller en
tradition eller sedvänja du undrar över.
I förra Prat klokt me gutar lovade vi en förklaring på
prepositionen vid i förhållande till ett gårdsnamn, som i
meningen: Jag bor vid Stenstu i stället för: Jag bor på
Stenstu.
I Gutamålsgillets nya ordlista som finns på nätet översätts
bei med hemma hos, eller vid.
Det blir vanligare, även bland infödda gotlänningar att
använda ordet på i sammanhanget, men oftast används ännu
vid. Det är i sin tur en svensk översättning av det gutniska
ordet bei.
Vid Bottarve i sommar
Bland sommarens föreläsningar i teaterladan är redan två
intressanta kvällar klara:
Poeten Tomas Tranströmer. Ett program av Monica Lauritzen
och Kjell Espmark.
Thomas Hammarberg berättar om sitt mångåriga arbete för att
stärka de mänskliga rättigheterna i Europa och världen.
Den 19 maj 2012 anordnar hembygdsföreningen
STAINATING
Stainating – vad är nu det? Jo, en träff för alla som vill vara
med och skapa en trojaborg (labyrint) i lekhagen Tottes täppu
för barnen att springa i. Ni tar med stenar för att bygga
trojaborgen till barnen. Vi bjuder på mat. Byggmaterialet är
kullerstenar (gråsten) med diametern ca 20 cm. Så kom till
Bottarve och hjälp oss, ta med sten och spade. Vi börjar med
kaffe klucku tei.
Välkomna!
Den i början av 1900-talet verksamme kyrkoherden i Öja,
K P A Österberg forskade i hembygdens historia, och har
även sökt förstå varifrån uttrycket vid kan tänkas komma.
Det här är hans förklaring i sammandrag, och den kommer
från en artikel i Från Gutabygd 1925.
Ordet gård, gutniska gard, har självt en historia. Det
användes sen flera tusen år fortfarande i de två
betydelserna Det hägnade jordområdet ”hemmanet”, och
den hägnade boplatsen. […] Det som först hägnades var
säkerligen icke boplatsen, utan det blygsamma åkerfältet
eller åkerlapparna, och boplatsen låg därbredvid, till en
början ohägnad. Endast så synes man kunna nöjaktigt
förklara det starkt utpräglade gutniska språkbruket ”bei
garden” = vid gården t. ex. (guten:) Joh. Pettersson vid
Stenstu, icke (som svensken:) J P i Stenstu, vilken
sistnämnda verkar främmande, ja, stötande på en gute, och
lär han aldrig förlika sig därmed, ehuru han väl förstår
meningen.
Ett sånt här litet småord gör mycket för att bevara
gotländskan.
Förresten; nästa replik från skärfläckan till pinnsveine blir
förstås
- Vad gör ni egentligen här på vintern?!
Det händer i Hamra
Hamra hembygdsarkiv
Hamra socken är nu på god väg att utan och innan bli
beskrivet i ett eget sockenarkiv. En redaktion har bildats.
Den består av Torsten Gislestam, på sätt och vis upphov till
arkivet, då hans önskan om födelsedagspresenter innebar en
grundplåt till detta projekt, vidare Annika Westberg, Maja
Lind, Agneta Engström Swanborg, Karl-Johan Jakobsson
och Sonja Wahlby. Dessutom inkallas vid behov Gunnel
Åkerblom, Gunnar Larsson och Jakob Ringbom.
Redaktör för hemsidan www.hamragotland.se är Björn
Ullberger.
Man är ännu i den insamlingsfas som började för ett år
sedan, och början till hembygdsarkivet visas redan på
hemsidan. Förhoppningsvis ska arkivet utmynna i en bok,
eller kanske hellre ett antal häften för att lättare kunna
uppdateras och kompletteras.
Från kyrktorn till borrtorn
En mulen höstsöndag var alla hamrabor kallade till
bygdegården för att få en presentation av projektet, gärna
medtagandes fotografier, dokument och idéer som kunde
vara intressanta att ha med i boken. Ja, bygdegården blev full
av material, allt från gamla gulnade teckningar av kyrkan till
lika gulnade färgfotografier från oljeeran för redan ganska
många år sedan. Alla var där förstås, man utbytte historier
och drack kaffe med hembakt. Gammaldags äppelkakor med
vaniljsås gick även åt i den gemytliga stämningen.
Vi fick veta att Jakob Ringbom skriver om medeltiden, och
Torsten Gislestam tar sig an övrig tid fram till 1900
Redaktionen låter hälsa att man är ytterst tacksam för
material till sockenarkivet, vilket härmed framförs till
Hoburgsbladets läsare.
En av Sveriges ca 300 kända labyrinter från forntiden,
trojaborg just norr om Visby. bild från Nordisk familjebok
Bland allt som fanns utställt i bygdegården fanns Hamra
skolas tidning från år 1932 där följande artikel, skriven av en
anonym elev med en utsökt vacker handstil, fanns införd,
och tilldrog sig undertecknads intresse:
När jag var på Bottarvefesten.
Först gick vi, men vägen var lång. Det var lite över en fjärdingsväg.
Så satt vi där och hörde på musiken. Då sa Söderlund så
här, om vi hade fått höra Åkermans polska. Och så gick jag
och köpte lite gott. Så köpte jag en flaska Pommac, så ruskade jag upp den, sedan spröt jag på ett par damer som gick
förbi. Sedan fick jag se Sven. Då gick vi i följe. Så var Svante
Svensson där. Sedan gick vi ut på vägen.
Om en stund skulle vi gå hem. Då gick vi samma väg hem
igen. När vi kom hem var klockan halv tio på kvällen.
Ing-Marie Tellström