Transcript Places for Making, Places for Taking. Metals in the Global World

Places for Making, Places for Taking. Metals in the Global World, 1630-1820.
Göran Rydén, IBF
Jernkontoret, vid Kungsträdgården i Stockholm, är den svenska stålindustrins
branschorganisation, och så har det varit sedan mitten av 1700-talet. 1747, närmare bestämt,
grundlade svenska brukspatroner en intresseorganisation som skulle underlätta exporten av
svenskt stångjärn, men som snart även kom att ägna sig åt låneverksamhet samt rådgivning i
tekniska frågor. Ännu idag handlar verksamhet främst om marknaden och teknikutveckling, men
en mindre del av Jernkontorets resurser används också till att bevara näringens långa och
mångskiftande historia. I deras ägo finns ett reseschatull från Sheffield. Det vackra
mahognyskrinet är tillverkat någon gång under 1830-talet, och det innehåller allt vad en
gentleman kunde behöva på resande fot; där finns silverdosor, saxar, manikyrverktyg samt
framförallt ett antal rakknivar. De senare var försedda med skaft av skal från sköldpaddor.
Metallerna i dessa redskap kom från Sheffield där silversmidet var omfattande, men där
ståltillverkning utgjorde den verkliga grunden för stadens välstånd och utveckling; från mitten av
1700-talet och ett sekel framåt var Sheffield världens främsta stålstad. Schatullet var ursprungligen
en gåva från en stålfabrikör i Sheffield till brukspatronen Erik August Michaelson på Skebo bruk
i Uppland. Intressant i sammanhanget är att rakknivarnas och saxarnas stål hade tillverkats av ett
stångjärn som hade sitt ursprung i Michaelsons egna hammarsmedjor på Skebo.
På flera sätt kan vi säga att detta reseschatull i sin litenhet innefattar många av de idéer som ligger
till grund för projektet Places for Making, Places for Taking. Metals in the Global World, 1630-1820. Till
en början kan man peka på den globala aspekten som innesluts i skrinet, med råvaror som
hämtats från olika delar av världen; mahogny kom från Centralamerika, sköldpaddsskalet från
idag okända, men varma, hav, silvret troligen från Latinamerika och stångjärnet från Sverige. Den
slutliga ”paketeringen” skedde, dock, i världens då starkaste ekonomi, Storbritannien, innan
schatullet skickades på en resa tillbaka till ett av dess många ”ursprung”. Skrinet pekare vidare på
ytterligare en viktig utgångspunkt för detta projekt, nämligen ambitionen att bättre länka samman
produktion med konsumtion, och samtidigt sammanföra den materiella världen med den talande
och tänkta. På ett påtagligt sätt kan man notera att Michaelson konsumerade sin egen produktion
när han mottog schatullet, en slags inneboende struktur i dessa rakknivar var faktiskt järn från de
egna smedjorna, men å andra sidan så var denna konsumtion en viktig del av hans eget skapande
av sig själv som en välrakad brukspatron. Projektet hämtar inspiration från den franska filosofen
Michel de Certeau, och dennes tankar kring ”the manipulation of users” och betoningen på
mänskliga praktiker och vardagslivet, men det gör så utifrån ett vetande att dylika tankegångar
också var en viktig del av det tidigmoderna tänkande. Daniel Defoe, för att ta ett exempel,
sammanförde självklart produktion med konsumtion i sin mest välkända publikation, Robinson
Crusoe, men han gjorde samma sak när han diskuterade det brittiska samhället. Det ligger nära
för oss idag att likställa begreppet ”trade” med handel, men Defoe tänkte mer som de Certeau,
och inneslöt såväl ”making”, som ”dealing” och ”using”. Den svenske Samuel Schröder,
initiativtagare till Fristaden i Eskilstuna på 1770-talet, tänkte i liknande banor och såg den
sammanflätade järnindustrin i Europa och runt Atlanten i termer av ett ”Jernsystem”.
Konsumtionen av redskap gjorda av järn, stål, koppar och mässings i de brittiska kolonierna, och
ofta satta i händerna på de afrikanska slavarna, skapade en brygga över Atlanten till Europa och
länkade samman metaller med socker, textilier men även den mänskliga lasten som kom från
Afrika.
Det moderna samhället brukar inte sällan gestaltas med Manhattans skyline, med dess skyskrapor
byggda kring ett skelett av stål, och ankomsten av detta samhälle skildras lika ofta av ett ånglok
som kommer fram till en station med vagnar på släp eller en oceanångare som anlöper New York
med Manhattan i fonden. Järn och stål löper som en röd tråd igenom dessa skildringar, och vi
kan även lägga till den koppartråd som utgjorde förbindelselänkar i telegraf- och telefonsystemets
förgreningar in i det moderna samhällets hjärta och vardagsliv. Den traditionella berättelsen av
detta samhälles framväxt handlar ofta om anläggandet av stora integrerade stålverk som i sin tur
bygger på ett fåtal viktiga innovationer. Det var i efterföljden till män som Bessemer, Göransson,
Siemens eller Martin, och deras nya stålprocesser, som stål till ett allt billigare pris kunde bli till
järnvägsräls, fartygsplåtar eller skyskrapornas balkar, och det var genom minst lika viktiga
utvecklingssteg som koppartråden kunde produceras till ett sjunkande pris. Kort sagt så har det
hävdats att det moderna samhället byggdes på strukturer konstruerade av metaller, och att dessa i
sin tur producerades i allt större volymer och till billigare pris, till följd av ingenjörers
”uppfinningsrikedom”.
Om, alltså, den traditionella bilden är av det moderna samhället byggt kring ett skelett av stål så
brukar samma bild peka på ett samhälle klätt i kläder av billiga bomullstyger; textilier och metaller
är de material som kännetecknar moderniteten och den revolution som skapade den. Under
senare år har emellertid denna bild av moderniteten och dess radikala genombrott tonat bort, och
istället beskrivs utvecklingen i mer långsamma och kanske harmoniska färger. Som en del i denna
process har järnet och kopparen långsamt förpassats till marginalerna av den kanvas som
historiker och andra forskare målat upp. Dagens diskussion om det moderna genombrottet
handlar mer om gradvis utveckling och människors långsamt förändrade konsumtionsvanor. Det
handlar inte längre om stål och billiga bomullstyger utan om en betydligt större palett av olika
former av textilier, ibland kompletterad av andra konsumtionsvaror, ofta med ett ursprung långt
bortom Europas horisonter.
Ambitionen med detta projekt är inte att ta avstånd ifrån den senaste forskningen kring
ankomsten av det moderna samhället, utan snarare att bygga vidare på de insikter som
framkommit, men att åter föra in betydelsen av metaller i denna diskussion. I relation till den
traditionella bilden av det moderna samhället har många forskare kommit att inse att textilier inte
endast utgjordes av billiga bomullstyger som framställdes i gigantiska bomullsspinnerier och
väverier i de snabbt växande fabriksstäderna, samtidigt som järn, stål och koppar förblivit
enhetliga material med vilka man skapade stora strukturer. Syftet med vårt projekt är att bidra till
en fördjupad förståelse för den långsamma utveckling som med tiden kom att innebära att billiga
metaller kom att utgöra grunden till det moderna samhällets skyskrapor och telefonsystem. En
viktig del i det samhälle som föregick denna utveckling är den centrala betydelse som metaller
även hade då. Michaelsons rakknivar belyser detta, men samma stål var också en central del i den
kirurgiska utvecklingen som tog fart med upplysningen, liksom i klockornas mekaniska fjädrar.
Ovan nämndes att stålverktyg, tillverkade av svenskt järn, användes av de afrikanska slavarna på
de amerikanska plantagerna, och europeisk koppar användes i de grytor i vilka sockret kokades.
Det förfinade möbelsnickeriet, liksom textilhantverket, hade inte varit möjligt utan redskap och
verktyg av metall. Som en jämförelse med det tidiga 1900-talets skyskrapor kan också nämnas att
kolonnerna längs Louvrens berömda östfasad hade ett skelett av järn och att även utsmyckningen
på Blenheim Palace också hölls samman av stora mängder järn.
Detta projekt har som ambition att undersöka betydelsen av metaller i det tidigmoderna
samhället, samt den utveckling som ledde fram till det moderna genombrottet. Naturligtvis är det
ogörligt att fullgöra detta i sin helhet, och avgränsningar är nödvändiga. Projektet kommer att
koncentreras kring tre typer av centrala noder, eller ”contact zones” som Mary Louise Pratt och
Kapil Raj valt att kalla dem. Dessa är de svenska bruken (som även inkluderar en liten stad som
Falun), västindiska plantager samt koloniala handelsstationer längs den afrikanska och indiska
kusten, s.k faktorier. I samtliga fall så handlar detta om rumsligt organiserade verksamheter,
centrerade kring ”manipulation by users”, som gradvis förändrades i riktning mot företeelser vi
känner igen från det moderna samhället. Bruken har av flera forskare setts som en slags
föregångsmodell för den svenska industrialiseringen, samtidigt som andra forskare pekat på
likheterna mellan plantagernas hårdföra organisering av produktionen och den kommande
industriella organiseringen. Vår tredje nod, faktorierna, utgör i sin språkliga form en föregångare
till det engelska ”factory”, och betyder i sitt latinska ursprung ”att göra”. Projektet handlar om att
göra metaller, under den tidigmoderna perioden, men även om att göra bruk av dessa. Det
handlar samtidigt om att detta görande och brukande också skapar och omskapar det samhälle
som människor levde i.
Projektet Places for Making, Places for Taking kommer att bedrivas av fyra forskare, och vara ett
samarbete mellan två universitet, Göran Rydén vid IBF, Uppsala Universitet, Chris Evans, vid
University of Glamorgan samt en doktorand vid vardera universitet. De bägge senare kommer att
rekryteras från första juli 2013. Integrerad i projektet är även Måns Jansson, doktorand i
ekonomisk historia vid Uppsala Universitet, som skriver en avhandling om yrkesskicklighet och
skolning inom den svenska metallmanufakturen kring Eskilstuna under 1700-talets senare hälft.
Projektet har erhållit finansiering från Riksbankens Jubileumsfonds speciella satsning på Forskning
om Förmodernitet. Sammanlagt har åtta projekt från olika discipliner beviljats medel inom ramen för
denna satsning, som delvis har ambitionen att förstärka kompetensen inom forskningen rörande
äldre perioder samt dess koppling till vårt nuvarande moderna samhälle. Som en del i denna stora
satsning önskar finansiären se regelbundna seminarier och samarbeten mellan dessa åtta projekt.