Transcript Obefogade hävningsförklaringar

Klara Håstad
Obefogade hävningsförklaringar
1 Inledning1
En av pappas många talanger inom juridiken är hans förmåga att minnas
rättsfall, såväl sidnummer som parternas namn och rättsfallets detaljerade
innehåll. Rättsfallen präglar även hans vardagsliv. Exempelvis föregicks
hans val av mobilnum­mer av en större utredning av vilka tillgängliga mobilnummer som innehöll kända sakrättsfall och vilket av dessa rättsfall som
har störst betydelse och de elegantaste skälen.
När hans barnbarn Signe Håstad nyligen fick sitt namn, var det därför
naturligt att han snabbt påtalade likheten med namnet Signe Härstedt i
NJA 1924 s. 200. Rättsfallet handlar om följderna av en obefogad hävnings­
förklaring. I målet hade Signe Härstedt felaktigt vägrat att fullfölja köpet
av en fastighet under åberopande av påstått kontraktsbrott och säljaren
J A Nilsson yrkade vite alternativt skadestånd på grund av detta. I målet
aktualiserades frågor om rättsföljderna av en obefogad hävningsförklaring
och skadeståndets storlek.
Eftersom Signe Håstad deltagit aktivt – låt vara inte alltid så konstruktivt – vid upprättande av denna artikel, faller det sig naturligt att välja ämnet
felaktiga hävningsförklaringar, och då närmare bestämt följande frågor:
1
Ett varmt tack till professor Christina Ramberg för hennes värdefulla kommentarer.
269
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 285
10-11-19 09.04.34
Klara Håstad
a)Vilka valmöjligheter har mottagaren av en obefogad hävningsförklaring?
b)Kan den hävande parten undgå skadeståndsskyldighet för indirekt
skada på grund av motivvillfarelse?
c) Kan den hävande parten ändra grunden för hävningsförklaringen eller
återkalla hävningen?
Dessa frågor kommer att behandlas nedan. Till skillnad från ovannämnda
rättsfall avser framställningen endast avtal där köplagen är tillämplig.
2Tänkbara valmöjligheter för mottagaren av en obefogad
hävningsförklaring
Omedelbart efter hävningsförklaringen är avtalet svävande. Mottagaren
har fortfarande rätt att kräva fullgörelse, medan båda parter i regel torde
anse att passivitet leder till att avtalet upphör.2 Mottagaren av en obefogad
hävningsförklaring har därmed fyra valmöjligheter:
i) att protestera mot hävningen och kräva fullgörelse,
ii)att protestera mot hävningen och häva avtalet till följd av anteciperat
dröjsmål,
iii)att förbli passiv, varvid mottagaren med tiden förlorar sin rätt att kräva
fullgörelse och skadestånd samt
iv) att aktivt acceptera hävningen såsom befogad.3
De båda förstnämnda valmöjligheterna i)–ii) granskas närmare nedan. För
det fall mottagaren inte reagerar inom de tidsfrister som anges där mister
mottagaren enligt iii) ovan. Mottagarens möjlighet att aktivt godta hävningen enligt iv) ovan behandlas inte närmare.
Se dock Bengtsson, Ullman och Unger: Allehanda om avtalsförhållanden, 2009, s. 104 f,
där det hävdas att en obefogad hävningsförklaring inte leder till att avtalet upphör. Enligt min
mening kan man dock utgå ifrån att den hävande parten anser att hävningsförklaringen medför att avtalet hävs och i regel torde även mottagaren av en obefogad hävningsförklaring anse
att en utebliven protest leder till att avtalet upphör.
3
Rodhe: Obligationsrätt, 1956, s. 449.
2
270
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 286
10-11-19 09.04.34
Obefogade hävningsförklaringar
2.1 Krav på fullgörelse
2.1.1 Inledning
I NJA 1926 s. 200 hade rådhusrätten förpliktat köparen Signe Härstedt att
fullgöra köpet trots att båda parter i första hand yrkade att köpet skulle
återgå, vilket fick till följd att säljaren Nilsson genast överklagade. När parterna sedermera kom till Högsta domstolen hade fastighetspriserna emellertid sjunkit betydligt och det skadestånd som Nilsson slutligen tillerkändes
uppgick endast till en bråkdel av den skada som han påstod sig ha lidit.
En efterklok Nilsson kunde därmed konstatera att han borde ha valt en
annan processtaktik; det hade varit mycket bättre om han hade krävt att
Signe Härstedt skulle fullgöra avtalet istället för att yrka att avtalet skulle
upphöra.
Det kan även tänkas andra situationer där mottagaren – trots det misstroende som motpartens hävningsförklaring innebär – kan vilja att avtalet
skall fullgöras. Mottagaren kan exempelvis ha svårighet att finna en annan
avtalspart som kan fullgöra i rätt tid med erforderligt material och kunnande. Det kan också tänkas att mottagaren föredrar en halvhjärtad prestation
framför en långdragen skadeståndsprocess där mottagaren riskerar att inte
lyckas styrka hela sin skada.
2.1.2 Val mellan fullgörelse och skadestånd
Eftersom hävningsförklaringen är obefogad har mottagaren rätt att kräva
fullgörelse av avtalet; mottagaren behöver inte nöja sig med skadestånd som
ju är ett surrogat till fullgörelse. Frågan är dock om mottagaren av den
felaktiga hävningsförklaringen alltid har rätt att kräva fullgörelse istället
för att häva avtalet eller om mottagaren är skyldig att ta hänsyn till den
hävande partens intresse.
Köplagen innehåller flera bestämmelser som föreskriver att part är tvungen att ta viss hänsyn till motpartens intresse vid utövandet av sina rättigheter. Enligt 23 § köplagen4 är säljaren inte skyldig att fullgöra köpet om
det föreligger ett hinder som han inte kan övervinna eller om fullgörelsen
skulle förutsätta uppoffringar som inte är rimliga med hänsyn till köparens
intresse av att säljaren fullgör köpet.5 På motsvarande sätt måste en köpa Jfr även 53 § köplagen avseende säljarens möjlighet att kräva fullgörelse. Jag har dock valt
att i detta avsnitt likställa den felaktigt hävande parten med säljaren, eftersom det typiskt
sett är köparen som har det största intresset av att prestationen fullgörs och inte ersätts med
skadestånd.
5
Se även prop. 1988/89: 76 s. 101. (Tillämpning av bestämmelsen utesluter inte skadeståndsskyldighet enligt 27 § köplagen, prop. 1988/89: 76 s. 101 f.)
4
271
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 287
10-11-19 09.04.34
Klara Håstad
re enligt 36 § köplagen ta viss hänsyn till säljarens intresse vid val mellan
avhjälpande och omleverans.6
I likhet med ovannämnda bestämmelser torde den felaktigt hävande
parten inte heller vara skyldig att fullgöra om detta innebär uppoffringar
som inte står i proportion till mottagarens intresse av fullgörelse. Rätten att
erhålla fullgörelse är således inte absolut, utan part kan i vissa fall tvingas
tolerera att avtalet istället hävs och att parten erhåller skadestånd.
2.1.3Tidsfrist för att framställa en neutral reklamation eller krav på
fullgörelse
Den part som mottagit den obefogade hävningsförklaringen och som vill
göra gällande påföljder till följd av detta avtalsbrott får inte förhålla sig passiv.7 Mottagaren kan antingen (i) framställa en neutral reklamation och återkomma med preciserat påföljdskrav senare eller (ii) välja att direkt klargöra
påföljden (t.ex. hävning och skadestånd eller fullgörelse och skade­stånd).
Tidsfristerna för neutral reklamation och krav på fullgörelse behandlas nedan
och tidsfristen för hävning och skadestånd behandlas under avsnitt 2.2.4.
Om mottagaren av den obefogade hävningsförklaringen väljer att skicka
en neutral reklamation är det enligt NJA 2007 s. 909 tillräckligt att så sker
inom skälig tid från mottagandet av hävningsförklaringen. Mottagaren
behöver inte uttryckligen meddela att skadestånd kan komma att följa (jfr
29 § köplagen), utan den hävande parten ges tillräcklig varning om detta
genom den neutrala reklamationen. För det fall den hävande parten vill veta
om mottagaren kommer att kräva skadestånd har den möjlighet att begära
sådant besked.8
Om mottagaren av den obefogade hävningsförklaringen istället väljer att
direkt framställa krav på fullgörelse får mottagaren inte vänta ”orimligt
länge” med detta, 23 § 3 st. köplagen.9 Uttrycket ”orimligt länge” antyder
att det är fråga om en längre tidsperiod än ”inom skälig tid”, vilket är det
begrepp som används i 24, 29 och 32 §§ köplagen när prestation har fullgjorts eller motparten har lämnat ett besked att ta ställning till.10 I förarbetena anges att den tid som avses i 23 § 3 st. köplagen kan variera betydligt
Se även prop. 1988/89: 76 s. 130.
Se t.ex. Rodhe, Obligationsrätt, 1956 s. 447, Hellner m.fl., Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt, 2 häftet, 4 uppl., 2006, s. 150 f. och NJA 2007 s. 909.
8
NJA 2007 s. 909.
9
Jfr 53 § köplagen avseende säljarens krav på fullgörelse.
10
Ramberg, Köprätt, 1995, s. 316 f.
6
7
272
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 288
10-11-19 09.04.34
Obefogade hävningsförklaringar
beroende på omständigheterna i det konkreta fallet, men att bestämmelsen
typiskt sett avser en längre tidsperiod än 29 § köplagen.11 Enligt min mening
avser bestämmelsen i 23 § 3 st köplagen i regel en situation när prestation
inte alls har fullgjorts och förevarande fall skiljer sig från detta genom att
den hävande parten har lämnat ett tydligt besked om att denne inte kommer
att fullgöra avtalet. De båda tidsbegreppen torde därför i denna situation
tolkas på samma sätt, dvs mottagaren av en obefogad hävningsförklaring
måste kräva fullgörelse inom rimlig tid.12
Den faktiska tidsfristen torde i regel vara förhållandevis kort.13 Vid
bedömning av hur lång fristen är i det konkreta fallet måste man ta hänsyn till dels mottagarens möjligheter att inse att hävningsförklaringen är
obefogad, dels den hävande partens intresse av att kunna betrakta frågan
som utagerad. Säljaren kan exempelvis ha intresse av att snabbt sälja varan
till tredje man och sakna möjlighet att därefter på nytt beställa material
från underleverantörer. Vidare har mottagaren viss skyldighet att begränsa
den hävande partens skada genom att inte vänta för länge med att begära
full­görelse efter mottagandet av hävningsförklaringen.14 Därtill har båda
parter intresse av att parternas ståndpunkter snabbt klargörs så att parterna
kan säkra bevisning i tid. Slutligen kan en lång tidsfrist innebära att mottagaren ges möjlighet att spekulera i prisutvecklingen genom sitt val mellan
krav på fullgörelse eller hävning.15
Om mottagaren av hävningsförklaringen inte kräver fullgörelse inom
skälig tid, innebär detta en acceptans av att avtalet upphör. Detta följer av
status quo-principen, d.v.s. att den som inte protesterar antas inte vilja få
Prop. 1988/89:76 s. 102.
Fristen för att kräva fullgörelse kan inte heller vara längre än fristen för att häva och kräva
skadestånd, se avsnitt 2.2.4 nedan. Se även Almén och Ekelund: Om köp och byte av lös egendom, 1960, 354 f.
13
Jfr NJA 1924 s. 610, där leverans av ribbved ”senare i höst” till viss del hade förhindrats
p.g.a. tidig isläggning på Mälaren. (Isen hade lagt sig redan första hälften av november och
inte framåt jul, såsom vanligen är fallet, vilket för övrigt torde ha stöd av pappas trettioåriga
samling israpporter som han omsorgsfullt nedtecknat från Stockholms Skridskoseglarklubbs
telefonsvarare.) Köparen ansåg sig inte berättigad till leverans på annat sätt än med pråm.
Trots att isen fortfarande låg kvar när köparen begärde leverans i mars följande år ansåg HD
att leverans ej påfordrats inom rimlig tid.
14
Jfr 70 § köplagen och Ramberg och Ramberg: Allmän avtalsrätt, 2010, s. 39. Jfr även den
plikt som föreligger enligt 6 § 2 st. avtalslagen att ge besked om att ett anspråk görs gällande
när en part vet att den andra parten inrättar sig på visst sätt i förlitan på en felaktig rättslig
bedömning.
15
Jfr Hultmark: Reklamation vid kontraktsbrott, 1996, s. 27–44.
11
12
273
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 289
10-11-19 09.04.34
Klara Håstad
till stånd någon ändring av den faktiska situationen.16 Mottagaren har dock
fortfarande möjlighet att häva och kräva skadestånd, se vidare avsnitt 2.2.4
nedan.17
2.2 Hävning
2.2.1 Inledning
Inför Högsta domstolens prövning av NJA 1926 s. 200 hävdade Signe Härstedt att eftersom varken hon eller Nilsson haft rätt att häva köpet, innebar
hennes medgivande om köpets återgång att Nilsson inte hade rätt till skadestånd för kontraktsbrott. Signe Härstedt menade således att mottagaren av
en obefogad hävningsförklaring inte skulle ha rätt att säga upp avtalet p.g.a.
kontraktsbrott. Högsta domstolen valde dock att fastställa hovrättens dom,
i vilken fastslagits att Signe Härstedts vägran att stå fast vid avtalet utgjorde
ett kontraktsbrott för vilket hon var skadeståndsskyldig gentemot Nilsson.
Rättsfallet aktualiserar frågan om mottagaren av en obefogad hävningsförklaring alltid har rätt att säga upp avtalet och erhålla skadestånd samt
när hävningsförklaringen i så fall skall framställas.
2.2.2 En obefogad hävningsförklaring utgör i regel hävningsgrund
Det är numera en vedertagen regel att en obefogad hävningsförklaring ger
mottagaren rätt att häva avtalet p.g.a. anteciperat kontraktsbrott enligt
62 § köplagen.18 En hävningsförklaring skall vara en väl övervägd handling
och mottagaren har inte någon plikt att försöka förmå motparten att återta
hävningsförklaringen eller att rätta till eventuella missförstånd.19
Denna enkla och klara regel innebär att part som är osäker på om hävningsgrund föreligger ges ett incitament att försöka förhandla sig fram till
en lösning snarare än att säga upp avtalet, eftersom en hävning innebär
Se Almén och Ekelund: Om köp och byte av lös egendom, 1960, s. 349, 355 och 364.
Prop. 1988/89:76 s. 102.
18
Almén och Ekelund: Om köp och byte av lös egendom, 1960, s. 221 och 389; Rodhe: Obligationsrätt, 1956, s. 449; Håstad: Köprätt – och annan kontraktsrätt, 2009, s. 183 samt Ramberg och Ramberg: Allmän avtalsrätt, 2010, s. 233. Jfr även prop. 1990/91: 63 s. 128 ang lagen
om handelsagentur. Se dock Bengtsson, Ullman och Unger: Allehanda om avtalsförhållanden,
2009, s. 104 f., där det hävdas att den obefogade hävningsförklaringen inte utgör något kontraktsbrott, utan att kontraktsbrottet består av den uteblivna prestationen (vilket berättigar till
hävning enligt 62 § köplagen). Enligt min mening torde den obefogade hävningsförklaringen
dock vara ett så tydligt ställningstagande emot att fullgöra parternas överenskommelse att
även hävningsförklaringen i sig utgör kontraktsbrott.
19
Håstad: Köprätt – och annan kontraktsrätt, 6 uppl., 2009, s. 183.
16
17
274
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 290
10-11-19 09.04.34
Obefogade hävningsförklaringar
en risk för att behöva utge skadestånd till motparten och i vissa fall även
återuppta avtalet. En osäker part kan även välja att först skicka en neutral
reklamation, och därigenom få en uppfattning om vilka invändningar motparten har mot det påstådda kontraktsbrottet. Regeln motverkar därigenom långdragna konflikter och gynnar fullgörandet av avtal, vilket främjar
både parterna och den allmänna omsättningen.
Regeln har således många fördelar, men den är ingalunda given. För det
fall en part likväl väljer att häva på osäker grund, kan avtal upphöra som
annars hade fullföljts; det är inte säkert att en part som häver avtalet i god
tro men på felaktig grund hade velat göra sig fri från avtalet om den hade
känt till de rätta förutsättningarna.20 Vidare är det tänkbart att hävningsförklaringen i vissa fall har sin grund i ett tillfälligt missförstånd av ringa
betydelse och inte en varaktig ovilja att fullgöra avtalet och att mottagaren
utnyttjar detta missförstånd för att göra sig fri från ett kontrakt som är
ofördelaktigt av andra skäl.21 Slutligen kan man utgå ifrån att den motpart
som får en reklamation i regel gör sitt bästa för att frånsäga sig allt ansvar,
oavsett om reklamationen är riktig eller ej, varför motpartens invändningar
inte nödvändigtvis klargör om hävningsrätt föreligger.
Frågan är därför om regeln alltid gäller eller om man kan tänka sig
undantag.
2.2.3 Väsentlighetskravet
Enligt 25 § köplagen får hävning endast ske om avtalsbrottet är ”av väsentlig betydelse för köparen och säljaren insåg eller borde ha insett detta”.
Enligt förarbetena skall väsentlighetsbedömningen göras objektivt med
beaktande av köparens speciella situation i den mån säljaren insett eller bort
varit medveten om vad dröjsmålet skulle innebära för denna köpare.22
Resonemanget är tillämpligt även vid bedömningen av den mottagande
partens rätt att häva p.g.a. en obefogad hävningsförklaring. I många fall är
det givet att det föreligger ett anteciperat kontraktsbrott, nämligen där den
hävande parten har stoppat sin fullgörelse av avtalet och därför inte skulle
hinna fullgöra avtalet i tid ens vid en klanderfri fullgörelse i fortsättningen. I
regel torde dock detta definitiva ställningstagande emot fullgörelse av avta Inom engelsk rätt utgör en obefogad hävningsförklaring som gjorts i god tro inte nödvändigtvis hävningsgrund, eftersom det anses att den felaktigt hävande parten genom att följa
avtalets hävningsbestämmelser har visat sin vilja att följa avtalet. Woodar Investment Development Ltd v. Wimpey Construction UK Ltd (1980) 1 WLR 277 (HL) 283.
21
Jfr Bengtsson: Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontraktsbrott, 1967, s. 216 f. och
Rodhe: Obligationsrätt, 1956, s. 431.
22
Prop. 1988/89: 76 s. 104.
20
275
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 291
10-11-19 09.04.34
Klara Håstad
let vara av så allvarlig art att mottagaren ges rätt att häva oavsett om avtals­
enlig fullgörelse fortfarande är praktiskt möjlig eller ej. Att säljaren har en
fullgod ursäkt för sitt missförstånd spelar inte någon roll – hävningsrätten
är oberoende av vållande.23
Det torde därmed vara sällsynt att en obefogad hävningsförklaring inte
uppfyller väsentlighetskravet och att den därför inte ger mottagaren rätt att
häva avtalet. Även i sådana undantagsfall torde dock mottagaren likväl ges
rätt till ersättning för den eventuella skada som mottagaren åsamkats till
följd av hävningsförklaringen och det eventuella dröjsmål som föranletts
av detta.
2.2.4 När måste mottagaren häva och kräva skadestånd?
Som ovan har anförts måste en neutral reklamation eller krav på fullgörelse
framställas inom skälig (kort) tid. Även vid hävning eller krav på skadestånd erfordras en snabb reaktion från mottagaren.
Inledningsvis kan dock nämnas att det inte förefaller krävas någon
uttrycklig förklaring att mottagaren både häver och begär skadestånd. Enligt
NJA 1992 s. 728 behövs inte någon uttrycklig hävningsförklaring om det
redan står klart att motparten inte har för avsikt att fullgöra avtalet, utan
det räcker med att framställa skadeståndskrav.24 Vidare behöver en köpare
som häver avtalet enligt 29 § köplagen inte lämna separat meddelande om
att han vill kräva skadestånd. Bestämmelsen avser fall där leverans skett för
sent men torde vara analogt tillämplig även vid hävning p.g.a. anteciperat
kontraktsbrott efter mottagande av en obefogad hävningsförklaring.
Frågan är således inom vilken tidsrymd som hävningsförklaringen eller
skadeståndskravet måste framställas.
Den generella tidsfristen för att häva och framställa skadeståndskrav vid
dröjsmål är ”inom skälig tid efter det att han fick kännedom om avlämnandet”, 29 § köplagen.25 På liknande sätt föreskriver 45 § kommissionslagen
att meddelande om hävning och/eller skadestånd skall framställas inom
skälig tid (dock senast två år) efter det att parten insett eller bort inse de
omständigheter som ligger till grund för uppsägningen.
23
Prop. 1988/89: 76 s. 104. Skälet till den obefogade hävningsförklaringen har däremot be­­
tydelse för skadeståndsfrågan, jfr avsnitt 3 nedan.
24
NJA 1992 s. 728 avsåg hävning av ett leasingavtal. Enligt avtalet hade uthyraren rätt till
skadestånd endast om avtalet sades upp på någon av vissa angivna grunder. Hyresmannen
hade sålt leasingobjektet men leasegivaren hade varken reklamerat eller hävt avtalet till följd
av detta. Högsta domstolen ansåg att leasegivaren likväl hade rätt till skadestånd p.g.a. försäljningen, eftersom det stod klart att avtalet inte kunde fullgöras.
25
Motsvarande bestämmelse avseende köparens bristande medverkan finns i 59 § köplagen.
276
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 292
10-11-19 09.04.34
Obefogade hävningsförklaringar
Denna generella regel förefaller gälla även om mottagaren väljer att häva
avtalet efter att ha mottagit en obefogad hävningsförklaring, men vid skadeståndskrav gäller en annan tidsfrist. I NJA 1992 s. 728 ansågs det nämligen tillräckligt att part framställde skadeståndskrav till följd av avtalets
upphörande så snart det ekonomiska resultatet av mellanhavandena gick
att överblicka. Denna tid torde vara längre än ”inom skälig tid”, i vart fall
när skadan behöver utredas.
För det fall en part väljer att säga upp avtalet kan den således antingen
häva avtalet inom skälig tid från mottagandet av hävningsförklaringen eller
framställa skadeståndskrav så snart skadan kan närmare överblickas.
2.2.5 Grov vårdslöshet
Om den felaktigt hävande parten har agerat grovt vårdslöst är den skade­
lidande bevarad sin rätt att kräva skadestånd trots att reklamation inte har
skett i tid, 33 § köplagen.
Det är oklart vad som krävs för att en felaktigt hävande part skall anses
ha agerat grovt vårdslöst.26 Det kan enligt min mening inte räcka med att
parten vid hävningen hade uppsåt att bringa avtalet till ett slut (varvid uppsåt skulle anses inrymma grov vårdslöshet), utan det torde även krävas att
partens felaktiga bedömning av omständigheterna i sig eller att dessa skulle
medföra rätt att häva anses grovt vårdslös. Det skall således vara fråga om
en kraftig missbedömning där parten måst inse att det inte förelåg någon
hävningsrätt.27
Även om mottagaren lyckas visa grov vårdslöshet får mottagaren likväl
inte ha dröjt för länge med att reklamera efter det att han har fått eller
borde ha fått kännedom om de omständigheter som ger honom rätt till
skade­stånd. En sådan passivitet kan enligt allmänna principer medföra att
han förlorar rätten till skadestånd.28 Bedömningen av hur lång tid mottagaren har på sig att reklamera torde göras utifrån hur lång tid som måste förflyta för att en felaktigt hävande part som har agerat grovt vårdslöst – och
I NJA 2007 s. 909 hade uppsägningen skett med hänvisning till att mottagaren inte hade
vidtagit avtalade marknadsförings- och försäljningsåtgärder samt inte avropat avtalade
minimi­kvantiteter av de i avtalet angivna gruskrosstorlekarna utan istället begärt leverans av
en annan produkt (ej grov vårdslöshet). I NJA 1979 s. 483 hade säljaren levererat en felkonstruerad vara och felaktigt vägrat att avhjälpa fel om säljaren inte fick ersättning från köparen
(ej grov vårdslöshet). Se även Håstad: Köprätt – och annan kontraktsrätt, 2009, s. 129.
27
Som exempel på grov vårdslöshet vid fel har i doktrinen anförts att säljaren har känt till
felet, eller inte kunde ha varit omedveten om det, men försökt dölja det för köparen. Herre:
Skadeståndsanspråk inom viss tid?, JT 2007/08 s. 899–908 på s. 904 samt Almén och Ekelund:
Om köp och byte av lös egendom, 4 uppl., 1960, s. 726.
28
Prop. 1988/89: 76 s. 125.
26
277
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 293
10-11-19 09.04.34
Klara Håstad
därmed i allmänhet fullt medveten om att hävningen var obefogad – skall
ha befogad anledning att uppfatta mottagarens passivitet som ett godkännande.29
3Kan den hävande parten undgå skadeståndsskyldighet för
indirekt skada på grund av motivvillfarelse?
3.1 Inledning
I NJA 1926 s. 200 begränsades frågan om skadeståndets storlek till om
ersättning alls skulle utgå och i så fall om parterna hade avtalat om vite eller
ej. Den nya köplagen begränsar skadeståndsskyldigheten med avseende på
indirekta förluster. I tvister där den nya köplagen är tillämplig är det därför
tänkbart att den hävande parten hävdar att hävningsförklaringen hade sin
grund i en faktisk felbedömning eller rättsvillfarelse och att parten därför
endast skall ersätta mottagarens direkta skada.
3.2 Faktiska felbedömningar
Om den obefogade hävningsförklaringen har sin grund i en faktisk felbedömning, svarar den hävande parten för motpartens direkta förlust om inte
villfarelsen har legat utom den hävande partens kontroll, och beträffande
indirekt förlust om det är försumligt att ha drabbats av denna villfarelse,
27 § köplagen.30
Villfarelsen får i allmänhet anses ligga inom den hävande partens kontroll, eftersom parten har möjlighet att bestämma vilka sakuppgifter han
skall ta fasta på. Utom kontrollansvaret faller däremot uppgifter som kommer direkt från motparten eller från tredje man som har anvisats av denne.
Vad betyder då försummelse/vårdslöshet i dessa sammanhang? En part
torde i allmänhet vara skyldig att kontrollera att de uppgifter som han har
fått är riktiga innan han häver avtalet, om inte uppgifterna kommer direkt
från motparten. I regel torde det endast vara fall där de felaktiga uppgifterna har kontrollerats hos tillförlitlig sagesman eller där uppgifterna kommit
från myndighetsintyg eller den som har bäst kännedom i frågan, som parten
inte anses ha agerat vårdslöst.31
Jfr Hultmark: Reklamation vid kontraktsbrott, 1996, s. 138.
Håstad: Köprätt – och annan obligationsrätt, 6 uppl., 2009, s. 69.
31
Jfr prop. 1990/91: 63 s. 128 angående lagen om handelsagentur. Istället för köplagens kontrollansvar föreskriver 34 § lagen om handelsagentur istället presumtionsansvar (part som
underlåter att fullgöra avtalet är skadeståndsskyldig, om inte parten visar att underlåtenheten
29
30
278
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 294
10-11-19 09.04.34
Obefogade hävningsförklaringar
3.3 Rättsvillfarelse
Under förutsättning att rättsvillfarelsen inte har sin grund i ett påstående
från motparten faller en rättslig felbedömning inom partens kontroll, och
parten svarar därför för motpartens direkta förlust.
Frågan om parten även svarar för motpartens indirekta förlust är dock
inte lika given. Enligt den äldre köprätten var säljaren alltid strikt ansvarig
för rättsvillfarelser och det är möjligt att denna princip fortfarande gäller.32
Det mesta talar dock för att det numera, efter den nya köplagens införande,
krävs vårdslöshet för att säljaren skall behöva ersätta indirekt förlust.33
En hävande part som missbedömt det juridiska läget har alltid agerat med
uppsåt att avsluta avtalsförhållandet, och uppsåt inrymmer normalt sett
även vårdslöshet.34 Det är dock inte hävningsförklaringen utan missbedömningen av det juridiska läget som skall vara vårdslös. Det blir därmed fråga
om en in casu-bedömning; en missuppfattning av rena rättsregler torde i
regel vara vårdslös, medan en bedömning av ett oklart rättsläge eller tolkning av en avtalsbestämmelse inte alltid behöver vara det.
4Kan köparen ändra grunden för hävningsförklaringen
eller återkalla hävningen?
4.1 Inledning
Det händer ibland att en part i affekt häver avtalet utan att först utreda vad
som kan utgöra hävningsgrund, och då förbiser vissa omständigheter som
hade kunnat åberopas. Parten kan därefter bli osäker på om den angivna
grunden i sig är tillräcklig för en hävning och tycka att rättsställningen hade
varit säkrare om även andra omständigheter hade åberopats. Frågan uppkommer om det i efterhand går att komplettera hävningsgrunden eller återkalla hävningen och om mottagaren i så fall har rätt till skadestånd.
inte beror på försummelse på hans sida). Enligt ovannämnda förarbeten bör den som vidtar en
otillåten uppsägning endast i extrema undantagsfall kunna hävda att han inte har varit försumlig, och det framhålls att det i praktiken är tveksamt om den som vidtar en så pass ingripande
åtgärd som en uppsägning kan undgå skadeståndsansvar i andra fall än då uppsägningen grundar sig på felaktiga uppgifter från motparten. Även om bestämmelsernas konstruktion skiljer
sig åt, torde tolkningen av begreppet försummelse vara likvärdig.
32
Jfr dock NJA 1979 s. 483 (avseende gamla köplagen), där säljaren inte ansågs automatiskt
strikt ansvarig vid tillämpning av standardkontrakt som krävde grov vårdslöshet för skadeståndsskyldighet, utan frågan om villfarelsen var grovt vårdslös prövades utifrån de aktuella
omständigheterna.
33
Håstad: Köprätt – och annan obligationsrätt, 6 uppl., 2009, s. 69 f.
34
Jfr Herre: Skadeståndsanspråk inom viss tid?, JT 2007/08 s. 899–908, s. 905.
279
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 295
10-11-19 09.04.34
Klara Håstad
4.2 Komplettering av hävningsgrunden
Frågan om hävningsgrunden får ändras eller kompletteras i efterhand är
inte reglerad. Utgångspunkten måste vara att en hävningsförklaring i vart
fall inte behöver vara mer preciserad än en reklamation. Medan mottagaren
av en reklamation skall ges möjlighet till avhjälpande har mottagaren av en
hävningsförklaring dock inte något omedelbart intresse av att få reda på
skälet till hävningen. Det torde därför inte finnas något formellt krav att
ange grund för hävningen redan i hävningsförklaringen; det väsentliga är
om det vid denna tidpunkt faktiskt förelåg grund för hävning eller ej.
Mottagaren har dock rätt till underlag för att kunna bedöma om hävningen saknar grund och om fullgörelse därför kan påfordras. För det fall
skälet till hävningen inte redan har framgått av någon föregående reklamation eller korrespondens har mottagaren av en hävningsförklaring alltid
möjlighet att begära besked om grunden till hävningen eller bekräftelse av
att grunden endast består av de tidigare angivna skälen.
Eftersom det sålunda inte torde finns något krav på att ange grund redan
i hävningsförklaringen torde en part i efterhand kunna komplettera eller
ändra en redan angiven hävningsgrund.35 Mottagaren skall dock kunna
utgå ifrån att hävningsförklaringen är en väl övervägd handling och bedöma sin rättsställning utifrån vad som där har angivits, och om grunden är
för tunn eller felaktig skall motparten kunna agera utifrån detta. Vid en
ändring eller komplettering av en tidigare angiven grund torde mottagaren
därför vara berättigad till skadestånd för den eventuella skada som denne
drabbats av till följd av att grunden inte var fullständig från början. Skadan
kan exempelvis bestå av ombudskostnader för utredande av om den först
angivna grunden var tillräcklig för hävning av avtalet.
4.3 Återkallelse av den obefogade hävningsförklaringen
En annan fråga är om den part som avgivit den obefogade hävningsförklaringen därefter har möjlighet att ändra sig och återkalla hävningen.
Enligt allmänna principer kan en hävningsförklaring i regel inte återtas
utan mottagarens medgivande, eftersom mottagaren haft anledning att
inrätta sig efter den hävande partens besked om att han inte önskar ett full-
I hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 11 maj 1995 i mål T 513-94, Frasetti Bakverk Aktiebolag . /. Nordbanken fann hovrätten att det inte förelåg något hinder att i efterhand
åberopa ny grund för hävningen.
35
280
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 296
10-11-19 09.04.34
Obefogade hävningsförklaringar
görande.36 Motsatt regel skulle medföra risk för fler obefogade hävningsförklaringar och svävande rättslägen, och därmed osäkerhet om ingångna
avtal kommer att hållas.
Enligt 62 § 2 p. köplagen kan emellertid motparten avvärja hävning
p.g.a. anteciperat kontraktsbrott enligt bestämmelsens första punkt genom
att genast ställa godtagbar säkerhet. Tillämpning av denna bestämmelse
skulle­ innebära att den part som skickat en obefogad hävningsförklaring
och sedan ångrat sig har möjlighet att undanröja mottagarens hävning
enligt 62 § köplagen genom att ställa godtagbar säkerhet för att han kommer att fullgöra avtalet.
Vidare kan motparten enligt propositionen avvärja hävning enligt 62 §
köplagen genom att genast visa att det inte längre kan anses stå klart att ett
avtalsbrott kommer att inträffa.37 Detta följer dock inte av lagtexten. Om
bestämmelsen trots detta gäller skulle den i detta sammanhang innebära
att den part som skickade den obefogade hävningsförklaringen fritt skulle
kunna återkalla den, låt vara att parten kan behöva acceptera leveransförseningar eller utge ersättning för mottagarens skada till följd av hävningsförklaringen och återkallelsen av denna.38
Enligt förarbetena är paragrafen tillämplig oavsett orsaken till det väntade avtalsbrottet.39 Trots detta förarbetsuttalande är det tvivelaktigt att
ovannämnda möjligheter att avvärja hävning p.g.a. anteciperat kontraktsbrott är tillämpliga i fall där grunden för det anteciperade kontraktsbrottet
utgörs av en obefogad hävningsförklaring. Syftet med bestämmelsen torde
vara att ge den part som förväntas bryta avtalet en sista chans att bevara
avtalet genom att klarlägga att avtalet inte kommer att brytas eller att vidta
snabba åtgärder som möjliggör fullgörelse – inte att ångra en hävningsförklaring (rättshandling) som otvetydigt givits just med syfte att häva avtalet,
låt vara under felaktiga förutsättningar. Något förenklat syftar bestämmelsen således till att tillrättalägga missförstånd hos den part som har hävt
p.g.a. anteciperat kontraktsbrott och inte att möjliggöra för den part som
förväntats bryta mot avtalet att ändra inställning.40
NJA 2006 s. 120 och Hellner, Hager, Persson: Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt, Andra
häftet, Allmänna ämnen, 4e uppl., 2006, s. 148 och Almén och Ekelund: Om köp och byte av
lös egendom, 1960, s. 221.
37
Prop. 1988/89: 76 s. 181.
38
Jfr Håstad: Köprätt – och annan kontraktsrätt, 6 uppl., 2009, s. 183 f.
39
Prop. 1988/89: 76 s. 181.
40
Se dock Bengtsson, Ullman och Unger: Allehanda om avtalsförhållanden, Jure, 2009, s. 105,
där det anses att hävningen blir utan verkan om säkerhet ställs enligt 62 § köplagen. Eftersom
de även menar att hävningsförklaringen i sig inte utgör något avtalsbrott torde detta innebära
36
281
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 297
10-11-19 09.04.34
Klara Håstad
5 Slutord
Trots den långa tid som nu har passerat sedan målet med Signe Härstedt
prövades finns det fortfarande många vanligt förekommande frågor med
anknytning till obefogade hävningsförklaringar som ännu inte har lösts.
Måhända angrips de av yngre förmågor, måhända löses de snart av en
arbetstörstande pensionär?
att den part som först häver men sedan ångrar sig och fullgör inte kan bli skadeståndsskyldig
till mottagaren av hävningsförklaringen.
282
10-20 Iustus Håstad 19 nov.indd 298
10-11-19 09.04.34