Transcript Jazzbladet nr 2/13 - Classic Jazz Göteborg

2/13 Årgång 35
Klas Nilsson
på alternativt
instrument
- var får han
luft ifrån?
More Than2 Jazz Quartet
spelar när Brilliance Of The Seas
anlöper Göteborg
3
JazzblaDet
Organ för
Föreningen Classic Jazz
Göteborg
Redaktör och ansv utg:
Bosse Alftenius
Hovås Enebacke 7
436 58 Hovås
Du är välkommen med
bidrag till Jazzbladet!
Material (helst i elektronisk form) bör vara red.
tillhanda före 130915
BLI MEDLEM, STÖD VÅR
MUSIK!
Årsavgift:
Senior:
200:Junior (under 30 år) 30:Pg 91 60 23 - 5
Classic Jazz Göteborg
Ange namn, adress, tel,
epost och om du spelar
något instrument!
Får du inte vår info via epost?
Vi kanske inte har din adress, eller har en felaktig
dito. Skicka i så fall din adress till:
[email protected].
Tack på förhand!
Tryckt hos Lindgren & Söner, Mölndal
4
Redaktörens spalt
Ja, så var det dags för årets andra Jazzblad, lite försenat p g a
semester, om man nu kan ha det
när man är nybliven pensionär!
Som vanligt är det full fart med
aktiviteter. Spelningarna i Göteborgs Hamn har återupptagits i
år, mycket tack vare vår styrelsemedlem Margo Smulders’ energiska insatser. Tack vare henne
välkomnas nu passagerarna på
de stora kryssningsfartygen av
klassisk jazz då båtarna anlöper
Göteborg.
Jazzkvällarna på Villa Belparc i
Slottsskogen förra sommaren var
så lyckade att föreningen tillsammans med Göteborgs Kulturförvaltning bestöt att utöka antalet
jazzkvällar i år från åtta till tio.
Att döma av publiktillströmningen
hittills i sommar var det ett riktigt
beslut. Jazzkvällarna fortsätter
in i augusti med ett litet uppehåll
under Way Out West, då ju Slottsskogen intas av en yngre generation.
Under Kulturkalaset kommer
föreningens band också att synas
och höras. Förutom på den stora
scenen på Kungstorget blir det i
år också musik, på Restaurang
Incontro vid Svenska Mässan.
På mittuppslaget i denna tidning
hittar du en aktuell sammanställning av våra aktiviteter. Som
vanligt måste vi reservera oss för
eventuella programändringar i sista
stund. Kolla för säkerhets skull vår
hemsida!
Över till något helt annat. Som de
flesta känner till beviljades inte
styrelsen ansvarsfrihet för året
2012 vid årsmötet. Normalt brukar
detta innebära att ekonomiska
oegentligheter misstänks föreligga
- med andra ord en kraftig markering från revisorns sida.
Det är därför angeläget att påpeka
att några sådana misstankar inte
finns. De oklarheter av teknisk
art som förelåg har klarats ut, bl
a med hjälp av en extern revisor,
och en genomgång har gjorts med
föreningens revisor, som muntligt
förklarat sig vara nöjd med resultatet. En reviderad revisionsberättelse kommer i nästa nummer av
Jazzbladet.
Jag önskar er alla en forsatt god
jazzsommar!
Bosse Alftenius
5
Återblicken
ÅTERBLICKEN – Bert Slättung
presenterar glimtar ur
Jazzbladet för
5 år sedan
Milan var också en gudabenådad
skämtare. – Jag gillar att skoja
med publiken, berättade han i
en intervju inför 75-årsdagen
2001. En gång spelade jag en
rejäl trumvirvel, gick fram och
sa: - Alla killar på led till vänster,
alla tjejer till höger. När alla snällt
ställt upp sig, sa jag: Nu tar vi
paus!” Typiskt Milan. I intervjun
2001 tyckte Milan att trumslagare
var ett ensamt jobb. – Först på
scen och sist därifrån, sade han.
För dagens trumslagare hade han
inte mycket till övers: - De är
tröttsamma, spelar stereotypt och
utan elasticitet.
(Tore Ljungberg om Malte Johnsons
trumslagare Arne ”Milan” Milefors
under rubriken ”In memoriam”)
10 år sedan
Grabbarna hade sin årliga
repetition i hörsalen på
servicehemmet ”Näst Sista
Vilan”. Alla hade överlevt året.
Pianisten Bo ”Fingers” är sig lik,
trumpetaren Sixten har sina tänder
under kontroll, klarinettisten Erik
spelar fortfarande med vänster
arm, Oskar ”Åskan” har dragit
ner på trumsetet för att inte få
insulinkänningar … banjoisten
”Laggen” har bytt sina tjugo år
gamla strängar till nya … Deras
kassett ”Dead Man Blues” hade
blivit en succé och sålt i flera
hundra exemplar. Fonus hade
sponsrat inspelningen, så det blev
lite förtjänst. … När Infirmarypojkarna stapplar eller ledes
upp på scenen, hämtar publiken
hörbart andan. Tänk att det
finns gamla nylonskjortor kvar!
Några har sin rollator med upp på
scenen. Med T-shirt från festivalen
1986 och med hängslen med röda
noter på är de verkligen en syn.
(Bo Löfgren om bandet ”St James
Infirmary Graveyard Diggers”
under rubriken ”Nittioåriga musiker
på jazztävling”)
15 år sedan
Vi var ett gäng från jazzklubben
i Karlstad som åkt till Örebro för
att lyssna på Hamptons storband
som turnerade i Sverige. Efter
konserten hade vi beställt bord
på Stora Hotellet där det var
danskväll och fullbokat. Där såg vi
Mr Hampton … ivrigt diskuterande
med hovmästaren. Jag tog
chansen och erbjöd plats vid vårt
bord eftersom vi hade en stol
över … Det blev en lyckad kväll,
Hampton var en riktig gentleman
som charmade våra damer. Han
blev glad över att vi rest från
Karlstad för konsertens skull och
jag berättade att en av mina första
78-varvare var hans inspelning
av ”Ring Them Bells” inköpt när
jag var 12 år. När det blev tid för
hemfärd följde Hampton med ut
för att hjälpa damerna på med
ytterkläderna – en världsstjärna
och gentleman alltså.
(Signaturen ”Svenne” under
rubriken ”Jazzminnen från New
York”)
20 år sedan
Anton Ekström är som vi alla
vet en hejare på klarinett och
C-melody sax, dessutom visade
han sig vara en initierad kännare
av gamla flygplan. Varhelst ett
dylikt dök fram, flög upp eller
landade eller bara helt fredligt
stod still på backen kunde Anton
ge en detaljerad beskrivning av
maskinen. Inte bara fakta om
konstruktionen och bestyckningen
under 2. världskriget utan även
dess svenska typnummer. Sånt
imponerar! När han dessutom, på
sitt försynta sätt, berättade att han
var innehavare av ett flygcertifikat
blev undertecknad reservtrummis
som slagen av en generalpaus.
Mot bakgrunden av mitt eget
aerodynamiska förflutna som
bestått i att bygga några vingliga
modeller av balsaträ framstod
detta som en stor bedrift.
(Lennart Carlsson under rubriken
”Med Max Lagers i Danmark”)
25 år sedan
Duke Ellington on music: - In fact,
there are only two kinds of music,
good music and bad music.
Ingen har tolkat improvisationens
själ som Wild Bill. Tillfrågad av en
klåfingrig journalist: - Mr Davison,
när ni står på estraden framför
bandet, ljuset riktas på er, ni ser
publikens andäktiga blickar…det är
6
dags för ert solo…vad tänker ni då?
- Eh, tänker…mitt problem är att
få undan tuggummit, så det inte
fastnar i munstycket.
(Red. under rubriken ”Diverse”)
30 år sedan
I RIVERSIDE har Bertil Skoog lagt
av efter drygt sex års trummande.
Sedan i höstas har han ersatts av
Stig ”Stickan” Sundberg. … HOT
LOVERS var annars bandet där
Stickan tidigare ingick. Där har
Lennart Rydén tagit över. Denne
delar sin tid med NIGHTFLIGHT
ORCHESTRA. Så gör även
rörblåsaren Per Troive, som för
säkerhets skull också hoppat in
i ett tredje band, JAZZBOLAGET,
där han huvudsakligen använder
tenorsax. PAPA PIDERs har
fått ny trumpetare. Det är Åke
”Tummen” Larsson. Synnerligen
flitig herre! Förutom att han är
ordf. i vår förening spelar han med
SWINGBOLAGET, HOT LOVERS
och nu alltså, sedan årsskiftet,
även i Papa Piders. Även GB-JAZZ
har haft vissa förändringar. Här
spelar nu Bertil Wahlin (banjo)
som ersatt Dagge Söderberg.
Den senare ingår i WESTJAZZ och
har dessutom blivit föreningssekreterare.
(Becke Hinnerson under rubriken
”Jazz Snacks”)
7
Bengt Fornäs’ dotter minns!
En mystisk sak hände mig denna
kväll. Jag satt och googlade lite
och sökte på min fars namn. Bengt
Fornäs.
Han har varit borta länge nu.
Hans kornetter ligger i min
klädkammare. Ingen spelar på
dem mer. Men en ligger på min
bokhylla, tillsammans med hans
brors skulptur.
Jag växte upp med att pappa
började spela igen. Han spelade på
dagen, på kvällarna, på nätterna
på helgerna. Med tv:n påslagen
med Miles Davis på videoband och
de spelade tillsammans.
Det var ju inte så att jag blev
så förtjust i jazz..hehe.. mitt i
natten ligger man där i sin säng
medans pappa spelar kornett i
vardagsrummet. Det låter ganska
högt.
Vi var ju ofta på Jazzhuset. Jag
minns det som livfulla kvällar,
vuxna och deras barn, det spelades
spontant, vi ungar sjöng ibland.
Det var en annan värld, med
cigarettrök, vin och en och annan
trombon.
Första bandet hette Sir Bourbon`s
. Jag har kvar hans bandtröjor.
Ja, det mystiska ikväll är att jag
har på mig hans t-shirt som det
står Downtown Jazzmen på. Jag
har oroat mig lite sista tiden
eftersom texten suddats ut mer
och mer efter alla år. Så hittade
jag plötsligt JazzblaDet 1/2011
när jag googlat på pappas namn
och där står det om Downtown
Jazzmen under –Återblicken.
Jag vill åka tillbaka, jag vill få en
sista kväll på Jazzhuset där min
nervöse far (pappa var alltid så
nervös inför en spelning) skall
spela, jag vill säga till honom jag
gillar hans musik nu, inte håller
för öronen som när jag var tio år
och låg i sängen och inte kunde
sova för konserten han höll. Det är
faktiskt ett av mina käraste minnen
av min far, just det charmiga med
att token spelade på nätterna ,
tog en vodka och garvade åt de
musiker han beundrade som fanns
på hans video. Mitt i en låt kunde
han tjoa till av förtjusning över de
musiker han beundrade så.
Musiken var hans liv. Så var det
faktiskt. Det var hans innersta som
kom ut så, annars var han inte bra
på att visa känslor men i musiken
kom de fram. Kanske är det därför
det är mina bästa minnen av min
far när han står och spelar på sin
kornett.
Jag önskar han kunde få se min
son, sitt barnbarn som han aldrig
träffat. Han sitter nu i sitt rum och
spelar till jazzmusiker på Youtube.
Han säger det är jazzmusikerna
som är grymmast på gitarr. Så nu
flödar jazzmusik i mitt vardagsrum.
Igen. Även vissa nätter. Men på
elgitarr istället. Jag kan se hur min
pappa skulle vrida sig av stolthet
och flina om han var här. Jag
brukar föreställa mig det.
Det var en speciell tid, på
Jazzhuset på 80-talet. Det var en
himla trevlig tid.
Anne Fornäs
8
Föreningens medlemsband
Beckes Kvartett
Becke Hinnerson
031-417943
Leopold Jazz Band
Lennart Haajanen
0735-514549
Dixieland Rednecks
Jan Steneby
031-914806
Margo et Trois
Margo Smulders
0709-948025
Fader Bergs New Orleans Band
Bengt Kalin
0301-21168
Max Lager’s NO Stompers
Anders Ekström
0731-019590
Foggy Bottom Classic Jazz Band
Anders Linde
031-131864
More Than Jazz Quartet
Jan Jurland
0733-121207
Gothenburg Swing Society
Erling Engström
0302-14534
Mysto’s Hot Lips
Olle Wassén
031-821498
Hallelujazz
Jan G Nilsson
033-105689
Papa Piders Jazz Band
Bo Lindgren
0707-273840
Happy Jazz Band
Roger Malmstedt
0304-661972
Peoria Jazzband
Sture Svarén
0302-10952
Instant Swing
Ole Jörgensen
031-911345
Red Wing Band
Hans Zakrisson
0322-13307
Jazz Melodians
Claes Nordenstam
031-216240
Riverside Jazz Band
Bertil Hanson
031-401275
Jazz Pirates
Lasse Collin
031-972169
Seaside Jazz Band
Christer Svensson
031-931520
9
Second Line Jazzband
Olof Skoog
0703-131640
Swing Brothers
Lennart Werdell
031-975140
Sir Bourbon Dixieland Band
Stig Nilsson
031-910927
Swing med Lisbeth
Jüri Perem
031-281022
Skoogzsällskapet
Hans Skoog
0300-38191
SWINGX
Svante Bergö
0733-223399
SmokeRings Five
Lennart Johansson
031-917615
Tant Bertas Jasskapell
Bert Slättung
031-477202
Soft & Swing Sextet
Rein Rooseniit
031 - 820734
The Board Band
Bosse Johnson
031-7602915
Sôr Ossbonn´s
Thomas G-son Johansson
031-933194
The Entertainmen
Jan Hvarfvén
031-7035972
Spirit of New Orleans
Göran Cronsten
0709-625154
The Novelty Band
Bosse Alftenius
0708-881623
Steamboat Jazzmen
Walter Addison
0703-338389
Tina Rahm Quintet
Tina Rahm
0702-544211
Stolbandet
Dag Söderberg
031-471233
Tubabanden
Bert Slättung
031-477202
Sweet Six
Bert Slättung
031-477202
Vintage Jazz Big Band
Bert Slättung
031-477202
Swing Ambience
Peter Sundin
0707-135552
Öckerö Big Band
Roland Flood
0706-163515
10
Ett återupplivat band återupplivar den
återupplivade jazzen!
Papa Pider’s Jazz Band,
”Revival Jazz Revived”,
Imogena IGCD 186, insp 19/1
2013.
1 Alexander’s ragtime band 2
Chimes blues 3 Bugle boy march
4 Burgundy street blues 5 Pretty
baby 6 Lonesome road 7 Anytime
8 June night 9 Buddy’s habit 10
He touched me 11 Worried man
blues 12 Crazy 13 Blue bells (sic!)
goodbye.
Sättning: Klas Nilsson tp/vok,
Sverker Nyström kl/as/g/vok, Pider
Åvall tb, Anders Hultman b/vok,
Claes Nordborg b/vok, Bo Lindgren
tr.
”Revival jazz”, ung. återupplivad
jazz, brukar man kalla den
rörelse inom jazzen som uppstod
i USA runt 1940 som en reaktion
mot 30-talets överarrangerade
storbandsmusik och swing. Man
sökte upp de New Orleans-musiker
från det tidiga 1900-talet som
fortfarande levde och kunde
spela (i många fall hade de hållit
upp i många år p g av problem
med tänder och ekonomi) och lät
dem göra skivinspelningar, och
man startade band som försökte
efterlikna King Olivers, Jelly Roll
Mortons och Louis Armstrongs stil.
Rörelsen nådde Europa i mitten
på 40-talet och i Sverige uppstod
en mängd s k skolband under
40- och 50-talen. I Storbritannien
utvecklades en speciell ”trad”-stil
med ett lättare, luftigare komp,
många sånginslag och frf allt livliga
11
tempon. Kända orkesterledare
var Chris Barber, Acker Bilk
och Kenny Ball. Det var denna
brittiska tradjazz som inspirerade
göteborgske trombonisten Pider
Åvall, när han 1961 startade sitt
band Papa Pider’s. Bandet blev
mycket populärt och framgångsrikt
och vann bl a ett antal
orkestertävlingar.
Bandet upplöstes efter drygt 25
år, men år 2008 beslöt Pider och
originaltrumslagaren Bo Lindgren
att starta om det, nu med till stor
del ny besättning. På den aktuella
cd:n spelar alltså det återupplivade
bandet återupplivad gammeljazz,
och denna nya version av bandet
har också börjat skörda stora
framgångar, inte minst genom att
man vann årets tävling i klassisk
jazz vid finalen i Stockholm för
några månader sedan.
Vad vi får höra på cd:n är pigg,
svängig och lättlyssnad traditionell
jazz spelad av skickliga och
samspelta musiker som alla har
varit med i branschen runt 50 år –
d v s alla utom trumpetaren Klas
Nilsson, som inte föddes förrän
ursprungsbandet hade funnits i sju
år. Å andra sidan är Klas Göteborgs
kanske mest mångsidige och
kompetente trumpetare och
har stor del i bandets friska och
tilltalande sound.
De 13 spåren bjuder på några
välkända tradjazzmelodier plus ett
par New Orleans-klassiker (Chimes
blues och Bugle boy march), en
gammal schlager (Pretty baby), en
gospel (He touched me, i ¾-takt),
Svend Asmussens signaturmelodi
(June night),
en skiffle-låt (Worried man blues)
och en country-ballad (Crazy).
Det mesta framförs ganska fritt,
”jammande”, men i Chimes blues
och Blue belles, goodbye (låten
heter så och inte så som det står
på skivfodralet – det är alltså
”sorgsna skönheter” och inte
”blåklockor” man säger farväl
till!) förekommer arrangerade
partier. Jag tror att bandet har
god kapacitet att utveckla den
sidan av sitt musicerande och att
detta skulle skärpa bandets profil
ytterligare.
Fyra av bandmedlemmarna
sjunger – alla bra - på totalt åtta
av spåren. På nästa cd förväntar
jag mig dock att man utnyttjar
Klas Nilssons välljudande stämma
mera.
Omslaget och ”tråget” till cd:n
pryds av en färgglad bild av
bandet, målad av ”naivisten från
Kållered”, Anders Hultman, bandets
banjoist och (vid live-spelningar)
käcke presentatör. – Skivan kan
beställas för 100 kr plus porto
genom trummisen Bo Lindgren på
adress [email protected]. – Läs, titta
på bilder och lyssna på bandet på
hemsidan www.papapidersjazzband.se
Bert Slättung
12
Leifs skivtips 2/13
Jag upptäckte när jag skulle skriva
detta skivtips att det är det 40:nde
i min regi. Jag blev nog mest
förvånad själv.
Den förste artisten i detta ”
jubileum” är batteristen Art Blakey
(1935-). I ett Quadromania-album
(4 CD-skivor) kallat ”Out Of Now
here” kan man höra Blakey i allt
från kvintetter till oktetter under
åren 1947-1980. Skivmärke
Membran 222409-444/A-D.
Nästa dubbel-CD är ägnad åt
trumpetaren Ruby Braff (19272003) och består ursprungligen
av utdrag från fyra LP-skivor plus
tre tidigare outgivna titlar med
Jimmy Rushing. Inspelningarna
är från 1957-59. Detta album
benämns felaktigt ”Ruby Braff,
Three Classical Albums plus Jimmy
Rushing & The Newport All-Stars”,
AVID Jazz AMSC 1011.
Basisten Ray Brown (1926-2002)
som solist I två olika storband kan
höras på nästa CD. De ursprungliga
LP-skivorna hette ”Ray Brown
with The All-Star Big Band, Guest
Soloist: Cannonball Adderley (från
1962) och Ray Brown/Milt Jackson
(från 1965). Märke Jazzplus,
06007 5340290.
Alternativa tagningar kan
verkligen låta bra. Den utmärkte
trumpetaren Buck Clayton (191191) plus ett storband spelar bl.a.
den gamla schlagern ”Min vän
spiken”. Denna mono-CD, ”Buck
Clayton, Jam Sessions From
The Vault” är från 1953-56 och
inspelad på CBS 463336 2.
Lite längre tillbaka i tiden,
nämligen under perioden 192340, spelade klarinettisten Johnny
Dodds (1892-1940) in det som
kan höras på detta Quadromaniaalbum (återigen 4 CD) kallat
”Clarinet Wobble” på Membran
222423-444/A-D.
När trumpetaren Clifford Brown
dog 1956 efterträddes han i viss
mån av mångas favorit, den
utmärkte Kenny Dorham (192472). Ett bra exempel på hans stil
kan höras på CD:n ”Una Mas”
(One More Time) med bl.a. Joe
Henderson och Herbie Hancock.
Märke Blue Note 7243 5 21228 2
0.
Lite svenskt som omväxling. Vår
altsaxgigant Arne Domne’rus
(1924-2008) har hedrats med en
s.k. minnesutgåva (för vilken gång
i ordningen?) kallad ”Guldkorn”.
CD:n omfattar inspelningar
från åren 1949, 50, 58 och 60.
Skivmärke Metronome 0927
45521-2.
13
Från åren 1934-35 kommer
dessa inspelningar med den
glade trumpetaren Wingy Manone
(1900-82). CD:n innehåller många
titlar som jag aldrig hört talas om
tidigare. Skivan heter ”The WIngy
Manone Collection Vol. 3, 193435”. Märke Collector’s Classics
COCD -5.
Från Monterey Jazz Festival
1963 kan vi höra trombonisten
Jack Teagarden (1905-64)med
familj och vänner på skivan ”A
Hundred Years From Today”. Pee
Wee Russell och Gerry Mulligan
medverkar bl. a. Märke Memphis
Archives MA7010.
Altsaxofonisten Art Pepper (192582) överraskar mer och mer för
varje gång. Jag har fått tag i en CD
som jag tyvärr inte kan datera alls
när det gäller inspelningarna. Jag
gissar på 1957 och framåt. Original
Jazz Classics OJCX 004.
Som avslutning har jag en dubbelCD med ”The World’s Greatest
Jazz Band” från Manchester’s Free
Trade Hall, 1971. Bandet innehåller
bl.a. Yank Lawson, Billy Butterfield,
Bob Haggart, Bud Freeman m.m.
Arbors Jazz ARCD 19343
.
Leif Wockatz
14
Program 2013
Classic Jazz Göteborg
Villa Belparc, Slottsskogen
9 .7 Red Wing Band
16.7 Sir Bourbon Dixieland Band
23.7 Morethan Jazz Quartet - MJQ
med Sonja Davenfors
30.7 Skoogzsällskapet med Johanna Hjort
20.8 Vintage Jazz Big Band
Kulturkalaset, Kungstorget
13.8 Dixieland Rednecks
18.8 Sir Bourbon Dixieland Band
18.8 Foggy Bottom Classic Jazz Band
Kulturkalaset, Incontro (Sv Mässan)
16.8 Tina Rahm Quintet
17.8 Sweet Six
s/s Marieholm
17.9 The Novelty Band
1.10 Fader Bergs New Orleans Band
29.10 Swing med Lisbeth
12.11 Jazz Itch
26.11 The Entertainmen
10.12 Juljam med attraktioner
15
Stena Danica
19.9 Peoria Jazz Band
24.10 Swing Brothers
21.11 Gothenburg Swing Society
19.12 Sweet Six
Restaurang Kapellet
11.9 Sir Bourbon Dixieland Band
18.9 Swingx
25.9 Papa Piders Jazz Band
2.10 Instant Swing
9.10 Foggy Bottom Classic Jazz Band
16.10 Riverside Jazz Band
23.10 More Than Jazz Quartet med
Sonja Davenfors
30.10 Red Wing
6.11 Swingbrothers
13.11 Happy Jazzband
20.11 Dixieland Rednecks
27.11 Max Lagers New Orleans Stompers
4.12 Gothenburg Swing Society
11.12 Peoria Jazzband
18.12 The Board Band
Kolla på vår hemsida www.classjazz.se för
aktuell information!
•
16
Wågerman reder ut jazzens väg till kyrkan
Jazz at Vespers : jazz och religion
/ Ingemar Wågerman ; Hönö, Eget
förl., 2013, 197 s., ill. ISBN 978-91637-2274-5
”Man kan inte förstå jazzen
utan att taga hänsyn till trenne
betydelsefulla fakta beträffande
dess tillkomst: 1. Den har skapats
av negrer. 2. Den har skapats av
berusade negrer. 3. Den har skapats
av berusade negrer i bordellmiljö.”
Så skrev i mitten av 40-talet en
viss lektor Erik Walles i sin pamflett
”Jazzen anfaller”, ett uttryck för
den rädsla och avsky många då
kände för jazzen, den depraverade
musik som hotade att förstöra unga
mänskors rena sinnen.
Hur kom det sig då att denna
syndens och okulturens musik
hittade vägen till de renaste av
alla rena lokaler, kyrkorna och
församlingshemmen? Hur kom
det sig att psalmer, andliga visor,
gospels och spirituals blev delar av
standardrepertoaren för de flesta
traditionella jazzband?
Det finns inte mycket skrivet om
detta intressanta ämnesområde,
och det som i bästa fall finns är
kortfattat och inriktat på enstaka
orkestrar och musiker.
I ett standardverk som den 1.358
sidor tjocka New Grove dictionary
of jazz letar man förgäves efter
artiklar om jazz och religion, jazz
och kyrkomusik etc. Nu har den
målmedvetne och flitige musikern
och jazzhistorikern Ingemar
Wågerman samlat, analyserat och
systematiserat vad som trots allt
finns utgivet (både i text och på
skiva) och värderat och kritiserat
materialet och kompletterat det
med sitt eget stora vetande.
Wågerman verkar ha ett
gammalt och genuint intresse
för förhållandet mellan religion
och (jazz)musik, han är – som
han själv skriver – ett ”Guds
barnbarn” och har växt upp med
och präglats av Frälsningsarméns
musik på Hönö i Göteborgs norra
skärgård (där han också numera
bor), och som pianist är han
sedan länge verksam i Göta/Gota
River Jazzmen, som troligen är
det svenska jazzband som har
allra flest religiösa melodier på
repertoaren.
Boken inleds med ett antal
diskuterande och analyserande
kapitel om jazzens rötter (”Den
religiösa musiken hade en
avgörande betydelse för jazzens
uppkomst”), om definitioner
av begreppen ”blues”, ”hymn”,
”gospel”, ”(negro) spiritual” och
”dirge”, om brassbanden i New
Orleans och deras repertoar
av bl a religiösa melodier, om
förhållandet mellan jazz och
religion i USA och Sverige före
och efter andra världskriget och
om likheter och skillnader mellan
jazzmelodier och religiös musik.
Här får man t ex veta att ”de
första rena jazzinspelningarna av
religiös musik stod Sam Morgan’s
band för 1927, då åtta låtar
spelades in för Columbia” och
att det var Louis Armstrong som
den 13 maj 1938 (det var alltså
75-årsjubileum nyligen!) gjorde
den första jazzinspelningen av det
som ibland kallas ”världens mest
17
kända jazzlåt”, ”When the saints
go marching in”.
Här finns också i detalj redogjort
för förhistorien till, genomförandet
av, repertoaren vid och följderna
av det nästan osannolika som
inträffade den 22 mars 1953: en
gudstjänst med svarta jazzmusiker
från New Orleans, George Lewis’
band, i en vit kyrka i nordöstra
USA, Holy Trinity Episcopal Church
i Oxford, Ohio, en jazzhistorisk
händelse som turligt nog spelades
in och finns utgiven i olika
versioner, en med titeln ”Jazz at
Vespers”, vilket ju också är titeln
på Wågermans bok. ”Vesper(s)”
heter på svenska ”aftonsång”,
alltså en sen gudstjänst, och
”Jazz (at) Vespers” har – skriver
Wågerman - senare ”kommit
att beteckna en jazzkonsert på
eftermiddagen eller kvällen”.
Klarinettisten George Lewis och
hans band, som då innehöll
legendarer som ”Kid” Howard på
trumpet, Jim Robinson på trombon
och ”Slow Drag” Pavageau på bas,
blev alltså pionjärer och inledde
utvecklingen mot ett allt närmare
samarbete mellan (vissa) jazzband
och (vissa) kyrkor och religiösa
samfund, en utveckling som varit
märkbar inte minst i Sverige. Jazz
i kyrkan har dock inte överallt
mötts med glädje och än idag finns
tveksamhet och direkt motstånd
på en del (men allt färre) håll.
Bägge parter kan dock dra nytta
av samarbetet, skriver Wågerman,
kyrkorna genom att ”antalet
kyrkobesökare vid jazzkonserter
och –gudstjänster brukar vara
betydligt större än vid vanliga
gudstjänster” och musikerna
18
genom att ”i kyrkan lyssnar
publiken” i stället för att dricka
öl och prata. Dessutom är det så
(det kan jag personligen intyga)
att ”speltillfällena för traditionella
jazzband har minskat” och att
”kyrkan är en av de få platser där
man välkomnar den traditionella
jazzen”.
Men boken är också till stor del
ett uppslagsverk, sid. 76–152
upptas av en imponerande lista på
(sannolikt, jag bara höftar) 7-800
”melodier med religiös anknytning
som spelats i jazzversioner av
band i den traditionella genren”,
alfabetiskt ordnade efter titeln
(eller första textraden) och
med uppgifter om tillkomstår,
kompositör, textförfattare och
”första … kända traditionella
jazzinspelning och i vissa fall
tidigaste gospelinspelning”, en lista
som kommer att bli till stor nytta
inte minst när man söker fakta att
skicka till STIM och NCB om låtar
man spelat på scen och/eller spelat
in.
Listan inleds lite överraskande med
en ganska modern komposition,
Thad Jones’ ”A child is born”
från 1970 (jag avstår f ö från att
kommentera den kanske praktiska
men icke-biblioteksmässiga
alfabetiseringen av bestämd och
obestämd artikel) som visar sig
ha spelats in av Carnegie Jazz
Band, och den avslutas med
Frälsningsarmésången ”Över
mörka djup”, som Wågermans eget
band Göta/Gota River Jazzmen
spelat in men ännu inte gett ut.
Däremellan kan man läsa längre
eller (i de flesta fall) kortare
notiser om allt från Amazing
grace, Go down Moses och Lily of
the valley till Tryggare kan ingen
vara och Walking with the King.
I boken finns också en förteckning
över ca 200 ”album med
religiösa jazzinspelningar (främst
traditionell jazz)”, av förklarliga
skäl av främst skandinaviska och
brittiska band och musiker. En
litteraturförteckning och ett par
register över behandlade melodier,
personer och jazzband avslutar
detta välstrukturerade verk, som
upphovsmannen har all heder av
och som vi läsare och användare
har anledning att glädjas åt. – För
ett par år sedan gav Wågerman
ut en fyllig volym om historia och
historier kring ”den traditionella
jazzen i Göteborg med omnejd”
betitlat ”Down by the riverside”.
Det kan inte hjälpas att man med
viss förväntan undrar vilket som
blir den produktive Wågermans
nästa projekt…
For the benefit of English readers
I might add: The book is written
in Swedish, but the author will
enclose a CD with an English
translation.
Boken kostar 250 kr inkl porto
inom Sverige och 350 kr till
utlandet. Beställning kan ske via
adress: [email protected]
Läs mer om boken och om
Ingemar Wågermans andra
projekt på hans hemsida www.
jazzhistoria.se/
Bert Slättung
19
Vintage Jazz Big Band släpper CD
med sitt Armstrong-program
Vintage Jazz Big Band har mycket
välförtjänt haft stora famgångar
med sitt program baserat på Louis
Armstrongs repertoar. Programmet
tillkom under framlidne kapellmästaren Rolf Sundbys tid., och
fanan förs nu vidare med bravur
av bandet. Inte minst framgick
detta mycket väl vid den succéartade konserten på Stora Teatern i
november i fjol.
Mot bakgrund av detta är bandets nya CD extra välkommen. På
skivan presenteras höjdpunkterna
från Armstrong-programmet. Enligt
mitt förmenande är detta den
bästa CD:n i Vintages produktion.
En recension kommer i nästa nummer av Jazzbladet.
Som numera brukligt är hade Vintage ett releaseparty. Detta ägde
rum på Restaurang Kapellet, där
en mycket talrik (93 betalande)
och entusiastisk publik bjöds på
såväl mousserande vin som ett
Vintage Jazz Big Band i absolut
högform.
Trots avsaknaden av en regelrätt
recension tar jag mig friheten att
varmt rekommendera den här
CD:n! Lämpligen kotaktar man
därvid Johnny Korner för att beställa. Johnny har epost
[email protected]
Bosse Alftenius
20
Jazz & Gospel i Alingsås
Jazzfestivalerna i Alingsås brukar
ha ett tema. I år var det ”Jazz
& Gospel á la New Orleans”
som gällde. På fredagen och
lördagen var det jazzen som
dominerade medan en stor del
av avslutningsdagen bjöd på
gospel i Alingsås nya idrottsoch evenemangs arena ESTRAD.
Redan på söndagsförmiddagen
firade Alingsås Missionsförsamling
sin gudstjänst där. 700 besökare
kom och Red Wing Band med
Brian Carrick såg till att det bjöds
på gospel, såväl före som under
gudstjänsten.
På söndagskvällen var det dags
för en verklig höjdpunkt – GOSPEL
NIGHT. Den var själva avslutningen
på tre dagars ESTRAD-invigning
och blev en kulmen på denna.
Ledningen för Estrad hade bjudit
in Alingsås Jazzsällskap till ett
samarbete och det blev också
avslutningen på vår jazzfestival.
Vi hade bjudit in ca 250 sångare
som skulle ingå i den stora
gospelkören vilken kompades
av proffsiga lokala musiker och
leddes av alingsåsaren Sara
Mjönes. Estrad hade engagerat
de välkända Triple & Touch som
stod för musikarrangemangen.
Generalreapet orkester/kör skedde
ett par timmar före konserteA.
Ca 2000 besökare och deltagare
fick njuta av en fantastisk konsert
med ljus och ljud, tror knappast att
Eurovisionsfinalen kan överträffa
detta. All sång och allt spel var live
och skapades just då.
Gospel Night invigdes av Klas
Lindquist & Ulf Johansson Werre
Band. Det blev succé direkt och
många besökande som aldrig
lyssnat på jazz föll direkt för det
proffsiga bandet. Är det sånt här
ni sysslar med på jazzfestivalen
så måste vi gå på den nästa år –
var reaktionen från många som
aldrig drabbats av jazz tidigare.
Efter det kom Triple & Touch och
tog över scenen tillsammans med
den månghövdade kören. Klas och
Werre gjorde även senare ett par
bejublade inhopp. Efter drygt 2,5
timmars gospelextas var det dags
att börja dra sig hemåt.
Det led mot natt, men snart var
det morgon den första dagen
efter den trettonde jazzfestivalen
i Alingsås. Nu planerar vi för 2014
års Jazzfestival. Alla som var
med i år kommer säkert tillbaka
och ”knör” vi lite får vi plats med
ytterligare ett par hundra.
Tack till alla medverkande,
funktionärer, sponsorer och
besökare från jordens alla hörn
som gör vår festival möjlig.
Keep swinging!
Alingsås Jazzsällskap/Hans
21
Alingsåsfestivalen för trettonde
gången
Så har då den trettonde
Alingsåsfestivalen avslutats. För att
summera mina intryck tar jag hjälp
av Alingsås Jazzsällskaps senaste
nyhetsbrev, där Hans Zakrisson
bl.a. skriver: Ӂrets Jazzfestival
är över och som vanligt blev det
en stor fest. Såväl besökare som
musiker har visat sin uppskattning.
Alingsås Jazzfestival räknas
numera som en av de allra bästa
inom genren. Jazzscenerna, urvalet
av artister, bemötandet mm får
höga poäng”. Och jag instämmer
till fullo med Hans – det blir tio
poäng, kanske t.o.m. elva, av tio
möjliga!
Det är alltid med lika stor
förväntan jag styr kosan till vår
grannstad i öster. Det är dessutom
den första festivalen för året,
och tänk vad jag och alla andra
jazzdiggare har längtat efter
levande musik under en lång kall
vinter. Den här festivalformen,
med jazzmusik i två våningar
under tre dagar på First Hotel
Grand (det kunde förresten gärna
vara ytterligare en våning!) är
prefekt för många gamla trötta
ben. Vill man röra på sig kan man
dessutom bege sig till någon av
konserterna i Missionskyrkan,
ca 10 minuters promenad
från hotellet. I år fanns även
möjligheten att delta i invigningen
av den nya flotta arenan Estrad,
belägen ett stenkast från hotellet.
Där gavs en välbesökt Gospel
Night på söndagskvällen, som jag
tyvärr inte kunde gå på pga. andra
åtaganden.
Västsvenska orkestrar har man
alltid möjlighet att höra lite då och
då under året, så jag försökte som
vanligt koncentrera mitt lyssnande
till festivalens ”utsocknes” band.
Jag hade därför gjort upp en liten
lista på några band, som man inte
hör så ofta, men med ett undantag
– Second Line Jazzband från
Göteborg.
Second Line har jag visserligen
gott om möjligheter att höra i och
omkring Göteborg, men det är
ett band som man kan lyssna på
hur ofta som helst – det är helt
enkelt ett ”måste”. Repertoaren
är aldrig den samma från gång
till gång. De här ytterst skickliga
musikerna (en enskild presentation
är väl knappast nödvändig) bjuder
ständigt på nya överrask­ningar i
form av musikaliska riktningar –
och dessutom gör de det väldigt
bra! Och konserter­na på den
här festivalen var absolut inget
undantag. Det är full gas från
början till slut, men som vanligt
gäller det att vara på plats i god
tid annars hamnar man långt bak
i lokalen och missar mycket av det
roliga.
Second Line i all ära, men
mina favoriter under denna
festival blev ändå PS Swingband,
en Django-inspirerad kvartett
med musiker från Silkeborg och
Ålborg i Danmark. PS står för
Per Sørensen, kapellmästare och
gitarrist. Övriga medlemmar är
Kim Mouritzen, gitarr; Esben Kjær,
violin och Torben Nickelsen, bas.
22
Per inledde med att skapa en
direkt­kontakt med den fulltaliga
lyssnarskaran, som – i varje fall
på de främre bänkra­der­na där jag
satt – till stor del verkade bestå
av glada danskar. Sedan började
bandet svänga… Och som det
svängde i Django-, Goodman- och
Asmussen-repertoaren!!! Jag hörde
bandet både på fredagskvällen och
på lördagseftermiddagen – och jag
som egent­ligen inte är så förtjust
i swingmusik. Lördagskonserten
blev utan tvekan festiva­lens
höjdpunkt för min del. Det var
länge sedan jag hade så trevligt –
och skrattade så mycket – på en
jazzkonsert.
Och extra glatt och trevligt blev
det när festivalens andra danska
band, Red Hot Four + 2, förenade
sig med PS i några nummer. Lägg
PS Swing­band på minnet – det är
ett band som ni verkligen måste
lyssna på när tillfälle ges!
På min lilla ”att höra-lista” stod
också Røshnes Jazzband från
norska Sandefjord i Vestfold fylke.
Røshnes har jag hört tidigare,
bl.a. i Valstad kyrka för några år
sedan. Instrumenteringen och
repertoaren är den traditionella
och musikerna i Røshnes är Geir
Ellefsen, trumpet; Knut Rømo,
klarinett; Jørn Johannessen,
klarinett och saxar; Johnnie
Harper, banjo; Hans Mangne Enge
Hansen, tuba och Knut Stenersen,
trummor. Jag tyckte konserterna
var aningen stela, trots skickliga
musiker och många bra nummer,
och jag saknade den där direkta
publikkontakten som både Second
Line och PS Swing­band har
förmåga att skapa.
Nästa band på listan var Red Hot
Four från Silkeborg i Danmark,
som under denna festival utökats
med två gästmusiker och då kallar
man sig givetvis Red Hot Four +
2. De fyra ordinarie medlemmarna
är Steffen Juul Hansen, klarinett
och altsax; Ib Haagen, banjo;
Torben Nickelsen, bas (han spelar
även i PS Swingband) och Lars
Meidal, trum­mor. ”+ 2” bestod
denna gång av trombonisten Finn
Burich och Jan Nielsen på piano.
RHF har jag hört flera gånger
tidigare på både Alingsås- och
Göteborgsfestivaler. Det är ett
litet trivsamt gäng som spelar en
trall- och stampvänlig revivaljazz
med rötter i New Orleans och att
RHF under festivalen utökats till en
sextett gjorde inte bandet sämre
på något sätt.
Sista band på min lista var en
svensk-dansk grupp bestående
av Klas Lindquist på klarinett
och altsax, Ulf Johansson Werre
på piano och trombon samt den
danske gitarristen Jacob Fischer.
Den här trion kompades av
göteborgarna Anders Winald och
Jörgen Svensson på trummor
respektive kontrabas. Ulf och
Klas, liksom Anders och Jörgen,
gjorde succé på Alingsåsfestivalen
för några år sedan, men då
tillsammans med en annan dansk
gitarrist, Ronald Andersen. Det
behövs väl knappast någon
närmare presentation av Klas och
Ulf, två näst intill legendarer inom
svensk jazzmusik. Gitarristen
Jacob Fischer från Köpenhamn
var däremot en ny och intressant
bekantskap. Konserter­na med
den här gruppen präglades av en
23
nästan lekfull högklassisk jazz –
tänk att det kan verka så enkelt,
och ändå låta så fantastiskt bra!
Av övriga festivalband hann
jag bara med att höra Brian’s GL
Quartet och Red Wing Band i några
nummer. Carling Family Band och
Peoria Jazzband missade jag tyvärr
helt och hållet, liksom söndagens
Gospel Night, men så är det nästan
alltid på jazzfestivaler – man kan
helt enkelt inte hinna med allt, ofta
inte ens det som planerats.
Enligt det senaste nyhetsbrevet
från Alingsås Jazzsällskap är
planeringen för 2014 års festival
redan igång, så boka redan
nu in dagarna 25-27 april.
Då är det dags för den 14:e
Alingsåsfestivalen. Och håll
en koll på hemsidan på www.
alingsasjazzsallskap.org, där det så
småningom kommer att dyka upp
vilka band som kontrakterats.
Bengt Johansson, Göteborg
Kort rapport från
Silkeborgfestivalen
Årets Riverboat JAZZ Festival genomfördes traditionellt i Silkeborg
på Jylland 27-29 juni. Orkesterstandarden i år var mycket hög.
Dock måste särskilt framhållas vårt
eget Second Line Jazzband som
genomförde en lysande konsert på
BindslevPlads. Alla medlemmarna
var i högform och Niklas Karlsson
fick publiken att tända till med sina
svensk-danska skämt. De individuella musikaliska prestationerna var
outstanding och fick åhörarna i extas. Avslutningsvis hoppade några
dansare upp på scenen. Häftigt.
Flera extranummer spelades och
svetten lackade.
Esben Just Trio med Jerry Lee
Lewis-kopian Esben Just och
hans trummis framförde en
fantastisk musikalisk happening.
Även nu jublande gensvar från
publiken. Vi avslutade kvällen
med att lyssna på The Harlem
Blues Jazz Band, som anses vara
världen mest autentiska jazzband
dvs ikonstatus på dessa grånade
gentlemen. Dessa framförde
swing musik från 20-30 - talen.
Oerhört njutbart. Besök gärna
denna festival nästa år där Silkeborg bjuder till musikalisk fest.
Pia Svanbom
och Ingemar Nyman
24
Göteborgs Jazzfestival 23 - 25 aug 2013:
25-års jubileum
Band och Artister 2013
• Tricia Boutté (USA)
• New Orleans Delight (Danmark)
• Marilyn :Keller (USA)
• Papa Bues Viking Jazz Band (Danmark)
• Budapest Jazz Steps Band (Ungern)
• Doc Houlind New Orleans All Stars (Danmark)
• Oriental Jazzband (Holland)
• Frazzes New Orleans Stompers (Sverige/Danmark)
• Isabella Lundgren (Sverige)
• Jazzin’ Babies (Norge)
• Classic Jazz Quartet med Klas Lindquist (Sverige)
• Second Line Jazzband (Sverige)
• Max Lagers New Orleans Stompers (Sverige)
• Mystos Hot Lips (Sverige)
• Vintage Jazz Big Band (Sverige)
• Sir Bourbon Dixieland Band (Sverige)
• Peoria Jazzband ((Sverige)
• Ocean Brass band (Sverige)
• Red Hot Mamas (Sverige)
• Swing Brothers (Sverige)
• Tubasextetten (Sverige)
• Sweet Feet (Sverige)
25
Fredag 23 augusti 2013
Med reservation för ändringar.
Kl 18 Parad på Avenyn från Valand till invigningen på Götaplatsen
Bankettsalen, Elite Park Avenue Hotel (entré utan festivalsbiljett 220 kr
för både Bankettsalen och Taubesalen)
Kl 19-21.30 Oriental Jazzband
Kl 22-00.30 Doc Houlind All Stars med Tricia Boutté
Taubesalen, Elite Park Avenue Hotel (entré utan festivalsbiljett 220 kr för
både Bankettsalen och Taubesalen)
Kl 19.30-21.45 Tubasextetten
Kl 22-00.30 Sir Bourbon Dixieland Band
Valand: (entré utan festivalsbiljett 200 kr)
Kl 19-21.30 Budapest Jazz Swing Step Band
Kl 22-00.30 Second Line Jazzband med Klas Lindquist
Scandic Opalen: (entré utan festivalsbiljett 200 kr)
Kl 19-21.30 Frazzes New Orleans Stompers
Kl 22-00.30 New Orleans Delight med Marilyn Keller och Derek Winters
Lördag 24 augusti 2013
Kl 12 Parad på Avenyn från Valand till Götaplatsen
Bankettsalen, Elite Park Avenue Hotel (entré utan festivalbiljett 250 kr
för både Bankettsalen och Taubesalen)
Kl 14-15 Classic Jazz Quartet med Klas Lindquist & Isabella Lundgren
Kl 15.30-16.30 Doc Houlind All Stars med Tricia Boutté Kl 17-19.30 Classic Jazz Quartet med Klas Lindquist & Isabella Lundgren
Kl 20-22 Jazzi’n Babies
Kl 22.30- 01 Papa Bues Viking Jazzband (Papa Bue in memorial)
Taubesalen, Elite Park Avenue Hotel (entré utan festivalbiljett 250 kr för
både Bankettsalen och Taubesalen)
Kl 14-17 Mystos Hot Lips
Kl 17.30-20 Peoria Jazzband
Kl 20.30-23.30 Swing Brothers
Kl 23.30-? Jamsession
26
Valand: (entré utan festivalbiljett 250 kr)
Kl 13-14 Peoria Jazzband
Kl 14.30-15.30 Oriental Jazzband
Kl 16-18.30 Max Lagers New Orleans Stompers
Kl 19-21.30 Second Line Jazzband
Kl 22-24 Frazzes New Orleans Stompers
Scandic Opalen: (entré utan festivalbiljett 220 kr)
KL 12.30-13.30 Frazzes New Orleans Stompers
Kl 14-16 Ocean Brass Band
Kl 16.30-17.30 Jazzi’n Babies
Kl 18-19 Red Hot Mamas
Kl 19.30-21.30 Oriental Jazzband
Kl 22-00.30 Doc Houlind All Stars med Tricia Boutté
Betlehemskyrkan: (entré med festivalbiljett eller GP Läsvärdet 170 kr,
annars 270 kr)
kl 13-14.20 New Orleans Delight med Marilyn Keller och Derek Winters
Söndag 25 augusti 2013
Valand: (entré utan festivalbiljett 160 kr)
Kl 12-13 Second Line Jazzband
Kl 13.15-14.15 Max Lagers New Orleans Stompers
Kl 15.30-16.30 Oriental Jazzband
Scandic Opalen: (entré utan festivalbiljett 150kr)
Kl 12-14 Jazzi’n Babies
Kl 14.30-16.30 Vintage Jazz Big Band
Betlehemskyrkan:
Kl 11 Gudstjänst med Oriental Jazzband (fri entré)
Kl 17 Grand Finale med Second Line Jazzband & Isabella Lundgren (entré utan festivalbiljett 180kr)
27
Red Hot Mamas - Götborgs svar
på Andrews Sisters!
BILJETTER
Beställ biljetter på [email protected] eller telefon 031-91 12
56 och hämta dem på festivalkontoret
på BIOGRAF ROY, Kungsportsavenyn
45, f o m fredag 23e augusti kl: 11.00
(ingen serviceavgift)
Biljetter till enstaka scener kan ej
bokas i förväg utan köps ”i dörren” på
respektive scen
Juniorbiljett:
Du som är under 30 år gammal kan
köpa en fredags- och/eller lördagsbiljett för endast 150 kr. Biljetten gäller
till alla konserter respektive dag utom
GP läsvärdet konserten på lördagen.
Rabatten kan endast fås på festivalkontoret på BIOGRAF ROY,
Kungsportsavenyn 45, f o m fredag
23e augusti kl 11
www.ticnet.se tel 0771-70 70 70
(serviceavgift tillkommer)
Pusterviks biljetter tel 031-13 06
80 (serviceavgift tillkommer)
Priser:
Tredagarsbiljett 760 SEK
Fredag 360 SEK
Lördag 440 SEK
Söndag 220 SEK
Tricia Boutté, fixstjärna från
New Orleans, framträder på
Göteborgs Jazzfestival Tricia
Boutté, fixstjärna från