Vårdprogram för patienter med oxygenterapi i hemmet

Långtidsbehandling med medicinsk oxygen i hemmet (LTOT) är en numera etablerad behandlingsform med cirka 180 patienter i Jönköpings län. Den används framförallt vid kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och andra kroniska lungsjukdomar som medför syrebrist (hypoxi) i vila. Behandlingen prövas ut med stor noggrannhet och ska helst ges kontinuerligt, dock minst 16 timmar per dygn. Rätten till kvarboende i den egna bostaden samt ett allt större krav på hälso- och sjukvårdsinsatser i hemmet har lett till att andelen patienter med LTOT i hemmet ökat. Det är viktigt att patienter med LTOT får rätt utrustning för att uppleva bästa möjliga livskvalitet. Eftersom det finns risker med oxygenterapi är det viktigt att säkerheten tillgodoses optimalt. Oxygenutrustningen måste vara lätthanterlig för patienten själv, anhörig och personal. Mot bakgrund av detta är det viktigt att noggranna förberedelser görs och att det finns ett nätverk runt patienten efter utskrivningen. Många personalkategorier är således involverade både före och efter att patienter påbörjar oxygenbehandling i hemmet. Det är detta som ligger till grund för att vi oxygensjuksköterskor i Jönköpings län gör ett gemensamt vårdprogram. Vårt mål är att säkerställa rutiner, öka kunskapen om och på så sätt höja kvaliteten på omhändertagandet av patienter med oxygenbehandling i hemmet.

Syfte

Att beskriva och förbättra rutiner samt öka kunskapen om oxygenbehandling i hemmet för personal och andra involverade inom Landstinget i Jönköpings län.

Målsättning

Att genom ökad kunskap och enhetliga rutiner förbättra kvaliteten på omhändertagandet av patienter med oxygenbehandling i hemmet i Jönköpings läns landsting.

Indikationer

För att erhålla LTOT i hemmet ska patienten bedömas att vara optimalt behandlad i sin lungsjukdom och eventuell hjärtsvikt. Lungmedicinsk bedömning krävs för att avgöra behovet av LTOT.

Rökfrihet är ett krav för behandling i hemmet.

Rökfrihet i detta sammanhang innebär inget tobaksbruk på minst 3 månader. Patienten och/eller anhörig bör förstå och kunna medverka till behandlingen för att kunna följa ordinationer och säkerhetsanvisningar. Vid spirometri i öppenvård där misstanke om KOL finns, bör pulsoximetri tas i vila, om värdet ligger < 93 % ska blodgaskontroll övervägas. Svår hypoxi i vila, pO med pulsoximetri (saturation) eftersom pCO 2 2 ≤ 7,3 kPa, indicerar LTOT. Detta måste kontrolleras med upprepade arteriella blodgasprovtagningar. Det räcker inte saknas och är avgörande för doseringen av oxygen. Den vanligaste diagnosen för LTOT är KOL. Patienter med KOL och svår hypoxi har en treårsöverlevnad på 33 % utan LTOT, om dessa patienter erhåller LTOT fördubblas överlevnaden. Övriga diagnoser som behandlas är bl.a. lungfibros, primär pulmonell hypertension, neuromuskulära sjukdomar och thoraxdeformiteter. Utsättningsförsök av påbörjad syrgasbehandling ska alltid övervägas när blodgaserna har förbättrats på luftandning.

Palliativ vård

Vid andra sjukdomar än KOL med kronisk hypoxi, t.ex. fibros, svår hjärtsvikt och maligna sjukdomar, är oxygenterapi palliativ. Detta innebär att man enbart ger behandling som är 2

symtomlindrande. Denna patientgrupp har ökat på grund av att det finns ökade möjligheter att vårdas i hemmet. Det är ej alltid nödvändigt att ta artärgaser för att titrera ut dosen, däremot kan pulsoximetrivärden vara till hjälp för bestämning av lämplig dos.

Utrustning

För patienter som regelbundet vistas utanför hemmet fordras alltid

stationär

och oftast

mobil

oxygenutrustning. För patienter som inte vistas utanför hemmet fordras som regel ändå mobil reservutrustning att använda vid strömavbrott eller sjukresa.

Stationär utrustning

Koncentrator

är den vanligaste och billigaste oxygenkällan, enkel och säker. Patienten får låna koncentrator från sjukhuset. Det finns flera olika fabrikat, men principen är att koncentratorn separerar och koncentrerar oxygen ur rumsluften och slutresultatet blir en oxygenmättad luft som innehåller 90 - 95 % oxygen. I allmänhet kan flöden mellan 0,25 och 10 liter/minut ges. Ju högre flöde desto lägre oxygenkoncentration. Det är därför viktigt att prova ut rätt dos med patienten ansluten till koncentratorn. När det gäller anslutningsslangens längd får man följa rekommendationer från leverantör av oxygenkoncentrator. Mellan 15 och 30 meter brukar vara det vanligaste. Detta gör att patienten kan röra sig relativt fritt i bostaden och även en bit ut på t.ex. altan eller uteplats. Nackdelar med koncentratorn är att den ibland upplevs som högljudd, alstrar värme och att den ger ökad elkostnad för patienten.

Mobil utrustning

Oxygenflaskor finns i två olika typer, stålflaska och lättviktsflaska. De finns i flera olika storlekar, från 1 till 20 liter. Vanligast förekommande är 2-liters lättviktsflaskor i aluminium. Dessa har integrerad regulator vilket underlättar hanteringen vid flaskbyten. Med en snabbkoppling flyttar man enkelt flödesväljaren till en ny flaska. Särskild Livflaska finns med både regulator och integrerad flödesväljare.

Bärbar oxygenkoncentrator

är en uppladdningsbar enhet som drivs med ett internbatteri. Den lättaste väger 2 kg och kan laddas upp i vägguttag eller batteri i bil.

Flytande oxygen.

När oxygen kyls ner till -183 ° från behållaren. God ventilation är alltså ett krav. övergår det till flytande form och kan fyllas i en stor kylbehållare. Patienten får en behållare levererad hem med jämna mellanrum och fyller över till en liten bärbar termos, så kallad stroller. Utrustningen används främst av rörliga patienter som klarar tekniken och kan dra nytta av den lättviktiga termosen. Flytande oxygen är ekonomiskt fördelaktigt och man har i studier sett en ökad livskvalitet hos dessa patienter. Brandrisken är något ökad jämfört med annan utrustning eftersom oxygen hela tiden förångas

Tillbehör

Till flaskorna finns anpassad detta.

transportutrustning

såsom väskor, ryggsäckar och vagnar. Vill man ha oxygenflaskan med sig på permobil, rullstol eller rollator finns speciella hållare för

Demandventil

som ansluts till oxygenflaskan ger oxygen endast när man tar ett andetag. Genom att oxygenet inte flödar hela tiden kan en mindre och lättare flaska användas och räcka längre tid. Man räknar med att demandventilen sparar oxygen med 50 - 75 %. Detta är en stor 3

fördel för patienter som är rörliga utomhus. Individuell utprovning med blodgas/ saturationsmätning efter ansträngning krävs för att titrera ut lämplig dos. En så kallad

dysa

används ibland för att ge ett bestämt flöde av oxygen t.ex. 1 liter/minut. Patienten kan då inte ändra dosen själv utan att byta dysa.

Näsgrimmor

används oftast och brukar fungera bra. Det finns flera olika modeller och fabrikat att välja mellan.Vid syrgasflöden > 6l bör särskild högflödesgrimma användas. Om näsgrimman skaver på t.ex. öronen kan man polstra med ett mjukt mollskinn. Oxygensjuksköterskan kan hjälpa till med olika förslag och rådgivning om detta .

Salva, hudlotion, läppcerat, nässpray

preparat. går bra att använda. Tänk på att inte ha något fett på händerna när oxygentuberna hanteras. Kontakta oxygensjuksköterskan för råd om lämpliga

Befuktning

av oxygenet kan ibland behövas. Särskilt vid flöden kontakta oxygensjuksköterskan vid behov. ≥ 3 liter/minut kan nässlemhinna och hals kännas torra. Det finns olika alternativ men numera används oftast engångs fuktflaskor. Observera att det är viktigt med rätt hantering av befuktningsflaskorna,

Säkerhet

Oxygen förenar sig kemiskt med de flesta ämnen under kraftig värmeutveckling. Om oxygenhalten i luften höjs ökar brandfaran kraftigt. Under behandlingen kan oxygen lätt fastna i t.ex. textilier och hår, därför ska man dagligen vädra rummet samt skaka lakan och kamma hår och skägg. Många textilier och andra brännbara ämnen kan i den förhöjda oxygenhalten börja brinna om de hålls nära öppen eld. Det är därför mycket viktigt med rökförbud samt att öppen eld (levande ljus) aldrig används i bostad där oxygenbehandling pågår. Även friktion med gnistbildning kan orsaka brand. Patient ska ej använda hårfön eller brödrost under pågående oxygenbehandling. Oxygen under högt tryck kan vid rumstemperatur förena sig med fett och olja. En självantändning kan då uppstå. Förbränningen kan ske så snabbt att förloppet blir explosionsartat.

Mot bakgrund av detta är det viktigt att man inte har något fett på händerna när man hanterar oxygentuber

. Man får ej heller smörja ventiler eller kopplingar som oxygen ska passera genom med fett, olja eller vaselin. Vid hemterapi ska alltid varningsskylt finnas, gul med svart bård, med upplysning om att tuber förvaras i lägenheten. Skylten ska fästas på skåpsdörr alternativt dörr till det rum där tuber förvaras. På ytterdörren fästs alltid etikett UN 1072 som anger att komprimerad syrgas förvaras i bostaden.

Utprovning

Utprovning av LTOT bör ske när patienten är i ett stabilt skede av sin sjukdom. Överlevnadsvinsterna av LTOT vid måttlig hypoxi, dvs. pO 2 mellan 7,4 och 8,0 kPa, är osäkra. Vid pO 2 > 8,0 kPa finns inga gynnsamma effekter påvisade, endast vid pO 2 < 7,3 har LTOT säkerställd effekt. Utprovning av LTOT görs i sluten vård eftersom patienten måste observeras noggrant med upprepade arteriella blodgaser. Poliklinisk utprovning kan övervägas om ingen koldioxid retention finns och patienten är välkänd. Ett utgångsvärde på luftandning i vila bör finnas för jämförelse. Målsättningen är pO 2 > 8 kPa eller saturation > 90 % i vila med oxygenbehandling 4

minst 16 timmar per dygn, helst kontinuerlig behandling. Vid kombinerad hypoxi och koldioxidretention måste risken beaktas att koldioxidretentionen kan förvärras och behovet av täta blodgasbestämningar är av största vikt. Blodgaser dokumenteras i patientjournal, där det även anges under vilka förutsättningar provet tagits, t.ex. med oxygen, vilket flöde osv. Utprovning av LTOT involverar flera personalgrupper.

Lungläkare

, som har det medicinska ansvaret.

Oxygensjuksköterska

, som gör kontroller mellan läkarbesöken, gärna som hembesök för att få en uppfattning om hur behandlingen fungerar i hemmet men också för att det för denna grupp av patienter är mycket besvärligt att ta sig in till sjukhuset. Hembesök tar tid och det är viktigt att tillräckligt med tid finns avsatt för oxygensjuksköterska.

Sjukgymnast

gör gångtester och informerar om andningsteknik och slemmobilisering.

Arbetsterapeut

provar ut hjälpmedel och ger råd om andningsbesparande teknik. Ibland kan

kurator

behöva anlitas då det är vanligt med t.ex. sorgereaktioner eller för att ekonomisk rådgivning behövs. Information till patient och anhörig är av största vikt och bör innefatta: • att rökstopp är ett absolut krav. • orsak till LTOT, sjukdomsinformation. • • säkerhetsföreskrifter, skötselanvisning av utrustning. information om beställningsrutiner för oxygen. • rimliga förväntningar på LTOT. Ovanstående information behöver vanligtvis delas upp på flera olika tillfällen. Till patienter som regelbundet vistas utanför hemmet bör lämplig mobil utrustning utprovas för att erhålla optimalt behandlingsresultat.

Medicintekniker

ansvarar för service och underhåll av utrustning samt utför brandsyn av bostäder innan syrgasinstallation. Kravet på

brandsyn

varierar och bestäms av respektive kommuns

brandchef

. Däremot måste alla bostäder där oxygenbehandling ges vara utrustade med

brandvarnare

enligt direktiv från räddningstjänsten.

Ordination

Oxygen är ett läkemedel och skrivs ut på vanligt recept med angivelse av dosering, behandlingens längd och karaktär. Ordinationen utfärdas på underlag som utgör journalhandling och signeras. Långtidsoxygenbehandling i hemmet initieras och ordineras alltid av läkare med specialistkompetens inom området lungmedicin. Vanligtvis expedieras oxygenrecepten via respektive sjukhusapotek. Receptet brukar förvaras på apoteket och patienten får själv telefonbeställa oxygen. Leverans sker sedan med särskild transport på fastställda dagar hem till patienten.

Att resa med oxygen

Bilkörning med oxygenbehandling är tillåtet. All oxygenutrustning ska vara fastspänd under färden, detta för att undvika att utrustning kommer i rörelse vid en kraftig inbromsning. Koncentrator och utrustning för flytande oxygen ska transporteras i upprätt ställning. Rökförbud gäller även i bilen. Det finns inget krav på att bilen behöver märkas upp med speciell oxygenskylt. 5

Bedömning av patientens lämplighet att köra bil görs enligt anvisningar från Vägverket, enligt körkortslagen och vägtrafiklagen. Patienten måste i god tid före flygresa höra med flygbolag/resebyrå vad som gäller för respektive flygbolag. Om patienten önskar resa med flyg är det viktigt att på ett tidigt stadium diskutera resplanerna med läkare/oxygensjuksköterska. Oxygenflödet kan behöva justeras under flygningen. • • • Inget flygbolag tillåter flytande oxygen ombord. Att ha med oxygen på tågresa i Sverige är tillåtet. Vid resa med båt bör patienten höra med rederiet vilka bestämmelser som gäller.

Referenslista

AGA Gas AB, Säkerhet, Hälsa och Miljö Handikappinstitutet, Oxygenbehandling i hemmet, på fritiden och i arbetet Läkemedelsverkets föreskrifter om medicintekniska produkter, LVFS 2001:6 SLMF, Nationellt vårdprogram för KOL Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, SOSFS 2001:12, §3, §4 och §5 om användning och egentillverkning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvård Andningssviktregistret Swedevox 6