Transcript Ladda ner häftet här!!

Tomi Alahelisten – Lärare Idrott & Hälsa - Internationella Skolan Atlas i Linköping
Orientering
1. Inledning
Orientering härstammar från Norden i slutet på 1800-talet. Ursprungligen var orientering en militär
övning, men tidigt såg man nyttan med att sprida denna kunskap till allmänheten också. Allt började i
Norge, och snabbt vandrade sporten över till Sverige också. Redan 1901 genomfördes den första
tävlingen för allmänheten, och sen dess har det rullat på.
Vad är då orientering? Orienteringen har sen 1930 haft ett motto, och det gäller även idag.
Orientering är självvald väg i okänd mark,
tankens skärpa vid kroppslig möda,
snabba beslut under spännande tävling.
Orientering bjuder dådfylld kamp mot goda kamrater,
ensam strid mot markernas hinder,
vilsam växlan mot vardagens ävlan.
Orientering skapar ett gladlynt och frimodigt släkte,
en härdad stam med längtan till äventyr och dust,
kärlek till naturen - källan för livslust och levnadskraft.
I moderna termer kan man säga att i orientering använder man karta och kompass för att snabbt
hitta vägen mellan olika kontrollpunkter i terrängen. Man kan även säga att orientering syftar till att
hitta den snabbaste vägen mellan punkt A och punkt B.
Vanligaste sättet att genomföra orientering på är genom tävling. På en orienteringsbana springer de
deltagande löparna på tid. Tävlingsmomentet består i att så snabbt som möjligt hitta alla kontroller,
på mer eller mindre dolda ställen i naturen, i en förutbestämd ordning. Vinnare blir den som är bäst
på att kombinera kartläsning och löpförmåga och samtidigt välja bästa och snabbaste vägen mellan
kontrollerna.
De två hjälpmedel man har i orientering är karta och kompass.
2. Kartan
I tävlingssammanhang är kartans skala i regel 1x15000, alltså att 1 cm på kartan motsvarar 15000 cm
= 150 meter i verkligheten. I skolan kommer vi använda oss av skalorna 1x5000 och 1x7500. När man
håller i en karta ska man kunna läsa det som är tryckt på den, då vet man alltid att uppåt på kartan är
NORR (ibland kan man även se en pil på kartan som pekar åt norr). Detta innebär vidare att vänster
på kartan är väster, höger är öster och nedåt är söder.
Tomi Alahelisten – Lärare Idrott & Hälsa - Internationella Skolan Atlas i Linköping
Kartan är orienterarens bästa hjälpmedel. Kartan är en grundförutsättning för att kunna bedriva
sporten överhuvudtaget.
I alla möjliga situationer kommer vi i kontakt med kartor, eller skisser, av olika slag och kvalitet. Den
moderna orienteringskartan är en mycket noggrann avbild av terrängen. Kartan, som produceras i
fem färger, redovisar detaljer som vatten, vägar, stigar, sumpmarker och privata egendomar, men
den visar också stenar och gropar, om de når upp till någorlunda storlek. Kartan visar också
höjdskillnader.
Det finns en hel del karttecken man ska kunna. I skolans värld ska ni kunna några basic tecken för
klara er ute i skogen.
Blötmark/sumpmark/sankmark
Större väg/bilväg
Stig/skogsväg
(Bruna streck) Höjd/kulle
Odlad mark
Bostadsområde/privat egendom
(Svart prick) Stor sten
Byggnad
Sjö/opasserbart vatten
(Orange) Lättlöpt mark/öppen mark
(Ljusgrönt område) Svårlöpt skog
Tomi Alahelisten – Lärare Idrott & Hälsa - Internationella Skolan Atlas i Linköping
3. Kompassen
Så här ser en kompass ut. Det viktigaste man ska veta är att man alltid ska följa dit riktningspilen
visar. Resten av kompassen är till för att ställa in kompassen så att den funkar ihop med kartan.
Det första man gör är att bestämma vad som är NORR i
verkligheten, och det kan man enklast göra genom att
titta vart kompassnålen pekar. Kort sagt; kompassens
röda spets pekar alltid åt norr. Se bilden till höger. 
Även om man vrider på kompassen, så kommer alltid
den röda spetsen peka åt norr. Se bilden nedan.
Tomi Alahelisten – Lärare Idrott & Hälsa - Internationella Skolan Atlas i Linköping
Sen är det meningen att karta och kompass ska samspela för att man ska kunna passa in kartan med
verkligheten. Man kan säga att kartan hjälper dig att se in i framtiden, istället för att bara gå ut i
skogen, så kan du med hjälp av kartan se vad som väntar dig också. Kompassen är din vägvisare, och
den hjälper dig att orientera kartan åt rätt riktning.
Hur passar man då in kompassen efter kartan, och vad ska man göra efter det?
Kartan har som sagt alltid norr mer eller mindre uppåt, och för att veta var norr är exakt kan man
följa de tunna svarta stödlinjerna som kallas för meridianer. Sen är det dags att ta ut
kompassriktningen.
Så här tar du ut kompassriktningen
1. Lägg kompasslinjalen (sidan på kompassen) så att den går
från den punkt där du befinner dig till den punkt du vill komma till.
2. Håll kvar kompassen i det läge du lagt den enligt punkt 1. Vrid
kompasshuset så att linjerna i botten på kompasshuset blir
parallella med meridianerna på kartan. (Meridianerna är de
tunna, svarta linjer som löper från norr till söder på kartan).
Tomi Alahelisten – Lärare Idrott & Hälsa - Internationella Skolan Atlas i Linköping
3. Håll kompassen framför dig. Vrid kroppen till dess att
kompassnålen (den röda nålen i kompasshuset) sammanfaller
med linjerna i botten på kompasshuset, som bilden visar. Nu
följer du den kurs som riktningspilen på kompassen visar (se
bilden).
Illustrerat med enklare bilder kan det se ut så här:
1. Du vill ta dig från B till
punkt A. Se till att
riktningspilen pekar
åt det håll du ska åt
på kartan.
Tomi Alahelisten – Lärare Idrott & Hälsa - Internationella Skolan Atlas i Linköping
2. Du tar kompassen
och riktar den från A
till B (inte tvärtom,
som sagt, du måste
alltid rikta kompassen
i den färdriktning
riktningspilen visar.
Ska du från A till B
vrider du kompassen
180grader ).
Sen vrider du
kompasshuset tills
linjerna inne i
kompasshuset ligger i
samma linje som de
tunna svarta linjerna
(meridianerna).
3. Därefter tar du
kompassen i din hand
och vrider din kropp
tills du ser att den
röda kompassnålen
sammanfaller med
den tjocka röda pilen
i kompasshuset.
Därefter tittar du vart
riktningspilen visar,
och går åt det hållet.
Här är det viktigt att
inte titta ner i backen
hela tiden, utan titta
framför dig hur det
ser ut.
Om du t.ex. ser ett stort träd 100 meter framför dej, och riktningspilen pekar exakt mot det
trädet, då tar du sikte mot det trädet och stannar inte förrän du är framme där. När du väl är
framme vid trädet, tar du ett nytt riktmärke därefter.