Transcript Skolan - Övre Jumkils

Hedbrons skola
Familjen Hedvall utanför Hedbrons skola. Anna Pettersson, Johan, Albert, Aron och Adolf.
Sittande: Maria, Johan August och Alma.
55
H
edbrons skola byggdes 1883. Skolan byggdes på
initiativ av Johan August Hedvall som också
verkade som skolans förste lärare. Johan August
Hedvall brukade också Hedbrons gård.
Ninnie Andersson.
Johan August Hedvall betraktades som en duktig lärare om
dock sträng och med ett hett humör. Hans hustru gick
många gånger emellan när sinnet rann på lärare Hedvall
över elevernas uppstudsigheter. Det hörde inte till ovanligheterna att gossarna under denna tid satt med kniv och
karvade i bänkarna, varför man kan förstå att läraren ibland
förlorade humöret.
Johan August Hedvall föddes på Julmyra gård längs vägen
till Heby från Övre Jumkil. Modern blev tidigt änka när
maken omkom i en drunkningsolycka. En förmyndare
tillsattes för familjen. Förmyndaren var inspektor på
Molnebo gård. Historien slutade som i så många andra fall
med att förmyndaren övertog gården vars ägor bland annat
omfattade 3.000 tunnland skog. Johan August Hedvalls
syster Lina förde en process mot förmyndaren när det
gällde hans affärer för familjen Hedvall, men hon förlorade
och Julmyra försvann ur släkten Hedvalls ägo.
J
ohan August Hedvall var även en god snickare och
tillverkade själv bl a möbler. Han blev därmed en
utmärkt slöjdlärare och slöjd var ett av de tyngre
ämnena under denna tidsepok. Markavvägningar och
liknande lärdes även ut av skolan.
Mindre folkskola
Johan August Hedvall utbildade sig till lärare i Västerås
under ekonomiskt svåra förhållanden. Seminariets rektor
gick in och stödde hans studier med 50 kr, vilket under det
sena 1800-talet var en ansenlig summa. Johan August
försörjde sig bl a som vallpojke och dräng innan han fick
anställning som lärare utanför Tärnsjö. Han träffade så
småningom sin blivande hustru, Maria Andersson, som var
bördig från gården Granmarken i Övre Jumkil. Den unga
familjen övertog gården Andersbo efter fadern till Maria
Andersson och Johan August Hedvall blev lärare i skolan i
Hagalund. Johan August Hedvall köpte senare ägan
Stenforsbacka 1:2.
Skolan i Hedbron var en mindre folkskola och hade en
folkskoleavdelning och en småskoleavdelning. De här
grupperna var inte stora. Folkskoleavdelningen kunde ha
mellan 8 och 20 barn medan småskolan som bestod av
grupperna I, II och III hade 5-7 st barn.
I
de gamla skolböckerna från denna tid kan man läsa att
de flesta barnen bodde inom 2 km från skolan, men ett
antal barn hade 9-10 km svår skogsväg till skolan.
Vägen var inte bara lång att gå för barnen - ibland var den
helt oframkomlig p.g.a. snöhinder eller också svämmade
Jumkilsån över så att barnen inte kunde ta sig fram.
Skolbygget
Jumkilsån och rallare
En ny skola skulle byggas och två platser diskuterades. En
av dem var på den s.k. Prästgårdsskogen som ägdes av
kyrkan. En annan var på Stenforsbacka 1:2. Det blev
Stenforsbacka 1:2 i och med att Johan August Hedvall
skänkte tomten på cirka 3.000 kvm till socknen. Denna
tomt benämns Stenforsbacka 1:4.
Jumkilsån grävdes om första gången under början av 1900talet. Inhyrda rallare skötte arbetet. Rallarna levde ett fritt
liv och tog sig en del friheter på orten, men några större
tabrage skedde inte. Vid några tillfällen stövlade de in mitt
under lektion i skolan för att diskutera med läraren eller
föreslå klockbyte med den samme. Rallarna var i allmänhet
kraftigt byggda och vana att ta ett nappatag, men så vitt
man vet skedde inga större slagsmål.
S
kolbygget påbörjades år 1883 och skolan flyttade
året därpå från Hagalund till Hedbron. Johan August
Hedvall blev den förste läraren i skolan och bodde i
skolhuset ett antal år innan han uppförde gården Hedbron
c:a 100 m från skolhuset. De tre äldsta sönerna, Albert och
tvillingarna Adolf och Aron var redan födda, men yngste
sonen Johan föddes i skolhuset. J A Hedvall var verksam
som lärare i Hedbron t. o. m. 1910, då han efterträddes av
I Järlåsa försvann dock en rallare i samband med några
interna misshälligheter inom rallarlaget. Detta lär ha skett
under dragandet av järnvägen där nere. Mannen ”kom
borst” som man sade på den tiden.
En av rallarna fick sin matsäck uppäten av en ko i närheten
av ågrävningen och krävde ersättningen av bonden i form
av brännvin, vilket han lär ha fått. En annan av rallarna
hette Hägglund och var en kraftigt byggd karl som även
försörjde sig genom att sälja knappar och andra småsaker i
gårdarna.
Yrväder och skobrist
Närvaron i skolan var det ofta si och så med. Vanliga
orsaker till frånvaro var olika naturhinder. Snöhinder
förekom då och då för flera barn i januari och februari. I
skolböckerna benämns detta oftast som yrväder. En annan
vanlig orsak till frånvaro för barnen från det relativt
närbelägna Fagerdal och Ängsstugan var översvämning.
Jumkilsån var i slutet av 1800-talet och början av 1900talet ännu inte omgrävd. Ån svämmade över i stort sett
varje år och stora arealer täcktes av vatten. Skobrist var
Utanför skolgrinden.
56
Övre raden:
Stig Westerberg, Torsten
Eriksson, Sigurd
Hedberg, Sune Wiberg,
Ingemar Hedvall,Roland
Edberg.
Nedre raden:
Kerstin Edberg, Iris
Svensson, Roland
Andersson, Ingalill
Hedberg, Siv Karlsson,
Märta Wallman och
lärarinnan Tyra Wollart
också en orsak till frånvaro som då och då återkommer i
skolannalerna. Det kan väl tänkas att en och annan bonde
och torpare använde detta som skäl för att hålla barnen
hemma som hjälp i jordbruket i stället för att de skulle sitta
onyttiga i en skolbänk, men fattigdomen var ju också stor i
denna obygd som man under denna tid trots allt får kalla
området Övre Jumkil.
affären, men några större tabrage hände aldrig.
J
A Hedvall tog även initiativet till grundandet av
Ebenezerkapellet i Övre Jumkil troligen tillsammans
med Blå Band föreningen i Jumkil.
En historia om Nathan Söderblom bör berättas i och med
att han nämnts ovan. Nathan Söderblom besökte då och då
en lantbrukare i Jumkil som kände sig mycket upplyft av
dessa besök och som enligt omgivningen även blev en
aning högfärdig över sin bekantskap med den kände
ärkebiskopen. Vid en större tillställning höll denne lantbrukare tal för en församling där bl a andra ärkebiskopen
Söderblom var närvarande. Under talet duade lantbrukaren
ärkebiskopen som var där å ämbetets vägnar. Ärkebiskopen
Söderblom lär då ha rest sig och förklarat för lantbrukaren
att ”denne var Du med Nathan Söderblom, men ej med
Svea Rikes ärkebiskop”.
Skolböckerna från sekelskiftet visar att räkning, läsning
och den bibliska historien dominerade på schemat. Slöjd
var även ett stort ämne. Skolåret började normalt omkring
1-3 september. Jullovet startade c:a 2-3 december och
skolans vårtermin började omkring 10-11 januari för att
sluta omkring 14-15:e juni. I jämförelse med nutid så var
skolåret något kortare under denna tid.
Eleverna hade små trädgårdsland som de skötte under
skoltid och många av de lärare som verkade i Hedbrons
skola var särskilt intresserade av naturen och trädgårdsbruk.
Eleverna i skolan åkte under vintern skridsko på det lilla
kärr som låg utanför skolgrinden på Stenforsbackas marker.
Nu finns inte kärret kvar mer än som en liten plätt med
något sank mark utanför ena skolgrinden.
D
et finns därför ett antal olika träd och buskar kvar
i trädgården runt Hedbrons skola. Lind, ask och
lönn hittar man ännu runt skolan liksom fläder och
andra buskar.
Edvin Karlsson
Nathan Söderblom
En av de lärare som verkade i Hedbrons skola och fick ett
mycket gott rykte var Edvin Karlsson vilken alltid nämns
med stor respekt av sin forna elever vilka nu är 70-80-års
åldern.
Nathan Söderblom som besökte skolan för att överlämna en
utmärkelse (av vilken art minns ingen numera) till förre
läraren Johan August Hedvall lät även plantera två ryska
blodlönnar på skoltomten, men de har försvunnit under
åren. Rotsystemet till en av dessa blodlönnar grävdes upp
under 1970-talet.
Anna Broström är en annan av de lärare som arbetade i
skolan under en längre tid. Fröken Broström hade ibland en
del besvär med barnen från Jumkil och citeras ännu idag
med bl a följande sentens ”Jag kämpar som roddarn på
böljande sjö ....”.!
I närheten av skolan fanns det även en affär i Karlslunds
gård. Affären lär troligen ha startat mellan 1910 och 1920
av Algot Andersson, vilken dock blev sjuklig så att affären
kom att övertas av hans moder Alma. Affären upphörde
någon gång på 1950-talet. I affären såldes bl a pilsner och
en del gubbar blev ibland något överförfriskade utanför
Hedbrons skola bestod av ett skolrum samt en lärarbostad
med två rum och kök. På övre våningen fanns en kammare
och skolvinden. I skolsalen fanns en stor järnkamin som
57
Övre raden:
John Larsson, Ivar
Söderberg, Åke
Ahlström, Elly Lindahl
(Eriksson), Ingegerd
Stolpe (Nilsson), MajBritt Gustavsson
(Wiberg), Aina Ahlström
och lärarinnan Tyra
Wollart.
Nedre raden:
Nanny Sélen, Margit
Ahlström, Britta
Ahlström, Kerstin
Hedendahl (Edberg),
Karl-Eriks Svensson,
Karl Larsson, Olle
Westerberg, Sune Wiberg,
Sigurd Hedberg och Arne
Ahlström.
värmekälla och där diverse kläder torkades. Det var mycket
varmt på platserna vid kaminen och dragigt och kallt längs
fönstren. I detta enda klassrum hade man även gymnastik.
Ribbstolar samt en bom fanns uppsatta i salen. Nu minner
en del mässingsbeslag i golvet om var bommen satt.
Gymnastikbommen finns faktiskt kvar som en av golvreglarna i den nuvarande verandan till skolan. Kärnvirket i
bommen håller än mot fukt och röta.
Nu är skolhuset 7,8 m x 23,9 m långt och har två våningar
varav den övre med brutet tak. Exteriört har skolhuset inte
förändrats så mycket, men takbeläggnignen har bytts från
tegel till svart aluminiumplåt.
D
en sist verksamma läraren i skolan var troligen
Tyra Wollart. Skolan slutade någon gång under
1940-talet. Skolhuset köptes då av en lärarfamilj.
Herrn i familjen var läroverksadjunkt. En snäll, liten och
försynt man som var helt i händerna på sin kraftfulla och
något annorlunda hustru. Hustrun lät bl a bygga en hönsbur
på skoltomten där adjunkten låstes in när han inte skött sig
enligt hustrun. Läroverksadjunktens syster försökte vid ett
par tillfällen besöka sin bror, men släpptes inte in på tomten
av sin svägerska. Frun kom i delo med en del av bygdens
befolkning och familjen sålde skolhuset. I början av 50talet köpte fru Britta Björner skolan. Britta Björner bodde i
skolhuset fram till 1970 då hon blev sjuklig och tog in på
vårdhem.
S
kolan i Hedbron var en så kallad ”mindre folkskola”
och bestod av två avdelningar. En småskola och en
folkskola. Småskolan hade klasserna I, II och III
medan folkskolan bestod av klasserna 1, 2, 3 och 4 ibland
även av klass 5. När skolan var som störst undervisade två
lärare i skolan. En småskolelärare och en folkskolelärare.
Småskollärarinnan bodde då i kammaren på övervåningen
och folkskoleläraren i rummet på bottenvåningen. Köket
var gemensamt.
Skolhuset byggdes till under 1930-talet och fick ytterligare
tre rum på bottenvåningen samt två rum på övervåningen.
Övre raden: Ingrid Söderberg, Naime
Lundmark, (Eriksson), Sonja Selen, Alice
Andersson (Eriksson), Harry Eriksson,
läraren Edvin Karlsson, Birger Ericsson
och Elof Pettersson.
Nedre raden: Ragnar Eriksson, Einar
Zetterström, Kerstin Ohlström (Hedvall),
Evert Zetterström, Lilly Ahlström, Borgit
Blomqvist (Pettersson) och Berta Selen.
Sittande på marken:
Henry Eriksson, Nils Eriksson, Jean
Andersson och Gunnar Karlsson.
58
Lärarinnan
Ninnie Andersson
med skolklass.
Bilden troligen
från början 1900talet.
Nutid
gymnastikbommen, som många elever gjort volter runt och
kanske tvingats balansera på med olika framgång.
1971 köpte Thomas och Anne Nordlöv huset. De bor nu
under fritid i skolan med sonen Daniel född 1982. Anne
Nordlöv är nära släkt med Hedvalls. Hennes morfar var en
av JA Hedvalls tvillingsöner, Adolf. Adolf Hedvall var
verksam i Åtvidaberg som överlärare och kommunalfullmäktig. Anne och Thomas Nordlöv är även de lärare, så
den pegogiska traditionen går som en röd tråd genom
släkten Hedvall. Thomas är liksom en tidigare nämnd ägare
adjunkt, men numera används det inte hönsbur vid Hedbrons skola.
Skolsalen finns kvar och man kan ännu se urtagen efter
ribbstolar i vägglisterna. I golvet finns några mässingsbleck
för att fästa bommar för den redan på den tiden obligatoriska gymnastiken. Även om det var långt ute på landet där
barnen kunde klättra och gymnastisera på ett naturligt vis
så skulle skolreglemantet följas. Var det redskapsgymnastik
anbefallt så var det. Upphöjningen för katedern finns kvar
och de nuvarande ägarna har hittat en del gamla skoltillbehör på vinden bl.a. en karta över Europa - där Finland
är ett ryskt lydrike. Kartan är troligen från de första åren av
1900-talet.
S
kolan fungerar som sommarbostad, men utnyttjas
flitigt under året. Invändigt har den förändrats en
del. Den gamla centralvärmeanläggningen med
vedpanna är utbytt mot elvärme som kompletteras med
vedkaminer och kakelugnar. Taket har bytts ut mot svart,
korrugerad aluminiumplåt. Det var tidigare täckt med
tvåkupigt modernt tegel och dessförinnan var det spånor.
Förstubron har genomgått några renoveringar genom åren,
men ännu är en av golvbjälkarna en del av den gamla
De gamla skoldassen finns kvar på tomten och används
ännu flitigt. Det är tre dass bredvid varandra. Ett singel för
manliga lärare och ett för lärarinnor samt ett dubbelsitsigt
för skolbarn.
av Thomas Nordlöv
Getingbyla i kolossalformat i Jumkil
DET HAR EN LÄNGRE tid under 1996 surrat ordentligt i
vindsutrymmet vid Hedbrons gamla skola i Jumkil. Det är
inget att undra över då flera hundra stora och ilskna gulsvarta,
randiga och objudna gäster utan tillstånd byggt sig en drygt 70
centimeter bred och 100 centimeter hög getingbyla. Thomas
och Anne Nordlöv tillsammans med sonen Daniel, 14 år, har
försökt freda sig på alla sätt. Getingarna hade dock förskansat
sig på ett säkert ställe. De hade helt enkelt byggt sin byla över
fastighetens säkringar! För att bevara husfriden gick dock
Thomas till attack med en spruta som radikalt förändrade
situationen, så nu kan husfadern med säkerhet skruva ur och i
sina säkringar utan getingstick.
Orädd. Daniel Nordlöv, 14 år, visar den stora getingbylan
av J Hedendahl, UNT 1996
59