Transcript VINGSLAG 25 år - Kyrkslätts svenska församling

VINGSLAG
KYRKSLÄTTS SVENSKA FÖRSAMLING
1-2013
VINGSLAG 25 år
Nya vindar
i barnarbetet
Pyssel och pulkåkning
på sportlovslägret
på Lyan
Gemensamt
Ansvar hjälper
i Finland och
Kambodja
Ledande familjerådgivare Yvonne Terlinden:
”Att komma hit är ingenting att skämmas för”
AKTUELLT våren 2013 i
Kyrkslätts svenska församling
Palmsöndag 24.3 kl.12.00
Högmässa i Kyrkslätts kyrka med
Monica Heikel-Nyberg och Susann
Joki.
Stilla veckan
Tisdag 26.3 kl. 9.30 och kl.10.15
Orgelsaga för alla barn i Kyrkslätts
kyrka.
Onsdag 27.3 kl. 18.00
Passionsandakt på Stor-Raula i
Lappböle med Lars-Henrik Höglund
och Henrico Stewen.
Skärtorsdag 28.3
kl. 18.00 Mässa i Kyrkslätts kyrka
med Aino-Karin Lovén och Susann
Joki.
kl. 19.30 Mässa i Haapajärvi kyrka
med Aino-Karin Lovén och Susann
Joki.
Långfredag 29.3 kl.12.00
Gudstjänst i Kyrkslätts kyrka med
Monica Heikel-Nyberg,
Susann Joki och Henrico Stewen.
Påsktiden
Påskdagen 31.3 kl.12.00
Högmässa i Kyrkslätts kyrka med
Lars-Henrik Höglund, Susann Joki
och Henrico Stewen. Mikaelikören
medverkar.
Annandag påsk måndag 1.4
kl.18.00
Psalmgudstjänst i Kyrkslätts kyrka
med Aino-Karin Lovén
och Henrico Stewen.
Diakonins lopptorg
Silverhagen 6 i Gesterby, är öppet alla
onsdagar i april, därefter endast 22.5,
5.6, 3.7 och 7.8. OBS! Stängt 27.3.
Uteförsäljning
i Oasen och vid församlingens parkering den 31 maj kl.10 –13. Potatisgröt,
stickat, virkat, bröd, kakor, lotteri,
lopptorg m.m. Måndagsgruppen säljer
till förmån för missionen och tisdagsgruppen till förmån för diakonin i
församlingen.
Patina-försäljning
den 5 juni på torget kl. 9–13.
Försäljning av värdefullare
second hand-saker.
Sommarcafé
i Oasen kl.12–14:
Missionsfesten 2013
Välkommen på missionsfest till
Helsingfors 7– 9.6.2013!
Tema: ”Du har ett uppdrag”
Plats: Helsingfors mässcentrum
i Böle.
Anmälan: Ingen förhandsanmälan till
missionsfesten behövs, däremot ska
du anmäla dig till det svenska festkansliet i samband med ankomsten.
Festen arrangeras av Finska Missionssällskapet i samarbete med Matteus,
Johannes och Petrus församlingar.
Vägskäl
Stiftsdagar i Borgå stift
15 –17.11.
Goda skäl att ta vägen till Borgå!
Borgå stift 90 år
Huvudtalare:
Professor Werner Jeanrond
Pastor Liselotte J Andersson
Torsdag 20 juni grillfest.
Torsdag 25 juli plättkalas.
Torsdag 22 augusti pannkaksfest.
Plock ur programmet:
Stumfilmen Körkarlen (1921)
med levande musik
Historisk kavalkad i ton och ord
Seminarier
Festhögmässa
Läger på Dagö
Anmälningar 1.5–30.9
via stiftets webbplats,
www.borgastift.fi/stiftsdagar
13–15.9 på Hiumaa (Dagö) i Estland
tillsammans med Harju-Risti församling.
För närmare information kontakta
Birgitta Lindell, tfn 050-346 1489
­eller e-post [email protected]
Anmäl dig till frivilligt arbete
i din församling via hemsidan
www.helhjartat.fi
Övriga gudstjänster och evenemang: se www.kyrkslattsvenska.fi och Kyrkpressen!
2
LEDAREN:
INNEHÅLL:
ATT SJUNGA
MEDAN DET
ÄNNU ÄR MÖRKT
J
ag hörde koltrasten sjunga för
några dagar sedan. Talgoxen har
kvittrat en tid redan, grönfinkarna
likaså. Gråtruten har också kommit
och kollat isläget. Men ingenting går
upp mot koltrasten. Den har funnits
med i familjens liv som budbäraren om nytt liv, det första riktiga tecknet
på att våren och ljuset är på väg. Vi har kallat den Hoppets fågel.
Vi behöver budbärare om nytt liv. I kyrkans liv är det påsken som framom
andra helger bär bud om liv. Jesus besegrar lidandet och döden. Han visar
att livet alltid drar det längre strået. Därför firas påsken sedan gammalt just
på våren när livet återvänder. Påsken är i sig ett bud om liv.
Samtidigt förblir budskapet bara fromt prat om det inte får sippra in i
oss och bli verklighet. Vi håller på att tappa bort påsken i Finland. Det
är illa nog att allt färre vet varför vi firar jul. Men när påskens mening
försvinner kommer just meningslösheten i stället. Och hopplösheten. För
utan tron på att det finns en Gud som förvandlar det mest hopplösa till nytt
liv, är vi utelämnade åt oss själva och våra egna försök att överleva. Vi
kan försöka trösta oss själva och andra med att det nog skall ”ordna sig”
men någonstans vet vi att det inte riktigt stämmer. Fast förvånande ofta
händer det. Vad kan det beror på? Som rationella varelser borde vi inte tro
på något sådant. Vad är det för krafter som hjälper oss? Vi har antagligen
fått en första aning om att det trots allt finns en Gud som hjälper. Också när
vi inte tror på honom. Det är den aningen som måste få näring så att den
bär också när allt inte tycks ordna sig. Därför behöver vi börja gå i kyrkan
igen. Gå söndag efter söndag i högmässan tills budskapet börjar sippra in
i oss och tron föds. Övertygelsen om att Gud har allt under kontroll fast
ingenting tycks tala för det. Det sägs i Bibeln att tron övervinner allt. Men
då är det en tro som förankrad i Gud och hans löften och inte bara i att allt
skall ordna sig.
Birgitta Yavari skrev en gång att tron är den fågel som känner gryningen
och sjunger medan det ännu är mörkt. Det är just det som koltrasten gör.
Med sina kolleger rödvingetrasten och taltrasten är han den första som
sjunger i vårnatten. Guds folk kan ana ljuset och sjunger medan ondskan
ännu härjar. Eller sjukdomen eller hopplösheten. För Kristus har övervunnit de onda makterna. Gud bär oss igenom krisen och snart kommer
räddningen. Snart.
Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.
Psb. 532:1
Lars-Henrik Höglund, kyrkoherde
”Att komma hit är ingenting
att skämmas för”
4
Intervju med ledande familjerådgivare Yvonne Terlinden
Nya vindar i
6
barnverksamheten
Intervju med t.f.verksamhetsledare Jenny Åkerlund
Fart och fläng på
sportlovslägret på Lyan
Vingslag 25 år:
I begynnelsen var
Eimer, Regina, Sheila
och några till
8
10
Enkla handlingar
13
är viktiga
Birgitta Lindell berättar
om Gemensamt Ansvar
och sin resa till Kambodja
Pärmbild:
Tessa Sormunen gör en
trumma på sportlovslägret
på Lyan.
Foto: Yvonne Sandström
VINGSLAGS REDAKTION:
Lars-Henrik Höglund,
chefredaktör och
ansvarig utgivare
Sheila Liljeberg-Elgert, redaktör
Richard Elgert, layout
Maria Borg-Karlsson,
redaktionssekreterare
Redaktionens adress:
Kyrkslätts svenska församling
PB 26, 02401 Kyrkslätt
Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy
ISSN 0786-4868
Redaktionsråd:
Sigbritt Backman
Tove Fagerholm
Jonas Hermansson
Sheila Liljeberg-Elgert
Guy Nordström
3
”Att komma hit är inge
Familjerådgivnings­centralen­
i Kyrkslätt upprätthålls
sedan år 1987 av den finska
och svenska församlingen i
samarbete med Kyrkslätts
kommun. Sedan 15.11.2012
är Yvonne ­Terlinden ledande
familjerådgivare. Dessutom
jobbar familjerådgivarna
Ulla ­Andersson och Raija
Forsbacka vid centralen.
Y
vonne Terlinden är teologie doktor­
och psykoterapeut och har gått kyrkans familjerådgivarutbildning. Hon
är bosatt i Karis tillsammans med
sin familj och innan hon kom till
Kyrkslätt arbetade hon sedan år 2007
vid familjerådgivningscentralen i
Raseborg.
Hon berättar att det kyrkliga familje­
rådgivningsarbetet i vårt land startade
1944, då prästen Matti Joensuu såg
det ökande antalet skilsmässor i
krigets spår och satte in en annons
i tidningen: ”Älkää erotko, tulkaa
keskustelemaan!” (”Skilj er inte, kom
och diskutera!”)
– Det finns ett stort behov av familjerådgivning både på finska och
svenska. Överhuvudtaget finns det ett
intresse för att vårda sina relationer.
Vi försöker hjälpa alla som kontaktar
oss. Vi samarbetar med den kommunala familjerådgivningen i Kyrkslätt,
där man främst stöder familjer med
barn under 12–13 år. Församlingarnas
familjerådgivning är mer inriktad på
att stöda parrelationen, vi jobbar alltså
i första hand med vuxna, berättar
Yvonne Terlinden.
Stöd åt par och familjer
– Målet är att stöda par och familjer
så att de kan lära sig nya metoder att
möta svårigheter och använda sina
resurser. Vi arbetar genom individual4
– Att komma hit är ingenting att skämmas för, det är som att gå
till tandläkaren, ett ställe att gå till när man upplever att man inte
kommer vidare på egen hand och relationen börjar ”värka”. Därför
finns vi här på familjerådgivningscentralen, säger familjerådgivare
Yvonne Terlinden. Foto: Timo Hormio.
samtal, par-, familjediskussioner och
gruppdiskussioner och ger arbetshandledning och utbildning i frågor
som gäller vårt område. Familjerådgivningen är gratis och rådgivarna har
tystnadsplikt. Man behöver inte vara
rädd för att det man säger förs vidare,
samtalen rapporteras inte till myndigheter och registreras inte i ens papper.
Till familjerådgivningscentralen
kommer människorna både självmant
och via kontakt med den kommunala
familjerådgivningen, eller så har man
sökt information på nätet eller fått tips
av bekanta. Personer i alla åldrar tar
kontakt med oss, men de flesta som
tar kontakt är i åldern 30–49 år. Man
söker hjälp när man har problem med
parrelationen, då en relation upphör
eller när omständigheterna annars
känns för tuffa, när man funderar på
skilsmässa, har kört fast i gräl eller
nting att skämmas för”
fastnat i stumhet och dålig kommunikation, känner oro för hur barnen
mår eller grubblar över livets mening
och mål.
Snabb hjälp vid akut kris
– Just nu har vi inte långa väntetider, man får tid inom några veckor.
Är det akut kris får man tid snabbt.
Vissa toppar i besökarantalet märks
före semestertiden och på hösten när
det blir mörkt. 43 % av besökarna är
män – andelen män som tar kontakt
ökar, vilket är positivt.
Antalet samtal varierar. Man avgör
själv när man tycker att man har nått
det man sökte. En del är nöjda efter
några samtal, andra behöver ett halvt
år eller ett år. Man kan också komma
mer sällan, t.ex. boka tid för ”årlig
besiktning”.
Kristen grund – men ingen
trugar tro på någon
Vem som helst kan ta kontakt, vi hjälper dem som behöver hjälp och frågar
inte om man hör till församlingen. Vi
betjänar alla kyrkslättsbor oberoende
av tro och livsåskådning och respekterar allas övertygelse. Här blir man
inte påprackad tro, men arbetet sker
på kristen grund. Vi diskuterar nog
trosfrågor om någon vill det.
Det stämmer inte heller att man
inte kan komma hit om man redan
är övertygad om att man vill skilja
sig. Alla tas emot, gifta eller sambor,
samkönade par, det är ingen skillnad.
När en relation tar slut är det ju känslomässigt samma process när man går
skilda vägar, oberoende om man är
sambo eller gift. Också ensamstående
tas emot. Många längtar ju efter en
relation som de inte har.
Balans i vardagen
under ”rusningsåren”
– Vi behöver alla balans i vardagen.
Människor i dag arbetar ofta för
mycket, det har negativa konsekvenser för relationerna i familjen och det
egna välmåendet. Man överlastar sig
själv tidigt i livet, under kravfyllda
livsskeden. Allt som man tror att man
måste hinna med under livets ”rusningsår” ger lätt upphov till konflikter.
Vi är barn av vår tid och fattar beslut
utan kritisk reflexion. I vår tid tar vi
lätt för mycket på oss och fattar beslut som inte är hälsosamma för våra
relationer, säger Yvonne Terlinden.
I dag lever människor i aktiv ålder
ofta ett utmanande liv, där man ska
försöka pussla ihop jobb, barn, husbygge och egna föräldrar som blir
äldre och behöver mer hjälp. Det är
ett tufft skede i livet – blir det fnurror
på tråden i parrelationen har man inte
marginaler att hantera det. På familjerådgivningscentralen kan vi per gång
erbjuda en dryg timme tid att prata
ostört med varandra, en tid som man
har till sitt eget förfogande.
Yvonne Terlinden anser att det är
en chimär att man i dag skiljer sig
för lättvindigt. Man går kanske i
stället in i relationer för lättvindigt.
Man hamnar kanske ihop av misstag,
utan att tänka efter, flyttar ihop innan
relationen var färdig för det och ger
sedan lätt upp. Nyfamiljer har sina
egna frågor att fundera på. I många
relationer finns ju flera nuvarande
och tidigare partners, egna barn och
”bonusbarn” involverade.
tandläkaren, ett ställe att gå till när
man upplever att man inte kommer
vidare på egen hand och relationen
börjar ”värka”. Därför finns vi här på
familjerådgivningscentralen. Det är
viktigt att det är kyrkan som säger
välkommen! Kyrkan är med när det
är fest och trevligt, men också när det
blir svårt. Målet för kyrkans familjerådgivning är ju att hjälpa familjerna
till en fungerande vardag.
Familjerådgivningscentralen finns
i en skild byggnad nära församlingshemmet – adressen är Prästgårdsbacken 11 D, nära kommunens
centrum, men ändå lite på sidan om,
med naturen in på knuten. Atmosfären
andas ljus och kravlöshet, förtroende
och tillit i en lugn miljö med låga
trösklar. Hit är det lätt att komma för
att lätta sitt hjärta!
Text: Sheila Liljeberg-Elgert
Familjerådgivnings­
centralen i Kyrkslätt
En relation är inte
bara romantik
– Vardagen är ju också just vardag
och ingenting annat, långt borta från
underhållningsvärldens glansbildsromantik. En relation handlar om så
mycket mer än romantiska känslor.
Att lära sig varandras språk, se omsorgs- och kärlekssignalerna, som
kan handlar om att dammsuga i stället
för att komma med en röd ros. ”Vi
borde ha kommit för fem år sedan!”
säger en del besökare. Det är bättre
att förebygga och ta tag i saker, hellre
komma för tidigt än för sent eller inte
alls. Det är lättare att prata med och
stöda varandra innan relationen blivit
alltför inflammerad.
– Att komma hit är ingenting att
skämmas för, det är som att gå till
Tidsbeställning hos familjeråd­
givarna per telefon vardagar
säkrast kl. 13–14.
Ledande familjerådgivare
Yvonne Terlinden
[email protected]
0400 229 346 eller 09 805 08360
Familjerådgivare Ulla Andersson
[email protected]
0400 229 348 eller 09 805 08361
Familjerådgivare Raija Forsbacka
[email protected]
0400 889 315 eller 09 805 08362
5
Nya vindar i barnverk
T.f. verksamhetsledare för
dagklubben, och också för eftis,
eftersom Birgitta Westerlund
är ledig, är Jenny Åkerlund,
som i ett drygt års tid jobbat
som barnledare i församlingen.
Hon efterträder Gun Nylund,
som varit verksamhetsledare
för dagklubben sedan år 2001
och som före det i många år
jobbat som barnledare, och
som nu går i pension. Jenny har
lovat ställa upp som t.f. verk­
samhetsledare för barnverk­
samheten fram till 30.6.
J
enny bor i Bobäck med sin sambo
och barnen Leo, 6 år och Tekla
3 år. Jenny karakteriserar sig som
gammal kyrkslättsbo, för trots att
hon är ung till åren har hon alltid bott
här, med undantag av de tre år hon
studerade i Borgå och sju månader i
Åbo. Jenny är från början frisör till
utbildningen, men har också studerat
konst på Västra Nylands folkhögskola
i Karis, innan hon fick examen som
behörig barnledare.
”Som gjort för mig”
– Jag har haft en massa snuttjobb,
jobbat i matbutik och järnhandel,
sålt kakel och dammsugare, berättar
hon. Jag har alltid varit intresserad av
att jobba med barn, min mamma är
lärare. I tonåren ledde jag en teaterklubb, en dansgrupp och tjejgrupper.
Däremot var jag inte med i församlingens ungdomsverksamhet, och det
har jag nu som vuxen lite ångrat. När
jag tillfälligt var utan jobb såg jag en
annons där Esbo svenska församling
sökte barnledare. Det var som gjort för
mig. Jag trivdes jättebra i Esbo och jag
växte också i min egen tro.
Medan Jenny jobbade i Esbo studerade hon till behörig barnledare
genom läroavtal, jobbade sedan på
dagis ett halvår och fick sedan jobb
som barnledare i Johannes församling
i Helsingfors.
6
Jenny Åkerlund och Gun Nylund väntar på dagklubbsbarnen i dörren till
dagklubben i Röda stugan. Jenny tar nu över efter Gun, som berättar att
hon gärna vill ha mer tid för sina fyra barnbarn och för sin gamla mamma
och därför går i pension lite tidigare än beräknat.
– Men det var för långt borta, Leo
och Tekla fick för långa dagar på dagis
när mina arbetsresor tog två timmar
per dag, så jag sökte till Kyrkslätt,
berättar hon.
Barn- och ungdomsdirektionen och
Gun Nylund hade redan tidigare hört
att Jenny blivit klar med sin barnledarexamen och försökt locka henne
till Kyrkslätt, men då hade hon nyss
börjat jobba i Johannes församling
och ville inte sluta där genast.
Jenny var församlingens första
behöriga barnledare. Senaste vår blev
Timo Staal klar med sin examen och
Yvonne Sandström studerar på läroavtal som bäst. I Esbo hjälpte Jenny
ledaren för barnverksamheten med
pappersjobb och bokningar, så ”papperskriget” är bekant.
Intensiv utveckling
inom eftisarbetet
– Jag började som barnledare i Kyrkslätt
i mars 2012 och har jobbat i Winellska
skolans eftis och i Röda stugans och
Lyans dagklubb. För tillfället har vi
två eftisar och tre dagklubbar i försam-
samheten
”Papperskrig”
och datorjobb
är inte främmande för
Jenny Åkerlund, men
också mjukisdjuren har sin
plats i arbetsrummet.
Anmälninga
r
till höstens d
agklubbar
och somma
rens dags­
läger per ep
ost till
jenny.akerlu
[email protected]
den 2–26.4.
lingen. Inom eftisarbetet pågår just nu
en intensiv utveckling och en förändringsprocess. I dag ställs annorlunda
krav på eftisarna än för ett antal år
sedan. Jag är ung och har utbildningen
i färskt minne och har från början fått
lära mig allt det nya som finns.
Aktiviteter och ledd lek
Med sju års erfarenhet av arbetet
bland barn konstaterar Jenny att
barnen i dag kräver mer aktiviteter
än tidigare.
– TV och datorspel inverkar – förr
hade barnen nog lättare att utveckla
sin egen fantasi. Numera behöver de
mer ledd lek och styrd verksamhet för
att komma igång. När de sedan har
kommit igång och fått smaka på en idé
så hittar de nog på saker och använder
fantasin. Det gäller bara att först hitta
inspirationen att komma igång.
Och inspirationsmaterial är dag­
klubbs- och eftisverksamhetsledarnas
rum fullt av – spel, mjukisdjur, pysselmaterial m.m. fyller hyllorna nästan
från golv till tak. Det är lätt att hitta
det som passar – det finns massor av
hjälpmedel.
En utmaning
att jobba med barn
– Det är en utmaning att jobba med
barn, anser Jenny. Det räcker inte med
att barnen är nöjda, föräldrarna har
önskemål och krav och kyrkostyrelsen
har krav. Eftisverksamheten är ju en
köptjänst, kommunen köper tjänster
av församlingen och det finns vissa
formella krav på innehållet.
– Det är jättemånga saker att beakta
förutom barnen och deras utvecklingsskeden och vi som jobbar med
barnen i församlingen behöver också
tid att sitta ner och fundera på vår
värdegrund i verksamheten. Begreppet ”kristen fostran” är väldigt laddat,
men det betyder inte att man ber och
läser Bibeln hela tiden.
– Det vi förmedlar är kyrkans dopundervisning – hur man ska vara mot
andra, hur man utvecklas som barn
och vuxna både fysiskt, psykiskt och
andligt. Eftisbarnen kan ibland säga:
”Jag tror inte på Gud!” Då brukar jag
svara att jag inte tror på precis allt
som står i Bibeln, men den är skriven
av människor som trodde på Gud.
För mig är uppmaningen att vara som
barnen och leva som barnen mycket
viktig. Guds kärlek är störst – det är
det allra viktigaste budskapet!
Brinner för missionen
Förutom att Jenny jobbar inom barnarbetet är hon också med i gudstjänstgruppen och missionsdirektionen.
– Jag brinner för mission! säger
hon. Under studietiden fanns det en
hel modul kring mission, det var en
valbar del som föll bort ur utbildningen. Men jag ville ändå göra den
på egen tid och var i tät kontakt med
Finska Missionssällskapet.
– Oavsett var på jorden vi är födda
och vilka våra föräldrar är har vi alla
samma människovärde och har rätt
att bli älskade av Gud. Mission är ett
tacksamt ämne när man jobbar med
eftisbarn. När de får sätta sig in i hur
barn har det i andra länder lär de sig
tacksamhet och värdesätter den situation de lever i, avslutar Jenny.
Text: Sheila Liljeberg-Elgert
7
g
n
p
ä
å
l
f
L
h
y
an!
c
o
rt
*
*
*
*
*
Fa
*
Även i år ordnade barnverk­
samheten i församlingen
dagsläger för ettor och tvåor
under sportlovsveckan på
Lyan. I år hade vi som tema
mission. Alla dagar talade vi
om ett nytt land och åt mel­
lanmål vars recepts ursprung
kommer från ett annat land.
V
i har talat om Kambodja, Senegal,
Etiopien, Mexico och Ryssland
samt pysslat saker som hänger ihop
med länderna som till exempel piñatan och instrument. Församlingens
missionsdirektion gjorde det möjligt
för oss att bjuda in en gäst från Finska
Missionssällskapet. Carre Lönnqvist
kom och berättade för oss om Etiopien
och om fadderbarnsverksamheten. Vi
fick smaka på Kolon (rostade korn
som de äter till kaffet i Etiopien) och
Carre delade ut varsin halsduk till alla
barn och ledare.
Förutom temat för veckan har vi
hunnit med en hel del andra roliga
saker. Vi har lekt ute på Lyans gård
och i pulkbacken bakom församlingshemmet, åkt skridskor på Winellska
skolans is och klättrat i träd. Vi
byggde och målade ett sjö­rövar­
skepp samt en ladugård med
djur och avslutade veckan med
en skrattjakt i kyrkan.
Under veckan har vi haft
med oss två duktiga och hjälpsamma hjälpledare och ätit god
lunch, tillverkad i församlingens eget kök. En vecka går så
otroligt fort då man har roligt
och alla trivdes så bra att vi
inte velat sluta med vårt läger
än. Som tur kommer det ett
nytt sportlov nästa år igen!
Text: Jenny Åkerlund
Foto: Yvonne Sandström
8
Amanda och Sondra åker
pulka, Trine och Emma och
Mikael och Laura gungar.
Amanda, Emma
och My målar bondgård.
Tessa stickar.
..
h
c
o
f
l
ä
t
r
n
a
g.
F
...
i sn
öhögen!
Mikael jobbade
med sin piñata.
Full fart i pulkbacken
med Wilma!
Piñata-pyssel inomhus.
Att skrinna var också roligt.
9
VINGSLAG 25 år: I begynnelsen var
Kyrkslätts svenska försam­
lings informationsblad
Vingslag kom ut med sitt
allra första nummer i janua­
ri 1988. Någon informations­
direktion fanns inte, men så här såg den första redak­
tionen ut:
Ansvarig utgivare:
Eimer Wasström
Redaktionsråd:
Evi Bergman
Margareta Kull-Poutanen
Redaktionssekreterare:
Regina Söderblom
Foton: Eimer Wasström
Layout: Sheila Liljeberg
D
et var Eimer som var initiativtagare och eldsjäl, säger Regina
Söderblom, som också tror att det var
ett svenskt församlingsblad som hette
Kyrknytt som gav Eimer idén.
– Ja, säger Eimer. Idén kom såtillvida från Sverige att jag hade kommit
över ett par skrifter som handlade
om församlingarnas annonsering och
marknadsföring. Det gav goda vinkar
om vad som skulle kunna fungera i
vår församling.
Eimer drar sig till minnes att det var
Evi Bergman som kom med namnförslaget och han berättar vidare:
– Vingslag skulle komma med en
fläkt från församlingen i Kyrkslätt.
Där skulle vi göra reklam för vår
verksamhet och äntligen slippa de
erbarmligt fula och själlösa informations- och reklamarken skrivna med
filtpenna. Vi hade ingen modell eller
förebild från någon församling inom
Borgå stift, vi visste inte om det fanns
något liknande.
Eimer minns också hur det första
numret kom till rent tekniskt:
– Vi skrev annonser och artiklar
och skickade texter och bilder till
tryckeriet Karprint. Utskriften kom
tillbaka i spalter, som sedan klipptes
och monterades på färdiga tidnings10
Regina Söderblom
hann vara Vingslags
redaktionssekreterare
i 24 år. När hon gick
i pension förra året
avtackades hon
bl.a. med ett diplom
från informationsdirektionen med
texten ‟Vingslagen
kommer och går, men
vår Regina består”.
Eimer, Regina, Sheila och några till...
sidbottnar. Det var Sheila som behärskade tekniken. Hon limmade spalter
med van hand.
Tematiska helheter
Utmärkande för den första årgången Vingslag är en överskådlig
layout och ett direkt och personligt
tilltal. Syftet att ge församlingsmedlemmarna en djupare insyn i församlingens verksamhet förverkligas
också på ett mycket sympatiskt och
människonära sätt.
Redan i det allra första numret känner
vi igen Vingslag från idag. Premiärnumret har en disposition som stått sig
i 25 år. Här finns en tydlig annonsering
av vad som händer i Kyrkslätts svens- Bry dig om människan
ka församling. En presentation av de Birgitta Brink-Jokinen vill med den
församlingsanställda har gått som rubriken locka fler att delta i vänen röd tråd genom
tjänstverksamhealla årgångar. Förten och det känns
En presentation av
samlingsmedlem- de församlings­anställda samtidigt som ett
marna vill gärna
förenande tema
veta lite mera om har gått som en röd tråd för allt som skrivs
genom alla årgångar.
dem de möter på
i Vingslag.
olika församlingsUnder följande
poster. I det första numret finns ett årgångar tar Vingslag upp flykpersonporträtt av kyrkans vaktmästare tingmottagningen, Estlandshjälpen,
Bosse Nyholm. Resten av artiklarna nöden i Östeuropa, arbetslöshet och
bildar en tematisk helhet och denna utanförskap i artiklar som direkt
strävan till temahelheter blir sedan ett vädjar till medmänsklig omtanke.
genomgående drag.
Empatiska artiklar får läsaren att höja
Premiärnumret har gudstjänsten blicken från egna vardagsbekymmer
och den kristna tron som tema. Kan- och se andras nöd och behov av hjälp,
tor Anders Stor­
både i vår egen
backa skriver om
församling och
Kanske Vingslag uthur kyrkomusii världen.
kommer för sällan för att uteEtt
ken skapar stämlivsbejaen
debatt
verkligen
ska
ning, Margareta
kande nummer
Kull-Poutanen
har Pensionärsliv
komma igång – eller är
s k r i v e r u n d e r det så att Kyrkslättsborna som övergripande
rubriken Gudstema.
inte vill vädra sina
tjänsten – en kälVingslag berätåsikter offentligt?
la till kraft. Eimer
tar också om nyWasström går i
heter, så som det
artikeln Tro i Kyrkslätt djupare in på första skribalägret i Ukkohalla och
vad som sker under gudstjänsten, och sommarläger på Lyan. Saneringen av
han kommenterar också ärkebiskop Kyrkslätts kyrka får stort utrymme.
John Vikströms herdabrev Tro i kris. Här framträder tydligt viljan till inVingslag nr 2, 1988 har Barn och syn och öppenhet, en funktion som
familj som tema. Vi kan läsa om dopet Vingslag väl förvaltar.
i artikeln Välkommen till världen.
Kyrkoherden Bobi Ekström förArtikeln avslutas: ”I vår församling söker starta en spalt för öppen debatt,
får barnet ett dopljus. Det är en gam- men kanske Vingslag utkommer för
mal sed som återupplivats. Dopljuset sällan för att en debatt verkligen ska
är stort, därför att det är meningen att komma igång – eller är det så att
det ska användas, t.ex. när man läser Kyrkslättsborna inte vill vädra sina
aftonbön. På det här sättet hålls med- åsikter offentligt?
vetandet om att man är döpt och vad
det innebär mera levande”.
Forts. på nästa sida
11
Vingslag växer
ofta tämligen oskarpa. Formatet är
mera hanterligt, men i mina ögon är
Sheilas layout överskådligare och
redigare. Kanske det nya formatet
gör att sidorna ser ”plottrigare” ut?
Sedan år 2000 sköter Sheila igen
layouten tillsammans med maken
Richard Elgert.
Tredje årgången, 1990, består plötsligt
av fyra nummer. I redaktionsrådet sitter nu Evi Bergman, Sheila Liljeberg
och Thora Stambej. Kyrkans två
stora helger, påsken och julen får stort
utrymme. Barn från några byskolor
ritar och berättar om sina tankar om
påsken. I julnumret skriver Eimer en Vingslags verkliga eldsjäl
lång och tankeväckande text under Både Eimer och Regina är eniga
rubriken Julens idyll. Vi får också om att det skulle ha varit betydligt
läsa om julfirandet
brydsammare
förr och Hans Öf­
i starten om
Det
som
överskuggar
verström berättar
inte en ung,
enskilda episoder
om de första jularglad och enna på Fräsars efter
ergisk kvinna
är arbetsglädjen.
Porkalaparentesen,
så kunnigt och
Vi hade så otroligt
medan Sheila har
kapabelt tagit
roligt tillsammans!
en finstämd artikel
till saxen och
under rubriken Enlimtuben.
Jag tror vi kände
sam på julafton.
Ser man på
att Vingslag verkligen
I fortsättning­en
Vingslag i ett
fyllde en funktion.
blir tre Vingslag per
2 5 - å r s p e rår närmast en regel.
spektiv är det
Redaktionen arbetar entusias­tiskt och Sheila Liljeberg-Elgert som framidéerna förefaller inte att tryta. Regina står som den verkliga eldsjälen.
Söderblom säger:
– Om inte Sheila hade åtagit sig
– Jag kan inte plocka ut någon redaktörskapet­ och layoutarbetet
enskild episod bland alla minnen jag vid millennium­skiftet, när Eimer
har. Det som överskuggar enskilda lämnade Kyrk­slätt, tror jag att Vingepisoder är arbetsglädjen. Vi hade så slag skulle ha lagts ner, säger Regina
otroligt roligt tillsammans! Jag tror Söderblom.
vi kände att Vingslag verkligen fyllde
Vem är då Sheila?
en funktion.
År 1993 trycks Vingslag av Ekenäs Hon föddes 1957 som åtminstone
tryckeri och det är nu Vingslag får sitt sjätte generationens kyrkslättsbo,
nuvarande format. Tryckeriet skötte och kyrkslättsbo har hon förblivit.
en kortare period layouten som tidiga- Hon blev student 1976 i Kyrkslätts
re skötts av Sheila alla fem årgångar, samskola och därefter började hon
men hon finns kvar i redaktionsrådet studera litteratur, nordisk filologi,
som nu fått Marina Gahmberg historia och pedagogik vid Helsom nytillskott. Fortfarande trycks singfors universitet. Fil.mag blev
Vingslag på ett ganska grovkornigt hon 1982, var inriktad på att bli
papper, illustrationerna är små och modersmålslärare och höll på med
12
ämneslärarstudier då hon fick erbjudandet att bli redaktör för Marthabladet.
Eftersom Sheila alltid gillat att skriva
nappade hon oförskräckt på denna nya
utmaning. Snart upptäckte hon att det
var ett drömjobb.
Efter en rad år som redaktör kände
Sheila ett behov av förnyelse och erbjöds år 2007 jobb som informatör i
Esbo svenska församling. Där finner
vi Sheila idag – också i ett drömjobb!
Kyrkslätts svenska församling har
alltid varit Sheilas och hennes familjs
andliga hem. Församlingens samtalsgrupper har betytt mycket för Sheilas
personliga utveckling då hon som ung
kvinna sökte en ny gemenskap. Hon
sjöng också med i kyrkokören nästan
tio år, hon nosade lite på söndagsskoloch församlingsfadderverksamheten
och missionskommittén och satt en tid
också i kyrkofullmäktige. Numera är
det informationskommittén och församlingsrådet som är föremål för intresset.
Fritidsproblem finns inte i Sheilas
tankevärld. Familjelivet med man och
tre tonårsdöttrar kommer i första rummet, trädgården kräver sitt, gärna unnar
hon sig en ridtur och vad vore väl livet
utan böcker, husdjur och musik?
När Vingslag firar 25-års jubileum
är det också jubileum för Sheila. Hon
är den enda som varit med ändå från
begynnelsen och är fortfarande publikationens eldsjäl. Den moderna tekniken
har för länge sedan gjort klipp- och
klisterstadiet till ett kuriöst minne. I
dag är det datorn och digitalkameran
som är de viktigaste arbetsredskapen.
Men visionerna, andan och behovet att
komma församlingsmedlemmarna nära
finns kvar ännu i dag.
Text: Tove Fagerholm
Enkla handlingar är viktiga
Insamlingen Gemensamt Ansvar
samlar denna gång in medel för
att kunna hjälpa ensamma åld­
ringar i Finland och Kambodja.
Birgitta Lindell som är diakonissa
i Kyrkslätts svenska församling
berättar om sitt arbete i Kyrkslätt
och om ett besök hon, i anslutning
till Gemensamt ­Ansvar, gjorde i
Kambodja hösten 2012.
B
irgitta Lindell har arbetat som diakonissa i Kyrkslätt sedan februari
2010. Hon bor i Karis och pendlar till sitt
arbete i Kyrkslätts svenska församling.
Till sin utbildning är Birgitta sjukskötare
med fördjupad kunskap i psykiatri. Hon
säger att det viktigaste i hennes arbete är
att träffa människor, se dem och kunna
lyssna på dem och hjälpa dem.
– Olika aktörer i vårt samhälle som
hjälper människor är ofta mycket specialiserade. De kan kanske åtgärda endast
en del av ett problem. Vi som arbetar
inom diakonin ser hela människan och
vill hjälpa mångsidigt, säger Birgitta.
Vi kan hjälpa mycket konkret
– Det kan vara fråga om fysiska, psykiska, ekonomiska eller andliga problem. I bland räcker det med att vi
lyssnar och agerar bollplank. Också det
kan hjälpa och lösa problem. Vi kan vid
behov hjälpa mycket konkret. Ge mat
eller dela ut matkassar till behövande.
Kassarna brukar innehålla basföda och
torrskaffning.
En del av de pengar som behövs för
verksamheten insamlas genom kollekter. Tisdagsgruppen samlas för att
sy och sticka sockor och vantar som
säljs på basar till förmån för diakonin.
Pengar kommer också in genom privata
donationer.
I Kyrkslätt har det dessutom varit
kutym att tio procent, av de medel som
insamlas genom Gemensamt Ansvar,
som församlingarna själva får bestämma
över, går till församlingens diakoni och
hjälpbehövande. Kyrkans insamling
Den här 31-åriga kvinnan livnär sig på att väva sjalar. På den enkla
vävstol som hennes bror tillverkat hann hon väva 4–5 sjalar per dag.
Hon fick låna 150 dollar från bybanken.
Väverskan och Kyrkans Utlandshjälps chaufför.
13
Gemensamt Ansvar berör i år på
ett speciellt sätt Birgittas arbetsfält.
Genom insamlingen försöker man få
ihop pengar för att hjälpa ensamma
åldringar i Finland och i Kambodja.
Bortglömda åldringar
Birgitta hade förmånen att få besöka
Kambodja under tio dagar i oktober
2012. Problemen och hjälpbehoven är
olika i de två länderna. Hos oss finns
det många ensamma åldringar som
känner sig isolerade och bortglömda.
De tycker att tillvaron är meningslös
och att ingen bryr sig om dem.
– I Kambodja är nöden mera konkret. En tredjedel av befolkningen
lever under fattigdomsgränsen och
speciellt åldringar har det svårt. Det
finns ingen form av pensionssystem.
Gamla människor får arbeta till slutet
av sitt liv eller så länge de bara orkar.
Om de har barn kan barnen kanske
hjälpa dem ekonomiskt, men det händer också ofta att en gammal farmor
eller mormor får försörja sina små
barnbarn, då barnen flyttat till storstäder eller utomlands för att hitta arbete.
Fruktansvärd närhistoria
Kambodja är ett fattigt land med en
fruktansvärd närhistoria. Under Pol
Pots skräckregim 1975–1979 dog
flera miljoner kambodjaner under
vidriga förhållanden. Birgitta berättar att man ännu kan se hur kuvade
människorna, speciellt de som levde
under Pol Pots tid, är. De röda khmererna strävade till att utrota alla som
hade utbildning och som hade det lite
bättre ställt. Det gjorde att man efter
khmerernas styre fick börja bygga upp
landet från början.
Under sitt besök i Kambodja hade
Birgitta möjlighet att träffa människor
i olika delar av landet och studera det
biståndsarbete organisationen Life
With Dignity bedriver i landet. Organisationen är underställd Lutherska
världsförbundet och samarbetar med
Kyrkans Utlandshjälp.
14
Medlemmar i risbanken.
Ladan där riset förvaras
och vägs.
En kvinna med sin ko
som hon fått låna av
”kobanken”.
Enkla sätt att klara vardagen
Man försöker med enkla medel hjälpa
folk att klara vardagen. I Kambodja
kan man göra mycket med små medel.
Birgitta berättar att bygemenskapen
och viljan att hjälpa varandra är en
styrka i landet. Life With Dignity satsar speciellt på att hjälpa kvinnor. De
tycks ha det lättare att ta emot hjälp.
Man försöker också underlätta skolgången för barnen. I Kambodja finns
en allmän skola med nio klasser, som
motsvarar vår grundskola. Skolan är
gratis, men det är många som avbryter
skolgången.
Birgitta nämner att det finns olika
former av bybanker som ger lån till
småföretagare. Hon berättar om en
31-årig kvinna som livnär sig på
att väva sjalar. På den enkla vävstol
som hennes bror tillverkat hann hon
väva fyra till fem sjalar per dag. Hon
fick låna 150 dollar från bybanken.
Återbetalningen sker under en viss
bestämd tid med en viss summa per
gång. Kvinnan berättade att det var
besvärligt den första tiden, men hon
klarade det. Lite senare vågade hon
ta ett nytt lån på 150 dollar. Då investerade hon pengarna i en mekanisk
vävstol och kunde tillverka omkring
tio sjalar per dag. I hennes by finns
ännu inte elektricitet, men hon hoppas
att det skall bli möjligt i framtiden.
har andra svårigheter kan man låna
ris från banken för att få sin basföda.
För att bli medlem i risbanken betalar
man 50 kg ris. Då kan man få låna ­t. ex.
100 kg ris och betala tillbaka 120 kg.
På så sätt får risbanken 20 kg i ränta,
vilket gör att bankens möjlighet att
hjälpa växer.
Risbank och kobank
Kyrkans Utlandshjälp stöder också,
med medel som insamlas genom Gemensamt Ansvar, desarmeringen av
minor i Kambodja. Landet har hört
till världens mest minerade områden.
Många har förlorat en fot eller skadat
sig ännu allvarligare då de stigit på en
mina. Då alla minor avlägsnats från
ett område ges det till en jordbrukare.
Personer som skadat sig på en mina
eller har många barn har förtur då
jordlotterna delas ut.
Forts. på nästa sida
Andra former av banker är t.ex. risbanken och kobanken. Verksamheten
inom kobanken innebär att en kvinna
kan få låna en ko som hon sedan sköter. Då kon kalvar ger hon den första
och tredje kalven till banken. Den
andra och fjärde kalven och de som
föds därefter får hon behålla.
Risbanken är en bank som hjälper
invånarna i Kambodja att säkra sitt
behov av ris för hela året. Om skörden
misslyckas, man blir sjuk eller man
Stöd för desarmering av minor
Äldre människor i Kambodja måste jobba för att klara
sig, de får ingen pension. Många av dem har barn som
åkt till storstäder eller utomlands för att arbeta. Då
måste mor- och farföräldrarna försörja sina barnbarn.
15
Forts. från s. 15
Vad kan jag själv göra?
I vårt land försöker man genom insamlingen Gemensamt
Ansvar i första hand hjälpa ensamma åldringar. Det kommer att utses fem pilotförsamlingar, som utarbetar nya
arbetsmetoder med vilka man kan nå åldringar som löper
risk att förlora kontakten med omvärlden.
Pilotförsamlingarna, som får pengar av de insamlade medlen, skall sedan dela med sig av sina erfarenheter till andra
församlingar. Det har varit tal om att samarbeta med vissa
yrkesgrupper, t.ex. taxichaufförer, frisörer och anställda på
apotek som genom sitt arbete kanske kan tipsa om åldringar
som kan behöva en handräckning. Genom insamlingen vill
man aktivera människor att se ensamma åldringar.
– Gemensamt Ansvar handlar också om attitydfostran
och om att väcka oss att se våra medmänniskor. Var och en
kan fråga sig, vad kan jag göra för någon som är ensam.
Man kan ringa ett samtal, göra ett besök eller byta några
ord i kassakön. Det är viktigt för alla att bli sedda och
hörda, säger Birgitta. Enkla handlingar kan betyda mycket.
Text: Sigbritt Backman. Foto: Birgitta Lindell
Om du vill hjälpa vår församling att stöda de hjälpbehövande i Kambodja och ensamma åldringar
i Finland via Gemensamt Ansvar kan du göra en inbetalning med inbetalningskortet nedan.
Använd din nätbanksförbindelse eller klipp ut och ta med till banken!
✄ – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – ✄– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – ✄– – – – – – – –– –
–––
Insamlingstillstånd 2020/2012/2493, (i kraft 3.9.2012–31.8.2013),
på Åland ÅLR 2012/6163 (i kraft 1.9.2012–31.8.2013).
Mottagarens IBAN
Nordea FI16 2089 1800 0067 75
kontonummer Pohjola-Pankki FI14 5000 0120 2362 28
Sampo FI81 8000 1600 0516 51
Handelsbanken FI81 3131 1000 4651 24
Aktia FI82 4055 0010 4148 41
Ålandsbanken FI53 6601 0002 2825 80
BIC
NDEAFIHH
OKOYFIHH
DABAFIHH
HANDFIHH
HELSFIHH
AABAFI22
305352