Transcript NYCKELN TILL VITRYSSARNAS HJÄRTAN

HUGIN&MUNIN
Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 3/2013 - september
NYCKELN TILL VITRYSSARNAS HJÄRTAN
Hur mår Egyptens demokrati?
Styr språket vårt omdöme?
Redaktören har ordet
HUGIN&MUNIN
3/2013 – september
Hugin & Munin är Befälsföreningen Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras i
tryckt format till föreningens
medlemmar, men finns också
på www.militartolkar.org.
Adress
Befälsföreningen Militärtolkar
Box 24130, 104 51 Stockholm
Chefredaktör
Tora Candal
[email protected]
Grafisk redaktör
Ylva Nicolae Santesson
Redaktion
Ulrika Nandorf
Oskar Ottosson
Ansvarig utgivare
Erik Malmberg
[email protected]
Tryck
Wikströms Tryckeri, Uppsala
ISSN 1654-9937
Styrelsen i MT
Erik Malmberg, ordförande
Erik Andermo, vice ordförande
Peter Möller, sekreterare
Gustav Axelson, kassör
Tora Candal,
chefredaktör Hugin & Munin
Victoria Lindberg, ansvarig
för kvinnligt nätverk
Denise Sansqvist, ansvarig
för mentorprogrammet
Henrik Lundberg,
marknadsföringsansvarig
AnnaVera Eriksson,
ansvarig för Tolkpoolen
Anton Larsson, jubileumsansvarig
Postgiro 59 895-3
Orgnr 802402-4930
Annonsbokning
[email protected]
Adressändring
[email protected]
Anmälan till nyhetslista
[email protected]
Omslag
Foto: Andrej Ljankevitj
Motiv: Republikpalatset i Minsk
Höstens svala vindar är här efter en varm sommar. De flesta av sommarlovets soltimmar spenderade jag utan varken frisk luft eller särskilt mycket
ljusinsläpp på Kronobergshäktet i Stockholm. Jag var sommarvikarierande
kriminalvårdare och fann till min förvåning att jag hade saknat att ha ett yrke
med obligatorisk dresscode. Ända tills jag mindes att med ett uniformsystem
kommer också ett persedelförråd. Oavsett myndighet så mår förrådspersonal
allra bäst så länge all materiel stannar kvar i förrådet. Men med ett glatt humör
och en påse godis till rätt person så fick ändå jag ut en fullständig uniform!
Det språk jag har med mig från Tolkskolan är dari/persiska, vilket jag
hoppades på att få nytta av under min sommar på häktet. En handfull intagna
talade faktiskt dari eller persiska, men alla dessa kunde även svenska. Jag fick
betydligt mer användning för de runt 15 ord som jag behärskar på ryska! Att
få ett hej, hur mår du, tack och varsågod lyfte humöret en aning för de rysktalande intagna. Vid ett tillfälle hjälpte varken svenska eller engelska tillrop
varpå ett ”Нельзя!” (”Man får inte!”) från mig fick en lysande effekt, då den
intagne ryske mannen omedelbart avbröt sitt regelbrott för att applådera och
skratta.
Inte heller övade jag min dari vid sommarkurserna på Tylebäck, då jag
tyvärr redan börjat jobba. Efter att ha läst Linus Mattssons artikel i detta nummer beslutade jag mig för att verkligen inte missa det nästa år. Jag hoppas att
många andra får samma ingivelse. Vi medlemmar som inte deltog kan trösta
oss med ett utdrag av Hans Hultqvists berömda prov, som återfinns på baksidan. Jag kan meddela att chefredaktören själv lyckades samla ihop 6 poäng
av 15 möjliga. Enligt provkonstruktören själv är det faktiskt ett bra resultat.
Vi är stolta över alla fina artiklar vi har i det här numret. Ambassadör
Stefan Erikssons artikel om det belarusiska språket är mycket intressant och
det gäller inte bara våra slaviskorienterade medlemmar. Björn Lindgren ger
oss en personlig inblick i det skakade Egypten. Sebastian Anderssons artikel
om järnvägen i Levanten visar en alternativ verklighet för en konfliktdrabbad
region. Magnus Dahnberg har leverat en utmärkt språkspalt som vanligt.
Vi strävar efter en blandning av såväl typspråk
som årskullar när vi väljer skribenter. Redaktionen tar
tacksamt emot förslag på artiklar från våra föreningsmedlemmar. Skicka gärna förslag eller återkoppling till
[email protected].
God läsning!
Tora Candal, Chefredaktör
MT:S HÖSTKALENDARIUM
oktober
Kick-off Mentorprogrammet
26-27 oktober
Helgkurser i tolkning:
5 ryska, arabiska och dari
november
Höstföredrag
Läs mer på www.militartolkar.org
MT-vänner!
Vad fort det har gått! Det känns
inte som alltför längesedan som vi
samlades för årsstämma på Uppsala
garnison och det känns verkligen
som att det var igår vi satt i Tylebäck
och tolkade konferensbokningar för
de ryska, franska och afghanska försvarsmakterna. Efter en synnerligen
behaglig sommar har vi dock ändå
nått fram till hösten som vi hoppas
kunna fylla med intressanta aktiviteter för er medlemmar
De årliga sommarkurserna hölls
v. 26-27 på Tylebäcks kursgård.
Årets kursspråk var ryska, militärfranska samt dari för de specialistofficerer som för närvarande är
anställda i Tolkplutonen. Som vanligt var sommarkurserna en möjlighet att träffa gamla vänner och knyta
nya bekantskaper, men även att säga
adjö till ett av typspråken på Tolkskolan. Under avslutningsmiddagen
hölls ett stämningsfullt avsked till
dari, som efter fem år på Tolkskolan
nu utgår som undervisningsspråk.
För gott? Det kan man aldrig veta.
Helt klart är dock att dari alltid kommer att ha en plats inom MT och att
vi under sista helgen i oktober kan
se fram emot tolkningskurser i såväl
dari som ryska och arabiska.
Angående ryska och arabiska
så är det nu fullt fokus på dessa på
TolkS, med i nuläget pågående parallella kurser inom båda språken.
Just arabiska är synnerligen aktuellt
i dessa tider, tyvärr får man säga.
Det har inte kunnat undgå någon
att den optimistiska arabiska våren
har gått över till en mörk arabisk
höst med ständiga rapporter om
våldsamma sammandrabbningar i
Egypten och Syrien, mängder av
dödsoffer samt omänskliga dåd som
gasattacker mot civila. Händelserna
i regionen gör att kompetenta militärtolkar kommer att vara en oerhört
viktig resurs, vid händelse av eventuella fredsinsatser eller humanitära
åtgärder.
För att bibehålla en sådan kompetens krävs en god rekrytering till
Tolkskolan. I tätt samarbete med
TolkS har MT under det senaste året
utarbetat planer för rekryteringshjälp. Under hösten kommer vi i MT
kunna presentera i första hand två
konkreta evenemang där det kommer att behövas deltagande från oss
MT-medlemmar. Det rör sig om två
träffar med universitetsstudenter,
där du som militärtolk har möjlighet
att delta och berätta om dig själv och
din utbildning. Dessa evenemang är
att se som pilotprojekt för vidare
rekryteringsåtgärder i framtiden.
Håll koll på vår hemsida och på våra
utskick för mer information och
hur du anmäler ditt intresse att vara
med! Och för all del, missa inte våra
höstkurser samt höstföredraget!
En trevlig höst till er alla!
Erik Malmberg
Ordförande
I DETTA NUMMER
s 4-7 Språket öppnade dörren till vitryssarnas hjärtan
s 8-9 Levantine Travels
s 10-12 Hur mår Egyptens demokrati?
s 13-15 Betraktelser från Tylebäck
s 16-17 Påverkar vårt modersmål hur vi planerar inför framtiden?
s 18-19 Språkspalten: Skrivsvårigheter
s 20 Kn Hultqvists utmanande kursprov från repetitionskurserna i Tylebäck
HUGIN&MUNIN 3/2013
3
Språket öppnade dörren till vitryssarnas
hjärtan
Stefan Eriksson, GU 82/83, har varit Sveriges ambassadör i Minsk. Här skriver han om det
belarusiska språkets situation och dess kännetecken.
Text: Stefan Eriksson GU 82/83
V
itryssland sägs ibland vara
något av en vit fläck på Europas karta, vilket kanske
är bättre än att kallas för ett svart hål,
något som också förekommer som
epitet på detta land mitt i Europa, där
tiden ibland tycks ha stannat upp. Jag
har haft förmånen att få tillbringa sju
år i Minsk under åren 2005-2012, under de första tre åren som chef för det
svenska sektionskontoret och därefter fyra år som Sveriges ambassadör.
Min vistelse i Minsk fick ett abrubt
slut i augusti förra året, när min ackreditering inte förlängdes av de vitryska
myndigheterna och jag därmed i
praktiken blev tvungen att lämna landet, men det är en helt annan historia.
Jag tänkte skriva några rader om mitt
förhållande till det vitryska språket,
som kom att betyda mycket för mig
under min tid i Minsk.
”
i fallet Vitryssland
har jag kommit fram till
att det av flera skäl vore
mer korrekt att säga
Belarus”
Först några ord om benämningen
på detta land, som enligt min mening på svenska faktiskt borde heta
Belarus istället för Vitryssland. Jag
hör inte till dem som tycker att vi ska
ändra på svenska geografiska beteckningar hursomhelst, men i fallet Vitryssland har jag kommit fram till att
det av flera skäl vore mer korrekt att
säga Belarus. Adjektivet belarusisk
och substantivet belarusier fungerar
alldeles utmärkt för ett svensk språk-
4
öra. Det viktigaste argumentet är dock
för mig den oundvikliga sammanblandningen med Ryssland, eftersom
jag regelbundet stöter på svenskar
som inte fullt ut uppfattar Vitryssland
som ett självständigt land utan som
någon slags region tillhörande Ryssland. Många svenskar som på ett eller
annat sätt kommit i kontakt med eller
engagerat sig för landet kommer faktiskt också till slutsatsen att Belarus
vore att föredra. Rent etymologiskt
är ju heller inte Vitryssland en översättning av Belarus. Visserligen må
”bela” betyda ”vit”, men ”Rus” är
inte samma sak som Ryssland, utan
syftar tillbaka på Kievskaja Rus och
inget annat. Ibland förekommer bland
motståndarna till ordet Belarus argumentet att Vitryssland ska ha använts
under århundraden i Sverige, vilket
dock aldrig övertygat mig, eftersom
Vitryssland av idag (eller Belarus, för
den delen) är en sentida statsbildning
och landet historiskt varit en central
del av det litauiska storfurstendömet.
Debatten om vi ska säga Vitryssland
eller Belarus har pågått under några
år i Sverige, och alla pekar vanligen
på UD, eftersom det i slutändan är
ett politiskt beslut om man ska ändra
benämningen. Så sent som i våras utkom en ny version av UD:s Utrikes
namnbok, som nu för första gången
erkänner förekomsten av benämningen Belarus i det svenska språket,
även om det i officiella sammanhang
fortfarande rekommenderas att säga
Vitryssland. Jag brukar själv blanda
benämningarna, men övergår nu till
att i denna artikel konsekvent använda Belarus!
När jag våren 2005 arbetade i S:t
Petersburg och fick beskedet att jag
skulle förflyttas till Minsk bestämde
jag mig för att försöka lära mig belarusiska. Jag talade redan ryska efter
att ha bott sammanlagt nio år i Ryssland, och hade rätt god kännedom om
språksituationen i Belarus. I praktiken
visste jag att det gick att klara sig med
ryska överallt i landet, men jag tyckte
att det var värt ett försök att visa lite
intresse och respekt för det belarusiska nationella språket. Jag lyckades
hitta en belarusisk lärare som undervisade på S:t Petersburgs universitet,
och efter ett tiotal lektioner hade jag
fått tillräcklig inspiration för att fortsätta studierna i Minsk, där jag hittade
en charmerande och kompetent lärare
som motiverade mig att läsa vidare.
Men det var framför allt två händelser
som kom att få avgörande betydelse
för mig och uppmuntrade mig att gå
vidare i mina belarusiskastudier. Redan några dagar efter det att jag anlänt till Minsk blev jag inbjuden till
den belarusiske nationalpoeten Ryhor
Baradulins hemstad Usjatjy i norra
Belarus. Baradulin har en fantastisk
Nationaldagsmottagning på ambassadens bakgård i Minsk 2012.
Bild: Aljaksandr Zjdanovitj (Tarantino).
HUGIN&MUNIN 3/2013
förmåga att trolla med ord och skapa
melodiska dikter på det språk som
anses höra till ett av de mest välljudande europeiska språken. Att få höra
honom läsa sina dikter på belarusiska
i den katolska kyrkan i sin hemstad
var en stark upplevelse som gav mig
en övertygelse om att det inte kunde
vara bortkastad tid att kämpa på med
språket. Till en början var det lätt gjort
att man blandade ihop ryskan och belarusiskan, men ganska snart lyckades
jag mer eller mindre hålla isär språken. Saknar man ett belarusiskt ord
är det alltid en möjlighet att använda
det ryska ordet och uttala det på belarusiska! Det viktiga är alltid att våga
använda språket och inte förvänta sig
att man ska tala perfekt. Nästa tillfälle
som kom att betyda mycket för mina
belarusiskastudier var filmfestivalen
”Listapad” (= november – låter väl
vackert på belarusiska, man kan se
framför sig hur löven faller!) i Minsk
2006. Kay Pollaks film ”Så som i
himmelen” deltog i festivalen, dock
utan några svenska representanter för
filmen. Inför avslutningsceremonin
blev jag uppringd och bjöds in av arrangörerna. Jag hade egentligen andra planer, men när de lät antyda att
det var oerhört viktigt att jag deltog
förstod jag att filmen skulle få något
slags pris och att någon behövde ta
emot priset. Jag kunde dock knappast
ana att filmen skulle få en handfull
utmärkelser, bl.a. för bästa film, bästa manliga huvudroll och publikens
pris! När jag kallades upp på scenen
till Republikpalatset inför några tusen
åskådare hade jag hunnit förbereda
några tackfraser på belarusiska, vilket gav mig ovationer från publiken
som jag aldrig hade kunnat förvänta
mig. Jag tog emot priset av en vice
premiärminister som inte var känd för
att tala språket offentligt, men av ren
förvåning svarade han mig faktiskt
på scenen på belarusiska, något som
publiken noterade med förtjusning…
När jag förstod att det skulle bli mer
än ett framträdande på scenen insåg
HUGIN&MUNIN 3/2013
jag att jag kunde utnyttja situationen
för att slå ett slag för det belarusiska
språket, och på något sätt tror jag att
jag lyckades få ihop något nytt att
säga den femte gången jag klev upp
på scenen… Vid det laget var publiken i extas, och många år efter denna
händelse har folk jag träffat berättat
för mig vilket intryck det gjorde att
jag som utlänning valde att tala belarusiska i ett sammanhang där nästan
alla talade ryska. Jag kom till slut att
bli ”den belarusisktalande ambassadören” i Minsk, vilket också kom att
ge mig en god inblick i det belarusiska kulturlivet.
”
På 1800-talet förbjöd
den ryske tsaren
användningen av det
belarusiska språket”
Det finns många skäl till att det
belarusiska språket tyvärr inte används i den utsträckning som det borde i dagens Belarus – både historiska,
sociala och politiska. Det belarusiska
språkets storhetstid inträffade under
det litauiska storfurstendömets tid,
ett multietniskt rike som sträckte sig
från Svarta Havet till Östersjön i vilket litauerna bara var en folkgrupp av
många andra, och där faktiskt en äldre
variant av dagens belarusiska var det
administrativa språket. När Frantsysk
Skaryna översatte bibeln till belarusiska år 1517 fanns det inte bibelöversättningar till särskilt många andra
europeiska språk. Storfurstendömets
statuter från 1588, vilka var osedvanligt progressiva för sin tid, skrevs
också på belarusiska. Efter unionen
med Polen 1569 kom efter hand polskan att dominera över belarusiskan,
och efter Polens delningar i slutet av
1700-talet försvann denna östeuropeiska statsbildning helt från Europas
karta och blev huvudsakligen en del
av Tsarryssland. På 1800-talet förbjöd
den ryske tsaren användningen av det
Ambassadören Stefan Eriksson i svensk folkdräkt.
Bild: Maria Söderberg.
belarusiska språket, liksom den religion som på 1500-talet kommit att
förknippas med landet – uniatkyrkan
eller den grekisk-katolska kyrkan.
Under 1800-talets nationella uppvaknande i Europa kom följaktligen
belarusierna en aning på efterkälken
och det var först i början på 1900-talet som belarusiska intellektuella i S:t
Petersburg började ge ut tidningar och
litteratur på belarusiska. Den belarusiska nationella identiteten var således
förhållandevis svag, vilket inte hindrade att det blev ett rejält uppsving
och blomstringstid för det belarusiska
språket och kulturen på 1920-talet under bolsjevikernas första år vid makten.
Denna tid kom att avbrytas abrupt
under Stalintidens repression, och den
belarusiska intellektuella eliten var
sannolikt mer utsatt än någon annan
grupp i Sovjetunionen under denna
period. Om detta skrev jag förra året
en artikel i DN inför fängslade författares dag – se http://www.dn.se/
kultur-noje/debatt-essa/att-skriva-sigfri-fran-fortryck. Som exempel kan
nämnas att bara under en natt den
30 oktober 1937 arkebuserades 103
belarusiska författare och intellektuella i källaren till NKVD:s (red. anm.:
”Folkkommissariatet för inrikesfrågor”) fängelse i centrala Minsk. Det
fanns sannolikt en förhoppning om
5
att just belarusierna var de första som
skulle smälta samman med det ryska
folket för att skapa den nya ”sovjetmänniskan”, som givetvis skulle tala
ryska och inget annat. Vid denna tid
genomfördes dessutom en språkreform som syftade till att russifiera det
belarusiska skriftspråket och rensa
bort polonismer. Detta skrivsätt kal�las idag för ”narkámouka”, till skillnad från ”tarasjkévitsa”, det skrivsätt
som etablerades på 1920-talet och
som understryker det mjuka uttalet
av belarusiskan. Idag är narkamouka
förhärskande och alla andra skrivsätt
har idag förbjudits av de belarusiska
myndigheterna. Det finns dock vissa
författare och utlandsbaserade sajter
som fortsätter att skriva på tarasjkevitsa. Det bör sägas att det också finns
en latinsk variant av belarusiskan –
”latinitsa” – som idag väcker en del
intresse hos delar av den belarusiska
kultureliten som ett sätt att tydligare
markera avståndet från det ryska.
”
under en natt
den 30 oktober 1937
arkebuserades 103
belarusiska författare
och intellektuella i
källaren till NKVD:s
fängelse i centrala
Minsk”
Efter den tragedi som andra
världskriget förde med sig för Belarus,
vars ansenliga judiska befolkning
nästan helt förintades, och som totalt
beräknas ha förlorat mellan 25-30%
av sin befolkning, stod inte språkliga
frågor särskilt högt på agendan och
under sovjettidens 1950-70-tal spelade belarusiskan mest en symbolisk
roll för belarusierna. Av pragmatiska
och praktiska skäl kom många att
självmant lämna sitt modersmål när
de flyttade från landet till städerna,
där all högre utbildning och administration skedde på ryska. Belarusiskan
fick något av stämpeln som ett ”bond-
6
språk” som man lägger ifrån sig när
man kommer till storstaden. Även om
TV-nyheter, sportsändningar etcetera
var på belarusiska så har jag hört uppgifter om att det på 1970-talet kanske
var ett hundratal intellektuella i Minsk
som dagligen använde språket. På
landsbygden kom man efterhand under inflytande från ryskan att tala ett
slags blandspråk – ”trasianka” – som
idag kan beskrivas som ett språk med
huvudsakligen ryskt ordförråd men
med belarusiskt uttal. Under 1980-talet inleddes under perestrojkan en ny
rörelse för större användning av det
belarusiska språket, och när Belarus
1991 blev självständigt efter sovjetstatens sammanbrott blev belarusiskan det enda statsspråket i landet – en
utgång som inte var helt given.
När Lukasjenka kom till makten
1994 på ett populistiskt budskap var
det framför allt en längtan tillbaka till
den ekonomiska stabiliteten på sovjettiden som blev den avgörande faktorn. Lukasjenka spelade också skickligt på det motstånd som fanns inom
vissa grupper mot att använda belarusiska istället för ryska. De flesta jag
talat med är dock övertygade om att
denna ”belarusifieringsprocess” – om
den hade fått fortsätta – inte skulle ha
skapat några större problem, och att
människor med tiden skulle ha vant
sig vid att använda belarusiska i alla
sammanhang (på liknande sätt som
skedde i Ukraina). Efter Lukasjenkas
makttillträde genomfördes en folk­
omröstning med tvivelaktig tillförlitlighet där det bestämdes att ryskan
skulle bli andra statsspråk parallellt
med belarusiskan, något som kom att
bli förödande för det belarusiska språkets användning. Inte minst på grund
av att Lukasjenka själv så gott som
aldrig använder språket offentligt,
troligen för att han associerar belarusiskan med sina politiska meningsmotståndare från 1990-talet. Språket
har därmed fått en politisk laddning
som inte uppmuntrar användningen
i en auktoritär regim. Under senare
år har vissa steg tagits från officiellt
håll för att utöka användningen av det
belarusiska språket, men det är alldeles för lite för att ge språket en chans
att utvecklas i en miljö där det ryska
språket dominerar inte bara inom den
egna administrationen, utan också genom ett massivt kulturellt tryck från
Ryssland. Antalet skolor som har
belarusiska som undervisningsspråk
minskar för varje år, och i Minsk finns
bara en handfull skolor tillgängliga.
Universiteten är genomgående ryskspråkiga med undantag för ämnen
som belarusisk litteratur och historia.
På skolnivå har dock nyligen beslutats att skolorna själva får avgöra på
vilket språk de ska undervisa belarusisk historia, och många har slentrianmässigt övergått till ryska. Detta har
gjort att andelen belarusier som dagligen använder det belarusiska språket
har minskat drastiskt, även om fortfarande en majoritet enligt den senaste
folkräkningen anser belarusiska vara
deras modersmål. Enligt UNESCO
hör belarusiskan till de språk som
idag befinner sig i riskzonen för att dö
ut om ingenting görs för att förändra
situationen.
”
Språket har därmed
fått en politisk laddning
som inte uppmuntrar
användningen i en
auktoritär regim”
Trots dessa besvärliga förutsättningar så lever ändå det belarusiska
språket vidare, och jag är optimistisk
om att språket har en framtid. Idag
är språket framför allt levande bland
kulturellt medvetna grupper i de större städerna. De flesta ungdomar väljer
dock fortfarande att tala ryska, och i
takt med att mor- och farföräldragenerationen på landsbygden inte längre
talar belarusiska växer det idag upp
en generation som inte alls har en
levande kontakt med det belarusiska
HUGIN&MUNIN 3/2013
språket. Men än så länge förstår alla
åtminstone språket passivt. Det är
betecknande att huvuddelen av den
litteratur som skrivs i Belarus skrivs
på belarusiska. Den i Sverige kanske
mest kända belarusiska författaren
Svjatlana Aljaksievitj (i transkription
från ryska: Svetlana Aleksievitj) skriver dock på ryska. På sistone har en
del belarusisk litteratur översatts till
svenska, bland annat den store författaren Vasil Bykau, men också nu
levande författare som Artur Klinau,
Barys Pjatrovitj, Andrej Chadanovitj
och Uladzimir Njakljajeu. Det är inte
ovanligt att belarusiska författare ursprungligen varit ryskspråkiga, men
att de sedan vid något tillfälle i livet
blivit medvetna om sitt nationella ursprung och bestämt sig för att övergå
till det belarusiska språket.
”
Enligt UNESCO hör
belarusiskan till de
språk som idag befinner
sig i riskzonen för att
dö ut om ingenting
görs för att förändra
situationen”
Vad är det då som kännetecknar
belarusiskan? Jag är inte språkvetare
och kan inte göra anspråk på någon
vetenskaplig analys av språket. Belarusiskan tillhör tillsammans med
ryskan och ukrainskan de östslaviska
språken, men det finns en tydlig påverkan i ordförrådet från polskan. De
flesta är ense om att ukrainskan är det
språk som ligger närmast belarusiskan
språkligt. Jag brukar säga att avståndet mellan ryskan och belarusiskan
är ungefär som mellan svenskan och
danskan, det vill säga, de är ömsesidigt förståeliga med lite god vilja och
viss erfarenhet. Alla belarusier förstår
naturligtvis ryska, eftersom ryskans
inflytande har varit stort i landet. Ryssar som bott i Belarus brukar utan
större problem kunna förstå belarusis-
HUGIN&MUNIN 3/2013
ka, men ryssar från Ryssland förstår
inte lika självklart språket. Dagens
belarusiska språk utgår huvudsakligen från den dialekt som traditionellt
talats i området kring Minsk, men det
finns relativt stora variationer i uttal
och ordförråd mellan dialekter från
västra och södra Belarus.
Generellt är uttalet mjukare än i
ryskan, även om det finns ljud som
alltid uttalas hårt i belarusiskan – till
exempel r-ljudet och bokstaven ”ч”
(tj). Typiskt för belarusiskan är också
det frikativa uttalet av ”г” (g) på liknande sätt som i ukrainskan och sydryska dialekter, vilket gör det korrektare att transkribera de belarusiska städerna Гродна, Гомель och Магілёў
till Hrodna, Homel och Mahiljou,
dvs. med bokstaven h på svenska. Ett
annat kännetecken är så kallade ”dzekannje” och ”tsekannje”, det vill säga
övergången av bokstäverna d och t till
frikativorna dz och ts framför mjuka
vokaler. Det betyder att den belarusiska staden Віцебск på svenska blir
Vitsebsk. Belarusiskan har också två
bokstäver som saknas i ryskan – ”i”
och ”ў”. Den senare bokstaven kal�las ”ў нескладовае” och kan jämfö-
ras med det polska ”ł”, och ersätter
ibland ett ryskt ”v” eller ”l”. Det heter
således på belarusiska ”Іваноў” och
”воўк” (varg). Att stava på belarusiska är ganska enkelt eftersom ”akanje”
och ”jakanje” tillämpas konsekvent i
både uttal och skrift. Man vet således
alltid att ett ”o” i ett belarusiskt ord är
betonat, medan obetonat ”o” övergår
i ”a” eller ”ja”. Även ”e” övergår till
”a” om det står närmast före betonad
stavelse. Därför blir det på belarusiska Аляксандр (Aljaksandr) och
Кацярына (Katsiaryna). Det finns
en del ord som känns ligga rätt nära
svenskan (eller tyskan?). ”Cмачны”
betyder välsmakande och рахунак
– räkning, nota. Efter att ha lärt mig
hygglig belarusiska har plötsligt dörrarna även öppnats till ukrainskan och
polskan, som efter att tidigare ha varit
nästa oförståeliga nu åtminstone passivt går att förstå till viss del. För den
som är intresserad av det belarusiska
språket finns det idag gott om läroböcker och lexikon på nätet. Det finns
också flera bra oberoende nyhetssajter på belarusiska, till exempel www.
svaboda.org, www.nn.by, och www.
euroradio.fm.
•
Belarusisk midsommar, Kupallje (Купалле). Bild: Julija Darasjkevit.
7
Levantine Travels
Med utgångspunkt i dagens instabilitet i regionen blickar Sebastian Andersson bakåt
till den tid då man som turist kunde resa med Palestine Railways från Kairo ända till
norra Europa. Sebastian gjorde GU 09/10 och studerar statsvetenskap, språk och
mellanösternstudier vid Sciences Po i Paris.
Text: Sebastian Andersson GU 09/10
F
ör några veckor sedan satt
jag i en taxibil på väg från
Amman ut mot flygplatsen.
Morgonen var ljus, nästan olidligt
ljus, och staden så tyst som en stad
bara kan vara klockan sex en morgon under Ramadan. När vi passerar en av Ammans dawawir (en
typ av rondell som används som
referenspunkter i staden) frågar jag
av ren hövlighet, och för att få igång
det annars ganska typiska jaha-dukan-arabiska-samtal vi har påbörjat
några kvarter innan, om taxicahuffören kommer från Amman. Sekunden efter inser jag naiviteten i
min frågeställning. “Nej, jag är från
Palestina”, får jag till svar. Jaha,
tänker jag och bestämmer mig för
Övre: Södra tunnelmynningen (tunnel 21) vid
Rosh haNikra på gränsen mellan Libanon och nuvarande Israel på sträckan mellan Haifa och Beirut.
En inskription ovanför tunnelmynningen minner
om att arbetet med tunneln fullbordades 1942 av
ingenjörstrupper från den sydafrikanska armén.
Undre: Södra ingången till tunneln i Rosh haNikra har förseglats i modern tid då den aktuella
sträckan av järnvägen mellan Haifa och Beirut inte
längre är i bruk.
Källa: Wikimedia Commons.
8
Utsikt över Nilen från ön Zamalek i Kairo, Egypten. Bild: Sebastian Andersson.
att ändå fråga om varifrån. “Haifa”,
blir svaret. “Har du varit där?”, frågar han. “Ja”, svarar jag. “Inte jag.
Aldrig”, fortsätter han. Jag kommer
på mig själv med att vara farligt
nära att uppvisa ett otroligt opassande smil. Jag hoppas att denna
text kan förmedla vad detta smil
innebar. Det var inte alls ett sådant
där opassande, smädande smil som
för att hävda mina privilegier som
europé på visumarenan, utan mer ett
sådant där högst oskyldigt, fascinerat smil. Det var det fullständigt absurda i det faktum att jag - en högst
normal svensk ung man - kan resa
obehindrat (nåja) i regionen medan
han, en man som har hela sin familjs
historia i vad som skulle kunna vara
ett län i samma land, aldrig har satt
sin fot där.
”
Fyra länder tillhör
geografiskt Levanten:
Libanon, Syrien,
Jordanien och Israel.”
Ämnet för denna text är, som ni
kanske redan har gissat - Levanten.
Namnet har nästan ett magiskt skimmer över sig, i alla fall för mig. På
något sätt påminner det om svunna
tider, tider präglade av resande utan
mål, politiska mandat och kulturbärande städer äldre än hela civilisationer men samtidigt om en vibrant
och framtidsutblickande region. En
region som alltid reser sig ur sin
egen aska och lyckas bli lika ståtlig
som innan. Det som slår mig varje
gång jag tänker på Levanten är dock
hur slumpmässiga gränserna är - och
hur stor makt och inflytande de har
(till exempel för min taxichaufför).
Fyra länder tillhör geografiskt Levanten: Libanon, Syrien, Jordanien
och Israel. Haifa, Beirut, Damaskus
och Amman ligger inte längre från
varandra än vad Göteborg är från
Skånegränsen. Med detta i åtanke
framstår regionen mindre som region och mer som en enhet. Det
blir också lättare att förstå - av rent
geografiska skäl - varför konflikten
i Syrien håller på att försätta Libanon i en ny kris. Samtidigt finns det
något inneboende underligt med det
faktum att Jordanien, i praktiken
lika långt från Syrien som Libanon,
HUGIN&MUNIN 3/2013
Palestine Railways - företaget som
stod för järnvägstrafiken i Brittiska
Mandatets Palestina - tillhandahöll bland annat sträckan Haifa till
Kairo. Denna luftficka av mobilitet
var, som ni alla kan gissa, kortlivad.
”
Tack vare järnets
magi var nu Beirut
i praktiken närmare
Damaskus än både
Tripoli och Haifa. ”
Tredjeklassbiljett från 1941 för resa på sträckan mellan El Kantara i Egypten och Tel Aviv i nuvarande Israel.
Källa: Wikimedia Commons.
inte ens är nära på att bli inblandade
i konflikten. Jag tänkte inte gå in för
mycket på det politiska - då skulle
vi behöva ett temanummer - utan
tänkte istället ta tillfället i akt och
berätta historien om det sammanknutna Levanten genom järnvägens
lins.
Få regioner besitter sådana otroliga resehinder som Levanten. Alla
som någon gång har rest runt i regionen kan känna igen sig i passdramatiken, visumstämplar på papper
och en allmän känsla av omständighet vad gäller rundresor - inte direkt
underlättad av den rådande krisen i
Syrien. Men det har inte alltid varit
Reklamanslag om Palestine Railways från 1922.
Källa: Wikimedia Commons.
HUGIN&MUNIN 3/2013
så. I slutet av 1800-talet började tankar florera om att bygga en järnväg
i området runt Libanon. Tankarna
på att bygga järnväg i området sammanföll med planer på att bygga en
ny hamn i Beirut - den gamla hade
helt enkelt blivit inadekvat. Samti-
”
Få regioner besitter
sådana otroliga
resehinder som
Levanten. ”
digt var man försiktig att inte låta
Haifa konkurrera med Beirut om
kommersen, varpå en järnväg in
mot Syrien föll sig mer naturlig än
en söderut. Sagt och gjort, år 1895 samma år som den nya hamnen färdigställdes - invigdes järnvägslinjen
mellan Beirut och Damaskus. Nio
timmar tog färden genom bergen,
vilket var en revolution. Tack vare
järnets magi var nu Beirut i praktiken närmare Damaskus än både Tripoli och Haifa. Senare, under Andra
Världskriget, började man äntligen
bygga en järnväg mellan Haifa och
Tripoli med sträckan Haifa - Beirut
som ett första steg. I augusti 1942
öppnades sträckan Haifa - Beirut
för trafik och den 21 december
samma år var hela sträckan klar. I
samma ögonblick var länken London - Kairo också en verklighet.
Jag tänkte tillåta mig själv att
vara lite utopisk i denna lilla utsvävning - man måste få vara det
ibland. Tolkskolan ger ju, som jag
antar att alla kan hålla med om, en
väldigt speciell insikt i sitt område
men kanske framförallt en stark
känsla av samvaro och tillhörighet.
(Vill jag hoppas i alla fall!) Jag har
därför under mina resor i regionen
alltid tänkt tanken på hur fantastiskt
det skulle kunna vara - alla politiska
hinder ställda åt sidan - med en
höghastighetsjärnväg mellan, säg,
Beirut och Kairo. Tänk bara: 09.00
- Beirut, 10.00 - Tel Aviv, 12.00 Kairo. Backpackers tillsammans
med affärsresande och familjer på
vift. Vilken dröm. Och ibland måste
saker och ting få vara just det - en
dröm.
•
Bostadshus i kolonialstil på ön Zamalek i Kairo,
Egypten.
bildkälla: Sebastian Andersson.
9
Hur mår Egyptens demokrati?
Björn Lindgren tar en paus från sina språkstudier i Kairo för att tillsammans med en förbipasserande kvinna reflektera över den unga demokratins framtidsutsikter, maktfullkomliga militärer och framtida handlingsalternativ.
Text: Björn Lindgren, GU 08/09 och för tillfället arabiskastudent i Kairo.
”A
re you a journalist?”
frågar en västerländskt klädd egyptisk kvinna inne på Felfela, ett utmärkt snabbmatställe i centrala
Kairo där du kan få en liten falafel
i pitabröd för en krona och femtio
öre. ”La badris hina”, nej jag studerar här, svarar jag henne på egyptisk
arabiska. Vi fortsätter på ömsom
arabiska, ömsom engelska. Hennes
klädsel, goda engelska och det faktum att hon köper mat mitt på dagen
under Ramadan leder till min kvalificerade gissning, alternativt mitt
fördomsfulla antagande, att hon är
kristen och från en välbärgad familj.
”
Gärna demokrati och
mänskliga rättigheter,
men det är inte så noga
med det om /…/ det
är mina motståndare
som massakreras
eller fängslas på lösa
grunder”
– Okej. Om du hade varit journalist hade jag velat berätta vad vi
tycker om situationen här, säger
hon.
– Vad är det du vill berätta? frågar jag.
– Att det inte var en kupp, att
det var folket som krävde att Mursi
skulle avgå och militären som bara
gjorde vad vi bad dem.
Denna debatt har jag sett föras
många gånger de senaste veckorna.
Var det en militärkupp när Muhammad Mursi avsattes några dagar efter 30 juni, då Egyptens troligtvis
största demonstrationer någonsin
hållits och riktats mot honom, och
Ung kille ropar slagord till folkmassan på Tahrirtorget. Bild: B. Lindgren.
10
HUGIN&MUNIN 3/2013
22 miljoner egyptier (om nu den
uppgiften stämmer) skrivit under en
namninsamling för nyval och hans
avgång? Muslimska brödraskapet,
deras anhängare och några allierade
partier hävdar bestämt att det var en
kupp, vilket såklart ligger i deras
intresse för att framställa maktövertagandet som illegitimt. Tamarrod,
gräsrotsrörelsen som samlade in
namnunderskrifterna och kallade till
demonstrationerna 30 juni, National
Salvation Front, en samling nu före
detta oppositionella politiker, polisen samt militären hävdar å sin sida
bestämt att det inte var en kupp utan
en folklig revolution, vilket givetvis
ligger även i deras intresse att påstå.
På grund av lagar som förhindrar
USA att skicka militärt bistånd till
regimer som tagit makten genom
en militärkupp, undviker den amerikanska administrationen noga att
kalla det militärkupp, för att inte
riskera att de avsevärda summor
som skickas till Egypten varje år för
att stärka och behålla sin allierade i
området stoppas.
”
I wonder if Al-Sisi
would hand total power
over to Al-Sisi if Al-Sisi
ran for president and
was elected”
Det råder alltså delade meningar kring detta ord. Min mening?
Att det givetvis var en militärkupp,
men inte så som vi kanske brukar
förställa oss en militärkupp. Militärens störtande av Mursi var inte
något ett gäng militärer klurade
ihop i sina baracker och sen plötsligt genomförde, utan det stöddes
av en avsevärd del av befolkningen.
Egyptierna är ett splittrat folk, och
stora mängder motsatte sig kuppen,
men det var tydligt att Mursis motståndare var fler än hans anhängare
bland de som var ute på gatorna
dessa dagar. Men det verkar inte
HUGIN&MUNIN 3/2013
bara varit på gatorna som motståndet var kompakt. En färsk Gallupundersökning visar att det folkliga
stödet för Muslimska brödraskapets
parti sjönk från 67 procent i början
av 2012 till enbart 19 procent i juni
i år innan demonstrationerna bröt ut.
”
nu har folket vant sig
vid att demonstrera, att
uttrycka sin åsikt och
att störta ledare de inte
gillar”
– Vill du ha militärstyre? Frågar
jag kvinnan.
– Tja så illa är det inte, och det
kommer ju att hållas val, svarar hon.
– Men är du inte orolig för att
de inte kommer att lämna ifrån sig
makten?
– Nej, och det är nästa steg. Det
viktiga nu är att vi behöver få bort
Muslimska brödraskapets ledare.
De är farliga.
Många av de jag har talat med
som demonstrerar mot Mursi svarar
på ett liknande sätt. Vissa vill inte
ha militärstyre, men skjuter det problemet på framtiden eller är övertygade om att de kommer att lämna ifrån sig makten. Andra vill ha
militärstyret tillbaka och anser att
det Egypten behöver nu är en stark
ledare, och någon som patriotiskt
arbetar för landets intressen, istället för politikernas ständiga intriger
och egoistiska maktspel. Ytterligare
en anledning till det generellt höga
förtroendet för militären i Egypten
är, förutom långvarig propaganda,
att Egypten har allmän värnplikt för
alla män och att de flesta på grund
av militärens enorma storlek – den
största i Afrika – har någon i familjen eller släkten som är militär. Ju
längre demonstrationerna mot Mursi har pågått desto mer har de också
blivit demonstrationer för militären
och för försvarsministern och militärledaren Abdul Fattah al-Sisi, med
slagord med hans namn som ropas
och mängder av bilder av honom
bäras runt och sättas upp bland demonstranterna på Tahrirtorget. Personkult av en militärledare får i alla
fall mina demokratiska varningsklockor att klämta rätt så högt. När
den egyptiska jornalisten Basil ElDabh 30 juli twittrade (@basildabh)
”I wonder if Al-Sisi would hand total power over to Al-Sisi if Al-Sisi
ran for president and was elected”
var det inte bara lustigt utan också
ett tänkbart framtidsscenario.
Vi fortsätter vår diskussion.
Männen runtomkring som väntar på
Den särskilda skyddade kvinnodelen på demonstration på Tahrirtorget. Bild: B. Lindgren.
11
Panorama över Kairo. Källa: Wikimedia Commons.
sina pitabröd med olika fyllningar
skrattade muntert och lite hånfullt åt
det hela. Jag vet inte om det är för
att hon diskuterar politik med mig,
den främmande utlänningen, för
att hon är kvinna och gör det, eller
för att hon är så uppeldad och blir
provocerad av mina kritiska frågor.
Kanske är det kombinationen. Hur
som bryr sig varken jag eller hon
oss om det, så jag frågar:
”
Brödraskapets
ungdomar behöver vi
få tillbaka, vi lever ju
tillsammans med dem
i det här landet, men
ledarna borde dödas!”
– Vad tycker du ska hända med
alla anhängare till Mursi nu?
– Brödraskapets ungdomar behöver vi få tillbaka, vi lever ju tillsammans med dem i det här landet,
men ledarna borde dödas! Svarar
hon.
Hon är inte ensam om denna
inställning till sina politiska motståndare. Debatten är extremt polariserad, och de flesta egyptiska
medier är starkt vinklade och eldar
på stämningen ytterligare. Oroväckande många verkar stå för en linje
som kan sammanfattas ungefär så
här: ”Gärna demokrati och mänskliga rättigheter, men det är inte så
noga med det om det är mina politiska motståndare som vinner valet
eller det är mina motståndare som
massakreras eller fängslas på lösa
grunder”. Mursis motståndare är
långt ifrån de enda syndarna, utan
Mursi-lägret är inte så mycket bättre föredömen själva. När polisen
12
använde uppenbart övervåld mot
demonstranter vid olika tillfällen
efter att Mubarak störtades protesterade de sällan. Och när Mursi satt
vid makten agerande han ganska
maktfullkomligt genom bland annat en ny grundlag som hastades
igenom på ett demokratiskt mycket
tveksamt sätt, ett dekret som skulle
minska domarnas möjlighet att ställa honom till svars, samt en generell ovilja att bygga breda allianser
med oppositioner i ett läge där den
bräckliga demokratin skulle ha behövt det. Lägg till det den uppvigling mot Egyptens kristna koptiska
minoritet som olika företrädare för
Brödraskapet ägnat sig åt, så blir det
svårt att argumentera för att någon
politisk kraft i Egypten just nu har
demokratisk legitimitet att styra landet.
”
blir det svårt att
argumentera för att
någon politisk kraft i
Egypten just nu har
demokratisk legitimitet
att styra landet”
Min personliga åsikt är att det
känns om att Egyptens politik bara
är ett ständigt val mellan olika dåliga alternativ, och den uppfattningen
är jag inte ensam om. En ny politisk
proteströrelse, som kallar sig Tredje
torget, har bildats. De demonstrerar, om än i beskedliga skaror än
så länge, mot militärstyre, mot brödraskapet och mot Mubaraks gamla
system. Något annat som ger mig
hopp om landets politiska framtid
på lite längre sikt är att nu har folket
vant sig vid att demonstrera, att uttrycka sin åsikt och att störta ledare
de inte gillar. Därför blir det nog
svårt för en ledare som Mubarak att
ta och behålla makten under en lika
lång period. Egyptierna kommer
”
nu har folket vant
sig vid att demonstrera,
att uttrycka sin åsikt
och att störta ledare de
inte gillar”
inte acceptera det. När det kommer
till respekt för oliktänkande och försvar av deras rättigheter finns det
dock en lång väg att gå. Men, som
svensk ska man kanske inte sucka
för högt åt egyptiernas problem och
vara för nedslagen – vi har trots allt
haft 100 år på oss att utveckla vår
demokrati till vad den är idag. Det
kommer gå snabbare i Egypten, inshallah.
•
Militär propagandaflyguppvisning med den
egyptiska flaggans färger. Bild: B. Lindgren.
HUGIN&MUNIN 3/2013
Betraktelser från Tylebäck
Linus Mattsson, GU 09/10, studerar statskunskap och ryska vid Uppsala Universitet. Linus
fick den hedervärda uppgiften att vara Hugin & Munins utsände vid sommarkurserna på
Tylebäck.
Text och bild: Linus Matsson GU 09/10
”H
ur kommer det sig att
ni tolkar väljer bort ett
par veckors välförtjänt
sommarledighet för att plåga er i skolbänken?” frågade en bekant mig när
jag berättade om sommarkurserna på
Tylebäck. ”Tja, för att upplevelsen
inte är särskilt plågsam, utan snarare
ett trivsamt sätt att friska upp sina
språkkunskaper och umgås i det särskilda sammanhang som MT:s medlemmar utgör”, förklarade jag.
”
det där ordet som
skall vara vårt vapen
gick från en rostig,
handladdad musköt till
ett något modernare
gevär med fler patroner
och skarpare sikte.”
Utan tvekan begav jag mig alltså
ner till Halland och Tylebäck, där kur-
När lektionerna är slut för dagen byts grönkläderna mot mer funktionell beklädnad. Flitiga studenter roar
sig med ryskastudier efter kursdagens slut.
ser i ryska och militärfranska samt
dari skulle bedrivas för ett fyrtiotal
deltagare. Undervisningen följde de
senaste årens upplägg. Den första
veckan stod repetition av typspråk på
schemat och med hjälp av engagerade
lärare rätades det ena grammatiska
och idiomatiska frågetecknet ut efter
det andra. Ett högt arbetstempo, om
än inte riktigt i samma fart som under
värnplikten, och god stämning i klassrummet bidrog till att det där ordet
som skall vara vårt vapen gick från en
rostig, handladdad musköt till ett något modernare gevär med fler patroner och skarpare sikte.
Efter helgen dök Magnus Dahnberg upp för att undervisa i samtals-
Utmattade studenter socialiserar och tar igen sig i solen mellan lektionspassen. Och aldrig smakar väl svenskt kaffe så bra som under en fikarast i det gröna?
HUGIN&MUNIN 3/2013
13
Hopp och lek. Efter dagens intensiva språkundervisning låter schemat påbjuda fyiska aktiviteter och förberedelser inför fälttävlan.
teknik. Att lära sig att ställa rätt frågor
och känna igen en lögn på sitt typspråk
visade sig vara ganska så knivigt, men
tack vare många tillfällen till tillämpning med efterföljande genomgångar
för varje språk hamnade de flesta nyanserna rätt i slutet av veckan. Kursen
kröntes av en tolkad förhandlingssituation, där hälften av deltagarna fick
gestalta receptionister för kursgården
som skulle tampas med den andra
hälften - besvärliga representanter för
utländska försvarsmakter som ville ha
sin vilja igenom.
”
några av
kvällarna visade
sig den halländska
sommarpärlan från sin
allra vackraste sida”
Under den första av de två veckorna förelåg ingen större risk för
skogsbränder, då vädret var i det bistraste laget. Mer än en dag öppnade
himlen sina avloppsrör och lät skyfallet strömma ned över semesterparadiset. Lyckligtvis fanns en rad tillflyktsorter från rusket, bland annat i form
av anläggningens bastu, filmvisning
(på typspråk) och puben Gula Villan,
där öl varvades med såväl skrönor
som allsång på flertalet språk. Andra
veckan bjöd på bättre väder och några
av kvällarna visade sig den halländska
Beach volleyball på stranden vid Tylebäckens mynning.
14
HUGIN&MUNIN 3/2013
Stämningsfullt vid lägerelden med vin och sång i goda vänners lag till sent in på natten.
sommarpärlan från sin allra vackraste
sida, med möjlighet till volleyboll i
solnedgång över ett stilla hav.
Men uppfriskning av språkkunskaper och samkväm med likar i all
ära - de som bevistat sommarkurserna
vid Tylebäck och Källviken vet att
höjdpunkten på veckorna och den
främsta anledningen att besöka kursgården är den ärorika fälttävlan. Deltagarna möttes i handgranatskastning,
prickskytte med visst löpningsinslag,
orientering och språkprov. Hans Hultqvist kunde tyvärr inte medverka själv
i år men tillsåg ändå att språkprovet,
Trivsamma självstudier i rofull miljö.
HUGIN&MUNIN 3/2013
som var oerhört utmanande i vanlig
ordning, kunde genomföras. Årets
vinnare blev chefen för tolkplutonen,
Martin Malm.
Kursveckorna avslutades traditionsenligt med den gemensamma
utryckarmiddagen. Vi bjöd varandra
på tal och mängder av underhållning,
främst av musikalisk karaktär. Det
som kanske gjorde störst intryck var
specialistofficerarnas och darilärarnas
spex – ett farväl till typspråket dari,
vilket har undervisats för sista gången
vid Tolkskolan. Den begravningscere-
”
för att upplevelsen
inte är särskilt
pågsam, utan snarare
ett trivsamt sätt
att friska upp sina
språkkunskaper och
umgås i det särskilda
sammanhang som MT:s
medlemmar utgör”
moni vi fick bevittna lockade både till
skratt och väckte eftertanke. Vin, sång
och umgänge sent inpå natten fick
bli en fin avrundning på två lärorika
veckor. Välgödda av det tylebäckska
köket och vattenkammade av neder-
”
Vin, sång och
umgänge sent inpå
natten fick bli en fin
avrundning på två
lärorika veckor”
börden lämnade vi kursgården på fredagsmorgonen med diplom i handen
och såväl uppfriskade kunskaper som
nya bekantskaper i bagaget.
•
Inryckare med räkfrossa och allsång i Mellbystrand.
15
Påverkar vårt modersmål hur vi
planerar inför framtiden?
Tora Candal har läst lingvisten Keith Chens artikel om framtidslösa språk och redogör här
för hur vårt modersmåls grammatik påverkar vilka val kopplade till vår framtid som vi gör
i vår vardag.
Text: Tora Candal GU 09/10
K
eith Chen vid Yale University hävdar att det finns
ett samband mellan vilket
språk vi talar och hur vi förhåller
oss till pengar och vår framtid. Hans
tes bygger på att vi beroende på hur
vi talar om framtiden får en annan
attityd gentemot den. Ett språk med
en obligatorisk futurumkonstruktion
för verb ska medföra en distansiering från framtiden och resultera i
mindre benägenhet att spara pengar
för framtida behov.
De språk som saknar obligatorisk futurumkonstruktion kallar
Chen för ”futureless”, ”framtidslösa”. Tyska, svenska, finska, estniska
och kinesiska är några exempel på
språk där det går att tala om fram-
”
Om det varje
gång för att prata om
framtiden krävs en
separation från nutiden
med grammatiska
markörer, så kan det
få människor att se
framtiden som något
mer avlägset.”
tiden i presens. Exempel på språk
med obligatoriska framtidskon-
struktioner är engelska, ryska, grekiska och de romanska språken som
franska och spanska. På svenska kan
vi säga ”jag går till jobbet imorgon”
utan att behöva några grammatiska
framtidsmarkörer. På engelska är
det nödvändigt att säga ”I will go to
work tomorrow” eller ”I am going
to” eller liknande. Om det varje
gång för att prata om framtiden
krävs en separation från nutiden
med grammatiska markörer, så kan
det enligt Chen få människor att se
framtiden som något mer avlägset.
Chen såg först ett samband mellan vilka länder som har framtidslösa språk och som sparar en större
Diagrammet visar medelvärdet av totala privata och statliga besparingar i OECD-länder 1985-2010. I flerspråkiga länder där både framtidslösa (”weak-FTR”) och
framtidsutmärkande (”strong-FTR”) språk talas, baseras indelningen på den språktyp som talas av majoriteten av befolkningen. Beräkningarna är utförda med
ekonometrisk regressionsanalys.
Källa: Chen, K. (2013), ”The effect of language on economic behaviour”, American Economic Review 2013, 103(2): 690-731.
16
HUGIN&MUNIN 3/2013
Procentandel etniska ryssar i Estland i varje län. Estniska saknar grammatiska framtidsmarkörer nästan
helt, medan ryska har en tydlig grammatisk avdelning mellan nutid och framtid.
Källa: Wikimedia Commons.
del av sin BNP bland OECD-länderna. Chen har ett tydligt diagram
i sin artikel samt sitt TED-talk, som
varmt rekommenderas och finns på
www.ted.com. TED står för technology, entertainment och design och
är en populär föreläsningshemsida.
Länder där folket i huvudsak talar
framtidslösa språk sparar ungefär
5 % mer av sin BNP jämfört med
andra länder.
”
Länder där folket
i huvudsak talar
framtidslösa språk
sparar ungefär 5 % mer
av sin BNP jämfört med
andra länder.”
Vilka länder som sparar mest
pengar kan dock bero på en stor
mängd andra faktorer, så för att få
korrekt statistik måste så många
andra faktorer som möjligt uteslutas. Chen har därför undersökt nio
länder som har stora befolkningsgrupper talandes såväl framtidslösa som framtidsutmärkande språk.
Schweiz, Kongo, Belgien, Estland,
Burkina Faso, Nigeria, Etiopien,
Singapore och Malaysia var de länder som Chen undersökte närmare.
I dessa länder jämförde han familjer med samma religion, inkomst,
ålder, födelseland, bostadsort, utbildningsnivå, civilstånd och lika
många barn. Med alla dessa faktorer
överensstämmande så fanns fortfarande tydliga skillnader mellan
nästan identiska familjer boende i
samma stad. Skillnaderna är inte
enbart ekonomiska, utan berör även
hälsoaspekter. Exempelvis rökning
beskriver Chen som motsatsen till
att spara pengar, då det är nutida belöning med en senare bestraffning.
”
benägna att vara rökare och hade
13-17 % mindre risk för att vara
överviktiga. Dessutom var det 21 %
större sannolikhet att de hade använt
kondom vid sitt senaste samlag.
Chens hypotes har fått utstå
hård kritik från ett flertal lingvister.
För den nyfikna finns det livliga diskussioner på lingvistforum bara en
googling bort. Kritiken som framställs bygger främst på att Chens
uppdelning av språk i framtidslösa och framtidsmarkerande tycks
aningen godtycklig och inte alltid
korrekt. Dessutom är det i Europa så
att de länder som talar dessa framtidslösa språk i stor utsträckning
är desamma som traditionellt har
haft protestantisk kristendom, vilket innebär kulturella faktorer som
också kan spela in på vilken inställning invånarna har till sin framtidsplanering. Den svenske lingvisten
”
trots brister i
Chens tes så kan ett
visst samband inte
förnekas”
Östen Dahl har skrivit litteratur som
Chen har använt sig av i sin forskning. Dahl har kritiserat Chens användning av statistik och otydlighet
med sina källor. Dahl medger dock
att trots brister i Chens tes så kan ett
visst samband inte förnekas i nuläget.
•
kulturella faktorer
kan också spela in
på vilken inställning
invånarna har till sin
framtidsplanering.”
Belgien är ett klassiskt exempel på ett land
med två stora befolkningsgrupper med olika
grammatiska förhållningssätt till framtiden.
Keith Chen har jämfört familjer i Bryssel som
talar flamländska eller franska. Färgkoden
särskiljer regioner med olika officiella språk: gult flamländska; rött - franska; blårödrandigt - tyska;
orange - tvåspråkigt, franska och flamländska
(Bryssel).
HUGIN&MUNIN 3/2013
Modersmålstalarna av de framtidslösa språken i de nio länderna
hade med 30 % högre sannolikhet
sparat pengar under ett år. De hade
25 % mer pengar i pensionssparande. De var mellan 20-24 % mindre
Keith Chen föreläser online på hemsidan TED.
Källa: Keith Chen.
17
Skrivsvårigheter
Text: Magnus Dahnberg GU 80/81
Ställföreträdande chef, Försvarets Tolkskola
D
et är svårt att skriva. Kul
början, jag förstår, men icke
desto mindre sant. Särskilt
krävande är det att skriva så som den
gällande språklagen (SFS 2009:600)
föreskriver angående offentlig verksamhet: språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt, som den elfte paragrafen lyder.
”
krävande är det
att skriva så som den
gällande språklagen
föreskriver: språket i
offentlig verksamhet ska
vara vårdat, enkelt och
begripligt”
Detta är för övrigt hela paragrafen, så
den utgör själv ett lysande exempel på
enkelhet, begriplighet och, ja, vårdat
språk. Sådant språk är förhoppningsvis lätt för mottagaren att ta till sig –
men, ska gudarna veta, inte alltid så
lätt för avsändaren i den offentliga
verksamheten att åstadkomma. Nu
ska jag genast deklarera att jag absolut hör till dem som omfattar denna
lagbestämmelse med särskild entusiasm. Som anställd i offentlig förvaltning sedan tjugosex år vet jag samtidigt hur snårigt det kan vara att som
författare till skrivelser och officiella
brev åstadkomma formuleringar som
är tydliga inte bara för författaren
själv, utan också för den som så småningom läser skrivelsen eller brevet.
Det är mycket lättare att breda ut sig
med den egna myndighetens speciella
fikonspråk, fackidioti eller svårgenomträngliga förkortningar, än att uttrycka sig så att också någon utanför
ens egen arbetsplats förstår vad man
menar.
18
Däremot har jag mycket lite förståelse för uppfattningen att det är bra
att ”skriva som man talar”, som man
kan höra ibland. Som man talar, alltså.
Jaha, så att det skrivna skulle vara något slags nedtecknat talspråk. Har ni
sett nedskrivet talspråk? eh ja hej de
va jens jo du hade du hade sö- eller
sökt mej om de här vahettere l- lösenordet till UPT eller sökt å sökt men de
låg en eh lapp här från dej eller – inga
problem att hänga med när någon
talar, men knappast ändamålsenligt
som myndighetsbrev, eller ens som
privat sms. Och nej, jag menar inte
att talspråket skulle vara någon form
av slarvigt eller förenklat skriftspråk,
långt därifrån! Tal och skrift har så
olika grammatik, bara. Läs gärna Jan
Lindströms intressanta bok Tur och
ordning om svensk samtalsgrammatik.
”
eh ja hej de va jens
jo du hade du hade söeller sökt mej om de här
vahettere l- lösenordet
till UPT eller sökt å sökt
men de låg en eh lapp
här från dej eller ”
Men skrift, alltså. Ingen vet möjligen riktigt säkert hur vi reagerar på
lästa ord – något man i alla fall kan
tänka sig är att orden och formuleringarna bidrar till att det skapas bilder i läsarens hjärna. Och ja, i så fall
nog olika bilder hos olika läsare, och
ibland nog också olika bilder för samma läsare vid olika tillfällen. (Vårdat?
Enkelt? Begripligt? Ja, man kan försöka i alla fall.) Någon gång frågar
man sig dock vilka bilder skribenten
egentligen tänker sig – som när det
står att någon fråga ska behandlas på
central nivå. Var ligger den nivån?
Åtminstone för mig är nivåer i första
hand något som handlar om skillnader på höjden, eller i en hierarki,
där man också föreställer sig högt
och lågt. Och om man tänker sig en
nivå som är centralt belägen – ja, då
hamnar man någonstans i mitten, på
mellannivå. Ändå verkar sällan detta
”
Ibland krockar
motsatser: detta händer
som regel enbart i
undantagsfall”
vara det som menas med den centrala
nivån, utan det brukar indirekt framgå
att det är något slags högsta ledning
som avses. Problemet kan vara att två
bilder så att säga krockar: bilden av en
hierarki, med bland annat en ledning
placerad på hög nivå, och bilden av ett
nätverk, där ledningen sitter centralt.
Men vad vet jag, det kanske handlar
om ett mångdimensionellt system,
eller så försöker man mörka sin ledningsstruktur av säkerhetsskäl.
Ibland krockar motsatser: detta
händer som regel enbart i undantagsfall, försöker skribenten kanske lugna
sina läsare om något obehagligt som
läsaren helst skall bortse från. Men
regeln och undantaget hamnar då på
något sätt för nära varandra för att det
ska kännas riktigt bra. Mer vårdat, enkelt och begripligt skulle det nog bli
med formuleringar som detta händer
mycket sällan eller detta händer i enstaka fall, eller så. Mer spexartad blir
en formulering som tandprotesen utföll till belåtenhet – bättre, om man nu
inte vill skämta, blir förstås patienten
var nöjd med protesen eller liknande.
HUGIN&MUNIN 3/2013
Oprecist och aningen gnälligt kan
det bli att skriva om sämre löner, om
man nu inte är ute efter att uttrycka
ofokuserad klagan. Lika oprecist,
men kanske mer hurtfriskt, kan man
skriva att lönerna har förbättrats. I
”
Det är mycket lättare
att breda ut sig med
den egna myndighetens
speciella fikonspråk,
fackidioti eller
svårgenomträngliga
förkortningar”
båda fallen undviker skribenten – åtminstone i det val av uttryck som jag
nu sammanhangslöst pådyvlar denne
stackars okände skribent – att tydliggöra på vilket sätt lönerna blivit
sämre eller bättre. Har lönerna halkat
efter inflationen, eller vad? Avses helt
enkelt sänkta löner eller rentav höjda
löner kan man ju överväga att skriva
det.
Syftningar kan vara ett elände:
Sebbe meddelar att han kommer på
fredag, och Liam meddelar detsamma. Jaha, och vad, mera exakt, meddelar Liam? Att Sebbe kommer på
fredag? Inte blir det bättre med försöket Sebbe meddelar att han kommer
på fredag, och det gör Liam också. Vi
får vänta till fredag och se vem som
dyker upp.
En tidning intervjuade en gång
olika politiker som fick kommentera
den då aktuella frågan om möjliga
ubåtskränkningar av svenskt vatten
från Sovjetunionens sida. En intervjuad tvivlade starkt på att något sådant
kunde förekomma, men avslutade –
enligt citatet i tidningen – sin fundering på följande sätt: men är det rätt
tycker jag det är fel. Man förstår hur
han menar, men i skrift ser det ut som
en frontalkrock mellan rätt och fel.
Att skriva t.ex. men är det sant tycker
jag att det är fel hade i alla fall undvikit kraschen.
Eftersom man oftast inte markerar betoning i skrift kan förargliga tvetydigheter uppstå. En livsmedelsaffär
i närheten annonserade nyligen att
man sålde förkokta majskolvar. Nu
begrep väl i och för sig alla att förkokta skulle betonas på första stavelsen,
alltså att majskolvarna hade kokats en
stund i förväg så att koktiden skulle
bli kortare vid tillagningen hemma.
Men eftersom det också gick att läsa
ordet med betoning på andra stavelsen, så att kolvarna blev överkokta,
minskade på något sätt ändå lockelsen
att införskaffa läckerheterna.
”
Man kan se fram
emot när reglerna
om tydlighet och
enkelhet utsträcks till
instruktionsmanualer
för tvättmaskiner och
sådant.”
Nu har vi lämnat myndighetsspråket, och återvänder inte dit för
denna gång. Man kan se fram emot
när reglerna om tydlighet och enkelhet utsträcks till instruktionsmanualer för tvättmaskiner och sådant. Den
klassiska formuleringen på tvättbeställningen Tvätten önskas strykt/önskas ej strykt – stryk det som ej önskas
skulle i alla fall behöva en granskning
ur enkelhetssynpunkt.
Magnus Dahnberg
[email protected]
11 § Språklagen, SFS 2009:600. Bild: Tora Candal.
HUGIN&MUNIN 3/2013
PS. Journalisten och författaren Disa
Håstad har påpekat att den korrekta
lydelsen av citatet ur musikalen My
fair lady från språkspalten i nr 4/2012
är The rain in Spain stays mainly in
the plain, och inget annat. Tack för det
– bättre såväl fonologiskt som meteorologiskt!
•
19
Kn Hultqvists utmanande kursprov
På sommarkurserna i Tylebäck gavs traditionsenligt ett test på språk- och militariarelaterad
allmänbildning. För att ge medlemmar som inte närvarade vid repetitionskurserna
en möjlighet att testa sin allmänbildning följer här ett urval av frågorna och en text av
provkonstruktören Kn Hans Hultqvist, GU 63/64.
Text och frågekonstruktör: Hans Hultqvist GU 63/64
motsvarande prov i arabiska. Det visade sig emellertid svårt att kalibrera
de två proven så att man fick rättvisande, likbedömbara resultat. Sedan
många år har därför momentet fått
utformningen av ett prov i kunskaper
om språk, militaria och vad som kan
karaktäriseras som allmänbildning, låt
vara av ganska specialiserat slag.
Här presenteras 15 representativa
frågor av årets 50. Om du vill försöka
under likartade betingelser, så har du
9 minuter på dig för dessa. Facit finns
längst ner på sidan. Där anges också
hur stor procentandel av de tävlande
som svarade rätt på respektive fråga.
Du kan jämföra ditt resultat med
de (29) tävlande enligt följande: 0–3
rätt: ganska dåligt; 4 rätt: ett slumpmässigt statistiskt genomsnitt; 5 rätt:
någotsånär; 6 rätt: bra; 7 rätt: mycket
bra; 8 rätt: mästarklass; 9 rätt: du har
slagit segraren; 10-14 rätt: fantastiskt!; 15 rätt: du har nog fuskat – kontakta provkonstruktören!
Lycka till!
d. först Tyskland, sedan Sovb. 55
1. När du uttrycker ”Jag är stuc. 85
dent” med ”Tôi là sinh viên”
jetunionen
befinner du dig sannolikt i
d. 115
a. Pakistan
5.
Kvinnlig
rösträtt
till
riksdagen
b. Östafrika
(motsv) genomfördes i följande 9. Iwo Jima är
c . Vietnam
a. En japansk ö, skådeplatsen
ordning:
d. Bolivia
för ett stort slag 1945
a. Finland, Norge, Danmark,
b. Japanska för ”Leve kejSverige
2. Gatling och Maxim är två
saren”
b. Sverige, Danmark, Norge,
viktiga namn i utvecklingen av
c. En beteckning för japanska
Finland
a. torpeden
självmordsbombare under
c. Danmark, Sverige, Finb. kulsprutan
Andra Världskrigets slutland, Norge
c. undervattensbåten
skede
d. Norge, Finland, Sverige,
d. Gränsstaden mellan Nordd. jetplanet
Danmark
och Sydkorea
3. Med denna skrift, varav åt– 6. En MIG-29 medför till sin auerges början (a á b c, från höger tomatkanon
10. En final sats har vi i
till vänster), skrev man åtminsa. Det tror du bara för att Ana. 40 skott
tone fram till år 1000 i
ders Borg påstått att det är så.
b. 150 skott
b. Antag att linjen delar vinc. 600 skott
keln a i två delar så att båda
d. 3 800 skott
a. Stavanger
är lika stora.
b. Budapest
c. Om vi gick tidigare på fre7. Under Andra Världskriget
c. Novgorod
dag så vore det bara för att vi
fanns ett SS-förband som inte
skulle hinna med sista tåget.
d. Alma-Ata
bar fält- eller skärmmössa utan
d. Ju mer du dricker, desto
a. kaskett med plym
troligare är det att du tappar
4. Gränsstaden Brest anfölls
b. turban
minnet.
(och intogs) två gånger under
c. fez
Andra Världskriget, nämligen
d. slokhatt
11. Camerlengo är
av
a. maffian i Taranto
a. Sovjetunionen båda gång- 8. USA:s militärbudget överb. mottagningsrummet i Doerna
skrider den svenska försvarsgepalatset i Venedig
b. Tyskland båda gångerna
budgeten
med
en
faktor
c. ett skeppsvarv i Genua
c. först Sovjetunionen, sedan
a. 25
d. en hög tjänsteman i VatiTyskland
20
Procentandel som svarade rätt på varje fråga: 93, 52, 14, 21, 38, 14, 48, 59, 90, 28, 62, 0, 7, 35, 31
•
kanstaten
12. Uttrycket ”Den längsta dagen” om invasionen i Normandie kommer från ett uttalande av
a. premiärminister Winston
Churchill
b. general Dwight D. Eisenhower
c. general Charles de Gaulle
d. fältmarskalk Erwin Rommel
13. En jungfru är ungefär
a. 2,8 cl
b. 6 cl
c. 8 cl
d. 12 cl
14. Fornpreussiska är närmast
släkt med
a. litauiska
b. vitryska
c. platt-tyska
d. bornholmska
15. Irredentister kan man möta
lite varstans, men ett av de fyra
länderna är troligare än de andra, nämligen
a. Egypten
b. Albanien
c. Norge
d. Australien
HUGIN&MUNIN 3/2013
Facit: c, b, b, b, a, b, c, d, a, c, d, d, c, a, b
V
id MT:s sommarkurser har alltsedan starten förekommit en
fälttävlan. I sin nuvarande utformning har den fyra grenar: skjutning,
handgranatkastning, orientering och
ett specialmoment, vanligen benämnt
språkmoment. Detta sistnämnda var
ursprungligen ett prov i ryska, med
något skild utformning mellan åren.
När utbildningen utökades med arabiska försökte man utforma momentet så att de arabiskstuderande (eller
snarare arabiskstuderade!) fick ett