Transcript Mårväxter

Av gulmårans rot får man ett rött färgämne som används till att färga ullgarn.
Blommorna använde man förr när man
ystade mjölk.
De intensivt mörkgula bestånden av
gulmåra lockar till sig insekter tack vare
färgen, doften och nektarn. Gulmåran har
dock blivit allt mer sällsynt, i likhet med
många andra ängsväxter. Det största
hotet mot gulmåran är att den korsar
sig med stormåran. Därför har ”ren”
gulmåra blivit sällsynt på många håll
eller helt försvunnit från kulturbygderna.
Hybridernas blommor är ljusare gula
och doftar svagare, blomställningarna är
glesare, stjälkarna är tydligt fyrkantiga
och bladen är platta. Gulmårans stjälk är
nästan trind och bladen barrlikt spetsiga.
Stormåran är en främmande art
som sprider sig effektivt. Stormåran är
mångårig och förökar sig både med
frön och via utlöpare. Stormåran bildar
kraftiga, buskliknande bestånd som klarar
sig bra i konkurrensen om livsutrymme.
Stormåran kom till Finland och började
sprida sig på 1800-talet med importerat
utsäde för hö och spannmål. Nu har växten spridit sig till största delen av landet.
Litteratur:
• Den virtuella floran: http://linnaeus.nrm.se/flora/
• Hämet-Ahti, L., Suominen, J., Ulvinen, T. & Uotila, P. 1998. Retkeilykasvio, 4. painos.
Kasvimuseo, Luonnontieteellinen keskusmuseo. Helsinki.
• Mossberg, B. & Stenberg, L. 2006. Den nya nordiska Floran. Bonnier Fakta.
Stockholm.
•
•
•
TEXT: FINLANDS NATURSKYDDSFÖRBUND BILDER: JARI KOSTET LAY-OUT: FORSTSTYRELSEN ERWEKO OY, HELSINGFORS 2013
Mårväxter
(Galium)
Biologian ja maantieteen opettajien
liitto BMOL ry
Suomen Biologian
Seura Vanamo ry
Årets art på Vilda blommornas dag 2013
Kännetecknande för mårväxter är att
bladen ser ut att bilda kransar runt
stjälken. I varje krans finns i själva
verket endast två riktiga, motsatta
blad. De andra bladlika bildningarna
som ser ut som blad är egentligen
stipler. Mårornas små blommor bildar
stora, ståtliga, blomknippen som
lockar till sig pollinerande insekter.
Den heliga kräklan
Mårornas släktnamn Galium kommer från
det grekiska ordet gala som betyder mjölk.
Förr utnyttjades måror för att få mjölken
att ysta sig. Man har också trott att kor som
äter vissa mårarter producerar mer mjölk.
En del folkliga namn på måror innehåller ordet kräkla, som syftar på växtens
bladkransar. En kräkla är en grov visp som
är gjord av en ung tallstam med en krans
av grenar. Förr i tiden hörde en kräkla till
basutrustningen i vart kök.
Måran har också tillägnats Jungfru
Maria som sänghö, sänghalm, sänggräs
eller sängströ. Enligt en gammal sägn lade
Jungfru Maria måror i krubban, eftersom
åsnorna hade låtit bli att äta dem. Det
stämmer att hästar och åsnor inte gillar
smaken av måra.
Måror är också kända som färgningsväxter. Med färgämnena ur rötter, blad och
stammar färgas både tyger och ostar.
Vitmåra – en ursprunglig art
Vitmåran (Galium boreale) är en upprätt,
smalbladig, mångårig växt med rikligt av
vita blommor. Stjälken är 20–40 cm hög
och styvare än andra mårors. Genom att
studera bladen kan man skilja vitmåran från
andra arter. Varje krans består av fyra blad,
två långa och två korta. Vitmåran blommar
i juli–september.
Vitmåra
Gulmåra
(Galium boreale)
(Galium verum)
Vitmåran är en ursprunglig art i Finland
och förekommer i hela landet i torra, öppna
lundar, i skogsbryn och på klipphyllor. Den
ljusälskande växten gynnas av att människan bearbetar mark. Den trivs t.ex. på
avverkningsytor i skogar eller vid vägrenar.
Vitmåran förekommer nuförtiden rikligt på
bearbetad mark.
Vitmårans rötter ger garn och tyger
en vacker röd färg.
Många olika måror
I Finland förekommer ett tiotal arter
inom familjen måror. På kärrängar och
i sumpskogar kan man hitta sumpmåra
(Galium uliginosum), vattenmåra (Galium
palustre) och dvärgmåra (Galium trifidum), i
strandskogar myska (Galium odoratum), på
havsstränder och åkrar snärjmåra (Galium
aparine), på odlingsmarker småsnärjmåra
(Galium spurium) och på torrängar gulmåra
Stormåran (Galium album)
(Galium verum), samt dess konkurrent på
friska ängar, stormåran (Galium album).
Gulmåran växer på torrängar och berg,
samt på hedar och bland enris i skärgården.
Gulmårans blommor doftar gott och man
har i tiden använt växten som sänghö och
i likkistor. Förr i tiden brukade man också
vid festliga tillfällen sprida ut gulmåra på
stuggolvet för att det skulle dofta gott.