Transcript Naturinsatser mildrar kraftverkens skador

Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Miljöfondsprojekt
Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
1
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Bra Miljöval - el i naturvårdens tjänst
– Vad är Bra Miljövalmärkt el?
Konsumenter som väljer el märkt med Naturskyddsföreningens miljömärkning Bra
Miljöval får el baserad på sol-, vind- och vattenkraft eller biobränslen. På så sätt minimerar
konsumenten sitt utsläpp av växthusgaser. De stödjer därmed varken kärnkraft, kolkraft
eller naturgasproduktion. Elproduktionen måste också uppfylla vissa specifika miljökrav
för varje energikälla. För att vattenkraft ska märkas som Bra Miljöval krävs t.ex
minimitappning i flodfåran. Elbolag som har el märkt Bra Miljöval avsätter också en del av
sin omsättning i miljöfonder som främjar energieffektivisering eller biologisk mångfald.
Foto: Hans Månsson
2
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
MÅNGA vattenkraftverk påverkar den biologiska mångfalden i vatten negativt genom
förändringar i vattenflöde och genom att blockera vandringsvägar för växter och djur.
Men det finns ofta enkla åtgärder som kan minska skadorna. När privatpersoner och
företag väljer el från vattenkraft märkt med Bra Miljöval avsätter de kraftbolag som
producerar elen pengar i en miljöfond. Den är till för att minska kraftstationernas
skador i naturen. Naturskyddsföreningen förvaltar fonden och avgör vilka
projekt som ska stöttas. Såväl bolagen själva som myndigheter, organisationer och
privatpersoner kan söka stöd. Pengarna används till konkreta åtgärder, allt från att
att riva vandringshinder till att stötta tillämpad forskning. Tanken med fonden är
att pengarna som kraftbolagen investerar i miljöåtgärder på det här sättet kan styras
till de vattendrag där de gör mest nytta. Under de senaste åtta åren har drygt 60
miljoner används till olika miljöförbättrande projekt. Åtgärderna leder bland annat
till att djur- och växtarter som är beroende av strömmande vatten eller regelbundna
översvämningar får hjälp att fullborda sina livscykler. Flera av projekten finansieras helt
av Miljöfonden, några delvis. Sammantaget blir det många betydelsefulla insatser.
Ålyngelledare i Ätran
Foto: Ingemar Alenäs
3
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Miljöfondsprojekt gynnar biologisk mångfald
Biokanaler och omlöp
Strömmande vatten är livsviktigt för många arter,
till exempel bäcksländor, strömstare, stormusslor,
ål och öring. Det är därför många som drabbats på grund av kraftverksbyggen. Bara bland
det fyrtiotal fiskarter som finns i Sveriges sjöar
eller forsar påverkas mer än hälften negativt av
vandringshindren i deras lekvatten.
På senare år har både myndigheter och kraftverksbolag alltmer uppmärksammat och börjat åtgärda dessa problem. Ett sätt att minska effekterna
av kraftverksdammar är att bygga naturlika vandringsvägar, så kallade omlöp förbi dammarna.
Dessa är anpassade för att underlätta vandring för
flera olika fiskarter och vattenlevande organismer.
Omlöp fungerar ofta bättre än så kallade fisktrappor eftersom de också underlättar vandring för
arter som inte hoppar.
För att göra det lättare för fisken att passera omlöpet släpper kraftverken vissa tider fram större
vattenmängder än den obligatoriska minimitappningen som kraftbolag märkta med Bra Miljöval
måste ha.
Omlöp som anlagts för miljöfondspengar finns
nu vid ett tiotal kraftverksdammar, bland annat
i Rolfsån, Lillån och Rottneån. Även vid Lundströmmens kraftverk i Delångersån, i Emån och i
Braån i Kävlinge.
Ett annat miljöfondsprojekt är Eldbäcken vid ett
kraftverk i Västerdalälven där man skapat ett mer
variationsrikt omlöp, en biokanal, som binder
samman dammen med den gamla älvfåran.
Eldbäckens biokanal har inte bara passager med
strömmande vatten utan även långsamt strömmande djupt vatten och öar.
Eftersom kanalen är anlagd från grunden för att
efterlikna en naturlig miljö intresserar den flera
forskargrupper som följer utvecklingen för strandens växter, bottenfaunan, kräldjur, stormusslor
och fisk. Även marken runt omkring vattendragen är en viktig näringskälla och den studeras
noggrant, berättar doktorand Stina Gustafsson
som forskar på Eldbäcken.
– Äntligen börjar det komma lite gröna fläckar
och vissa svämplan ser riktigt trevliga ut. Gölarna
Stina Gustafsson och hennes kolleger samlade in 216 bottenfaunaprover i biokanalen under sommaren 2010. Proverna
togs till Karlstads universitet för analys. Foto: Olle Calles
Biokanalen i Eldbäcken är, till skillnad från en fisktrappa,
ett försök att skapa en naturlig passage för många arter förbi
kraftverket. Både växter och djur ska trivas här. Foto: Stina
Gustafsson
är fulla av elritsor, men längre uppströms hittar
vi en del abborre, stäm, simpa och längst upp ett
gäng gäddor, skriver projektledaren Olle Calles
i forskarnas bildrika blogg där alla intresserade
kan se hur arbetet fortskrider.
Läs mer på www.biokanal.nrrv.se
Naturresurs rinnande vatten är en
portal med flera forskares bloggar:
www.nrrv.se
www.fortum.se under fliken
Miljöprojekt och Fortums nordiska
miljöfond
4
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Biokanaler och omlöp
I Rottneån i Småland har Miljöfonden varit med
och stöttat ett projekt som byggt ett omlöp vid
Stocke kvarn. Detta har gett öringen i Helgasjön
nya lekvatten. Dessutom glädjer det människor
på vandringslederna längs ån att området åter fått
sin forna karaktär.
Återställning och
biotopvård
För att förbättra livet för både vild och odlad lax
och öring i Klarälven pågår flera projekt med
stöd av Miljöfonden. Arbetet med att återskapa
älvens stängda sidofåror har pågått i flera år.
Dessa är en effekt av timmerflottningen som en
gång i tiden har pågått i älven,
Man har rivit de gamla flottningsrännorna
och lagt tillbaka stenblock i vissa partier.
Sten och grus har även lagts ut för att förbättra
lekbottnarna i Ljungan, Långan, Storån och
Emån.
Många äldre fisktrappor gynnar bara fiskar
som klarar av att klättra. Foto: Johan Kling
Omlöpet vid Bosgårdens kraftstation, en nybyggd vandringsväg i Storån som rinner
genom Härryda och Marks kommuner. Foto: Monica Havström
Vid Rolfsån och Lillån pågår två andra projekt där man har tagit stor hänsyn
till den biologiska mångfalden, mer om dessa på sid 16.
5
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Naturen längs Lillån lockar till besök. Efter ett omfattande röjningsarbete är stigarna tillgängliga för alla
som vill vandra. Foto: Mathias Gustavsson
Biotopvård och omlöp
Genom bl.a. Miljöfonden har Lillån i Vänersborgs kommun fått ett stort ansiktslyft. Från att
bitvis ha varit en igenvuxen å och med mycket
långsamt vattenflöde strömmar nu Lillåns vatten
nästan som i forna dagar. Det ger öringstammen en chans att bli mer livskraftig när den kan
vandra i de nya omlöpen.
Vid en stuga som hyrs av Fältbiologerna har ett
gammalt odlingslandskap åter tagits i bruk och
Foto: Mathias Gustavsson
fått betande djur. Stigarna längs ån har rustats
upp och breddats där det behövdes. Nu finns det
bänkar för den som vill vila benen en stund och
grillplatser för hungriga.
Tidigare var det rätt svårt att ta sig fram i området men satsningen på Lillåns miljö har gjort att
fler tar sig ut och kan njuta av livet längs vattendraget.
Läs mer på
www.vanersborg.se och sök på Lillån
6
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
I Norrahammar ska den gamla massadammen formas om till tre mindre spegeldammar
med passage för fisken som vill vandra i Tabergsån. Illustration: Jönköpings kommun
Spegeldammar och fiskvägar
Genom Miljöfonden har flera outnyttjade dammar vid gamla kraftverk och sågverk rivits och
marken runt omkring återställts. Ett exempel på
det är den så kallade massadammen i Norrahammar.
– Det är ett mångårigt miljöprojekt i flera steg
för att förbättra stadsmiljön i Jönköpings kommun. Vi började hösten 2010 med att sänka
vattennivån i massadammen. När bygget är klart
får öringen åter en lång vattensträcka för sin
vandring, berättar Rolf Erlandsson på kommunens miljökontor.
Andra fiskar som vätterharr, flodnejonöga och
bäcknejonöga gynnas av det nya vattenflödet,
även om satsningen i huvudsak görs för vätteröringens skull.
– Det är roligt att pengarna från vattenkraften
återvinns i naturens eget kretslopp på detta
långsiktiga och strategiska sätt. Det gynnar
många djur och människor i området, säger Rolf
Erlandsson.
För att tillfredsställa folks kulturhistoriska
intresse behåller man även vattenspeglar och
bygger tre mindre spegeldammar som länkas
samman med små fall. Tack vare denna lösning
bygger man också bort översvämningsrisken
som tidigare har varit ett hot mot järnvägsvallen
intill.
Den gamla dammen byggdes 1873 för att försörja Spånhults trämassefabrik med vatten.
Läs mer på
www.jonkoping.se och sök på
massadammen
Flodnejonöga. Illustration: Thommy Gustavsson
7
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Ny vegetation hade vuxit upp redan en månad efter att Kubadammen i Nätraån revs.
Bilder från sommaren 2007. Foto: Anna Lejon
Dammrivning
En forskargrupp vid Umeå universitet startade
en helt ny studie kring dammrivning när de fick
pengar från Miljöfonden. Projektet fick namnet
Dammrivningseffekter i akvatiska miljöer,
DREAM, och går ut på att se vilka effekter det får
för flora och fauna när man åter ger vattnet en
chans att flöda. Doktoranden Anna Lejon gör en
studie av flera dammområden, bland annat ett i
Nätraån där Kubadammen rivits i Bjästa, söder
om Örnsköldsvik.
– Jag har samlat material från stränderna för att
se hur växter och sedimentavlagring påverkas.
Redan efter tre månader såg vi hur växter etablerade sig i strandbrynet. Det nya vattenflödet
gynnar även fisk som öring, sik, flodnejonöga och
harr. Just i Nätraån finns det även flodpärmussla
som nu får en chans att föröka sig, berättar Anna.
Kubadammen byggdes under 1970-talet för att
magasinera vatten till en pappersmassafabrik,
men den stängdes för 30 år sedan.
Naturvårdsverket och många intressenter har
sett till att dammens yta har sänkts, vattnet kan
flöda igen och en gammal fors har återskapats.
Läs mer om DREAM på
www.emg.umu.se
Dammen rivs vid Forsby gamla kraftstation i Testeboån, utanför Gävle. Foto: Niclas Hjerdt
8
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Återställning och Biotopvård
I många åar och älvar har de strömmande partierna rensats en gång i tiden för att underlätta för timmarflottning. För att få tillbaka de biologiska värdena behöver de ursprungliga biotoperna återställas.
Därför lägger man ut grus, sand, stenblock och död ved i dessa områden. Där erosionen vid stranden
är stor behöver växter planteras för att skapa en ny skyddszon.
Det gäller att värna träd och buskar intill bäckar och älvar, de ger skugga och erosionsskydd. Strandvegetationen har också stor betydelse för den biologiska mångfalden i vattendraget.
Vid Rolfsån, Lillån och Rottneån har man satsat på återställning parallellt med att bygga omlöp.
Ett annat exempel är projektet Älvängar där man har jobbat med biotopvård i Dalälven.
Läs mer på
www.fortum.se
Foto: Mathias Gustavsson
9
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
På följande sidor berättar vi om projekt för hotade arter. Först ut är ålen. Foto: Ingemar Alenäs
Miljöfondsprojekt hjälper hotade arter
i vatten och på land
Ålen är akut utrotningshotad, på grund
av utfiskning, habitatförstöring och vandringshinder i form av dammar och kraftstationer.
Sedan 50-talet har antalet ålyngel som simmar till
Europa från Sargassohavet minskat med över 99
procent. Avgörande för artens överlevnad just nu
är att vuxna vandringsålar bereds fri väg tillbaka
till Sargasso för att fortplanta sig. Därför simmar
den lekmogna ålen tvärs över hela Atlanten för
att hitta en partner som också lyckats ta sig till
Ål
parningsplatsen långt ner i havsdjupen söder om
Bermuda. Ynglen driver sedan under tre år med
Golfströmmen hela vägen till kusterna i Europa,
vandrar uppströms till sötvatten där den stannar
i upp till 30 år innan det är dags att återvända till
det varma lekvattnet.
Denna 700-milafärd har ålar gjort i urminnes
tider och är en effekt av kontinentaldriften. Ålen
är ett av de djur som funnits längst på vår planet.
Det är bråttom att underlätta vandringen för
Ett fascinerande skådespel – de små ålarna klättrar under mörka
sensommarnätter för att ta sig förbi vandringshinder i svenska åar.
Tidigare, när de var yngel, har de kommit med strömmarna 700 mil
från Sargassohavet norr om Västindien.
En vanlig syn vid kraftstationer är en åltipp med djur som krossats i
galler eller turbiner. Forskare beräknar att 7 av 10 ålar som försöker
ta sig förbi ett kraftverk omkommer. Foton: Ingemar Alenäs
10
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Ålen är en av flera hotade arter som får hjälp av miljöfondspengar Ålen är en fascinerande fisk som både kan klättra uppför
murar och och kravla flera kilometer på land.. Foto: Ingemar Alenäs
ålen om den ska ha en chans att överleva som art.
Därför behövs både ålyngelledare för den unga
ålen som vandrar uppströms till sin uppväxtplats
och galler vid turbiner för att skydda den vuxna
ålen som söker sig till havet. Många kraftverk
saknar fortfarande ålgaller eller har galler som är
ineffektiva.
– Vi har studerat ålvandring förbi kraftverk
under flera år för att hitta metoder som hjälper
ålen att överleva. Det är till exempel tydligt att
om vi lutar gallren i en viss vinkel är det avsevärt
bättre för den återvandrande ålen, säger Olle
Calles, forskare vid Karlstads universitet.
Han menar att det behövs fler åtgärder vid
landets kraftstationer, som avledare där ålen kan
simma förbi och rätt utformade galler som räddar
ålen från att sugas in i turbinerna.
Vid Ätrafors kraftverk i Halland har kraftbolaget provat en ny typ av galler som ger ålen ett bra
skydd. Den nya gallerlösningen gynnar dessutom
kraftproduktionen. Det har visat sig att
Ålar som fångats långt upp i Ätran och räddats från turbindöden genom transport till Ätrans mynning. Foto: Olle Calles
11
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
ett lutande galler till och med höjer krafteffekten.
För att få en bild av hur många ålar som klarar att ta sig nedströms förbi kraftverk och hur
många som dör i galler eller turbiner sätter Olle
Calles forskarlag sändare på vissa djur.
Studierna görs i flera åar, bland annat i Ätran,
Göta älv, Säveån och Rolfsån.
– Utan fondpengarna hade vi inte kunnat göra
dessa stora forskningsstudier som krävs för att
hitta lösningar på problemen. Miljöfondens
satsning på projektet har lett till att vi sedan fick
många andra medfinansiärer, berättar Ingemar
Alenäs, tidigare kommunekolog i Falkenberg och
nu projektledare för ett internationellt ålbevarandeprojekt.
– Det är bra att kraftbolaget i Falkenberg har fått
så goda resultat av det första gallerförsöket. Nu
hoppas jag att de fortsätter och sätter upp galler
vid resten av sina 53 kraftverk i södra Sverige,
säger Ingemar Alenäs.
Tack vare miljöfondspengarna har flera projekt uppmärksammats och det har lett till nya samarbeten. Här är ett studiebesök från Kina. Foto: Olle Calles
Läs mer på
www.www.anguilla.nrrv.se
www.alster.nrrv.se
Ålyngel
Miljöfonden har även delfinansierat renoveringen
av en hundra år gammal ålyngeluppsamlingsstation vid Olidans kraftverk i Trollhättan. De
infångade ålynglen transporteras därifrån med bil
till bra uppväxtområden.
Det är förvisso en kortsiktig lösning att lyfta ål
uppströms förbi kraftstationer för att rädda ålen,
men på vissa platser är fallhöjden så stor att det
är svårt att bygga omlöp.
Hav och Vattenmyndigheten äger stationen och
ansvarar för insatserna.
– Det är en viktig del av övervakningen av
ålbeståndet. Ingen annan stans i Europa finns det
motsvarande mätningar. Här finns insamlad data
hundra år tillbaka i tiden och vi kan se utvecklingen, berättar Fredrik Nordwall, enhetschef på
Fiskeriverket.
Statistiken är talande. Vid stationen samlades
åtta ton ålyngel in ett år på 1940-talet. Sommaren
2009 hittade man bara enstaka individer.
Åluppsamlingsstationen i Trollhättan rustades upp och
invigdes sommaren 2011. Under träbryggorna går rör ner i
vattnet där ålyngel kan vandra upp. Foto: Fiskeriverket
12
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Asp
Aspen är en stor karpfisk som huvudsakligen
finns i Mälaren, Hjälmaren och Vänern samt i
dessa sjöars till- och frånflöden. Mindre populationer finns också i ett tiotal andra sjöar och
vattendrag. Fisken finns med på rödlistan för
arter som kräver särskilda åtgärder för att inte bli
utrotade.
Aspen har minskat kraftigt i antal, dels på
grund av dammar och andra vandringshinder
som byggts från 1850-talet och framåt i de vattendrag där den leker, och dels till följd av orenade
utsläpp från industrier och toaletter långt in på
1900-talet. Även fiske har påverkat arten. Aspen
behöver strömmande vatten för att leka. Genom
att värna om fria vandringsvägar finns det fortfarande en god chans att denna fiskart ska leva
vidare i svenska vatten.
I Mälardalen pågår flera projekt för att stärka
populationerna, som att bygga fiskvandringsvägar vid kvarnar och kraftstationer.
– Idag kan fisken vandra förbi Islandsfallet och
Kvarnfallet i centrala Uppsala och vidare till en
lekplats åtta kilometer upp i Fyrisån. När vi byggde fisktrapporna använde vi den bästa designen
på steg och vinklar för att olika fiskar som asp,
öring och nors ska klara av att ta sig upp, berättar
Anders Larsson på Fyrisåns vattenförbund.
Trapporna är dessutom en populär attraktion.
Uppsalabor och turister gillar att stå på bron och
njuta av skådespelet i vattnet.
– Nästa hinder att bygga bort är vid Ulva
kvarn. Där utreder vi hur fiskpassagen ska se ut.
Problemet är att få rännan att smälta in i den
gamla kulturmiljön.
Eventuellt kommer hela passagen att grävas ner
under marknivån för att få rätt lutning. Det är en
ovanlig lösning.
En fiskräknare vid Islandsfallet visar att två till
fem större fiskar om dagen passerar fisktrappan
där mätaren sitter. Flera av dem är aspar. Det är
ett framsteg då passagen upp i Fyrisån har varit
helt spärrad för vandrande fisk i 167 år.
– Dessutom har vi hittat rom där och fått bevis
på att det fortfarande finns asp som leker vid
Islandsfallet, mitt inne i stan. Tack vare de nya
fisktrapporna kan de sedan simma vidare, säger
Anders Larsson med glad röst.
Troligen har aspen ett homingbeteende, fisken
återvänder som vuxen till de vatten den föddes i.
Aspen kan bli över en meter lång och väga 12 kilo.
Foto: Anders Larsson, Fyrisåns vattenförbund
Nyinvigd fisktrappa i Islandsfallet i Uppsala. Aspen är hotad
och det krävs insatser om den ska överleva som art i Sverige. Så
sent som på 40-talet torgfördes asp som matfisk i Uppsala men
idag är det få som vet hur den smakar. Foto: Uppsala Vatten
Ulva kvarn norr om Uppsala. Foto: Mathias Gustavsson
13
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
kul att på nytt använda den som matfisk, säger
Anders Larsson.
– Men ingen vet var aspungarna tar vägen. De
bara försvinner och kommer tillbaka som könsmogna efter fem år. Det är spännande men vi
skulle behöva få svar på gåtan om ynglens uppväxtmiljöer så att fler kan klara sig.
Aspen är fredad på sina lekplatser under april
och maj men det är tillåtet för sportfiskare att
fiska asp i Mälaren, om den släpps tillbaka.
– Den dagen aspen inte längre är hotad vore det
Omlöpet vid Ulva kvarn delfinansieras av
Miljöfonden. Fisktrapporna vid Islandsfallet och Kvarnfallet i Uppsala delfinansieras
även av naturvårdsprojektet LONA.
Läs mer på www.fyrisan.se
Aspen behöver strömmande vatten för att kunna föröka sig till en livskraftig population i Fyrisån. Det blir en utmaning att
bygga bort vandringshindret vid den vackra kulturmiljön intill Ulva kvarn. Foto: Mathias Gustavsson
Näringsfattiga sjöar
I sjöarna Burvattnet och Mjölkvattnet i västra
Jämtland har Miljöfonden finansierat ett näringsprojekt under sju års tid.
Sjöarna är stora, djupa och naturligt näringsfattiga men sedan de reglerades på 1940-talet har de
blivit utarmade på näring. Projektet har gått ut på
att mildra skadorna på ekosystemen och stimulera tillväxten hos de naturliga fiskbestånden. Det
har man gjort genom att tillföra växtnäring.
Burvattnet och Mjölkvattnet ligger i Indalsälvens avrinningsområde i västra Jämtland.
Forskare från universiteten i Umeå, Uppsala och
Sundsvall samarbetar kring dessa försök.
Hittills har projektet lett till tydliga förbättringar för fisken. Mätdata vid fångsttillfällen har
sparats under en tioårsperiod.
Mjölkvattnet fick större näringstillsatser under
perioden 2003-2007. Resultaten från provfiske
före och efter dessa visar hur fiskens allmäntillstånd har förändrats. Exempelvis har beståndet
av röding fördubblats på fem år och även individernas medelvikt har ökat. Mätningar från 2001
visade att rödingen slutade växa vid 5-6 års ålder
och hade en spinkig kropp, men efter näringstillsatserna är nu tillväxten både kraftigare och
bukarna större. Dessutom fortsätter rödingarna
att växa även när de passerat sexårsåldern.
Läs mer på www.jamtkraft.se
14
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Flodpärlmussla och andra stormusslor
Flodpärlmusslan fanns i många svenska vattendrag för hundra år sedan, men idag är arten
starkt hotad och fridlyst. Musslans reproduktion
är känslig och fungerar inte längre i hälften av
de drygt 500 vattendrag där de vuxna musslorna
påträffas.
Musslans larver tar sig uppströms genom att
åka snålskjuts på lax och öring, inkapslade i deras
gälar. På så sätt är musslorna beroende av fria
vandringsvägar trots att de själva är stationära.
När larverna släpper sin värdfisk gräver de ner
sig i sand- och grusbottnar på en lämplig plats i
vattendraget. Där växer de sakta och efter sju
år sticker musslan upp en centimeter över sanden. Efter 15 år kan den börja föröka sig. Flodpärlmusslan kan bli över 280 år. Den filtrerar
vattnet och är därmed viktig i vattendragens
näringskedja.
Man kan hjälpa musslorna genom att inte dika
ut eller avverka skog närmast vattendragen.
– Musselpopulationer kräver näringsfattigt
vatten. De är också beroende av naturliga
vattenflöden och vandrande öring. Kraftbolagen
måste ta hänsyn till det och helst ordna fiskvägar
vid kraftstationer så fisken kan vandra fritt, säger
Martin Österling.
Han deltar i flera forskningsprojekt vid Karlstad
universitet som får stöd av miljöfondspengar.
Musselprojektet omfattar 26 vattendrag i Västernorrland. Även i södra Sverige pågår studier på
tiotalet platser för att kartlägga om samma faktorer som i norrländska vattendrag krävs för att den
sydligare flodpärlmusslan ska kunna föröka sig.
När under livscykeln är flodpärlmusslan som
mest känslig? Varför förökar den sig bara i vissa
vattendrag?
– Vi tittar bland annat på öringstammars betydelse för musslans överlevnad. Slutsatserna ska
presenteras i en forskningsrapport.
Vilken betydelse har era projekt för flodpärlmusslan?
– Vi kan ta fram fakta om musslornas livsvillkor
som tidigare inte har varit kända och ge förslag
på anpassade åtgärder för att minimera vattenkraftens skadeverkningar, säger Martin Österling.
Det är ytterst få flodpärlmusslor som har en pärla.
Förr skördades de av pärlfiskare men idag är de fridlysta.
Foto: Martin Österling
ta sig uppströms. Ann Gustavsson och Annie
Jonsson, som läste vid Högskolan i Skövde, har
gjort en studie om hur vandringshinder påverkar
stormusslor i Västra Götaland. Deras resultat
visar att hinder i form av dammar och kraftverk
nedströms en musselpopulation påverkar föryngringen negativt. Det gäller särskilt arten spetsig
målarmussla.
Men ännu finns det många frågetecken kring
musslornas biologi och vilka värdfiskar de är
beroende av . Det behövs fler inventeringar för att
veta vad som krävs för att säkra stormusslornas
fortlevnad.
Åtgärder för flodpärlmusslan görs på flera
platser. Där det byggs fiskvägar gynnas även
musslorna indirekt då fiskar hjälper musslornas
larver att förflytta sig.
Hotade flodpärlmusslor i Eldbäcken i Västerdalälven har flyttats temporärt till en annan bäck.
Läs mer på
www.fortum.se under flik Miljöprojekt/
Fortums nordiska miljöfond
www.kau.se/biologi
Även andra stormusslor i sötvatten är beroende av värdfiskar för att larverna ska kunna
15
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
När omlöpet vid Bosgårdens kraftverk i Storån invigdes i maj 2010 fick Göran Bengtsson, länsöverdirektör i Västra Götaland,
hålla tal. ”Man kan tro att det är naturen själv som skapat det, så fint är det.” Foton: Monica Havström
Öring och lax
På 1940-talet kunde barnen som bodde invid
Storån i Halland fånga lax med händerna.
– Vi stod barbenta i det grunda vattnet och
kunde välja bland fiskarna som gömde sig bakom
stenarna, berättar Gunnar Nilsson som bor kvar
och nu är pensionär.
Så rika laxbestånd får vi kanske aldrig uppleva
igen men idag kan öring, lax och ål åter vandra
fritt förbi kraftstationerna i Rolfsån och Storån,
och vidare upp i Sörån eller Nolån tack vare
nyanlagda omlöp. För att underlätta för fisken har
även en oanvänd damm och andra vandringshinder rivits, och flodbottnar har återställts med
lekgrus.
– Det var inte roligt att se laxen stå nedanför
Bosgårdens kraftstation och inte kunna komma
vidare. Men nu hoppas jag att det blir en förändring på lång sikt, säger Sven Johanson som äger
mark längs ån .
– Flera viktiga delmål är nådda och idag kan
fisken vandra en lång sträcka i Storån. Det ska bli
spännande att se hur populationerna förändras
de kommande åren, säger Anna Ek på länsstyrelsen i Västra Götaland, en av projektledarna.
Det ökade vattenflödet i Storån gynnar även
andra arter, som flodpärmussla, kungsfiskare och
sländor. Projektet i Rolfsåns vattensystem pågår
sedan 2006. Fyra nya fiskvägar invigdes under
2010. Kraftverksägarna och alla andra inblandade fortsätter att arbeta med den biologiska
återställningen längre upp i vattenområdet som
sträcker sig genom Kungsbacka, Härryda, Marks
och Bollebygds kommuner. Det återstår också att
bygga passager till sjön Lygnern där den havsvandrande fisken inte kan ta sig upp.
Läs mer på
www.rolfsan.se
– Fint att den nya bäcken är färdig efter allt jobb, säger
Sven Johanson, en av markägarna efter invigningen.
16
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Fler vandrande arter
Havsnejonöga som
leker i Ätran
har fångats
och fått en
radiosändare för att
forskare ska
kunna följa
den. Arten
är klassad
som starkt
hotad. Foto:
Lars Eriksson
Flera forskare vid Karlstad universitet
jobbar med att förbättra passagen för fisk som
vandrar mellan havet och halländska Ätran med
biflöden.
– Vi studerar främst lax, ål och havsnejonöga.
Det är tre arter som är beroende av både söt- och
saltvatten och de måste kunna röra sig fritt för
att överleva. Men våra åtgärder gynnar alla arter,
säger forskaren Olle Calles.
En automatisk fiskräknare vid Hertings kraftstation håller till exempel koll på hur många laxar
som tar sig förbi laxtrappan för att ge en bild av
hur stor populationen är. Kraftstationen ligger
nära åmynningen och byggs nu om för att alla
vattenlevande arter ska ha en chans att passera.
Effekterna av den nya passagen studeras mycket
noga för att man senare ska kunna sprida erfarenheterna till andra kraftverk.
har fått en flera mil längre sträcka att röra
sig på.
Sommenöringen i Småland får hjälp vid
lekperioder genom att mer vatten släpps förbi
Visskvarns kraftverk.
Vid Gullspångs kraftverk har man byggt en
fisktrappa och ökat vattenflödet för att rädda
beståndet av Gullspångsöring och Gullspångslax
som anpassat sig till ett sötvattensliv i Vänern.
Läs mer på www.herting.nrrv.se
Ett biflöde till Ångermanälven vid Vigda har
återställts och alla vandringshinder är borta sedan ett kraftverk har rivits. Det gynnar inte bara
fisken utan även utter och flodpärlmussla som
Läs mer på www.gullspangslaxen.se
Ryssjefiske efter havsnejonöga. Forskare från Karlstad universitet har flera projekt vid Hertings kraftstation
i Falkenberg. Foto: Johnny Norrgård
17
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Röster om miljöfondsprojekten
”En av poängerna med Miljöfondens investeringar är att utveckla bra lösningar för hotade arter
och sedan se till att de sprids vidare. Nu måste
de goda resultaten från Ätrafors spridas till
andra kommuner.
Miljöfonspengarna är väldigt viktiga. Projekten som kommit till stånd genom dessa ger ökad
kunskap, men väcker även intresse för de viktiga
bevarandefrågorna. Det blev tydligt när Karlstad
universitet kom med i arbetet i Halland. Det har
sedan genererat mer projektpengar från andra
organisationer som också vill bidra.”
Ingemar Alenäs,
projektledare Living North Sea,
Falkenberg
”Tack vare el märkt Bra Miljöval har vi kunnat
finansiera projekt som förmodligen inte hade
blivit av annars. Detta har inneburit konkret
miljönytta och har fått elproducenter att mer
aktivt arbeta med vattenkraftens miljöpåverkan.”
Jesper Peterson,
handläggare Bra Miljöval,
Naturskyddsföreningen
”Jag tror inte vårt dammrivningsprojekt hade
blivit av utan pengarna.
Det var Naturskyddsföreningen som tussade
ihop oss med ett kraftbolag som vi annars inte
hade samarbetat med.”
Christer Nilsson,
professor vid Umeå universitet
”Bidraget från Miljöfonden underlättar
kommunens beslutsprocess. Det är viktigt att
få stöttning från en prestigefylld organisation
som Naturskyddsföreningen.”
Rolf Erlandsson,
ansvarig på miljökontoret,
Jönköpings kommun
Kraftverksindustrin har påverkats
av de miljöfondsåtgärder som gjorts i
Sverige. Flera elbolag har planer på
att finansiera nya projekt genom
att bilda egna miljöfonder.
Krångede kraftverk i Indalsälven. Foto: Mathias Gustavsson
18
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Omlöp vid Bosgårdens kraftverk i Storån. Foto: Mathias Gustavsson
Produktion: Jesper Peterson, Naturskyddsföreningen
Text och formgivning: Monica Havström, frilansjournalist
Omslagsfoto: Hans Månsson, ur boken Vattenvärld www.vattenvarld.se
Göteborg 2012
19
Miljöfondsprojekt – Naturinsatser mildrar kraftverkens skador
Foto: Hans Månsson
Naturskyddsföreningen har sedan många år en miljöfond som är knuten till el märkt
med Bra Miljöval. Denna skrift visar hur fondpengarna används för att mildra skador
i naturen vid vattenkraftstationer och reglerade vattendrag.
20