Transcript Arbete för alla

Arbete för alla?
Om en av vår tids största utmaningar och
möjligheterna att skapa arbetstillfällen
genom den sociala ekonomin
Kartläggning av den sociala
ekonomin i Östergötland
Sven-Inge Arnell
September 2010
Diarienummer 59-2009-203
Förord
Att medverka till att utveckla möjligheterna för att skapa fler företag och fler arbetstillfällen ingår i det som Regionförbundet Östsam prioriterar i förbundets insatser för regionens utveckling. Förhoppningen är att vi tillsammans med marknadens aktörer kan skapa ökade möjligheter till försörjning för många människor.
Men det finns tydliga tecken på att människor med erfarenhet av långvarig arbetslöshet, sjukdom och funktionsnedsättningar som medför nedsatt arbetsförmåga får
allt svårare att finna fotfäste på den s k marknaden. Samtidigt vet vi av erfarenhet
och genom forskningen att arbete betyder mycket för människor identitet, hälsa
och ekonomisk situation.
I början av år 2010 stod mer än 22 000 östgötar utan ett arbete att gå till. Nästan
lika många som saknade arbete hade sjuk- och aktivitetsersättning. Under 2009
var det mer än 40 000 personer (omräknat till helår) som fick sin försörjning genom de gemensamma försäkringarna för arbetslösa och sjuka samt genom socialbidrag. Prognoserna har under året visat på vissa förbättringar och arbetslösheten
har minskat något under våren 2010. Men återhämtningen går långsamt och framför allt kommer många, många människor att stå utanför arbetsmarknaden de
kommande åren.
För att minska skillnader mellan dem som är inne i arbete och dem som ingenting
hellre vill än att få en meningsfull arbetsträning, praktik och arbete för att helt
eller delvis kunna försörja sig själv, har Regionförbundet Östsam tillsammans
med den sociala ekonomins företrädare tagit initiativ till att genomföra en kartläggning av den sociala ekonomin i Östergötland. Vi har valt att som ingång till
denna kartläggning att titta lite mer rejält på arbetsmarknaden och på den omfattande arbetslösheten. Detta samhällsproblem förorsakar stora samhällskostnader,
men de som hamnar i någon form av utanförskap betalar priset på många sätt –
ekonomiskt, socialt, när det gäller fysisk och psykisk hälsa m m.
Förhoppningar finns att den sociala ekonomin ska kunna fylla en ännu större roll
när det gäller människors inträde och återinträde på arbetsmarknaden. I synnerhet
kan arbetsintegrerande sociala företag uppvisa många fördelar som vi vill ta vara
på.
Regionförbundets ambitioner är i första hand att svara för en pedagogisk insats
genom att beskriva problemet med utanförskap och arbetslöshet samt att göra fenomenet social ekonomi mer synligt, accepterat och identifierat som ett viktigt
verktyg för att lösa problemen med en allt för omfattande arbetslöshet.
Regionförbundet Östsam består av 14 fullvärdiga medlemmar; 13 kommuner och
Landstinget i Östergötland. Regionförbundet har de senaste åren också öppnat upp
för att ge Tranås kommun i Jönköpings län och Västerviks kommun i Kalmar län,
möjlighet att följa Regionförbundets arbete. Arbetet bedrivs i nära samarbete med
medlemmarna och det här sammanhanget, utredningen om och kartläggningen av
den sociala ekonomin utgör inget undantag. Kommunerna har medverkat i processen på olika sätt och de förslag som utredningen lämnar har både tillkommit i dialog med kommunrepresentanter och förankrats via dessa.
Rapporten har skrivits av Sven-Inge Arnell, som fått uppdraget att svara för kartläggningen av den sociala ekonomin i Östergötland. För innehållet svarar författaren. I den slutliga rapporten presenteras förslag som tagits fram tillsammans med
den för uppdraget tillsatta styrgruppen från Regionförbundet och kommunerna i
regionen.
Peder Rehnström
Regiondirektör
Innehållsförteckning
Sammanfattning ....................................................................................................... 1
Kostnaderna är enorma – mellan 10 och 20 miljarder ......................................... 1
Målgruppen för att lämna bidragsberoende är enormt stor.................................. 2
Marknaden kan inte och kommer inte att lösa problemet .................................... 2
Risken är stor att många fler personer hamnar i ett långvarigt utanförskap ........ 3
Östergötland saknar inte utmaningar – men kanske lösningar? .......................... 3
Det är viktigt att alla aktörer bidrar med det man kan ......................................... 3
Kartläggningen vill bidra till att sprida kunskaper om den sociala ekonomin .... 4
Social ekonomi omfamnas av alla partier ............................................................ 4
Ett drygt tiotal arbetsintegrerande sociala företag kan bli dubbelt så många på
kort sikt ................................................................................................................ 5
Sociala företag skapar uppenbara sociala och samhällsekonomiska vinster ....... 5
Föreningslivet skulle kunna anställa dubbelt så många som idag ....................... 6
Det fortsatta arbetet och jakten på en östgötamodell ........................................... 7
1 Inledning ............................................................................................................... 8
1.1 Syften ............................................................................................................. 9
1.2 Mål ................................................................................................................. 9
1.3 Uppdraget och utredningen .......................................................................... 10
1.4 Arbetsformer ................................................................................................ 10
1.5 Avgränsningar .............................................................................................. 11
1.6 Om rapportens upplägg ................................................................................ 11
DEL 1: SOCIALA EKONOMIN I ETT OMVÄRLDSPERSPEKTIV................. 13
2 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden...................................................... 14
2.1 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden ............................................... 14
2.2 Arbetsintegrerande sociala företag .............................................................. 16
2.2.1 Sociala arbetskooperativ ....................................................................... 17
2.2.2 Personalkooperativ................................................................................ 17
2.2.3 Ideella verksamheter ............................................................................. 17
2.2.4 Lokala gemenskapsföretag ................................................................... 17
2.2.5 Andra indelningsgrunder ...................................................................... 18
2.2.6 Verksamheter inom arbetsintegrerande sociala företag ........................ 19
2.2.7 Vinster med arbetsintegrerande sociala företag .................................... 19
2.3 Arbetsmarknaden idag och imorgon ............................................................ 21
2.3.1 Östgötaregionen 2020 - regionalt utvecklingsprogram ........................ 21
2.3.2 Statistiska Centralbyrån (SCB) ............................................................. 22
2.3.3 Arbetsförmedlingen (AF) ..................................................................... 23
2.3.4 Alster från forskning och fält ................................................................ 29
2.3.5 Framtidens arbetsmarknad .................................................................... 34
2.4 Behov av medicinering ................................................................................ 36
Globaliseringsrådets slutrapport Ds 2009:21 ................................................. 37
Riktade insatser .............................................................................................. 37
Vad fungerar bättre respektive sämre? .......................................................... 39
Övrigt ............................................................................................................. 40
2.5 Sammanfattning ........................................................................................... 41
3 Omvärld .............................................................................................................. 43
3.1 Sociala företag i andra länder ...................................................................... 43
3.1.1 Storbritannien........................................................................................ 44
3.1.2 Italien .................................................................................................... 45
3.1.3 Reflektioner och jämförelser ................................................................ 47
3.2 EU och den sociala ekonomin ..................................................................... 48
3.3 Staten och den sociala ekonomin ................................................................. 50
3.3.1 Tillväxtverket ........................................................................................ 52
3.3.2 Statens Offentliga Utredningar (SOU) m fl .......................................... 52
3.3.3 Arbetsförmedlingen (AF) ..................................................................... 53
3.4 Svenska regioner och den sociala ekonomin ............................................... 54
3.4.1 Region Skåne ........................................................................................ 55
3.4.2 Stockholms län...................................................................................... 55
3.4.3 Region Västra Götaland ........................................................................ 56
3.5 Kommunerna och den sociala ekonomin ..................................................... 58
3.6 Sammanfattning ........................................................................................... 59
DEL 2: KARTLÄGGNINGEN ............................................................................. 61
4 Inventeringar och beskrivningar ......................................................................... 62
4.1 Arbetsintegrerande sociala företag i Östergötland....................................... 64
4.1.1 Kooperativet Moroten i Vadstena ......................................................... 65
4.1.3 Borensbergs Fritid och Turism ............................................................. 70
4.1.4 Kooperativet Grenverket i Motala ........................................................ 72
4.1.5 Koop S i Linköping............................................................................... 74
4.1.6 Arbetskooperativet Ryd, Linköping ..................................................... 77
4.1.7 Kooperativet Optima i Norrköping ....................................................... 79
4.1.8 Cityfiske i Norrköping .......................................................................... 81
4.1.9 Kooptjänst ............................................................................................. 84
4.1.10 Återvinningen i Söderköping .............................................................. 87
4.1.11 Gröna Grenar, Vikbolandet................................................................. 89
4.2 Sociala företag på G ..................................................................................... 91
4.2.1 Cumulus, Högby Gård, Motala ............................................................. 92
4.2.2 Pågående projekt med inriktning mot arbetskooperativ ....................... 94
4.3 Företagen som försvann ............................................................................... 97
Utvecklings- och Lärcentrum i Hävla ekonomisk förening/Idésmedjan ....... 97
RSMH i Norrköping – kooperativet Möt Världen ......................................... 99
Nodak i Norrköping ....................................................................................... 99
Övriga erfarenheter ...................................................................................... 100
4.4 Samarbets- och stödstrukturer i Östergötland ............................................ 101
Se Upp.......................................................................................................... 101
Coompanion ................................................................................................. 101
Kooptjänst .................................................................................................... 102
PLUS ............................................................................................................ 102
Nätverk......................................................................................................... 102
Serus............................................................................................................. 103
Nationella aktörer ........................................................................................ 103
Vad är det som saknas i Östergötland? ........................................................ 103
4.5 Omfattningen av den sociala ekonomin..................................................... 104
4.5.1 Kartläggning av den sociala ekonomin - PLUS.................................. 105
4.5.2 Exemplet idrottsrörelsen ..................................................................... 109
4.5.3 Exemplet Stadsmissionen ................................................................... 111
4.5.4 Exempel på andra aktörer inom den sociala ekonomin ...................... 115
4.6 Samhall AB i östgötaregionen ................................................................... 121
4.7 Sammanfattning ......................................................................................... 123
DEL 3: ANALYSER ........................................................................................... 126
5 Analyser och fördjupande beskrivningar .......................................................... 127
5.1 Statistik – sysselsatta, företag befolkning m.m.......................................... 128
5.2 Hållbar tillväxt i östgötaregionen .............................................................. 131
5.3 Analys av arbetslöshet och sysselsättning ................................................. 141
5.4 Analys av arbetskraften ............................................................................. 145
5.5 Socioekonomiska analyser – arbetets värde och kostnader för arbetslöshet
m m .................................................................................................................. 152
5.6 Analys av den sociala ekonomins bidrag till en vidgad arbetsmarknad .... 157
5.6.1 Kooperativa erfarenheter .................................................................... 157
5.6.2 Arbetsintegrerande sociala företags möjligheter att bidra till deltagarnas
utveckling..................................................................................................... 161
5.6.3 De arbetsintegrerande sociala företagen och genus ............................ 161
5.6.4 Fler arbetstillfällen inom social ekonomi ........................................... 163
5.7 Nya uppdrag inom tjänstesektorn och inom varuproduktion..................... 165
5.8 Hur skapas gynnsamma förutsättningar för de arbetsintegrerande sociala
företagen (ASF)?.............................................................................................. 167
5.9 Sammanfattning ......................................................................................... 171
DEL 4: FORTSATT ARBETE ............................................................................ 174
6 Det här behöver göras! ...................................................................................... 175
Förteckning över tabeller och diagram ................................................................ 178
Bilaga 1. Begrepp relaterade till den sociala ekonomin
Referenser och källor
Sammanfattning
Titeln på denna rapport anger att fortsättningen kommer att handla om samhällsfenomenet och samhällsproblemet – arbetslöshet för många. Redan i titeln ställs
också en berättigad fråga – finns det arbete för alla? Rapporten ger sitt svar –
NEJ! Rapporten ger mycket påtagliga bilder av en arbetslöshet som drabbar utsatta grupper på arbetsmarknaden och det finns uppenbara risker att den höga arbetslösheten för dessa grupper kvarstår även i en stark högkonjunktur. Upprätthållandet av arbetslinjen är direkt kopplat till trovärdigheten i att det även finns en möjlighet till egenförsörjning för de svaga grupperna på denna arbetsmarknad. Idag
finns inte sådana jobb för stora grupper av utrikesfödda, personer med kort utbildning, ungdomar med ofullständiga betyg från grundskola eller som hoppat av
gymnasieskolan, funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga m fl. Utredningen
konstaterar att det i regionen förmodligen finns ett förhållandevis stort antal människor som inte skulle få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, ens med ett
100 procentigt anställningsstöd/lönebidrag.
Om dessa människor ska kunna få ett meningsfullt arbete och kunna försörja sig
så måste det utvecklas nya verksamhetsformer. De erfarenheter som har erhållits
från den sociala ekonomin är i det sammanhanget av särskilt intresse. Denna utredning beskriver vad den sociala ekonomin är, dess utbredning i regionen och
förutsättningarna för att en sådan verksamhetsform ska kunna utvecklas.
Kostnaderna är enorma – mellan 10 och 20 miljarder
Kostnaden för utanförskapet och arbetslösheten är svår att beräkna. Men den här
utredningen har funnit argument för att kostnaden för arbetslösheten uppgår till
minst 10 miljarder kronor per år i Östergötland! Det är sannolikt en lågt beräknad
siffra som inte till fullo fångar inkomstbortfallet för samhället. En approximation
som bygger på Ekonomifaktas beräkningar från 2006 och baserat på förhållanden
mellan direkta och indirekta kostnader samt inkomstbortfall skulle snarare indikera att bruttokostnaderna handlar om 21 miljarder kronor årligen i regionen. Om vi
skulle kunna omsätta det i real ekonomi och som underlag för tjänster skulle det
betyda nästan 50 000 finansierade jobb.
För den enskilde kan priset också vara mycket högt och socioekonomiska beräkningar visar på att samhället ofta underskattar den faktiska kostnaden för personer
i utanförskap och arbetslöshet. Med arbetslöshet följer många gånger kostnader
som inte enbart är relaterade till försörjning – socialbidrag, sjukersättning, a-kassa
etc – utan även ökad vårdkonsumtion, ökade kostnader för rättsväsendet och andra
kostnader som hamnar på det offentligas många olika utgiftskonton. Man kan och
ska anlägga ett folkhälsoperspektiv på detta. Insatser för att minska detta slöseri
med människors resurser att arbeta förebyggande för att undvika hälsorisker men
det är även ett utmärkt sätt att minska vårdkostnader. Det finns ett tydligt incitament att använda mer offentliga medel för att förebygga att sådana kostnader uppstår t ex genom att stimulera till olika typer av ökad integration, företagande m.m.
Problemet är att investeringarna först ska finansieras innan man kan hämta hem
avkastningen i form av minskande kostnader. På det sättet skiljer sig inte investeringar i människor från de investeringar vi gör i infrastruktur eller inom företag.
1
Ekvationen borde vi lösa, för i princip är allt förebyggande arbete inom detta område oerhört samhällsekonomiskt lönsamt! Ett långvarigt utanförskap med tillkommande problem kommer dessvärre generera samhällskostnader på mångmiljonbelopp. (läs mer i kapitel 5)
Samhällets kostnader kan även taxeras i ett mer segregerat samhälle där riskerna
ökar för motsättningar mellan olika grupper. Marginaliseringen kan styra människor bort från deltagande även i demokratiska processer. Wilkinson och Pickett
har i sin forskningsgenomgång i boken Jämlikhetsanden pekat på sambandet mellan ojämlikhet och en rad förluster för samhället. I ojämlika samhällen har människor i genomsnitt kortare livstid, fler självmord, fler mord och brott begås, och
kommer jämförelsevis sämre ut nästan alltid och på nästan alla områden. Och det
drabbar hela samhället, inte bara de som är mest utsatta. Kort sagt; alla riskerar att
bli förlorare i ett samhälle där klyftorna ökar och utanförskapet är stort.
Målgruppen för att lämna bidragsberoende är enormt stor
Fler än 40 000 personer i Östergötland var i fjol arbetslösa, hade sjukersättning
eller levde på andra bidrag! På helårsbasis var nästan 14 000 personer arbetslösa
eller i arbetsmarknadsåtgärder. Med samma sätt att räkna var nästan 20 000 personer heltidsinskrivna på Försäkringskassan med sjuk- eller aktivitetsersättning.
Tillsammans motsvarar det hela befolkningen i en medelstor svensk stad (för en
fylligare beskrivning läs sidorna 127 och 151).
Långt över 10 procent av de i arbetsför ålder är inte inne på arbetsmarknaden!
Under 2010 har över 20 000 personer varit arbetslösa och allt fler är långvarigt
arbetslösa. Även om något fler kommit i arbete är arbetslösheten väldigt stor och
riskerar att bita sig fast på en allt högre nivå efter varje konjunkturnedgång.
Paradoxalt nog finns det gott om arbetsuppgifter och behov att tillgodose som vi
inte har ”råd” att utföra, inte minst inom den offentliga sektorn.
Marknaden kan inte och kommer inte att lösa problemet
Slutsatsen efter genomgångna forskningsrapporter, regeringens vårproposition,
studier i och av verkligheten och mycket annat blir att: Ingenting talar för att enbart den s k marknaden kommer att klara av att åstadkomma det vi genom decennier kallat för full sysselsättning! Även med en mycket starkare konjunktur än vad
som kunde prognostiseras bara för några månader sedan kommer många med utländsk härkomst, kortutbildade, ungdomar utan avgångsbetyg, personer med sociala och medicinska problem med flera kommer inte av egen kraft att klara att hitta
egen försörjning via arbete. Det gäller även många andra personer på arbetsmarknaden.
Den generationsväxling som nu pågår på arbetsmarknaden med många avgångar
för personer födda på 1940-talet kommer att öppna en hel del dörrar, både för de
som är välutbildade och de med kortare utbildning. Men vi kommer snarare att ha
kompetensbrist än arbetskraftsbrist, så vi kommer med andra ord inte få den balans som alla önskar på arbetsmarknaden genom de många pensionsavgångar som
väntar de kommande åren. Matchningsproblematiken mellan arbetssökande och
lediga jobb förefaller vara relativt svårare i Östergötland än i andra regioner.
2
Den allt ljusare konjunkturen bidrar till att fler jobb skapas och antalet sysselsatta
ökar. Samtidigt ökar antalet personer som ingår i arbetskraften. Det bidrar till att
den höga arbetslösheten kvarstår.
Risken är stor att många fler personer hamnar i ett långvarigt
utanförskap
Stora grupper kommer inte in på arbetsmarknaden idag. Dessutom finns det tydliga indicier och belägg för att antalet personer som hamnar utanför den ordinarie
arbetsmarknaden blir fler och fler efter varje ekonomisk kris och nedgång som det
svenska samhället går igenom. Rationalisering, utsortering, selektering, diskriminering, svårigheter att komma tillbaka efter långvarig arbetslöshet eller sjukdom
är beskrivningar som kommit fram i underlaget till denna rapport. Marginaliseringen har ökat de senaste 20 åren. Det är också så att gruppen som befinner sig
utanför arbetsmarknaden allt mer kommit att likna gruppen som har arbete. Ett
exempel är att antalet arbetslösa akademiker också är, för svenska förhållanden,
en mycket stor grupp år 2010. Det förefaller även vara mer eller mindre stigmatiserande att vara långvarigt arbetslös. För denna grupp är det statistiskt mycket
svårare att hitta nya jobb än för personer med relativt kort arbetsfrånvaro. Arbetsförmedlingens egna analyser visar på att gruppen med långa inskrivningstider
ökar mellan 2008-2011 med 40-50 000 personer i landet. Dessutom tillkommer
under 2010 ca 40 000 personer genom den förändrade sjukförsäkringen, som tidigare funnits inom Försäkringskassans sjukförsäkring 1. Vi är långt från målen om
full sysselsättning och vägen dit följaktligen lång och utmanande. (läs mer i kapitel 2)
Östergötland saknar inte utmaningar – men kanske lösningar?
Östergötland är en region som har många fördelar när det gäller boende, fritidsliv,
geografiskt läge, kommunikationer, arbetsmarknad, utbildning, forskning m m.
Men det finns också en mycket tydlig s k nersida, som mer och mer kommit att
uppmärksammas genom dess uttryck och råmärken bestående av relativt låg förvärvsfrekvens och färre sysselsatta, många arbetslösa och ett stort antal personer
som har sjuk- och aktivitetsersättning. Det innebär betydande risker för utanförskap för många människor och svårigheter att hitta in på eller tillbaka till arbetsmarknaden. Nationellt sett har regionen haft svårt att klara omställningen från ett
traditionellt industrisamhälle till ett modernt globaliserat kunskapssamhälle. Vi
har färre företag, startar färre nya företag, är inte lika välrepresenterade i nya
branscher som växer jämfört med riket och har dessutom svårt med att hitta rätt
arbetskraft/kompetens till vissa jobb. (Det här beskrivs mer utförligt i kapitel 5).
Det behövs därför insatser på en rad områden för att vända den här utvecklingen.
Det är viktigt att alla aktörer bidrar med det man kan
En förutsättning för att utvecklingen ska bli mer positiv är att alla aktörer inom
alla sektorer bidrar med det man kan. Vi behöver hitta kreativa åtgärder för att
minska utanförskapet och skapa fler jobb. Ett medel för detta är – även om detta
verktyg har sina begränsningar – satsningar inom det som kallas den sociala ekonomin. Rapporten handlar därför om frågor om och i vilken mån den sociala eko1
AF: Regionala arbetsmarknadsutsikter våren 2010. Ura 2010:4
3
nomin kan bidra till mänskliga och samhälleliga värden för att klara att få fler
människor i arbete, praktik och arbetsträning. Svaret är tveklöst ja! Men det är
ingen s k quick fix utan det behövs ett målmedvetet, långsiktigt partnerskap mellan offentliga och privata aktörer som involverar företrädare för den sociala ekonomin för att åstadkomma resultat som tillsammans med insatser inom andra områden kan förbättra för många människor som inte kommit in på arbetsmarknaden.
Kartläggningen vill bidra till att sprida kunskaper om den sociala ekonomin
Den här kartläggningen har som ambition att öka kunskaperna om den sociala
ekonomin i Östergötland. Begreppet den sociala ekonomin är delvis svårfångat
och många aktörer saknar en övergripande bild av vad sociala ekonomin är, vad
det kan vara och hur den kan bidra till ett minskat utanförskap i regionen. Med
ökade kunskaper om den sociala ekonomins bidrag till vårt välfärdssamhälle hoppas vi att acceptansen för arbete och företagande inom denna, ibland kallat den
tredje sektorn, successivt ska öka och att alla aktörer bidrar till att främja ett växande inom den sociala ekonomin. (se även kapitel 2)
Social ekonomi omfamnas av alla partier
Den dåvarande regeringen tog 1999 fram följande definition på vad den sociala
ekonomin är: ”Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt
har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande
sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta
eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.”
Traditionellt kan man indela samhällets sektorer i tre delar: privat, offentlig och
social, där social ekonomi ses som ett komplement till övriga aktörer på marknaden. På liknande sätt kan den sociala ekonomin delas in i ovan nämnda delar, där
man kanske främst kan skilja på de delar som är inriktade på frivillig- och volontärinsatser som inte i första hand handlar om att skapa arbete och praktik åt arbetslösa, och de verksamheter som bedriver näringsverksamhet som ett medel för att
skapa arbete och möjligheter till arbetsträning och praktik. Den senare delen,
främst genom de arbetsintegrerande sociala företagen, har varit kartläggningens
huvudfokus.
Regeringen har under 2010 kommit med en handlingsplan för att främja framväxten av fler arbetsintegrerande social företag (ASF). Ett sådant företag kännetecknas av att det
− har ett övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle
− skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl
dokumenterat sätt
− i huvudsak återinvesterar sina vinster i den egna, eller liknande verksamheter
− är företag som är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet
4
Viktiga aktörer som Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan
har i uppdrag att främja framväxten av fler arbetsintegrerande sociala företag. Det
legitimerar företagsamheten inom den sociala ekonomin och dess betydelse för att
lösa problem som inte andra aktörer på arbetsmarknaden gör, i varje fall inte lika
konsekvent och med samma omfattning. På detta sätt är ASF tillsammans med
Samhall AB mycket viktiga för personer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är oftast mycket framgångsrikt om privata företag använder sig
av de stödformer som finns för anställningar av utsatta på arbetsmarknaden. Men
hittills har det skett i alldeles för liten utsträckning.
Ett drygt tiotal arbetsintegrerande sociala företag kan bli dubbelt så många på kort sikt
I Östergötland finns det ett drygt 10-tal sådana företag och tillsammans med företag som definitionsmässigt uppfyller nästan alla krav uppgår antalet anställningar
till drygt 110 och praktikplatser till 370. Enligt vår utredning finns det goda förutsättningar att dubbla detta om aktörerna verkar målmedvetet och långsiktigt för att
skapa en god jordmån för dessa och tillkommande företag.
Erfarenheter från andra länder visar att arbetsintegrerande sociala företag kan användas i mycket större omfattning, något som indikerar att vi i Sverige skulle
kunna få många fler företag av den här karaktären om insatser görs nationellt,
regionalt och lokalt. (Läs mer om några andra länder i kapitel 3).
Sociala företag skapar uppenbara sociala och samhällsekonomiska vinster
Det finns en uppenbar s k vinna-vinna-situation med att stimulera framväxten av
nya ASF:s. Till de uppenbara fördelarna hör att företagen verkar lokalt, vidgar
arbetsmarknaden genom att integrera utsatta människor i arbete, arbetsträning och
praktik, plöjer ner sina vinster i fler arbetstillfällen, kompletterar det offentliga
och privata näringslivet, erbjuder tjänster och varor som ingen annan tillhandahåller, motverkar svartjobb och ekonomisk brottslighet, samt bygger på en värdegrund som ser, bekräftar och utvecklar människor. (se avsnitt 2.2.7)
Socioekonomiska bokslut som gjorts på bl a Koop M i Vadstena visar att de samhällsekonomiska vinster för ett enda kooperativ uppgår till mellan 3-4 miljoner
kronor. Liknande analyser som gjorts av Bastakooperativen pekar på att samhällets vinster är mycket stora för individer som haft omfattande missbruksproblem
och varit kriminella.
För att vara lite provokativ skulle vi kunna hävda: det bästa sättet som vi känner
till idag för att minska utanförskapet i samhället är att lägga mer produktion i
företag som har denna inriktning! Då skulle andelen personer med olika former
av nedsatt arbetsförmåga som har anställning öka kraftigt. Men det är å andra sidan inget som kan göras lättvindigt, kortsiktigt eller oreflekterat och vi är inte ute
efter att provocera utan få så stor uppställning som möjligt bakom satsningar på
fler arbetsintegrerande sociala företag i regionen.
Kritiska frågor är huruvida det uppstår en undanträningseffekt av arbetstillfällen
som skulle kunna uppstå i andra sammanhang och om ASF:s konkurrerar på
5
orättvisa villkor t ex genom låga priser, höga lönesubventioner m m. Det finns
väldigt få belägg för att det är så med de företag som idag är igång i Östergötland.
Arbetsintegrerande sociala företag följer kollektivavtalet och betalar ut vanliga
löner. Man måste vidare jobba efter vanliga marknadsvillkor, precis som vilket
annat företag som helst. Låt oss slå fast att arbetsintegrerande sociala företag också är företag som måste gå med vinst för att överleva. För att göra det kan man
tvingas konkurrera om de uppdrag som finns. Men huvudprincipen är att ASF
försöker undvika att konkurrera med redan befintliga företag. Det är dock oundvikligt att flera företag jobbar inom branscher som företagsservice, lokalvård,
park- och trädgårdsskötsel, hushållsnära tjänster m m. Oftast går ASF:s in i nischer som ingen annan verkar i, arbetar som underleverantör till kommunen eller
företag, konkurrerar med kvalitet och inte med prisinstrumentet. Det kan finnas
marknads- och konkurrensfördelar som ligger i att många tycker att företagsidén
är sympatisk och där man vill stödja genom order och samverkan. En förutsägelse
är också att offentliga myndigheter i högre utsträckning kommer att använda sociala kriterier i upphandlingar som gynnar de företag som t ex anställer långtidsarbetslösa. Det kommer att gynna fler arbetsintegrerande sociala företag.
Privata företag är generellt sätt i betydligt mindre omfattning intresserade av att ta
emot personer med lönebidrag, nyanställningsbidrag eller utvecklingsanställning,
trots att det står alla fritt att göra det! I mån det är en konkurrensfördel så kan vi
bara konstatera att det finns massor av arbetslösa personer som är berättigade till
olika former av anställningsstöd som bara önskar att de fick jobba i privata företag! Men det vore naivt att tro att det inte finns faktiska skäl för varför företagen
inte anställer personer med någon form av utsatthet i den utsträckning som vore
önskvärt. Ett problem sägs vara att kunskaperna om lönebidrag är otillräckliga,
andra att riskerna för arbetsgivare är för stora med att anställa personer med som
varit borta från arbete länge och det finns säkert fler anledningar. Det vore därför
angeläget att komplettera den här kartläggningen med en undersökning om varför
företagen i Östergötland inte anställer personer med rätt till olika bidrag respektive lönesubventioner och likaså svarar på frågan hur företagen anser att man kan ta
ett större socialt ansvar. Swedbanks initiativ för Unga Jobb är ett exempel på initiativ som tagits för att minska utanförskapet. Ambitioner att utveckla konceptet
CSR (Corporate Social Responsibility) eller på svenska Företagens ansvar i samhället är en idé om att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, både ur
ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv. I idéns förlängning har en
ISO-standard – ISO 26 000 - kommit fram som vägledning för företagens sociala
ansvar.
Föreningslivet skulle kunna anställa dubbelt så många som
idag
Inom övriga delar av den sociala ekonomin skulle också antalet anställda t ex
inom idrottsföreningar, kultur- och handikapporganisationer kunna utökas med 3400 tjänster om ytterligare bidrag erhålls för att kunna anställa personer. Behoven
är många, arbetsuppgifterna meningsfulla, anställningsbara personer finns, men
finansiering saknas. Denna del av den sociala ekonomin bidrar till att det sociala
kittet eller det sociala kapitalet i ett samhälle stärks samtidigt som det finns klara
folkhälsovinster med om den här sektorn kan erbjuda mer social fostran för barn
och unga, upplevelser, aktiviteter, umgänge och möten mellan människor och det
har enligt t ex Robert Putnams forskning starkt samband med vilket förtroende
6
och vilken tillit som byggs upp inom ett samhälle. I förlängningen är det också
grunden för hur vi skapar välstånd genom att utveckla verksamheter och göra affärer tillsammans.
Det är en utmaning för regionens alla aktörer att också här finna en Östgötamodell
som ger bidrag till förenings- och kulturliv och anställningar till personer med
olika former av arbetshinder. (läs mer i avsnitt 4.5.2)
Det fortsatta arbetet och jakten på en östgötamodell
Så långt kan vi konstatera att vi har ett omfattande behov av att hitta nya lösningar
för att få in flera personer på arbetsmarknaden. Regeringen och många andra ser
arbetsintegrerande sociala företag som ett verktyg för att åstadkomma en förbättring för många utsatta människor. Men för att det ska kunna bli fler arbetsintegrerande sociala företag måste vi förbättra förutsättningar för att sådana företag ska
kunna etablera sig och växa. Åtgärder för att komma till rätta med det handlar
med största sannolikhet om:
− ökade kunskaper om arbetsintegrerande sociala företag (ASF)
− bättre möjlighet att ge starthjälp till ASF
− fler projekt som startar med sikte på att bilda ASF
− finansieringsmöjligheter för företagen
− en samverkan mellan olika aktörer på offentliga och privata sektorn som
inkluderar den sociala ekonomins företrädare som kan bli ett gemensamt
partnerskap i regionen
− att hitta en östgötamodell för utveckling av den sociala ekonomin i allmänhet och de arbetsintegrerande sociala företagen i synnerhet
Läs mer om vad som behöver göras på nationell nivå, regional nivå och lokal nivå
i avsnitt 5.8. En östgötamodell finns än så länge enbart som några tänkbara byggstenar i en sådan konstruktion. Den här kartläggningen görs nämligen i två steg.
Det första steget är att sammanställa bakgrunder, fakta, beskrivningar och analyser av vad den sociala ekonomin kan åstadkomma. I det senare ingår en tankebas
för vad som kan göras på EU-nivå, nationellt, regionalt och lokalt. Med det som
grund ska materialet presenteras för regionfullmäktige under september 2010 och
processas vidare med viktiga aktörer för att i steg 2 fånga ett antal förslag som kan
göra skillnad när det gäller att stödja den sociala ekonomin som en resurs för ett
minskat utanförskap, ökat antal arbeten och platser för arbetsträning/praktik och
då i synnerhet hur regionen kan jobba tillsammans med de arbetsintegrerande sociala företagen för att skapa en vidgad arbetsmarknad för personer som har extra
svårt att återinträda eller etablera sig på arbetsmarknaden.
Initiativet till kartläggningen har tagits av Regionförbundet Östsam och utredningen har gjorts av Sven-Inge Arnell. En styrgrupp bestående av Lelle Karlsson
och Caroline Unéus från Regionförbundets styrelse har tillsammans med regiondirektör Peder Rehnström lett arbetet. Till styrgruppen har knutits sakkunniga i form
av Gordon Hahn, Serus och Kjell Eriksson, Coompanion, båda med omfattande
kunskaper om den sociala ekonomin.
7
1 Inledning
Den här utredningen försöker fånga en av de viktiga framtidsfrågorna för regionens utveckling, nämligen att hitta åtgärder för att minska utanförskapet och vidga
arbetsmarknaden för dem som har en svag förankring på denna marknad. I inledningen av år 2010 var över 22 000 östgötar arbetslösa och prognosen från Arbetsförmedlingen (AF) pekade inledningsvis på att det först i slutet på året som vi
skulle kunna se en minskning av arbetslösheten. Många grupper har drabbats hårt
av den senaste krisen, som exempel kan nämnas att ungdomar mellan 18-24 år fått
allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. På orter som Boxholm, en traditionell brukskommun, gick var fjärde ung arbetslös i början av 2010. På många
andra orter är det svårt för ungdomar. Men självklart har arbetslösheten slagit hårt
mot andra grupper i vår region. Som vi kommer att visa i rapporten ställs det allt
högre krav på utbildning på arbetsmarknaden och AF gör egna analyser på nationell nivå som pekar på att de som varit långvarigt utanför arbetsmarknaden kommer att öka från 2 % till 3 % av arbetskraften. Fram till 2011 beräknas gruppen
med långa inskrivningstider öka med 40-50 000 personer (basår 2008).
Allt eftersom året framskridit har prognoserna blivit allt bättre när det gäller statens ekonomi, vilket också gäller för många kommuner och företag, som medfört
en viss ljusning även på arbetsmarknaden. Men i juni 2010 var siffrorna marginellt bättre, strax under 21 000 arbetslösa i Östergötland, vilket var närmare 3 000
fler än motsvarande period 2009. Lägger vi till personer som försörjs av socialförsäkringssystemet och socialbidrag gäller det sammanlagt över 40 000 östgötar
2009 och sett över en tioårsperiod så har det varit lika många eller fler. Det betyder att många människor riskerar att hamna utanför både arbetsmarknaden och
övrigt samhällsliv.
Alla länets kommuner söker lösningar på detta stora samhällsproblem. Ett verktyg
som kan användas mer konsekvent är arbetsintegrerande sociala företag. Verksamheter inom den sociala ekonomin har visat sig ha en stor potential att utvidga
arbetsmarknaden i synnerhet för personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden. I sociala företag i regionen och i Sverige ges arbete och arbetsträning/praktik åt tusentals människor, många med arbetshinder av något slag. Tendensen är
att antalet sociala företag ökar och den här utredningen ska också försöka beskriva
hur samverkan mellan offentliga och privata aktörer på arbetsmarknaden kan stimulera och utveckla förutsättningarna för de sociala företag som finns idag och de
som kan starta i framtiden.
För Regionförbundets Östsams del finns höga ambitioner för regionens utveckling, som bland annat speglas i den regionala utvecklingsplanen (RUP 2020). I
planen finns ett antal utvecklingsstrategier som berör den sociala ekonomins aktörer t ex där den sociala ekonomin kan bidra till att utveckla nya lösningar som
alternativ till offentligt driven service i traditionell form och differentiera arbetsmarknaden.
Inledningsvis kan också konstateras att kunskaperna om den sociala ekonomins
utbredning och omfattning i regionen är förhållandevis okänd. Det finns behov av
att både förklara fenomenet social ekonomi i allmänhet och arbetsintegrerande
sociala företag i synnerhet. Men också att beskriva de företag som finns idag samt
8
vilka möjligheter och begränsningar som kan skönjas. Arbetsmarknadsproblematiken är en komplex fråga och vi gör genom utredningen ett försök att ringa in på
vilket sätt och till vilken omfattning den sociala ekonomin är en del av lösningen
på problematiken.
Hur ser då förutsättningarna ut för att den sociala ekonomins företrädare ska kunna spela ännu mer väsentliga roller? En del av svaret ges i rapporten och dess förslag till utveckling av den sociala ekonomin i regionen. Det finns många delar
som berör de sociala företagens egna behov och önskemål för att kunna växa,
”knoppas av” och för att bilda nya arbetskooperativ. Men förslagen tar också sikte
på att belysa vad arbetsförmedlingar, kommuner, Regionförbundet Östsam tillsammans med företrädare för den offentliga och privata sektorn kan göra. Många
av åtgärderna måste verka under lång tid för att ge goda utvecklingsmöjligheter.
1.1 Syften
Det finns några syften med denna kartläggning som framför allt ska framhållas:
− Det primära syftet med utredningen beskriva hur verksamheter inom social
ekonomin kan erbjuda alternativa vägar till meningsfull arbetsträning och
praktik som leder till egen eller delvis egen försörjning. I och med detta
läggs utredningens huvudsakliga fokus på arbetsintegrerande sociala företag.
− Men det handlar även om att få djupare kunskaper om den sociala ekonomin och dess betydelse som komplement till kommuners välfärdstjänster
och det samlade näringslivet
Till det kan läggas ett tredje syfte som handlar om att lägga fram förslag till
Regionförbundet Östsams fortsatta politiska hantering av denna viktiga fråga.
Efter hand som arbetet fortskridit har allt mer kommit att handla om arbetsmarknaden, arbetslösheten och samhällets utmaningar för att lösa problematiken.
1.2 Mål
Från Regionförbundets håll har det särskilt framhållits att en viktig del av detta
utredningsprojekt är att bereda vägen för en fortsatt utveckling av den sociala
ekonomin i regionen. Det har formulerats på följande sätt:
Östergötland ska inta en ledande position i landet när det gäller att erbjuda personer som står långt från arbetsmarknaden en meningsfull sysselsättning2 och
möjlighet till egen eller delvis egen försörjning med stöd av verksamheter inom
eller tillhörande den sociala ekonomin
Denna höga målsättning öppnar upp för att finna möjligheter att tillsammans med
kommunerna, den sociala ekonomins företrädare och Europeiska socialfonderna
(ESF) genomföra utvecklingsprojekt under de avslutande åren av denna planperiod, d v s till och med 2013.
2
Här används begreppet sysselsättning synonymt med arbetsträning och praktik
9
1.3 Uppdraget och utredningen
Uppdraget har förankrats i Regionförbundets styrelse, men formellt getts av regiondirektör Peder Rehnström till Sven-Inge Arnell. Arnell har under 2010 gjort
denna utredning som huvudsakligen är kartläggning av den sociala ekonomin i
regionen. Organisatoriskt leds arbetet av en styrgrupp med bestående av Caroline
Unéus (M) och Lelle Karlsson (V) och regiondirektör Peder Rehnström. Till styrgruppen har även adjungerats expertis i form av Kjell Eriksson, verksamhetsledare vid Coompanion i Östergötland och Gordon Hahn, verksamhetsledare för SERUS (Social Ekonomi och Regional Utveckling i Skandinavien).
I uppdraget framkommer ytterligare ett antal viktiga faktorer som utredningen ska
ge svar på. Utredningen ska
− belysa i vilken mån verksamheterna är anpassade för både män och kvinnor
− i det avseendet också belysa om det svarar mot mäns och kvinnors preferenser när det gäller arbete, yrkesval eller typ av produktion
− ta fram beslutsunderlag för politikers agerande för att utveckla den del av
sociala ekonomin som arbetar med att skapa meningsfull sysselsättning
och ökade möjligheter till egen försörjning för de som står långt från den
reguljära arbetsmarknaden
1.4 Arbetsformer
Utredningsarbetet startades under november-december 2009 med en omfattande
litteraturstudie av vad som skrivits om den sociala ekonomin. Av källförteckningen i slutet på rapporten framgår att det finns ett omfattande material som utkommit de senaste 10 åren och som speglar framväxten av den sociala ekonomin. En
del av detta material är sammanfattat och återfinns i del 1 och del 2 av rapporten.
En projektplan togs fram till styrgruppens första möte i december 2009 och i stora
drag har den följts under arbetets gång.
Styrgruppen har haft 6 möten under perioden 18 december, 2009 till och med den
30 augusti 2010. Minnesanteckningar har skrivits vid samtliga möten. En studieresa genomfördes den 31 maj – 1 juni 2010 till Göteborg, då ett arbetsintegrerande
socialt företag (Le Mat) besöktes och möten genomfördes med företrädare för
Västra Götalandsregionen samt Coompanion och VägenUt-kooperativen. Vid
styrgruppens möten har inledningsvis uppdraget preciserats och upplägget av arbetet formats. Det har varit viktigt för styrgruppen att i så stor utsträckning involvera alla 13 kommunerna i regionen i arbetet och även företrädare för den sociala
ekonomin.
Efter hand som utredaren rapporterat om hur processen framskridit och utredningsmaterial presenterats har styrgruppen analyserat dels materialet i sig och de
tankar, idéer och förslag som kommit fram från olika håll.
En internationell konferens anordnades den 22 april i Norrköping av Partnerskapet
för lokal utveckling och social ekonomi (PLUS).
10
Samtliga kommuner ombads utse kontaktpersoner för projektet. Utredaren har
besökt samtliga kommuner och intervjuat kommunrepresentanterna och i vissa
kommuner även andra representanter. Besöksrundan genomfördes i januari och
februari 2010.
Besök på arbetsintegrerande sociala företag i regionen har genomförts i viss utsträckning under arbetets gång. Likaså har utredaren medverkat både vid de vid
nätverksträffar som Coompanion håller i för de sociala företagen i regionen och
de nätverksträffar som anordnats för samma målgrupp i hela i Östra Mellansverige.
1.5 Avgränsningar
Den sociala ekonomin är omfattande och består av såväl stiftelser, föreningar,
kooperativ av olika slag som producentkooperativ, konsumentkooperativ likväl
som föräldra- och personalkooperativ. Det innebär att verksamheten är väldigt
omfattande. Till delar beskrivs detta i rapporten, men styrgruppen har i första
hand avgränsat och fokuserat arbetet på det som brukar kallas arbetsintegrerande
sociala företag. Vi återkommer till vad det är i kapitel 2.
1.6 Om rapportens upplägg
Med utgångspunkt från uppdraget formulerades inledningsvis en projektplan, som
består av fyra delar:
1. definition av begreppet och avgränsningar
2. beskrivningar av verksamheter inom den sociala ekonomin som har syfte
som stämmer med projektets syften och mål inklusive förekomst i regionens kommuner
3. en analys av verksamheternas förmåga att erbjuda meningsfull arbetsträning och praktik för att förflytta individer närmare den reguljära arbetsmarknaden
4. förslag till hur den sociala ekonomin kan utvecklas i regionen
I kapitel 2 gås den första punkten igenom. Vad är den sociala ekonomin och varför har vi koncentrerat oss på de sociala företagen som vi kallar arbetsintegrerade?
I kapitlet ges också bilder av hur arbetsmarknaden ser ut idag och vad vi med någon säkerhet kan säga om framtiden. Kapitlet visar på svårigheterna att hitta
marknadslösningar för alla personer som står utanför arbetsmarknaden. I Sverige
har vi högre arbetslöshet för ungdomar och utlandsfödda än i många andra jämförbara länder. Men också funktionshindrade med arbetsnedsättningar, korttidsutbildade, människor som har eller är långtidsarbetslösa eller sjukskrivna har mycket svårt att hitta arbetstillfällen, även när konjunkturerna är goda. Från och med
detta kapitel avslutas varje kapitel med en sammanfattning.
I kapitel 3 vänder vi blickarna mot omvärlden och betraktar en rad olika nivåer.
Europeiska Unionen är naturligtvis med, liksom vad som händer på nationell nivå.
Regeringen har i flera år jobbat med frågor om stöd för utveckling av den sociala
ekonomin. I april 2010 presenterade regeringen sina kommande ambitioner för
11
den sociala ekonomin. De förslag som regeringen la fram presenteras i kapitlet
och förslagen har inriktning på att ge förutsättningar för växande och att det skapas fler arbetsintegrerande sociala företag.
En del uppmärksamhet ägnas åt tre regioner som under en tid arbetat med att utveckla den sociala ekonomin, nämligen de tre storstadsregionerna Stockholm,
Västra Götaland och Skåne. Utredningen har haft kontakter med alla tre regionerna i denna fråga. Korta presentationer görs även av några kommuner som på olika
sätt tagit ställning för att främja den sociala ekonomin.
I kapitel 4 redovisas den egentliga kartläggningen av den sociala ekonomin i regionen. Den sociala ekonomin behandlas mycket översiktligt för att ägna den största
delen av kapitlet åt arbetsintegrerande sociala företag. Här lämnas beskrivningar
av vilka sociala företag som finns, vad de sysslar med m.m. I kapitlet finns också
en sammanställning på faktorer som de sociala företagen beskrivit som viktiga
förutsättningar för företagens uppkomst och fortlevnad.
I de avslutande delarna görs först en analys av vad som framkommit i arbetet med
utredningen i kapitel 5. Avsikten är sedan att via dialog med viktiga aktörer inom
regionen formulera de förslag som framkommit som siktar på att främja utveckling av den sociala ekonomin i Östergötland. Rapporten kommer att kompletteras
med de förslag som framkommer i den fortsatta dialogen med olika aktörer.
12
DEL 1:
SOCIALA EKONOMIN I ETT
OMVÄRLDSPERSPEKTIV
13
2 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden
2.1 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden
Begreppet den sociala ekonomin används förmodligen inte så frekvent att alla
parter och aktörer inom den offentliga och den privata sektorn är särskilt bekant
med innebörder och konsekvenser. Den sociala ekonomin har dock kommit att
användas allt flitigare som en viktig ingrediens i hur samhället och inte minst arbetsmarknaden kan utvecklas. Fler och fler har också blivit medvetna om den
kraft som den sociala ekonomin kan utgöra i samhället.
De allra flesta redogörelser om den sociala ekonomin härleder begreppet från
franskans économie sociale som kan ses som ett samlingsbegrepp för de icke
vinstdrivande verksamheterna. Det sociala inom den sociala ekonomin eller den
tredje sektorn handlar om det gemensamma, det mellanmänskliga och ekonomin
handlar om hur resurserna, människors resurser.
Det är en sektor som funnits länge i de latinska länderna, som levt sida vid sida
om den offentliga och privata verksamheten. Den sociala sektorn kallas ofta i de
här sammanhangen för den tredje sektorn, men till den tredje sektorn kan man
även räkna den informella ekonomin och hushållens ekonomi. Någon skarp åtskillnad mellan den sociala sektorn och den offentliga respektive privata sektorn
kan man inte heller fastställa eftersom den sociala ekonomin både kompletterar de
övriga sektorerna och överlappar desamma t ex genom att utföra uppdrag åt den
offentliga sektorn och att verka på en privat marknad. Sektorerna och samspelet/utbytet mellan sektorerna kan illustreras som följer:
Privat
sektor
Offentlig
sektor
Social
ekonomi
(sektor)
EU gjorde begreppet officiellt 1989 i samband med att en särskild enhet inrättades
inom kommissionen. Från och med Sveriges EU-inträde 1995 har begreppet börjat användas och definieras. En sådan definition togs fram av en arbetsgrupp som
regeringskansliet tillsatte och som hade till uppgift att kartlägga villkoren för den
sociala ekonomin och belysa dess betydelse i samhället. Definitionen lyder:
14
”Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter
bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller
medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.” (Kulturdepartementet
1999 3)
Enkelt uttryckt är den sociala ekonomin ett mångfasetterat begrepp men där några
grundläggande förutsättningar är att man arbetar utan ekonomisk vinning och ser
demokratiska värden i arbetet. Ser man till en annan inte sällan använd illustration 4 så framgår de olika delarna tydligt:
Den sociala ekonomin
Kooperationen
Den ideella sektorn
Folkrörelser
Den etablerade
kooperationen
Stiftelser
Nykooperation
Ömsesidiga bolag
Intresseorganisationer
Av karaktäriseringen framgår att den ideella sektorn omfattar ideella föreningar,
nykooperation, politiska partier, religiösa samfund, vissa avkastnings- och verksamhetsstiftelser samt mindre samfälligheter. Även trossamfund brukar räknas till
den ideella sektorn och till den sociala ekonomin.
Det finns en stor spännvidd inom den sociala ekonomin och sett till Östergötland
finns det en mängd olika aktörer och många olika verksamheter. Vi har inte för
avsikt att ingående spegla alla dessa verksamheter och aktörer utan gör det översiktligt i avsnitt 4.1.
För att inte tynga framställning allt för mycket har vi i bilaga 1 samlat olika begrepp som är relaterade till den sociala ekonomin.
3
Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt (1999).
Ett tidigare försök till definition gjordes 1998 i Ds 1998:48 och var mer begränsad,
där den sociala ekonomin sägs bestå av organiserade verksamheter som primärt
har ett samhälleligt ändamål och är organisatoriskt fristående från den offentliga
sektorn (s.9)
4
Förebilden är hämtad från Filip Wijkströms och Tommy Lundströms illustration i
boken Den ideella sektorn – organisationerna i det civila samhället (2002)
15
I denna kartläggning är huvudfokus lagt på de sociala företagen och i synnerhet de
arbetsintegrerande sociala företagen. Dessa finns definitionsmässigt inom det som
ovan kallas nykooperationen, som dessutom omfattar socialt entreprenörskap,
föräldrakooperativ och personalägda företag.
2.2 Arbetsintegrerande sociala företag
Sociala företag är dels företag som drivs inom den sociala ekonomin och som
producerar olika typer av välfärdstjänster, dels de företag som startas och drivs för
att skapa arbetstillfällen för dem som inte kommer in på den öppna arbetsmarknaden. I den här kartläggningen koncentrerar vi oss på arbetsintegrerande sociala
företag. Det finns även s k sociala företag som driver verksamhet med sociala mål
men som inte bygger på kooperativa idéer om att inte ha primära vinstintressen,
att medlemmarna styr företagen på demokratisk grund etc. Det finns vidare företag och samhällsentreprenörer som driver verksamhet med tydlig social inriktning,
men de är inte arbetsintegrerande sociala företag. Vi har valt att göra avgränsningen så att det stämmer med de vanligen använda definitionerna. En definition
av arbetsintegrerande sociala företag togs fram inom projektet Equal Socialt företagande 2002:
Sociala företag
− har som ändamål att integrera människor som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden
− skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl
dokumenterat sätt
− återinvesterar sina vinster i den egna eller i liknande verksamhet
− är fristående från offentlig verksamhet (dock föreligger en relation till offentlig verksamhet)
− binder samman entreprenörskap med individens behov av arbete och samhällets behov av tjänster
− driver affärsverksamhet där medarbetarna och deras förutsättningar står i
centrum.
Till det bör understrykas att sociala företag är en del av det lokala näringslivet,
som opererar på en marknad men som kan komplettera verksamheter som drivs
offentligt eller i privat regi.
Regeringens handlingsplan från april 2010 använder en definition som bygger på
samma grunder, med nästan samma formuleringar men med fyra punkter. I beslutet sägs att med begreppet arbetsintegrerande sociala företag avses företag som
driver näringsverksamhet:
− med övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle
− som skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl dokumenterat sätt
− som i huvudsak återinvesterar sina vinster i den egna, eller liknande verksamheter
− som är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet
16
2.2.1 Sociala arbetskooperativ
Det finns olika former av sociala företag. Den vanligaste formen av arbetsintegrerande sociala företag är de sociala arbetskooperativen. Det innebär att företaget
anslutit sig till de kooperativa principerna om bl a frivilligt och öppet medlemskap, demokratisk styrning som bygger på att varje medlem har en röst.
Arbetskooperativen kan drivas som ekonomisk förening, ideell förening eller aktiebolag. Det intressanta är inte den juridiska formen utan inriktningen på den
verksamhet som skapar arbetstillfällen, praktik och arbetsträning åt människor
som i någon mening är utsatta på arbetsmarknaden. Graden av arbete varierar från
social gemenskap till näringsdrivande arbetsplatser som betonar lönearbete och
produktion. Produktionen varierar också, men alla arbetskooperativ har en produktion av varor och/eller tjänster som säljs på den offentliga eller privata marknaden. Det innebär att det också finns en stor spännvidd när det gäller ekonomisk
omslutning. Vissa kooperativ är stora och erbjuder varierade tjänster med många
anställda och deltagare. Till stora och kända kooperativ hör Basta, som ligger i
Nykvarns kommun, som har många olika verksamhetsgrenar och under 2000-talet
etablerat sig på andra orter. Andra kooperativ är små med få anställda och ett
mindre antal deltagare.
Antalet sociala arbetskooperativ i Sverige ökar från år till år. Vid Nuteks kartläggning år 2007 fanns 150 sociala företag i Sverige 5. Under februari 2010 har
Tillväxtverket gjort en ny inventering och kommit fram till att det vid det tillfället
fanns 210 sociala företag. Enligt samma källa försvann 10 företag mellan 2008
och 2010, medan ca 70 företag tillkom. 7 000 personer beräknas ha arbete och
arbetsträning/praktik via dessa sociala arbetsintegrerande företag.
2.2.2 Personalkooperativ
Det finns också personalkooperativ som är en annan form av sociala företag och
ibland förekommer blandformer mellan arbetskooperativ och personalkooperativ.
Ofta är det tidigare offentligt anställda som startat verksamheten. Produktion av
varor eller tjänster förekommer, inte sällan i form av arbetsträning och arbetsrehabilitering.
2.2.3 Ideella verksamheter
Ideella verksamheter erbjuder också arbete, arbetsrehabilitering, utbildning, arbetsprövning och arbetsträning. De kan se ut på många olika sätt och vara sammansatta av både anställd personal och ideella krafter. Intresseföreningar har startat verksamheter för sina medlemmar. Några exempel på verksamheter är Stadsmissionen, Hela Människan och antroposofernas verksamheter i Järna.
2.2.4 Lokala gemenskapsföretag
Engagerade personer i lokalsamhällen har genom åren startat olika former av gemenskapsföretag för att utveckla samhällets service på olika sätt. Det kan ha startat som en ideell förening som har näringslivsverksamhet i ett aktiebolag. Men det
finns även i form av ekonomiska förningar. Exempel på ett lokalt gemenskapsfö5
Hämtat från PLUS rapport om den sociala ekonomin i Östergötland, oktober
2009, s. 21
17
retag är Docksta i Ångermanland, som startade som en bordtennisförening 1963
men som nu äger hyreshus, äldreboendet, skolan, havsbadet, campingen, slalombacken m m. 6
2.2.5 Andra indelningsgrunder
Tilläggas kan att det finns sociala företag som är organiserade som aktiebolag
eller bedrivs som ekonomisk förening som äger ett aktiebolag. Ett känt exempel är
Bastakooperativen som är en koncern, där man valt att driva viss näringsverksamhet i aktiebolagsform.
Eva Laurelii gör en delvis annan kategorisering av sociala företag i en rapport från
2002 7 där hon beskriver att de sociala arbetskooperativen befinner sig på en skala
från affärsverksamhet främst i syfte att skapa gemenskap, till arbetsplatser där
målsättningen är anställning och lön och där näringsverksamheten är inriktad på
att kunna bära kooperativets kostnader. Laurelii identifierar tre olika typer av sociala arbetskooperativ:
− Sociala näringsdrivande arbetskooperativ, där betoningen ligger på arbete
och en marknadsmässig affärsverksamhet och lön till sina medlemmar.
− Sociala arbetskooperativ, övriga, där de sociala målen samverkar med affärsidéer som har rehabiliterande effekter, men kanske inte är så lukrativa.
− Associerade sociala arbetskooperativ, som bildats i nära anslutning till aktivitetshus eller verksamhet som drivs i kommunal eller annan regi.
Tilläggas ska att Eva Laurelii även nämner två som hon kallar näraliggande former, nämligen lokala gemenskapsföretag och föreningsdrivna sociala företag.
I SOU 2007:2 Från socialbidrag till arbete hänvisar man till den forskning som
gjorts genom det europeiska forskningsnätverket EMES 8 som bidragit till att en
klassificering i fyra kategorier har gjorts:
1. Övergångsföretag: Erbjuder arbetsträning, rehabilitering och utbildning.
Därefter går de berörda vidare till andra företag.
2. Företag som skapar permanenta arbeten: Erbjuder arbeten som finansieras
genom försäljning av tjänster och varor till marknaden.
3. Permanent subventionerade företag: Erbjuder arbetsplatser för svårt funktionshindrade.
4. Företag som arbetar med personer som har haft stora sociala problem: Erbjuder rehabilitering och arbetsplatser till bland annat före detta missbrukare och kriminellt belastade 9.
6
För en beskrivning av Docksta se ex. Samspel med civilsamhället, utgiven 2005
av Sveriges Kommuner och Landsting
7
Sociala kooperativ. Funktionshindrades möjligheter till arbete genom sociala arbetskooperativ. Strukturella förutsättningar i Sverige Storbritannien och
Italien, Arbetslivsinstitutet, Eva Laurelii 2002, exemplet hämtat från sammanfattningen s. 3
8
EMES är ett europeiskt nätverk av forskare som också samarbetar med det sociala företagandets organisationer.
9
SOU 2007:2 Från socialbidrag till arbete, s. 221
18
2.2.6 Verksamheter inom arbetsintegrerande sociala företag
De sociala företag i länet som vi mött under våren 2010 i den här studien bedriver
en mångfasetterad verksamhet med till exempel:
−
−
−
−
−
−
−
−
−
−
bygg- och markentreprenader
snickeri
park- och markskötsel
legoarbeten
textila arbeten t ex sömnad
café
lokalvård och fastighetsskötsel
gym
personaluthyrning
fritidsaktiviteter i övrigt
Verksamheterna betonar att de sociala företagen ständigt försöker att finna nya
verksamhetsområden. Det styrs av marknaden och de kompetenser företagen har.
Till de tjänster som säljs till Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner
och samordningsförbund hör rehabilitering, arbetsträning och arbetsbedömningar.
Från andra kooperativ i Sverige vet vi att man dessutom säljer verksamhet till
Kriminalvården och Landstinget. Här finns förmodligen en stor potential även i
vår region.
Som framgår av denna översiktliga redogörelse av några verksamheter finns det
både traditionellt manliga och dito kvinnliga arbetsuppgifter.
En utblick till andra sociala företag som vi i läst om eller träffat i olika sammanhang bedriver också andra verksamheter som hunddagis, hotell/bed and breakfast,
fordonsverkstad, kontors- och IT-service, handelsträdgård, storkök och restaurang
m m. Genomgående är det verksamheter som har uppstått utifrån både behov och
de sociala företagens kompetenser. Det finns många fler möjligheter som kan utvecklas över tid.
2.2.7 Vinster med arbetsintegrerande sociala företag
I den mycket uppmärksammade boken Jämlikhetsanden 10 beskriver forskarna
Richard Wilkinson och Kate Pickett fördelarna med anställdas ägande och kooperativ i sex punkter:
1. Det öppnar upp möjligheterna för en social frigörelse
2. Löneskalan ställs under demokratisk kontroll
3. Tillgångarna omfördelas från externa ägare till de anställda och avkastningen omfördelas också
4. De anställdas ägande ökar produktiviteten, vilket ger konkurrensfördelar
5. Sannolikheten ökar för att de anställda kommer att kunna återfå känslan av
att vara del av en gemenskap
6. Sammanhållningen i samhället i stort kommer sannolikt att öka
10
Originaltiteln är The Spirit Level (2009), utkom på svenska i februari 2010
19
Författarna ser gemensamt ägda företag som en möjlig utveckling för att skapa ett
jämlikare samhälle.
I stort kan vi utgå från att samma fördelar också gäller för sociala företag, men det
räcker inte! Sociala företag producerar inte bara tjänster och produkter. De ger
jobb åt människor som inte kommit in på den övriga arbetsmarknaden, men företagen producerar även hälsa och integration samtidigt som kostnader för samhället
minska visar inte minst de socioekonomiska bokslut som gjorts i skilda sammanhang, bl a för Koop M i Vadstena 11. Det finns således vinster för många om fler
sociala företag kan erbjuda fler möjligheter till jobb, arbetsträning och praktik i
vår region.
Det finns skäl att sammanfatta några av de viktigaste bidragen som arbetsintegrerade sociala företag ger för individer och samhället:
− viktigast kanske är att det ger jobb och arbetsträning/praktik för många
personer som annars inte skulle få chansen. Sociala företag vidgar således
arbetsmarknaden.
− socioekonomiskt görs stora vinster när personer som länge varit utanför
arbetsmarknaden får arbete, inkomster, personligt stöd m.m. som oftast leder till minskad konsumtion av vård, mediciner, minskade kostnader för
försörjningsstöd och för många kan det bidra till att bryta med tidigare liv i
missbruk och kriminalitet (jfr kooperativen Basta och Vägen Ut). Samtidigt ökar skatteintäkter m m. Det finns således en mycket tydlig folkhälsoaspekt kopplad till att arbetsintegrerande sociala företag skapas och växer.
− sociala företag verkar lokalt och har ambitioner att växa, att växa lokalt.
− överskott och vinster i företagen återinvesteras i de lokala företagen och
bereder fler möjlighet att få anställningar med eller utan bidrag från samhället.
− sociala företag fungerar som sluss ut till andra företag och organisationer
på marknaden.
− på samma sätt kan sociala företag utföra uppdrag och därigenom medverka
till att företag och offentliga organisationer klarar sina uppdrag. Det kan
ske på flera olika sätt t ex genom uppdragsverksamhet, legoarbeten, personaluthyrning m m.
− har en värdegrund byggd på delaktighet, gemensamt ägande och betoningen av förstärkt egenmakt eller empowerment.
− fler varor och tjänster som är efterfrågade blir producerade med kvalitet
och ger dubbla värden, dels för den som utför tjänsterna eller producerar
varorna, dels för den som får desamma.
− sociala företag förenar på det sättet individens behov av arbete med marknadens behov av produkter eller tjänster, men har även ofta funktionen att
tillgodose samhällets behov av rehabiliteringstjänster.
− individerna får möjlighet att arbeta till 100 procent av sin förmåga oavsett
hur stor den relativa förmågan är.
11
Utvärderingen av Koop M gjordes 2007 visade att vinsten för samhället blev 3,9
miljoner kronor över en tvåårsperiod
20
− arbetsintegrerande sociala företag tar uppdrag till företag, kommuner och
privatpersoner som annars inte funnits på den öppna marknaden. Företagen motverkar s k svarta jobb och organiserad ekonomisk brottslighet.
Sammanfattningsvis är det få företeelser i samhället som har ett så tydligt vinnavinna-koncept som arbetsintegrerande sociala företag har. Behoven är stora och
möjligheterna många. Det som verkar behövas är förutom eldsjälar och entreprenörer ett konstruktivt stöd från den offentliga sektorn och ett bra samarbete med
det lokala näringslivet!
2.3 Arbetsmarknaden idag och imorgon
Det här avsnittet försöker belysa olika aspekter av hur arbetsmarknaden ser ut
2010 och de kommande åren. Till grund för detta ligger såväl skriftliga källor som
intervjuer med sakkunniga.
Fokus är Östergötland men generella bilder hämtas både från nationella och internationella utblickar.
Det finns inom Regionförbundet Östsam omfattande kunskaper om regionens
arbetsmarknad och de både styrkor och svagheter som kan skönjas. Vi inleder
därför detta avsnitt med att fånga vad det regionala utvecklingsprogrammet uttrycker.
2.3.1 Östgötaregionen 2020 - regionalt utvecklingsprogram
I programmet gjordes följande analys av regionens arbetsmarknad och näringsliv
Styrkor och möjligheter
− Regionens arbetsmarknad gynnas av att Linköpings och Norrköpings näringsliv har olika struktur och därför kompletterar varandra väl. Regionens
runda form och begränsade avstånd gör det möjligt att utveckla Östergötland till en, i princip, gemensam arbetsmarknad. I regionen finns också ett
stort antal branscher representerade.
− I Östergötland finns ett omfattande och avancerat tekniskt kunnande inom
flera branscher – främst flygteknik och energiteknik. FoU-intensiva och
innovativa företag finns väl representerade i regionen.
− Det finns goda möjligheter att öka förädlingsgraden inom delar av industrin och därmed öka inkomster och antalet arbetstillfällen.
− Inom regionen finns ett starkt socialt kitt och ett väl utvecklat socialt kapital som kan generera ytterligare utvecklingsmöjligheter. Här finns också
en stark industriell tradition med högt yrkeskunnande.
Svagheter och hot
− Östergötland har ett lågt nyföretagande och brist på entreprenörer och
riskvilligt kapital.
− Inom delar av industrin är förädlingsgraden låg.
− Utbildningsnivån är generellt sett låg i företagen och samverkan mellan
små- och medelstora företag och Linköpings universitet är i vissa delar
svagt utvecklad.
21
− Östergötland har få nyckelfunktioner som huvudkontor och andra beslutande enheter. Detta kan på sikt bidra till ökad utflyttning av vissa delar av
tillverkningsindustrin från regionen (och landet).
− I Östergötland är näringar där sysselsättningen kan förväntas minska överrepresenterade när det gäller antalet sysselsatta – i första hand gäller det
tillverkningsindustri och jordbruk.
− Regionens näringsliv har låg avsättning för sina produkter på en internationell marknad.
− I en näraliggande framtid kan bristen på arbetskraft på grund av stora pensionsavgångar bli besvärande. Även hög medelålder bland företagare och
företagsledare leder till generationsskiftesproblem 12.
Styrgruppen för det här projektet har poängterat att infrastrukturen i länet är en
svaghet och ett hinder för den fortsatta utvecklingen. Den infrastruktur som framför allt saknas är den ”på tvärs” för att s a s runda länet. Samtidigt har konstaterats
att det behövs fler idéer och fler företag.
Med utgångspunkt från detta har sedan ett antal utvecklingsstrategier formulerats
som genomförs under åren 2007-2013.
Till det kan läggas att antalet personer i arbetskraften mellan 16-64 år kommer att
minska fram till 2020 med 7 000 personer jämfört med år 2007. Men det skiljer
mycket mellan kommunerna på grund av befolkningens åldersstruktur. Det kan
därför komma att se olika delar av regionen och i planen förutses är en påtaglig
kommande brist på arbetskraft i landsbygdskommuner i regionens geografiskt
perifera delar. Men en generell arbetskraftsbrist är inte troligt enligt vad som
framkommit i den här kartläggningen.
Det regionala utvecklingsprogrammet beskriver också att Östergötlands utveckling gått från mycket höga obalanstal 1994 mot en bättre situation under de senaste åren fram till och med 2007. Men i förhållande till riket har utvecklingen inom
Östergötlands arbetsmarknad inte varit lika stark 13.
2.3.2 Statistiska Centralbyrån (SCB)
SCB genomför återkommande både undersökningar och bedömningar av arbetskraftsbehov i närtid och på längre sikt. Det finns möjligheter att plocka fram en
rad olika omständigheter inom arbetsmarknadsområdet. Här har vi valt att dels
spegla hur det ser ut nationellt med sysselsättning och arbetslöshet samt hur arbetsmarknaden ser ut för personer med funktionsnedsättningar.
Enligt SCB:s nyckeltal är f n (siffrorna speglar maj 2010):
− 4 502 000 sysselsatta, vilket är liten ökning jämfört med samma period i
fjol och en ökning gentemot januari 2010 med över 150 000 personer
− Sysselsättningsgraden är 64,2 procent, vilket är en minskning med 0,3
procent (det är ett mått på hur många som är sysselsatta av befolkningen i
12
13
Regionalt utvecklingsprogram Östgötaregionen 2020, sidan 22
Regionalt utvecklingsprogram Östgötaregionen 2020, sidan 11
22
den aktuella åldersgruppen 15-74 år som uppgick till närmare 7 miljoner
invånare)
− Antalet arbetslösa uppgår till 434 000 personer, som är en ökning jämfört
med samma period i fjol
− Antalet arbetslösa ungdomar 15-24 år är 176 000 personer, vilket är en
ökning jämför med motsvarande period för ett år sedan med drygt 10 procent. Det relativa arbetslöshetstalet är 8,8 procent (i januari var den 9,4 %)
− Andelen som varit arbetslösa mer än sex månader (dvs. långtidsarbetslösa
av samtliga arbetslösa) uppgår till 35,8 procent, vilket innebär 8,8 procents
ökning i jämförelse mot för ett år sedan
Funktionsnedsatta
Det finns ca 900 000 människor mellan 16–64 år i landet som har någon funktionsnedsättning. För över hälften av dem (57 procent) innebär detta också att
arbetsförmågan är nedsatt. Hälften av dem med nedsatt arbetsförmåga hade sysselsättning 2008. Personer med funktionsnedsättning men utan nedsatt arbetsförmåga har sedan år 2000 haft samma eller en större andel personer i och bland de
sysselsatta som de som inte är funktionsnedsatta. Andel bland de funktionsnedsatta utan nedsatt arbetsförmåga var 78 procent av arbetskraften, som ska jämföras
med andelen sysselsatta bland dem utan funktionsnedsättning vilken var 77 procent 14.
Slutsatsen som vi kan dra av detta är att det inte är funktionsnedsättning i sig som
påverkar deltagande i arbetskraften eller sysselsättningsgraden. Det som har betydelse är om funktionsnedsättningen medför att arbetsförmågan är nedsatt eller
inte 15.
Det är också färre funktionsnedsatta som ingår i arbetskraften (66 %) jämfört med
dem som inte har någon funktionsnedsättning (81%). Jämför vi med personer som
inte har någon funktionsnedsättning, har färre personer med funktionsnedsättning
sysselsättning, färre har heltidsanställning och fler är arbetslösa.
2.3.3 Arbetsförmedlingen (AF)
Nationellt
Under 2010 har det skett en positiv och snabbare svängning än vad som kunde
förutses i den svenska ekonomin och det har överraskat de flesta. Det avspeglas
även i Arbetsförmedlingens rapporter under året.
Den första rapporten publicerade Arbetsförmedlingen i februari 2010 16 som tog
utgångspunkten i utvecklingen 2010 och de kommande åren.
AF redovisar att sysselsättningen minskat kraftigt under år 2009, med ca 103 000
personer. I februarirapporten trodde man att sysselsättningen skulle stabiliseras
under 2010 men trots allt blir det en minskning som årsgenomsnitt med 55 000
14
Statistisk Årsbok 2010, sidan 267
SCB, Funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden – 4:e kvartalet
2008, sidan 10
16
Arbetsförmedlingen februari 2010: Var finns jobben? Bedömning för 2010
och en långsiktig utblick
15
23
personer. Åren 2011 och 2012 förväntades bli bättre med en successiv förstärkning av sysselsättningen. Det finns relativt gott om arbetssökande till lediga jobb
och konkurrensen om jobben har hårdnat, skriver AF. Arbetskraftsbristen har därigenom också minskat. Men det finns fortfarande några yrken på gymnasienivå
med brist på arbetssökande, främst vissa hantverksyrken. Arbetskraftsbristen kan
inte bara förklaras av att efterfrågan är svag, menar AF, utan det beror också på
det svaga utbudet på utbildningssidan, som Regionförbundet Östsam uppmärksammat i olika sammanhang. Nytillskottet av yrkesutbildade från utbildningsväsendet är inom vissa yrken konstant för litet oavsett konjunkturläge, framgår av
rapporten som också konstaterar att tillgången på utbildad arbetskraft ofta är begränsad inom yrken som uppvisar en långsiktig tillväxt. Det hänger samman med
utbildningssystemets begränsade flexibilitet som medförande att utbildningsutbudet inte anpassas efter de arbetsmarknadsmässiga behoven rörande vare sig dimensionering eller innehåll.
Några punkter ur februarirapporten:
− Det största antalet lediga jobb kommer att finnas inom yrken tillhörande
tjänstesektorn, till exempel handeln och i ökande grad även transport, restauranger och service.
− Det finns även andra yrken inom det privata näringslivet som kommer att
efterfråga mer arbetskraft: IT-yrken, tekniska yrken, vissa byggnadsyrken
och vissa industriyrken.
− För industrins del kommer utvecklingen inte längre att vara ensidigt negativ. Företagen har börjat återanställa personal efter de neddragningar som
skett och vissa delar av industrin kommer även att börja nyanställa under
det kommande året. Det medverkar till en ökad efterfrågan inom vissa industriyrken, främst dem med högre kompetenskrav.
− Däremot är rekryteringssituationen inom offentlig sektor svagare än den
tidigare varit. Det kommer att bli något färre anställda inom både skola
och sjukvård/omsorg.
− Det finns också skillnader mellan regioner och strukturarbetslösheten riskerar att bli långsiktig, menar AF som pekar på att en betydande del av de
jobb som nu förlorats kommer inte tillbaka. De nya jobben tillkommer
inom andra yrken med annorlunda och i allmänhet högre krav på utbildning. Det innebär en stor risk för att många av dem som under innevarande
lågkonjunktur blir arbetslösa, till exempel inom vissa industriyrken, riskerar att bli bestående arbetslösa under lång tid.
I mitten på juni kom sedan nästa rapport 17 som gav en betydligt ljusare bild av
arbetsmarknadsläget och som delvis ändrar ovanstående bild. Men till följd av att
arbetskraften ökar under 2010 och 2011 kommer antalet arbetssökande vara stort,
skriver AF. Istället för en nedgång med 55 000 personer som förutspåddes i februarirapporten, så kommer den genomsnittliga sysselsättningsnivån att stiga med
58 000 personer om man jämför kvartal 4 2009 med samma kvartal 2010. Även
nästa år förutspås en sysselsättningsökning på 1,5 procent eller ytterligare 67 000
personer till och med sista kvartalet 2011.
17
Arbetsförmedlingen juni 2010: Regionala arbetsmarknadsutsikter våren
2010. Ura 2010:4
24
Regionalt
Det förändrade prognosläget avspeglas också i analysen av vad som händer på den
regionala arbetsmarknaden. Skillnaden kan belysas genom de rapporter som utkom via Arbetsförmedlingen i december månad 2009, som var med en prognos
för arbetsmarknaden i Östergötlands län för år 2010, och den ovan refererade rapporten Regionala arbetsmarknadsutsikter från juni 2010.
Den första rapporten visade på att omställningen från en högkonjunktur till en
lågkonjunktur gått mycket snabbt i finanskrisens spår. Till problembilden hör
även att strukturförändringarna de senaste 10 åren har varit omfattande i länet. Det
har drabbat de mindre kvalificerade arbetena inom tillverkningsindustrin och bidrag starkt till de obalanser som finns. Men det finns också stora inslag inom
verkstadsindustrin som under normala förhållanden har brist på kvalificerad arbetskraft.
Under högkonjunkturen 2006 och 2007 ökade sysselsättningen i länet med mer än
8 000 personer. ”Bedömningen för 2008 är att sysselsättningen sjunkit med 2 000
personer och att den faller ytterligare med 7 000 respektive 2 000 personer under
2009 och 2010. Det betyder att hela uppgången under 2000-talet raderas och
sysselsättningen faller till samma nivå som år 2000 18”, skriver Arbetsförmedlingen i decemberrapporten. Men jämfört med den stora krisen i början av 1990-talet
är det mycket mindre. Då föll sysselsättningen under en treårsperiod med mer än
30 000 personer.
Tabell 1: Antalet sysselsatta i Östergötland på näringsgrenar. Prognos för 20082010 19.
Näringar enligt SNI 2002
Jord/skogsbruk
Industri
Antal sysselsatta
4 200
35 300
Förändring
under 2009
-200
-4 000
Förändring
under 2010
0
-1 000
Total förändring %
-5 %
-14 %
Bygg/anläggning, energi
13 600
-700
-200
-7 %
Handel, transport mm
30 900
-400
0
-1 %
Uppdrag/företagstjänster
25 500
- 800
-200
-4 %
Utbildning
21 400
-200
-100
-1 %
Vård/omsorg
32 300
-300
-300
-2 %
Personliga tjänster, restaurang
Offentlig förvaltning
12 300
-300
-100
-3 %
10 600
-100
-100
-2 %
Totalt (inkl ej spec.)
187 900
-7 000
-2 000
-5 %
Antalet personer utan jobb har ökat kraftigt från 14.300 20 under sista kvartalet
2008 till över 20 000 vid samma tidpunkt 2009. Jämför vi med sista kvartalet
2007 har antalet arbetslösa stigit med 64 procent. Decemberprognosen antog att
18
AF: Prognos för arbetsmarknaden i Östergötlands län för år 2010, sidan 4
AF: Prognos för arbetsmarknaden i Östergötlands län för år 2010
20
Mäts som ett genomsnitt under kvartalet
19
25
arbetslösheten kommer att fortsätta att öka och i slutet på det här året uppgå till
22 500 personer, vilket motsvarar 8,3 procents arbetslöshet 21. Arbetslösheten förväntades sjunka först mot slutet av året och med ganska marginella effekter.
Störst försämring när det gäller grupper har det blivit för ungdomar. Antalet ungdomar utan arbete i åldern 18-24 år har ökat mycket kraftigt under lågkonjunkturen. I slutet av oktober 2009 var 5 200 ungdomar utan arbete i länet. Det motsvarar drygt 12 procent av befolkningsgruppen och motsvarande siffra på riksplanet
var 11 procent. Två av tre ungdomar (67 %) saknar någon form av ersättning från
a-kassa eller kan bara få stöd som motsvarar studiebidrag eller studiehjälp. Det
betyder att man inte kan försörja sig själv.
Det område som drabbats hårdast i Östergötland är Motala med en hög nivå på
varsel och en stor ökning av personer utan arbete. Av den senare nationella rapporten från juni 2010 framgår att sysselsättningen kommer att öka mer i storstadslänen jämte Jönköpings, Hallands och Uppsala län än i övriga län. Östergötland
hade relativt mindre påkänningar av nedgången i sysselsättning, främst p g a
mindre inslag av den hårt drabbade fordonsindustrin och dess underleverantörer.
Anledningen till att de sex snabbast växande länen växer mer än Östergötland
sägs vara en högre sysselsättning i tjänstenäringar, en starkare befolkningstillväxt
och en starkare byggarbetsmarknad. Från rapporten lånar vi följande sammanställning som avser sysselsättningsförändringar:
Tabell 2. Relativ sysselsättningsförändring per län åren 2010 och 2011
Gävleborg
Västernorrland
Dalarna
Jämtland
Västerbotten
Gotland
Norrbotten
Kalmar
Värmland
Västmanland
Blekinge
Södermanland
Örebro
Östergötland
Kronoberg
Uppsala
Halland
Västra Götaland
Jönköping
Skåne
Stockholm
0
1
2
3
4
Sedan årsskiftet har gruppen utan arbete minskat med 2 500 personer och i juni
förutspås att under året kommer sysselsättningen att stiga med 1 800 personer och
med ytterligare 2 000 personer under loppet av 2011. Skillnaden mellan decemberprognosen och juniprognosen är därmed nästan 4 000 fler i sysselsättning.
21
Mäter man antalet som inte har arbete i förhållande till arbetskraftsutbudet, som
enligt SCB var 216 700 personer under tredje kvartalet 2009 så kan den öppna arbetslösheten uppgå till 5,0 procent och programdeltagandet till 5,4 procent i slutet
på 2010.
26
Junirapporten pekar för Östergötlands del på att många, nära 70 procent av företagen har haft en oförändrad eller minskad efterfrågan på sina varor och tjänster de
senaste sex månaderna. Mindre än hälften av företagen trodde på en ökad efterfrågan de kommande sex månaderna.
Arbetsförmedlingen pekar i sina rapporter på behovet av ökad samverkan med
andra aktörer för att kunna klara arbetskraftsförsörjningen och öka sysselsättningsgraden, som är låg i jämförelse med de flesta andra län. ”Ett ökat samarbete
inom ramen för Europeiska Socialfonden skulle kunna skapa mervärden för länet,
ge nya kunskaper och en ökad regional samverkan 22” skriver man när det gäller
regional utveckling.
Ser vi till den kommunvisa statistiken kan vi konstatera att arbetslösheten biter sig
fast i länet. Jämfört med februari 2010 har totala antalet arbetslösa till antalet
minskat något.
Tabell 3. Kommunvis arbetslöshet för Östergötland – juni 2010
Kommun
Öppen arbetslöshet
I program
Boxholm
Finspång
Kinda
Linköping
Mjölby
Motala
Norrköping
Söderköping
Vadstena
Valdemarsvik
Ydre
Åtvidaberg
Ödeshög
Totalt i juni
Aprilsiffrorna
Februarisiffrorna
Januarisiffrorna
130
382
178
3.661
670
1.531
3.746
209
160
155
50
288
126
11.286
10.382
11.921
12.237
97
347
134
2.841
673
1.160
3.583
197
106
134
42
254
98
9.666
10.499
10.260
9.922
Ungdomsarbetslöshet
Öppen + program i %
18,1
12,3
15,0
10,1
20,9
20,2
12,1
8,3
12,0
7,8
9,7
15,8
14,9
12,4
10,8
12,3
12,4
Total arbetslöshet i gruppen 16-64 år
%
7,7
5,8
5,4
6,8
8,4
10,2
8,8
4,7
6,1
6,1
4,2
7,9
7,0
7,6
7,6
8,2
7,4
Som framgår är variationen stor i länets kommuner. Ungdomsarbetslösheten är
flera gånger högre i Motala och Mjölby än i Valdemarsvik och Söderköping. Den
totala andelen arbetslösa i Ydre är mindre än hälften av Motalas och Norrköpings.
Ungdomsarbetslösheten har diskuterats flitigt under 2010 och man tycks ha varit
överens om en sak. Den är hög, för hög! I jämförelse med många europeiska länder är den dessutom relativt sett högre och det kan vi kanske också vara överens
om. Men om det nya sättet att räkna in studenter som söker jobb också innebär att
siffrorna blir en ”synvilla” eller ger en representativ bild kan diskuteras. Om procentsiffrorna ska jämföras med hela ungdomskollektivet, dvs. även heltidsstuderande eller de ungdomar som anses tillhöra den s k arbetskraften, kan också diskuteras. Som det är idag räknas den procentuella del av de ungdomar som är arbetslösa i relation till dem som står till arbetsmarknadens förfogande. Om man skulle
22
Prognos för arbetsmarknaden i Östergötlands län för år 2010, sidan 22
27
räkna in hela ungdomskullen, så skulle siffrorna bli lägre, för då tar man med de
studenter som inte söker jobb när man studerar.
Vi nöjer oss här att konstatera att många ungdomar vill ha jobb och de jobben
finns uppenbarligen inte – oavsett om det är på heltid, deltid eller timmar! Det
jobbas på olika sätt ute i länets kommuner med ferie- och sommarjobb, konvertering av bidrag till jobb m m men det saknas uppenbarligen verktyg för att på allvar sänka ungdomsarbetslösheten.
Utöver de som är arbetslösa och som är i program finns det ju dessutom en stor
andel personer som jobbar deltid, är timanställda eller på korta vikariat som sällan
diskuteras som partiellt arbetslösa. I juni månad 2010 handlade det om drygt
7 500 personer. ”Kvarstående sökande” på AF i Östergötland handlar om i storleksordningen 35 000 personer varje månad, i juni över 37 000.
Hur många är det då som har någon form av anställningsstöd? Arbetsförmedlingens statistik för juli månad 2010 visar att särskilt anställningsstöd utgår för 159
personer i Östergötland och ytterligare 95 har instegsjobb. Den större volymen
stöd finns för funktionshindrade där 2 438 har lönebidrag, 213 har offentligt
skyddat arbete (OSA), ytterligare 280 har utvecklingsanställning och 699 trygghetsanställning, summa 3 630. Utöver det hade 1 664 nystartsjobb.
Ett fenomen som till och från uppmärksammas är hur utbrett svartarbete är och i
vilken mån arbetslöshetssiffrorna döljer att många jobbar svart. Det finns ingen
exakt bild av hur det ser ut i Östergötland, men Skatteverket 23 studerade för några
år sedan hur utbrett denna företeelse är i Sverige och konstaterade då att en stor
del av skillnaderna i nationalräkenskaperna mellan inkomsterna i samhället och
hushållens konsumtion. Den indikerade då, 2004-2005, ett svartarbete på 115-120
mdkr, varav en stor del kunde förklaras av svartarbete. Skatteverkets konklusion
var då, baserat på undersökningar, att antalet personer som utfört något svartarbete uppskattas motsvara cirka 800 000 och det utförda svartarbete motsvarar 66 000
helårsarbeten. Skulle vi använda oss av nyckeltal baserat på Östergötlands befolkning eller andel av den totala sysselsättningen, skulle det motsvara ca 2 600 helårsarbeten i Östergötland.
Lokalt
I dialogen med företrädare för kommuner och kooperativ har bilden av arbetslösheten också nyanserats genom att man idag inte bara har kortutbildade, invandrare, långtidssjuka och ungdomar som man jobbar med, utan det har skett en utjämning på arbetsmarknaden så att man också kommer i kontakt med många högskoleutbildade som inte klarat att etablera sig på arbetsmarknaden. Många finns kvar
i arbetslöshet efter förra krisen i början av förra decenniet. På flera sätt liknar idag
målgruppen arbetslösa de som har sysselsättning.
Att det inte finns någon automatik i att man får jobb efter akademisk examen visar
bl a en rapport från Högskoleverket (HSV). När HSV följde upp hur många av
dem som tog examen 2005/06 24 som två år efter utbildningens slut hade etablerat
23
Svartköp och svartjobb i Sverige, Skatteverkets rapport 2006:4
Etableringen på arbetsmarknaden - examinerade 2005/06 Högskoleverkets
rapportserie 2009:28 R
24
28
sig på arbetsmarknaden hade 8 av 10 etablerat sig. Högst andel hade läkare (96
procent). Examinerade med inriktning mot tekniksektorn, vård- och omsorg eller
informatik/data- och systemvetenskap hade lättast att etablera sig på arbetsmarknaden. Lägst i statistiken låg de med magisterexamen från ett konstnärligt område,
med 28 procent etablerade.
Att inte få jobb efter avslutade studier är också på flera sätt en starkt negativ upplevelse. Dessutom påverkar det den framtida ekonomin. I en studie 25 som undersökte utexaminerade från högskolan visade att arbetslöshet vid examen har ett
starkt, bestående och negativt samband med den framtida inkomsten. De som inte
hittade ett arbete efter examen hade i genomsnitt 30 procent lägre årlig arbetsinkomst fem år efter examen, jämfört med individer som får ett arbete i samband
med examen.
2.3.4 Alster från forskning och fält
Här följer några av de alster som kommit fram de senaste åren och som på olika
sätt betraktar problemen på arbetsmarknaden. Rent allmänt kan vi konstatera att
det finns så mycket som skrivits och tänkts om arbetsmarknaden att det är svårt att
göra ett representativ urval av olika perspektiv m m. Olika kriser har utmärkt
svenskt arbetsliv under många årtionden. Förenklat kan vi sätta in detta i olika
decennier:
Tabell 4. Översiktlig beskrivning av kriser m m de senaste 50 åren
Tid
1960-talet
1970-talet
Krisbranscher
Tekoindustrin
Varvsindustrin
1980-talet
Stålindustrin
1990-talet
Offentlig sektor
2000-talet
IT-sektorn, Tillverkningsindustri bl a fordonsindustrin
Viktigare ekonomiska händelser
Rekordåren i svensk ekonomi
Rekordåren ”slutar” i mitten på
1970-talet
Svagare utveckling, devalveringar
och rationaliseringar men även fortsatt utbyggnad av välfärden
Stor kris, massarbetslöshet i början
av decenniet, stor upplåning, sanering av statens ekonomi samt ökad
globalisering och ökat ”utlandsägande”, kommunalisering och några välfärdsreformer (främst för
funktionshindrade), avreglering
Ekonomiska kriser i början och slutet av decenniet
Försöker vi sammanfatta det som skett de senaste femtio åren så kan det ske genom att etikettera det som vägen in i kunskapssamhället och den allt mer kunskapsintensiva ekonomin eller det som Alvin Toffler kallade den tredje vågen 26.
25
Studien refereras av Åsa Sohlman i TCO-rapporten Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder nr 11/2009
26
Syftar på Alvin Tofflers metaforer för samhällsutveckling ur boken The Third
Wave som utkom 1980
29
Inte minst har de senaste decennierna kommit att handla om globaliseringen och
den ökade konkurrens som följt av detta. I detta har ingått en viss utlandsflytt av
mindre kvalificerade jobb som är personalintensiva och en s k jobless growth,
som handlar om tillväxt utan att nya jobb tillskapas. Samtidigt har vi sett att företagens rekrytering styrs av högre krav på kompetens och flexibilitet, som medför
att trösklarna har blivit högre och jobben kvalificerats. Med ökade krav på arbetsgivares ansvar för anställdas sjukskrivningsperioder har också diskussioner förts
om detta medverkat till att göra trösklarna in på arbetsmarknaden ännu högre för
olika utsatta grupper. Till detta har kommit att offentlig sektor inte ökat i omfattning lika mycket som under välfärdens utbyggnad, men här finns det rekryteringsbehov i samband med omfattande pensioneringar under kommande decennier.
Ser vi till antalet arbetstillfällen som tillkommer på den svenska arbetsmarknaden
handlar det om i genomsnitt drygt 10 procent av den totala sysselsättningen per år.
Samtidigt försvinner drygt 10 procent av alla jobb per år. Vid kriser nyskapas
också många jobb, men i allmänhet försvinner fler jobb, varvid arbetslösheten
ökar 27.
Mycket har likaledes skrivits om den offentliga sektorns finansiella situation där
t ex Sveriges Kommuner och Landsting i ett par uppmärksammade rapporter 28
pekat på hur det sett ut under perioden 1980-2005 och hur det ser ut framöver. Det
är intressant i det här sammanhanget för det finns inbyggda paradoxer i det offentliga systemet. Det finns gott om möjligheter till arbete, men det finns för lite finansiering! Det finns ökande behov när vi får fler äldre över 85 år (fördubbling på
30 år) samtidigt som den ekonomiska utvecklingen förutsätts växa och med en
ökad ekonomisk standard växer också medborgarnas krav och förväntningar på
välfärdstjänster. Dessa välfärdstjänster kostar jämförelsevis allt mer eftersom
tjänsteproduktion inte går att rationalisera i samma utsträckning som varuproduktion 29. Det spetsas till i inledningen av den ena rapporten 30: ”Vi kommer att bli
allt rikare i Sverige. Allt fler av våra önskningar om privat konsumtion kommer
att tillgodoses. Samtidigt kommer vi att uppleva den offentliga välfärden som allt
fattigare”. I scenariot att det inte tillförs mer medel till kommuner och landsting
kommer det att krävas att verksamheten blir effektivare och att fler människor
jobbar fler timmar i Sverige. Med det sistnämnda stiger kommunernas intäkter.
Men sannolikt krävs det också andra finansieringskällor, skattehöjningar och högre avgifter och intäkter. Om inte något av detta sker måste kommunernas åtagande
med stor sannolikhet minskas.
27
Bygger på forskning från Marie Gartell m fl som refereras i AF:s Arbetsmarknadsrapport 2010
28
SKL: Välfärdsmysteriet och Tjugo samtal om välfärdens finansiering på
sikt
29
Ofta kallas fenomenet Baumols dilemma eller sjuka, efter den amerikanske professorn William Baumol som på 1960-talet visade på att över tid blir tjänstesektorn
successivt blir medan varuproduktionen blir billigare
30
Tjugo samtal om välfärdens finansiering på sikt, s. 5
30
Sysselsättningsparadoxen i det offentliga är således att det finns gott om förväntningar på mer och bättre service samt större framtida behov, dvs. det finns egentligen behov av fler anställda som är offentligt finansierade, samtidigt som det inte
finns någon långsiktig lösning på finansieringen av kommuners och landstings
verksamheter.
Kort om globaliseringen
Globaliseringen eller internationaliseringen reser många frågor inför framtiden.
En rör utvecklingen i Asien. För 30 år sedan talade de flesta om Japan. Det kolossala utbudet av tekniska produkter, bilar, motorcyklar etc. som svärmade över de
europeiska marknaderna blev ett påtagligt hot för västvärlden. Det bidrog påtagligt till den svenska strukturomvandlingen där t ex varvsindustrin i praktiken marginaliserades. Idag är frågan vad det kommer att betyda att Kina och Indien, världens två folkrikaste länder, har en sådan utveckling som beskrivits i många sammanhang. Kina beskrivs inte sällan som världens verkstad. Detta syftar på den
enorma omställningen och tillväxten i ekonomin. Kinas ekonomi kommer under
de kommande årtiondena kommer att passera alla andra länders BNP. Indien, som
ibland kallas världens kontor, har redan idag 200 miljoner högt utbildade tekniker,
ekonomer och andra akademiker. Hur klarar Europa att möta den ökade konkurrensen? Ja, om Sverige och resten av Europa ska göra det tycks de flesta vara
överens om att man i de internationellt konkurrensutsatta sektorerna måste möta
”hotet” med mer kvalificerade produkter och tjänster som har ett större kunskapsinnehåll. Det är kärnan i Lissabonstrategin (se mer nedan).
Det finns olika bilder av hur konkurrensen kommer att drabba oss i framtiden.
Kina pratas det mycket om och ur flera aspekter, varuproduktionen, miljöproblemen, investeringarna i utlandet, valutans värdering och inte minst bristen på demokrati. Men ofta beskrivs även hotet från Kina som en möjlighet för svenska
företag att växa på denna marknad. Samtidigt beskriver LO 31 att utvecklingen i
Sveriges nära omvärld under lång tid framöver kommer att vara mycket viktigare
än utvecklingen i Kina och Indien. Man pekar på att 80 % av import- och exportutbytet med omvärlden skedde med högkostnadsländerna. Skillnaden består även i
att Sverige är specialiserat på produkter med högt kunskaps innehåll medan lågkostnadsländerna är specialiserade på produkter med lågt kunskapsinnehåll.
Låsning och lösningar i svenskt arbetsliv – slutsatser från en trendanalys
Carsten von Otter, tidigare professor vid Arbetslivsinstitutet, gjorde på uppdrag av
dåvarande regeringen en analys av utvecklingen inom arbetslivet. En slutsats från
detta är att rörligheten är för liten på den svenska arbetsmarknaden. Det borde
finnas möjligheter att byta karriär också mitt i livet. Ökad rörlighet skulle också
öppna upp arbetsmarknaden för långtidssjukskrivna och arbetslösa. Von Otter
pekar på att det finns betydande behov av att öppna upp arbetsmarknaden även för
dessa grupper: ”Slutsatsen efter en genomliden kris och en återhämtningsperiod
är att den svenska arbetsmarknaden är tudelad, med en betydande grupp som inte
längre har en fast förankring i arbetslivet. De berörda söker inte heller aktivt arbete inom den ordinarie arbetsmarknaden, utan är anpassade till den offentliga
sektorns omhändertagande” 32.
31
32
LO: Vad betyder internationaliseringen?
Låsningar och lösningar på arbetsmarknaden, s. 28
31
I boken beskriver von Otter svenskt arbetsliv på många sätt som framgångsrikt,
men också att arbetsmarknaden många gånger utmärks av betydande trögheter och
han menar att det finns en ”fantasilöshet” när det gäller grupper som har de största problemen. Enligt von Otter handlar det om att i hög grad är inte utbudsinriktade åtgärdsprogram och andra omställningsinriktade insatser utformade så att de
ger tydliga och långsiktiga villkor som individen kan göra sin planering utifrån.
Men det handlar också om att efterfrågan är inflexibel och ”alltför mycket styrs av
överdrivet strukturerat befattningssystem och formella krav som försvårar rörlighet och karriärbyten mitt i livet, samt en arbetsrätt som gör rörlighet kostsam” 33.
Rapporten pekar också på att de lugnare jobben i företag försvunnit och som bidragit till ökad stress, många människor med psykiska besvär och sjukskrivningar.
Till andra åtgärder som lyfts fram hör arbetsmarknadsutvidgning, underlätta omställningsutbildningar, bättre pendlingsmöjligheter, kommunal samverkan, nya
samverkansformer med de privata företagen och den sociala ekonomin m m.
En exkluderande arbetsmarknadsmodell? 34
Per Skedinger, Institutet för Näringslivsforskning, har i en rapport till Globaliseringsrådet skrivit om den svenska arbetsmarknaden i en internationell jämförelse.
Rapporten visar att ungdomar och invandrare har allra svårast att etablera sig på
arbetsmarknaden. Situationen bedöms vara svårare i Sverige än andra jämförbara
länder. Exempel som tas är den höga ungdomsarbetslösheten som var 18,9 procent år 2007, d v s innan krisen tagit fart. Siffran innebär att ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger på en nivå som är klart högre än OECD:s genomsnitt för 2007
(12,1 procent) och även något högre än i de ”gamla” EU-länderna (15,6 procent).
”Därmed skiljer sig Sverige från länder som Danmark, Irland, Japan, Nederländerna, Schweiz och Österrike, vilka samtliga genomgående haft en relativt låg
ungdomsarbetslöshet (under 10 procent) under de år som redovisas för 00-talet”,
skriver Skedinger 35. Därmed sällar vi oss till gruppen av länder som låg runt 20
procents ungdomsarbetslöshet t ex Spanien, Polen, Grekland. Rapporten beskriver
också att etableringen på arbetsmarknaden går särskilt långsamt för ungdomar
utan avslutad gymnasieutbildning.
På samma sätt utmärker vi oss negativt med en hög arbetslöshet för utlandsfödda
(14,9 procent bland år 2005). Sverige tillhör gruppen med högst arbetslöshet för
denna grupp tillsammans med Belgien, Finland, Frankrike och Tyskland. Skillnader finns mellan olika grupper av utlandsfödda. Svårast att etablera sig har invandrare från Afrika och Mellanöstern.
Skedinger framhåller också att det finns en utveckling mot fler tillfälliga anställningskontrakt inom hela OECD-området under det senaste decenniet och att denna trend förefaller vara särskilt uttalad i Sverige. Han menar också att Sverige
kännetecknas av ett relativt starkt anställningsskydd och av minimilöner som tillhör de högsta i världen. ”De forskningsresultat som redovisats i denna rapport
ger starkt stöd för att den svenska utformningen av dessa två arbetsmarknadsin33
Låsningar och lösningar på arbetsmarknaden, s. 94
Fullständig titel är: En exkluderande arbetsmarknadsmodell Den svenska
arbetsmarknadens trösklar i ett globalt perspektiv. Den utgör underlagsrapport
nr 24 till Globaliseringsrådet
35
En exkluderande arbetsmarknadsmodell, s. 12
34
32
stitutioner bidrar till att exkludera marginalgrupper, såsom ungdomar och invandrare, från arbetsmarknaden. Ett starkare anställningsskydd tycks öka arbetslösheten eller minska sysselsättningen framför allt bland ungdomar” 36.
Rapporten landar i slutsatsen att det kan finnas det skäl att diskutera om förändringar i anställningsskydd och minimilöner kan bidra till att förbättra arbetsmarknadsmöjligheterna för marginalgrupper.
Jakten på Superarbetskraften 37
I tre rapporter har TCO skildrat hur företagens sökande efter morgondagens arbetskraft ser ut. Den senaste rapporten utkom sommaren 2009 och ger tydliga
indikationer på att arbetsmarknaden präglas av en omfattande selektering och utsortering som bidrar till att det inte räcker med traditionella metoder för att få fler
i arbete. Den allt mer internationella arbetsmarknaden och globaliseringen har
medfört ökande krav på företag och anställda, som i sin tur bidragit till att arbetsgivare blivit mer selektiva, och kräver allt mer utbildning och produktivitet av de
personer som anställs. TCO hänvisar till internationella studier som pekar på att
efter kriser tar det lång tid innan arbetsmarknaden återhämtar sig. Det kan i genomsnitt ta mellan fyra till fem år innan arbetsmarknaderna har återhämtat sig
efter djupare ekonomiska kriser. Samtidigt pekar dessa studier på att kraven på
arbetskraften ökar både när det gäller flexibilitet och produktivitet. Med arbetsgivarnas ökade selektion följer att det drabbar de långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa hårdast.
TCO:s studie visar att arbetsgivarnas attityder spelar en avgörande roll för undanträngningen av personer med stigmatiserande frånvarohistoria, upplevd framtida
frånvarorisk och lägre utbildning. Dessa attityder hos arbetsgivarna i form av ökade krav på de anställda accentueras i perioder av djupa kriser, skriver TCO, ”då
omsätts värderingarna i praktisk handling, såväl i form av ökad utgallring vid
uppsägningar som vid rekryteringar” 38.
Med stöd av en analys som SCB gjort skriver TCO vidare:
Av de 358 000 som fick arbete mellan 2006 och 2007 efter att tidigare inte ha
arbetat kom nästan 150 000 personer direkt från utbildning, drygt 70 000 personer kom från arbetslöshet eller från åtgärder och endast 25 000 personer kom
tillbaka från långtidssjukskrivning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Samtidigt
lämnade detta högkonjunkturår cirka 57 000 personer förvärvsarbete på grund av
långtidssjukskrivning eller sjuk- och aktivitetsersättning.
Detta mycket starka år i svensk ekonomi var det alltså mer än dubbelt så många
som försvann från arbetslivet till sjukfrånvaro och sjuk-/aktivitetsersättning än
som kom därifrån till arbete 39.
Vad TCO vill varna för är en övertro på att marknaden kommer att lösa det s k
utanförskapet när konjunkturerna vänder och efterfrågan på arbetskraft ökar. Un36
ibid, s. 80
Jakten på Superarbetskraften III, TCO-rapport nr 8/2009
38
ibid, s. 8
39
Jakten på Superarbetskraften III, s. 7
37
33
dersökningen pekar på att segregeringen fortsätter och allt fler får svårare p g a
lång arbetslöshet, långa sjukskrivningsperioder, kort utbildning m m att komma in
på arbetsmarknaden igen efter genomlidna kriser. TCO:s medicin är att det måste
till fler kraftfulla satsningar för att öka arbetsgivarna efterfrågan även på arbetskraft som anses vara lägre kvalificerad. I elva punkter läggs förslag fram som kan
bidra till ett mer inkluderande arbetsliv. En av dessa punkter handlar om att skapa
en alternativ arbetsmarknad med acceptabla anställnings- och lönevillkor. ”Det
behövs en permanent stödresurs för att ge personer med svag anknytning till arbetsmarknaden jobb – arbeten av en typ mellan dagens Samhallmodell och den
ordinarie arbetsmarknaden. Detta kan i hög grad skötas genom kraftfullare subventioner och resursstöd till arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa och
långtidssjukskrivna”, skriver TCO 40.
2.3.5 Framtidens arbetsmarknad
Det är naturligtvis pretentiöst att försöka uttrycka några tankar om den arbetsmarknad som vi ser framför oss. Men med hjälp av det som framkommit i andra
sammanhang tror vi att det ändå är meningsfullt att försöka.
När Arbetsförmedlingens Analysavdelning under våren 2008 41 tittar på behovet
av utbildning för vuxna framöver konstaterar man att det finns drygt 2 procent av
arbetskraften (ca 90 000 personer) som har mycket svårt att hitta ett arbete. Det
rör sig om personer med långa inskrivningstider sedan första inskrivningsdagen på
AF. I stor utsträckning består gruppen av funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga, arbetslösa över 55 år, arbetslösa med kort utbildning samt grupper av
utlandsfödda. I analysen görs bedömningen att denna grupp kommer att öka med
40-50 000 personer till år 2011 och då omfatta ca 3 procent av arbetskraften. Det
som bidrar till detta är:
− En avtagande efterfrågan på arbetskraft kommer att medföra att fler med
kortare skolutbildning kommer att få lämna sina anställningar
− Invandringen fyller på med korttidsutbildade
− Många elever (var fjärde elev) lämnar gymnasieskolan utan slutbetyg och
bland personer med utländsk bakgrund är andelen drygt 40 procent.
En gemensam faktor bland de personer som står längst från arbetsmarknaden är
att dessa ofta har en svag utbildningsbakgrund. Med det menas här högst grundskoleutbildning eller avbruten gymnasieutbildning. AF gör bedömningen att det är
viktigt att ha fullföljt gymnasieutbildningen med godkända betyg för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden. Huvuddelen av de tillkommande arbetena
under högkonjunkturen fram till 2008 tillföll gymnasieutbildade och framför allt
eftergymnasialt utbildade.
Det finns också stora grupper på arbetsmarknaden som har bristfällig utbildningsbakgrund. Det är ca 700 000 i arbetskraften som har grundskoleutbildning som
högsta utbildningsnivå. Antalet arbeten som det inte ställdes några utbildnings-
40
ibid s. 11
Arbetsförmedlingen, Behovs- och verksamhetsanalys, PM av Torbjörn Israelsson, 2008-03-26 som det följande avsnittet bygger på.
41
34
krav på år 2007 uppgick till ca 300 000, eller 6,7 % av samtliga sysselsatta. Antalet sådana jobb svänger betydligt mellan olika konjunkturlägen.
Arbetsförmedlingen pekar också i analysen på att det finns stora behov av arbetskraft inom många yrken, som medför problem att trots hög arbetslöshet finna rätt
utbildad arbetskraft. Pensioneringarna trappas upp under de kommande åren och
tillskottet av nyutbildade är för litet för att fylla de kommande behoven.
Arbetsförmedlingen pekar på ett stort behov av utbildningsinsatser och inte minst
yrkesutbildningar för att klara matchningen framöver.
Högskoleverket (HSV) gör regelbundet analyser av vilka behov som finns inom
utbildningssidan. Planeringshorisonten är mestadels fem år. I rapporten för år
2009 42 beskriver HSV att det finns obalanser och brister inom bl a följande yrken:
Fritidspedagoger, yrkeslärare, biomedicinska analytiker, högskoleingenjörer, förskollärare, receptarier, speciallärare och tandläkare. Här pekar beräkningarna tydligt mot framtida brist på nyexaminerade. Det här är således utbildningar som
skulle behöva växa för att undvika att det blir brist på den framtida arbetsmarknaden. Motsatsen gäller för examinerade med konstnärlig utbildning, apotekare,
systemvetare, socionomer och ekonomer. Här finns stor risk för överskott med
den nuvarande dimensioneringen av utbildningen. Slutsatsen i lite bredare mening
är att det behövs fler platser på utbildningar inom vårdområdet och en viss utökning inom det tekniska området, medan det är risk för överskott inom en del samhällsvetenskapliga utbildningar.
SCB pekar på att trenden med fler kvinnor som skaffar sig högre utbildning står
sig. Det var framförallt kvinnornas utbildningsnivå som steg mellan 1990 och
2007. Om tjugo år - år 2030 – kommer ca 50 procent av kvinnorna ha en eftergymnasial utbildning jämfört med 39 procent år 2007, om mönstret består. Det
ska jämföras med männens motsvarande siffra som väntas bli 36 procent år 2030
mot 31 procent år 2007. Det är bland de tekniskt industriella utbildningarna på
gymnasial nivå som männen å sin sida behåller och förstärker även sin position.
På den eftergymnasiala nivån växer männens dominans i utbildning till programmerare och systemerare. Kvinnorna blir dominerande på vissa traditionellt manliga utbildningar till läkare, tandläkare, veterinär, apotekare, arkitekter m fl. Männen ökar dock inte sin andel inom traditionella kvinnoutbildningar 43.
I en SCB-rapport från 2008 med sikte på år 2030 beskrivs ett scenario där Sveriges folkmängd har ökat till drygt 10 miljoner invånare. Den åldersgrupp som växer i särklass mest är den i åldrarna över 65 år. 2007 uppgick denna grupp till 1,6
miljoner personer och kommer att öka med ytterligare 700 000 personer fram till
år 2030.
När det gäller antalet förvärvsarbetande i åldrarna 16-74 år så kommer det enligt
denna prognos att vara närmare 250 000 fler som jobbar. Intressant är att SCB
räknar med att utrikes födda beräknas stå för hela den ökningen liksom även för
befolkningsökningen av 16–74-åringar.
42
Högskoleverkets rapportserie 2009:5 R Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden. Ett planeringsunderlag inför läsåret 2009/10
43
www.scb.se, sited 2010-03-03 Analyser om utbildning och arbetsmarknad
35
Utbildningsnivån fortsätter att stiga. Utvecklingen går från att 35 procent av befolkningen mellan 20-64 år har någon form av eftergymnasial utbildning, så
kommer den andelen att ha ökat till 44 procent. Enligt detta scenario innebär det
att tillgången på eftergymnasialt utbildade ökar kraftigt fram till år 2030. Efterfrågan ökar inte lika starkt, enligt SCB. Däremot Det gäller det omvända för personer med yrkesinriktad gymnasial utbildning. Det finns risk för brist på personer
med sådan kompetens 44.
Ytterligare analyser av framtidens arbetsmarknad är att vänta. I den Långtidsutredning som presenteras först 2011 kommer man bland annat fokusera på sysselsättningspolitiken och ska också föreslå åtgärder som kan leda till att arbetsmarknaden fungerar bättre på lång sikt. Exempel på områden som kommer att analyseras är utformningen av arbetslöshets- och socialförsäkringssystemen, utbildningsväsendet samt ungdoms- och integrationspolitiken.
2.4 Behov av medicinering
Det finns en rad olika åtgärder och insatser som behöver sättas in på alla nivåer
för att öka antalet människor som helt eller delvis kan försörja sig på arbete. En
del av det kommande arbetet inom arbetsmarknadsområdet handlar om den nya
strategi som EU formulerat efter den s k Lissabonstrategin, vars tidsmässiga slutpunkt är år 2010 och som inte nådde fram till målen. Den nya strategin som presenterades under sommaren 2010 och kallas för EU 2020. Av den framgår att år
2020 ska 75 procent av all befolkning i åldrarna 20-64 år ha jobb och 20 miljoner
färre ska hotas av ett liv i fattigdom. Fokus ligger på smart, hållbar tillväxt och
ökade insatser inom forskning och utveckling. Färre ungdomar ska lämna skolan
utan fullständig skolgång och minst 40 procent av den yngre generationen ska ha
genomgått högre utbildning. Sammanlagt fem mål ska uppfyllas fram till år 2020
och strategierna samlas i sju huvudinitiativ.
Nationellt har regering och riksdag tagit flera initiativ för att minska utanförskapet. Fler typer av insatser har prövats t ex instegsjobb, nystartsjobb m m men arbetslösheten har fortsatt att växa och det har också utanförskapet 45 och arbetslösheten beräknas fortsätta att vara hög under år 2010. Regionalt och på den kommunala nivån tas också initiativ, men en samlad politik för alla fyra nivåer saknas.
Allmänt kan man dessutom beskriva tankegångarna om vad som behöver göras
som dels en stimulans av utbudssidan så att Sverige klarar sig bättre, så som
framkommer i Globaliseringsrådets slutrapport, som speglas nedan. Dels behövs
insatser för de redan utsatta eller marginaliserade grupper som redan står utanför
arbetsmarknaden. Som framgått finns det också förslag och idéer från olika organisationer om vad som kan göras för att utveckla möjligheter för personer som
tillhör de nämnda grupperna.
44
SCB 2008 Trender och prognoser – befolkningen, utbildningen, arbetsmarknaden med sikte på år 2030
45
Regeringens beräkning från juni 2010 visar att utanförskapet vuxit mellan 2006
och 2010 med 6.000 personer (DN 2010-06-24)
36
Globaliseringsrådets slutrapport Ds 2009:21 46
Strax innan sommaren 2009 kom Globaliseringsrådet med sin slutrapport efter
flera års arbete. Arbetet som initierades av regeringen i december 2006 hade i
uppdrag att analysera och komma med förslag som förstärker Sveriges möjligheter att hävda sig i globaliseringens tidevarv. Ansatsen är att finna förslag som
stärker vårt lands konkurrenskraft och som kan attrahera investeringar och kompetenta människor. Tjänstesektorn ses som den sektor som ska kunna bidra med nya
jobb och som samtidigt inte är lika känslig för globala konjunkturnedgångar.
Man kanske därför inte ska vara förvånad över att människor som befinner sig
längre från arbetsmarknaden inte direkt är i fokus i rapporten. Men till de svagheter som beskrivs hör den dåligt fungerande integrationen av invandrare. Problemet
med att för stor del av befolkningen i arbetsför ålder inte är på arbetsmarknaden
tas också upp.
Rådet kommer också med relativt etablerade föreställningar och råd om hur vi ska
få fler företag, satsa mer på kunskap, regelförenklingar, skattesänkningar, infrastruktursatsningar, en flexiblare arbetsmarknad som kombineras med trygghet etc.
En omställning till en mer kunskapsintensiv produktion är ett av de viktigaste
budskapen i rapporten. Av det följer frågor om hur omställningsförmågan ska
kunna ökas och hur det påverkar de marginaliserade grupper som redan finns på
arbetsmarknaden.
Några uppslag om hur staten ska kunna utveckla omställningsförmågan läggs
fram:
− socialförsäkringssystemet behöver reformeras
− att en större del av arbetskraften omfattas av omställningsavtal
− inför konto och/eller försäkring för kompetensutveckling
Riktade insatser
Det finns, som framkommit ovan, en risk att insatserna i allt för hög grad koncentreras på att skapa goda villkor för en marknad, som sedan ska ombesörja att även
missgynnade och marginaliserade grupper ska få arbete. Så verkar det inte fungera
ens under högkonjunktur. Det vittnar bl a utredningar om hur många som får försörjningsstöd och andra insatser även under bättre tider.
Att det skulle finnas några enkla lösningar har säkert ingen inbillat sig eller som
Arbetsförmedlingen uttrycker det i en av sina senaste rapporter:
Det finns ingen enkel lösning att tillgå för att minska den strukturella arbetslösheten. Under tidigare lågkonjunkturer har arbetsmarknadsutbildning haft en central
roll men denna gång kommer den insatsen att spela en mindre roll. En mycket
viktig erfarenhet från 1990-talskrisen är vikten av att satsa på aktiva åtgärder för
att förhindra passivitet och långa arbetslöshetstider 47.
46
Bortom krisen – Om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin
Arbetsförmedlingen februari 2010: Var finns jobben? Bedömning för 2010
och en långsiktig utblick, s. 8 f
47
37
I samtalen med de kommunala representanterna framkommer också rader av riktade insatser för olika målgrupper. Många vittnar också om att det finns ett behov
av en marknad för människor som är långt från den ordinarie arbetsmarknaden.
Några nämner begreppet Komhall, syftande på de svårigheter som kommunerna
haft att få in personer med funktionsnedsättningar m.m. på Samhall och därmed
behovet av att skapa meningsfullt arbete i olika former i kommunal regi. Det finns
också ett intresse för att medverka till att fler sociala företag kommer till, vilket är
glädjande. Tre östgötakommuner (Finspång, Kinda, Linköping) medverkar i
Orangeriet, som är ett projekt som kan leda till att fler kooperativ skapas de kommande åren.
Flera projekt pågår som Equbator för att främja entreprenörskap och VisionsCenter i tre kommuner i västra Östergötland som bland annat handlar om ungdomars
möjlighet att komma vidare men även att skapa fler arbetskooperativ. Linköping
och Norrköping jobbar t ex med ett annat EU-projekt som kallas Tänk Om! Norrköping inrättar under 2010 en fond som ska kunna användas till projekt t ex för att
motverka ungdomsarbetslöshet.
Tillsammans med samordningsförbunden görs ytterligare insatser för både individer och grupper. Det finns många olika insatser för personer som är långvarigt
arbetslösa eller sjuka, men det råder en brist på ”riktiga” jobb.
Flera kommuner ”konverterar” försörjningsstöd 48 för att skapa arbetstillfällen för
personer som befunnit sig länge utanför arbetsmarknaden. Många har erfarenheter
av att bygga ut sina arbetsmarknadspolitiska satsningar genom åren. Mer skulle
kunna skapas, men det är avhängigt av vem som kan betala insatserna. Flera
kommuner ökar sina ungdomssatsningar, däribland genom samverkan med CommuniCare 49. Utvärderingar från t ex Kinda och Finspång visar på goda resultat av
detta arbete. Många ungdomar har gott vidare till studier och arbete. Några kommuner satsar mer på att skapa särskilda ungdomsjobb och öka insatserna för att
skapa ferie-/sommarjobb.
Det sker parallellt med att många svenska kommuner också minskat antalet arbetstillfällen inom olika verksamheter p g a det ekonomiska läget de senaste åren.
Som AF:s prognos visar för 2010 i regionen så förväntas antalet sysselsatta inom
vård- respektive utbildningssektorn minska.
Försörjningsstödet kostar också mer under en lågkonjunktur än under högkonjunktur. Under 2009 ökade kommunernas kostnader med över 20 % och uppgår
till 8,8 miljarder kronor exklusive introduktionsersättning för nyanlända flyktingar. I 105 svenska kommuner har haft en ökning av försörjningsstödet på mer än 30
procent och 275 av 290 kommuner hade ökade kostnader under 2009. 50
48
Det man tidigare benämnde socialbidrag används för att skapa arbetstillfällen
med lön för bidragstagare
49
CommuniCare bedriver projekt i ett antal östgötakommuner för att slussa ungdomar vidare till arbete, studier och andra av ungdomarna uttalade framtidsdrömmar
50
Källa: www.dagenssamhalle.se sited 2010-03-04
38
Vad fungerar bättre respektive sämre?
I en rapport skriven av nationalekonomen och arbetsmarknadsforskaren Åsa
Sohlman 51 jämförs olika nationella system med varandra. Sammanfattningsvis
kan den ”anglosaxiska modellen” som England, USA m fl tillämpar sägas prioritera produkt- och arbetsmarknadsflexibilitet även om det kan leda till stora inkomstskillnader. Vidare karaktäriseras länderna av låga skatter och sociala utgifter
samt begränsad arbetsrättslagstiftning. Dessutom spelar kollektivavtal och fackföreningar en mindre roll. Arbetslöshetsersättningen är genomgående låga liksom
utgifterna för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Resultatet är hög sysselsättning, låga offentliga utgifter men också relativt stora inkomstskillnader.
Den ”nordiska modellen” kombinerar flexibilitet med trygghet men den är dyrare
för staten genom högre offentliga utgifter för arbetsmarknadspolitiken. Förutom
nordiska länder tillämpas modellen av länder som Irland, Nederländerna och Österrike. Länderna har mer av samordnade kollektiva förhandlingar och social dialog. De har generösare sociala ersättningar inklusive arbetslöshetsersättningar
men de aktiverar de som söker jobb i högre grad genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Arbetsmarknaden är jämförelsevis mer reglerad i dessa länder. Dessa
länder åstadkommer lika goda arbetsmarknadsresultat som de ”anglosaxiska” men
med lägre inkomstskillnader och färre individer under fattigdomsstrecket 52. (Det
ska i det här sammanhanget nämnas att inkomstskillnaderna i Sverige ökat under
de senaste decennierna fram till den senaste ekonomiska krisen efter att ha utjämnas under slutet på 1960-talet och fram till1980-talet 53).
Sohlmans slutsats är att modellerna när man mäter effekter på sysselsättningen ger
ungefär samma resultat trots väldigt olika policy- respektive åtgärdsmix.
Olika åtgärder har högst varierande kostnader och effekter visar Sohlmans utredning. Vissa åtgärder kan vara väldigt dyra och ge undanträngningseffekter. I rapporten ges exempel på det senare där Nystartsjobb beräknas ha en undanträngningseffekt på 50 procent, enligt Konjunkturinstitutets beräkningar. Riksrevisionen gjorde kom till en liknande slutsats när det gällde sänkta sociala avgifter för
ungdomar. Med en tänkt kostnad för reformen på 10 miljarder kronor brutto per
år, och kalkyler på hur många nya jobb som skulle skapas drog Riksrevisionen
slutsatsen att varje skapat arbetstillfälle hade en kostnad på 900 000 kronor brutto.
Det kan jämföras med Nystartsjobb där den uppskattade kostnaden uppgick till
knappt 75 000 kronor och kostnaden för en arbetsmarknadsutbildning, baserat på
AMS statistik, till cirka 270 000 kronor.
Generella sänkningar av anställningskostnader medför, enligt rapporten, betydande statsfinansiella kostnader. Arbetsmarknadsutbildningar har enligt de utvärderingar som gjorts på senare år visar att väl genomförda arbetsmarknadsutbildningar ger mycket goda sysselsättningseffekter. ”Det gäller inte minst för grupper
med svag ställning på arbetsmarknaden som utlandsfödda och individer med låg
utbildningsnivå. Om arbetsmarknadsutbildningens långsiktiga effekter beaktas
51
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, TCO-rapport nr 11/2009
ibid, s. 29
53
Se LO:s rapport om inkomstskillnader – Inkomster och inkomstfördelning 2008,
sidan 10
52
39
framstår den i ännu bättre dager” 54. Arbetsförmedlingens egen analys visar att
den positiva trenden av arbetsmarknadsutbildning verkar ha brutits de två senaste
åren, vilket förmodas ha samband med det sämre läget på arbetsmarknaden 55.
En sammanställning av svenska studier visar på vad som har störst effekt respektive undanträngningseffekt:
Tabell 5. Översikt – arbetsmarknadsåtgärders effekter enligt forskningen
Goda sysselsättningseffekter
Förmedlingsinsatser
Anställningsstöd
Utbildningsvikariat
Egenföretagande
Undanträngning
Liten
Stor
Medelstor
medelstor?
Ibland hyggliga, ibland sämre resultat
Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsplatsintroduktion
Praktik
Liten
Medelstor
Medelstor
Dåliga sysselsättningseffekter
beredskapsarbete i offentlig sektor
arbetslivsutveckling (ALU)
Datortek
Ungdomsinsatser
Stor
?
?
Stor
Övrigt
Då och då kommer det fram förslag på nya insatser. Gunnar Wetterberg lanserade
i mitten på förra decenniet 56 att 100 000 samhällsarbeten skulle skapas. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan skulle t ex kunna ställa samhällsarbete som
krav för ersättning. Men systemet skulle kunna riggas så att det inte blev inlåsningseffekter och det skulle finnas incitament för att söka ordinära jobb. Utbildning och handledning skulle dessutom ingå. Enligt Wetterberg skulle det ha
många fördelar bl.a. att det gav fler mer meningsfulla liv, att systemet skulle motverka svartarbete, bidragsberoende och arbetslöshetskulturer, samt att samhällsarbetena kan tillgodose eftersatta behov. Han ansåg även att det var viktigt för ekonomin i framtiden för att skapa en arbetskraftsreserv.
Den förra regeringens försök med s k plusjobb var en variant på samma tema.
Långvarigt arbetslösa skulle under enligt huvudregeln få en anställning på två år
inom offentlig sektor. För personer över 60 år kunde anställningen löpa fram till
man uppnådde pensionsåldern. Uppskattningsvis fick mellan 7-8 000 personer
därigenom jobb innan den nuvarande regeringen ändrade förslaget och kom med
andra alternativa arbetsmarknadsåtgärder.
Svenskt Näringsliv pekar i en ny rapport från juli 2010 att utanförskapet skulle
kunna minskas med 275 000 personer om företagsklimatet blev bättre i kommuner
54
TCO-rapport nr 11/2009: Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, s. 36
Se Arbetsmarknadsrapport 2010, s. 9
56
Gunnar Wetterberg på DN Debatt 2005-05-25
55
40
med sämre sådant. Det bygger på ett resonemang om kommuner med sämre företagsklimat fick lika bra näringsklimat som exempelvis Bollebygd, Trosa och Gnosjö skulle fler utlandsfödda med fler få jobb 57. Därmed skulle integrationen lyckas
bättre.
2.5 Sammanfattning
Social ekonomi är ett vitt begrepp som ursprungligen hämtats från franskans économie sociale som definitionsmässigt spänner över verksamheter som kooperationen, ömsesidiga bolag, stiftelser, intresseorganisationer, folkrörelser och nykooperationen. I den sistnämnda delen – nykooperationen – ingår det som vi mest
kommer att uppehålla oss vid nämligen de sociala företagen och bland dessa, de
arbetsintegrerande sociala företagen.
Det finns idag många sådana företag i Sverige. Vi hade i februari 2010 över 200
företag som ger arbete, praktik och arbetsträning åt tusentals personer. Trenden är
att antalet sociala företag ökar och med dem antalet arbetstillfällen.
Verksamheterna i de arbetsintegrerande sociala företagen spänner över både traditionellt manliga yrken och arbetsuppgifter och traditionellt kvinnliga yrken och
sysslor. I Östergötland drivs en mångfald av verksamheter med bygg- och markentreprenader, caféverksamhet, sömnad, mark- och parkskötsel med mycket mera.
Samhället kan göra stora vinster genom att både offentlig och privat sektor anlitar
sociala företag för att utföra olika arbetsuppgifter. Här finns vinster genom att
flera människor som har haft svårt att hitta andra arbeten kan ges möjlighet att
arbetsträna, rehabilitera sig och förhoppningsvis antingen få en anställning genom
det sociala företaget eller inom något annat företag eller annan organisation på
arbetsmarknaden.
Arbetsmarknaden idag kännetecknas av att ett stort antal människor blivit arbetslösa de senaste åren. Arbetslösheten är nu uppe på nivåer som närmar sig 10 procent och närmare en halv miljon människor. Dessutom finns det flera hundra tusen som jobbar mindre än vad man önskar. De första prognoserna för år 2010 pekade på en minskning av antalet sysselsatta med över 50 000 personer under 2010
i Sverige, medan senare rapporter varit allt ljusare och regionalt har minskningen
av 2 000 sysselsatta vänts till en nästan lika stor ökning enligt juniprognosen för
Östergötland. Arbetslösheten är trots allt stor – närmare 21 000 personer går arbetslösa i juni 2010. Den största försämringen har drabbat ungdomar och 2 av 3
ungdomar har ingen ersättning från A-kassa eller ersättningsnivåer som gör att
man inte kan försörja sig.
En hel del av de jobb som försvunnit de senaste åren inom industrin kommer inte
tillbaka, så vi får räkna med en viss strukturarbetslöshet. Det är viktigt att insatser
sätts in för att minska risken för passivitet och bidragsberoende. Det kommer att
behövas stora insatser för att klara att vända arbetsmarknaden i Östergötland.
I den nedgång som inträffat inom arbetsmarknaden har vissa grupper det längre
till ett arbete än andra. Funktionshindrade med arbetshinder, tidigare långtidsar57
Svenskt Näringsliv: Självmål i sysselsättningspolitiken, juli 2010
41
betslösa och sjukskrivna, ungdomar, invandrare och personer med kort utbildning
har det relativt sett svårare att hitta in på arbetsmarknaden. Sverige utmärker sig
negativt genom att ha en högre genomsnittlig arbetslöshet för både ungdomar och
invandrare jämfört med de ”gamla” EU-länderna.
Mycket tyder också på att segregering och utsorteringen på arbetsmarknaden fortsätter, skriver TCO i en rapport om arbetsgivarnas jakt på superarbetskraften. Det
betyder i så fall att det blir ännu svårare att hitta arbetstillfällen för dessa grupper.
Arbetsförmedlingen pekar i en egen analys från 2008 att gruppen som har svårt att
hitta jobb kommer att öka med ett stort antal personer, runt 40-50 000 människor
fram till 2011. Det betyder att gruppen motsvarar 3 procent av arbetskraften.
Till svårigheterna hör även att offentlig sektor minskar antalet anställda, vilket
bidrar till att det finns färre ingångar för arbetssökande än tidigare. Samtidigt ökar
kostnaderna för försörjningsstödet i kommunerna och behovet av att göra insatser
för framför allt ungdomar är stort.
Arbetsmarknad imorgon kännetecknas av att stora grupper av 40-talister lämnar
arbetsmarknaden och det kan bli svårt med matchningen, bedömer Arbetsförmedlingen trots hög arbetslöshet. Trenderna går mot att det krävs högre kompetens
och längre utbildningar. Kraven på flexibilitet ökar. En tydlig trend är också att
fler kvinnor som skaffar sig högre utbildning och i allt högre utsträckning dominerar utbildningar som tidigare traditionellt dominerats av män som läkare, tandläkare m fl.
Det finns en obalans när det gäller yrkesutbildade, något som Regionförbundet
Östsam uppmärksammat i andra sammanhang. Enligt bedömningarna som AF gör
ökar antalet jobb i tjänstesektorn, med fler jobb i till exempel handeln och i ökande grad även transport, restauranger och service. Det betyder rimligtvis också en
blandning av jobb som inte kräver lika lång utbildning. Motsatsen gäller för de
behov som kan skönjas av inom vissa IT-yrken, tekniska yrken, vissa byggnadsyrken och vissa industriyrken.
Sammantaget finns det ett jättestort behov av åtgärder för att klara att matcha arbetskraften mot de framtida jobben. Yrkesutbildningar krävs i högre grad liksom
fler företag och entreprenörer. Till de åtgärder som fungerar bra för att människor
ska kunna lämna arbetslöshet hör väl utformade arbetsmarknadsutbildningar och
anställningsstöd i privat sektor, enligt Åsa Sohlman.
Flera organisationer och sakkunniga varnar för en övertro på att marknaden kommer att kunna lösa arbetslöshetsproblematiken när konjunkturerna vänder. Det
finns stor anledning att tro att de kortutbildade, personer med historier av lång
arbetslöshet och sjukdom, invandrare, funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga kommer att ha mycket svårt att ta plats på den vanliga arbetsmarknaden.
Därför behöver arbetsmarknaden vidgas med bland annat fler sociala företag. I
kommunerna diskuteras även andra riktade insatser t ex Komhall och särskilda
ungdomsjobb. Men med stor sannolikt krävs bredare insatser än så och åtgärder
på nationell, regional och lokal nivå för att komma till rätta med arbetslöshet och
utanförskap!
42
Så låt oss understryka att för många personer på och vid sidan av arbetsmarknaden kommer det inte att finnas jobb även i mycket kraftiga högkonjunkturer om
inte alla medel prövas. Arbetsintegrerande sociala företag är ett medel för att nå
just de grupper som har svårast att hitta jobb. Samtidigt finns det gott om exempel
på personer som via sådana företag fått chansen att komma in på den öppna arbetsmarknaden igen!
3 Omvärld
I det här kapitlet ska vi sätta in företeelsen sociala företag bland annat i ett internationellt perspektiv men även redogöra för hur staten sett på sociala företag i
olika sammanhang. Flera regioner har också arbetat under ett antal år med den
sociala ekonomin. Vi beskriver översiktligt vad som gjorts och planerats i de tre
storstadsregionerna för att få en bild av arbetet med den sociala ekonomin bl.a. för
att få bilder av vad östgötaregionen kan och behöver göra om ambitionen är att
utveckla insatserna i enlighet med de ambitioner som nämndes inledningsvis.
Men några kommuner har också jobbat aktivt med att skapa förutsättningar för
arbetsintegrerande sociala företag.
3.1 Sociala företag i andra länder
I Sverige växer antalet sociala företag för varje år. En inventering som gjorts av
Tillväxtverket visar att utvecklingen gått från ca 150 företag för några år sedan till
210 företag under inledningen av år 2010. I andra europeiska länder är företagen
etablerade och har i vissa fall många kooperatörer och deltagare, och några bilder
ska ges i det följande.
I andra länder finns långa traditioner av att välfärdsorganisationer både professionellt och ideellt driver en del av den välfärd som svenska kommuner har ansvaret
för. Principiellt kan man tala om att olika länder valt att bygga upp välfärdssystem
kring antingen familjen, marknaden eller det offentliga. I många länder finns
dessutom likaledes långa traditioner av välgörenhet. Italien är ett exempel på ett
land som har traditioner med både frivilligrörelser och välgörenhet som stått för
en stor del av de sociala välfärdstjänsterna. Det finns exempel på verksamheter
som sköts av kooperativ i Italien redan på 1300-talet 58. I England finns liknande
traditioner, vilket också gäller för Tysklands del. I Sverige hade folkrörelserna en
stor roll i början innan utbyggnaden av en välfärdsstat var ”färdig”. Därefter har
staten och inte minst kommunerna haft en ledande roll både för finansiering och
för organisering av välfärden. Sedan 1990-talet har dock den svenska modellen i
flera avseenden konvergerat med övriga delar av Västeuropa och har till exempel
idag betydligt fler privata utförare av förskolor, skolor och äldreomsorg m.m. som
varit vanligt i andra länder.
Den sociala ekonomin har långa anor i Frankrike och det har funnits med till och
från under olika epoker. De kooperativa idéerna fångade under 1960-talet ett allt
starkare intresse i Frankrike och det ledde 1981 till att uttrycket fördes in i fransk
58
Det mänskliga företagandet - om social ekonomi för 2000-talet av Elisabet
Mattsson och Jan Olsson, s 57, som beskriver hur hamnarbetarna startade det första kooperativet år 1340
43
lagstiftning. Social ekonomi användes då som en samlande term för företag och
organisationer med ekonomisk verksamhet och samhällig funktion. Det ökande
franska intresset för social ekonomi spred sig i Europa och utmynnade 1989 i att
begreppet blev en officiell term inom den Europeiska gemenskapen. Det var framför allt med stöd av Michel Rocard, som var premiärminister i Frankrike som med
stöd av EU-kommissionens dåvarande ordförande Jacques Delors introducerade
han den sociala ekonomin i hela EU. Den sociala ekonomin fick en egen avdelning inom EU-kommissionen och därmed officiell status.
Välfärdsstaterna började få problem redan under 1970-talet och man började tala
om kommande kriser. I flera länder i Europa bidrog vid denna tidpunkt den offentliga sektorns bristande förmåga att möta fattigdom och marginalisering hos
utsatta grupper till att kooperativa rörelser startades. I t ex Italien fanns det kooperativa traditioner inom katolska kyrkan som kunde läggas till grund för utveckling
av fler kooperativ.
På senare år har välfärdsstatens kris också medfört att andra länders system fått
omprövas. I Tyskland har man t ex i viss mån börjat gå ifrån det på familjen baserade systemet till förmån för mer offentligt finansierad verksamhet.
3.1.1 Storbritannien
Kommunsystemen i Storbritannien skiljer sig på många sätt från det skandinaviska. En grundtanke är föreställningen om parlamentets suveränitet, som kommer
till uttryck i en restriktiv inställning i fråga om kommunernas autonomi. Kommunerna är i allmänhet stora men saknar den finansiella tyngd som nordiska länder
har. På Irland har till exempel till helt nyligen katolska kyrkan drivit tusentals
skolor i landet och kommunerna är inte inblandade på samma sätt som svenska
kommuner i välfärdsarbetet.
I Storbritannien finns en välgörenhetstradition 59 kombinerat med mycket frivilligarbete som gjort att kyrkan och andra organisationer svarat för en stor del av insatserna inom välfärdsområdet. Med detta som historisk plattform tillsammans
med en under de senaste decennierna växande medborgarrörelse, byggd på honnörsord som gräsrotsdemokrati och självorganisering, började man skapa s k
community businesses. Det är sociala företag eller social enterprises som har en
stark geografisk förankring och fokuserar på en lokal marknad och lokal service.
Man kan karaktärisera detta som att olika organisationer och grupper går samman
i lokalsamhället för att driva affärsverksamheter med syfte att skapa arbetstillfällen och lokal utveckling. Förutom Social Enterprises finns även Co-operatives
och Social Firms. Behoven av anpassade verksamheter för att anställa funktionshindrade låg som grund för skapandet av Social Firms. De har som målsättning att
förbättra anställningsmöjligheterna för funktionshindrade och skapa stödstrukturer
som leder till förstärkt egenmakt och individuell utveckling. Företagen är affärsdrivande verksamheter med företagsmässiga mål att stå på egna ben.
59
I England finns det nästan 170.000 välgörenhetsfonder med årliga inkomster på
sammanlagt över 480 miljarder kronor (enligt Wilkinson & Pickett 2010, s. 252 f),
således i snitt närmare 3 miljoner per fond
44
Social Co-operatives är verksamheter som uppfyller definitionen, helt eller delvis,
på en Social Firm, men i Social Co-operatives är medlemmarna ägare och beslutsfattare. Dessutom finns det i Storbritannien det man kallar Emerging Social Firms
eller Co-operativs som är företag som håller på att utveckla sin verksamhet men
som inte nått alla kriterier än. Social enterprise (SE) fungerar av allt att döma också som ett samlingsbegrepp för de olika formerna av företag inom den sociala
ekonomin.
Även i Storbritannien har betydelsen av en stödstruktur för de sociala företagen
lyfts fram som en grund för den expansion som skett. År 2002 tog även regeringen ett beslut att främja det sociala företagandet i landet. Det har senare kompletteras med en strategi för hur man kan öka möjligheterna för sociala företag att leverera till den offentliga sektorn. I Storbritannien och finns dessutom lagar om gemenskapsföretag och blandföretag inom den sociala ekonomin. ”Ett samhälleligt
intresseföretag (CIC, Community interest company) är en brittisk associationsform som är särskilt anpassad för ’social enterprise’ det vill säga gemenskapsföretag som har samhällsmål och som återinvesterar sina vinster för detta ändamål”. 60
Under det första decenniet under 2000-talet har den sittande regeringen formulerat
inte mindre än tre olika och kompletterande strategier för utveckling av den sociala ekonomin i Storbritannien. De har fokuserat på många områden som är väsentliga för en fortsatt utveckling av sociala företag. De nationella strategierna har
senare kompletterats med strategier på regional och lokal nivå.
Allt mer av offentlig verksamhet levereras via de sociala företagen. Regeringen
har t ex avsatt 70 miljoner pund för att underlätta överförandet av uppgifter från
offentlig sektor till SE. Tillgången till finansiering och riskkapital är andra områden som regeringen prioriterat de senaste åren. En annan intressant företeelse är
s k kändisar som utsett till Social Enterprise Ambassadors 61.
I ingången till 2010 finns det ca 62 000 social entreprises med 800 000 medarbetare i Storbritannien. De stora politiska partierna vill att det sociala företagandet
ska bli en ännu större del av den brittiska ekonomin. Under 2009 förväntades sysselsättningen öka med 25 000 personer 62 och motsvarande siffra för 2010 ligger
runt 20 000 jobb 63.
3.1.2 Italien
Italien ingår i ett napoleanskt kommunsystem som även omfattar många av länderna kring Medelhavet som bland annat bygger på en stark centralmakt och detaljerad statlig kontroll av kommunernas verksamhet. Verksamheterna är inte så
utbyggda som i de nordiska länderna och ofta har frivillig- och välgörenhetsorganisationer samt katolska kyrkan en stor andel av välfärdsproduktionen t ex när det
gäller barnomsorg och skolor. I Italien ska regioner och kommuner enligt lag planera och genomföra hälsovård och social omsorg tillsammans med brukare, frivil60
Det mänskliga företagandet, s. 74
Uppgifterna är hämtade från information från David Kelly, verksamhetsledare
vid Social Entreprise East Midlands, förmedlade vid konferensen 1+1=3, Norrköping den 22 april 2010
62
Det mänskliga företagandet, s 48
63
Information – David Kelly (se ovan)
61
45
ligorganisationer, ideellt, kooperativt och socialt företagande, religiösa samfälligheter och stiftelser. Här finns det en särskild lagstiftning från 1991, som bl a säger
att de lokala myndigheterna ska stödja den sociala ekonomin med förmånliga krediter och stöd från EU:s strukturfonder. Man talar i lagen om den organiserade
solidariteten, hjälp till självhjälp och ömsesidighet 64.
Det betyder att kommunerna i Italien har en omfattande dialog med organisationer
och företag inom den sociala ekonomin. Ibland kan man också rikta upphandlingen enbart till de sociala arbetskooperativen.
Därför har den sociala ekonomin ett slags monopol på vård- och omsorgstjänster.
Från början handlade det om att av ideologiska skäl stödja den sociala ekonomin,
numer handlar det mer om kvaliteten på tjänsterna. 65
Den starka kooperativa rörelsen är organiserad i två nationella federationer: Legacoop som är knuten till den socialistiska rörelsen och den Confederacoop som hör
till den katolska rörelsen.
De sociala kooperativen växte liksom i andra europeiska länder fram i slutet av
1970-talet, som ett svar på hög arbetslöshet och ökade sociala kostnader i välfärdssystemet. Man lyckades få till en legitimering som sedan har lett till en ganska snabb utveckling. En lagstiftning tillkom även på 1990-talet som gör att företag
av en viss storlek i Italien har krav på sig att anställa funktionshindrade. En av
femton anställda måste vara funktionshindrad, annars får man betala böter. Denna
typ av lagstiftning och kvotering finns i flera europeiska länder. I Italien kan den
privata firman ge arbete till ett socialt kooperativ och därigenom kan de slippa
böterna och det är också så man vanligen hanterar detta. Filosofin går ut på detta
sätt erbjuda missgynnade på arbetsmarknaden möjligheter som de annars inte
skulle kunna få.
Det betyder i sin tur att det finns ett betydande underlag för att köpa tjänster från
kooperativen. Till lagstiftningen hör även att kooperativa företag måste avsätta en
viss andel av sin vinst till en kooperativ fond som finansierar den kooperativa
rörelsen. Det krävs också mindre kapital för att starta kooperativ än andra företagsformer. Dessutom är kooperativ i Italien är befriade från företagsskatt på
vinsten.
Även under det senaste decenniet har verksamheter inom arbetskooperationen
nästan fördubblats och svarar nu för 700 000 arbetsplatser. I de sociala arbetskooperativen finns ungefär en kvarts miljon medarbetare.
Av intresse för oss är även att offentliga myndigheter har rätt att signera offentliga
kontrakt som uppgår till högst 2 miljoner kronor. Det innebär att trots att Italien
tydliggjort nationella undantag i den offentliga EU-lagstiftningen som gör att man
kan direktupphandla kontrakt med B-kooperativ. Ungefär 60 % av uppdragen till
kooperativen kommer från den offentliga sektorn.
64
65
Referens: Det mänskliga företagandet
Det mänskliga företagandet se s. 129-130
46
Då är vi inne på det man brukar benämna som A- och B-kooperativ. Italienska
kooperativ är indelade i två grupperingar som bägge har som målsättning att uppfylla det allmänna samhälleliga intresset att främja mänskliga behov och att socialt integrera medborgarna genom:
− A-kooperativ med skötsel av hälsovårds-, utbildningstjänster och social
service
− B-kooperativ har många olika aktiviteter – jordbrukande, industriell produktion, affärsdrivande eller tjänster. Syftet är finna förvärvsarbete för
missgynnade personer.
I de flesta skildringar av den sociala ekonomin tas de italienska kooperativen upp.
De har i flera fall varit förebild för kooperativ som startats i Sverige, t ex har Basta hämtat inspiration från San Patrignano, dit för övrigt många svenskar åkt på
studiebesök under de senaste åren. Kooperativet har många anställda och deltagare (ca 1 000) och de flesta är f d missbrukare. Det finns över 50 yrken representerade inom kooperativet. Kooperativet liknar ett slutet samhälle som till stor del är
självförsörjande. Arbetet är den terapeutiska metod som används för att få missbrukarna att bygga upp sin självkänsla och sitt yrkeskunnande. Kooperativet är
världsberömt för sin hästuppfödning, men bedriver även framgångsrik vinproduktion, hundkennel, jordbruk m m.
Stödstruktur har haft en stor betydelse i Italien på olika sätt. Det finns nätverk
eller konsortier som ger stöd till kooperativen och de har också varit en bidragande orsak till att man fått till en nationell lagstiftning för kooperativen.
Som en intressant notis kan vi också referera till David Erdal, som jämförde tre
städer i norra Italien: Imola, där 25 % var sysselsatta i kooperativ, Faenza där
motsvarande siffra var 16 % och Sassoula, där det inte fanns några kooperativ.
Erdals slutsatser var att hälsa, utbildning, brottsnivå och samhälleligt deltagande
genomgående var bättre i de städer där en större andel av befolkningen var sysselsatta inom kooperativ 66. Emilien sägs 67 vara det starkaste fästet för kooperationen
i Europa. Här arbetar en av tio i kooperativa företag. Småföretagen samverkar och
bildar kooperativ som får stöd från andra organisationer.
3.1.3 Reflektioner och jämförelser
Den svenska modellen med starka offentliga institutioner har också avspeglat sig
när det gäller lösningarna för personer med funktionshinder och/eller andra hinder
för att hitta arbeten på arbetsmarknaden. Samhall har under många år varit den
organisation som huvudsakligen svarat för arbeten åt funktionshindrade och missgynnade personer. Skyddat arbete startade i olika former i Sverige under 1960talet. Mångfalden var stor och det kunde vara verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbeten. Men det fanns
inget samlat huvudmannaskap för detta; landstingen drev skyddat arbete i verkstäder, vilket också kommuner i några fall även ideella föreningar. De dåvarande
66
Materialet är inte så omfattande, men ger ändå intressanta tankar om det gemensamma ägandets bidrag till samhället. Refereras i Jämlikhetsanden, Wilkinson &
Pickett 2010, s. 259.
67
Det mänskliga företagandet, s. 31, (Emilien är en del av regionen EmiliaRomagna i norra Italien)
47
länsarbetsnämnderna var huvudmän för kontorsarbetscentralerna och huvudmannen, Arbetsmarknadsstyrelsen, var huvudman för industriella beredskapsarbeten.
Så småningom ledde detta till att vi fick ett mer enhetligt huvudmannaskap. Stiftelsen Samhällsföretag bildades 1 januari, 1980 och det fanns 24 länsvisa stiftelser. 1992 ombildades stiftelserna till regionala aktiebolag som hölls samman av ett
moderbolag, Samhall AB. Verksamheterna inom Samhall har under långa tider
svarat för många arbetstillfällen för dessa målgrupper, över 30 000 arbetstillfällen,
men har sedan man mist sin monopolställning minskat till drygt 21 000 personer
på 250 orter i Sverige 68.
Som i så många andra sammanhang har vi i Sverige föredragit storskaliga lösningar, något som många gånger varit kraftfullt men som kanske inte alltid bidragit till att utveckla en mångfald av flexibla insatser.
Det är först på senare tid som andra affärsdrivande verksamheter med målsättning
att skapa arbete åt funktionshindrade har utvecklats. På många håll har det inte
heller drivkraften varit att starta ny näringsverksamhet utan att skapa sysselsättning och arbete åt funktionshindrade. Ofta har offentligt anställd personal varit
drivande i utvecklingsprocessen. I andra länder är företagskulturen mer utvecklad
och inriktningen på affärsidéutveckling, ekonomi och management mer framträdande.
Flera trender kan ses inom den sociala ekonomin i Europa 69:
1. Allt fler länder har en ny lagstiftning för den sociala ekonomin. 10 länder i
Europa har det f n
2. Plattformar på olika nivåer – nationellt, regionalt, lokalt – skapas. Här är
bedömningen att Sverige ligger hyfsat väl framme även om det saknas en
plattform på den nationella arenan
3. Sociala ekonomin blir en allt viktigare faktor för lokal utveckling. Sociala
företag står för allt mer av samhällsproduktionen på det lokala planet
4. Partnerskap behövs inom den sociala ekonomin för arbetet på det lokala
planet
5. En annan aktuell fråga är hur stödstrukturerna ska organiseras
6. Slutligen kan man se att det växer fram nya organisationer, nya företag i
nya branscher (t ex kooperativa lösningar inom energiområdet)
Exemplen från Storbritannien och Italien pekar på att det är viktigt att uppmärksamma den sociala ekonomins frågor i en nationell lagstiftning, som också på
många sätt kan underlätta när det gäller avtal, upphandling m m. Nationella stödstrukturer bedöms ha haft stor betydelse för expansionen av sociala företag i de
nämnda länderna. Potentialen i att offentlig sektor lägger ut uppdrag och använder
sig av sociala kriterier vid upphandling är mycket stor.
3.2 EU och den sociala ekonomin
Sedan drygt 20 år finns det således en enhet inom EU-kommissionen för den sociala ekonomin. Men det finns inte någon gemensam EU-policy kring den sociala
68
69
Sited www.samhall.se 2010-04-20
Föredrag av Jan Olsson vid konferensen 1+1=3, Norrköping den 22 april 2010
48
ekonomin. Begreppet har också olika innebörder i olika länder. EU har valt att
definiera den sociala ekonomin genom att ange vilka fyra typer av företags- och
organisationsformer som avses. De förkortas ibland CMAF - Cooperatives, Mutuals, Associations och Foundations, det vill säga kooperativ, ömsesidiga företag,
föreningar och stiftelser. I olika sammanhang lyfts den sociala ekonomins betydelse fram med inte minst över 2 miljoner anställda inom den sociala ekonomin i
Europa. EU har också strukit under den sociala ekonomins möjligheter att skapa
sysselsättning. Det övergripande ramverket kring sysselsättning finns också fångat
i den s k Lissabonstrategin. Den har fått sitt namn efter den plats (Lissabon) där
stats- och regeringscheferna i mars 2000 enades om en gemensam strategi för att
på bred front möta de ekonomiska, sociala och miljöutmaningar som EU stod inför. Den gäller till och med 2010 och handlar om att stärka EU:s konkurrenskraft
och tillväxt, öka sysselsättningen och den sociala sammanhållningen samt säkra
en hållbar utveckling. Strategin har följts upp i bl a den s k Wim Kok 70-rapporten
i mitten på förra decenniet. De kriser som uppkommit sedan strategin formulerades har snarare bidragit till att fokusera på tillväxt än på social sammanhållning
menar många, bl a Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala
universitet:
Lissabonprocessen har sammanfattningsvis alltså inte levererat vad den utlovat
när det gäller tillväxt och utveckling mot en kunskapsekonomi. Den har inte levererat full sysselsättning. Men framförallt har den som vill se ett socialt innehåll i
en europeisk tillväxtpolitik all anledning att vara besviken. I flera avseenden tycks
politiken gå i rakt motsatt riktning och urholka de sociala modeller som de flesta
vill slå vakt om och ser som ett kännetecken för Europa. Det bådar inte gott för
den sociala sammanhållningen inom unionen inför framtiden 71
Till det som EU-kommissionen initierat är att kräva att medlemsländerna ska ta
initiativ till forskning om den sociala ekonomin samt att utveckla nationella regelverk för den. Det finns också skäl att erinra om att struktur- och socialfonder under många år bidragit till att projekt inom den sociala ekonomin har kunnat
genomföras. Socialfonden är ett verktyg för EU att skapa fler jobb inom Europa.
Det satsas över 12 miljarder kronor i Sverige under programperioden 2007-2013
till projekt som främjar kompetensutveckling och motverkar utanförskap bl a genom att hitta vägar för inträde på arbetsmarknaden för missgynnade grupper och
funktionshindrade personer inom den sociala ekonomin.
Även inom övriga utvecklingsprogram, strukturfondsprogrammet, kan man stödja
social ekonomi och lokal utveckling. Det samma gäller även inom programmet
LEADER.
Som framkommit i kapitel 2 ersätts Lissabonstrategin nu av Europa 2020, som är
den nya strategin för de kommande 10 åren.
70
Wim Kok, den f.d. hollänske premiärministern ledde en arbetsgrupp som följde
upp Lissabonstrategin i ”halvtid” eller efter fem år, presenterades 2004
71
Europa efter Lissabon – lärdomar av Lissabonstrategin 2000-2009
49
3.3 Staten och den sociala ekonomin
Allt sedan EU-inträdet för över 15 år sedan har frågor om den sociala ekonomin
kommit upp på den statliga agendan – i olika sammanhang och med mer eller
mindre tydliga resultat. Vi har valt att i det här avsnittet skildra de senaste årens
tydliga markörer som visar att den sociala ekonomin finns med på allvar i diskussionen som staten och regeringen för om vårt framtida samhälle och den sociala
ekonomins betydelse.
Några exempel:
I slutet av 2007 uppdrog regeringen åt Nutek (nuvarande Tillväxtverket) att i samråd med dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen utarbeta ett tvärsektoriellt program med förslag på insatser som stimulerar till
att fler sociala företag startar och växer.
Tillväxtverket har därutöver de senaste två åren fått 10 miljoner kronor för att
sprida information och öka kunskaperna om sociala företag. Regeringen framhåller i det sammanhanget att sociala företag fyller en viktig roll när traditionella
arbetsformer och aktörer fallerar. Man betonar särskilt de sociala företagens roll
att stötta människor i utsatta situationer till ett aktivt arbetsliv.
I oktober 2008 beslutade regeringen om en överenskommelse mellan regeringen,
de idéburna organisationerna inom det sociala området och Sveriges Kommuner
och Landsting (SKL). Parterna har enats om ett antal principer som ska utveckla
relationerna och tydliggöra rollerna dem emellan. Överenskommelsen betonar
vikten av att det finns ett gott lokalt samspel mellan det offentliga och de idéburna
organisationerna. Det övergripande syftet med dialogen och överenskommelsen
på det sociala området har varit dels att stärka de idéburna organisationernas
självständighet och oberoende roll som röstbärare och opinionsbildare, dels att
stödja framväxten av en större mångfald av utförare och leverantörer av tjänster
inom det sociala området. Överenskommelsen ska också tydliggöra de ideella
aktörernas roll inom det sociala området och möjliggöra för dessa att konkurrera
på likvärdiga villkor med andra aktörer verksamma på området.
Under 2009 avsatte regeringen 240 miljoner kronor till kommunerna för att stimulera sysselsättningsverksamhet som är särskilt anpassad till personer med psykisk
funktionsnedsättning. Även i det här sammanhanget beskrivs sysselsättning som
drivs av sociala kooperativ och brukarorganisationer som något mycket bra för
den aktuella målgruppen. Därför har regeringen understrukit vikten av att stödet
ska stimulerar framväxten av sociala företag, sociala kooperativ och ideella organisationer att bedriva sådana verksamheter.
Under 2009 beslutade regeringen också att sätta av ytterligare cirka 130 miljoner
kronor till arbets- och sysselsättningsinsatser för personer med psykisk funktionsnedsättning. Ungefär 50 miljoner kronor går till Arbetsförmedlingen som i samverkan med Försäkringskassan upphandlar rehabilitering och andra typer av stödinsatser. Närmare 80 miljoner kronor går till kommuner som upphandlar sysselsättningsplatser av företag och ideella organisationer, eller erbjuder sysselsättning
via ett valfrihetssystem.
50
I slutet på 2009 överlämnade regeringen propositionen En politik för det civila
samhället 2009/2010:55 som bygger på utredningen om av Folkrörelseutredningens betänkande Rörelser i tiden (SOU 2007:66). I propositionen läggs förslag till
mål och inriktning för politiken för det civila samhället, som ersätter den nuvarande folkrörelsepolitiken och dess mål. Regeringen syftar till att lyfta fram lyfta
fram det civila samhällets stora betydelse, utveckla och tydliggöra relationen mellan staten och det civila samhället och ta ett helhetsgrepp om generella frågor om
det civila samhället och dess villkor. Det civila samhället ges betydelsen av en
arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor,
grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. Ett
tvärvetenskapligt forskningsprogram om det civila samhället presenteras i propositionen och regeringen aviserar att man kommer att stärka statistikförsörjningen
om det civila samhället. Det senare har under 2010 följts upp genom att SCB fått i
uppdrag av regeringen att ta fram statistik om det civila samhället. Detta syftar till
att bättre kunna belysa organisationernas verksamhet, omsättning och betydelsen
för samhällsekonomin.
Regeringen har klart och tydligt lyft fram utanförskapet som det stora problemet
på arbetsmarknaden och antytt att till exempel socialt företagande är en del i lösningen på problemet. Regeringen presenterade i april 2010 en handlingsplan för
arbetsintegrerande sociala företag. Man vill underlätta för växande och fler arbetsintegrerande sociala företag. Handlingsplanen tar några initiativ för att åstadkomma detta:
1. Eftersom det saknas reglering av arbetsintegrerande sociala företag avser
regeringen att komma med en förordning som också är nödvändig för
gruppundantag när det gäller stöd i förhållande till EU:s regler. Genom
denna förordning avses att definiera vad som menas med dessa företag och
på så sätt lyfta upp och legitimera arbetsintegrerande sociala företag.
2. Regeringen kommer att ge Tillväxtverket i uppdrag att utreda nuvarande
form av anordnarstöd, som kan behöva utgå till arbetsintegrerande sociala
företag.
3. En översyn ska också göra när det gäller de arbetsintegrerande sociala företagens och andra ideella organisationers hinder och möjligheter att lämna anbud i offentliga upphandlingar.
4. Tillväxtverket ska framöver se över formerna för samverkan mellan myndigheter som hanterar frågor som rör arbetsintegrerande sociala företag.
En skrift ska tas fram som innehåller gemensamma tolkningar av olika
regler som gäller nämnda företag.
5. Tillväxtanalys ska se över behovet av hjälpinsatser som ska ge möjlighet
att anpassa befintliga finansieringsformer för arbetsintegrerande sociala
företag.
6. Tillväxtanalys ska också se över behovet av att i viss mån utveckla nya finansieringsmodeller.
7. Regeringen kommer även att ge Tillväxtanalys i uppdrag att kartlägga vilka behov som finns att utveckla statistiken när det gäller de arbetsintegrerande sociala företagen.
51
3.3.1 Tillväxtverket
Tillväxtverket bildades under 2009 genom en sammanslagning av verksamheter
som fanns inom Nutek och Glesbygdsverket. Dessutom tog verket över Konsumentverkets tidigare uppdrag kring kommersiell och offentlig service. I Tillväxtverkets roll ingår att stärka regional utveckling och underlätta företagande och
entreprenörskap i Sverige. I och med det har Tillväxtverket också en viktig roll att
spela när det gäller sociala företag.
Nutek har tidigare varit huvudman för projektet ”Socialt företagande – vidgar arbetsmarknaden”, som syftat till att förbättra förutsättningarna att starta och driva
sociala företag. Nutek har i samband med detta också gett ut ett antal publikationer som det nya verket tagit över. De senaste åren har det också kommit fram viktiga rapporter om socialt företagande, av vilket vi kan nämna några:
Hur få fler sociala företag som utförare av offentliga tjänster? - en guide om offentlig upphandling, som utgavs 2006 av Nutek och handlar om sociala företag
och andra företag inom den sociala ekonomin som är en outnyttjad resurs som
leverantörer till offentlig sektor.
Framtidens företagande – Om socialt företagande och entreprenörskap, utgiven
av Nutek 2007 och skriven av Alec Carlberg, som beskriver framväxten av sociala
företag, dess orsaker, ursprung och drivkrafter. Men det är också en beskrivning
av framväxten av Basta arbetskooperativ.
Socialt företagande – en bransch i tillväxt, utgiven av Nutek 2008, som handlar
om de sociala företagens förutsättningar, hinder och möjligheter. Men skriften
innehåller också röster från många berörda parter; politiska partier, statliga verksamheter, näringsliv, kommuner m fl.
Sociala företag behövs! Utgiven av Tillväxtverket 2009 som är en skrift om sociala företag som en väg till arbete och rehabilitering och som ska ses som en av insatserna som verket gjort för att sprida information om sociala företag.
Men listan är inte fullständig. Det finns fler rapporter som handlar om socioekonomiska bokslut, beskrivningar av sociala företag m m.
3.3.2 Statens Offentliga Utredningar (SOU) m fl
Det är framför allt några av de statliga utredningarna som särskilt uppmärksammat den sociala ekonomin. Men man kommer in på den sociala ekonomin i många
andra sammanhang där utanförskap, marginalisering, arbetsmarknad etc. uppmärksammas.
Som en konsekvens av det svenska medlemskapet i EU kom begreppet social
ekonomi att användas allt flitigare under andra halvan av 1990-talet och i synnerhet i samband med arbetet med EU:s strukturfonder. En arbetsgrupp fick i uppgift
att kartlägga villkoren för den sociala ekonomin samt belysa dess betydelse i samhället. Arbetsgruppens dokumentation utkom i departementsserien - Social ekonomi i EU-landet Sverige – tradition och förnyelse i samma begrepp (Ds
1998:48).
52
Om vi tar utredningarna i kronologisk ordning så kommer utredningen Inte bara
Samhall 2003:56 härnäst. Utredaren Jan Rydh tog fram denna, även kallad Samhallutredningen föreslog att en ny arbetsmarknadspolitisk insats, "allmänt skyddat
arbete" (ASA), som skulle ersätta den dåvarande insatsen "skyddat arbetet hos
Samhall". Denna insats var tänkt att vara öppen också för andra aktörer, bland
annat för sociala företag. Utredningen föreslår att verksamheten delas in i tre tydliga faser; kartläggningsfas, genomströmningsfas och arbetstrygghetsfas, i de två
senare skulle också sociala företag kunna ha en viktig roll. Utredningen föreslog
att personer med arbetshandikapp i första hand skall ha möjlighet att arbeta på den
reguljära arbetsmarknaden. Men också i framtiden behövs skyddat arbete, beskriver Rydh. Utredningens huvudslutsats blev att då gällande arbetsmarknadspolitiska och sociala mål för verksamheten inte kunde uppnås genom att staten enbart
använder sig av ett företag, Samhall AB. Formerna för skyddat arbete hos Samhall
ansågs behöva reformeras och öppnas upp för andra aktörer.
I utredningen Från socialbidrag till arbete SOU 2007:2 ägnas stor uppmärksamhet åt de sociala företagens möjlighet att bidra till rehabilitering och arbete. Ett
helt kapitel tillägnas de sociala företagen. I en rad avseenden lägger utredningen
fram förslag som berör de sociala företagen. Flera sådana förslag tar utgångspunkten i att om fler sociala företag ges möjligheter att starta så kan ett mer inkluderande arbetsliv skapas. För att stimulera tillkomsten av fler sociala arbetskooperativ, föreslår utredningen att det anordnarbidrag som lämnas som ekonomiskt stöd
vid utvecklingsanställning och trygghetsanställning i vissa fall ska kunna uppgå
till 300 kronor per dag och anställd. Utredningen går ett steg längre och föreslår
att delar av anslagen för utvecklingsanställning och trygghetsanställning avsätts
för anställningar i sociala arbetskooperativ.
Vidare lämnas förslag om att hälften av de medel som tilldelas Nutek (numera
Tillväxtverket) för informations- och rådgivningsinsatser ska användas för att
främja sociala arbetskooperativ som bedriver en icke-vinstdrivande arbetsintegrerande verksamhet. Ett tredje förslag är att tio procent av dåvarande Arbetsmarknadsverkets budget för köp av arbetsmarknadsutbildning m m, avsätts till att upphandla tjänster från externa leverantörer för arbetssökande med en svag förankring
på arbetsmarknaden och i det sammanhanget berörs också de arbetsintegrerande
sociala företagen.
Arbetsförmedlingarna föreslås också få i uppdrag att i samverkan med LKU 72 och
kommunala företrädare inventera vilka sociala företag som finns lokalt samt utveckla metoder och rutiner för den lokala matchningen av utvecklings- och trygghetsanställningar i sociala arbetskooperativ.
3.3.3 Arbetsförmedlingen (AF)
Arbetsförmedlingen är namnet på den statliga myndighet som ersatt Arbetsmarknadsstyrelsen från 2008. Arbetsförmedlingen finns på över 320 orter i landet och
har nästan 10 000 medarbetare 73.
72
Det finns 25 LKU - Lokala kooperativa utvecklingscentrum som gemensamt har
bildat Coompanion som finns i varje län
73
sited www.arbetsformedlingen.se den 28 februari 2010
53
Som framgått ingick Arbetsförmedlingen i den grupp, där man tillsammans med
Tillväxtverket fick i uppdrag under 2009 att genomföra insatser för att öka kunskapen om de sociala företagens potential när det gäller rehabilitering, praktik och
arbete.
Det finns inget fastslagit i regeringens regleringsbrev till Arbetsförmedlingen för
år 2010 om den sociala ekonomin eller sociala företag, däremot i regleringsbrevet
för år 2009 och det finns ett antal uppdrag som lagts på AF. I regleringsbrevet för
2009 framhåller regeringen att de sociala företagen bör kunna spela en viktig roll
som anordnare av sysselsättning för deltagare i tredje fasen inom jobb- och utvecklingsgarantin. Arbetsförmedlingen har samarbetat med Svenska ESF-rådet i
denna fråga och som resulterade i två konferenser med deltagande från den sociala
ekonomin. Därefter har AF och ESF-rådet diskuterat åtgärder, varvid ESF-rådet
utlyst projektmedel för två projekt som handlar om kompetensutveckling m.m.
Arbetsförmedlingen ska också knyta kontakter med den sociala ekonomin för att
få fram sysselsättning för deltagarna inom tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin. Detta har sedan lett fram till avtal med sociala företag om att ta fram
platser för deltagarna.
Det var också första gången som Arbetsförmedlingen har fått ett direkt uppdrag
att arbeta med sociala företag och ideell verksamhet 74. I andra sammanhang 75 uttalar sig representanter mycket positivt om behovet av fler sociala företag. – ”Arbetsförmedlingens behov av sociala företag är stort. Vi ser goda möjligheter inte
minste vad gäller att köpa tjänster som arbetsförmågebedömning, arbetsträning
och praktik från sociala företag”, säger metodutvecklare Christina Rosengren
Gustafsson på AF, som också framhåller att man framför allt hoppas att sociala
företag ska vidta arbetsmarknaden för personer med olika arbetshinder, så att fler
ska kunna gå från bidragsberoende till lön och ett bra och långsiktigt arbetsliv.
En annan insats är regeringens uppdrag åt Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att pröva alternativa insatser för långtidssjukskrivna, där sociala företag är
en sådan alternativ insats, har pågått under hela 2009 i några försöksområden bl a
Stockholms län och Göteborg med omgivande kommuner.
AF fick också ett annat regeringsuppdrag där man under 2009 skulle upphandla
750 platser för denna målgrupp. Syftet med uppdraget är att ge målgruppen insatser inom rehabilitering, sysselsättning och arbete. Regeringen pekade på att det
var angeläget att sociala företags, och då särskilt sociala kooperativs, möjligheter
att stödja personer med psykisk funktionsnedsättning togs tillvara.
3.4 Svenska regioner och den sociala ekonomin
Som framgått av inledningskapitlet har Regionförbundet Östsam uttryckt mycket
höga ambitioner när man hävdat att Östergötland ska inta en ledande position i
landet när det gäller att erbjuda personer som står långt från arbetsmarknaden en
74
Källa: AF:s tidskrift Arbetsmarknaden (2009-02-05)där Ingela Söderman på Arbetsförmedlingens huvudkontor uttalar sig
75
exemplet är hämtat från Tillväxtverkets skrift Sociala företag behövs! s 11.
54
meningsfull arbetsträning och praktik för att skapa möjlighet till egen eller delvis
egen försörjning. Det ska ske med stöd av verksamheter inom eller tillhörande den
sociala ekonomin.
Flera andra regioner och län har jobbat längre med frågor om den sociala ekonomin och format både nätverk och andra stöd till den sociala ekonomin. I det följande ska vi översiktligt skildra något av det som hänt och vad som är på gång
inom varje storstadsregion.
3.4.1 Region Skåne
Region Skåne har också startat ett arbete med den sociala ekonomin. För några år
sedan genomfördes en kartläggning av den sociala ekonomin i Skåne av Ideellt
Resurs- och Utvecklingscentrum (IRUC). Region Skåne bidrog med 265 000 kronor till projektet. Syftet var att skapa en samlad kunskap om social ekonomi på
kommunal och regional nivå i regionen som ett medel för att få till stånd samtal
om den sociala ekonomin. Utredningen genomfördes 2007 i samarbete med Nätverket Social Ekonomi Skåne. Detta nätverk startades i december 2006 och är en
ideell förening som har idag över 20 medlemsföreningar.
Senare har regionfullmäktige uttalat en positiv inställning till att Region Skåne
ökar sitt engagemang och sin samverkan med den sociala ekonomin.
Enligt näringsutvecklare Ulf Kyrling på Region Skåne är man på gång med fler
insatser inom området den sociala ekonomin. Ledningen för regional utveckling
jobbar med den generella delen av sociala ekonomin, medan Kyrling bland andra
uppdrag även har att arbeta med socialt företagande och socialt entreprenörskap
m.m. Regionen jobbar aktivt med Nätverkets Social Ekonomi Skåne och just nu är
det aktuellt att göra en regional överenskommelse som en del av den nationella
överenskommelse som träffats. Man använder begreppet den idéburna sektorn
istället för det mer allmänna begreppet sociala sektorn. Regionen söker även en
koordinator för samverkan med denna sektor, men det är inte klart vem som får
denna roll än. Över huvud taget pågår arbetet med att hitta formerna för regionens
arbete. Fler aktiviteter är på gång bl.a. pågår ett projekt som kallas Forum för socialt entreprenörskap och det har kommit flera projektinitiativ, men regionfullmäktige har inte avsatt några medel för denna typ av projekt. Förhoppningsvis kan
man sätta av medel för år 2011 för liknande projekt inom den sociala ekonomin.
På gång är också en konferens om kapitalanskaffning för sociala företag m fl.
3.4.2 Stockholms län
Länsstyrelsen i Stockholms län har aktivt jobbat med frågor om den sociala ekonomin under åtminstone förra decenniet. Sedan 2001 har Länsstyrelsen varit mer i
det partnerskap som bildats för att stärka, utveckla och stödja organisationer inom
den sociala ekonomin. 2005 startades en plattform för lokal utveckling med social
ekonomi – SLUP - Föreningen Stockholms läns Utvecklingspartnerskap för den
Sociala ekonomin. I den ingår ett tjugotal organisationer som finns inom den sociala ekonomi. Organisationer som HSB, Hela Människan, Coompanion finns med
liksom en kommun, Värmdö 76. Ser vi till målsättningar och syften ska plattformen
verka för lokal utveckling med social ekonomi genom att samla intresserade aktö76
www.slup.se, sited den 2 mars 2010
55
rer och pågående aktiviteter i ett gemensamt forum. Den ska vidare arbeta för
ökad tillväxt i Stockholms län genom att förbättra förutsättningarna för den sociala ekonomin samt stimulera och lyfta fram framgångsrika verksamheter, metoder
och projekt. SLUP ska också bidra till ett bättre resursutnyttjande av aktuella aktörer genom att stimulera till gemensamma projekt, kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte samt även verka för att stärka den sociala ekonomins legitimitet
och finansiering 77.
Länsstyrelsen drev också i mitten på förra decenniet ett projekt inriktat på socialt
företagande som en till arbetsmarknaden. Projekt drevs inom EU-programmet
Equal och syftade till att underlätta start och drift av sociala företag m m.
Under 2007 togs en rapport fram via SLUP och Länsstyrelsen om den sociala
ekonomin i Stockholm. Rapporten speglar på ett mycket brett sätt allt från ideella
föreningar till registrerade trossamfund och företag inom den sociala ekonomin.
I slutet på 2009 bildades det inom SLUP en utvecklingsgrupp med syfte att samla
entreprenörer, myndigheter, organisationer som studieförbunden m fl till en regional utvecklingsgrupp för att främja konkret utveckling av nytt socialt företagande
lokalt och regionalt i Stockholms län.
Det har också tillkommit en kreditgarantiförening (KGF Social Ekonomi i Stockholms län), som är en regional förening som vänder sig till den sociala ekonomin
och som kan ge borgen vid nystart och expansion.
Vid samtal med Elsmari Fjällström, Länsstyrelsen i Stockholm, framkommer att
länsstyrelsen agerade kraftfullt under åren 2001-2007 för att få igång arbetet med
den sociala ekonomin i regionen. Bland annat gjordes den första kartläggningen
och ett översiktligt handlingsprogram togs fram. Arenor skapades och man bedrev
Equalprojekt under tre år och riggade en hel del andra projekt. Efter det har länsstyrelsen tagit en annan roll med mer omvärldsbevakning och överlåtit mer av det
aktiva arbetet åt andra parter.
3.4.3 Region Västra Götaland
Västra Götalandsregionen har ett gediget arbete bakom sig när det gäller utvecklingsinsatser för den sociala ekonomin. Arbetet med social ekonomi har pågått
sedan år 2001. I rapporten ”Den sociala ekonomin i Västra Götalandsregionen –
för regional utveckling, företagande och sysselsättning” gavs förslag på hur den
sociala ekonomins förutsättningar kunde stärkas, hur samverkan mellan det offentliga och den sociala ekonomin kunde utformas och sektorn i stort utvecklas.
Efter en omfattande process antog regionutvecklingsnämnden ett handlingsprogram för social ekonomi år 2005, som senare har reviderats.
Regionen tog under processen också initiativ till den sociala ekonomins regionala
råd (SER) som bildades 2004. Det är en plattform för samverkan mellan regionen
och företrädare för den sociala ekonomin. Rådet jobbar för att ökad kunskap i
frågor som gäller den sociala ekonomin och att hitta gemensamma vägar för utveckling, företagande och sysselsättning. Ambitionen sägs vara att SER ska bli en
77
www.ab.lst.se, sited den 2 mars 2010
56
ännu bredare mötesplats där representanter för verksamheter som regionutveckling, miljö, kultur samt hälso- och sjukvården möter företrädare för den sociala
ekonomin.
Västra Götalandsregionen gav också för några år sedan stöd till ett projekt som
kartlade vilka behov av kapitalförsörjning som en företagare inom social ekonomi
har utifrån sektorns förutsättningar. Det finns idag ett handlingsprogram och en
strategi kring hur Västra Götalandsregionen kan stödja en förbättrad kapitalförsörjning. Bland annat har Kreditgarantiföreningen Social Ekonomi Västra Götaland bildats.
I den nu gällande handlingsplanen för åren 2008-2010 har man samlat insatserna i
16 punkter under tre rubriker eller tre insatsområden:
1. Samverkan och samordning
2. Insatser för att stärka entreprenörskap och särskilda målgrupper
3. Kunskapsutveckling, nätverksbyggande och erfarenhetsutbyte
Under varje insatsområde finns det sedan ett antal insatser eller åtgärder som ska
göras. Det handlar om sammanlagt 16 punkter med allt från kunskapsbildning,
opinionsbildning, samarbete med forskning, program med ekonomiskt stöd för
samhällsentreprenörer och medverkan i nätverket REVES 78.
Men det pågår ett ständigt arbete med att utveckla samspelet med den sociala
ekonomin t ex inom områden där den sociala ekonomin kan spela en ny och djupare roll.
Vid en intervju 79 med Maria Johansson, som vikarierar som Västra Götalandsregionens ansvarige tjänsteman för social ekonomi framkommer bl a att det finns ett
väldigt starkt politiskt engagemang för den sociala ekonomin, inte minst de åtta
politiker som ingår i SER. Även delnätverken som finns i regionens fyra delar
börjar fungera och komma igång. Nu tillsätter man medel för att dessa ska komma
vidare. På gång är också deltagande i internationella EU-projekt, där Frankrike är
projektägare.
Under våren och sommaren 2010 utvärderas handlingsplanen av ett externt företag och man räknar med att göra en ny handlingsplan för de kommande åren. När
det gäller det sedan i höstas nya programmet för socialt entreprenörskap framgår
att man hade ett 60-tal ansökningar, varav 8 föreningar, kooperativ och ett aktiebolag togs ut. Man kan söka upp till 100 000 kronor för projekt för att främja socialt entreprenörskap men syftet är också att mindre aktörer som kanske inte har
kapacitet att driva stora projekt ska kunna delta.
78
REVES är ett europeiskt nätverk för regioner och kommuner för främjande av
den sociala ekonomi
79
Genomfördes som telefonintervju 2010-03-01
57
3.5 Kommunerna och den sociala ekonomin
Hur kommunerna ställer sig till sociala företag har stor betydelse för företagens
möjligheter att starta och utvecklas, skriver Tillväxtverket i en skrift 80. Man pekar
på att frågorna kan lyftas genom policy och handlingsprogram för social ekonomi
och socialt företagande.
I Östergötland har vi ett antal kommuner som arbetat tillsammans med sociala
företag i olika sammanhang. Vadstena och Finspång är kommuner som samarbetat med sociala företag från 1990-talet och framåt. Linköping använder sociala
företag som en del av en utvecklingsstrategi i kommunens stadsdelsutveckling.
Mer om detta i kapitel 4.
I andra län finns det kommuner som också uppmärksammat den sociala ekonomin
och dess företag. Med den i det här sammanhanget begränsade kunskap som författaren har om kommuner i andra län, väljer vi att spegla det som kommit fram i
några andra olika sammanhang 81.
Det ska sägas att många sociala företag kommit till antingen som en idé inom föreningslivet eller hos enskilda eldsjälar. Sådana eldsjälar har ibland varit anställda
inom kommuner eller landsting och fått eller skapat möjligheter att starta sociala
företag.
Karlstad är en kommun som aktivt arbetat med att stödja starten av sociala företag. Det började med en gemensam resa till det italienska missbrukarkooperativet
San Patrignano. När det första kooperativet startade 2005 föregicks det även av en
utbildning via Värmlandskooperativen. Kommunen gav stöd genom lön till två
handledare och hyresfria lokaler under sex månader. Solakoop startade 2005 och
bedriver bland annat ”bed and breakfast”, och har senare beslutat sig för att ansluta sig till ”Le Mat” – en franchiseorganisation för sociala kooperativ. Senare har
ytterligare ett socialt företag startat. Här fanns också ett av Sveriges äldsta kooperativ – Brillianten - som är ett socialt företag i form av en ekonomisk förening
som driver cykelverkstad, café, secondhandbutik och företagstjänster.
I Karlstad kommuns politiska plattform finns det inskrivet att socialt företagande
ska främjas och nya utbildningar för blivande kooperatörer har startats och fler
företag väntas komma igång. Stöd från kommunen till arbetsintegrerande sociala
företag ges bland annat genom:
−
−
−
−
utbildning
handledare
mindre lån
hjälp att hitta lokaler
80
Socialt företagande – en bransch i tillväxt, s. 15
Socialt företagande – en bransch i tillväxt, Handlingsprogram för social ekonomi i Värmdö kommun, Hur få fler sociala företag som utförare av offentliga
tjänster?
81
58
Värmdö kommun är en av de kommuner i Sverige som tilldragit sig ett stort intresse för kommunens sätt att arbeta med den sociala ekonomin. Hösten 2003 antog
kommunfullmäktige det första kommunala programmet och det reviderades några år senare. I det nu aktuella programmet sägs att Värmdö kommun ska främja den sociala
ekonomin både i dess roll som självständig samhällskraft och i dess roll som part i
samarbete då det gäller att lösa gemensamma angelägenheter. Det är en av åtta
generella utgångspunkter för arbetet. I programmet sägs även att upphandlingar
ska genomföras så att även aktörer inom den sociala ekonomin ges möjlighet att
lämna anbud. Personal kan få tjänstledighet i ett år för att pröva att jobba inom
den sociala ekonomin. En grundlig genomgång av kommunens verksamheter görs
i programmet med utgångspunkt hur samverkan med och förutsättningar för den
sociala ekonomin kan utvecklas. Lars Bryntesson, oppositionsråd i Värmdö kommun, beskriver ansatsen som en ”uppifrånstrategi för ett nerifrånengagemang”,
som bedöms ha medverkat till en väldigt gynnsam utveckling för hela kommunens utveckling. I kommunen finns flera kooperativ.
Östersund är en tredje kommun som varit aktiva när det gäller den sociala ekonomin. Tillsammans med länet bildades här ett av de första kooperativa utvecklingscentra i slutet på 1980-talet. Kommunen har jobbat med många olika aspekter av
social ekonomi och med ett aktivt medborgarskap. Man tog dessutom som en av
flera parter initiativ till det internationella nätverket REVES i mitten på 1990talet, där den tidigare KS-ordföranden Jens Nilsson varit president. Nilsson har
också verkat lokalt och regionalt för den sociala ekonomin. Under 2009 ordnades
en stor internationell konferens om den sociala ekonomin där över 300 deltagare,
såväl forskare som praktiker deltog. Kommunen samarbetar också med Mittuniversitetet om den sociala ekonomin.
Till större städer som kan nämnas i sammanhanget hör definitivt Göteborg som
har bland annat organiserat sig med en särskild enhet för social ekonomi. Enheten
arbetar med att stötta föreningar, stiftelser eller kooperativ inom det sociala området och funktionshinderområdet i Göteborg, samt att utveckla samarbetet mellan
de ideella organisationerna och kommunen. I Göteborg finns Vägen Utkooperativen och Klippankooperativen. Vägen ut tillhör de mest kända sociala
företagen i Sverige och har bildat ett konsortium som plattform för ett antal sociala företag som har olika inriktningar. Klippankooperativen riktar sig till personer
med funktionshinder och man har fyra föreningar som har olika inriktningar. I
Göteborg finns också en funktion som kallas Kooperatörshuset som erbjuder personer som har haft kontakt med psykiatrin en möjlighet att tillsammans med andra
starta och driva ett socialt arbetskooperativ. Minst åtta kooperativ har kommit till
med stöd av Kooperatörshuset. Samverkan är väl utvecklad mellan kommunen,
statliga aktörer och företrädare för den sociala ekonomin.
3.6 Sammanfattning
I takt med att västvärldens välfärdsbyggen fått allt svårare att klara sina välfärdsuppdrag har den sociala ekonomin och de sociala företagen blivit en allt viktigare
aktör. I många europeiska länder är den sociala ekonomin relativt utvecklad när
det gäller sociala företag och också i Sverige har dessa frågor fått en allt större
uppmärksamhet. Idag finns det många skäl för att stärka den sociala ekonomins
förutsättningar att be bidrag till välfärd, en vidgad arbetsmarknad och som ett kitt
i samhället m m.
59
I Sverige har vi en minst 50-årig tradition att stödja missgynnade på arbetsmarknaden och inte minst funktionsnedsattas möjligheter att få ett meningsfullt arbete.
Men en stor del av detta stöd har fram till 2000-talets början kanaliserats via Samhall AB. De senaste åren har Samhalls omfång minskat till drygt 20 000 platser,
vilket medverkat till att öppna upp för andra aktörer som jobbar med arbete för
personer som befinner sig en bit från den övriga arbetsmarknaden.
De sociala företagen fångar ett allt större intresse på överstatlig, statlig, regional
och lokal nivå. EU har i över 20 år haft en särskild enhet inom kommissionen som
arbetat med den sociala ekonomin. Den svenska staten har i många olika sammanhang börjat lyfta fram den sociala ekonomin och sociala företag, varvid man
gett olika statliga verk och myndigheter i uppdrag att både utreda möjligheter och
hinder för att främja den sociala ekonomin. I det här sammanhanget viktiga parter
som Tillväxtverket och Arbetsförmedlingen har uppdrag att arbeta med att skapa
förutsättningar som vidgar arbetsmarknaden genom fler sociala företag i Sverige.
Flera statliga utredningar har de senaste åren lagt viktiga förslag om hur sociala
företag kan stödjas och hur de offentliga myndigheterna kan verka för att stödja
denna utveckling. Fortfarande väntar vi dock på en samlad politik från staten när
det gäller den sociala ekonomin, men på vägen har överenskommelser träffat med
SKL och intresseorganisationerna om spelregler och en proposition las fram till
riksdagen i slutet av 2009 som lägger fast mål och politik för det civila samhällets
roll.
Trenden är att antalet sociala företag ökar, från 150 för några år sedan mot 210
företag i inledningen av år 2010.
När det gäller Regionförbundet Östsams motsvarigheter i landet, så har framför
allt Västra Götaland jobbat under en tioårsperiod med olika former av stöd för den
sociala ekonomin. Regionen har tagit fram ett handlingsprogram som har en bred
ansats när det gäller utveckling, stöd och forskning inom den sociala ekonomin. I
den mån vi ska ägna oss åt ”benchmarking” är det framför allt Västra Götaland
som utvecklat dessa former. Men även andra län och regioner är på gång och har
visat intresse för en samverkan med Östsam i de här frågorna.
När det gäller kommunerna finns samma tendens att fånga upp den sociala ekonomin i överenskommelser, policys och handlingsprogram. Stöd utgår i olika
former och inte sällan i form av avtal om köp av platser för arbetsträning, rehabilitering och liknande.
60
DEL 2:
KARTLÄGGNINGEN
61
4 Inventeringar och beskrivningar
I det här kapitlet kommer vi att beskriva den sociala ekonomin och vi gör det genom att först bekanta oss med de arbetsintegrerande sociala företagen, eftersom
arbete, arbetsträning och praktik är primärt fokus inom den sociala ekonomin.
Därefter kommer vi mer övergripande spegla några andra aspekter och delar inom
den sociala ekonomin.
Var finns de arbetsintegrerande sociala företagen i Östergötland?
De röda ringarna markerar orter där sådana företag är igång under våren 2010.
I Kisa och Finspång ingår verksamheterna i Kooptjänst verksamheter. Fler företag
är dock på gång bl a i Ödeshög och Åby. Men som synes finns det ett antal kommuner som inte har något arbetsintegrerande socialt företag ännu.
62
Tabell 6. Sammanställning av de arbetsintegrerande sociala företagen i Östergötland, insamlade uppgifter vid olika tillfällen våren 2010
Företag
Kooperativet Moroten, Vadstena
Arbetskooperativet Rondellen, Mjölby
Borensberg Turism och Fritid
Grenverket, Motala
Koop S, Linköping
Arbetskooperativet i Ryd, Linköping
Kooperativet Optima, Norrköping
City-fisket, Norrköping
Kooptjänst i Finspång, Kinda, Linköping, Åby
Återvinningen i Söderköping
Gröna Grenar, Vikbolandet
Totalt
Antal anställda
12
6
6
1
5
10
6
3
6
Antal deltagare
13
19
5
20
9
15
32
2
79
Summa
9
64
5
199
14
263
25
25
11
21
14
25
38
5
85
Lägger vi till de två sociala företag som ännu inte valt att arbeta som arbetskooperativ – Återvinningen i Motala och Stadsmissionens verksamhet inom Vär(l)dshuset får vi addera 50 anställda och 160 deltagare till statistiken. Totalt handlar
det om drygt 110 anställda och ca 360 deltagare.
Några reservationer:
1. Ett påpekande är att det är svårt att åstadkomma en ögonblicksbild eftersom verksamheterna förändras successivt t ex genom anvisningar från
kommuner, arbetsförmedlingar och samordningsförbund. Numerären växlar därför från vecka till vecka. Men storleksordningen har vi ringat in i tabellen ovan.
2. I kartläggningen har vi försökt att få träffa alla arbetsintegrerande sociala
företag men kan inte utesluta att det finns andra verksamheter som definitionsmässigt ska ingå i denna sammanställning
3. Det finns alltid gråzoner när det gäller att skilja exakt vad som skiljer ett
arbetsintegrerande socialt företag från ett socialt företag med en delvis annan bakgrund och konstruktion t.ex. som Återvinningen i Motala som både
är ett aktiebolag ägt av en ideell förening och Prio1 i Norrköping, som
startat som ett aktiebolag som sades vara vinstdrivande när det etablerade
sig, men som nu framhåller att man verkar som ett socialt företag. Avgörande för den bedömning som görs här är om det är säkerställt att anställda
och medlemmar har ett avgörande inflytande över verksamheten och har
man kollektivavtal m.m. Ambitionerna från ledningen är A och O för både
hur vinster investeras, hur man jobbar med empowerment, hur inflytande
och delaktighet säkerställs för de som arbetar och deltar i verksamheten.
Vi har valt att i nästa avsnitt beskriva de arbetsintegrerande sociala företagen för
att därefter berätta om det som är på gång inom det här området och inom angrän-
63
sande områden av den sociala ekonomin. Översiktliga beskrivningar görs också
av den sociala ekonomin i Sverige och i Europa, för att successivt vidga perspektiven.
4.1 Arbetsintegrerande sociala företag i Östergötland
Arbetsintegrerande sociala företag skapar möjligheter till arbete för personer som
av olika skäl har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Som vi skildrat i tidigare kapitel finns det ett mycket stort behov av att skapa fler arbetsintegrerande
sociala företag för att fler ska få arbete och möjligheter till rehabilitering. Det bedöms också vara möjligt att på sikt bidra till att fler sociala företag startar, vilket
också sammanfaller med regeringens ambition för den sociala ekonomin. Men
ofta krävs ett både omfattande och långsiktigt arbete för att sociala företag ska
kunna etableras och överleva.
I det här avsnittet har vi valt att beskriva de 11 sociala, arbetsintegrerande företag
som var etablerade eller höll på att etablera sig under våren 2010. Genom dessa
skildringar får vi för det första en samlad bild av vilka företagen är, vilken bakgrund företagen har, inriktningen och omfattningen på verksamheten m m.
Avsikten är också att ge bilder av vilka möjligheter och hinder som finns för sociala företag. Alla sociala företag umgås med olika utvecklingstankar och presumtivt kan vi anta att de med gynnsamma förutsättningar skulle kunna ta emot fler
personer som behöver arbetsträning och rehabilitering i en reell miljö samt att
antalet arbetstillfällen kan öka över tid.
Det finns också projekt i regionen som pågår och som skulle kunna resultera i att
fler sociala företag bildas. Ett exempel är projekt Orangeriet som skildras senare i
avsnittet liksom några andra projekt inom området. Genom verksamheterna kan vi
påstå att det finns företag som förbereds i projektform, något som ofta visat sig
vara framgångsrikt för att kunna ha arbetat upp både nätverk, kundkontakter och
format en del av verksamheten. Många sociala företag har en liknande historia. De
företag som vi bedömer ligger i ”startgroparna” skildras mycket översiktligt i slutet av avsnittet.
Detsamma gäller de företag som försvunnit. Rapporten tecknar en allmän bild av
varför sociala företag försvunnit. Enligt Tillväxtverket har det försvunnit ca 10
sociala företag de två senaste åren. Vad är det som bidragit till detta? Ett konkret
exempel tas från Idésmedjan i Hävla eller som det egentligen hette Utvecklingsoch lärcentrum i Hävla ekonomiska förening, som bedrev omfattande verksamhet
under 10 år från slutet av 1990-talet och framåt. När förutsättningarna förändrades
var verksamheten tvunget att läggas ner. Vi berättar historien om Idésmedjan i
avsnitt 4.2.13. Här för vi också ett resonemang om varför inte vissa företagsidéer
och projekt resulterade i några sociala företag.
Slutligen görs ett försök att summera upp erfarenheter från verksamheten med
arbetsintegrerande sociala företag. Vad är det företagen berättar som har bäring på
Östsams försök att kartlägga den sociala ekonomin och skapa förutsättningar för
att Östergötland ska kunna inta en ledande position i landet när det gäller att erbjuda personer som står långt från arbetsmarknaden en meningsfull arbetsträning,
praktik och möjlighet till egen försörjning? Finns det generella drag i företagens
64
berättelser? Hur ser man på möjligheter och hinder? Vilka tolkningar har vi gjort
av det som berättas vid besöken på företagen? Detta ska vi lägga till grund för den
analys som görs i kapitel 5.
Men vi börjar vår genomgång med det kooperativ som kan kallas regionens flaggskepp, Kooperativet Moroten i Vadstena eller Koop M, som snart varit igång under 20 år och som står mer vitalt och levande än någonsin med många anställda
och deltagare.
4.1.1 Kooperativet Moroten i Vadstena
Faktaruta – läs mer på www.koop-m.se
Företagets namn: Arbetskooperativet Moroten i Vadstena ekonomisk förening, vanligen kallat Koop M
Juridisk form: Ekonomisk förening
Antalet anställda: 12 personer, varav fyra kvinnor.
Antalet deltagare mars 2010: 13 deltagare (med personal 25 personer)
Startår: startade 1992 som ideell förening, ombildades 2000 till ekonomisk förening
Verksamheter: bygg- och fastighet, finsnickeri, trädgårdsarbete, textil, lego, personaluthyrning, arbetsträning, lokalvård m.m.
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: Totala intäkter 5,1 miljoner kronor (varav försäljning 2,9 miljoner kronor)
Vinst efter skatt 2009: överskott 206.491 kronor
Verksamheten
Kooperativet Moroten är det mest etablerade sociala företaget i Östergötland. Det
startade redan 1992 med ambitioner att ge sysselsättning och arbete åt människor
med psykiska funktionshinder. Det fanns inget dagcenter när Birgittas sjukhus las
ner, berättar Jörgen Forsell, som varit med från starten. Allmänna arvsfonden och
några kommuner ställde upp med startkapital under en treårsperiod. Utbildning av
deltagarna genomfördes via Folkuniversitetet, men redan då fanns tanken om att
driva det som kooperativ. Projekt följde på projekt innan verksamheten kunde stå
på egna ben.
Nu, nästan 20 år senare, har verksamheten vuxit ur sina tidigare lokaler och huserar i en av föreningen ägd kontors- och industribyggnad i Vadstena, där det finns
potential att växa vidare. Man har 12 anställda med olika kompetenser, fortsätter
eldsjälen Jörgen. Verksamheten öppnades upp mer i slutet på 90-talet då arbetslösa togs in och år 2000 ombildades den från ideell till ekonomisk förening. Det var
då det vände, berättar Jörgen, och då vågade vi börja anställa. Man måste ha en
bas med nyckelpersoner och personer som kan ordna jobb åt de andra.
Idag kallas verksamheten Koop M och har en bred verksamhet som rymmer det
mesta. Man hyr till exempel ut en villa som ingår i föreningens egen fastighet.
Man hyr ut förråd och kommer att på sikt att kunna hyra ut garageplatser m m.
65
Men även om man är etablerad, har eget kapital och har en bred verksamhet så
krävs det en ständig utveckling. Sett över ett år så går verksamheten med förlust
under 3-4 månader, något som måste hämtas hem under årets resterande månader.
Resultaten varierar även de senaste åren, ett överskott efter skatt på över 600 000
år 2008 följdes av ett sämre år 2009. Inledningen på 2010 har varit desto bättre.
När man har lite mindre att göra, som i mars 2010, så får man tid att göra i ordning de egna lokalerna. När besöket gjordes hade Koop M precis flyttat ut snickeriet i andra lokaler och höll på att fixa till den egna garagelängan. Vid andra tillfällen kanske man göra tjänster åt andra företag och organisationer som man kanske inte kan ta betalt för, men som ändå ger arbete på sikt, berättar Jörgen.
Det som styr vår verksamhet är marknaden, beskriver Jörgen Forsell. Grunden för
kooperativets existens är dialogen med företagen i närområdet som ger jobb. Man
har mycket jobb åt olika företag. Av det skälet ägnar Jörgen mycket tid åt att besöka företag och offentliga organisationer. Under åren har också ett jättenätverk
arbetats upp som leder till att han ofta kan åka ut på ett spontant besök och komma tillbaka med nya uppdrag. Det är en styrka att ha så nära relationer med kunderna. Men man kan inte slå sig till ro, utan man måste ständigt underhålla relationerna, säger Jörgen. Men det framgår att man är mycket nöjd med relationerna
med alla kunder och har ett gott samarbete med kommunen och Arbetsförmedlingen.
De 12 anställda har olika arbetsuppgifter och ansvar för verksamheten. Susanne
Berg, som också är verksamhetsledare, sköter t.ex. det administrativa, personal
och även kontakten med myndigheter, medan Jörgen är ute på fältet den största
delen av arbetsveckan. Andra har ansvar för legojobb och andra områden. Det
handlar väldigt mycket om ett lagbygge framgår av berättelserna om kooperativet.
Därför är det en grannlaga uppgift att planera inför pensioneringen av några medarbetare som ligger tidsmässigt om några år.
Alla som kommer till kooperativet har chansen att få jobb här, beskriver kooperativets personal. Vi gör klart det från början, berättar Jörgen. Alla har kommit in
via praktik, arbetsträning m m. När man arbetstränar så jobbar man mest med legojobb. Man prövar även att använda deltagarna för olika uppgifter för att matcha
dem på bästa sätt. Alla göra de flesta uppgifter och på det sättet passar jobben för
både män och kvinnor. Föreningen diskuterar vilka jobb som kommit in och fördelar personal och deltagarna på dessa jobb. Det är också det roligaste med jobbet
som verksamhetsansvarig när man ser att folk börjar fungera och börjar må bra,
beskriver Jörgen Forsell. Personalen ställer också upp när man får jobb som måste
göras t.ex. helger eller kvällar. Ibland får man uppdrag som ska genomföras omgående och då spelar det ingen roll om det är fredag eftermiddag eller i början av
veckan.
Ekonomiskt ger det också samhällsvinster. När Coompanion 2008 gjorde ett samhällsekonomiskt bokslut av verksamheten vid Koop M uppgick summan av minskade samhällskostnader och ökade samhällsintäkter till drygt 3,3 miljoner kronor.
Uppdragen varierar och man gör jobb åt såväl privatpersoner som företag och
offentlig sektor. Åt Vadstena kommun gör man olika jobb, exempelvis har man
iordningställt lekplatser på förskolor och byggt om gruppboenden. Man hyr ut
66
personal till några företag och utför legojobb åt andra, städar, bygger, syr med
mycket mera.
När vi kommer in på framtiden berättar verksamhetsansvariga att man ganska
nyligen gjort förråd på övervåningen i huset för att kunna hyra ut. Garagelängan
kommer att ge hyresintäkter och man har börjat diskutera samarbete med det nystartade kooperativet Rondellen i Mjölby. Det senare är en affärsidé som kan ge
både intäkter och jobb åt fler personer. För fler arbetslösa kommer det att bli, är
Koop M:s bedömning.
Det finns även utvecklingsområden när det gäller de lagar och villkor som också
styr ett arbetskooperativ som Koop M. Ett företag som varken har vinstintresse
och vars uppdrag är att ordna arbete och sysselsättning åt fler skulle kunna ha särskilda regler när det gäller arbetsgivarinträdet vid sjukskrivning och rehabilitering,
menar Jörgen Forsell. Företaget behöver också mer stabila regler när det gäller
ersättningar och bidrag för anställningar. Sociala företag borde inte heller behöva
förhandla om ersättningsnivåerna. Förhandlingarna tar mycket tid och kraft. Sociala företag borde även ha likvärdiga villkor som Samhall har.
4.1.2 Rondellen i Mjölby
Faktaruta
Företagets namn: Arbetskooperativet Rondellen, kallat Rondellen
Juridisk form: Ekonomisk förening
Antalet anställda: 5 personer 4,5 tjänster (4 män 1 kvinna)
Antalet deltagare mars 2010: 15 deltagare och 5 anställda
Startår: startade 1 april 2010, men har drivits som projekt sedan 2009
Verksamheter: Indelas i utejobb som är mark- och parkarbete, fastighetsarbete inkl.
lokalvård, transporter, flyttningar m.m. Innejobb är f.n. textilarbeten, legojobb, administrativa tjänster, personaluthyrning och intern service som lokalvård, renovering etc.
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: (budget för år 2009 på drygt 2 miljoner kronor),
försäljning av platser och försäljning av varor och tjänster är tillsammans med lönebidrag största inkomstkällorna
Vinst efter skatt 2009: ---
Verksamheten
Rondellens tillkomst går tillbaka till de diskussioner som fördes för ett par år sedan om hur arbetsmarknadsverksamheten i Mjölby Kommun skulle utformas.
Enkelt uttryckt handlade dessa diskussioner om att forma en trappstegsmodell i tre
steg, där det tredje steget skulle fungera som en sluss ut på den öppna arbetsmarknaden för dem som hade närmast till den öppna marknaden. Tanken har sedan
dess funnits att det skulle bildas ett socialt företag som utgjorde denna ”sluss” ut
mot arbetsmarknaden. Den ursprungliga planen var att starta den 1 januari 2010.
2009 flyttade Rondellen till egna lokaler i ett f d sjukhem i ett av Mjölbys ytterområden. Lokalen var en av flera som kommunen inventerade och den innehåller
67
idag både kontorslokaler, lokaler för innejobb (se ovan) och garage med tillhörande verkstad. En egen lokal, skild från kommunens verksamheter, anses vara en
viktig ingrediens när Rondellen ska stå på egna ben.
Företaget startade sin verksamhet den 1 april efter en lång process som innehöll
både motgångar och medgångar. Tillsammans med företrädare för kommunen har
förhandlats fram fördelaktiga avtal för övertagande av resurser och kommunen har
lagt en arbetsorder på 800 timmar, vilket också inneburit att detta kunnat faktureras i förskott. Det har medverkat till att Rondellen inte behövt börja sin verksamhet med att försöka få lån från olika finansinstitut.
Under förberedelserna har Rondellen haft gott stöd av Kjell Eriksson på Coompanion och även Koop M i Vadstena. Även den interrimstyrelse som bildades under
hösten 2009 har varit verksam i att försöka få fram avtal m m. Styrelsen består av
personer med anknytning till både den offentliga och privata sektorn.
Genom att verksamheten startat som projekt har kontakter knutits med olika företag i kommunen, vilket innebär att det finns uppdrag att utföra när kooperativet
startar. Verksamheten har, som många andra kooperativ, mer att göra under sommarhalvåret, men den gångna vintern har varit relativt bra med mycket snöröjning. En del ombyggnads- och renoveringsarbete har också hållit uppe verksamheten. Men mer uppdrag önskas under vinterhalvåret. Kommunen och vissa av de
kommunala bolagen har också köpt tjänster. Verksamheten har också lånat respektive hyrt ut personer till andra kooperativ och företag.
De flesta av arbetstillfällena riktar sig till både män och kvinnor och Rondellen
försöker blanda män och kvinnor till de uppdrag man får, oavsett om det är traditionellt kvinnliga arbetstillfällen eller de uppdrag som män oftast har. Det som
varit svårast hittills är att få män att ägna sig åt textila arbeten. Däremot har det
inte varit några svårigheter att få kvinnor att jobba inom bygg-, mark- och parksidan.
Det finns en rad utvecklingsidéer som på sikt kan komma att utöka verksamheten.
Bland annat har ett samarbete inletts med Koop M och på idéstadiet finns en tanke
om ett för kooperativen gemensamt företag, som kan generera arbetstillfällen och
inkomster. Både Rondellen och Mjölby Kommun har också ambitioner att inom
ramen för ett EU-projekt göra mer för arbetslös ungdom.
Verksamheten bedöms fungera bäst om man sammanlagt har 20-25 anställda och
deltagare. (Under 2009 var det ett 30-tal olika individer som deltog under delar av
året). Skulle det i framtiden bli fler deltagare kan en ”avknoppning” bli aktuell.
Deltagarna har huvudsakligen kommit från kommunen, men några har också
kommit via Arbetsförmedlingen.
Idag är deltagarnas närvaro mycket hög. Den har under år 2009 hela 83,2 procent
som skiljer sig avsevärt från kommunens övriga arbetsmarknadspolitiska insatser.
Närvaron har ökat under 2010. En förklaring som lämnas av de bägge eldsjälarna
Eva-Karin Filipsson och Kenneth Lindahl är att man har en familjär stämning, där
man känner varandra väl, har morgonsamling där arbetsuppgifter gås igenom och
fördelas. Där kan den som känner att man har reducerad arbetsförmåga, välja
68
uppgifter som passar. Man har roligt när man träffas, berättar Eva-Karin och Kenneth. Att se varje individ och ta vara på deras arbetsförmåga är viktiga utgångspunkter. Detta underlättas av att antalet personer i verksamheten är ganska begränsat. Man är noga med att ringa till dem som är frånvarande och ta reda på hur
man mår.
Det är mycket som ska göras i starten av den ekonomiska föreningen med egen
administration, avtal, banker, rutiner m m. Det som varit den stora frågan är hur
man ska få första årets budget att gå ihop. Men man har fått fler uppdrag från
framför allt kommunen som gör att det ser möjligt ut och Rondellen håller därför
på att anställa fler (våren 2010). Det är viktigt att nya sociala företag kan få lån
och ekonomiska garantier innan man kommit igång, men det har löst sig för Rondellens del, menar Eva-Karin Filipsson.
Dessutom är det så att verksamheten ska anpassas till deltagarna och då måste
man ta hänsyn till att många deltagare som kommer till Rondellen inte har jobbat
på länge och de behöver ”skolas in” och bli trygga innan arbetsförmågan växer.
Om ekonomin varit det största hindret för att komma igång, finns det annars mest
möjligheter, menar verksamhetsledarna, som ser framtiden an med tillförsikt. En
hel del idéer finns och kommer säkert att prövas längre fram när man etablerat sig
”på riktigt”.
En sak som framhölls var också att kunskaperna hos kommunala tjänstemän och
politiker om sociala företag kan öka. I allmänhet är kunskapsnivån låg och många
vet inte vad sociala företag är. Det gäller även Arbetsförmedlingen, andra myndigheter och företag.
En annan sak som diskuteras är offentliga upphandlingar och hur de kan formas så
att det blir enklare för sociala företag att vara med och lämna anbud. Ett tredje
förhållande som uppmärksammats är att deltagare som har personliga skulder, har
få ekonomiska incitament av att delta och bli anställda då allt över ”existensminimum” dras in av Kronofogdemyndigheten. En möjlighet att hantera detta smidigare och parallell skuldsanering skulle underlätta för skuldsatta människor.
69
4.1.3 Borensbergs Fritid och Turism
Faktaruta – läs mer på www.bft.borensberg.info
Företagets namn: Borensbergs Fritid och Turism (förkortat BFT)
Juridisk form: Ekonomisk förening
Antalet anställda: 6 personer, varav en kvinna. Till det kommer två OSA-anställda
från Motala kommun, som har sin arbetsplats på BFT
Antalet deltagare 20 mars, 2010: 3 deltagare, 2 OSA-anställda och 6 anställda
Startår: startade 2005
Verksamheter: har en mångfald uppgifter som inre och yttre fastighetsskötsel, bidrar med olika sysslor hos privata företag, hushållsnära tjänster till privatpersoner,
sköter turismbyrån, har personaluthyrning, hyr ut kanoter, i lokalerna finns ett gym
som Korpen driver med mera
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: 844 969 kronor (verksamhetsår 1/7 2008 – 30/6
2009)
Vinst efter skatt 2009: underskott 55 645
Verksamheten
Borensberg Fritid och Turism grundades 2005 av föreningar och företag med
verksamhet i Borensberg med omnejd för att bland annat marknadsföra såväl orten som ortens föreningar och företag samt fritid/turism i närområdet. Det är också inom det fältet som föreningens långsiktiga mål finns. Till målen hör också att
skapa fler arbetstillfällen och ge möjlighet för arbetsträning. I starten utgick ett
EU-bidrag.
Kjell Karlsson är verksamhetsansvarig och en av eldsjälarna som driver verksamheten idag. Kjell berättar att har själv kom in i verksamheten när han arbetstränade
och fick sedan en anställning i föreningen med uppdrag att jobba upp verksamheten. Föreningen är fortfarande på väg att byggas upp och utför idag uppdrag åt
kommunen, företag, föreningar, Hyresgästföreningen och privatpersoner. Omsättningen har ökat efter hand och nytt för året är bl.a. att man fått ta över den yttre
skötseln av Strandbadet från Motala kommun. Arbetsuppgifterna är varierande
men en hel del består i yttre fastighetsskötsel med gräsklippning, snöskottning
m.m. Föreningen sköter Turistbyråns lokaler i Borensberg och man har en del inre
skötsel med lokalvård m m. Ett stort uppdrag är åt Brunneby Musteri och ett annat
åt Brunneby Gård. För Musteriets del hanteras en mångfald uppgifter och det
händer att man går in och täcker upp i fabriken när det saknas personal. Sedan en
tid utför man även hushållsnära tjänster åt privatpersoner som mest har handlat
om gräsklippning, fönsterputsning, trädgårdsarbete och snöröjning.
Vintersäsongen brukar det vara lite mindre arbete, men vintern 2009/2010 har
föreningen klarat sig bättre då man haft mycket snöröjning. Man har t ex erbjudit
takskottning till privatpersoner.
Ser man till arbetsuppgifterna passar i stort sett samtliga till både män och kvinnor. Kvinnorna är fortfarande i minoritet (totalt tre kvinnor), men den verksamhetsansvarige försöker blanda kvinnor och män när man ska ut på uppdrag. Det
70
kommer heller inte att ha någon betydelse om det är män eller kvinnor när man
anställer i framtiden, berättar Kjell Karlsson. Det viktigaste är istället vilken kompetens deltagarna har samt att man kan och vill utveckla sig för att klara en mångfald uppdrag. Inställningen, betonar Kjell, är viktigast och inte om personen är
man eller kvinna.
Alla personer som kommer till föreningen är människor som behöver arbetsträning och praktik för att komma vidare på arbetsmarknaden. En del har varit borta
från arbete länge, kan ha med sig fysiska och psykiska arbetshinder, varför det
kan behövas lång tid innan man kommer in i arbetsrytmen igen. Arbetstakten anpassas till deltagarna och det blir därför inte samma press på deltagarna. Samtidigt
är praktiken hos föreningen bra när det finns möjligheter att anställa personen
ifråga, för då vet föreningen hur personerna fungerar, hur de har utvecklats och
vad som kan fortsätta att utvecklas. Man slussar också deltagare vidare till arbete
hos andra arbetsgivare. Vid besöket jobbade en av deltagarna sina sista arbetsdagar inom föreningen för att gå till ett annat reguljärt arbete på orten.
Föreningen har också under det senaste året anställt tre nya personer, som samtliga kommit till föreningen som praktikanter. De flesta som är anställda har någon
form av anställningsbidrag. Det finns också planer på att anställa fler.
Just nu är föreningen nära ”taket” för hur många som kan anställas, men man är
inte främmande för att växa. Det handlar bland annat om vilka projekt som man
kan ta sig an i framtiden.
Undantaget startåret har föreningen gått med underskott i verksamheten, men
trenden är positiv och det har tillkommit mer och mer uppdrag. Det skulle behövas legojobb av något slag, berättar Kjell Karlsson, som betonar att det vore bäst
att ha sådana uppgifter vintertid. Kjell betonar även att det är en ständig fråga om
att utveckla, hitta nya saker att göra och att viljan därför är stor att utveckla både
människor och förening. ”Man får aldrig sätta sig ner och vara nöjd”, menar Kjell,
utan det är hela tiden viktigt att ha nya funderingar och att vara på väg mot något
nytt. I det ingår att fördela ansvar på de anställda för egna verksamhetsområden
och/eller arbetsuppgifter.
Föreningen jobbar med regelbundna personalmöten där planering av arbetsuppgifter och annat gås igenom. Det finns möjlighet för anställda och deltagare att ta
upp det som var och en har i tankarna. Man försöker även jobba med sammanhållningen genom att göra gemensamma saker, exempelvis kräftfiske, studieresor
och måltider inför högtider m m.
Samarbetet har fungerat bra med Motala kommun som man har mycket kontakter
med. Allt bygger på kontakter, menar Kjell Karlsson, som hade många sådana när
han anställdes. Men det viktigt för sociala företag att man bygger upp sitt kontaktnät. Samarbetet har fungerat bra även med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det blir mer och mer samarbete med parterna och förståelsen för varandra
ökar också, i synnerhet för att det tar tid för föreningen att bygga upp sin verksamhet och deltagarnas kompetens.
71
Det finns flera visioner för hur framtiden kan gestalta sig för föreningen. En sådan
vision är att kunna ta över fler lokaler i Borensberg för att bygga vidare på en mötesplats över generationsgränserna. Tankar finns även om att de nya lokalerna ska
kunna innehålla sådant som riktar sig främst till ungdomar med skejthall, klättervägg, samlingslokaler, gemensamma föreningslokaler m.m. Idag får man förfrågningar från olika föreningar m fl om t ex keramikkurser och annat som man inte
kan tillgodose. Förhoppningen är att föreningen kan växa med nya lokaler och
därmed också kunna tillmötesgå sådana förfrågningar.
En annan önskan är att BFT kunde ta över kommunens s k fixartjänster i Borensberg med omnejd. Idag är man ute och tillhandahåller hushållsnära tjänster och
det skulle vara möjligt att också tillhandahålla fixartjänsterna.
4.1.4 Kooperativet Grenverket i Motala
Faktaruta – läs mer på www.grenverket.org
Företagets namn: Kooperativet Grenverket, kallat Grenverket
Juridisk form: Ekonomisk förening
Antalet anställda: 1 anställd från 1 april 2010 och ytterligare några som är anställda
av Motala kommun
Antalet deltagare 20 mars 2010: 20 deltagare och 1 anställd
Startår: startade i oktober 2007
Verksamheter: I Utelaget jobbar man mestadels med trädgårdsarbete, trädfällning,
snöröjning etc. Det kompletteras med sömnad, lokalvård, fönsterputsning och caférörelse på fem platser i Motala samt med hushållsnära tjänster
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: 1,2 miljoner, varav övriga intäkter ca 200.000 kr
Vinst efter skatt 2009: - 9.800 kr (båda uppgifterna preliminära (bokslutet inte klart
än)
Verksamheten
Grenverket är sedan starten kopplad till Samordningsförbundet för MotalaVadstena. Redan när förbundets s k Basverksamhet, som är en arbetsträningsplats,
kom igång 2006 fanns tankar om att starta ett arbetskooperativ. Allt eftersom
Basverksamheten utvecklades och man började få intäkter för olika uppdrag blev
personalen mer och mer sugna på att komma igång med ett kooperativ. Under
2007 började så arbetet med att starta Grenverket med allt ifrån att få ihop en styrelse till att bilda den ekonomiska föreningen och i slutet på oktober var allt på
plats. Från början hade man gemensamma lokaler med Basverksamheten, men
under de senaste åren har verksamheten utvecklats så att kontorsdelen flyttat ut,
det finns en hemvist för personalen på ett annat ställe och man bedriver verksamhet i fem olika caféer med anknytning till kommunen.
Under tiden har också verksamheten utvecklats en del. Man har sysslat med varierande trädgårdsarbete respektive snöskottning beroende på säsong. Annan service
som måleri och snickeri, men man har ingen anställd med formell utbildning så
vid varje förfrågan får man fundera på om man klarar av uppdragen. Men det
finns även inre skötsel som sömnad, fönsterputsning, lokalvård och flyttstädning72
ar. Man har fått uppdrag från en del bostadsrättsföreningar och från kommunen
när det gäller t ex textila jobb som gardiner, lampor m m. Föreningen riktar sig
även till privatpersoner och erbjuder hushållsnära tjänster. Det kan föreningen
göra sedan juni 2009, när det inte längre utgår några bidrag från kommunen till
verksamheten. Avsikten är ju inte att konkurrera med befintliga företag utan att
vara ett komplement till andra serviceföretag.
Föreningen har vuxit i samband med att man fått utöka caféverksamheten den
senaste tiden. Kooperativet driver sedan tidigare socialförvaltningens kafeteria.
Men under 2009 fick Grenverket i uppdraget att driva caféverksamhet på fyra
skolor i Motala (Marieberg, Skolgårda, Södra och Zederslund).
Verksamhetsinriktningen är att erbjuda kompetensutveckling och arbete till personer som varit långtidsarbetslösa. Bedömningen är att de kvinnor som deltar i
verksamheten är mer beredda att gå in på traditionellt manliga områden och har i
den meningen ett ”bredare” intresse än många män som deltar. De senare vill inte
gärna jobba med städning och i caféerna. De 20 deltagarna är könsmässigt väl
blandad grupp, där antalet kvinnor ökat den senaste tiden.
Storleksmässigt är det en ganska lagom omfattning på föreningens verksamhet,
men det är ingen absolut gräns för hur stora man kan bli. Det går ju att dela in
verksamheten i olika grenar men olika verksamheter. Så tänkte man när man startade och det gav också upphov till namnet – Grenverket.
Fortfarande finns man delvis i samma lokaler som Samordningsförbundet, men
man söker nu efter en lokal där man kan samla verksamheten. Om man har det
kan man förstärka ambitionerna att jobba mer med träffar för alla anställda och
deltagare, vilket upplevs som viktigt för såväl verksamhetens utveckling som deltagarnas utveckling. Regelbundna träffar är jätteviktiga och att arbeta med attityder hos deltagarna och bryta med invant tänkande är en stor del, berättar Kerstin
Andersson som är verksamhetsansvarig.
Integrationen med förbundets verksamhet är relativt stor med personer som är
anställda inom förbundet (och kommunen). Men ambitionen är att under 2010 ta
itu med det så att kooperativet stegvis tar över ansvaret för sin personal. Från 1
april 2010 har kooperativet fått sin första anställda. Handledarna är fortfarande
anställda av Motala kommun och Samordningsförbundet står för en stor del av
lönekostnaderna. Men för en del av handledarnas arbete fakturerar förbundet kooperativet.
Deltagarna kommer också i hög grad från Basverksamheten och gör praktik hos
Grenverket som kan leda fram till en anställning. Bidragen från förbundet har
dock fasats ut och idag står Grenverket på egna ben, även om stöttningen är betydelsefull från förbundets sida. I styrelsen sitter samordningsförbundets samordnare och i övrigt består styrelsen av personer som är väl förtrogna med kommunen
och dess näringsliv; bland annat den f d kommunchefen i Motala.
Samverkan sker regelbundet med, förutom förbundet, även med kommunen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. De senare när man följer upp personer
på praktik och med utvecklingsanställningar.
73
En drivande kraft är Kerstin Andersson som varit med från starten. Kerstin berättar att man har kommit igång bra, men att man skulle önska sig att få mer uppdrag
från företag. Också legoarbeten skulle passa bra in i verksamheten, särskilt under
vinterhalvåret. Förhoppningen är också att kunna bedriva personaluthyrning på
sikt, men det är inte igång än. De priser man tar ut av kunderna är satta för att inte
snedvrida konkurrensen med andra företag. Man tar till exempel, 250 kronor inkl
moms vid enstaka uppdrag. Till det kommer resekostnader. Alla större arbeten
görs till ett fast pris som kooperativet lämnar. Kooperativet är självklart intresserade av att skaffa sig en fast kundkrets med regelbundna uppdrag som gräsklippning, städning och vintertid snöröjning.
För 2010 finns det många utvecklingspunkter att ta tag i. Man har gjort en handlingsplan för det som ska hända. En del av framtidsplanerna handlar således om
att skaffa nya lokaler, men utöver den buss man disponerar behövs det fler fordon,
dels en pick-up och dels en vanlig bil. Personalfrågorna ska lösas och mer är på
gång!
4.1.5 Koop S i Linköping
Faktaruta – läs mer på www.koops.se
Företagets namn: Arbetskooperativet i Skäggetorp, kallat Koop S
Juridisk form: Ekonomisk förening
Antalet anställda: 5 personer, både kvinnor och män
Antalet deltagare 20 mars 2010: 9 deltagare och 5 anställda
Startår: startade i januari 2009
Verksamheter: har flera verksamheter med byggnation (murning, målning m.m.),
caféverksamhet, har uppdrag att sköta tvättstugor, syateljé och öppen systuga,
barngruppsverksamhet, uthyrning av lokaler m.m.
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: 1,7 miljoner kronor
Vinst efter skatt 2009: - 97.491 kronor (OBS! gäller för 1,5 år)
Verksamheten
Koop S har varit igång snart 1,5 år och mycket har hänt sedan starten. Tillkomsten
kan härledas ur flera olika sammanhang. Före starten diskuterade bland annat
Bona folkhögskola, representanter för kyrkan, ABF m fl att det behövdes ett kooperativ i Skäggetorp. Samtidigt startade Linköpings kommun projekt med Stadsdelsutveckling och också i projektet Tänk om ville man starta ett arbetskooperativ.
Tankarna sammanföll och på det viset kom det att starta ett kooperativ i Skäggetorp. En tjänst som arbetsledare utannonserades och den tjänsten började Malena
Storm på i januari 2009. Idag tituleras Malena verksamhetschef som stämmer
bättre med uppdragets karaktär.
Malena berättar om kooperativets första 1,5 år och kan konstatera att det hänt en
hel del. Idag är det fem anställda. Den senast anställda börjar i maj. Men det krävs
mer personal egentligen, främst på den administrativa sidan och Malenas erfarenheter visar att det inte går att vara ensam verksamhetsledare och ha ansvar för all
74
administration, jobba med ledning av verksamheten och samtidigt coacha anställda och deltagare. Det blir helt enkelt för mycket, något som Malena Storm tagit
upp med styrelsen, men där det ännu inte blivit någon förändring. Det blir mycket
möten med deltagare, samarbetsparter, kunder m fl som också tar mycket tid.
En hel del jobb har kommit till kooperativet. Senast har man fått ett uppdrag att
sköta tvättstugor inom Skattegården, något som lett till att en deltagare kan anställas. På gång är också ett annat projekt där ersättningen uppgår till 100 000 kronor
som gör att en av handledarna, Sven-Erik, kan leda en grupp på fem arbetslösa
ungdomar från området. Annars finns det en del besvikelser från personalen när
det gäller uteblivna arbetstillfällen. Det skulle kunna gå att samla mer av kommunens och bolagens uppdrag i Skäggetorp och ge en del av dem till kooperativet,
menar personalen. Resultatmässigt har det första verksamhetsåret som omfattar
sista halvåret 2008 och 2009 resulterat i ett minus på 97 000 kronor.
Ett uppdrag som återkommer i sommar är kaféverksamheten vid Malfors i
Ljungsbro, som kooperativet får driva för andra sommaren i rad. Det ger sysselsättning åt 7 personer, varav två kockar och en person som sköter ett närbeläget
galleri. Sedan tidigare driver föreningen Café 65-an i området och nu är det aktuellt föreningen tar över Verdandis verksamhet med bland annat matlagning och
matdistribution. Föreningen tar även över Verdandis personal.
De verksamheter som bedrivs utgår från deltagarnas kompetens och intresse. Om
man får kompetenta deltagare kan man bygga upp nya verksamheter. Så har t ex
skett med syateljén. Samtidigt har många av deltagarna varit i ett utanförskap under många år. Många är invandrare och saknar utbildning och/eller yrkeserfarenhet. Därför är många som kommer till verksamheten mest i behov av rehabilitering och skolning, vilket gör det svårare att klara att ta nya uppdrag samtidigt som
det blir väl mycket arbete med grundläggande problem. Idealt skulle det vara så,
menar personalen, att man fick deltagare som var s k job ready, d v s i stort sett
klara för arbetsmarknaden. Då kan handledarna bli handledare och inte de som
utför uppdragen. Men så är det inte idag och det påverkar vad som är möjligt att
göra. Men man försöker också utbilda och investera i de personer som kommer till
verksamheten så att de ska kunna bli anställningsbara. När man får deltagare som
inte är redo för jobb än, betyder det att man bara kan ta emot några deltagare per
handledare. Det begränsar i sin tur vilka arbeten som kooperativet kan ta sig an.
En annan begränsning är att vissa deltagare bara får 3 månaders praktik och det är
alldeles för kort tid om man inte varit inne på arbetsmarknaden tidigare. I något
fall har man lyckats få till förlängningar, men oftast är tiden för knapp. Det tar
kanske tre månader innan man ser vilken kapacitet och vilka förutsättningar deltagarna har. Nu har man fått in deltagare från arbetsförmedlingen som är i fas 3 och
de kan ju delta upp till två år.
Annars konstaterar man att personer växer i takt med att man får lära sig mer och
delta i aktiviteterna. Inte minst har det handlat om att stärka kvinnors kunnande
och ställning. Alla får inte jobb i föreningen, men flera har slussats vidare till
andra verksamheter och arbete. I något fall har man tvingats säga upp en anställd,
när det inte fungerade så bra.
75
På sikt kan det bli jättebra, menar Malena Storm. Men det skulle behövas två
verksamhetsledare för att klara allt jobb i början och det skulle vara motiverat att
kommunen stoppar in mer pengar i projektet. Vi fungerar bra ihop och trivs med
varandra, säger personalen.
Styrelsen bestod ursprungligen av personer som var aktiva i Skäggetorp. Men nu
har det förändrats och idag är styrelsen inte lika aktiv längre. Styrelsen behöver
tydligare arbeta med framtidsfrågorna och hur verksamheten ska drivas, framgår
av berättelserna.
Drömmen för personalen är att få flytta till bättre lokaler. De nuvarande ligger
avsides och är små och inte särskilt funktionella, rent av den fulaste miljön i området. Att istället få vara en del av det diskuterade Allaktivitetshuset i Skäggetorp
skulle förbättra förutsättningarna mycket, tror personalen. Föreningen skulle även
kunna ta hand om projektledarfunktionen för ett sådant föreningshus tills föreningslivet och deltagarna själva är kapabla att driva verksamheten. I Skäggetorp
finns många olika nationaliteter, men få av dem har genuina erfarenheter av att
bedriva föreningsverksamhet i en mångkulturell miljö. Där skulle Koop S kunna
göra en insats, menar Malena Storm.
Att vara verksam i Skäggetorp innebär mycket samarbete med alla möjliga parter:
AF, FK, kommunens olika verksamheter, landstinget, projekt och föreningar. Det
har fungerat bra och verksamheten har ett gott renommé, där alla gjort bra ifrån
sig. Samtidigt är det inte alla företag och kunder som uppskattar att kooperativets
personal och deltagare kommer från en mångkulturell miljö. Det finns lite av ett
attitydproblem från vissa kunder och man menar att trots att man gör ett fullgott
jobb, så blir man mer ifrågasatt för sin kompetens. Detta och annat har bidragit till
att föreningen är mer tveksam till att ha privatpersoner som kunder.
Under sommaren 2010 har dessvärre föreningen lämnat in sin konkursanmälan.
Konkursförvaltaren m fl undersöker möjligheten att starta om verksamheten i någon form.
76
4.1.6 Arbetskooperativet Ryd, Linköping
Faktaruta
Företagets namn: Arbetskooperativet Ryd, förkortat AKR
Juridisk form: Ekonomisk förening
Antalet anställda: 10 personer (8 män, 2 kvinnor), 3 tjänster delas med Ett Aktivt Ryd
IF
Antalet deltagare 18 april 2010: 15 deltagare och 10 anställda, 30 % av deltagarna har
invandrarbakgrund och av de 25 som är verksamma är 30 % kvinnor
Startår: 2009 (drevs som projekt trekvarts år innan starten den 1 juli 2009)
Verksamheter: varierande uppgifter som målning, snickeri, trädgårdsarbete,
flyttuppdrag och städning m.m.
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: ca 500.000 i försäljning och därutöver intäkter i
form av bidrag för tjänster m.m.
Vinst efter skatt 2009: ca 70.000 kronor
Verksamheten
Under 2006 startades ett projekt med att bilda en idrottsförening i Ryd. Det var ett
led i en stadsdelsutveckling i Linköping. Föreningen fick namnet Ett Aktivt Ryd
IF och etablerades i lokaler i Ryds Centrum för att skapa bättre förutsättningar för
människors aktiva liv i stadsdelen.
Ur föreningen Ett Aktivt Ryd skapades så småningom förutsättningarna för att
också bilda ett arbetskooperativ. Eldsjälen Christer Johnsson berättar att man såg
att de personer som läste SFI i projektets lokaler och andra man träffade hade för
lite att göra. Man började ta kontakter med bland annat bostadsföretaget Graflunds. Christer hade genom projektet också kontakt med Kjell Eriksson på Coompanion, som var den som föreslog att man skulle bilda ett arbetskooperativ. Men
Christer var tveksam och säger att han inte förstod vitsen med det. Först fjärde
gången förslaget kom upp nappade Christer på att dra igång ett arbetskooperativ.
Kontakter togs med Skatteverket om det var möjligt att prova att först jobba via
föreningen Ett Aktivt Ryd och när man fick klartecken drogs försöket igång hösten 2008. Man fick direkt möjlighet att måla om 16 studierum och därmed kunde
verksamheten dra igång snabbt. När det därefter fyllt på med fler liknande uppdrag bestämde man sig för våren 2009 att bilda ett arbetskooperativ. Den 1 juli
2009 startade man ”på riktigt” och hade då etablerat ett samarbete med Studentbostäder och Stångåstaden i området.
Om starten säger Christer Johnsson att det förmodligen är det bästa sättet att starta, nämligen att få göra det på försök eller som projekt för att etablera kontakter
och komma igång. Kontakterna inom föreningen Ett Aktivt Ryd var också värdefulla. Både personal och lokaler delas i viss utsträckning av de bägge verksamheterna. Det har varit ganska smärtfritt och fungerat jättebra, är Christers omdöme.
Verksamheterna har utökats från måleri, tapetsering, snickeri till flyttservice, lokalvård trädgårdsskötsel m m. Under våren 2010 har det varit mycket arbete med
77
trädgårdsskötsel som trädfällning, träd- och buskbeskärning och göra uppsnyggningar i trädgårdar.
För att ha varit igång så kort tid så har man fått en bra start enligt arbetskooperativets egen bedömning. Hösten 2009 var det svagare tillströmning av jobb och vinterperioden har varit tuff. Men våren 2010 kommer att bli bra, säger Christer
Johnsson. Arbetskooperativet är i färd med att anställa fler personer bland annat
för att hjälpa till med administrationen inkl fakturering m m. Det är viktigt att
frigöra verksamhetsansvarigs tid för att kunna vara ute och jaga jobb. Det finns
också hopp om att det blir mer jobb bl.a. åt Stångåstaden och Studentbostäder,
som både föreningen Ett Aktivt Ryd och AKR samarbetar intimt med. Men man
försöker också hitta andra nya uppgifter. En uppgift som sköts av AKR är nattvandringarna i Linköping. En anställd svarar för att jobba tillsammans med föreningarna så att nattvandringarna kommer till stånd varje helg och den anställde
jobbar även med att få in pengar till denna verksamhet.
Ekonomiskt gav det första halvåret ett bra överskott med plus på 70 000 kronor.
Försäljning av platser samt försäljning av varor och tjänster är tillsammans med
lönebidrag största inkomstkällorna. Ekonomin är av allt att döma alltid aktuell när
man jobbar i ett arbetskooperativ. På frågan om vad som kunde bidragit till en
enklare start, får vi till svar att ett startbidrag/lån som kunde betalas tillbaka hade
varit bra.
AKR har inget problem att få nya deltagare till verksamheten. Såväl Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan som Jobbtorget (Linköpings kommun) ringer och
frågar om man kan skicka fler personer till arbetskooperativet. Alla som kommer
får en introduktionstid på tre månader, även de som anställs. Blir det problem,
börjar vi om, berättar Christer Johnsson. Det har bara hänt att en person lämnat
verksamheten. Däremot klarar man inte att anställa alla deltagare. Nu finns det ett
slags väntelista på människor som man eventuellt kan ta emot framöver.
Kooperativet lägger mycket tid på information till alla i verksamheten. Man har
ofta möten. Man skiljer inte på anställda och deltagare. Man betonar vikten av att
man kommer i tid till jobbet, men däremot kan man jobba på beting, så man kan
gå hem när man är färdig med sina uppdrag.
Det finns förmodligen ingen gräns för hur stora man kan bli, menar Christer
Johnsson. Det handlar mer om lokalerna och att man kan vara kvar i dem. Ambitionen i framtiden är att växa, sakta men säkert bygga upp verksamheterna med
dess olika grenar som trädgård, måleri, snickeri blir självgående. Man vill anställa
fler, men för det ska bli möjligt måste intäkterna öka. Det finns både ambitioner
och entusiasm inför framtiden!
Samtidigt handlar det mycket om att tänka sig för vad man kan gå in i och vilka
investeringar som man kan göra. Man har t ex behov av att skaffa både en bil och
en lastbil för att kunna ta uppdrag.
Något som fungerat smidigt är arbetet med styrelsen. Christer har tre styrelseledamöter – en från kommunen, en politiker och en från näringslivet. Man träffas
ungefär var 6:e vecka och stämmer av aktuella frågor, oftast tar inte mötena ens
78
en timme. Sedan sköter Christer Johnsson driften av företaget och har delegation
på att göra investeringar upp till en viss nivå.
Christer Johnsson framhåller att alla som kommer till verksamheten har en ”ryggsäck”. En del har varit drabbade av psykisk ohälsa, andra har fysiska problem som
ryggbesvär, åter andra har varit i missbruk, är dyslektiker eller har varit långtidsarbetslösa. Fyra av deltagarna har varit borta från arbetsmarknaden mellan 5-7 år.
Men Christer ser hur de tar för sig mer och mer och om man låter personer växa in
i verksamheten, så fungerar det. Det är det fina med verksamheten att det ger
människor som annars inte skulle få chansen en möjlighet att börja arbeta igen,
slutar Christer Johnsson.
4.1.7 Kooperativet Optima i Norrköping
Faktaruta – läs mer på www.kooptima.se
Företagets namn: Kooperativet Optima i Östergötland, kallat Kooptima
Juridisk form: Ekonomisk förening
Antalet anställda: 6 personer, varav tre kvinnor.
Antalet deltagare mars 2010: 12 deltagare i Fas 2 och ca 20 deltagare i Fas 3 (med
personal 38 personer)
Startår: startade november 2007, föregicks av förstudie och projekt med EUfinansiering
Verksamheter: Kooptima bedriver verksamhet bedriver bemanningsverksamhet för
funktionshindrade, även arbetssökande som är inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantins fas 2 och fas 3 finns med i verksamheten. Det finns verksamheter där
man jobbar med IT, sömnad, trädgårdsarbete, inre fastighetsskötsel m.m.
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: ca 1,5 miljon kronor
Vinst efter skatt 2009: litet överskott 2009 (verksamhetsåret 2008 ett minus på 612
kr)
Verksamheten
Kooperativet Optima eller Kooptima som alla kallar verksamheten ligger i Norrköping, i bottenplanet på ett höghus där man har kontor, utrymmen för IT, sömnad, studiecirklar och gemensamma utrymmen. Lars Öhgren är verksamhetschef
och har varit anställd sedan hösten 2009. Lars berättar att han blev anställd bl a för
att jobbat mycket med föreningar och haft eget företag tidigare, vilket medfört att
han har mycket kontakter inte minst i Norrköping. Kontaktnätet understryks som
en framgångsfaktor för kooperativet när man raggar jobb m m.
Ägare är Handikappföreningarna i Östergötland, Synskadades Riksförbund i Östergötland, Handikappföreningarnas Samarbetsorgan i Linköping, Östergötlands
Handikappidrottsförbund samt Omsorgsgruppen i Norrköping.
Våren 2010 är sex personer anställda och majoriteten har slussats in via fas 2 respektive 3. Det är tre män och tre kvinnor anställda, när vi besöker verksamheten.
För alla anställda utgår någon form av bidrag eller anställningsstöd.
79
Grundidén för kooperativet är att bedriva bemanningsverksamhet för personer
med funktionshinder, som kan göra administrativa tjänster åt privata företag och
offentliga organisationer. Genom detta kan personer med funktionshinder slussas
ut på arbetsmarknaden.
Vid samtal med Ulf Käcker, från Omsorgsgruppen, berättar Ulf att bakgrunden till
kooperativet ursprungligen var diskussioner med en arbetsgrupp inom Länsarbetsnämnden om hur man kunde förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att komma ut i arbete. Tillsammans med Mats Linder började
Ulf diskutera vad man kunde göra för att det skulle hända mer för denna målgrupp. Det ledde fram till ett EU-projekt med först en förstudie och senare att man
kunde köra ”skarpt” med ett pilotprojekt under ett halvår. Då formades den plattform som så småningom kom att bli ett kooperativ. Det tog uppskattningsvis 1,5
år innan Kooptima bildades i november 2007. Det var en fördel att kunna hitta
formerna för samverkan med privata företag och offentliga organisationer. Projekttiden var oerhört viktig, framhåller Ulf.
Kooptima beskriver sig som länken mellan människa och företag. Det är en ambition att bedriva marknadsföring för målgruppen och det är också ett slags folkbildning, menar Ulf. Man sprider kunskaper och information i samhället om funktionshindrades möjligheter att arbeta samtidigt som man försöker stimulera även
handikapporganisationer att komma vidare i sitt arbete.
Efter propåer från Arbetsförmedlingen började man också ta emot arbetslösa personer med olika funktionshinder. Det finns fördelar med det, säger Ulf Käcker,
där man lär känna personer som senare kan bli anställda. Inom fas 2 har man två
grupper igång med totalt 12 deltagare. I fas 3 är det drygt 20 deltagare. För dem
som är i fas 2 är det planeringsmässigt lite krångligare med AF:s regler då man
inte får tydliga besked om hur länge deltagarna får vara kvar. Eftersom föreningen
behöver bidragen som utgår för arbetsträning av deltagarna och man inte kan planera hur länge var och en är kvar, blir det också osäkra ekonomiska villkor när
man ska anställa handledare för grupperna.
När det gäller föreningens ekonomi är de största intäktskällorna de bidrag man får
för de anställda och för deltagarna från Arbetsförmedlingen. Försäljningsintäkterna för det som tillverkas är minimala och pengarna går i stort sett till att köpa in
mer material.
För verksamhetens utveckling i framtiden finns det flera utvecklingslinjer. En
viktig förutsättning för att verksamheten ska kunna växa är att kooperativet kan
hitta nya lokaler, eftersom man vuxit ur de nuvarande lokalerna. – Det är nyckeln
till att kunna utvecklas, säger Lars Öhgren. Idag bedrivs också delar av verksamheten i andra lokaler. Man bakar t ex i ett lånat kök. Lokalerna är också begränsade när det gäller att utveckla sömnad, där man stickar, virkar och syr upp olika
saker till exempel till möbler, dukar, förkläden, väskor m.m. Andra delar av verksamheten är förlagda till Leonardsberg och består i att man sköter trädgårdsodlingar och utemiljö åt ett gruppboende. Men en del jobb har också gjorts i lokalerna. Tre personer inom FAS 3 är f n också utlokaliserade till Missmyra, som ligger
i Åtvidabergs kommun. Missmyra-Risten Resurscentrum är medlem i Kooptima.
80
De nya lokaler man söker ska helst innehålla en verkstad så deltagarna kan arbeta
mer handgripligen eller fysiskt, som Lars säger. En reparationsverkstad för cyklar
och möjlighet att arbeta med båtprojekt finns också med som utvecklingsidéer.
Men lokalerna ska också kunna ge möjligheter till studiecirklar, målning och yoga
m m.
En annan viktig del av den kommande utvecklingen är att Kooptima tänker etablera sig i Linköping. Föreningen har träffat kommunen och Arbetsförmedlingen
som önskat att man också öppnar ett kontor i Linköping och de ställer lokaler till
förfogande. Det betyder också att det blir fler anställda.
Också andra samverkanspartners hör av sig med idéer om hur verksamheten kan
utvecklas. En sådan är att öppna kafé i ett f d sjukhem och man spånar ofta om
saker som skulle kunna innebära både arbete/sysselsättning åt deltagarna och vinster för samhället. Deltagarnas idéer kan också medverka till att verksamheten kan
växa. En av deltagarna i FAS 3 arbetar för närvarande med att etablera en verksamhet som handlar om vården av strokepatienter. Om det slår väl ut kan det leda
till en anställning och ytterligare en verksamhetsgren inom kooperativet. Ambitioner finns att växa i hela Östergötland och att anställa fler personer.
Kooptima är som framgått en förening som är i utveckling. Man ser mest möjligheter i framtiden men utöver en önskan om att hitta nya lokaler så önskar man
tydligare besked om deltagarna från AF och man önskar också att man själv skulle
kunna ragga praktikplatser inom Norrköpings kommuns verksamheter. Idag måste
allt gå genom handläggare på kommunen.
4.1.8 Cityfiske i Norrköping
Faktaruta – läs mer på www.cityfiskeinorrkoping.com
Företagets namn: Cityfiske i Norrköping
Juridisk form: Ideell förening
Antalet anställda: 2 heltidsarbetande och fr o m maj 2010 ytterligare en person (alla
män)
Antalet deltagare 2010: i regel 1-2 deltagare, 2-3 feriearbetande och 3 anställda
Startår: startade 2002 som ekonomisk förening
Verksamheter: som namnet visar bedrivs fiskeverksamhet i centrala Norrköping,
vilket också inkluderar sociala aktiviteter och kaféverksamhet
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: drygt 1 miljon i intäkter, varav 608 471 försäljning
Vinst efter skatt 2009: 110 523
Verksamheten
Cityfisket har en lång historia som går tillbaka till 1990-talets mitt, som påbörjades av ett gäng entusiastiska fiskare som ville utveckla fisket i centrala Norrköping. I inledning av 2000-talet fick man stöd och hjälp av Norrköpingspolitikerna
Kjell Norberg och Jan-Olov Johnson att bilda den ekonomiska föreningen Cityfisket, som ägde rum 2002. Den senare är i fram till årsmötet 2010 ordförande i fö81
reningen. Sedan några år är föreningen ombildad till ideell förening och den gamla ekonomiska föreningen avvecklad.
Det har tagit några år att få struktur i verksamheten och ordning på ekonomin,
berättar eldsjälen och verksamhetsledaren Kenneth Israelsson. Verksamheten har
ett litet eget kapital nu och de senaste åren har gett ett visst överskott. Det behövs
också, berättar Kenneth, vi kastar ju bokstavligen pengarna i sjön! Det Kenneth
syftar på är den omfattande inplanteringen av fisk, som sker genom utsättning av
smolt för lax, öring, regnbågsforell och gös. Det kostar mycket pengar varje år,
men som är nödvändigt för att få ett välrenommerat fiske i Norrköping. Och det
har man lyckats med! På nationella fångstlistor som publiceras varje år brukar
Cityfisket vara representerat högt upp och det kanske bästa fisket när det gäller
havsöring.
Under 2010 utökas antalet anställda från 2 till 3, samtliga är bidragsanställningar.
Under årens lopp har 40-50 personer haft kortare eller längre arbets- och praktikperioder i föreningen. Men utöver de anställda bedrivs en omfattande ideell verksamhet i föreningen. Ett exempel på ideell verksamhet är att de sex till åtta tillsynsmän som bedriver tillsyn av fiskevårdsområdet och ser till att regelverk m m
följs jobbar ideellt. Ett annat exempel är arbetet med att ha öppet i den lilla stugan, där man säljer fiskekort och har servering året runt. Kaféet är en social samlingspunkt invid Strömmen, belägen vid Gamla Rådstugugatan, där många människor passerar dagligen. Föreningens kontor ligger inte långt från denna plats.
Man har ett bra samarbete med kommunen och Arbetsförmedlingen, men pekar på
att regelverket med många, korta placeringar vid Cityfisket inte är ändamålsenligt.
Det blir väldigt jobbigt. Deltagarna hinner knappt lära känna verksamheten och
sedan slutar man. Verksamheten skiljer sig också mycket åt under olika delar av
fiskesäsongen. Helst hade man önskat ha deltagare som stannade längre i verksamheten och lärt sig arbetet. Föreningen tar också emot praktikanter från olika
gymnasieskolor i landet som har en fiskeprofil.
Verksamheten har en klar social profil med mycket ideell verksamhet, kaféet som
samlingspunkt och man driver också ett mycket omfattande skolfiske. Nära 1 000
ungdomar har deltagit i föreningens skol- och ungdomsfiske under 2009. Det bidrar förhoppningsvis till ett växande intresse för fiske och att fler flickor/kvinnor
blir intresserade. Idag är det övervägande män som bedriver fiske.
Cityfisket arrangerar också andra aktiviteter för olika organisationer. Till aktiviteterna hör fiskepremiären som alltid lockar mycket folk och Strömmens dag, där
man också sätter ut fisk och har andra inslag, lockar också mycket folk. Föreningen medverkar vid Augustifestivalen m m. Man har vidare en hel del studiebesök
och en växande del är också att arrangera fiske för företag och organisationer. Det
ger också bra bidrag till verksamheten och möjligtvis också nya sponsorer. Sponsorer är viktiga för verksamheten och man redan bidrag från bl.a. Holmen, men
man har lanserat en ny kampanj för att få fler sponsorer. Projektet kallas ”10 000
kronorsfrågan”.
Intresset för Cityfisket i Norrköping verkar också bli större. Ett exempel är att
försäljningen av dagskort ökat med 167 procent de senaste åren. Cityfisket är ock82
så en viktig del i en växande upplevelseturism och Kenneth, Jocke och Fredde
som är på plats vid besöket berättar att 80 procent av dagskorten säljs till personer
som kommer utifrån. Turismen kommer med all säkerhet att fortsätta att växa med
det finns det förhoppningsvis större möjligheter att anställa och sysselsätta fler vid
Cityfisket. Man har sedan tidigare avtal med flera hotell och föreningen marknadsför verksamheten på olika sätt bl.a. genom deltagande på mässor.
Det finns också visioner och konkreta planer för hur verksamheten kan utvecklas.
Det nuvarande fiskeområdet kan utökas genom att fler fisketrappor gör det möjligt
för fisken att vandra högre upp i Motala Ström. En utredning har nyligen genomförts bl a med stöd av Regionförbundet Östsam och den visar på en rad utvecklingsmöjligheter, inte minst förutsättningar att ha egen fiskeodling som skulle
kunna spara mycket pengar för föreningen. Till visionen hör även att bygga en
större lokal i direkt anslutning till Strömmen. Och naturligtvis vill föreningen på
sikt kunna stå på egna ben utan att vara beroende av pengar från kommunen.
Verksamheten utvecklas hela tiden och man försöker jobba med marknadsföring
via internet och den egna hemsidan. Man har infört sms-betalning för dagskort,
vilket kommer att förenklar för de som vill fiska.
Det finns också några möjliga hot. Ett sådant är naturligtvis ekonomin. Föreningen är beroende av stöd från kommunen och i den lågkonjunktur som varit har diskussioner först om att halvera bidragen till föreningen (nu uppgår dessa till ca
300.000 kr/år). Dess bättre blev det inte så och föreningen har ett gott samarbete
med Kultur och Fritid som man har treårsavtal med, Gatu och Park, Upptäck
Norrköping m fl. Detsamma gäller samarbetet med massmedia.
Ett annat hot är planerna från HSB att bygga lägenheter just på den plats där kaféet är beläget. Att vara inhyst i bottenvåningen på en fastighet eller flytta till
Strömsholmen är inga bra alternativ för föreningen, menar Kenneth Israelsson.
Mycket av den sociala prägeln på verksamheten skulle försvinna och verksamheten riskerar att bli mer undanskymd.
83
4.1.9 Kooptjänst
Faktaruta – läs mer på www.kooptjanst.se
Företagets namn: Kooperativtjänst K ekonomisk förening, kallat Kooptjänst
Juridisk form: Ekonomisk förening
Verksamhet i Finspång, Linköping, Kinda, Åby och Vingåker
Antalet anställda: 3 anställd i Finspång, 2 i Kinda. en i Berga
Antalet deltagare mars 2010: 25 deltagare inom Tradera, Gränden och Metallen och
ytterligare 19 deltagare inom Hans & Greta, Linköping 20, Kinda 15 och Vingåker 14
Startår: projekt sedan november 2008 som pågår i tre år
Verksamheter: Kooptjänst Finspång: Nätförsäljning, landskapsvård, städning, flytthjälp, butik för second
hand (Gränden), data, uthyrning, snickeri. Hans & Greta säljer barnkläder och leksaker
Linköping, Loppis, städ- och flytt, trädgård, fastighetsservice, bokföring, mm
Kinda; Trädgård, städ- och flytt, café, entreprenadverksamhet, snickeri m.m
Vingåker: småskalig produktion, loppis, hundpassning, städ- och flytt, skogsarbeten mm
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: projektets intäkter 2009 uppgick till 235.000
kronor
Vinst efter skatt 2009: 200.000 kronor
Verksamheten - Kooptjänst
Kooptjänst startade under 2008 för att stödja arbetskooperativ och sociala företag.
Det kan man göra genom att erbjuda en rad administrativa tjänster och sköta administration, ledning, ekonomi, personalfrågor, utbildning och kompetensutveckling. Men man kan också bidra genom att förvalta kooperativs fastigheter och
egendom. Vidare stöttar man och kan vara en aktiv part när något arbetskooperativ ska börja. Det finns också möjligheter att samverka kring upphandlingar, inköp
och marknadsföring. Det finns också möjlighet att vara en del av Kooptjänstkoncernen som ett kostnadsställe. Vilken väg de lokala sociala företagen/arbetskooperativen väljer efter projekttiden slut är en helt öppen fråga.
Som verksamheten antyder kan Kooptjänst vara en paraplyorganisation för kooperativ i regionen. Det kan liknas vid de konsortier som byggts upp bl a i Göteborg
för att avlasta kooperativen tunga administrativa funktioner, men framför allt att
det finns en organisation som kan hjälpa nystartade kooperativ att komma igång.
Kooptjänst har ett nära samarbete med projekt Orangeriet.
Här har vi valt att skildra verksamheten i Finspång. Projekt Orangeriet i sin helhet
skildras i kommande avsnitt.
Verksamheten i Finspång
I Finspång finns det flera verksamhetsdelar som ingår i Kooptjänst och projekt
Orangeriet – de delas av Kooptjänst in i fyra kostnadsställen och alla delar har
möjlighet att efter projekttiden bli självständiga kooperativ alternativt att några
84
eller alla delar bildar ett gemensamt kooperativ eller även i fortsättningen ingå i
Kooptjänst som en del av koncernen
Tradera, Gränden och Metallen
Projektet startades hösten 2008 och handlade initialt om att få struktur på verksamheten. Det tog lång tid att komma igång, berättar projektledarna Janne Sixtensson och Lena Gjein, när vi träffar dem i lokalerna på Metallen i Finspång. Det
handlade bland annat om att få deltagare till verksamheten. En del av deltagarna
hade t ex inte så positiva erfarenheter av andra projekt och det var besvärligt att få
ut rätt information till alla om vad projektet gick ut på.
Men från och med våren 2009 har verksamheten rullat på och med Kooptjänst har
börjat få in intäkter på en rad olika aktiviteter. En sådan är att bedriva nätauktioner på Tradera, som omsätter ganska mycket pengar varje månad och är ett kostnadsställe. En annan är att projektet startat en butik för second handförsäljning,
kallad Gränden, som är det andra kostnadsstället och som ligger mitt i Finspång.
Det tredje kostnadsstället ligger i Metallen. Med utgångspunkt från dessa lokaler
bedrivs en rad aktiviteter, varav ett är att bedriva landskapsvård. Uppdragen
kommer från både privatpersoner och kommunen. I Metallen har även startat med
hushållsnära tjänster med städning, något som man även utför åt t ex kommunen.
En del snickeriarbeten gör man åt föreningar och privatpersoner och då använder
man lokaler som kommunen har på sitt Arbetsmarknadscentrum. En hel del
flyttuppdrag har det blivit åt industrier, privatpersoner, kommunen och kommunens bostadsföretag. Flyttuppdragen står för ungefär 35 procent av intäkterna,
landskapsvården ca 30 %, städning 20 % och snickeri 15 %.
Det finns också andra aktiviteter som inte kommit igång riktigt än, berättar Janne
och Lena. Det handlar om data och uthyrning av personal, som förhoppningsvis
kommer igång den närmaste tiden. Nu vi träffas är det 1,5 år kvar på projekttiden
och uppbyggandet av ett socialt företag/arbetskooperativ sker parallellt med verksamheten i projektet. Redan från början har projektet syftat till att använda arbetskooperativ som modell för att ge människor möjlighet till arbete och egen försörjning.
En stor intäktskälla och aktivitet är att projektet har 25 deltagare, många som är i
AF: s fas 3 och det ger rätt stora intäkter. Innan hela offentliga medfinansieringen
är uppfylld så måste den kvoten fyllas först innan den finansieringen kan gå in i
arbetskooperativet. Lena är anställd och finansierad av projektet, medan Janne gör
90 % av sin arbetstid i projektet, men finansieringen kommer från Finspångs
kommun som en del av projektfinansieringen.
Det är som framgått många verksamheter i uppbyggandet av kooperativet. Alla
verksamheter passar till både män och kvinnor, men människor väljer ofta traditionellt, berättar projektledarna. På det sättet blir män överrepresenterade när det
gäller landskapsvård, data, snickeri, medan kvinnor på motsvarande sätt är överrepresenterade när det gäller städning, nätförsäljning och butiksarbete.
Projektet och arbetskooperativet har nu etablerats och jobbat upp mycket bra samarbete med FK, AF och kommunen. Man har fått till en bra dialog med företagsföreningen och man försöker utveckla samarbetet med företagen bl a genom träffar.
85
Vi har en bra stämning och sammanhållning här, berättar Janne Sixtensson och
Lena Gjein. Vi kämpar på och folk bryr sig om varandra. De flesta deltagarna
förstår att det krävs mycket om man ska lyckas med företagandet, något som
ibland kräver tuffa och långa dagar, fortsätter projektledarna. Föreläsningar har
genomförts om att starta företag och vad som krävs för att lyckas. Här finns möjligheter för deltagarna att prova egna idéer som kan leda till verksamhet inom
projektet eller egna affärsmöjligheter. Men samtidigt går inte allt att testa inom
projektet t ex om det krävs mycket investeringar för att komma igång.
Det framgår också att det finns mycket framtidstro och en hel del investeras för att
det blivande kooperativet ska kunna få fler intäktskällor och mer inkomster. Man
utbildar t ex ett antal personer så man får städcertifikat. Då blir det lättare att
marknadsföra lokalvårdsdelen. Man utbildar andra när det gäller trädbeskärning,
så man kan ta den typen av uppdrag åt privatpersoner m fl. Det är aktuellt med
saneringsutbildning och man diskuterar att hjälpa deltagarna med körkortsutbildning, eftersom uppdragen kan komma från alla delar av kommunen. Över huvud
taget framgår att, verksamhetsledarna ser möjligheter i att ta tillvara och bygga på
den kompetens som deltagarna har. Det kan ge nya uppdrag imorgon.
Det kommer att hända mycket under resten av projekttiden, det är Janne och Lena
övertygade om. Intäkterna börjar bli så bra så att det kan bli fråga om fler anställningar framöver. Om några år har vi nog en städavdelning, 3-4 anställda i butiken
i Gränden och med nätförsäljning, kanske någon på transportsidan, spekulerar de
i. Samarbete med den andra verksamhetsdelen – Hans & Greta – som också bedriver second handförsäljning. Vi behöver vidare höja statusen på verksamheten,
säger Janne.
Sedan framkommer det att det givetvis finns en del som kan vara hinder för att
utveckla kooperativ via ett projekt. Ett sådant hinder är pappersexercisen och byråkratin inom ESF-projektet. Det är ner på skruv- och mutternivå, berättar Lena.
Man ska till och med ha koll på hur mycket toalettpapper som går åt! En annan
sak som rör hur projektet ska få rätt deltagare är att det borde vara lättare för de
som ingår i kommunens sysselsättningsverksamhet t ex personer med s k Offentligt skyddade anställningar att få pröva på att jobba inom den här verksamheten.
Men där sätter regelverket stopp. (Detta har dock lösts efter vårt besök). Att få ut
rätt information till privatpersoner och företag är inte heller det lättaste, menar
verksamhetsledarna. Det pratas mycket om vår verksamhet som är felaktig, fortsätter de.
Hans & Greta
Hans & Greta är namnet på en verksamhet som drivits av Finspångs kommun och
består egentligen av en second hand-butik i centrala Finspång. Verksamheten
bygger på att man tar emot och säljer begagnade kläder och leksaker. Man säljer
det som människor lämnar in och delar på förtjänsten. Större saker som barnvagnar tar man 20 % i provision när man säljer.
Eldsjäl är ett passande begrepp när det gäller Marinette Zetterfeldt, som var den
som tog med sig idén till Finspång och som under många år på 1990-talet försökte
få igång verksamheten. Som verksam inom psykiatrin såg hon och kollegorna att
det saknades sysselsättning för målgruppen. Olika försök gjordes att starta verk86
samhet och i slutet på 1990-talet fick Marinette stöd av sin chef så verksamheten
kom igång i april 2000 i en annan mindre lokal. Verksamheten har nyligen firat
10 års jubileum. De senaste sju åren har man varit på samma ställe i det som kallas Gamla Polishuset, mitt i Finspång.
I Hans & Greta arbetar personer som behöver arbetsträning och/eller rehabilitering via arbetsförmedling och försäkringskassa. Men personer kommer även från
kommunens Råd & Stöd samt från psykiatrin. Sedan starten har mer än 50 personer deltagit i verksamheten. Nu är det 19 deltagare, men alla är inte med hela dagarna utan de är spridda över veckans dagar. Några av dem som deltagit har tagit
sig vidare till andra sysslor och arbete. Men generellt sett, berättar Marinette, är
det mycket svårt att komma vidare på den öppna arbetsmarknaden. Men en person
som varit i verksamheten i fem år fick nyligen jobb av en privat arbetsgivare.
Många deltagare har vuxit genom deltagande i verksamheten och nu är det snart
dags för nästa steg.
Fram till våren 2010 är verksamheten i kommunal regi. Men från och med sommaren räknar man med att lämna kommunen och gå över till Kooptjänst. Anders
Bengtsson vid Finspångs kommun berättar att det under våren 2010 blir klart att
verksamheten vid Hans & Greta kan knoppas av från och med den 1 juni. Kommunen är beredd att teckna ett avtal med verksamheten om 10 platser för arbetsträning. Det är arbete som pågått under en längre tid i syfte att knoppa av verksamheten. Att kommunen sparar 50 000 kronor per år kan ha spelat in menar Anders Bengtsson. I och med avknoppningen tar Kooptjänst över personalansvaret.
Marinette Zetterfeldt, som egentligen skulle ha gått i pension, kommer att följa
med över och jobba halvtid under resten av året. En deltagare är aktuell att anställa och förhoppningen är att man kan anställa en till. Processen att lämna kommunen har pågått under en längre tid och det finns en chans att man startar ett eget
kooperativ på sikt. De flesta deltagare är positiva till denna utveckling.
4.1.10 Återvinningen i Söderköping
Faktaruta
Företagets namn: Söderköpings Återvinning, kallad Återvinningen
Juridisk form: Ideell förening
Antalet anställda: 9 personer, jämn fördelning män och kvinnor
Antalet deltagare maj 2010: 5 deltagare och 9 anställda
Startår: startade 1999, men drevs i kommunal regi innan dess
Verksamheter: Verksamheten består huvudsakligen av secondhand försäljning från
butik i Söderköping
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2010: Totala intäkter 2010 är budgeterat till 3,3 miljoner kronor varav försäljning 1,1 miljoner kronor
Vinst efter skatt 2009: (uppgift saknas)
87
Verksamheten
Återvinningen i Söderköping är en ideell förening som funnits i många år och som
ursprungligen var en del av den kommunala verksamheten, även om verksamheten vuxit i omfång sedan dess. Men sedan mer än 10 år har verksamheten bedrivits utan stöd från kommunen och verksamheten vilar idag på tre ben: ett är att
man i samarbete med Arbetsförmedlingen bedriver verksamhet för att erbjuda
personer arbete och sysselsättning. Ett annat ben är att man bedriver återvinning
av saker som annars skulle ha hamnat på soptippen. Vinsten går till stora delar till
den tredje verksamheten som är biståndsarbete till en vänort i Lettland, Talsi med
omnejd, som genom åren inte bara fått ta emot många lastbilstransporter med kläder och material som bidragit till verksamheter och enskilda människor i Lettland,
utan där utbytet också innebär att Återvinningen finansierar utbildning m.m. för
personer som kommer från Tallsi för att få praktik och utbildning i Sverige. Ett
exempel är att Återvinningen under det aktuella läsåret svarar för två studerandes
uppehälle vid studier på Marieborgs Folkhögskola. Men föreningen skänker också
pengar till olika biståndsorganisationer som 10 000 kronor under 2009 till insamlingen för Världens Barn.
Den ideella föreningen har flera kyrkor som medlemmar liksom socialdemokraterna, kristdemokraterna, miljöpartiet, SPF och många enskilda medlemmar. Styrelsen består av åtta ledamöter och styrelsen träffas regelbundet ca en gång per
månad för att stämma av vad som behöver göras m m.
Verksamhetsmässigt så hämtar föreningen saker från företag, föreningar och enskilda som sedan tas om hand, sorteras, repareras och mycket hamnar i föreningens Loppisaffär på Fixområdet, där det finns en mycket stor sortering av porslin,
glas m.m. men även möbler, böcker och mycket annat. En del går direkt till de s k
hangarerna där man förvarar material som ska skickas till Lettland. Man säljer t ex
inte kläder i butiken utan det som går att använda skickar man istället till Lettland
efter det att det gjorts rent och lagats. Även det som säljs i butik ska rengöras och
repareras innan det får gå vidare till försäljning. Föreningen disponerar en stor
butik med visst utrymme för reparationer, sömnad, måleri m m samt förvaringsutrymmen utanför Söderköping samt en verkstad som ligger på samma område som
butiken. Lokalhyrorna är också ganska dyra och uppgår till närmare 10 procent av
intäkter.
Ekonomiskt är personalutgifterna den största posten löner för de 9 anställda som
sammanlagt uppgår till ca 2,7 miljoner kronor. Men förutom hyror så kostar
transporterna till Lettland ca 100 000 kronor per år. Man låter för övrigt transportbolag från Lettland få uppdragen, så att det ger jobb även i Lettland och det blir
transporter ungefär varannan månad. Eftersom föreningen inte har några bidrag
har man under åren byggt upp en reservfond och målet är att den ska uppgå till
700 000 kronor, ett mål som man nästan nått 2010.
Att föreningen bildades hänger också ihop med att Söderköpings kommun i slutet
på 1990-talet fick ett minskat behov av att ha en arbetsmarknadsenhet när arbetslösheten minskade kraftigt. Kommunen har fortfarande ingen sådan enhet. Men då
1999 fanns det flera personer bl a politiker som önskade att verksamheten fanns
kvar och då bildades den ideella föreningen, som först hade avtal med kommunen.
Idag finns inget sådant avtal utan det är Arbetsförmedlingen man samarbetar med.
88
Det finns ett bra samarbete med AF, samtidigt som verksamhetsansvariga och
ordförande tycker att kommunen borde kunna stötta verksamheten på olika sätt.
Vid besöket berättade verksamhetsansvarig Ing-Marie Andersson och ordförande
Margareta Jacobsson att man behövs för att skapa arbetstillfällen i Söderköping.
Föreningen har t ex anställt två personer över 60 år och man vill fortsätta att växa.
Det betyder att när ekonomin tillåter så kan man anställa ytterligare personer i
verksamheten. Ett önskemål är att hitta större lokaler så att arbetsmiljön kan bli
bättre för de anställda och butiken kan få lite större yta. Idag är det ganska trångt
både i de små arbetsrummen och mellan hyllor och möbler i butiken. Föreningen
har också övervägt att övergå till att bli en ekonomisk förening. Men idag betalar
man ingen moms på omsättningen.
Båda eldsjälarna har varit med sedan verksamheten var kommunal och pekar på
att det inte är så lätt att driva verksamheten. Relationer är viktiga och det behövs
kompetens för att driva verksamheten. Personer som är anställda respektive deltagare i verksamheten kräver stöd av olika slag och det kräver ett ledarskap som är
socialt och relationsmässigt orienterat. Deltagarna kommer förutom från Arbetsförmedlingen även från socialförvaltningen och skolan i Söderköping.
Verksamheten behövs för att kunna ge människor möjlighet att få arbetsträning,
praktik och förhoppningsvis också anställning, som ett antal av deltagarna fått på
Återvinningen. Genom åren har många personer fått praktik i verksamheten. Och
det saknas inte arbetsuppgifter, utan hur många som kan få anställning styrs ju av
vilka intäkter föreningen får. De flesta av de anställda har någon form av anställningsstöd.
Verksamhetsmässigt har man i likhet med vad som framkommit av många kooperativ betydligt lägre intäkter på vinterhalvåret.
Under våren är det också aktuellt att försöka förändra lokalerna i den mån man
kan disponera dem på ett annat sätt. Synpunkter har även inkommit på prissättningen av varorna i butiken som några tyckt varit för höga.
4.1.11 Gröna Grenar, Vikbolandet
Faktaruta
Företagets namn: Gröna Grenar
Juridisk form: Ekonomisk förening
Antalet anställda: 3 personer, 2 kvinnor och en man (motsvarar ca 1,75 tjänst)
Antalet deltagare 2010: 10 deltagare, utökas till 18 platser hösten 2010
Startår: startade sommaren 2009
Verksamheter: bedriver rehabilitering för personer i lantlig miljö med natur och djur
Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: (startade 1 juli 2009)
Vinst efter skatt 2009: (efter första verksamhetsåret slut 30 juni 2010 visar bokslutet
på ett litet överskott)
89
Verksamheten
På Vikbolandet, några mil från Norrköping, startade Camilla Hansson tillsammans med två kollegor ett socialt företag till sommaren 2009. Camilla Hansson är
arbetsterapeut och har jobbat länge både statligt, inom landstinget och privat med
rehabilitering innan hon drog igång sitt eget företag. Men sedan ett antal år har
Camilla bedrivit verksamhet med grön rehabilitering i eget företag – Vikbolandets
Naturhälsogård - och ville göra någonting tillsammans med kollegorna. Resultatet
blev Gröna Grenar, som bedriver rehabilitering av människor inom det s k Resaprojektet, som är ett uppdrag till AF och FK att bedriva arbetsinriktad rehabilitering för personer med nedsatt arbetsförmåga till följd av psykiska funktionsnedsättningar.
Verksamheten bedrivs på två gårdar på i lantlig miljö, där gårdarna har lite olika
profil. På Brånnestad Storgård, där Camilla Hansson bor, är det mycket fokus på
gården och naturen. Camilla visar runt på gården som hennes farfar en gång i tiden köpte och här finns mycket att göra men är också omväxlande beroende på
årstiderna. Deltagarna har tillgång till ett ”eget” hus i en flygel till huvudbyggnaden, där man kan tillaga lunch, fika, umgås och vila. Det finns också växthus,
snickeri och flera anlagda trädgårdsodlingar som deltagarna sköter. Man försöker
ta tillvara på det som gården och naturen erbjuder. Den andra gården har en liten
annan profil med mer djurhållning och är också mer inriktad mot turism m m.
Deltagarna växlar mellan gårdarna så man får omväxling och är två veckor på ena
gården och så växlar man. Man är i verksamheten mellan ett halvår till ett år.
Eftersom deltagarna kommer från andra platser i Norrköping får man åka buss ut
till Vikbolandet, där personalen hämtar upp dem vid en hållplats respektive kör
dem till bussen efter dagens slut.
Deltagarna är framför allt personer som drabbats av psykisk ohälsa. De som varit
med i verksamheten uppgår till 15 personer, samtliga kvinnor. Varför det varit
enbart kvinnor i verksamheten är inte klarlagt, men Camilla Hansson tror att det
beror mycket på hur handläggarna på framför allt Arbetsförmedlingen presenterar
verksamheten. Annars passar verksamheten väl så bra till män. Möjligen är det så
att de som har diagnos psykisk ohälsa består av en majoritet av kvinnor, medan
männen kanske söker för mer fysiska symptom, tror Camilla.
Deltagarna är således kvinnor, varav många i 30-årsåldern med olika problematik
i bakgrunden. Gemensamt är att många inte jobbat någon gång trots att man lämnat skolan för många år sedan. En del har gått på folkhögskola, men de flesta har
inte kommit ut i arbetslivet. Istället har man varit hemma och som regel har man
inte heller deltagit i så många aktiviteter. Sammantaget betyder det att för många
är vägen lång innan man kan komma ut och jobba heltid. För de flesta innebär
avsaknaden av arbetserfarenhet också att man har ekonomiska bekymmer, lever
på gränsen till existensminimum. För de som tidigare haft ersättning i form av
sjukpenning, blev övergången till ersättning från Arbetsförmedlingen ett hårt ekonomiskt slag, berättar Camilla Hansson. Flera fick nästan halverade ersättningar.
Den ekonomiska situationen för deltagarna gör att man inte klarar att göra alla
aktiviteter som man skulle önska t ex utflykter. De visar sig också genom att personalen ibland lånar deltagarna pengar tills nästa ersättning kommer. Ekonomin
begränsar på det sättet rehabiliteringsprocessen.
90
Med deltagarnas bakgrund i psykisk ohälsa bygger personalen upp deltagarnas
självförtroende genom aktiviteter på gårdarna, samtal enskilt och i grupp m.m.
Dagarna på Brånnestad börjar alltid med en promenad i skogen, oavsett årstid och
förutom motion så lägger man kraft på att ta upp bra kostvanor. Någon gång då
och då lagar man mat tillsammans, men oftast har deltagarna med sig mat som
kan värmas på i lokalerna. Det som på senare år blivit ett begrepp – Mindfullness
– eller på svenska medveten närvaro är en metod som också används.
Att det finns djur på gårdarna underlättar och på Brånnestad träffar jag Pricken,
terapihunden som Camilla kallar honom, som är en elvaårig Cocker Spaniel som
vet vem av deltagarna som för stunden bäst behöver honom.
Personalen har erfarenhet sedan tidigare av att ha lönebidragsanställda på gårdarna på Vikbolandet och man har ett omfattande nätverk som gör att man kan hjälpa
deltagarna till praktikplatser runt omkring. Det kan vara på gårdar, men även på
andra arbetsplatser. Vid tillfället för besöket praktiserar t ex en flicka på en förskola där hon förmodligen har chans att få arbeta. Deltagarna har kapacitet och
man kan se hur de växer genom deltagande i den gröna rehabiliteringen. Men en
del deltagare har kanske svårare att passa in på vanliga jobb idag. Det gäller därför att slussa dem vidare till arbetsträning på andra arbetsplatser där man kan få en
chans att passa in och så småningom kanske även arbete.
Deltagarna är i genomsnitt ute på gårdarna tre dagar i veckan. Resten av tiden
ägnas åt andra aktiviteter, som att söka jobb och sköta sin träning m m.
Personalen består av två kvinnor och en man. Alla har tidigare jobbat med rehabilitering, arbetsträning och arbetsprövning i olika former. Därtill tar man in andra
personer, konsulter när det behövs. I framtiden hoppas man kunna anställa fler
och utöka verksamheten.
Tidigare projekt med grön rehabilitering, som Camilla medverkat i, har blivit utvärderat av forskare från Lantbruksuniversitetet i Alnarp, som bekräftat de positiva effekter som verksamheten har.
Samarbetet med arbetsförmedlingen och försäkringskassan har i stort fungerat bra,
även om det kan vara lite trögt i starten med att få till avtal, hitta deltagare och
liknande, berättar Camilla. Det skulle behövas lite längre avtal, så att man kan
planera för den fortsatta utvecklingen av verksamheten. Med utökningen av fler
deltagare, kan kanske någon deltagare erbjudas jobb på deltid till att börja med
och man har också börjat fundera på hur man ska kunna utöka verksamheten t ex
genom att göra uppdrag på gårdar, hjälpa sommarstugeägare i trakten att sköta om
sina hus på vintern, hushållsnära tjänster m m.
4.2 Sociala företag på G
Det pågår aktiviteter på lite olika ställen i regionen som kan resultera i att nya
arbetskooperativ startar. Det kan ta kortare eller längre tid innan nya kooperativ
uppstår beroende på hur länge förberedelserna pågått, hur möjligheterna till finansiering ser ut och hur starkt engagemang det finns från deltagarna.
91
Vi har valt att här spegla ett av de sociala arbetskooperativ som är på G, nämligen
Cumulus som varit på gång under flera års tid men som nu ser ut att bli verklighet
under år 2010. Det finns fler lokala mobiliseringar i olika delar av regionen t ex
vid Hultsbruk som kan leda till att sociala företag kommer igång.
I nästkommande avsnitt beskrivs två projekt som också kan leda till att fler kooperativ startar. Det rör sig om projekten Orangeriet och Tänk Om.
4.2.1 Cumulus, Högby Gård, Motala
Cumulus är namnet på en verksamhet där verksamheten kan sägas vara en kommunal daglig verksamhet som bedrivs i lantlig miljö. En ekonomisk förening är på
väg att bildas under 2010, men i motsats till de tidigare beskrivna arbetsintegrerande sociala företagen avses inte att anställa personer i företaget, i varje fall inte i
närtid. Istället är det kommunalt anställda som driver verksamheten tillsammans
med medlemmarna i det blivande kooperativet.
Högby Gård är en släktgård sedan mitten av 1600-talet, som ligger mellan Motala
och Borensberg, ett stenkast från Kristbergs kyrka. Där har ägaren och entreprenören Thomas Säfström bedrivit jordbruk m.m. och sedan 1990-talet även andra
verksamheter, bl.a. för personer med funktionshinder. Företaget sköter exempelvis
verksamhet för barn och ungdomar (s k avlastning) på helger åt Norrköpings
kommun sedan många år tillbaka. För ett antal år sedan uppstod tankar om att
tillsammans med Motala kommun bedriva daglig verksamhet i en gårdsmiljö,
något som 2007 resulterade i att det byggdes upp en ny verksamhet för en grupp
funktionshindrade och människor med socialpsykiatriska problem. Samtliga deltagare tillhör LSS-grupper eller har beslut om sysselsättning via socialtjänstlagen 82.
Den verksamhet som bedrivs i form av daglig verksamhet består av 15 platser och
omfattar f n 19 personer. Redan från starten fanns tankar om att driva ett kooperativ, berättar områdeschef Monika Wilhelmsson Öyan från Motala kommun. Under
det senaste året har planerna för startandet av kooperativet tagit fart och man har
vid besöket (april 2010) tagit fram stadgar m.m. men ännu inte registrerat företaget. För att det ska kunna ske krävs att man löser en del praktiska frågor, berättar
både Monika Wilhelmsson Öyan och Thomas Säfström. Det handlar om att klara
rågången mellan vad som är daglig verksamhet, kooperativet och entreprenörens
respektive ansvarsområden. Men vi har egentligen startat, berättar personalen,
men sedan har den formella starten fördröjts av att vi behövt rekrytera en ny medarbetare. Men till hösten 2010 är det realistiskt att man är igång ”på riktigt”.
Som ett led i förberedelserna har deltagarna gått en kurs om kooperativ för 1,5 år
sedan. En del andra förberedelser är också på plats och det finns också ett litet
startkapital som uppstått genom en del arbete och försäljning.
82
LSS Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade. Lagen har flera
målgrupper som autism, utvecklingsstörning, hjärnskador som medfört bestående
begåvningsmässigt funktionshinder och den tredje målgruppen är de personer som
har stora funktionshinder – fysiskt eller psykiskt – som leder till stora behov av
stöd och service
92
Cumulus, som kooperativet kommer att heta och som för övrigt kom till genom att
deltagarna fick lämna förslag på namn och sedan röstade man fram det bästa,
kommer att bedriva verksamhet i gårdsmiljö och kunna erbjuda framför allt tjänster i form av studiebesök, aktiviteter för grupper som utomhusmatlagning, förevisning av djur m.m. En begränsad försäljning av produkter från gården och verksamheten kommer även att ske. Medlemmarna ska kunna utvecklas så man i framtiden kan beredas arbete, arbetspraktik, utbildning och kompetensutveckling. Deltagarna ska komma närmare arbetsmarknaden. Under de första verksamhetsåren
har också några av deltagarna gått vidare till integrerad daglig verksamhet och
någon har också blivit aktuell för lönebidragsanställning.
En del i deltagarnas och de blivande kooperatörernas utveckling är också att leva
upp till de värderingar som kooperationen har som ledstjärnor. Det betyder att
deltagarna tränas i demokratiska processer t.ex. genom att leda möten, respektera
varandras åsikter, medbestämmande om vad som ska utvecklas etc.
Även när kooperativet är bildat kommer den dagliga verksamheten på Högby
Gård att bestå. Det innebär att personalen (3 st) i den dagliga verksamheten är
fortsatt anställd hos Motala kommun. Kooperativet kommer sannolikt att ha en
begränsad omsättning som gör att man inte har för avsikt att på kort sikt anställa
någon i kooperativet. Den ekonomi som uppstår kommer istället att användas för
medlemmarnas stimulans och utveckling.
Sett till dagens deltagare är det också en mycket stor variation när det gäller arbetsförmågan. Det sätter gränser för hur verksamheten kan utvecklas på kort sikt.
Och på längre sikt kan det finnas nya möjligheter. I stadgarna finns även med att
föreningen kan bedriva personaluthyrning.
Tillsammans med LRF har man utvecklat ett koncept som heter Grön omsorg som
handlar om att bedriva daglig verksamhet i gårdsmiljö. På gården finns möjligheter till lite allt möjligt som djurskötsel, trädgårdsodling, snickeri och andra göromål som är vanligt förekommande på en gård. Gården har en djurbesättning med
getter, tackor, höns, häst och kaniner. En film har också tagits fram och kan ses
via www.motala.se. Det bidrar till att det finns ett stort intresse för det här konceptet från olika kommuner, näringsidkare m.fl. som leder till studiebesök som
kan arrangeras på olika sätt med olika aktiviteter och som kooperativet kan ta betalt för. Högby Gård fungerar som en av LRF:s utbildningsgårdar.
Samarbetet med gårdens ägare Thomas Säfström är mycket gott och det kan leda
till att kooperativet på sikt också kan medverka på olika sätt när entreprenören nu
investerar i en utökad SPA-verksamhet. Kooperativet kan t ex medverka genom
att erbjuda ett helhetskoncept för vistelser och aktiviteter på gården.
Monika Wilhelmsson Öyan berättar också att det finns tankar om att på sikt även
starta fler kooperativ. Ett sådant område är de kaféer som omsorgsverksamheten
bedriver i Motala kommun och man har också diskuterat att starta ett hunddagis.
93
4.2.2 Pågående projekt med inriktning mot arbetskooperativ
Orangeriet
Orangeriet är ett treårigt projekt som finansieras av ESF 83 och som involverar
kommunerna Finspång, Kinda, Katrineholm/Vingåker och Linköping. Kommunerna medfinansierar projektet. Det startade 2008 och har etablerats på alla orter
men med lite olika profiler. Verksamheten i Finspång har beskrivits ovan.
Syftet med projektet är att deltagande personer ska kunna få arbete och egen försörjning. Deltagare är personer som är arbetslösa, personer med försörjningsstöd
och introduktionsersättning. Vägen till arbete och egen försörjning är tänkt att gå
via användning av sociala arbetskooperativ som metod. Genom att genomföra
olika aktiviteter och utbildningar förbereds deltagarna för att kunna fortsätta efter
projekttiden i arbetskooperativets form. Det ingår bland annat utbildning i entreprenörskap och kooperativt företagande.
Projekt Orangeriet har ett samarbetsavtal med Kooptjänst. På varje ort finns det
lokala handledare/processledare som tillsammans med deltagarna utvecklar verksamheten. Det finns olika förutsättningar att sälja tjänster och varor på de olika
orterna. Projektet är planerat för att ha ett tjugotal deltagare på varje ort till en
början. I slutet av projektet kommer deltagarantalet att vara fördubblat
Annelie Johansson är en av processledarna i projekt Orangeriet i Kisa. Annelie är
anställd av kommunen, men arbetar inom projektet som en av två ledare. Verksamheten kom igång i januari 2009 och har under våren anställt sin första deltagare i projektet. En del av verksamheten fanns tidigare i kommunal regi. Man hoppas kunna anställa fler vartefter ekonomin växer. Det är 10 deltagare (april 2010),
en anställd plus två handledare som under våren har väldigt mycket arbete. Det
sträcker sig från caféverksamhet i vårdcentralens lokaler till legojobb, utejobb
med gräsklippning m m, flyttningar, städ m m. Det som ger störst intäkter är flyttningar och städ för närvarande. Däremot har man inte så många deltagare som
man skulle önska. Projektet har vid tillfället bara två deltagare som kommer från
AF och de övriga kommer från kommunens verksamheter.
I takt med att ekonomin utvecklas, man får stadiga kunder, fler kan anställas inom
Kooptjänst, att de anställda klarar att driva företaget etc kan det säkert bli aktuellt
senare.
I Linköping valde kommunen att starta projektet i Berga som en del av den planering som fanns för stadsdelsutveckling i denna del av kommunen. Där började
verksamheten i början av 2009, berättar processledare Virginia Wallin och det var
inledningsvis en hel del förberedelsearbete. Den första deltagaren kom på plats i
mars men det dröjde till efter semestrarna 2009 innan verksamheten kom igång på
allvar. Det brast i avtalet med Arbetsförmedlingen, där det saknades en kod innan
förmedlarna kunde skicka deltagare till projektet. Nu har man 25 deltagare och 2
handledare, så nu är verksamheten i full gång i ”världens minsta lokaler”, berättar
Virginia. Deltagarna fördelars sig så att hälften kommer från AF:s olika program
(fas 2 och 3) och hälften från kommunens försörjningsstödsverksamhet. På sikt är
83
Europeiska Socialfonden
94
det aktuellt med anställningar men projektet vill avvakta lite mer tills ekonomin
stabiliserat sig.
Uppgifterna är mångfacetterade och utgår från deltagarnas förutsättningar och
kompetens. Exempelvis sköter man den löpande bokföringen och gör bokslut åt
tre företag. Trädgårdsarbete med trädklippning, gräsklippning m m är det mycket
under vår- och sommarsäsong. Man har sytt väskor till en konferens. Kooptjänst
utför hushållsnära tjänster till privatpersoner. Vidare har man uppdrag från Stångåstaden (byter namnskyltar) och man bedriver biltvätt där man hämtar och lämnar
bilar. Kooptjänst driver ett Loppis med varor som man hämtar från privatpersoner
och säljer i en lokal i Berga respektive via Blocket och Tradera. Transportjänster,
flytt, städning och flyttstädning, möbeluppfräschning är inslag som förstärker
mångfalden av uppdrag. Det diskuteras om att starta bilrekonditionering och bilverkstad.
Uppbyggandet av arbetskooperativet i Berga är igång. Det finns med och återkommer i diskussionerna. Deltagarna vet vad ett socialt företag är och vilka principer de står för, berättar Virginia Wallin. Många deltagare har dessutom varit
med länge. Det är många bitar som ska falla på plats innan det är färdigutvecklat.
En sådan är en ny lokal där man håller på och förhandlar om en ny sådan.
Tänk Om
Ytterligare ett projekt inom regionen som kan leda fram till att kooperativ startas
så småningom är projektet Tänk Om. Det är Norrköpings och Linköpings kommuner som fått medel av ESF för ett treårigt projekt. Det framgår av sammanhanget att projektet är tänkt att komplettera respektive kommuners arbete med
stadsdelsutveckling i Klockartorpet och Ringdansen i Norrköping respektive Ryd
och Skäggetorp i Linköping. Det finns ett antal parter som medverkar i projektet.
Förutom kommunerna deltar samordningsförbunden, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, Coompanion och Industrikompetens.
Projektet vänder sig till långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna, personer med
sjuk- och aktivitetsersättning, samt personer med ekonomiskt bistånd eller introduktionsersättning för flyktingar. Det kan komma att röra sig om 300 personer
under de tre år projektet pågår.
En central del i projektet är att deltagarna ska nå arbete, eget företagande eller
studier efter projektet slut. Ett medel för detta är att skapa s k Jobbverkstäder, där
man tillsammans med deltagarna genomför olika yrkesförberedande aktiviteter.
Det kan ske genom praktik, kunskap om kooperativ, språkstöd, studie- och yrkesvägledning samt individuellt stöd till eget företagande.
Vårt Nya Ättetorp
Föreningen Vårt Nya Ättetorp har funnits sedan 2002 då Norrköpings kommun
och Hyresbostäder drog igång en satsning på detta bostadsområde i Åby, som
hade dåligt rykte. Genom att satsa en del pengar kunde förening så småningom
anställa en organisatör, som importerade en amerikansk modell (ABC) för att utveckla bostadsområdet och de som bodde där. Verksamheten har sedan pågått och
gått lite i vågor där eldsjälar som fanns med från början tröttnade, berätta Sonja
Lindmark som själv varit med nästan från början i projektet. Den viktigaste upp95
täckten från de första åren var att när man väl fick igång människor som satt inne i
sina lägenheter, så växte de som människor och fick självförtroende och mådde
mycket bättre. Man såg att föreningens verksamhet åstadkom mycket nytta.
2005 fick man pengar via EU för att starta ett seniorboende i kooperativ form.
Många lägenheter som stod tomma skulle få användas. Men sedan kom det att
rinna ut i sanden, för när systemet med s k rättvis hyra infördes, kom lägenheterna
att bli uthyrda ändå.
Nu är man på gång igen och meningen är att få igång ett kooperativ, som till en
början verkar inom Kooptjänst. Både Norrköpings kommun och Hyresbostäder
har signalerat att man tänker minska anslagen och att föreningen får stå mer på
egna ben framöver.
Kooperativet ska vara skilt från föreningen Vårt Nya Ättetorp och förmodligen
kommer man igång i september 2010. Det finns tre lönebidragsanställda i föreningen idag, varav två kommer att gå över i kooperativet. Det finns också mellan
5-10 personer i föreningen som deltar i fas 3. Även för dessa deltagare har man
upptäckt att efter långa perioder utan meningsfull verksamhet har man kommit
igång och har mycket att ge.
Det finns massor av idéer att utveckla för det nya kooperativet. En sådan är att
man redan nu är igång med cykelreparationer, man kan utvidga det Loppis/second
hand som finns i området som blivit en social träffpunkt, vidare kan det bli så att
man bedriver massage och kaféverksamhet.
Något startbidrag kommer inte att utgå från Norrköpings kommun.
Ödeshögskooperativet
Under sommaren 2010 har Ödeshögs kommun medverkat till att starta Ödeshögs
Kooperativet ekonomisk förening. Kommunen gjorde en utredning som resulterade i att man ville medverka till att ett arbetsintegrerande socialt företag startades
på orten och engagerade kommunens kostchef för att se till att det kom igång
snabbt. Kostchefen Espen Rognstad har för en tid frigjorts på halvtid för att dra
igång kooperativet. Kommunen ordnade även med lån så att verksamheten skulle
kunna starta, men några bidrag utgår inte för övrigt och om det hade utgått bidrag
hade inte företaget kunnat erbjuda hushållsnära tjänster med RUT-avdrag. Meningen är att kooperativet ska stå på egna ben och projektledningen är också tänkt
vara under den första tiden.
Det första stora uppdraget som Ödeshögskooperativet fått är ett uppdrag från
kommunen att sköta Klockarängens Camping med skötsel m m. Under den korta
tid kooperativet varit igång har man också haft trädgårdsskötsel och flyttningar på
agendan. Personalen har utökats och består nu av fem personer utöver projektledaren. Två har kommit från AF, två anställts via projekt Visionscenter och så har
man en praktikant.
Kooperativet har börjat marknadsföra sig gentemot privatpersoner och företag och
hoppas kunna få fler uppdrag framöver. Man har kompetens när det gäller snicke-
96
ri, måleri, renhållning, trädgårdsarbete m m. Det pågår också diskussioner om att
ta över arbetsuppgifter från annat håll, men det är inte klart än.
Men parallellt är det naturligtvis en stor uppgift att starta företaget och få deltagarna att se sig själva som företagare. I styrelsen har man representation från
kommunen och näringslivet.
4.3 Företagen som försvann
Sannolikt finns det en del att lära av sociala företag som av något skäl avvecklats.
Varför lägger man ner verksamhet? Vilken eller vilka faktorer var utlösande för
nedläggningen? Kunde något annat ha gjorts?
För rapportens räkning har några intervjuer genomförts med personer som varit
aktiva i några av de sociala företag som avvecklats i Östergötland. I slutet på avsnittet finns det en sammanfattning av vad som kommit fram av andra berättelser
om företag som försvann.
Under sommaren 2010 lämnade Koop S i Linköping in en ansökan om likvidering. En konkursförvaltare är tillsatt. Vi har ingen exakt beskrivning av vad som
inte fungerade för att företaget skulle överleva, men det vi förstått är att kostnaderna inte matchades av uppdrag som kunde generera intäkter i samma utsträckning. Dessutom fick man tvist med en privatperson om betalning av ett stort jobb
och andra jobb kom inte till stånd på grund av sämre ekonomi för de presumtiva
uppdragsgivarna. Erfarenheterna visar på svårigheterna att börja med en viss organisation och några anställda och sedan få in jobb som kan generera intäkter. Nu
pågår en rekonstruktion så det är möjligt att en omstart kan komma till.
Utvecklings- och Lärcentrum i Hävla ekonomisk förening/Idésmedjan
Lelle Karlsson, verkställande eldsjäl i och bakom kooperativet i Hävla, berättar
om starten, uppgången och så småningom avvecklingen av Utvecklings- och Lärcentrum i Hävla ekonomiska förening, som var verksamhetens formella namn.
Det startade med folklig mobilisering i samband med att Bofors tänkte bedriva
miljöfarlig verksamhet med dekontaminering och slutförvaring av miljöfarligt
avfall vid FFV:s gamla anläggning i Vingåker, som ligger precis i anslutning till
sjön Tisnaren. Föreningen Rädda Tisnaren uppstod och när Bofors tog över verksamheten, så sa man också upp personal. Föreningen lyckades göra en bättre konsekvensanalys med hjälp av experter än vad Bofors presterade och så småningom
drog Bofors tillbaka förslaget om miljöfarlig verksamhet. Men med en redan svag
arbetsmarknad sedan ett flertal företag i Rejmyretrakten dragit ner flera hundra
personer i sin verksamhet kom fokus att handla om hur man skapar jobb i bygden,
som berör flera kommuner i flera län. Så småningom fick föreningen chans att
presentera en rad utvecklingsidéer som senare ledde fram till ett stort EU-projekt.
Efter projekttiden bildades kooperativet som sedan hade verksamhet under många
år tills konkursen blev ett faktum 2009.
Under de ca 10 år som verksamheten fanns hade man som mest 6 anställda (totalt
12 under perioden) och ca 20 deltagare fördelade på 5-10 olika verksamheter. Under en lång period hade föreningen avtal med Arbetsförmedlingen och med
Finspångs Beställarförbund (senare Samordningsförbund), som genererade delta97
gare i verksamheten. Det var 1999 som Beställarförbundet började köpa förberedande arbetsträningsplatser av Idésmedjan och det fortsatte till årsskiftet 2006-07.
De sista tre åren provades med annan verksamhet.
Hävla gick dock en sämre utveckling till mötes när först äldreboendet avvecklades, senare den enda butiken/lanthandeln och det blev aktuellt med avveckling av
förskolan. Den verksamhet som bedrevs i form av Svarttorpsfestivalen gick ett år
med ett mycket kraftigt underskott, vilket också påverkade föreningarna i bygden
och kooperativet.
När sedan regeringsskiftet kom och satte stopp för samarbetsavtal med Arbetsförmedlingen råkade kooperativet illa ut. Man försökte hålla ut under två år och
under den tiden jobbade Lelle Karlsson ideellt, men till slut gick det inte längre.
Hade man överlevt tre månader till så hade Arbetsförmedlingens fas 3 kommit
och med det nya finansierings- och verksamhetsmöjligheter. Ett sista försök var
att sälja verksamheten i Hävla och satsa på det tidigare införlivade snickeriet i
Rejmyre. Men det fungerade inte, kanske främst för att den tilltänkte handledaren
inte gick in i verksamheten som det var tänkt. Det är också en erfarenhet som kooperativet förmedlar, nämligen vikten av att ha rätt personal med rätt kompetens
för att det ska kunna bli någonting. I andra situationer hade man kanske behövt
rekrytera kompetens utifrån istället för att ställa allt hopp till deltagarna och de
redan anställda. Ett sådant exempel var när kooperativet engagerade sig i driften
av lanthandeln, där man inte fick rätt kompetens för att utveckla butiken. Kooperativet satsade mycket tid och pengar, pengar som man inte fick igen. Har man
dessutom deltagare och anställda som har eller har haft missbruksproblem, så kan
verksamheten rasa om personer återfaller i missbruk. Det har också hänt i kooperativets historia. Man har råkat ut för förskingring och andra saker som naturligtvis inte gått smärtfritt förbi.
Men motgångarna möttes med att nya idéer fötts och prövats. Man har undersökt
alla möjliga verksamhetsinriktningar för t ex livsstilsboende, konferensverksamhet, databutik och mycket mera.
Andra erfarenheter att ta fasta på är:
− behovet av att ha en styrelse med lokal förankring och kompletterat med
resursstarka, vilket man haft i kooperativet med bl a representanter för de
tre kommuner som finns i det geografiska närområdet.
− tillgången till ett regionalt nätverk och även kontakter på det nationella
planet har varit en tillgång, inte minst för att ha en bra omvärldsanalys och
underlätta samarbete med myndigheter, organisationer och företag.
− relationerna med den kommun man verkar i är viktiga och relationerna till
den politiska ledningen i Finspång blev inte fullt så konstruktiva och positiva som man hade hoppats på från Idésmedjans sida. Vad det berodde på
är svårare att reda ut, men ibland var kooperativet kanske lite före sin tid
och hade för visionärt tänkande, berättar Lelle.
− Avtalen blev heller inte tillräckligt långa för att underlätta för kooperativet.
98
Efter nedläggningen har Lelle Karlsson fortsatt att driva på för att utveckla nya
kooperativa tankar både i Finspång och i regionen i stort. Ett projekt var Tankens
Trädgård, där det var meningen att det skulle bli ett arbetskooperativ med målet
att hitta verksamheter som sedan går att knoppa av. Det övergick sedan till projekt
Orangeriet som beskrivits ovan och med detta även kooperativet Kooptjänst.
RSMH i Norrköping – kooperativet Möt Världen
Lokalföreningen i Norrköping drev under några år en bred verksamhet, ett slags
aktivitetshus för medlemmar och andra grupper. Man erhöll bidrag från Europeiska socialfonden under ett år 2005/2006 och fick kommunalt bidrag på 288 000
kronor för verksamheten 2007. I verksamheten, som höll öppet flera dagar i veckan och även vissa helger deltog 18-20 personer per dag. Man hade kontakter med
både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, som förmedlade deltagare till
aktivitetshuset. En del av tankarna var redan från början att starta ett kooperativ
Möt Världen, och det kom igång under 2007. Under den här perioden hade föreningen och kooperativet tre lönebidragsanställda, och beskrivs av eldsjälen Affe
Hägerström som en framgångsrik verksamhet med mycket aktiviteter inom t ex
keramik, sömnad och snickeri. Ändå fick kooperativet begära sig själv i konkurs.
Affe Hägerström berättar: Det var tack vare att styrelsen avgick som det sattes i
konkurs. Vi hade inga skulder, men om vi inte hade begärt konkurs hade jag och
min kollega blivit personligt ansvariga om det hänt någonting. Bakom avhoppet
låg delade meningar om hur verksamheten skulle drivas. En falang ville ha det
mer likt ett arbetskooperativ och andra ansåg att det skulle vara en mer social inriktning. Så småningom ledde det till att en grupp bröt sig ur och bildade en egen
förening. Kommunen ville att vi skulle registrera deltagarna, berättar Affe. Men
det ville inte andra. Man kom på kant med varandra och hade olika syn på verksamheten. Kommunen gav avslag på ansökan 2008 och i protokollet framhålls att
kooperativet haft svårigheter att få det att fungera bl.a. genom att det varit svårt att
skilja på vad som var föreningens verksamhet och kooperativet. Affe Hägerströms
bild är en annan. Han tror att verksamheten blev för stor, för framgångsrik och att
föreningen inte ville låta sig styras så som kommunen ville. Man hade kommit
igång bra och hade legotillverkning i liten skala och mer på gång med företagen i
Norrköping. Men det var för kort tid. Man hade behövt tre år på sig att bygga upp
verksamheten, menar Hägerström, som också pekar på att kommunen förbjud
kooperativet att hålla på med viss produktion. Idag håller verksamheten på att
avvecklas. Man har bara en tredjedel av lokalerna kvar och all personal är avvecklad. Föreningen har de senaste åren inte begärt några föreningsbidrag eller liknande av kommunen.
Nodak i Norrköping
NoDak (Norrköpings data och arbetskooperativ) var ett projekt i med arbetsplats
för personer med olika funktionshinder. Där fanns också tränings- och praktikplatser. Syftet var att slussa personer i projektet till arbete eller studier utanför
kooperativet. Medlet var utveckla deltagarnas kunskaper och färdigheter inom
datateknikområdet.
Projektet startade på initiativ av Landstinget i Östergötland, Norrköpings kommun
och AMI, och även handikapprörelsen var engagerad. Man vände sig företrädesvis
till yngre personer med funktionshinder och hade 10 platser på heltid alternativt
99
fler platser på deltid. Projektet pågick under en 3-4 år, men enligt Sven Brus, som
var ordförande i styrelsen så försvann förutsättningarna för kooperativet när
kommunen trappade ner bidraget. Det fanns en egen produktion av t ex visitkort
och andra tryckta produkter, men inget som hade en sådan volym att det kunde
blivit kommersiellt gångbart. Man var beroende av stöd från de offentliga aktörerna, som således var den viktigaste ekonomiska faktorn. Ungdomarna som deltog
hade olika typer av försörjning t ex pension, så förutom en anställd utgick inte lön
till någon av ungdomarna. Trots detta gick det inte att finansiera kostnaderna för
lokaler, material och ledning när det ekonomiska stödet minskade. En drömsits
hade varit om man hade kunnat hänga upp det på någon verksamhet av större
format och bättre finansiella möjligheter, berättar Sven Brus, som också poängterar vilken sorg, besvikelse och uppgivenhet som spred sig bland deltagare och
styrelseledamöter när man tvingades lägga ner verksamheten.
Övriga erfarenheter
Bosse Blideman och Eva Laurelii har också sammanställt en del berättelser från
företag ute i landet som försvunnit under 1990- och 2000-talet 84. De beskriver hur
det fanns ca 45 kooperativ, varav 20 i Stockholm i mitten på 1990-talet. Inget av
kooperativen i Stockholm finns kvar idag. Till dessa hörde arbetsverksamheter
inom socialpsykiatrin som startades efter italiensk förebild. Det fanns många orsaker att kooperativen försvann. Ett som framkommer är att landstinget ägde inventarier, maskiner och lokaler samt var arbetsgivare för personalen. Vinster fördelades om och på det sättet fick inte de enskilda föreningarna behålla de medel
man tjänat ihop. När personal byttes ut försvann det kooperativa tänkandet och
när psykiatrireformen genomfördes och kommunen blev huvudman så började
föreningarna att avvecklas. De sades inte passa in i den kommunala förvaltningen.
Ett annat exempel som tas på ett kooperativ som lagts ner var IC Samproduktion i
Kristinehamn. Verksamheten överlevde flytten från landstinget till kommunen,
men när kommunen drog in sina bidrag 2004 så fick verksamheten läggas ner
efter 15 års verksamhet. Även här var självständigheten liten och man fick efterhand in personer med stora arbetshinder, något som krävde för mycket av personalen. Också här spelade skiftet av personer roll när politiker och chefer byttes ut.
Västerås arbetskooperativ drevs under åren 1997-2002 av entusiaster men fick
lägga ner av en rad skäl. Ekonomin var svår hela tiden, man fick inga banklån och
man växte för snabbt. Man blev också beroende av en enda arbetsgivare, Västerås
kommun. Efter en konflikt med personal på socialförvaltningen stoppades köp av
platser och då försvann 700 000 i intäkter, något som inte kunde repareras när väl
konflikten var löst. Man gjorde konkurs.
Andra kooperativ som vuxit sig starka och som nämns i boken är Återbruk & Service och Eko-Teck i Sollefteå. Båda har avvecklats och delar av verksamheten
lever kvar i mindre skala och i Eko-Tecks fall på en annan ort. Legouppdrag som
plötsligt försvann bidrog till att det förstnämnda kooperativet fick stora svårigheter. I Eko-Tecks fall handlade det om att personal byttes ut på Länsarbetsnämnden
och Arbetsförmedlingen. Inte heller lyckades man övertyga den lokala kommuna84
Sociala företag vidgar arbetsmarknaden, Blideman & Laurelii, s. 73 ff. Avsnittet bygger på det som kommer fram i boken.
100
la ledningen om vinsterna och företaget saknade kompetens, insikter och förmåga
att omorganisera verksamheten när intäkterna minskade.
Bosse Blideman och Eva Laurelii pekar på några slutsatser som har hög relevans
för den här utredningen (fritt efter boken):
− Risken att man i projekt blir helt beroende av projektmedel. Verksamheten
bör tidigt börja fundera på hur ekonomin ska hanteras för att klara att starta företaget när projektet är slut.
− Ett etablerat samarbete med offentlig sektor måste också grundläggas tidigt och försök att hitta långsiktiga lösningar är viktigt för stabiliteten
− Det är viktigt att ha kompetens om hur man långsiktigt driver företag t ex
hur man gör omvärldsanalys och bedömer risker. Erfarna företagare kan
med fördel knytas till styrelsen
− Kunskaperna hos de kunder och aktörer man jobbar med måste säkras upp
för att undvika missuppfattningar och felaktiga förväntningar. Det finns ett
kunskapsunderskott om sociala företag och deras villkor!
− En viktig förutsättning är det sociala företagets självständighet. En tolkning är att det är bättre med tjänsteköp med långa avtal än att verksamheterna får ovillkorade bidrag.
4.4 Samarbets- och stödstrukturer i Östergötland
Som framgått av rapporten är det en trend att det byggs upp nationella stödstrukturer i flera europeiska länder för att främja den sociala ekonomins verksamheter.
Regionalt finns det också olika typer av stöd som vi sett i kapitel 3. Dit hör kreditgarantiföreningar, nätverk, regionala projekt och olika plattformar. Men även
forskning kan anses höra till det som ger stöd för en framtida utveckling. I det här
avsnittet beskrivs hur det ser ut i vår region och vad som saknas för att kunna ge
ett fullgott stöd till sociala företag.
Hur ser det då ut i Östergötland våren 2010? Några viktiga ingredienser i en stödstruktur är Coompanion, Serus, PLUS, Kooptjänst, nätverk för sociala företag,
och Se Upp.
Se Upp
Se Upp - Sociala ekonomins utvecklingspartnerskap i Östergötland - är en ideell
förening som bildats för att stödja idéburna organisation som kooperativ, ekonomiska och ideella föreningar samt sociala företag. Det som förenar är att alla är
olika aktörer inom den sociala ekonomin i Östergötland. Alla som jobbar inom
den sociala ekonomin kan vara med i föreningen. Se Upp ska vara en samordnande kraft på regional nivå som verkar för att den sociala ekonomin ges bättre förutsättningar. Föreningen jobbar brett med opinionsbildning, kompetensutveckling,
kontakter, projekt av olika slag och arrangerar konferenser och gemensam upphandling m m.
Coompanion
Coompanion är namnet på kooperativa utvecklingscentra i Sverige. Det finns totalt 25 stycken Coompanion med 125 medarbetare i spritt över hela landet. Varje
101
Coompanion är en självständig juridisk person. I Östergötland hette man tidigare
Östgöta Coop Center. Coompanion finansieras regionalt av bland annat organisationer som Regionförbundet Östsam och några kommuner samt en del andra intäkter. Tillväxtverket skjuter till ungefär en tredjedel av intäkterna i form av statliga bidrag.
Coompanions inriktning är att ge rådgivning till företag inom den kooperativa
sfären. Rådgivningen är kostnadsfri för företagen. Det kan således röra sig om
såväl producent- som konsument- och sociala kooperativ. Med stöd av Coompanion i landet tillkommer varje år ett stort antal företag. Under 2009 tillkom över
560 företag med stöd av Coompanion, varav 17 företag i Östergötland. Utöver
rådgivning sysslar organisationen med information, utbildning, opinionsbildning
och utveckling av områden inom det kooperativa området.
Coompanion driver Orangeriet och medverkar i Tänk Om. Ett projekt rör stadsdelsutveckling i Linköping och Norrköping. Ett annat är Orangeriet (som beskrivs
ovan), ett tredje ett projekt för ökat socialt företagande i Östra Mellansverige.
Kooptjänst
En form för finansiellt stöd och tjänster, som behövs för kooperativ inte minst i
starten, har utvecklats tillsammans med Coompanion Östergötland, som vi beskrivit i avsnittet om Kooptjänst. En finess med Kooptjänst är att det finns en verksamhet som kan ta hand om t ex ett projekts ekonomi och finnas som en resurs när
nya sociala företag skapas. Syftet med denna serviceverksamhet är att stödja arbetskooperativ och sociala företag. Vi har ovan valt att beskriva det som ett kooperativ.
PLUS
PLUS - Partnerskapet för Lokal Utveckling och Social ekonomi i Östra Mellansverige – har tillkommit de senaste åren som en plattform för utveckling av den
sociala ekonomin och för att skapa tillväxt och hållbar utveckling inom regionen.
Det handlar framför allt om att öka kunskapen om den sociala ekonomin, stärka
dess konkurrenskraft och skapa hållbara jobb där människors egenmakt står i
centrum samt att stimulera lokala och regionala partnerskap. I Östergötland ingår
Coompanion, Östergötlands Idrottsförbund, Se Upp och Handikappföreningar
Östergötland.
Nätverk
Ett nätverk för sociala företag i regionen bildades med stöd av Coompanion under
år 2009. Nätverket har kommit igång med regelbundna träffar där man förutom
erfarenhetsutbyte också besöker varandras verksamheter och arbetar med de behov som de sociala företagen identifierar som viktigast. Diskussioner om kompetensutveckling, prissättning, underlag för offertgivning, presentationsmaterial
m.m. har varit områden som varit uppe på de tre inledande träffarna.
Även inom Östra Mellansverige har ett nätverk för de sociala företagen inom de
fem länen bildats under våren 2010. Nätverket har haft ett möte i Örebro och planerar att fortsätta med träffar för erfarenhetsutbyte och utbildning under hösten
2010.
102
Serus
Serus - Social Ekonomi och Regional Utveckling i Skandinavien – är en organisation som också arbetar med kooperativ utveckling och finns bl a i Linköping och i
Bryssel. Serus är ett kooperativ som skapades 2002 och skaffat sig ett brett internationellt och nationellt kontaktnät som kan hjälpa till verksamheter inom det
civila samhället och den sociala ekonomin. Man jobbar med en bred inriktning för
att kunna bistå såväl myndigheter som organisationer och företag med en rad olika
tjänster. Det kan handla om att utveckla projekt, utveckla och förverkliga idéer åt
målgrupperna, men det handlar också om omvärldsbevakning och lobbyverksamhet. Det betyder att man kan hjälpa till vid projektriggning, att hitta finansiering,
utveckla kompetens inom organisationer och mycket annat.
Nationella aktörer
Nationellt återfinns KFO och SKOOPI som stödstrukturer. Arbetsgivarföreningen
KFO är en arbetsgivarorganisation som ger service till i första hand kooperativa
företag, ideella organisationer och folkrörelser. KFO har slutit kollektivavtal för
de sociala arbetskooperativa medlemsföretagen med Kommunal.
Föreningen SKOOPI bildades i slutet på 1990-talet för att ta tillvara de sociala
arbetskooperativens intressen. Idag är SKOOPI en intresse- och nätverksorganisation som har som syfte att stödja brukarstyrda sociala arbetskooperativ.
Vad är det som saknas i Östergötland?
Den här utredningen handlar om vad som kan utvecklas på det regionala planet
för att bereda vägen för den sociala ekonomin som ett medel för att fler ska kunna
komma ut i jobb och meningsfull arbetsträning/praktik. Det skulle kunna skapas
varierande stödformer för detta.
En sak som kommit fram i projektet är att sociala företag ofta behöver ekonomiskt
stöd i början av företagsutvecklingen. Det kan tillgodoses på olika sätt. En del har
fått ekonomiska bidrag, andra har fått starta utan sådant. Några län har kreditgarantiföreningar som kan medverka till att sociala företag får lån på förmånliga
villkor.
Det går naturligtvis också att skapa medel för att stödja projekt som syftar till att
bilda sociala företag. Samordningsförbunden i Uppsala län har tillsammans avsatt
2 miljoner kronor för detta. Västra Götalandsregionen har satt av medel för olika
utvecklingsprojekt.
Den sociala ekonomin är som framgått en ganska ”spretig” företeelse som spänner
över ett stort verksamhetsfält med allt från vägföreningar till arbetskooperativ.
Det har på senare tid byggts upp plattformar som skulle kunna vara officiella
språkrör för den sociala ekonomins representanter. Vi ska återkomma till om Regionförbundet Östsam kan vara den aktör som kan hålla samman regionens övriga
aktörer. I detta ingår kommuner, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Samhall
m fl. Liknande plattformar har prövats i t ex Stockholms län. Det behövs hur som
helst en organiserad dialog och en mötesplats för att fortsätta utveckla den sociala
ekonomins bidrag till en hållbar utveckling, fler i arbete och arbetsträning samt
praktik m m.
103
Forskning och kunskapsutveckling finns det för lite av inom den sociala ekonomin. I Östergötland finns dock en del forskning t ex OSIS - Organisation av Samhälleliga Initiativ i Sverige – där t ex professor Elisabeth Sundin medverkar. Man
arbetar med att hitta förklaringar och beskrivningar av hur samhällsentreprenörer
organiserar sig. Det handlar om hur de använder sina resurser som kapital och
personal på ett effektivt sätt.
4.5 Omfattningen av den sociala ekonomin
Som framgått av kapitel 2 omfattar den sociala ekonomin många olika delar och
en fullständig kartläggning är inte realistisk att genomföra då vissa verksamheter
inte finns registrerade i den offentliga statistiken. Men så långt har vi fokuserat på
de arbetsintegrerande sociala företagen. Nu tar vi istället och vidgar perspektiven
och beskriver den sociala ekonomin i mer övergripande former.
Den sociala ekonomin är på många olika sätt betydelsefull i samhället. Blickar vi
återigen ut i Europa, begränsat till EU, och betraktar den social ekonomi så får vi
en uppfattning om hur betydelsefull sektorn är. Antalet sysselsatta uppgår till 85:
Kooperation
Ömsesidiga försäkringsbolag
Ideell sektor
Totalt
4,0 miljoner
0,4 miljoner
7,5 miljoner
11,9 miljoner
Variationerna mellan olika länder är stor. Nederländerna och Frankrike är exempel på länder där den sociala ekonomin svarar för ungefär 10 procent av sysselsättningen. Motsvarande andelen inom de EU-länder som tidigare tillhörde östblocket är i allmänhet betydligt mindre (med reservation för att det saknas uppgifter från vissa länder).
I allmänhet är företagen och organisationerna inom den sociala ekonomin små och
bedriver lokal verksamhet. Men det finns också stora företag som Cooperative
Group i Storbritannien som är världens största konsumentkooperativ med 74 000
medarbetare och Mondragon eller som det kallas idag Humanity at work, som är
ett baskisk arbetskooperativ som i slutet på förra decenniet hade över 100 000
medarbetare.
Går vi över och försöker beskriva sysselsättningen i social ekonomi i Sverige år
2006 får vi fram följande förhållanden:
Kooperationen
Försäkringsbolag
Ideell sektor
Totalt
99 000
11 000
135 000
245 000
I siffrorna är inte frivilligt arbete inräknat. Enligt uppgift gjorde svenska folket
omkring 560 miljoner frivilligtimmar under 2005, vilket motsvarar ytterligare
85
De uppgifter som förekommer i inledningen av kapitel 4 är hämtade från Jan
Olssons och Elisabeth Mattssons bok Det mänskliga företagandet – om social
ekonomi för 2000-talet
104
ungefär 300 000 arbetstillfällen på heltid. I stort sett alla vuxna svenskar är med
någonstans som medlem, förtroendevald, brukare etc. Det startas också en mängd
nya föreningar varje år i Sverige, ca 20 per dag.
När Länsstyrelsen i Stockholms län och Plattformen för lokal utveckling med social ekonomi 2007 tog fram en kartläggning av den sociala ekonomin i länet, fann
man att det fanns nästan 6 600 företag på 7 125 arbetsställen med 54 832 personer
sysselsatta. Det motsvarar 5,8 procent av det totala antalet sysselsatta i regionen.
Knappt hälften av arbetsställena hade dock inga anställda och i allmänhet var de
flesta arbetsställena sådana som hade ingen eller få anställda. 86
När Föreningen Nätverk Social Ekonomi i Skåne gjorde en liknande inventering
under 2005-2006 fann man att den sociala ekonomin i Skåne bestod av drygt
20 000 organisationer, varav mer än 14 000 var ideella föreningar. Ca 5 000 av
organisationerna var arbetsgivare och den totala lönesumman för dessa uppgick år
2005 till drygt 4,1 miljarder kronor. 87
Den sociala ekonomin i Östergötland är också mycket omfattande. Och den har
likaledes en stor betydelse. Men den är inte helt enkel att beskriva i kvantitativa
termer. Det beror på att den är så mångfacetterad och att det inte går att få fram
statistik för alla tänkbara områden av den sociala ekonomin. Ett exempel är att
ideella föreningar inte har någon skyldighet att registrera sig om man inte bedriver
näringsverksamhet, hit hör t ex många idrottsföreningar. Vi har därför inte några
säkra uppgifter om hur många sådana föreningar som finns.
För att ge en mer komplett bild av social ekonomi i Östergötland skulle utredningen behöva ha tillgång till en mycket omfattande statistik från alla idrottsföreningar, studieförbund, lokala utvecklingsgrupper, folkrörelser, personalkooperativ, trossamfund och många andra i begreppet ingående delar. Som framgått finns
inte officiell statistik att tillgå, varför vi får nöja oss med att skildra viktiga delar
översiktligt och några delar lite djupare.
4.5.1 Kartläggning av den sociala ekonomin - PLUS 88
Under tre år pågår ett regionalfondsprojekt med kartläggning av den sociala ekonomin i Östra Mellansverige 89. PLUS har genomfört flera kartläggningar under
projekttiden som gett tydliga bilder av den sociala ekonomins omfattning. I den
här rapporten har resultatet från PLUS undersökning använts. Genom att använda
de redan framtagna bilderna som utifrån officiell statistik ges en kvantitativ bild
av omfattningen av den sociala ekonomin.
PLUS undersökning ingår bostadsrättsföreningar, ekonomiska föreningar, hypoteksföreningar, ideella föreningar, samfällighetsföreningar, vägföreningar, vägsamfälligheter, sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag. Däremot ingår inte
86
Social ekonomi i Stockholms län, kartläggning av företagen inom den sociala
ekonomin av Paula Kossack och Joakim Wallenklint
87
Kontakt Nätverk Social Ekonomi i Skåne, där Kristian Persson svarade för kartläggningsarbetet
88
Partnerskapet för Lokal Utveckling & Social ekonomi
89
Östra Mellansverige är den Europeiska socialfondens (ESF:s) indelning och omfattar Östergötland, Örebro, Västmanland, Södermanland och Uppsala län.
105
stiftelser, inte trossamfund och inte heller de ideella föreningar som inte bedriver
näringsverksamhet.
Av nedanstående tabell framgår att det inom ramen för de uppräknade verksamheterna finns över 2 000 företag som kan sägas tillhöra den sociala ekonomin i Östergötland. De fördelar sig till en del proportionellt över de mindre och medelstora
kommunerna, men sett till antalet finns det en kraftig dominans av föreningar
m.m. som är registrerade i de två stora kommunerna. Linköping och Norrköping
svarar för ca 60 procent av antalet företag men har en ännu större andel av befolkningen, vilket också framgår när man slår ut antal företag per 1 000 invånare. Av
den högra kolumnen framgår att det sett till invånarantalet finns flest företag i
Ydre, Vadstena, Kinda och Ödeshög.
Tabell 7. Antal företag inom den sociala ekonomin 2006
Kommun
Antal företag
Ödeshög
Ydre
Kinda
Boxholm
Åtvidaberg
Finspång
Valdemarsvik
Linköping
Norrköping
Söderköping
Motala
Vadstena
Mjölby
Länet totalt
45
42
78
33
59
119
54
654
624
76
194
64
124
2.166
Andel av totala
företag inom SE
i E län (procent)
2
2
4
2
3
5
2
30
29
4
9
3
6
100
Antal företag per
1.000 invånare
8
11
8
6
5
6
7
5
5
5
5
8
5
5
Av PLUS undersökning framgår även att antalet företag har stigit mellan åren
2003-2006 med ca 70 företag.
Bryter vi ner dessa siffror med hjälp av tillgänglig statistik från PLUS 90 kan vi
urskilja några mer exakta bilder. Ser vi till antalet ekonomiska föreningar i länet
som bedriver näringsverksamhet har variationerna varit marginella med i genomsnitt 326 föreningar under de åtta år som vi har tillgänglig statistik för.
90
Ej publicerat material i rapporten om Östergötland.
106
Tabell 8. Antalet ekonomiska föreningar med näringsverksamhet i Östergötland
under åren 2000-2007.
Östergötlands län ekonomiska föreningar
335
330
325
Östergötlands län
ekonomiska föreningar
320
315
310
2000
2002
2004
2006
Fortsätter vi och redovisar statistiken för de ideella föreningar som bedriver näringsverksamhet i länet visar den delvis en annan kurva. Antalet ideella föreningar
ökade med närmare 300 föreningar mellan år 2000 och 2006, för att sedan falla
med fler än 150 föreningar under 2007.
Tabell 9. Antalet ideella föreningar med näringsverksamhet i Östergötland under
åren 2000 till 2007
Östergötlands län ideella föreningar
2 900
2 800
2 700
Östergötlands län ideella
föreningar
2 600
2 500
2 400
2000
2002
2004
2006
De ekonomiska och ideella föreningarna står för merparten av de utbetalade löneförmånerna i länet. Av den samlade summan av löner och förmåner som utbetalades till Östergötlands nattbefolkning 2007 som uppgick till närmare 1,3 miljarder
kronor, svarade de ekonomiska och ideella föreningarna för närmare 1,1 miljarder
kronor. De ideella föreningar var i det avseendet nästan dubbelt så stora som de
ekonomiska föreningarna. Tilläggs ska att näringsgrenarna inom båda kategorierna spänner över ett mycket brett fält från utbildning, andra samhälleliga och personliga tjänster till tillverkning och fastighetsuthyrning m m.
107
Övergår vi istället till att betrakta antalet personer som fått en eller flera kontrolluppgifter från en verksamhet inom den sociala ekonomin så har 28 006 personer
fått en sådan uppgift. Det betyder att mellan 6-7 procent av Östergötlands befolkning ingår i detta material, eller annorlunda uttryckt 67 personer per 1 000 invånare har fått minst en kontrolluppgift från företag inom den sociala ekonomin.
Tabell 10. Utbetalade löner och förmåner totalt, omräknat per företag och översatt till ett heltidsmått om alla skulle vara heltidsanställda.
Kommun
Ödeshög
Ydre
Kinda
Boxholm
Åtvidaberg
Finspång
Valdemarsvik
Linköping
Norrköping
Söderköping
Motala
Vadstena
Mjölby
Länet totalt
Kontant
bruttolön och
skattepliktiga
förmåner
miljoner kr
3,4
6,5
22,4
3,4
19,1
70,3
4,1
636,5
380,1
17,7
72,0
11,3
41,6
1.288,5
Kontant
bruttolön och
skattepliktiga
förmåner i kr
per företag
75.931
154.413
287.182
102.941
324.106
591.102
76.152
973.300
609.219
233.332
371.118
176.454
335.116
595.895
Antal heltidsanställda (netto-lön
25.000 kr/mån)
Avrundat till hela
tjänster
8
15
52
8
45
166
10
1.505
899
42
170
27
98
3.046
Tabellen är en omarbetning av PLUS material som visar några intressanta aspekter på hur mycket som betalades ut från den sociala ekonomin i form av lön och
skattepliktiga förmåner. Ett försök att räkna om detta till ett heltidsmått, här baserat på en månadslön på 25 000 kronor före skatt visar att omfattningen är relativt
omfattande. Med det måttet skulle det röra sig om drygt 3 000 personer som skulle kunna jobba heltid inom den sociala ekonomin. Nästan 1,3 miljarder kronor
betalades ut under 2006 från sektorn.
Under 2010 kommer PLUS att genomföra en uppdatering av statistiken inom den
sociala ekonomin i Östergötland, som möjliggör att kartläggningen kan komma att
få in statistik från ytterligare något av de senaste åren.
Komplettering till PLUS kartläggning
Länsstyrelsen har uppdrag att registrera stiftelser i varje län. Östergötland har totalt sett ca 580 stiftelser som har olika ändamål med ett samlat kapital på drygt 7,7
miljarder kronor. De mesta pengarna (ca 5 miljarder) finns i pensionsstiftelser.
Antalet aktiva näringsdrivande stiftelser uppgår till 91 st som har drygt 800 miljoner i kapital. Det är olika typer av stiftelser som t ex Kindahus, som är Kinda
kommuns bostadsbolag och på samma sätt förhåller det sig med motsvarigheten i
Motala, Stiftelsen Platen. Någon statistik som anger hur många anställda som verkar i de näringsdrivande stiftelserna har inte gått att få fram.
108
På samma sätt kan vi fylla ut kartläggningen med något om trossamfund som är
registrerade, som också tillhör den sociala ekonomin.
Tabeller 11 a och b. Trossamfund i Östergötland, sorterade efter anställda och
omsättning 91
Antal
Anställda
Antal
Omsättning
5
0
27
< 1 tkr
1
1-4
9
1-499 tkr
3
5-9
1
500-999 tkr
10
10-19
1
1 000-4 999 tkr
15
20-49
1
10 000-20 000 tkr
3
50-99
39
2
200-499
39
Som framgår har de flesta trossamfunden relativt många anställda, 25 samfund har
mellan 10-49 anställda och ytterligare 5 som har minst 50 anställda. Men i de flesta samfund bedrivs ingen näringsverksamhet. Det finns dock undantag som vi
också ser av redogörelsen från Stadsmissionen i Linköping nedan, som har en
omfattande näringsverksamhet inom den sociala ekonomin.
4.5.2 Exemplet idrottsrörelsen
Inom den sociala sektorn svarar idrotten för många olika bidrag till Östergötland.
Här finns bidrag till kultur och värden för besöksnäringen, här finns naturligtvis
det stora bidraget till folkhälsan som inte enbart handlar om idrottsutövare och
motionärer, utan även om samlingspunkter för social samvaro. En del av de största publika evenemangen som arrangerats t ex Vätternrundan (årligen), O-ringen
(Mjölby 2007), 10-milakavlen (Finspång 2010) samlar massor av utövare och
publik från när och fjärran. Dessa aktiviteter bygger också i olika hög grad på ideellt arbete och sannolikt skulle inte aktiviteterna existera utan de ideella insatserna. Men de ger också andra påtagliga ekonomiska aktiviteter. Vätternrundan beräknas tillföra ett värde på 60-70 miljoner kronor årligen till näringarna och ger
också upphov till ett antal fast anställda på det kansli som sköter arrangemanget.
Kjell Augustsson, som är länsidrottschef på Östergötlands Idrottsförbund (ÖIF),
berättar att man i början av förra decenniet gjorde en inventering av de föreningar
i länet som hade anställd personal. Det gjordes inom ramen för ett EU-projekt som
bl a syftade till att kompetensutveckla de anställda inom föreningslivet. Beroende
på hur man kategoriserade de olika anställningsformerna kom man fram till att det
då fanns mellan 300-350 anställda i östgötaföreningarna. ÖIF hade också ambitionen att registrera de anställda men variationerna i anställningsformer med t ex
många korttidsanställda, arbetspraktik m m gjorde att det aldrig blev möjligt att
genomföra. Kjells uppskattning är dock att antalet anställda inte har ökat utan
snarare gått åt andra hållet. Orsaken är inte behoven inom idrottsrörelsen utan de
ekonomiska förutsättningarna. Även om det s k taket för lönebidrag har höjts
handlar det ofta om att en förening måste betala runt 60 000 kronor av övriga intäkter för att kunna ha anställda. Att anställa någon utan lönesubventioner kan
kosta runt 400 000 kronor per år och för det flesta föreningar är det en omöjlighet.
91
SCB, inhämtade uppgifter 2010-06-18
109
Om det fanns andra bidragsgrunder skulle antalet anställda istället kunna ökas,
tror Kjell Augustsson, som också framhåller att det i så fall skulle kunna röra sig
om hundratals nya anställningar.
Sedan har vi elitföreningar och företrädesvis Linköpings HC, som idag är en stor
verksamhet med ett 50-tal anställda, där den ideella föreningen äger ett holdingbolag – Linköping Hockey Club AB, som driver fyra bolag inom näraliggande verksamheter som event, restauranger, reklambyrå och hälso- och friskvård. Även
andra elitföreningar som IFK Norrköping och Norrköping Dolphins har ett antal
anställda och driver verksamheter i anslutning till anläggningarna.
Men de flesta föreningar har ingen anställd alls. Totalt uppgår antalet föreningar
till över 1 000, berättar Kjell Augustsson, men då räknas en förening med t ex två
sektioner som två föreningar. Räknar man antalet unika föreningar rör det sig om
mellan 8-900 föreningar i länet. Fotbollen är det verksamhetsmässigt största området med mellan 30-35 procent av verksamhet i ca 150 föreningar.
Östergötland har blivit ett allt extremare lagidrottslän med framgångar i rader av
sporter med SM-guld i fotboll (LFC) och basket (Dolphins) samt volleyboll för
herrar (Linköping VC), bland de fyra bästa i hockey både på dam- och herrsidan
(LHC) de senaste åren, nya allsvenska lag i fotboll och superligan för innebandy
m m.
När det gäller lönebidragssystemen har ju kvalificeringsgrunderna blivit allt högre, d v s för några decennier sedan kunde relativt friska människor utan eller med
små funktionsnedsättningar få lönebidrag. Idag krävs det betydligt större funktionsnedsättningar, vilket kan medföra att lönebidragsanställda inte kan vara de
mångsysslare som föreningarna egentligen behöver.
Behoven tenderar att öka och det är också en tendens att föreningarna vill att de
redan anställda ska göra fler av föreningens sysslor. Det är troligen en effekt av att
det blivit svårare att hitta de eldsjälar som tidigare stod för mycket av det ideella
arbetet. Idag handlar det mer om att ”hjälpa till” än att ta ansvar för föreningens
verksamhet och engagemanget är mer kopplat till eget eller barns idrottsutövande.
Det är svårare att rekrytera personer till förtroendeuppdrag i föreningarna, medan
det är lättare att hitta personer som hjälper till t.ex. runt ungdomsidrotten. Man
kan hitta ett antal exempel på föreningars utveckling där eldsjälar försvunnit, som
bidragit till att föreningarnas verksamheter minimerats. Fortsätter de här trenderna
kommer det bli allt svårare att få föreningarna att fungera och man måste skapa
förutsättningarna för att idrotten kan fortsätta att finnas som verksamhet, annars
väntar en successiv nedmontering, tror Kjell Augustsson. Det kan också bli så att
ÖIF:s högsta utmärkelser till personer som varit aktiva i 25 år utdelas till allt färre
personer. Paradoxen är här att föreningarnas behov av att få fler anställda således
växer, allt fler finns tillgängliga för arbete men det finns ingen ekonomi som möjliggör att lösa denna ekvation.
Det betyder att bidrag och bidragssystem är oerhört viktiga för idrottsrörelsens
existens. Samhällsstödet måste behållas, det är den viktigaste förutsättningen för
att idrotten i Östergötland ska kunna utvecklas, menar Kjell Augustsson. Kan man
hitta system som gör att fler kan anställas kan den något dystra utvecklingen med
110
mindre tid/intresse för ideellt arbete kompenseras. Då klarar man att hålla uppe
verksamheten även när det blir svårare att hitta folk som går in i styrelsearbetet.
Det är mer och mer tydligt att många föreningar är beroende av att ha eldsjälar,
anställda och kombinera det med mångas ideella arbete. Det finns ingen uppenbar
konflikt i det. Föreningsbidrag är viktiga liksom möjligheterna att behålla det bidrag som ges till östgötaidrotten från Regionförbundet Östsam. Förhoppningen är
även att det s k Idrottslyftet får vara kvar. Minskade bidrag för ÖIF betyder bl a
att det drabbar utbildningsverksamheten, något som drabbar verksamheterna hårt.
Det finns också föreningar som sköter sina anläggningar. Det är vanligare i västra
Östergötland än i östra delen. ÖIF har diskuterat att det skulle kunna vara möjligt
att skapa team eller personalpool som hjälper föreningarna med olika arbetsuppgifter. Men även det kräver ekonomi för att klara grundfinansieringen. Östergötlands Idrottsförbund driver också projektet SPIK - Studier, Poolararbete, Idrott,
Kompetens. Projektet syftar till att ge arbetslösa personer möjlighet att få arbete
via praktik hos idrottsföreningar varvat med individanpassad utbildning ska
komma vidare i arbetslivet såväl som övriga livet.
Det finns anledning att understryka den vikt som bör läggas vid de bidrag som den
sociala ekonomin ger förutom ett antal arbetstillfällen, som definitivt kan bli fler.
Det handlar om möjligheter till ett socialt liv, till en rik fritid, dess bidrag till en
ökande folkhälsa genom socialt umgänge, motion m m och som ytterligare ett
exempel de ökande förutsättningarna för en bra integration för nyanlända svenskar. I förlängningen av detta resonemang kan man ta upp Robert Putnam 92 och
hans teorier om betydelsen av föreningsliv som en grund för ekonomiskt välstånd
och vikten av att ha ett rikt socialt liv för att överbrygga misstro och för att skapa
vad vi kan kalla ett socialt kitt i samhället.
4.5.3 Exemplet Stadsmissionen
Ett mycket konkret exempel på verksamheter som finns inom den sociala sektorn
är Stadsmissionens verksamhet i Linköping. Linköpings Stadsmission startade
redan 1972 och har allt sedan dess bedrivit verksamheter med stöd och hjälp till
utsatta personer. Organisatoriskt är Stadsmissionen en ideell förening där flertalet
av alla kyrkor (totalt 31 församlingar) i Linköping är medlemmar. Det finns ett
flertal verksamheter och allt som allt är det över 100 anställda i organisationen
och med volontärer handlar det om ca 200 personer.
Stadsmissionen i Linköping har således en mycket omfattande verksamhet som
under tiden utvecklats till att inte bara omfatta insatser riktade till missbrukare och
hemlösa i Linköping, utan även i allt större utsträckning kommit att handla om
verksamheter inom den sociala ekonomin. Stadsmissionen driver Kontaktcentrum
som är en öppen verksamhet för missbrukare, som inte är behandlingsinriktad
men där missbrukare kan få en första kontakt och få hjälp med mat, kläder och
samvaro. Inom Kontaktcentrum finns ytterligare två delar, en som ger stöd i boendet och en som aktivt letar efter arbetsträning och praktik för deltagarna. Det
92
Robert Putnam har blivit känd för sin forskning om det sociala kapitalets betydelse för det ekonomiska välståndet. Putnams slutsats av långvariga studier i bl a
Italien är att det är aktiviteter inom föreningsliv som gynnar demokratin och det
sociala kapitalet. Den lilla demokratin är en förutsättning för den stora demokratin
m m.
111
finns två stödboenden i Linköping som har personal men boendedelarna är inte
heller de behandlingsinriktade.
Stadsmissionen driver dessutom behandlingshemmet Oasen, vars målgrupp är
missbrukande kvinnor. Vidare finns familjerådgivning inom Stadsmissionen samt
en verksamhet för barn och ungdomar.
Socialt företagande finns i olika tappningar, dels drivs sedan tidigare ett kafé och
Kretsboden, som är en secondhandbutik. Dessutom har man under 2010 tagit över
restaurang von Dufva. Men den stora verksamheten bedrivs under namnet
Vär(l)dshuset 93, som är beläget på Tornby i Linköping. I lokalerna bedrivs verksamheter för kortutbildade nysvenskar, som ofta är analfabeter och/eller som enligt arbetsförmedlingens regler har rätt till utvecklingsanställning eller fördjupad
arbetsträning.
Vär(l)dshusets verksamhet är en imponerande, integrerande social verksamhet
som kan komma att uppfylla alla kriterier på ett arbetsintegrerande socialt företag
inom kort. Det är en verksamhet som kan indelas i tre olika delar eller steg:
− Deltagaromsorg där man jobbar med stöd, motivationssamtal och i viss
mån hämta deltagarna i deras egna miljöer för att få dem till verksamheten
− Utbildning
− Företagande
Det betyder att Vär(l)dshuset kan bedriva hela kedjan av aktiviteter för att få
människor i utanförskap att via stödinsatser, utbildning, arbetspraktik få en möjlighet att få anställning i verksamheten eller utanför verksamheten. Det är också
en viktig erfarenhet, berättar verksamhetsansvarige Mattias Bergström, nämligen
att den som kommer hit kan se att även om man inte är inne på arbetsmarknaden
så kan man se att man kan gå hela vägen till arbete. Det bidrar mer stor sannolikhet till Stadsmissionens goda resultat, som vi återkommer till.
Inom Vär(l)dshuset kan man erbjuda 11 olika miljöer, som är mer eller mindre
företagsliknande miljöer. Här finns bland annat:
−
−
−
−
−
−
−
−
−
−
−
−
Textila verksamheten
Tvätteri
Kök på plats, Café och von Dufva
Snickeri/måleri
Tryckeri
Administration och marknadsföring
Kretsboden
Stångåstadsgruppen som bedriver fastighetsskötsel m m
Stadsmissionens egen vaktmästargrupp
Utegruppen
Lokalvård
Övrigt med t ex smyckestillverkning
93
Namnet syftar dels på att vara en del av hela världen, dels på det goda värdskapet
112
Det ger en imponerande bredd där deltagarna har möjlighet att få pröva på och
arbetsträna inom mycket varierande arbetsuppgifter. Vissa verksamheter som
smyckestillverkning och textilen är aktiviteter som inom överskådlig tid inte
kommer att ge något överskott, medan andra sociala företag företrädesvis samarbetet med Stångåstaden ger inkomster som gör att man kan finansiera andra verksamheter.
Mattias Bergström berättar att man etablerat mycket goda relationer till många
aktörer och inte minst med olika fastighetsägare och framför allt Stångåstaden.
Genom att man kunnat gå in och göra arbeten på bostadsbolaget, som ingen annan
på marknaden visat intresse för, har man kunnat utjämna säsongsvariationer. Det
rör sig t ex om rensning och ombyggnation av förråd och vindsutrymmen, som
kan göras när Vär(l)dshuset har färre andra uppdrag. Det är dessutom uppdrag
som sträcker sig långt in i framtiden, vilket ger en stabilitet i verksamheten och i
ekonomin. Dialogen med Stångåstaden pågick under ca 1,5 år innan man tillsammans kom fram till vilka uppgifter bolaget kunde lägga ut på Vär(l)dshuset. En
katalog av uppgifter togs fram och på den vägen är det. Det pågår också diskussioner om nya uppgifter, där Vär(l)dshuset kan erbjuda en högre kvalitet eller servicenivå, som kan generera nya uppgifter på sikt.
Inom detta fält är Stadsmissionens verksamhet snarast ett komplement till marknaden än en konkurrent till andra företag. Vär(l)dshuset är dessutom mycket mån
om att diskutera med de som kan vara aktörer på marknaden innan man etablerar
ny verksamhet. Inför tillverkningen av en viss trädgårdsmöbel hade man t.ex. kontakter med både en tillverkare av en lite mer lyxigare version av samma möbel
och med Rusta som säljer samma prototyp till ett mycket lägre pris. Det var inga
problem med företagen, berättar Mattias, som också pekar på att Vär(l)dshuset
tillhandahåller produkten till ett pris som är högre än Rusta och med en enklare
kvalitet än det förstnämnda företagets produkt. Andra exempel visar att man valt
att säga nej till föreslagna uppdrag som när Stångåstaden frågade om man kunde
ta hand om ett stort antal cyklar och rusta upp dem. Men här såg man att det fanns
andra aktörer och projekt, varför man inte ville konkurrera med dem.
Andra viktiga aktörer är bildningsnämnden inom Linköpings kommun, där man
bedriver SFI-undervisning m.m. och praktik. Arbetsförmedlingen har avtal om
arbetsträning och lokala samordningsförbundet har avtal med Vär(l)dshuset om
det sociala företagandet.
Inom Stadsmissionen finns 110 praktikplatser att tillgå och på Vär(l)dshuset arbetar 29 tillsvidareanställda som är stödpersoner, lärare, handledare med olika kompetenser m.fl. och man har f.n. 26 personer som har utvecklingsanställning (totalt
30 inom Stadsmissionen). En liten grupp människor jobbar aktivt tillsammans
med AF och Jobbtorget för att få ut deltagarna på den öppna arbetsmarknaden.
Förmodligen har vi hjälp av att vi heter Stadsmissionen, berättar Mattias Bergström. Sedan starten 2004 har man också fått ut mellan 20-22 procent i jobb.
Verksamheten har lyckats väldigt bra. Under en snittid för deltagarna på 11 månader lyckas man få ut 33 procent i anställningar och 27 procent kommer in i den
s k SFI-trappan och läser vidare. Vär(l)dshuset försöker också hitta formerna för
att göra utvärderingar av verksamheten med hög kvalitet.
113
Ett kvitto på att verksamheten också är uppskattad av andra arbetsgivare är att t ex
Scandic hotell under en period enbart tog praktikanter från Vär(l)dshuset. Både till
deltagare men framför allt till arbetsgivare gör man klart att man kommer att följa
upp hur det går och finnas där för arbetsgivaren under en lång tid, minst sex månader efter anställning. När man bedriver SFI-verksamheten följer lärare med ut
till arbetsplatserna för att se vad det är för språk som deltagarna behöver tillägna
sig.
Men verksamheten har också kunnat byggas upp successivt från de första årens
projekttid, via uppdrag som gjordes tillsammans med kommunen och där Stadsmissionen kom in som projektägare, till den verksamhet som för ca 2 år sedan
flyttade in i lokalerna på Roxtorpsgatan. Fastigheten köptes av Stadsmissionen
som under de fyra första åren satsat en hel del medel, mellan 3-500 per år har
skjutits till och fortfarande skjuts medel till men under 2011 finns det sannolikt
möjlighet att nå en nollbudget utan Stadsmissionens tillskott. Det hade man nog
kunnat göra redan i år, berättar Mattias Bergström, men då valde man istället att
anställa fler som efter avslutad utbildning och praktik inte kunde få något erbjudande från Arbetsförmedlingen eller på arbetsmarknaden i övrigt.
Det pågår en diskussion om att föra samman allt det sociala företagandet inom
Stadsmissionen under en och samma avdelning eller verksamhetsgren. Samtidigt
undersöks huruvida det sociala företagandet bör ha en annan juridisk form och hur
det som idag är en blandning av utbildning och socialt företagande blir. Det finns
mycket som är på gång, berättar Mattias Bergström. Under guidningen i lokalerna
får vi inblick i tillbyggnaden av matsal, nytt kök, nya lokaler som byggs inom
verkstadsdelen för att anpassa lokalerna till de aktiviteter som bedrivs, så väldigt
mycket kommer att utvecklas.
Man önskar också att det skulle kunna ske förändringar i regelsystemen. Många
bidragsformer sträcker sig över allt för kort tid och är allt för snäva i sin definition. Matchningen mellan myndigheter behöver ses över. Uppdragsgivare borde
se mer till de resultat som verksamheten presterar istället för att föreskriva specifika krav på metoder. Placeringstiderna behöver vara långa för att ge människor
en riktig chans att komma in på arbetsmarknaden. De som tas emot har mycket
lång tid i utanförskap som sällan kan brytas under en tremånadersperiod. Ett avslutande exempel är att Arbetsförmedlingen skulle kunna erbjuda lönebidragsanställningar åt ett antal personer som deltagit fullt ut i alla steg inom Vär(l)dshusets
verksamhet, men där AF inte ser någon möjlighet att de trots det får jobb på öppna
marknaden. Mattias Bergström gör bedömningen att personerna förmodligen skulle få ett rejält bakslag och hamna i utanförskap igen, om man inte kan erbjuda
någonting. Här skulle t ex kommunen kunna bistå med mellanskillnaden mellan
lönebidrag och kostnaden för hela anställningen. Det skulle ge möjlighet till långsiktiga lösningar i form av tillsvidareanställning och förmodligen skulle inte bara
kommunen spara mycket pengar via minskat ekonomiskt bistånd utan man vet att
många av deltagare som inte är etablerade på arbetsmarknaden också konsumerar
mycket sjukvård och annan samhällsservice. Samhällsekonomiskt vore det en stor
vinst för samhället.
114
4.5.4 Exempel på andra aktörer inom den sociala ekonomin
En rad andra aktörer har tidigare och inte minst de senaste åren kommit in som
utförare inom arbetsmarknadsområdet. De flesta har en klar social profil på verksamheten men kan vara lite olika organiserade och uppfyller inte alla kriterier på
ett arbetsintegrerande socialt företag. Men ibland är det mer en tolkningsfråga om
det är ett företag som har en specifik social inriktning eller om det är ett företag
som uppfyller alla kriterierna för ett arbetsintegrerande socialt företag.
Prio1
Ett exempel på en aktör som etablerat sig i Norrköping är det från början Sundsvallsbaserade Prio1. Vid besöket har företaget precis flyttat in i nya lokalerna på
Fabriksgatan i Norrköping och även etablerat sig i Linköping och företaget beskrivs av ägarna som en ”arbetslivsorienterad rehabiliteringsarena.
Ägarna Sara Andersson och Therese Wiklund berättar varför man startat, hur det
kommer sig att man har ett aktiebolag som grund för verksamheten och hur man
kom att etablera sig i Östergötland. Det är en berättelse om två entusiastiska kvinnor som ville åstadkomma en förändring för utsatta människor men även en berättelse om de svårigheter man kan möta som ny företagare i en bransch som ännu
inte hittat sina stödstrukturer m m.
Det var i början av 2009 som Sara Andersson fick nog av sitt jobb utredare och
coach för arbetslösa, där hon jobbat en tid hos ett privat företag. Anledningen var
närmare bestämt att det saknades praktikplatser för de människor som hon utredde
och företagen ville ha pengar till handledare för att ta emot praktikanter. Efter att
ha funderat ett tag på vad hon kunde göra kom hon till slut på att hon ville starta
ett företag för arbetslösa som behövde praktik, arbetsträning och i förlängningen
arbete. Hon ringde till sin kompis Therese Wiklund och frågade om hon ville vara
med och skapa det nya företaget. Båda hade jobbat i stort sett hela liv med människor och Therese som ville vara med sa upp sig från sitt jobb en kort tid därefter.
Ingen av dem hade erfarenhet av hur man startade företag men läste på om kom
fram till att man ville starta en ekonomisk förening och ett socialt företag. Via
kontakter med Coompanion, Saras dåvarande privata bank och så småningom
ALMI kom man fram till hur man skulle få tag i pengar. Man skrev en affärsplan
och gick till banken. I första rundan lånade banken ut 100 000 kronor till Sara och
Therese samt deras respektive män. Därefter började arbetet med att sälja in företagsidén framför allt till nyckelpersoner inom Sundsvalls kommun. Man var klar
på en sak – man ville inte ha bidrag från kommunen, utan skulle klara sig själva.
De nya företagarna hade ingen erfarenhet vare sig av att driva företag eller att ha
en secondhand butik. Men man kände till en annan kvinna som jobbat ideellt åt
Röda Korset, som kunde betydlig mer om den senare saken. Man anställde henne
efter ett tag och fick anställningsstöd i form av lönebidrag för henne från AF.
Därefter kunde man börja planera för att starta sin första butik i Sundsvall under
våren 2009. Men med en ekonomisk förening som grund var det till en början
svårt att leasa fordon, att teckna telefonabonnemang etc. Företaget hade det också
trögt i början att få några deltagare från AF som var i fas 3. Man fick först en deltagare och så ytterligare två. Snart började man inse att pengarna inte skulle räcka
och man fick en bra kontakt med ALMI och fick ta ett ytterligare lån på 100 000
kronor.
115
Under hela våren och en del av hösten var det inte möjligt att ta ut någon lön alls
för de bägge entreprenörerna, utan de fick leva på vad makarna tjänade. ”Men
under hösten 2009 exploderade det”, som Sara uttrycker det och syftar på att man
fick 30 deltagare i fas 3 från arbetsförmedlingen.
Under tiden kom man dessutom på att man skulle bedriva det man kallar för lokalt
bistånd, vars innebörd huvudsakligen är att man hjälper utsatta personer som saknar möbler m m. Företaget kan t ex skänka ett helt bohag till en behövande familj.
Därefter bestämde sig företagarna att man skulle bli rikstäckande. Man skulle exportera idén till andra orter i hela Sverige. De studerade då statistik m m och var
det fanns liknande förhållanden som i Sundsvall. De kom fram till att man skulle
etablera sig i Norrköping. Sagt och gjort! Man åkte ner till Norrköping och träffade arbetsförmedlingens chef och tjänstemän på näringslivskontoret på kommunen.
Därefter handlade det om att intervjua lämpliga personer till platschefsjobbet m fl
och hitta en lokal.
”Sedan var det det där med pengar igen”, berättar Sara och Therese. Man gick till
ALMI igen, men nu krävde man någon slags motprestation. Alla man pratade med
rekommenderade dem att starta ett aktiebolag. Så man köpte ett lagerbolag, och
tog lånen i aktiebolagets namn. Den ekonomiska föreningen fanns kvar och det
var med detta företag som man hade sina avtal med Arbetsförmedlingen. Det
skulle senare visa sig bli ett bekymmer och framför allt när man hade etablerat sig
i Norrköping. Det hängde samman med att AF ville riva upp alla beslut om placeringar, eftersom man hade avtalen med den ekonomiska föreningen och nu var
det ju ett aktiebolag som hade bildats. Men genom kontakter med olika personer
både nationellt och regionalt lyckades man rädda situationen bl.a. genom att peka
på att det fanns andra aktörer som drev sina företag som aktiebolag. Men innan
allt var klart så hade AF gjort en granskning av företaget med inriktning på ändamål och vinstintresse m.m. men till slut fick Prio1 besked att man var godkända
och verksamheten kunde starta på allvar.
Senare har man förstått att aktiebolagskonstruktionen, förutom att det gav en massa bekymmer, inte var nödvändig för någon part. Den bank man bytte till sa att det
inte hade någon betydelse för lån m m. Så nu har man ett aktiebolag som man
egentligen bara använder till en sak – man har lånen i bolaget. All annan verksamhet är i den ekonomiska föreningen och har nu även överfört de anställda till
den ekonomiska föreningen. Idag har den ekonomiska föreningen endast tre medlemmar – Therese, Sara och hennes make. Det är framför allt det som skiljer Prio1
från ett traditionellt arbetsintegrerande socialt företag, där det ska vara möjligt för
de anställda och även andra att bli medlemmar. Det är möjligt att det kan bli så i
framtiden, förklarar ägarna.
Under våren 2010 har man lyckats komma på plats i Norrköping och till och med
hunnit byta lokaler bara efter några månader. Totalt har Prio1 14 anställda, varav
6 personer i Norrköping och nyöppnade Linköping. Men det kommer att bli fler
anställda, berättar ägarna. Man har också hunnit ta emot ett stort antal anvisade
från AF - 80 personer i Norrköping och 48 i Linköping! Totalt sett har företaget
fyra butiker och 201 personer anställda och anvisade efter 1,5 års verksamhet.
116
Ekonomin har varit besvärlig, inte minst p g a svårigheten att fixa ett startkapital
och den begränsade möjligheten att kunna ta ut lön samt att verksamheten vuxit så
snabbt. Trots det blev det ett litet överskott 2009, plus 17 000 kronor i bokslutet.
Under 2010 ser det lite bättre ut men expansionen fortsätter och det kräver mycket
finansiering.
Stefan Andersson är platschef och berättar om verksamheten i Norrköping, där
man bedriver en secondhand butik. Han har själv erfarenhet av att vara arbetslös
under 14 månader, när han blev anställd sent hösten 2009. Men starten sköts fram
till februari 2010, berättar Stefan. Nu när man är etablerade har man anställt ytterligare personer för att kunna ha handledare till alla deltagare. Det finns många
olika sysslor som handlar om transporter, iordningställa de saker som skänks,
verkstad, gå igenom teknisk apparatur, syssla med information, sköta auktioner på
Tradera och inte minst butiken m m. En systuga är också på gång.
De som kommer till verksamheten är i flertalet fall människor som varit arbetslösa
väldigt länge och Prio1 tar emot alla, i stort sett utan undantag. Man får även anvisade som blivit uppsagda från Samhall. Vissa behöver mycket handledning och
andra är mer självgående. Alla ska vara delaktiga och delta efter egen förmåga.
Man jobbar med kompetensutveckling och coachning av deltagarna. Företaget vill
lotsa arbetslösa vidare till arbete. Målet är ju att få ut så många som möjligt i arbete och så här långt visar statistiken att 15 procent går vidare ut till jobb på den
öppna arbetsmarknaden, något som man är stolt över. Prio1 har också fått kontakter med företag som vill låna personer från företaget. Men det är ju inte möjligt
med personer som är i fas 3, utan då bryts denna period och företagen anställer för
den tid som man har behov. Efter att uppdraget är slut kan man återvända till
Prio1 och fas 3. Insatserna inom företaget handlar ju om att rusta personerna för
arbetsmarknaden och många är sårbara, berättar Stefan, Sara och Therese. Men
glädjen är stor varje gång man kunnat hjälpa någon till ett jobb hos en arbetsgivare.
Det finns mycket idéer hos grundarna av Prio1 och de kommer troligen att fortsätta att etablera sig på fler platser i landet. Ett område som man engagerat sig i är
miljöområdet och ett annat är att starta ett härbärge i Sundsvall för utsatta människor. Det sociala tänkandet är ständigt närvarande i de planer som Sara Andersson
och Therese Wiklund vill förverkliga i framtiden.
Jobbfabriken i Norrköping
Jobbfabriken i Norrköping är ett annat exempel på verksamheter som startats för
att erbjuda arbetslösa möjligheter att utvecklas. Verksamheten har etablerats på
några orter i Sverige och har i Norrköping många deltagare i fas 3. Jobbfabriken
kan sägas vara ett varumärke inom Blatteförmedlingen AB.
Återvinningen i Motala
Återvinningen i Motala finns det skäl att berätta mer utförligt om. Återvinningen i
Motala kom till för snart 20 år sedan när nuvarande verksamhetsledaren Bruno
Lindblom gick en utbildning till behandlingsassistent. Bruno såg behovet av att
göra något för missbrukare i öppenvård och hade tidigare bott i Katrineholm där
man hade en verksamhet med återvinning. Tanken föddes och Bruno såg möjligheterna att skapa en verksamhet som gav inkomstmöjligheter och tog med sig idén
117
till sin dåvarande arbetsgivare, Motala kommun. Kommunen ratade dock idén och
Bruno som blev arbetslös efter ett vikariat och var klar med sin utbildning ville
absolut pröva att realisera tankarna på en återvinningsverksamhet med inriktning
på målgruppen missbrukare. Så kom en ideell förening att bildas och man fick så
småningom till ett avtal med socialförvaltningen om att ha 10 platser i verksamheten.
Verksamheten startades 1992 som ett projekt i en behandlingsassistentutbildning
som Komvux och kommunen bedrev tillsammans. Därefter blev Bruno arbetslös
och fortsatte med arbetslivsutveckling (ALU) i sex månader och anställdes sedan
och han har varit med på hela resan till den mycket stora verksamhet som idag
fyller en stor f.d. industrilokal i Motala. Till en början hade verksamheten inte så
mycket fokus på att anställa personer med olika funktionshinder, eftersom Samhall fungerade och hade plats för fler människor. Nu finns det 50 anställda och
lika många som har arbetsträning och praktik hos Återvinningen.
Men det har varit en resa med både med- och motgångar. Till en början utvecklades verksamheten mycket snabbt och man fick flytta ur sina för små lokaler på
Vintergatan. Under en tid fanns det gott om pengar i kommunen som också bidrog
till att verksamheten växte snabbt. Bruno berättar att det kunde komma pengar
från kommunen utan att det fanns några nya avtal eller anvisningar om hur pengarna skulle användas Efter den s k Motalaskandalen på 1990-tal sa kommunen
upp alla avtal med verksamheten och verksamheten ”kraschade” när underlaget
för de ca 60 platserna bara försvann. Då var personalen tvungen att sägas upp och
Bruno och ytterligare två personer som blev kvar tänkte lägga ner verksamheten.
Men istället började man jobba ideellt samtidigt som man stämplade för a-kassa.
Därefter kunde man börja bygga upp verksamheten successivt och för sju år sedan
kunde man flytta till nuvarande lokaler på Södra Allén. Där har man undan för
undan vuxit i takt med framgångarna och vill ha mer lokaler. Efter hand har second hand butiken blivit allt mer känd och omsättningen har ökat. Nu blomstrar
den, berättar de bägge verksamhetsledarna Bruno Lindblom och Christer Hanell.
De flesta i Motala känner till butiken och det kommer många besökare varje dag.
2009 var ett tufft år berättar verksamhetsledarna. Återvinningen som breddat sin
verksamhet undan för undan tappade legojobb och transporter åt företag i Motala
som motsvarade inkomster på ca 1 miljon kronor samtidigt som man stod kvar
med anställda och lastbilar. Det är också något av ett Moment 22 i sociala företag,
framkommer av Brunos berättelse. Det hänger samman med att om Återvinningen
varslar några av sina 50 anställda blir det svårare och kanske omöjligt att ta emot
personer på arbetsträning och praktik och det skulle i sin tur kraftigt försvåra att
driva verksamheten som den är uppbyggd idag. Istället får man lov att klara sig
utan varsel.
Den senaste tiden har Återvinningen i samarbete med Bostadsstiftelsen Platen
startat två restauranger i Motala, 59:an på Drottninggatan och 71:an på Motala
Väster. Båda lokalerna är f d dagcentraler som nu rustats upp och en del av det har
Återvinningen fått betala som också investerat mycket pengar i nya möbler och
fått till fräscha miljöer som också är sociala samlingspunkter. Utöver restaurangverksamheten bedrivs andra aktiviteter på kvällstid t ex allsång, bingo m m. Verksamheten har en klar social prägel och ändamålet är inte att de ska ge vinster till
118
företaget, utan är en del av Återvinningens grundidé, att skapa arbete åt människor
som haft svårt att få jobb på övriga arbetsmarknaden. Till den röda tråden hör
även hjälpverksamhet, där det regelbundet går transporter till Lettland.
Det finns också en klar social prägel på anställningspolitiken. Både Bruno och
Christer antyder att man nog egentligen är lite för snälla och gör anställningar på
humanitära grunder snarare än att vara lite tuffare i bedömningen där man borde
utgå från kompetens. Vi måste nog bli lite tuffare i framtiden, säger Bruno och ser
inte helt övertygad om att man kommer att klara att inte ta sociala hänsyn till deltagarnas personliga behov av arbete. 50 personer har under åren fått jobb och i
princip alla har varit deltagare innan man fått anställning. För ett 40-tal anställda
har man olika former av anställningsstöd: lönebidrag, nystartsjobb, utvecklingsanställningar etc.
För att klara detta stora ansvar har omsättningen varit tvungen att öka. Idag omsätter alla verksamheter ca 12 miljoner kronor årligen. En del av förutsättningarna
har bestått i att hitta nya sätt att få in pengar. Man har under hand tagit åt sig flyttstädningar och det man kallar ”röjningar”. Legojobb är periodvis stort och man
har t ex ett antal Malmöföretag som man jobbar åt. Man åker med egna lastbilar
och hämtar material och levererar sedan tillbaka de färdiga produkterna. Det är
lättare att få legojobb i Malmö än i Motala, berättar Bruno Lindblom och syftar på
att det är inte lätt att bli profet i sin egen stad.
Till expansionen hör också en etablering i Linköping där man relativt nyligen
kommit igång och fått till ett mycket bra samarbete med bl a Arbetsförmedlingen.
Bedömningarna skiljer sig också åt mellan AF i Motala och Linköping, där man är
mer generös med ersättning för arbetsträning i Linköping. Det kommer vi att ta
upp med AF här i Motala, berättar Bruno och Christer. Det har också varit lättare
att få deltagare som deltar i fas 3 i Linköping där man har ett 20-tal deltagare mot
4-5 i Motala.
Till de verkliga glädjeämnena hör atmosfären och arbetsklimatet inom Återvinningen. Vi har ett mjukt klimat, ingen mobbing, inga sexuella trakasserier och vi
är glada och stolta för stämningen på arbetsplatsen, berättar verksamhetsledarna.
Verksamheten har en väldigt blandad grupp med både män och kvinnor, yngre
och äldre, svenskar och invandrare. Alla som är anställda har sina arbetsuppgifter
och är specialiserade, men en viss rotation förekommer, i synnerhet om det är stora och/eller snabba jobb som måste bli klara.
Det som är lite speciellt med detta sociala företag är att det är organiserat som en
ideell förening som är helägare till ett aktiebolag, där den kommersiella verksamheten äger rum. Bolaget har dock ingen större likviditet och det egna kapitalet
består huvudsakligen av maskiner, fordon m m till ett värde av några miljoner
kronor. Verksamheten drivs inte med vinstintresse och den ideella föreningen har
fått skjuta till pengar för att klara verksamheten det senaste året. I den ideella föreningen sitter det personer som är anställda i företaget. Styrelsen fattar beslut i
större frågor men mycket är delegerat till verksamhetsledaren.
119
Överlag är lönerna mycket låga i verksamheten. Ingångslönerna ligger runt 16 000
kronor i månaden och även verksamhetsledarna har även för att vara ett socialt
företag mycket låga löner.
Till det svåraste i verksamheten hör att ha en professionell verksamhet eftersom
alla som kommer till verksamheten har sina speciella behov. Det skulle också
behövas en personalkonsulent, kurator eller liknande som skulle kunna lägga ner
mer tid att hjälpa anställda och deltagare med den problematik m.m. som kan förekomma. Det handlar om skuldsaneringar, sociala problem m.m. Som arbetsmarknaden ser ut är det också svårt att slussa ut folk till andra jobb. Samtidigt ger
verksamheten mycket tillbaka i form av uppskattning för att man kan erbjuda arbete och för många är det en fråga på ”liv och död”, berättar verksamhetsledarna.
När man besöker verksamheten slås man av att det sjuder av aktivitet i de mycket
stora lokalerna och det förefaller vara en livligt besökt butik. Redan innan butiken
öppnat hänger ett 10-tal personer på låset den aktuella besöksdagen. Här finns
starkt socialt och värdegrundsbaserat engagemang, kreativitet i kombination med
envishet och uthållighet som gör att verksamheten med stor sannolikhet kommer
att överleva fler motgångar och kan se fram mot kommande framgångar. Det finns
också gott om tankar vad som kan komma att utvecklas i framtiden. Tankar finns
t.ex. på att starta en restaurang i en stadsdel i Linköping. Eventuellt kan det bli
aktuellt med en etablering i Norrköping. Det handlar om att hitta rätt personal,
berättar verksamhetsledarna. Man skulle vidare kunna svara för matleveranser
från sina restauranger till äldre och funktionshindrade, men det har inte varit möjligt att få till avtal med kommunen ännu.
HSO – Handikappföreningarna i Östergötland
HSO – Handikappföreningarna i Östergötland är ett exempel på en förening som
verkar inom den sociala ekonomin och som är medlem både i Coompanion och i
Se Upp. Det centrala kansliet i Linköping har en handfull anställda och det finns
också enskilda föreningar som har anställda, berättar ombudsman Jan-Erik Asp.
Inom HSO-organisationen finns det 36 medlemsföreningar och ca 22 000 medlemmar (2009).
Tar man med dem som arbetar inom Östergötlands länsavdelningar, lokalavdelningar och kommittéer, Östergötlands Handikappidrottsförbund samt de lokala
handikappidrottsförbunden i Linköping, Norrköping och Mjölby så arbetar summa 52 personer i regionen, varav 35 personer i Linköping, 14 anställda i Norrköping och en vardera i Mjölby, Finspång och Motala,. Samtliga personer är anställda med lönebidrag. De flesta jobbar deltid med varierande sysselsättningsgrader,
endast 11 personer arbetar heltid.
Enligt Jan-Erik Asp skulle även handikapprörelsen ha behov av att anställa ytterligare ett antal personer, kanske 50 % fler än idag eller ca 25 nya tjänster om man
kan erhålla mer anslag från landsting och kommuner.
Därutöver finns det massor av organisationer som bedriver verksamhet med eller
utan anställda. Till exempel har den internationella organisationen Röda Korset
har ett fåtal anställda i regionen, men desto fler volontärer som jobbar i verksamheten. Bara i Linköping är ca 4 000 medlemmar i Röda Korset.
120
Vi kan konstatera att det finns många andra aktörer inom sociala ekonomin bedriver också verksamheter med både anställda och ideellt verkande medlemmar samt
deltagare i arbetsmarknadsverksamhet.
4.6 Samhall AB i östgötaregionen
I tidigare kapitel har delar av den tidigare statliga utredningen om Samhall och
dess framtid beskrivits. Samhall har ett samhällsuppdrag som handlar om att utveckla personer med funktionsnedsättning via arbete. Det ska ske genom att företaget producerar efterfrågade varor och tjänster på en konkurrensutsatt marknad.
Samhall beskriver att de som jobbar inom företaget ska få arbetsuppgifter som
motsvarar de som utförs på den övriga arbetsmarknaden. Därigenom ska medarbetare rustas på olika sätt med kompetens, självförtroende och i bästa fall ska det
leda till att medarbetarna får möjlighet att lämna Samhall och övergå till en anställning på ett annat företag. Det sker också – under 2009 lämnade över 1 000
medarbetare Samhall för att gå vidare till andra arbetsgivare. Det möter statens
mål på fem procents övergång (resultatet var 5,4 procent år 2009). Men medarbetarna har också rätt att utnyttja en möjlighet att återgå till Samhall. Nästan hälften
av dem som lämnade Samhall 2008 återkom till företaget under 2009.
Antalet arbetade timmar under 2009 uppgick till 24,6 miljoner timmar, vilket omräknat till tjänster blir drygt 19 000 medarbetare i vad Samhall kallar kärnuppdraget, vilket var en liten minskning i förhållande till 2008. S k direktanställda uppgick till 1 252. Till detta tillkommer knappt 200 personer med 75 % sjukersättning
och vid årsskiftet fanns 773 personer i praktik inom jobb- och utvecklingsgarantin. Totalt handlar det således om drygt 21 000 personer. Enligt årsredovisningen
för år 2009 har Samhall haft problem med bristande arbetsuppgifter för så många
som mellan 2 500 till 3 000 personer. Man har därför satt in omfattande utvecklingsinsatser för de anställda för att göra dem mer anställningsbara i en högkonjunktur.
Intäkterna i Samhall kommer från två håll; dels har man en merkostnadsersättning
från staten för sitt samhällsuppdrag, dels har man intäkter från försäljning av varor
och tjänster. Staten är helägare av företaget och har krav på lönsamhet. 2009 gjorde Samhall en förlust på drygt 40 miljoner kronor efter finansiella poster.
Historiskt sett har legotillverkningen dominerat Samhall, men från 1990-talet och
framåt har det blivit allt mer tjänsteproduktion. Man har fortfarande olika former
av industriell produktion, men tjänsteverksamheten ökar inom t ex städning, fastighetsservice, äldreservice, bemanning m m.
Samhalls verksamhet är uppdelad i åtta regioner, med verksamhet på ca 250 orter
i landet. Region Linköping omfattar förutom Östergötland även Gotland, Södermanland och Örebro län. I Östergötland knyts verksamheten organisatoriskt till
Norrköping respektive Linköping. Man kan säga att verksamheten utgår från dessa noder kallade arbetsområden. Men det finns ingenting som hindrar att vi är
verksamma på alla orter i Östergötland, berättar personalchef Pernilla Elving. Det
som är viktigt är att uppdragen ger bra affärer, d v s ger ekonomiska resultat och
arbetsuppgifter som matchar våra medarbetares kompetens och förmåga, fortsätter
Elving. Av berättelsen framgår att Samhall i regionen följer ungefär samma utveckling som i länet. De tidigare stora produktionsverkstäderna med 100-tals an121
ställda är borta. Idag är det få lokaler som ägs av Samhall och det är desto fler
verksamheter som är inbyggda hos de kunder som Samhall utför uppdrag hos.
Idag utförs således det mesta arbetet ute hos kund men viss produktion sker också
på produktionsenheterna. Verksamheten är marknadsstyrd och det har betytt att
många uppdrag har försvunnit i lågkonjunkturen under 2009. Det har i sin tur
medfört problem för Samhall, som inte säger upp medarbetare med funktionsnedsättning. Företaget får tillbaka medarbetare som arbetat hos kunder till lokaler
som inte är anpassade storleksmässigt samtidigt som det inte finns tillräckligt med
arbetsuppgifter. Även i regionen har kompetensutvecklingsinsatser gjorts under
det senaste året.
Tidigare har legotillverkning t ex paketering varit en stor verksamhet t ex vid enheterna i Mjölby och Valdemarsvik med flera orter. Exempelvis i Valdemarsvik
gjorde man mycket arbete åt IKEA och det arbetet har nu IKEA lagt ut på andra
producenter. Det betyder att man tvingats krympa verksamheten där.
Samhall har egna säljare, men det är generellt svårt att hitta långsiktiga och bra
legojobb till medarbetarna. Det är jättesvårt, säger Pernilla Elving. Samtidigt kan
det skilja en del mellan orterna när det gäller möjligheter att komma in på mindre
företag. En del av verksamheten som Samhall haft ett tag är paketering åt Cloetta.
Det som vuxit kraftigt de senaste åren är tjänsteproduktionen och inte minst inom
lokalvårdsområdet. Man utför kontorsstädning, trappstädning och butiksstädning.
Det går att göra anpassningar av arbetsuppgifterna även inom lokalvården. Vissa
nationella uppdrag finns t ex när det gäller städning åt Max Restauranger i hela
Sverige. Man har uppdrag åt andra som t ex Polismyndigheten i Linköping.
Samhall samarbetar även med Arbetsförmedlingen. Det är Arbetsförmedlingen
som anvisar arbetslösa personer till Samhallanställning. Samarbetet är också viktigt när det gäller att nå målet avseende arbete hos andra arbetsgivare efter Samhallanställning. Samhall har även tittat på kommunernas LSS-verksamhet. Det
finns regelverk som hindrar att vi byter personer, annars finns det personer inom
LSS-verksamheten som har större arbetsförmåga än vad några av våra anställda
har, fortsätter Elving, som kunde få det bättre i kommunernas verksamheter.
Det kan finnas ett visst konkurrensförhållande mellan Samhall och sociala företag,
framgår av samtalet. Båda parter letar efter liknande uppgifter åt sina medarbetare. Ett samarbete och en plattform för dialog med den sociala ekonomins företrädare kan därför behövas i framtiden.
Verksamheten i Arbetsområde Norrköping omfattar 544 000 timmar på årsbasis
och antalet anställda med funktionsnedsättning är i dagsläget 435 medarbetare.
Motsvarande siffror för Arbetsområde Linköping är 572 000 timmar och 483
medarbetare.
Tabellen illustrerar förändringarna från mer traditionell produktion till mer tjänster och inbyggd verksamhet (IV).
122
Tabell 12. Förändringar inom Samhall AB (avser hela Region Linköping)
Mål…
jan-09
Produktion
Tjänster
jan-07
IV
jan-05
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90%100%
4.7 Sammanfattning
Omfattningen av den sociala ekonomin är mycket stor i Europa. För några år sedan uppskattade man antalet anställda till strax under 12 miljoner personer. Det
finns också länder där den sociala ekonomin utgör ca 10 procent av all verksamhet. I Sverige har vi än så länge en någon mer blygsam omfattning av den sociala
ekonomin. Motsvarande siffror för år 2006 i Sverige uppgick till knappt 250 000
anställda inom den sociala ekonomin. Mellan 5-6 procent av de anställda har således arbete och försörjning inom den sociala ekonomin. Men inom den sociala
ekonomin finns det också gått om personer som arbetar ideellt och en hel del personer som har någon inkomst från sektorn.
I Östergötland har PLUS genomfört en inventering under fjolåret som visar på att
drygt 28 000 personer under år 2007 hade någon form av inkomst från den sociala
ekonomin. Över 2 000 företag tillhör begreppsmässigt den sociala ekonomin. I
detta ingår en rad olika verksamheter som bostadsrättsföreningar, ekonomiska
föreningar, ideella föreningar, sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag m.fl.
Närmare 1,3 miljarder kronor utbetalades till personer verksamma i dessa föreningar och företag. Räknar vi om det till tjänster med en nettolön på 25 000 kronor i månader motsvarar det 3 000 heltidsanställningar. Antalet ekonomiska föreningar som driver näringsverksamhet uppgår till drygt 320 stycken.
En bild från östgötaidrotten ger vid handen att de mellan 8-900 unika föreningar
som finns i länet har förmodligen mellan 300-350 anställda. Siffrorna är lite osäkra då det inte finns någon tillgänglig statistik. Men företrädare för östgötaidrotten
uppskattar att det finns ett relativt stort behov av att öka antalet anställda, om föreningslivet bara för hjälp med att lösa finansieringsfrågorna. Behoven ökar till
följd av ett minskande antal eldsjälar som är beredda att lägga ner sin fritid på
föreningslivet. Däremot finns det fortfarande många som kan tänka sig att ”hjälpa
till”. Men bedömningen är att det kan bli en negativ föreningsutveckling om inte
föreningarna får hjälp med att få till fler anställningar. Bidrag och bidragssystem
är mycket centrala för idrottsrörelsens utveckling!
123
Också när det gäller trossamfund bedrivs en omfattande verksamhet. Vi har valt
att spegla det i rapporten med exemplet Stadsmissionen i Linköping. En mycket
stor verksamhet har under ett antal år byggts upp och kan på sikt komma att bli ett
arbetsintegrerande socialt företag som är en egen juridisk person. Tillsvidare är
verksamheten organiserad i olika verksamheter som erbjuder SFI-studier, arbete,
arbetsträning och praktik. Inom Stadsmissionen finns 110 praktikplatser, ett 25-tal
utvecklingsanställningar och 29 har anställning för att bedriva verksamheten i
framför allt det som döpts till Vär(l)dshuset.
Ett arbetsintegrerande socialt företag ska uppfylla kriterierna i den definition som
vi beskrivit i kapitel 2. I korthet handlar det om att företaget har som övergripande
ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla
ett arbete, i arbete och samhälle. Medarbetarna ska äga företaget eller på annat sätt
vara garanterad delaktighet och den vinst som uppstår sak återinvesteras i den
egna verksamheten. Dessutom ska företaget vara fristående från offentlig sektor.
Våren 2010 uppfyller 11 företag huvudsakligen kriterierna. Vi har valt att berätta
om vart och ett av dem. Det rör sig om ett sextiotal anställda i företagen och med
deltagare så uppgår det till över 170 personer. Fler företag är dessutom på gång
och potentialen att öka antalet företag och därmed anställda och deltagare bedöms
som mycket god. Det krävs dock i de allra flesta fall en lång tid att få företag att
stå på egna ben, så på det sättet skiljer sig inte arbetsintegrerande sociala företag
från övriga nystartade företag. Östergötland har ca 5 procent av de arbetsintegrerande sociala företagen i Sverige (totalt 210 företag i februari 2010).
Både i länet och i övriga landet har ett antal arbetsintegrerande sociala företag
”kommit och gått”. Erfarenheterna från de företag som lagts ner ger viktiga lärdomar att ta med sig när regionen nu avser att försöka utveckla förutsättningarna
för de arbetsintegrerande sociala företagen. Kompetens att driva företag är oerhört
centralt. Företagen måste ju tjäna pengar för att överleva och då är affärsverksamheten lika central som hur man tar hand om anställda och deltagare. Relationerna
till det offentliga och inte minst kommunerna är mycket viktiga för företagen.
Därigenom är man också känslig för byten av personer på nyckelpositioner. Arbetsintegrerande sociala företag ska vara fristående från offentlig verksamhet,
men mycket få företag är helt oberoende. Det finns i allmänhet uppdrag som företagen gör åt kommunerna. Det är viktigt att få till bra avtal. Information till andra
företag och branschorganisationer samt fackliga organisationer är också viktigt att
upprätthålla. Ytterligare ett område är oerhört centralt och det är finansieringsfrågorna och inte minst likviditetsaspekterna. Många företag måste investera och
soliditeten är normalt sett låg i arbetsintegrerande sociala företag.
En viktig ingrediens för att ambitionerna med ett ökat antal anställda och deltagare i arbetsintegrerande sociala företag ska infrias är att det finns samverkans- och
stödstrukturer regionalt och nationellt. I Östergötland finns det en hel del redan
t ex Se UPP, Coompanion, Kooptjänst, PLUS, nätverk för företagen och Serus.
Det som saknas är möjligheter till finansiellt stöd, en kontinuerlig dialog mellan
företrädare för sociala ekonomin och övriga aktörer, främst inom offentlig sektor.
Forskning och kunskapsutveckling kan också bli mer omfattande.
124
Under många, många år har Samhall AB bedrivit en bred verksamhet för personer
med funktionsnedsättning. Det senaste decenniet har förutsättningarna förändrats
och antalet anställda har minskat i alla delar av landet, så även i Östergötland. F n
har drygt 900 personer med funktionsnedsättning anställningar i länet. Samhall i
vår region har således ca 15 gånger fler anställda med någon form av funktionsnedsättning än vad de arbetsintegrerande sociala företagen har. Räknar vi in deltagare i de senare företagen är det ändå 4-5 gånger fler som ingår i Samhall.
Tendensen är dock att antalet minskar inom Samhall och ökar inom arbetsintegrerande sociala företag. Det vore dock betydelsefullt om såväl företagen som Samhall kunde öka antalet anställda och deltagare de kommande åren, då behoven är
mycket, mycket omfattande.
125
DEL 3:
ANALYSER
126
5 Analyser och fördjupande beskrivningar
Det här kapitlet kommer vi att göra fördjupande beskrivningar och analyser av en
rad områden som har bäring på den sociala ekonomin. Dels handlar det om att
beskriva och förklara varför det ser ut som det gör i Östergötland när det gäller
sysselsättning, arbetslöshet m.m. Dels handlar det om att fokusera på de arbetsintegrerande sociala företagen i synnerhet och de förutsättningar som företagen lever under.
Analyserna tar också sikte på att försöka beskriva vad som händer med arbetsmarknaden i stort och hur detta påverkar situationen i Östergötland.
I slutet på kapitlet finns också presumtiva förslag samlade som är tänkt att ligga
till grund för diskussioner och dialoger i den fortsatta processen för att få fram
konkreta förslag till beslut, handlingar, förhållningssätt m m för att främja framväxten av fler arbetstillfällen inom den sociala ekonomin i allmänhet och de arbetsintegrerande sociala företagen i synnerhet.
En viktig del av analysen är att de kostnader som drabbar olika huvudmän är
mycket, mycket höga. Räknar vi ihop kostnaderna för sjuk- och aktivitetsersättningen, arbetsförmedlingens kostnader för verksamheten och insatser, kommunernas kostnader för socialbidrag m.m. och kostnader för vård, rättsväsende m.m.
som är relaterat till personer som finns i någon form utanförskap hamnar vi runt
10 miljarder kronor, vilket sannolikt är en lågt uppskattad siffra. Tar man hänsyn
till indirekta effekter i form av produktionsbortfall m m kan siffran bli dubbelt så
hög. Samhällsekonomiskt är det mycket viktigt att vi använder våra resurser rätt
och det finns stora vinster att finna socialt, ekonomiskt och inte minst i en förbättrad folkhälsa.
Men vi börjar med en sammanställning av hur det såg ut 2009. Det gör vi med
hjälp av statistik från SCB där man sammanställt statistiken till helårsekvivalenter. Det rör sig totalt sett om fler personer som går in och ut ur socialförsäkringar,
arbetsmarknadsåtgärder och ekonomiskt bistånd, men här är det omvandlat så det
motsvarar personer som har bidrag under hela året.
Under 2009 uppgick antalet östgötar i åldrarna 20-64 år till 247 961. Sammanlagt
fanns 42 373 helårsekvivalenter i de olika systemen fördelade enligt följande.
Tabell 13. Antal helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 år som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag, Östergötlands län 2009
Kategori
Arbetslösa
Arbetsmarknadsåtgärder
Sjukpenning
Sjuk- o. aktivitetsersättning
Ekonomiskt bistånd
Totalt
Antal helårsekvivalenter
6 323
7 419
4 489
19 274
4 869
42 373
127
Sett som andel av populationen i åldrarna 20-64 år motsvarar det över 17 procent.
Det är således en stor del av Östergötlands befolkning som försörjs via de offentliga systemen. Här kan vi också peka på att antalet helårsekvivalenter som får
sjukpenning sjunkit mycket kraftigt det senaste decenniet. Under 2004-2005 var
motsvarande siffra närmare 53 000 östgötar (helårsekvivalenter) och den stora
förändringen har skett för gruppen med sjukpenning.
Antalet arbetslösa och i program har varierat över samma tidsperiod men varit på
en relativt hög nivå. Under våren 2010 var det fler män (55 %) än kvinnor arbetslösa i Östergötland. Många ungdomar upp till och med 24 år var arbetslösa. I
gruppen 55-64 år var 16 procent arbetslösa, av de funktionshindrade var 15 procent och av de utlandsfödda 25 procent arbetslösa. Ser man på motsvarande sätt
till andelen i gruppen utlandsfödda som var långtidsarbetslösa så uppgick det till
35 procent, funktionshindrade till 40 procent, ungdomar 22 procent och totalt sett
var andelen långtidsarbetslösa mellan 16-64 år hela 31 procent (siffror gäller våren 2010).
Situationen måste med andra ord beskrivas som allvarlig. Åtgärder behöver vidtas
och det krävs en rad olika åtgärder för att motverka effekterna av det som riskerar
att bli ett mycket stort utanförskap. Detta kan naturligtvis inte lösas utan ett långsiktigt, uthålligt, strategiskt och sektorsövergripande arbete kombinerat med de
åtgärder som kan vidtas redan nu. Här behövs insatser från offentliga och privata
aktörer samt från alla det civila samhällets olika organisationer, föreningar etc.
Vi avser att återkomma med sådana förslag när utredningen/kartläggningen processats färdigt under hösten 2010.
5.1 Statistik – sysselsatta, företag befolkning m.m.
Östergötland hade under 2009 över 124 000 sysselsatta i 26 238 företag, varav
26 104 företag var s k småföretag med mindre än 50 anställda. Till det kom drygt
9 600 sysselsatta i jordbruk och närmare 61 000 sysselsatta i offentlig verksamhet.
När det gäller hur många som var sysselsatta görs olika beräkningar t ex arbetskraftsundersökningarna (AKU) som görs av SCB. Det finns felmarginaler i detta
sätt att beräkna sysselsättningen som uppgår till över 5 000 personer. Den siffra
som redovisades för kvartal 4 enligt AKU visade på att 195 900 östgötar i åldrarna
15-74 år var sysselsatta.
Under inledning av 1990-talet minskade antalet arbetstillfällen i regionen med
10 000, som vi tidigare beskrivit. Men från mitten av 1990-talet fram till och med
2007 ökade antalet förvärvsarbetande med cirka sju procent som en effekt av att
arbetsmarknaden förbättrats och dels p g a befolkningsökningen i de yrkesaktiva
åldrarna 94. Samtliga branscher utom industrin och jordbruk, skogsbruk och fiske
ökade fram till den senaste nedgången under 2008. Största ökningen stod företagstjänster, finansiell verksamhet för. Industrin har däremot minskat rejält sedan i
slutet av 1980-talet men är fortfarande den bransch som sysselsätter flest personer.
År 2007 arbetade ca 38 000 eller 20 procent inom industrin. Men den industriella
94
Befolkningen ökade från 403 011 år 1990 till 427 106 år 2009, d v s ca 24 000
invånare fler på 20 år
128
omdaningen är den främsta förklaringen till varför Östergötland under de senaste
åren ligger högre än rikets arbetslöshet 95. Att industrin fortfarande dominerar avspeglas även i yrkesstrukturen då exempelvis 10 respektive 9 procent av samtliga
anställda arbetade inom teknik och datavetenskap m.m. och inom hantverk inom
bygg och tillverkning. Den största yrkesgruppen var dock inom vård och omsorg
(med gymnasial kompetens) där cirka 23 000 eller 13 procent av de anställda arbetade. Yrkesstrukturen i Östergötland, rapporterar SCB, är relativt lik den för
riket såtillvida att 49 procent arbetar inom yrken som kräver gymnasial utbildning
och 35 procent inom yrken som kräver eftergymnasial utbildning 96.
Som tidigare refererats i rapporten finns det belägg för att det i genomsnitt nyskapas ca 10 procent nya jobb varje år på den svenska arbetsmarknaden. Lika många
eller drygt 10 procent försvinner varje år. Ett normalår kan antalet personer som
lämnar en anställning skattas till mellan 20-25 procent och det omsätts således
många hundra tusen jobb varje år 97. Uppskattningsvis handlar det om 900 000
byten per år. Det betyder ju att många får chansen att byta jobb varje år och att det
finns en stor dynamik på arbetsmarknaden. Samtidigt känner vi till att 2/3 av alla
jobb rekryteras via informella kanaler, vilket innebär att kontakter, referenser och
nätverk blir allt viktigare för den som ska ha ett nytt jobb. Arbetsmarknadsforskningen pekar bland annat på detta som en möjlig förklaring till att färre med utländsk bakgrund har sysselsättning.
Diagram 1. Länens befolkningsöverskott, promille av befolkningen 2000-2009
Stockholm
Uppsala
Halland
Västra Götaland
Skåne
Jönköping
Västerbotten
Östergötland
Kronoberg
Västmanland
Södermanland
Örebro
Blekinge
Norrbotten
Gotland
Jämtland
Dalarna
Värmland
Västernorrland
Gävleborg
Kalmar
-4
-3
-2
-1
0
1
2
3
4
5
6
Källa: SCB
Befolkningen uppgick vid årsskiftet 2009/2010 till 427 106 personer. Befolkningen ökade med närmare 4 000 invånare under fjolåret, men födelseöverskottet
stannade på 578 så vi kan konstatera att det var flyttningsnettot som drog upp invånarantalet. Flyttningar gentemot utlandet som stod för nästan 3 000 av befolkningsökningen.
95
AF: Arbetsmarknadsprognos för Östergötlands län 2010 och 2011
SCB:s rapport: Information om utbildning och arbetsmarknad 2010:1 Länens
arbetsmarknad – befolkning, näringsliv, yrken och framtida pensionsavgångar
97
Arbetsförmedlingens rapport från juni 2010: Arbetsmarknadsrapport 2010
96
129
Ser vi på det senaste decenniets utveckling enligt diagrammet ovan så har födelseöverskottet nätt och jämnt balanserat på ”rätt sida”, men vi har en lägre befolkningstillväxt än storstadslänen och Uppsala sett till de senaste 10 åren. Motsvarande siffror för de senaste tio årens invandraröverskott i länen placerar Östergötland på en delad 13: e plats med drygt 3 promille av befolkningen.
Även om halva generationsväxlingen är avklarad för personer födda på 1940-talet
vet vi att det fortfarande är stora kullar som når 65 års ålder de kommande åren.
Östergötland tillhör dock inte de län som har den största andelen avgångar i förhållande till befolkningen. Generationsväxlingen kommer att slå olika hårt mot
olika län och olika kommuner. Om man väger samman ut- och inträden i arbetsför
ålder kommer enbart storstadslänen och Uppsala att öka antalet personer i åldern
18-64 år fram till år 2025 98. Men på kort sikt kommer antalet personer i arbetskraften att öka med 1 900 personer till och med år 2011.
Andelen anställda som var 55 år eller äldre och som kan förväntas gå i pension
från 2008 fram till år 2017 var cirka 40 000 eller 22 procent av samtliga anställda 99. SCB:s redovisning visar att i många yrkesgrupper var det minst en fjärdedel
som var 55 år eller äldre och SCB fortsätter: ”Andelen äldre var högst inom yrkesgrupperna ledningsarbete, ekonomer, jurister, säljare m.fl. samt övriga yrken
som kräver eftergymnasial utbildning. Cirka 28-31 procent väntas gå i pension
inom en tioårsperiod, något högre andelar än för riket”.
En väg att dämpa effekten av minskningen av personer i arbetsför ålder är att integrationen på arbetsmarknaden av utrikesfödda förbättras. (Det gäller naturligtvis
även andra grupper som har svårt på arbetsmarknaden som kortutbildade, funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga och ungdomar). De utrikesfödda utgör
en stor potential och kan spela en avgörande roll för den ekonomiska utvecklingen. Om vi tar exemplet utrikesfödda mellan 16-64 år som var arbetslösa eller i
program i april månad i Östergötland, så uppgick antalet till närmare 5 500 personer. Arbetsförmedlingen konstaterar att för en del av de utrikes födda krävs kraftfulla utbildningssatsningar för att förstärka deras möjlighet att få ett arbete.
Från Arbetsförmedlingens rapport om generationsväxlingen m.m. hämtar vi nedanstående illustration till hur det ser ut med andelen 18-64 åringar inom länens
befolkning. Som framgår kommer inte Östergötland att nå riksgenomsnittet på
57,5 procent år 2025. Men det som är tydligast är att andelen sjunker från ca 61
procent till ca 57 procent de kommande åren fram till år 2025.
Åldersstrukturen i Östergötland skiljer sig något från riket då en större andel befinner sig runt 20 år och en mindre andel i åldrarna 30-40 år. Ser vi till migrationen i länet inom olika åldersgrupper de senaste tio åren så har regionen haft en
större inflyttning än utflyttning i åldrarna 20-34 år och en större utflyttning än
inflyttning i åldrarna 50-64 år 100.
98
Arbetsförmedlingens rapport URA 2010:1 Generationsväxlingen och regionernas befolkning
99
SCB:s rapport: Information om utbildning och arbetsmarknad 2010:1 Länens
arbetsmarknad – befolkning, näringsliv, yrken och framtida pensionsavgångar
100
SCB:s rapport 2010:1 enligt ovanstående referens
130
Diagram 2. Andel 18-64 år i befolkningen år 2008 och 2025
2008
2025
Riket 2008
Riket 2025
Stockholm
Uppsala
Västra Götaland
Skåne
Västerbotten
Östergötland
Gotland
Örebro
Norrbotten
Västmanland
Kronoberg
Gävleborg
Jämtland
Jönköping
Värmland
Södermanland
Halland
Blekinge
Dalarna
Västernorrland
Kalmar
50
52
54
56
58
60
62
Källa: SCB
Kan man dra några slutsatser av ovanstående fakta och resonemang?
Några sammanfattande slutsatser blir:
− Östergötland har en relativt stor generationsväxling kvar att göra när 40talistkullarna fortsätter att gå i pension
− Många som går i pension tillhör välutbildad arbetskraft i yrken som kräver
eftergymnasial utbildning
− Utrikesfödda är en viktig grupp för att klara efterfrågan på arbetskraft
framöver
− Ett ökande antal inflyttande som är födda utrikes är också den grupp som
ger en befolkningstillväxt de kommande åren
− Av den totala befolkningen kommer relativt sett färre att tillhöra arbetskraften i åldrarna 18-64 år, och fler finns i övriga åldrar. Den s.k. försörjningskvoten försämras
− Kompetensfrågorna blir avgörande för hur den tillgängliga arbetskraften
matchar efterfrågan (redan idag vet vi att det finns många företag som inte
hittar rätt kompetens)
− Det är inte troligt att generationsväxlingen i sig skapar balans på arbetsmarknaden, d v s att jobben som kan bli lediga när personer går i pension
matchas inte automatiskt av dem som är arbetssökande
− Vi kan konstatera att det snarare är kompetensbrist än arbetskraftsbrist vi
går emot
5.2 Hållbar tillväxt i östgötaregionen
Det regionala utvecklingsprogrammet Östgötaregionen 2020 har i insatsprogrammet för näringslivsutveckling utvecklat resonemang kring vad som behövs för att
131
64
tillväxten ska accentueras. Ett sådant grundläggande resonemang rör behovet av
att regionen sammanfogas till en funktionell arbetsmarknadsregion och i detta är
en attraktiv storstadsregion med en stark kärna och ett livaktigt omland det som
behöver utvecklas. I insatsprogrammet beskrivs några utmaningar och önskade
satsningar enligt följande:
Tabell 14. Sammanställning av utmaningar och behov av satsningar inom näringslivsområdet
Regionens utmaningar bl a
Lågt nyföretagande
Få uppfinningar kommersialiseras
Få små företag växer
Tjänstesektors betydelse ökar
Fortsatta strukturomvandlingar
Brist på riskvilligt kapital i tidiga
skeden
Svagt företagsklimat
Svagt utvecklad besöksnäring
Satsningar behövs för att öka
Andelen i samhället med en positiv
syn på företag och företagande
Nyföretagande
Antalet kommersialiserade idéer
Tillväxten i etablerade företag
Internationaliseringen
Tillgången på riskvilligt kapital i
tidiga skeden
Attraktiviteten
Sedan det regionala utvecklingsprogrammet antagits har det kommit fler rapporter
som förtydligar bilden av den ekonomiska utvecklingen i Östergötland. Några av
dessa rapporter och förmedlade bilder återges nedan.
Den ekonomiska tillbakagången de senaste åren har drabbat Östergötland relativt
sett mindre hårt än andra regioner utan att för den skull hävda att inte Östergötland drabbats. Det finns flera kommuner i Östergötland där arbetslösheten inte
ökade speciellt mycket under 2009. Östergötland har tillsammans med Uppsala,
Stockholm och Västernorrland, i jämförelse med nedgången 1992, klarat sig bättre
än andra regioner. Men Västernorrland och Östergötland hade å andra sidan
mycket omfattande varsel och neddragningar i förhållande till sin befolkning under år 1992 101. Ändå har Östergötland en hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad som vi tidigare beskrivit. Ekonomifakta 102 rangordnar Östergötland som
tredje sämsta län när det gäller arbetslöshet. Men även omställningen från de
branscher med låg tillväxt till branscher med större tillväxt har gått trögare i Östergötland och även matchningsprocessen förefaller vara svag i regionen, som
kommer att framgå av nedan redovisade rapporter.
I en studie 103 som gjordes av Hans Tapper för Regionförbundet Östsams räkning
studerades den ekonomiska utvecklingen i Östergötland och jämfördes med sju
andra regioner däribland de tre storstadsområdena och Örebro, Umeå, Jönköping
och Västerås. Den studerade perioden var mellan 1990 till och med 2007. Vad
som framkom var att Östergötland jämfört med de allra flesta andra regioner haft
en betydligt svagare ekonomisk utveckling när man jämfört statistik för lönesummor och antalet sysselsatta. Om Östergötland t ex hade haft samma utveckling
som Stockholm skulle lönesumman varit nästan 20 miljarder kronor högre och
101
Källa: Sveriges Nya Geografi 2009
Ekonomifakta, statistik för år 2009
103
Östergötlands ekonomiska utveckling 1990-2007, Hans Tapper februari 2010
102
132
jämfört med riket skulle tillväxten i lönesumman ha ökat nästan 20 procent mer
under den mätta perioden. Sysselsättningsutvecklingen har också varit direkt svag
med drygt 10 000 färre sysselsatta 2007 i jämförelse med år 1990 och det är den
största minskningen av alla jämförda regioner. Sysselsättningen i storstadsregionerna har vuxit med 170 000 arbetstillfällen.
Orsakerna till att Östergötland hävdat sig sämre än andra jämförbara regioner är
bland annat att bidragen till förändringar i lönesumman till 60 procent kommit
från branscher som krympt. Med undantag från Västerås ligger motsvarande andelar från krympande branscher på under 50 procent. Bidragen från nya och växande
branscher är mindre för Östergötlands del. Slutsatser av studien är att den svaga
tillväxten och den minskande sysselsättningen i huvudsak berott på en svag tillväxt i företagen och inte på regionens branschstruktur. I en kommentar i rapporten
framhåller Regionförbundet: ”Mot bakgrund av att Östergötland är det län i landet som har den största andel av högteknologiska företag och den fjärde största
andelen kunskapsintensiva företag är det både förvånande och lite paradoxalt att
regionens näringsliv har haft en så förhållandevis svag sysselsättningstillväxt
inom de branschområden som på nationell nivå ökar sin andel av landets sysselsättning 104”. De goda förutsättningarna till trots så har inte näringslivet i Östergötland klarat omställningen från krympande branscher till nya, mer expansiva
områden lika bra som t ex Örebro och Jönköping.
Hög arbetslöshet, låg sysselsättningsgrad och sämre tillväxt jämfört med andra
regioner är tydliga utmaningar för regionen. Ett fjärde utvecklingsområde är att
matchningsprocessen på den svenska arbetsmarknaden verkar utfall till Östergötlands nackdel. I en studie av Ted Aranki och Mårten Löf 105 visade sig matchningseffektiviteten vara lägre i Östergötland än i andra regioner. Innebörden är att
de som är arbetssökande och de vakanser som uppträder på arbetsmarknaden inte
stämmer överens. Notabelt är att matchningseffektiviteten är låg även för de tre
storstadsregionerna. Författarna skriver: ”En förklaring till detta resultat skulle
kunna vara att de nya arbeten som växer fram (efterfrågas) i mer tätbefolkade
(expanderande) regioner är av en annan karaktär än de kunskaper som bjuds ut i
dessa regioner.” Andra mindre tätbefolkade regioner vara mer homogena i sammansättningen av arbetskraftsutbudet och arbetskraftsefterfrågan och kan därför
uppnå en bättre överensstämmelse. Det gör som framgår av diagrammet när det
gäller t ex Jämtland, Gotland och Dalarna.
104
Regionförbundet Östsam och Hans Tapper: Östergötlands ekonomiska utveckling 1990-2007 s. 18
105
Matchningsprocessen på den svenska arbetsmarknaden: En regional analys – Ted Aranki och Mårten Löf, publicerad av Riksbanken i Penning- och valutapolitik nummer 1, 2008
133
Diagram 3 a. Regionala skillnader i matchningseffektivitet 1992-2007 (Aranki &
Löf)
Diagram 3 b. Regionala skillnader i matchningseffektivitet kvartal 4/2009 och
1/2010 relaterat till arbetslöshet kvartal 4 2009 106
Procent
Den bristande matchningseffekten har Regionförbundet pekat på tidigare i beskrivningar av vilka utbildningar och insatser i övrigt som behövs i Östergötland.
Det finns också varierande framgångar när det gäller att få personer att starta nya
företag i regionen. En indikation får vi när vi studerar Nyföretagarbarometern för
år 2009 107 för landets kommuner. Förutom Vadstena, som kommer på 15:e plats,
är det ingen östgötakommun bland de 100 först placerade kommunerna och i t ex
Motala, som drabbats hårt av varsel och uppsägningar, kommer man först på delad 188:e plats. Åtta av tretton östgötakommuner ligger på den undre halvan när
man rankar alla 290 kommunerna.
106
Materialet erhållet från Regionförbundet Östsam och bygger på en enkät som
Svenskt Näringsliv genomfört
107
Källa: NyföretagarCentrum Jobs and Society Nyföretagarbarometern 2009
134
Diagram 4. Nyföretagande – antal per 1000 invånare 108
14
12
10
8
6
4
1980
1991
1994
1997
2000
2003
2006
Sverigemedel
Östergötlands län
Nu är det ju inte hur många företag som startar som är det mest intressanta utan
företagens överlevnads- och växtpotential. Studerar vi istället småföretagarbarometern 109 visar det sig att vart fjärde företag är beredda att anställa inom ett år.
Det skulle kunna skapa omkring flera tusen arbeten och företagen förutspår en
markant uppgång under den närmaste 12-månadersperioden. Antalet småföretag,
dvs. företag med mindre än 50 anställda, uppgår till drygt 26 000 i Östergötland
och av dem är hälften enmansföretag. Inom industrisektorn är man lite mer optimistisk än i tjänstesektorn när det gäller ökad sysselsättning, trots att kapacitetsutnyttjandet inte är högre än ca 50 procent i de bägge sektorerna. 72 procent (samma som riksgenomsnittet) av Östergötlands småföretag uppger i undersökningen
att det finns goda expansionsutsikter på sikt.
Sett till de samlade ansträngningar som gjorts från aktörer som kommuner, landsting, Regionförbundet, länsstyrelsen, ESF (Europeiska socialfonderna), näringslivet och dess branschorganisationer m fl så kan det tyckas som relativt liten förändring åstadkommits när det gäller utvecklingen av tillväxten i regionen. Samtidigt har vi konstaterat att det skett en förändring och att det förmodligen – allting
annat lika – skulle ha varit sämre förutsättningar om inte all projektverksamhet
genomförts. Satsningar har gjorts på ungas företagande, kvinnors företagande,
företagande inom besöksnäringar och mycket annat som syftat till att stimulera
tillväxten. Bruttoregionprodukten (BRP) steg också mellan åren 2002 till och med
2007 från ca 98 miljarder till närmare 120 miljarder 110, vilket motsvarar 3,7 procents årlig BRP-tillväxt. Som framgår av tabellen nedan motsvarar detta den ungefärliga årliga utvecklingen över en längre period, men de årliga förändringarna
varierar, ibland mycket år från år. Perioden 2002-2007 svarade tjänstesektorn för
en betydligt större del av tillväxten än tillverknings- och varusektorn. Jämför vi
vad ökningen i miljarder betyder i ökat antal arbetstillfällen så kan vi konstatera
att antalet sysselsatta endast ökade med 4,2 procent under motsvarande period.
Om det fanns ett linjärt samband mellan tillväxtökningen och ökning i antal sysselsatta och om vi räknar med att det skulle gå minst 2 heltidsarbetstillfällen per
108
Källa: Ekonomifakta, 2010-05-19
Småföretagarbarometern Östergötlands län våren 2010, se www.foretagarna.se
110
SCB:s Regionalräkenskaperna Bruttoregionprodukt (BRP) per län (NUTS3) och 4 branschgrupper
109
135
2009
År
miljon, skulle i så fall indikera om vi tar hänsyn till inflation att nettoökningen
runt 10 miljarders ökning borde motsvara 20 000 jobb, men så ser det ju inte ut!
Diagram 5. Bruttoregionprodukten för Östergötland år 1994-2006
14,0
12,0
10,0
8,0
6,0
4,0
2,0
0,0
-2,0
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
-4,0
-6,0
År
Den strukturomvandling som pågått under de senaste decennierna har påverkat
sysselsättningen negativt i Östergötland, trots en årlig tillväxt. Det rör sig till delar
om en s k jobless growth där jobben inte automatiskt ökar vid tillväxt. Genom
rationaliseringar, bättre kapacitetsutnyttjande, investeringar i ny teknik och sammanslagningar av verksamheter skapas tillväxt emellanåt utan att behovet av arbetskraft ökar. Lägg därtill att offentlig sektor successivt fått allt svårare att finansiera välfärdstjänster och under de senaste åren har både landstinget och kommunerna tvingats göra neddragningar även när det gäller tjänster.
Som vi nämnt inledningsvis försvinner årligen ca 10 procent av alla jobb och lika
många nyskapas.
Nu gör flera aktörer t ex regeringen i vårpropositionen (2009/2010:100 s. 143)
och SKL, bedömningen att det kan dröja innan sysselsättningen ökar i och med att
företagen har mycket outnyttjad kapacitet. Så om det stämmer kommer tillväxten
att öka utan att antalet jobb ökar i samma utsträckning på kort sikt. Arbetsförmedlingen beskriver i sin rapport från juni 2010 att arbetsmarknadsläget stadigt förbättras och att antalet sysselsatta kommer att öka med 78.000 personer till slutet
på 2011 111 och att nedgången i sysselsättning 2008-2009 då kommer att vara raderad.
Som framgår av nästkommande diagram så är det inte bara nyföretagandet där
Östergötland inte når upp till riksgenomsnittet. Tendensen är inte att gapet mellan
Sverigesnittet och Östergötland minskar, snarare tvärtom.
111
AF:s prognos för år 2010 och 2011, presenterad den 9 juni 2010. se
www.arbetsformedlingen.se
136
Diagram 6. Företagande per 1 000 invånare 112
32
30
28
26
24
22
20
1990
1993
1996
1999
2002
2005
Sverigemedel
2008
Östergötlands län
Sverige har många fördelar med en välutbildad befolkning, ett starkt näringsliv,
en bra offentlig förvaltning och vi tillhör ett av de mest innovativa länderna i världen. Samtidigt har vi storföretag som har gamla anor, världens äldsta företagare
och några få storföretag som står för hälften av varuexporten 113. Ett problem är att
vi inte lyckas omvandla vår innovativa förmåga till nya affärsidéer, nya företag
och ta vara på uppfinningar m m så att det skapas jobb. Ett annat problem är att
många småföretag inte vill växa.
Vilka är tillväxtbranscherna som kan förväntas skapa nya arbetstillfällen i framtiden?
Offentlig sektor
Det är naturligtvis möjligt att öka antalet tjänster inom offentlig sektor för att
möta växande behov inom vård och omsorg. Men för detta krävs antingen en tillväxt som beror på att allt fler jobbar allt fler timmar alternativt att ny finansiering
tillförs sektorn. Sveriges Kommuner och Landsting har i flera rapporter 114 bedömt
att kommunernas verksamheter vuxit med en procent mer än vad som kan förklaras av demografiska förändringar. SKL gör bedömningen att detta kommer att
fortsätta i även åren framöver, vilket gör det svårt att hålla tillbaka kommuners
och landstings kostnadsutveckling. Minskningen av antalet sysselsatta i svenska
kommuner uppgick under 2009 till 26 000 personer, men hälften av minskningen
härrör till offentligt finansierad verksamhet som överförts till privata utförare 115.
SKL uppskattar sysselsättningsförändringarna som marginella under 2010.
På kort sikt kommer vi inte att få någon sysselsättningsökning inom kommuner
och landsting om inte ny finansiering tillförs. Regeringen gör bedömningen att
sysselsättningen stabiliseras under 2010 och att man först 2012 kan förvänta sig
ökningar inom denna sektor 116. Arbetsförmedlingen i Östergötland pekar på det
112
Källa: www.ekonomifakta.se, 2010-05-19
Se artikel av bl.a. Björn O Nilsson vd för Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien m.fl. i GP 2 mars 2010
114
Se t.ex. Välfärdsmysteriet av Per-Lennart Börjesson eller Tjugo samtal om
välfärdens finansiering på sikt av Per Borg
115
SKL Ekonomirapporten – om kommunernas och landstingens ekonomi, maj
2010, s. 17 f.
116
Regeringens ekonomiska proposition 2009/2010:100, se sidan 151
113
137
År
inte märks så mycket av optimism i denna sektor, jämfört med ökande optimism
inom andra sektorer. Det är fortsatta besparingar som gäller, enligt AF 117.
En intressant utgångspunkt i många av studierna av offentliga sektorns framtida
finansiering är, som vi också varit inne på i kapitel 2, är att det i takt med att privatekonomin blir allt bättre för många så växer förväntningarna på service från
den offentliga sektorn. Men det finns inte utrymme att tillgodose behoven om inte
mer finansiering tillförs på något sätt.
Tjänstesektorn i övrigt
I informations- och kunskapssamhället ställs allt större hopp till att de nya jobben
ska komma i tjänstesektorn i framtiden. Sedan den förra krisen i början av 1990talet har också tjänstesektorn vuxit kraftigt. Prognoserna i inledningen av den senaste krisen pekade på en kraftig minskning av antalet sysselsatta i tjänstesektorn i
hela landet, något som dock inte infriades utan istället ökade antalet sysselsatta 118.
Nästan 2 miljoner jobbar inom sektorn privata tjänster och enligt AF:s undersökning juni 2010 så är det den efterfrågan som ökat mest det senaste halvåret och det
var också här sysselsättningen ökade mycket starkt i förra konjunkturuppgången.
I Östergötland har grunden lagts för flera internationella och nationella tjänstekoncept t ex Biltema och Stadium. Det är viktigt att utveckla förutsättningarna för
en fortsatt expansion av tjänstesektorn, som samtidigt är beroende av en rimligt
stor närmarknad. Globaliseringsrådets slutrapport lyfter fram tjänstesektorn men
pekar på att det är viktigt att vårda den starka exportindustrin som burit upp vårt
välstånd: ”Konststycket inför framtiden är att på alla sätt vårda den basen, samtidigt som vi främjar en betydande expansion av tjänstesektorn. Huvudskälet att
också fokusera tjänstesektorn är att allt talar för att det är där de flesta nya jobben kan tillkomma, men ett ytterligare skäl är att det något minskar vår sårbarhet
vid globala konjunkturnedgångar 119”.
Industri och övriga sektorer
Industrin är som framgår ovan alltjämt väldigt viktig både för sysselsättningen
och för att slå vakt om exporten till utlandet. Samtidigt har sysselsättningen inom
industrin sjunkit kraftigt under lågkonjunkturen, där inte minst exportindustrin
drabbats hårt. Under 2009 försvann ca 110 000 jobb inom industrin i Sverige.
En del av jobben inom industrin kan förväntas komma tillbaka samtidigt som rationaliseringar pågår som minskar behovet av arbetskraft. Sammanslagningar,
flytt av produktion, ny teknik nämns i AF:s rapport från juni 2010 120. Samtidigt är
kapacitetsutnyttjandet lågt under 2010, vilket betyder att produktionsökningar kan
ske utan att fler personer behöver anställas i många företag. Regeringen tror därför att sysselsättningen kommer att fortsätta att minska inom industrin under 2010.
Däremot är byggindustrin och handeln mer positiva till en ökad sysselsättning 121.
117
AF: Arbetsmarknadsprognos för Östergötlands län 2010 och 2011: Ökad
optimism på arbetsmarknaden
118
Vårpropositionen 2009/2010:100 s. 36 f
119
Globaliseringsrådets slutrapport s. 15
120
AF: Regionala arbetsmarknadsutsikter, våren 2010. Ura 2010:4
121
Vårpropositionen 2009/2010:100 s. 118 f
138
Antalet anställda inom handeln kommer sannolikt att växa till följd av den starka
inhemska efterfrågan efter att ha minskat med ca 12 000 under år 2009. Enligt
AF:s rapport planerar verkstadsindustrin för nyanställningar efter sommaren 2010
och byggföretagen tror också på en ökande efterfrågan.
En del som kan ha potential för en ökad sysselsättning är besöksnäringarna och
turismen. Ett område som varit uppe till diskussion är omställningen till grön produktion. På nationell nivå uppskattar Miljörapporten nr 3/2009 att 51 900 nya
jobb kan tillkomma inom olika delar av industrin t ex 12 000 nya jobb inom vindkraftsindustrin, inom biogas 7 400 nya jobb och inom kraftindustrin 7 000 nya
jobb.
Arbetsförmedlingen spår i mitten av juni 2010 att arbetslösheten kommer att sjunka till 6,9 procent när vi är framme vid sista kvartalet 2011.
Kim Möller från Oxford Research pekade vid en konferens anordnad av Regionförbundet Östsam i april 2010 på att enklare produktion inom industrin som bearbetning och montering kommer att exporteras till andra länder, företrädesvis utanför Europa och att det kommer att handla om att tillverka varor med högt förädlingsvärde. Det är fråga om en kunskapsdriven utveckling med fler kunskapsintensiva verksamheter som är kopplade till forskning och utveckling. Vissa sektorer tillför större värde till BNP än andra, men sektorerna tillför i varierande grad
mer sysselsättning t ex finansiella tjänster tillför ett större värde än vad det bidrar
med i andel av sysselsättningen. Distribution och handel tillförde 2006 det största
sammanlagda värdet och har också den största andelen anställda på ca 15 %.
De historiska trenderna pekar på en fortsatt utveckling av antalet sysselsatta inom
tjänstesektorn medan industrisektorns andel av sysselsättningen fortsätter att
minska. Kvalificeringen av arbetskraften pågår inom alla sektorer. Det som minskar är efterfrågan på skilled labour medan den ökar mer när det gäller högutbildade professionella och chefer (s k high skilled labour) och en måttlig ökning av
lågutbildad arbetskraft om man ser till trenderna inom länderna som ingår i
EU 27.
Hållbar tillväxt handlar om tillväxt i olika dimensioner: ur ekonomiska, ekologiska och sociala perspektiv. Den kommande regionala utvecklingsplanen kommer
att innehålla mer utvecklade tankar om de inneboende konflikter som kan finnas
mellan de tre områdena. Det finns naturligtvis motsättningar mellan ekonomisk
tillväxt och ekologisk långsiktighet i hur vi använder våra naturtillgångar. På
samma sätt finns det spänningar mellan de ekonomiska och sociala dimensionerna
som t ex Lissabonstrategin uppmärksammande och ett sätt att hantera denna konflikt är genom socialt företagande. En hållbar tillväxt är en ekonomi som växer
samtidigt som den stärker det sociala kapitalet och tillgångarna som finns inom
ekonomi och miljö. Denna växelverkan behöver tydliggöras i hur vi styr våra
samhällen på samma sätt som de balanserade styrkorten tar sikte på att minska det
endimensionella i företags och organisationers styrprocesser.
139
ekonomiska
ekologiska
sociala
En satsning på ekonomisk tillväxt utan att ha med ekologiska och sociala aspekter
är inte bara kortsiktig utan kontraproduktiv. God hushållning handlar om att inte
inteckna kommande generationers möjligheter att leva ett gott liv genom att förbruka mer resurser än de vi skapar. Om skillnaderna blir för stora i ett samhälle
och om det följer en minskad jämlikhet drabbas det stora flertalet av ökande ohälsa både psykiskt och fysiskt, kortare livslängd, ökad kriminalitet, minskad tillit
och sämre förtroende visar Richard Wilkinson och Kate Pikett i en omfattande
forskning och statistisk genomgång från 21 rika länder 122. Ju mer ojämlikhet, desto större negativa effekter, är en slutsats av forskarnas mycket omfattande genomgång.
Vi återkommer till spänningar som kan finnas mellan den sociala ekonomin och
andra sektorer i samhället.
Slutsatser
Östergötland har en hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad som vi tidigare
beskrivit. Men även omställningen från de branscher med låg tillväxt till branscher med större tillväxt har gått trögare i Östergötland och även matchningsprocessen förefaller vara svag i regionen, som kommer att framgå av nedan redovisade rapporter.
− Östergötland har hög arbetslöshet, över 20 000 östgötar är arbetslösa
och/eller deltar i arbetsmarknadspolitiska program våren 2010, en arbetslöshet som väntas sjunka men ändå ligga kvar på en relativt hög nivå
− Regionen har en låg sysselsättningsgrad
− Omställningen för företagen till nya expansiva branscher har gått trögare i
Östergötland än i jämförbara regioner
− Matchningen mellan den arbetskraft som företagen söker och de arbetslösas kompetens är lägre än andra regioners
− Företagandet och nyföretagandet är lägre än genomsnittet i svenska regioner
− Vår bedömning är att även om småföretagen och andra företag kommer att
anställa fler personer och det finns behov av att ersätta många som går i
pension kommer vi under de närmaste åren ha en högre arbetslöshet än innan den senaste ekonomiska nedgången
122
Wilkinson & Pikett 2010: Jämlikhetsanden
140
− En försiktig kvantifiering är att det kan skapas några tusen nya jobb inom
småföretag de kommande åren och att ytterligare en stor andel (dock inte
alla, kanske 3 av 4) av dem som går i pension kommer att ersättas av personer som idag lämnar utbildningen eller går arbetslösa. Nya ungdomar
kommer samtidigt ut på arbetsmarknaden som är en del av de stora årskullarna som är födda i början av 1990-talet
− De nya jobben kommer inte automatiskt till Östergötland. Det krävs således intensifierade ansträngningar att utbilda arbetslösa till den befintliga
arbetsmarknaden, att främja nyföretagandet, att utveckla företagsklimatet
för alla företag och att hitta nya former och utveckla former för att arbetslösa ska kunna komma närmare arbetsmarknaden. En fungerande formel är
att skapa fler sociala företag i samspel mellan kommunerna och övriga aktörer på arbetsmarknaden.
− Förutsättningar för tillväxt är att fler företag kan och vill växa, åtgärder för
att utveckla innovationer och ta tillvara idéer, uppfinningar m m är viktigt,
mer finansiering till offentlig sektor skulle kunna leda till fler arbeten
m m.
− Tillväxten måste gå hand i hand med goda sociala villkor och ett ekologiskt hållbart samhälle. Ett markant utanförskap och för stora skillnader i
ett samhälle skapar spänningar som bidrar till minskad välfärd för de flesta
och i dess fotspår riskerar brottslighet, drogmissbruk och ohälsa att tillta i
omfattning. En högre grad av jämlikhet och inkluderande för alla verkar åt
andra hållet och ger synergieffekter. Det är på de grunderna det svenska
samhället är byggt, men det finns allvarliga tecken på att utvecklingen gått
åt fel håll de senaste decennierna.
5.3 Analys av arbetslöshet och sysselsättning
Om vi utgår från den nationella nivå och sätter in den i ett nordiskt och europeiskt
perspektiv så kan vi se att arbetslösheten är jämförbar med andra länders. Det är
till och med så att länder som Danmark som under många år hade en mycket högre arbetslöshet än Sverige nu har en klart lägre arbetslöshet. Även jämfört med
EU15 skiljer inte Sverige ut sig nämnvärt. Den fulla sysselsättningen som vi i
praktiken hade fram till 1990-talskrisen, har ersatts med betydligt högre nivåer på
de senaste 20 åren.
I Socialstyrelsens sociala rapport 2010 finns en illustration till hur sysselsättningsutvecklingen sett ut under mer än 30 år i Sverige. Medan kvinnors förvärvsfrekvens tenderar att vara högre eller lika hög som för 30 år sedan, har männens
förvärvsfrekvens minskat med ca 10 procent. Utvecklingen speglar också den
”djupdykning” som sysselsättningen gjorde i början av 1990-talet. Varken för
kvinnors eller för mäns del har vi varit i närheten av så höga sysselsättningstal
sedan dess. Även regeringen konstaterar i vårpropositionen 2009/2010:100 att det
är en viktig erfarenhet från 1990-talets djupa ekonomiska kris i Sverige är att det
kan ta lång tid för arbetslösheten att sjunka tillbaka efter en uppgång. Hög arbetslöshet riskerar således att bita sig fast på höga nivåer under lång tid.
De insatser som sattes in under 1990-talets höga arbetslöshet var bland annat ett
s k Kunskapslyft som syftade till att fler skulle kunna läsa in behörighet för högre
studier. Antalet platser för högskolestuderande ökade också. Ett stort antal perso-
141
ner deltog också i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med allt längre inskrivningstider. Under slutet av 1990-talet ökade också sjukskrivningarna till mycket höga
nivåer samtidigt som antalet personer som fick förtidspension eller sjuk- och aktivitetsersättning som det heter idag också ökade. Så även om vi ser av diagrammen
ovan att arbetslösheten minskade från slutet av 1990-talet till en bit in på 2000talet, så har sysselsättningen förändrats marginellt under samma tid. Många människor tappade kontakten med arbetsmarknaden under de här åren.
Totalt sett har arbetslösheten i Östergötland sjunkit fram till den s k IT-krisen i
början av förra decenniet för att sedan öka igen och sjunka ner under 5 procent
under åren 2007 och 2008. Jämför vi med de genomsnittliga siffrorna för Sverige
så har arbetslösheten totalt sett legat högre i regionen jämfört med riket. För år
2009 intar Östergötland den föga hedrande tredjeplatsen när det gäller högst arbetslöshet i länen 123.
I diagramform beskrivs nedan hur arbetslösheten utvecklats för Östergötland jämfört med riket. Efter att kurvorna för total arbetslöshet i Sverige och Östergötland
följts åt eller till och med varit lägre för Östergötland år 1996 sker ett trendbrott
där Östergötland går relativt sämre när det gäller arbetslöshet än för riket.
Diagram 7. Arbetslöshet i Östergötland jämfört med riket samt deltagande i program och öppen arbetslöshet för Östergötland.
Det går också att se hur antalet arbetslösa fördelar sig på utbildningsinriktning och
på vilken utbildningsnivå de har. Den till antalet största gruppen arbetslösa är personer som har en allmän inriktning på förgymnasial nivå, som uppgår till drygt
3 000 av de 16 188 arbetslösa år 2008. Den därpå största gruppen är personer med
gymnasial utbildning inriktad på teknik och tillverkning med drygt 2 000 arbetslösa. En relativt stor grupp finns det ingen uppgift om vilken utbildningsnivå personerna har.
123
Se www.ekonomifakta.se Arbetsmarknad - arbetslöshet
142
Tabell 15. Antalet arbetslösa i Östergötland 2008 uppdelat på utbildningsinriktning och utbildningsnivå
Utbildningsinriktning
Förgymnasial
utbildning
Gymnasial
utbildning
Eftergymnasial
utbildning
Uppgift
saknas
om utbildningsnivå
Totalt
0 Allmän utbildning
1 Pedagogisk utbildning
2 Humaniora och konst
3 Samhällsvetenskap, juridik, handel,
administration
4 Naturvetenskap, matematik och data
5 Teknik och tillverkning
6 Lant- och skogsbruk samt djursjukvård
7 Hälso och sjukvård samt socialt arbete
8 Tjänster
9 Okänd
Total
3.115
0
0
0
1.701
20
411
1.019
<5
360
331
626
0
0
0
0
55.920
16.535
7.803
32.206
0
0
0
66
2.054
247
274
451
31
0
0
0
6.250
56.997
5.282
0
886
252
0
31.292
0
0
3.115
751
300
7.455
81
79
2.487
0
3131
3.131
13.540
7.301
233.126
Sysselsättningsutvecklingen under 2000-talet illustreras i nedanstående diagram.
Ökningen från ca 182 000 sysselsatta till nivån runt 190 000 innebär att antalet
som jobbade minst en timme i veckan ökade med nästan 8 000 personer. I Sverige
har antalet invånare i åldrarna 15-74 år ökat med 220 000 personer mellan 20062009, antalet sysselsatta har ökat med 69 000 men antalet arbetslösa ökat med
72 000 personer 124.
Antal sysselsatta
Diagram 8. Antalet sysselsatta under perioden 2001-2008 i Östergötland
192000
190000
188000
186000
184000
182000
180000
178000
176000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
År
Arbetslösheten för ungdomar har genomgående legat på en högre nivå under perioden 1996-2009. Det rör sig om drygt 3 procent högre siffror än den totala arbetslösheten i Östergötland. Eller i genomsnitt ca 10 procents arbetslöshet för ungdomar över perioden mot 6,6 procent total arbetslöshet för samtliga grupper. Även
här är Sverigesiffrorna lägre än för Östergötland.
124
www.lotidningen.se, ledare 2010-03-29
143
Diagram 9. Arbetslöshet i Östergötland för ungdomar 18-24 år jämfört med riket
samt deltagande i program och öppen arbetslöshet för Östergötland.
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Arbetslösa
Program
Totalt
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
1996
Riket
Ser vi hur antalet varsel varierat över de senaste decennierna kan vi konstatera att
antalet varsel var mycket högt under inledningen av 1990-talet i Östergötland,
men samtidigt har omstrukturering och annat bidragit till att det periodvis varit
relativt många varsel. Alla varsel resulterar inte i uppsägningar, men man kan se
det som indikatorer på att arbetsmarknaden i Östergötland varit utsatt för mer än
några ekonomiska kriser under perioden 1992-2009.
Diagram 10. Månadsstatistik för lagda varsel i Östergötlands län 1992-2009 125
125
2009-05
2008-01
2006-09
2005-05
2004-01
2002-09
2001-05
2000-01
1998-09
1997-05
1996-01
1994-09
1993-05
1992-01
1 800
1 600
1 400
1 200
1 000
800
600
400
200
0
Källa: Arbetsförmedlingens statistik, www.arbetsformedlingen.se
144
Sammanfattar vi det som kommit fram i detta avsnitt så finner vi att:
− Östergötland har en relativt sett hög arbetslöshet som under perioden
1996-2009 varit i genomsnitt 6,6 procent om vi inkluderar personer som
deltar i arbetsmarknadspolitiska program (det motsvarar en halv procent
högre arbetslöshet än riksgenomsnittet)
− Sysselsättningen är låg och ökade fram till den senaste krisen, men från en
låg nivå jämfört med andra regioner
− Ungdomsarbetslösheten är något högre i Östergötland än genomsnittet i
Sverige, och har legat på en hög nivå under många år och dessutom stigit
kraftigt de senaste åren
− Strukturomvandlingen tycks av allt att döma fortgå löpande och som ett
indicium på detta har antalet varsel varit högt under många perioder de senaste två decennierna
5.4 Analys av arbetskraften
En stor andel av den arbetsföra befolkningen i Östergötland är således utanför den
ordinarie arbetsmarknaden. Samtidigt får många personer nya arbeten, som vi kan
konstatera om vi t ex studerar Arbetsförmedlingens månadsstatistik. Som vi sett
tidigare i rapporten tenderar gruppen arbetssökande att bli allt mer lik den del av
arbetskraften som finns i arbete. Akademiker har det svårare idag att finna ett jobb
än tidigare. Arbetslösheten inom akademikergrupperna är rekordhög. I slutet av
februari 2010 var nära 74 000 personer med minst två års eftergymnasial utbildning öppet arbetslösa eller verksamma i arbetsmarknadsprogram med aktivitetsstöd. Om man mäter andelen av alla med minst två års eftergymnasial utbildning i
befolkningen var akademikerarbetslösheten i februari 4,7 procent, varav 3,2 öppet
arbetslösa vilket kan jämföras med den totala arbetslösheten på 7,3 procent 126.
Samtidigt finns det en brist på arbetskraft inom vissa yrken. Som vi konstaterat
finns det ett behov av bättre matchning i Östergötland genom att säkerställa att
företag och organisationer med behov av kompetent arbetskraft kan få det genom
utbildningssystemet och via arbetsmarknadsutbildningar.
Men för utsatta grupper på arbetsmarknaden ser det annorlunda ut och vad kan
man säga om olika gruppers utsatthet på denna marknad? Ett sätt att strukturera
beskrivningen är att använda regeringens egen analys av hur arbetsmarknaden ser
ut för grupper som normalt sett kan ha svårare att få arbete. Ett sammandrag görs
nedan i tabellform.
126
SACO om akademikerarbetslösheten, sited 2010-03-31.
145
Tabell 16. Rapportens sammanfattning och tolkning av regeringens analys av
utsatta grupper på arbetsmarknaden baserad på vårpropositionen 2009/10:100
Målgrupp
Ungdomar
Beskrivningar och orsaker till arbetslöshet
Hög arbetslöshet internationellt sett. Svårt att bedöma
deras kompetens p g a begränsad arbetslivserfarenhet
och få referenser. Höga ingångslöner och arbetsrätten
kan vara orsaker. Brister i utbildningssystemet. Stora
ungdomskullar konkurrerar.
Utrikes födda
Hög arbetslöshet internationellt sett. Samma i övrigt
som för ungdomar samt diskriminering, bristande
språkkunskaper, sämre tillgång till informella nätverk. Stora skillnader inom gruppen beroende på födelseland, hur länge man varit i Sverige, språkkunskaper och utbildningsbakgrund
Funktionshindrade med Arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden är
arbetsnedsättning
betydligt lägre än bland personer utan funktionsnedsättning. Diskriminering, sämre tillgång till informella nätverk m m är troliga orsaker
Personer med kort utKonkurrerar med personer med personer med längre
bildning
utbildning om samma jobb. Relativt minskar efterfrågan på personer med kort utbildning över tid. Personer med högst förgymnasial utbildning har haft en
sämre arbetsmarknadsutveckling än övriga grupper.
Äldre
Hög sysselsättningsgrad, sysselsättningsgraden minskar snabbt med stigande ålder. Äldre tenderar att
lämna arbetskraften med avtalspension eller sjuk- och
aktivitetsersättning. De äldre som drabbas av arbetslöshet riskerar lång tid i arbetslöshet. Anställningskostnader för äldre, arbetsgivarnas attityder, avtalspensionssystemet m m bidrar till äldres svaga ställning på arbetsmarknaden
Analyserna som görs i vårpropositionen indikerar att lågkonjunkturen drabbat
samtliga grupper med svag förankring på arbetsmarknaden hårt. Det gäller inte
minst unga som saknar slutbetyg från gymnasiet, som riskerar långa arbetslöshetstider. Ungdomsarbetslösheten är nästan 3 gånger högre än arbetslösheten i hela
befolkningen. Regeringen konstaterar att man måste undvika att de korttidsarbetslösa övergår till att bli långtidsarbetslösa. Regeringens analys bygger på att det är
särskilt svårt för långtidsarbetslösa att få jobb och redovisar följande fakta: ”Fram
till den senaste högkonjunkturen var jobbchanserna för personer med relativt
korta inskrivningstider (1–419 dagar) ungefär dubbelt så höga som för dem med
långa (420–730 dagar) inskrivningstider och närmare fyra gånger så höga som
för personer som varit inskrivna i mer än två år (mer än 730 dagar).”
146
En illustration till detta hämtas från AF:s arbetsmarknadsrapport 2010.
Diagram 11. Utflöde från arbete fördelat efter inskrivningstid i arbetslöshet och i
program med aktivitetsstöd 127
18
16
14
Procent
12
10
8
6
4
2
1-419 dagar
420-730 dagar
2010-01
2009-01
2008-01
2007-01
2006-01
2005-01
2004-01
2003-01
2002-01
2001-01
2000-01
1999-01
1998-01
1997-01
1996-01
0
Me r än 730 dagar
Hur ser det då ut i Östergötland när det gäller utsatta grupper? Nedanstående tabell visar att ett stort antal människor hade sjuk- eller aktivitetsersättning år 2007.
Över 25 000 personer eller 6 procent av befolkningen hade således sjuk- eller aktivitetsersättning under det aktuella året, varav 19 000 inte förvärvsarbetade. Lägg
därtill att över 9 000 personer var inskrivna på Arbetsförmedlingen minst sex månader 2007. Över 5 000 personer fick socialbidrag mer än sex månader samma år
och över tusen personer fick introduktionsersättning (för nyanlända) under minst
sex månader. Sammantaget visar statistiken på att det finns många personer som
kan kallas utsatta i den meningen att man inte kan försörja sig själva – helt eller
delvis.
Tabell 17. Befolkningen i åldrarna 19-64 år uppdelat på förvärvsarbetande och
icke förvärvsarbetande år 2008 128
Kommun
Förvärvsarbetande
Ej förvärvsarbetande
Totalt
Personer
med sjukeller aktivitetsersättning
Arbetslösa
Inskrivn
. AF >6
mån
under
året
6163
Inskrivn. AF
<6
månader
under
året
1767
Personer som har
fått socialbidrag
SocialSocialbi. <6
bi. >6
mån
mån
under
under
året
året
2079
1608
259
62
66
23155
438
18380
3052
6987
4414
5491
678
1726
21803
3199
24543
4819
9066
6022
5750
740
1792
44958
3637
127
Personer som har fått
introduktionsersättning
ErsättErsättning
ning <6
>6 mån
mån
under året
under
året
Personer med kort
utbildning
FörgymOkänd
nasial
utbildutbildning ningsnivå
www.arbetsformedlingen.se Arbetsmarknadsrapport 2010
Statistiken är h ämtad f rån Ö stsams da tabas oc h r apporteringen kommer från
olika källor som dessutom infordrar statistiken vid olika tidpunkter under året och
man kan t.ex. både vara registrerad som arbetslös kan även vara sysselsatt (för få
timmar). Så en viss reservation för överlappningar i statistiken måste därför göras
128
147
Samtidigt kan vi konstatera att många som är i arbetskraften saknar utbildning på
gymnasial eller eftergymnasial nivå. 45 000 personer kan bedömas vara en hög
siffra i sammanhanget.
Fördelar vi antalet personer på regionens kommuner för år 2007 så får vi en bättre
bild av hur det ser ut i varje kommun. När det gäller introduktionsersättningen är
antalet personer för få för att dela upp kommunvis.
Tabell 18. Utsatta personer 2008 fördelat på kommuner och ersättningsformer
m m. (se fotnot ovan)
Personer som har fått
socialbidrag
Arbetslösa
Kommun
Personer
med sjukeller aktivitetsersättning
Inskrivna vid
AF <6 månader under
året
Inskrivna
vid AF >6
mån under
året
Socialb. <6
mån under
året
Socialb. >6
mån under
året
Personer som har
fått introduktionsersätt-ning
Ers. <6
mån
under
året
Ers. >6
mån
under
året
Personer med kort
utbildning
Förgymnasial
utbildning
Okänd
utbildningsnivå
Ödeshög
348
51
100
60
62
732
34
Ydre
181
18
35
14
11
446
20
Kinda
525
77
117
86
59
1127
68
Boxholm
361
50
91
70
58
687
34
Åtvidaberg
650
147
224
99
78
1395
58
Finspång
1068
174
387
225
184
2289
111
Valdemarsvik
567
54
135
69
22
1164
55
Linköping
6413
1465
2581
1789
2263
11540
1602
Norrköping
7821
1795
3632
2602
2238
15180
1120
Söderköping
916
100
218
114
45
1532
51
Motala
3462
544
924
450
395
5192
314
Vadstena
509
64
103
94
42
772
32
Mjölby
1722
280
519
350
293
2902
138
Östergötland
24543
4819
9066
6022
5750
44958
3637
740
1792
Enligt Socialstyrelsens statistik för år 2008 fanns det 13 326 hushåll (varav knappt
3 000 flyktinghushåll) som fick ekonomiskt bistånd. Den största delen av biståndet utbetalades i de allra flesta kommuner till hushåll som var aktuella mellan 1012 månader 129.
129
www.socialstyrelsen.se Ekonomiskt bistånd/socialbidrag 2008. Samtliga bidragshushåll
148
Diagram 12. Sjuk- eller aktivitetsersättning 2006 t o m maj 2010 för Östergötlands län fördelat på åldersgrupper 130.
Län Östergötlands län omfattning Samtliga tidsbegränsad Samtliga kön Samtliga
9 000
Sjuk/aktivitetsersättning
8 000
7 000
6 000
År
Månad
5 000
2006 - 12
2007 - 12
2008 - 12
4 000
2009 - 12
2010 - 05
3 000
2 000
1 000
0
16 - 19 år
20 - 24 år
25 - 29 år
30 - 34 år
35 - 39 år
40 - 44 år
45 - 49 år
50 - 54 år
55 - 59 år
60 - 64 år
åldersgrupp
Sjukersättning är en ersättning för personer mellan 30 och 64 år och som troligen
aldrig kommer att kunna arbeta heltid på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Aktivitetsersättning är en ersättning för personer som är mellan 19
och 29 år och troligen inte kommer att kunna arbeta heltid på minst ett år på grund
av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning.
Antalet personer som har sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat sedan 2007
till 24 200 personer 2008 och drygt 23 000 personer 2009. Det framgår tydligt att
tendensen är ett minskat antal personer i de flesta åldersgrupperna, utom unga
människor mellan 20-29 år, där det finns en svag ökning. Antalet personer i sjukeller aktivitetsersättningen ökar kraftigt med stigande ålder.
Jämför vi med andra län i södra Sverige kan vi se att Östergötland har fler personer i sjuk- eller aktivitetsersättning. Men det är mer för att jämföra absoluta tal
än för jämförelser i förhållande till folkmängd (samtliga övriga redovisade län har
betydligt färre invånare). Poängen är att Östergötland har gott om personer som
har sjuk- eller aktivitetsersättning, där förmodligen en inte oväsentlig andel av
dem skulle kunna jobba en del av sin tid, även om det bara handlar om timmar per
dag. Arbetsintegrerande sociala företag syftar ju till att låta personer jobba 100
procent av sin förmåga även om det bara skulle vara någon timme per dag
130
www.forsakringskassan.se 2010-06-06
149
Diagram 13. Jämförelser med andra län maj 2009 och maj 2010
Sjuk/aktivitetsersättning I några län
25 000
20 000
15 000
År
Månad
2009 - 05
2010 - 05
10 000
5 000
0
Blekinge
Jönköping
Kalmar
Kronobergn
Örebro
Östergötland
Går vi vidare i analysen av hur det ser ut med sysselsättningen i olika grupper så
finner vi generellt att sysselsättningsgraderna är högre i åldrarna 25-54 år än både
ungdomsgruppen och gruppen + 55 år. Lägg märke till att Linköpings stora antal
ungdomar, som har många studenter som är skrivna i kommunen, kraftigt sänker
sysselsättningsgraden i länet.
Tabell 19. Sysselsättningsgrad efter ålder – 19-64 år – fördelat på kommuner år
2008.
19 år - 24 år
25 år - 54 år
55 år - 64 år
Total
Ödeshög
58 %
83 %
75 %
78 %
Ydre
73 %
91 %
80 %
85 %
Kinda
62 %
87 %
78 %
82 %
Boxholm
67 %
86 %
73 %
80 %
Åtvidaberg
58 %
87 %
72 %
80 %
Finspång
58 %
86 %
72 %
79 %
Valdemarsvik
61 %
84 %
71 %
77 %
Linköping
42 %
81 %
74 %
73 %
Norrköping
52 %
79 %
68 %
73 %
Söderköping
57 %
87 %
74 %
81 %
Motala
52 %
81 %
67 %
74 %
Vadstena
57 %
84 %
72 %
78 %
Mjölby
62 %
85 %
72 %
79 %
Östergötland
49 %
81 %
71 %
75 %
150
Annan tillgänglig statistik visar att sysselsättningsgraden för personer med förgymnasial utbildning uppgår till 57 procent 131 och motsvarande siffra för personer
med minst gymnasial utbildning uppgår till 79 procent.
Ser vi till etnicitet är antalet personer i åldrarna 19-64 år som är sysselsatta skiljer
det betydligt mellan de som har utländsk bakgrund (53 procent sysselsatta) jämfört med personer med svensk bakgrund där 79 procent är sysselsatta i. Är man
född i Sverige är sysselsättningsgraden högre än om man är född i utlandet. För de
som är födda i Sverige och har två föräldrar som är födda i Sverige är den genomsnittliga sysselsättningsgraden 79 procent medan gruppen som är födda i Sverige
men med två föräldrar som är födda i andra länder har en lägre sysselsättningsgrad (68 procent).
Detta är intressant då antalet utlandsfödda kommer att öka i nästan alla län de
kommande åren och enligt Arbetsförmedlingens prognos är ökningen särskilt stor
i några län, däribland Östergötland 132.
En sista sammanställning visar på de stora behov som finns när det gäller att hitta
en fungerande arbetsmarknad för att personer ska kunna arbeta 100 procent av sin
arbetsförmåga. Som vi beskrev i inledningen på kapitlet är antalet personer omräknat till helårsekvivalenter mycket stort när vi kan summera både socialförsäkringar, arbetsmarknadsförsäkringar och ekonomiskt bistånd
Tabell 20. Antal helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 år som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag, Östergötlands län 1999-2009 133
År
Sjukpenning
Sjuk- och
aktivitetsers.
Arbetslöshet
Arbetsmarknadsåtgärder
Ekonomiskt
bistånd
Totalt
Folkmängd
20-64 år
Andel
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
4 489
5 461
6 789
8 307
9 459
10 977
12 734
13 435
12 157
10 701
8 696
19 274
20 173
20 856
21 280
21 661
20 890
19 790
19 190
18 106
17 316
17 111
6 323
5 348
7 842
9 755
11 207
11 382
9 635
7 532
7 908
9 422
11 015
7 419
5 575
4 944
7 026
6 093
5 287
4 482
5 884
5 671
5 845
7 102
4 869
4 603
4 314
4 306
4 515
4 415
4 334
4 627
4 905
5 426
6 609
42 373
41 160
44 745
50 673
52 934
52 952
50 976
50 669
48 747
48 710
50 533
247 961
246 209
245 280
243 977
243 161
242 924
242 613
241 696
240 777
239 489
238 675
17,1
16,7
18,2
20,8
21,8
21,8
21,0
21,0
20,2
20,3
21,2
Av materialet kan vi utläsa att den största förändringen under denna tioårsperiod
skett när det gäller antalet personer som är sjukskrivna. Räknat som helårssjukskrivna är det nästan 3 gånger så många som var sjukskrivna åren 2002-2003.
131
Av statistiken framgår inte utbildningsnivå för 13 procent.
Arbetsförmedlingens rapport URA 2010:1 Generationsväxlingen och regionernas befolkning
133
Bearbetning av material från SCB som årligen redovisar statistik över antalet
helårspersoner i åldrarna 20-64 som försörjs genom sociala ersättningar och bidrag, såsom sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare kallat förtidspension), ersättning vid arbetslöshet och ekonomiskt bistånd.
132
151
Antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning har också sjunkit de tre senaste åren, men är högre än för 10 år sedan. Om man ser till det totala antalet helårsekvivalenter som försörjs av de sociala systemen har såväl andelen av personer
20-64 år som antalet i reella tal minskat med närmare 10 000 sedan 2004. Dock
sker en ökning 2009, vilket det gör i Sverige totalt sett. Men antalet varierar över
riket, med fler i norr och mindre i söder. Lägst är Stockholm och högst är Gävleborg.
5.5 Socioekonomiska analyser – arbetets värde och kostnader
för arbetslöshet m m
Arbetet fyller en rad funktioner för såväl individer som samhälle. Genom arbetet
skapas värden i samhället, som via transfereringar kan fördelas till angelägna ändamål.
Arbetet har i det västerländska samhället en oerhört stor och grundläggande betydelse. Arbetet ger en grund för ett ekonomiskt oberoende och integration i samhället. Arbetet ger förutsättningar för att människor bli sedda, hörda och bekräftade, något som alla människor behöver. Ofta kan arbetet betyda enormt mycket för
självkänslan och att man har en yrkesskicklighet. Låt oss inte heller underskatta
värdet av att människor vill bidra till det gemensamma genom att arbeta och ”göra
rätt för sig”. Den brittiske psykologen John Howard 134 hävdar att även om arbetet
skulle upplevas otrevligt så fyller det följande funktioner:
− Tillvaron får några fasta punkter efter vilka livet kan planeras och struktureras
− Detta innebär att man på arbetet kan umgås med sina arbetskamrater, men
också att man umgås med flera av dessa på fritiden
− I idealfallet strävar alla i organisationen efter gemensamma övergripande
mål. I andra fall uppstår i grupperna submål som man blir tämligen överens om att man ska uppnå
− På arbetet är man någon och om man är borta märks ofta frånvaron och
den får ibland betydande konsekvenser för de övriga arbetskamraterna
− Arbetet skapar en livsrytm för de anställda
− Även om arbetet kan vara slitsamt, stressande och ibland t o m hälsovådligt tycks de positiva effekterna - som en följd av de nyss uppräknade effekterna - oftast överväga. De positiva effekterna tycks dessutom ofta vara
större när man arbetar kollektivt och organiserat än individuellt och oorganiserat.
Exempel på hur viktigt arbetet är kan hämtas från kooperativen San Patrignano i
Italien och Basta i Sverige. Båda kooperativen använder arbetet som rehabilitering
och terapeutisk metod. Genom jobbet återvinner man självkänslan. En dålig självkänsla betyder oftast att man får en dålig kommunikativ förmåga. Genom arbete i
grupper tränas personerna i att möta konflikter och att utveckla sin kommunikativa förmåga och genom att producera varor och tjänster som säljs på en marknad
blir arbetet ”på riktigt”. Vid besök på San Patrignano understryks att det är arbetet
som är behandlingsmetoden!
134
John Howard (1999) Teaching sociology
152
Att arbetslöshet medför stora konsekvenser för individerna vet vi från många studier, t ex får ungdomar som på olika sätt drabbas av arbetslöshet i högre grad problem med alkohol, kriminalitet, sexuellt riskbeteende och psykiatriska besvär.
Otaliga internationella studier har visat på samband mellan arbetslöshet, sjukdom
och dödlighet. Ekonomiskt betyder arbetslösheten också mycket. Vi refererade i
tidigare kapitel studier som visar att akademiker som börjar med arbetslöshet tappar jämförelsevis mycket jämfört med de som fått jobb, även efter att de fått jobb.
Det skiljer 30 % i inkomst fem år efter examen om man jämför dem som fick jobb
respektive blev arbetslösa efter examen visar en studie från IFAU 135. Men även
för samhället har arbetslösheten stora effekter. Utanförskapet skapar sociala klyftor i samhället och detta har också lång varaktighet. Hög arbetslöshet driver kostnader inom en rad områden, som vi ska se i det här avsnittet.
Hur stor är kostnaden för utanförskap och marginalisering i samhället?
Det är svårt att sätta en exakt siffra på vad arbetslösheten kostar i ett samhälle. Det
går naturligtvis att ge mer exakta uppgifter om vad t.ex. arbetsförmedlingens
verksamhet kostar, kostnader för socialbidrag och sjukersättningar, kostnader för
a-kassa och en del annat. Men hur ska man bedöma de kostnader som uppstår i
andra system som missbruksvård och kriminalvård?
Ett sätt att göra detta är att göra grova kvantifieringar av samhällets kostnader för
arbetslösheten. Det gjorde t ex dåvarande riksbankschefen Urban Bäckström 136 i
ett anförande 1997: ”De långsiktiga ekonomiska kostnaderna för arbetslösheten i
termer av BNP kan sägas uppgå till ungefär samma storleksordning som arbetslösheten. Kostnaden för uppgången av den svenska arbetslösheten kan på så sätt
uppskattas till omkring 10 procent av BNP per år, eller motsvarande 150 miljarder kronor”. En lägre arbetslöshet skulle med det resonemanget också ha en lägre
kostnad för samhället.
Ekonomifakta gjorde nio år senare, år 2006, en uppskattning av det offentligas
kostnader för arbetslösheten till 212 miljarder kronor, baserat på direkta och indirekta kostnader som uppgick till 65 miljarder kronor och hela 147 miljarder kronor i inkomstbortfall 137. Om man tillåter sig tankeexperimentet att BNP är summan av BRP i alla regioner, så skulle vi därmed kunna ha som ett grovt närmevärde att kostnaderna för arbetslösheten i Östergötland uppgick till 4,7 procent av
120 miljarder kronor (värdet av BRP 2007) eller en kostnad 5,6 miljarder! En ökning av arbetslösheten med en procentenhet betyder därmed att kostnaderna stiger
med mellan 1-1,5 miljard kronor!
Utan att kunna identifiera hur stor del av kostnader för socialbidrag, missbruksvård, kriminalvård, hälso- och sjukvård etc som kan kopplas till arbetslösheten
kan vi konstatera att bara kostnaderna för det ekonomiska biståndet och missbruksvården av vuxna närmar sig en miljard i Östergötland. Några exempel:
Kostnaderna för socialbidrag och introduktionsersättningar steg i Östergötland
135
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, rapport 2009:8 av Marie Gartell
136
Anförande av Urban Bäckström för Nationalekonomiska Föreningen om Penningpolitiken och
arbetslösheten, den 6 mars 1997
137
www.ekonomifakta.se se artikel daterad 2006-04-19
153
under år 2009 med 14 procent (för socialbidraget 13 procent). Kostnaderna uppgick totalt till 689,1 miljoner kronor varav socialbidraget stod för drygt 513 miljoner kronor. Jämfört med riksgenomsnittets ökning på 20 procent och näraliggande län som Södermanland (+ 22 procent), Jönköping (+ 24 procent) och Örebro (+ 32 procent) klarade sig Östergötland relativt sett bra. Tillsammans med
Gotland hade Östergötland den lägsta ökningen av socialbidrag i Sverige.
Missbruksvården för vuxna 21-64 år kostade östgötakommunerna drygt 270 miljoner kronor under 2008 138.
Kostnaden för a-kassa i Östergötland uppgick under år 2007 till närmare 1,1 miljarder kronor, som då hade sjunkit med 35 procent sedan 2004 139. Utbetalningarna
från a-kassan var lägre och uppgick under 2009 till 927,8 miljoner kronor och i
genomsnitt fick 8 053 personer sådant stöd varje månad det året 140. Tendensen är
att de genomsnittliga utbetalningarna under våren 2010 är högre än under motsvarande period 2009.
Kostnaden för sjuk- och aktivitetsersättningen uppgick 2007 till knappt 2,6 miljarder kronor i Östergötland och låg på ungefär samma nivå som år 2006.
De nationella kostnaderna för arbetsförmedlingens kostnader inklusive kostnader
för Samhall är prognosticerade till 69 miljarder kronor 141.
Tabell 21. Kostnader på nationell nivå för arbetsmarknadspolitiska insatser
2008 utfall 2009 utfall 2010 prognos
4,4
Arbetsmarknadspolitiska program 3,3
7,6
och insatser
14,4
9,4
Lönebidrag och Samhall
9,5
32,9
Arbetslöshetsersättning och aktivi- 22,9
45,9
tetsstöd
4,9
4,9
AF:s förvaltningskostnader
6
Summa
45,5
51,6
69
Tilldelade medel för AF:s verksamhet i Östergötland 2010 har ökat väsentligt
jämfört med 2009, då kostnaderna uppgick till knappt 1,5 miljarder kronor exklusive a-kassa. År 2010 finns närmare 2,1 miljarder tilldelat eller drygt 638 miljoner
kronor mer än föregående år.
De beräknade kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder inkl. Samhall
uppgår sammanlagt till ca 3 miljarder 2010. Lägger vi till kända bruttokostnader
inom försäkringskassan som uppgick till 2,6 miljarder och antar att det mesta av
socialbidragskostnaderna har en arbetsmarknadsanknytning så kan vi peka på att
de sammanlagda kostnaderna uppgår till ca 6-6,5 miljarder kronor under inneva138
www.socialstyrelsen.se Vuxna personer med missbruksproblem, kostnader
2008. Tabell 17
139
Källa: Sveriges radio och www.ifa.se (mer exakt siffra 1.090 miljoner kronor)
140
www.ifa.se Statistik för utbetalningar av a-kassa
141
www.arbetsformedlingen.se Arbetsmarknadsrapport 2010, s. 28
154
rande år. Om det i likhet med Ekonomifaktas exempel ovan skulle vara korrekt att
de direkta och indirekta kostnaderna skulle uppgå till ca 30 procent av totalkostnaden skulle det indikera att dessa hamnar på drygt 21 miljarder kronor för Östergötlands del.
Ett annat sätt att uppskatta kostnaderna för arbetslösheten är att göra socioekonomiska beräkningar, vilket nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog gjort under flera decennier. Genom att göra noggranna registeranalyser av
vad personer i utanförskap kostar, har man lagt samman kostnaderna för vad personer med olika problem och diagnoser kostar för myndigheter. De mer exakta
studierna av enskilda individer kan sedan läggas samman till vad vi kan kalla typkaraktärer som då ändå bygger på riktiga ekonomiska analyser.
I en utredning som Nilsson & Wadeskog gjorde åt Jönköpings län fann man att
det förmodligen fanns mellan 25 000 och 30 000 personer i arbetsför ålder som
befann sig i ett utanförskap och den uppskattade kostnaden för detta uppgick till 6
miljarder kronor årligen. För den grupp av utsatta som inte hade någon förankring
på arbetsmarknaden och som skulle delta i ett projekt fann man att kostnaderna
årligen uppgick till 270 000 kronor. Siffrorna hämtas från en studie som gjordes åt
Statskontoret. Nilsson & Wadeskog valde att studera fyra typkarriärer, två män
och två kvinnor som bestod av två yngre personer i åldersläget 18-29 år och en
äldre grupp 30-45 år. Det är helt enkelt så att utanförskapet kostnadsnivå och kostnadsprofil skiljer sig rejält åt mellan män och kvinnor å den ena sidan och mellan
yngre och äldre å den andra.
Diagram 14. Illustration av fyra personers kostnader fördelade på olika aktörers
kostnader 142
450 000
400 000
350 000
Övriga
300 000
Rättsväsendet
Kr/År250 000
Landsting
Kommunen
200 000
Försäkringskassan
150 000
Arbetsförmedling
100 000
50 000
0
Unni
Gudrun
Uffe
Gunnar
Karriär
142
Ingvar Nilsson: Utkast Samverkan i Sörmland. Ett vägval med konsekvenser.
2009-02-01
155
Studien som gjordes åt Statskontoret handlade om utvärdering av samordningsförbunden. Det Nilsson & Wadeskog fann var att för samordningsförbundens klienter var de osynliga kostnaderna två till tre gånger större än de synliga Den sammanvägda kostnaden för dessa personer med en diffus problematik blev 270 000
kronor. Det kan användas som ett närmevärde för de årliga kostnader för personer
som står utanför arbetsmarknaden. Om vi antar att 5 000 av de ca 20 000 arbetslösa som finns i Östergötland är jämförbara med dessa typkarriärer, så skulle den
årliga kostnaden bara för dem uppgå till 1 350 miljoner kronor. Det är bara ett
räkneexempel. Sannolikt är det utanförskap i Östergötland som är påverkbart
mångdubbelt högre. I en utredning som gjordes åt samordningsförbunden i Södermanland fann Ingvar Nilsson att drygt 9 procent av befolkningen 18-64 år i
länet var i utanförskap som gick att påverka. Skulle vi sätta in dessa siffror i en
beräkning för Östergötlands del skulle dessa kostnader kunna uppgå till mycket
stora belopp eller närmare 24 000 invånare och årliga kostnader på 6,5 miljarder
kronor.
Beroende på hur framtiden utvecklar sig för personer i utanförskap kommer kostnaderna för samhället att kunna bli mycket höga: ”Kostnaderna för detta varierar
starkt med vilken karriärväg i utanförskapet som de berörda kommer att ta. Dyrast kommer en missbrukskarriär att vara med en årlig kostnad på 2 Mkr eller
mer. Långvarig psykisk ohälsa kommer att kosta upp emot 400 000 kronor årligen. Och långtidssjuka personer kostar strax under 300 000 kronor på årsbasis.
På lång sikt varierar prislapparna mellan 8-10 Mkr för den senare formen av
utanförskap, upp till 50 Mkr eller mer för en långvarig karriär som heroinmissbrukare” 143.
Nilsson & Wadeskog argumenterar för förebyggande insatser som nästan hur man
än räknar och med relativt måttliga resultat är oerhört lönsamma. Det har naturligtvis med prislapparna ovan att göra. Man behöver bara lyckas med enstaka personer för att det ska vara lönsamt att investera stora belopp i projekt med inriktning på att förebygga och att åtgärda.
Varför görs då inte fler sådana insatser? Ett svar får vi om vi studerar Nilsson &
Wadeskogs illustration till sambandet mellan investering och vinster:
KOSTNAD
REHABVINSTER &
TIDSFAKTORN
INVESTERINGSPUCKEL
TID
REHABVINSTER
143
Nilsson & Wadeskog Socioekonomisk investeringskalkyl kring en vidgad
arbetsmarknad i Jönköpings län, 2009-06-01
156
Investeringarna kommer alltid före man kan hämta hem rehabiliteringsvinsterna.
Det liknar de flesta underlag för investeringsbeslut oavsett om det handlar om
utbildning, en maskin, Ostlänken eller Öresundsbron. Man måste investera först
för att få hem vinster på sikt!
Ett annat svar är att det inte alltid är de som gör vinsterna som står för investeringarna. Det har man ju bl a försökt att överbrygga med olika samordnade finansieringslösningar som Socsam, Finsam och de nuvarande samordningsförbunden.
Ett tredje svar handlar om kausalitet och bristande kunskaper om åtgärders effekter.
Så den politiska utmaningen handlar om att se hur investeringar kan göras i arbete, praktik, arbetsträning och rehabilitering för att minska kostnaderna på sikt.
Onekligen är mycket av våra samhällskostnader på ett eller annat sätt länkade till
utanförskap. Här finns också en mycket tydlig koppling till folkhälsoarbete. Ju
mer vi kan göra av denna typ av åtgärder desto bättre folkhälsa!
Under 2010 introduceras SROI i Sverige av Serus. Begreppet är en akronym för
Social Return on Investment som är en alternativ metod för att beräkna vilka effekter projekt, verksamheter och investeringar skapar både ekonomiskt, miljömässigt och socialt. Metoden har utarbetats i USA och används i stor utsträckning
bland annat i England. I förordet till den första svenska guiden till SROI skriver
Gordon Hahn: ”SROI är en användbar metod för den sociala ekonomin och den
är en viktig metod även för offentliga och vinstdrivande sektorn i Sverige. Den
offentliga sektorn har ett brett uppdrag att förbättra samhällsutvecklingen där
SROI kan utgöra en metod för att faktiskt upphandla, utvärdera och strategiskt
planera samhällsutvecklingen. SROI är också en metod för att på allvar bevisa
företagens samhällsansvar (CSR)” 144.
5.6 Analys av den sociala ekonomins bidrag till en vidgad arbetsmarknad
Den sociala ekonomin består av en brokig skara föreningar, organisationer och
företag. Som framgått av kapitel 4 finns det många som bidrar till att personer
som är utsatta på arbetsmarknaden får möjlighet till praktik, arbetsträning, utbildning och arbete.
5.6.1 Kooperativa erfarenheter
Vid besöken hos de arbetsintegrerande sociala företagen har vi fått del av många
synpunkter på och erfarenheter av hur det är att driva denna typ av företag. Detta
är också något att ta till vara och lära sig av, i synnerhet om det finns ambitioner
att främja framväxten av långsiktigt hållbara arbetskooperativ i regionen. En
sammanställning görs i några av de viktigaste punkterna:
− Många företag har startat som projekt och åtminstone initialt fått medel
från olika håll som kommuner, AF, Allmänna Arvsfonden m fl för att
genomföra projektet. För att projekten ska överleva och kunna bli ett företag, måste detta finnas med mycket tidigt i planeringen och genomförande
144
SROI Social Return on Investment, förordet sidan 4
157
av projektet. Flertalet som kommit till tals har förespråkat möjligheten att
starta i projektform för att efter ett tag kunna stå på egna ben och starta ett
socialt företag.
− Samtidigt är projekt en form och en metod som tar tid. Projekt tar tid och
resurser i anspråk och det är inte alltid de leder till att infria de målsättningar som satts upp. Att få fram fler sociala företag via olika projekt
kommer av allt att döma ta tid. Men det förefaller vara en framkomlig väg
om man vill stimulera till fler företag på sikt. Initiativ som tas 2010-2011
kan leda till fler företag inom några år.
− Kommuner och andra offentliga aktörer skulle kunna genomlysa de egna
verksamheterna och även det som handlas upp för att se vad som skulle
kunna lämpa sig att lägga ut på fristående kooperativ, som anställer personer som har försörjningsstöd (socialbidrag), som är sjukskrivna eller arbetslösa. Det finns mycket att vinna på att ge möjligheter för människor
som är långt från arbetsmarknaden att ta sig närmare denna genom praktik
och arbete inom sociala företag. Upphandlingar kan göras så att man använder sig av sociala kriterier och det kommer en bör-lagstiftning inom
EU som tydliggör att hur man kan göra ta socialt hänsynstagande i upphandling. Men redan nu kan detta ske visar rättsfall från EU-domstolen
och de rekommendationer som t.ex. kommer från Tillväxtverket (Nutek)
m fl Exempel på villkor som den upphandlande enheten kan ställa på utföraren:
o Krav på att anbudsgivaren vid utförandet anställer arbetslösa, särskilt långtidsarbetslösa, eller anordnar utbildning för arbetslösa
o Krav på att anbudsgivaren vid utförandet gör något för att främja
jämställdhet eller mångfald i fråga om ras eller etniskt ursprung,
o Krav på att uppdragstagaren för utförandet anställer ett större antal
personer med funktionshinder än vad som krävs enligt nationell
lagstiftningen
I Bergsjön i Göteborg vann det arbetsintegrerande sociala företaget Grogrunden en upphandling. När den aktuella stadsdelen begärde in anbud på
tjänster för service och underhåll var ett villkor att 70 procent av företagets
anställda har eller har haft arbetsmarknadsstöd eller försörjningsstöd (socialbidrag). Ibland behöver inte upphandling göras för att gynna lokal utveckling visar erfarenheter bl a från Värmdö kommun.
− Till verksamheter som gränsar till de hushållsnära tjänsterna hör de s k
fixartjänsterna i kommunerna. De utgör exempel på sådana tjänster som
kan drivas via sociala företag.
− Bidrag kan vara bra och nödvändigt initialt. Men det är sannolikt bättre om
det kan kombineras med affärsmässiga avtal redan från början. Sociala företag har i allmänhet någonting att sälja till offentlig sektor. Det kan vara
platser för arbetsträning, rehabilitering, daglig verksamhet eller liknande
samt att utföra offentligt finansierad service. Det bör finnas en tydlig reglering av tjänsteköp och uppdrag från projektets början. Avtalen ska vara
långa, minst tre år och helst längre!
158
− Även om sociala företag är fristående från den offentliga sektorn är beroendet ibland mycket stort. Som vi sett kan maktskiften, byten av nyckelpersoner eller liknande ändra förutsättningarna för företagen Relationerna
är avgörande för den långsiktiga överlevnaden. Det kräver medvetna kommunikationsstrategier från kooperativen så att information om allt från
verksamhet och syften till resultat regelbundet når makthavare inom kommuner, AF, FK, Samordningsförbund m fl. Omvänt krävs det att framför
allt kommunerna har bra dialoger med företrädare för både den sociala
ekonomin och de sociala företagen.
− Att bedriva företag handlar mycket om att verka på marknadens villkor.
Men relationer och nätverk, kontakter med privata företag, media och offentliga aktörer som kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling
kan vara avgörande för att lyckas med det affärsmässiga. Mötesplatser och
dialoger behöver man lägga mycket tid på från parternas sida.
− Alla kooperativ som vi träffat i det här kartläggningsarbetet har växt- och
utvecklingsidéer. Det finns mycket som kan innebära möjligheter att växa.
Men samtidigt finns det mer näraliggande frågor att ta tag i som ekonomin, likviditetsbekymmer, investeringar i nya fordon, verktyg m m liksom
att lösa lokalbehov för framtiden. Det finns sammantaget inte mycket som
tyder på att sociala företag i östgötaregionen kommer att växa fort, vare
sig när det gäller antalet anställda eller antalet deltagare. Samtidigt har de
verksamheter som startat nyligen på ett imponerande sätt kommit igång
och initialt vuxit till en rimlig nivå.
− Om man vill växa är ofta likviditetsproblem ett bekymmer. Möjligheten att
ta lån eller få tillgång till riskkapital är svårare än för andra företag. Det
kan behövas kreditgarantier för kooperativen.
− Som vi också konstaterat i diskussionerna med företagen och i utredningens styrgrupp saknas det ”en väg in” till kommunerna när det gäller de
sociala företagen. Många olika delar inom kommunens organisation har
delansvar för verksamhet som berör de sociala företagen; socialförvaltning, arbetsmarknadsenhet, utbildningsförvaltning, näringslivsfunktioner
etc. Den starka sektoriseringen gör det svårt att få ett helhetsgrepp. Få om
ens någon inom kommunerna har helhetsansvaret för de sociala företagen.
I utredning har vi har döpt fenomenet till den ”herrelösa hunden” och det
handlar om hur samlade kontakter med stora organisationer som kommuner kan underlättas och hållas ihop.
− Regelsystemen är ibland en motkraft till att få verksamheten att fungera.
Många har lyft fram de korta praktiktider som deltagare får. Oftast behövs
mer än tre månader för att få människor som varit i ett utanförskap att börja växa och det tar längre tid ibland också att se vilken potential och vilka
utvecklingsmöjligheter som finns för deltagarna.
159
− Det finns ofta en okunskap och kanske till och med fördomar om de sociala företagen. Detta informations- och kunskapsunderskott måste mötas
med utbildning för både offentliga och privata aktörer liksom nätverksbyggande och dialoger. Lokala forum kan skapas av kommunerna.
− Ett alltför ensidigt beroende av en uppdragsgivare eller en kund kan vara
förödande visar erfarenheterna. När förutsättningarna ändras som det görs
till exempel inom arbetsmarknadsområdet kan man inte stå och falla med
exempelvis intäkter från deltagare i fas 3.
− För att inte bli överraskade av förändringar på marknaden, av regelverk
m m måste kooperativen bedriva omvärldsspaning och göra bra omvärldsanalyser.
− De flesta kooperativ har mindre att göra för personal och deltagare under
vintersäsongen. Vintern 2009/2010 har inte varit normal på det sättet, eftersom många fått uppdrag med snöröjning. Det finns behov av fler arbetsuppgifter som kan jämna ut skillnader i efterfrågan på jobb. Ett sådant område är legojobb, men det är få kooperativ som har någon volym inom legoarbete. Undantaget är Koop M.
− Det kan finnas konkurrenssituationer med andra företag, med kommunernas egna verksamheter och med Samhall som på olika sätt borde överbryggas.
Några ytterligare iakttagelser
I östgötaregionen finns det ett tiotal sociala företag och några företag som är på
väg att starta. En iakttagelse från besöken hos de sociala företagen i regionen är
att hälften av dem är relativt nystartade. Lite drygt hälften av dem startade 2009
eller 2010. Det är därmed få som klarat av den mycket krävande första tiden än.
Det brukar ta några år innan man har utvecklat sin företagsidé.
De sociala företagen är relativt små. I Östergötland handlar det i flertalet exempel
om någon eller några anställda och ytterligare ett antal deltagare. Undantaget är
Koop M som har 12 anställda och 13 deltagare, men det är en verksamhet som har
nästan två decennier bakom sig.
Det finns flera olika sorters kooperativ. Främst bör man skilja på kooperativ vars
syfte är att bedriva verksamhet som skapar arbeten för personer som står utanför
arbetsmarknaden, och dem som bedriver verksamhet för att organisera sysselsättning och daglig verksamhet för sina medlemmar och deltagare. Den förra kategorin borde kunna fördubblas på några års sikt och ge utrymme för några hundra fler
deltagare som befinner sig en bit från arbetsmarknaden. Den senare kategorin har
generellt inte ett primärt intresse i att utöka sin affärsverksamhet för att kunna
anställa så många som möjligt av deltagarna.
160
5.6.2 Arbetsintegrerande sociala företags möjligheter att bidra till deltagarnas utveckling
För personer som levt i ett utanförskap och/eller varit marginaliserade i samhället
är värdet av att kunna ingå i ett arbetsintegrerande socialt företag enormt stort.
Förutom att arbetet, arbetsträningen eller praktiken ger det mesta av det som beskrivits i föregående avsnitt, så kan inte möjligheten att få ingå i ett socialt sammanhang, att få bidra med kunnande och arbetsinsatser, att återupprätta en del av
den så viktiga självkänslan m.m. underskattas. Det ger en möjlighet att jobba med
verksamheter direkt mot kund eller som många uttrycker det – det blir på riktigt –
och företagen är beroende av att anställda och deltagare genomför uppdragen med
kvalitet. Att gå in i ett arbetskooperativ innebär också att deltagarens kompetens
blir utgångspunkten för vilka tjänster som kooperativet kan utveckla på sikt. Finns
det kompetens som är gångbar på marknaden kan verksamheten ta fasta på det
och erbjuda nya tjänster eller ny tillverkning. På det sättet anpassas företaget till
deltagare och anställda istället för att enbart anpassa dem till företaget och en redan fastställd affärsplan.
För många som arbetar och deltar i arbetsintegrerande sociala företag kommer
kompetensen att utvecklas och det på flera sätt. Ett är att man oftast ingår i arbetslag med en eller flera andra personer som delar på arbetsuppgifter. Det blir en
kompetensspridning genom att man gör arbetsuppgifter som man kanske inte tidigare prövat på. Ett annat sätt är att arbetsuppgifterna inte är monotona på ett sådant sätt att man gör samma saker varje dag. Istället är det vanligt att man roterar
och att den enskilde personen kan välja uppgifter och att uppgifter anpassas till
hälsa, motivation, brådskande uppdrag m.m. Ett tredje påtagligt sätt är att företagen satsar på att ge kompetensutveckling åt medarbetarna/deltagarna både för att
kunna utveckla dem men också för att kunna erbjuda tjänster eller produktion till
kunderna. Inom en rad områden krävs det certifieringar för att kunna ta nya uppdrag t ex inom lokalvård, skogsröjning m m.
De arbetsintegrerande sociala företagen skulle behöva ett närmare samspel med
Arbetsförmedlingarna och det bör bli sanktionerat att AF kan medverka till att
utveckla kompetensen hos både de anställda och deltagarna inom företagen. Det
kan också gälla validering av kompetensen för att ge personer möjligheter att
komma vidare på arbetsmarknaden. Med AF:s resurser skulle det vara möjligt att
fler som jobbar eller går på arbetsträning och praktik kommer vidare till anställningar. Utbildningskostnader och certifieringar kan vara höga kostnader för företag som inte har något omfattande kapital att ta av.
5.6.3 De arbetsintegrerande sociala företagen och genus
En av Regionförbundets frågor om de sociala företagen handlar om i vilken mån
man kan beskriva de arbetsintegrerande sociala företagen som könsneutrala. Vid
genomgångarna som gjorts tillsammans med de sociala företag som besökts har
framgått att antalet deltagare är relativt jämnt fördelade mellan könen, men med
en liten övervikt åt manliga anställda och deltagare 145. De bilder som ges av
145
Någon exakt siffra på hur många män och kvinnor som är anställda och är deltagare jämte fördelat på män och kvinnor har kartläggningen inte lyckats få fram.
161
kooperativen blir också ögonblicksbilder då det generellt sett är en relativt hög
omsättning på deltagare. Det har att göra med att många deltagare har korta anvisningstider från arbetsförmedlingen.
Den generella bilden som gavs av kooperativen är att en mycket stor del av den
diversifierade verksamhet som bedrivs i många kooperativ är lämplig för både
män och kvinnor. Traditionellt finns i många av företagen jobb som är relativt
enkla och som inte kräver så lång inskolning för att klara arbetet; parkskötsel,
trädgårdsarbete, återvinning, snöröjning, lokalvård, textil och sömnad och legoarbeten förekommer i många företag.
Deltagardemokratin möjliggör för dem som är i praktik och arbetsträning att välja
inom ett relativt sett brett fält av uppgifter. Sedan är det en annan sak att könskaraktäristiska val görs. Män väljer oftare bort textila arbeten, kvinnor väljer oftare bort tyngre kroppsarbete till förmån för sömnad, lokalvård och liknande uppgifter. En bild som gavs inifrån några kooperativ är att det förefaller som det är lite
enklare för kvinnor att ta traditionella manliga arbetsuppgifter som parkskötsel,
gräsklippning m.m. Det förekommer ofta att man jobbar i arbetslag som består av
både män och kvinnor. Inte sällan uppstår situationer där kooperativens anställda
och deltagare måste hjälpas åt att klara av uppgifter t ex en bostad som ska utrymmas och flyttstädas eller ett arbete som måste vara klart vid en viss tidpunkt.
Enstaka kooperativ som Cityfisket i Norrköping har uppgifter som är en mer traditionell manlig domän, men sättet man arbetar på gör att man via skolorna i Norrköping försöker väcka intresset för fiske hos både pojkar och flickor.
Sett till den framtida utvecklingen är det enligt utredningens bedömning möjligt
att de arbetsintegrerande sociala företagen breddar sin verksamhet inom traditionella serviceyrken men också inom varuproduktion och olika typer av mark-,
byggnads- och anläggningsarbete. Kooperativen har sällan ”råd” att tacka nej till
förfrågningar av uppdrag och det ger deltagarna och de anställda stor möjlighet att
utveckla sin egen kompetens genom att prova på olika uppgifter. Mycket talar för
att deltagarna får en bred om inte så djup kompetens inom en rad olika sysslor.
Den framtida utvecklingen för de arbetsintegrerande sociala företagen bör helst gå
mot att man kan ta över fler offentligt finansierade uppdrag och uppdrag t ex som
underleverantörer åt privata företag. Det kommer att ge olika könstypiska arbetsuppgifter för anställda och deltagare. Vi återkommer till utvecklingen av nya uppdrag nedan.
Flera av de arbetsintegrerande företagen har en verksamhetsledning som består av
både män och kvinnor, och nästan alla företag har både kvinnor och män som är
anställda respektive är deltagare.
Vi kan därför slå fast att utredningen funnit att verksamheterna är anpassade och
lämpliga för både män och kvinnor. Arbetsuppgifterna svarar även mot mäns och
kvinnors preferenser när det gäller arbete, yrkesval eller typ av produktion. Det
finns också alla möjligheter för män och kvinnor att pröva olika arbetsuppgifter
som bryter mot de traditionella valen av yrken och arbetsuppgifter. Dessa möjlig-
162
heter är större i arbetsintegrerande sociala företag än de flesta traditionella organisationer som med tiden blivit allt mer specialiserade.
Ofta finns det i de arbetsintegrerande företagen också uppgifter som är lämpade
för funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga.
5.6.4 Fler arbetstillfällen inom social ekonomi
Det finns gott om arbetsuppgifter som skulle kunna utföras av företrädare för den
sociala ekonomin. När det gäller idrottsrörelsen har vi fått bekräftat att det finns
möjligheter till att många arbetstillfällen skulle kunna tillkomma som komplement
till de ideellt verksamma i föreningarna. Idrottsförbundets chef Kjell Augustsson
beskrev det nästan som en förutsättning för att föreningarna ska kunna överleva på
sikt och allt efter hand som det blir svårt att ersätta de eldsjälar tillika arbetsmyror
som tidigare var vanligare i föreningslivet.
Också verksamheter som trossamfund, handikapporganisationer m fl skulle kunna
ta emot fler arbetstagare. Det finns alltid arbetsuppgifter som är utvecklande och
meningsfulla i ideellt verkande organisationer. Det är en fråga om att hitta balansen mellan ideellt arbete och lönearbete.
En kvalificerad gissning är att vi skulle kunna uppskatta att åtminstone mellan 500
– 1 000 personer skulle kunna erbjudas meningsfulla arbetsuppgifter inom den
sociala ekonomin exklusive de arbetsintegrerande sociala företagen. För att det
ska kunna ske måste finansieringen av tjänsterna lösas i samverkan mellan statens
organ i regionen och övriga offentliga aktörer.
De arbetsintegrerande sociala företagen 146 ger idag arbete åt drygt ca 170 personer
och arbetsträning, praktik m.m. åt ca 350 personer. En måttlig ökningstakt de
kommande två åren skulle innebära en fördubbling av antalet arbetsintegrerande
sociala företag eller drygt 20 företag vid 2012 års utgång. Det skulle i så fall innebära en tillökning av arbetstillfällen och deltagare med ca 4-500 personer.
Exemplen från andra länder visar på att en fortsatt utveckling skulle kunna vara
möjlig. Vid besök i regionen Rimini, som är betydligt mindre än Östergötland
eller ca 300 000 invånare visade sig att 25 företag sysselsatte ungefär 1 000 personer. Nu går det inte att jämföra rakt av, men en målsättning att ha 40 arbetsintegrerande sociala företag före utgången av mandatperioden 2011-2014 och ca
1 000 arbetstillfällen vore ingen omöjlighet om alla parter medverkade till det.
Det skulle betyda att ca 8 nya företag tillkommer i genomsnitt varje år de närmaste fyra åren.
Antalet företag är naturligtvis underordnat antalet anställda och deltagare i verksamheten. Erfarenheter från både Sverige och internationellt ger indikationer på
att det ibland kan vara bra att göra konsortier som innehåller flera företag eller
rent av slå ihop företag för att få dem mer livskraftiga.
Men är det ett s.k. nollsummespel? Tar den sociala ekonomin arbetsuppgifter från
andra företag och skapas en undanträngningseffekt som förhindrar anställningar i
146
Här har vi även räknat med Stadsmissionen och Återvinningen i Motala
163
andra organisationer? Ser vi arbetsmarknaden som statistik eller dynamisk? Vilka
är konflikterna mellan offentlig och privat sektor å ena sidan och den sociala ekonomin å andra sidan? Vi vet från forskningen att anställningsstöd i privat sektor
och beredskapsarbete i offentlig sektor har stor undanträngningseffekt. På vilket
sätt skulle det här vara annorlunda?
Det går naturligtvis inte att entydigt bortse från undanträngningseffekter. Men vi
tror att den sociala ekonomins organisationer sällan eller aldrig har egen ekonomi
som gör att man kan anställa någon eller köpa tjänsterna av privata företag. Alternativet är att sysslor inte blir utförda i den utsträckning eller med den kvalitet som
vore önskvärd. För de arbetsintegrerande sociala företagen kan en del av verksamheten vara baserat på efterfrågan som inte är kommersiellt gångbart och lönsamt
för andra företag eller att det inte finns någon utförare av de tjänster och den produktion som efterfrågas på marknaden. I sådana fall blir det snarare ett ”plussummespel”, d v s det skapas nya arbetstillfällen utan att andra företag blir lidande. Perspektivet blir att arbetsmarknaden är dynamisk och att det kan bidra till att
skapa fler arbetstillfällen.
I andra fall konkurrerar de arbetsintegrerande sociala företagen på en marknad och
om inte marknaden är växande, så kan undanträngningseffekter naturligtvis ske.
Men alla företag vi träffat inom den sociala ekonomin har poängterat att man är
noggranna med att inte konkurrera på ojusta villkor t ex genom att dumpa priser
för tjänster. De flesta företag vi träffat undviker dessutom att ta upp konkurrensen
med befintliga företag på den lokala marknaden. Samtidigt kan vi erinra om att
regeringens överenskommelse med de idéburna organisationerna och SKL syftar
till att få fler aktörer inom den sociala ekonomin som utförare av sociala tjänster.
Men låt oss inte blunda för att konkurrensen kan leda till spänningar på den lokala
marknaden. Det är oerhört viktigt för lokalsamhället att de människor som har en
utsatt position på arbetsmarknaden kan beredas arbete. Att värna om de svagaste i
samhället har varit och är en grundbult i det svenska samhället. Om det sker till
priset av att andra företag inte kan växa i den utsträckning man önskar, så finns
det kanske bara några olika sätt att hitta en lösning på problemet, nämligen antingen att göra som man gjort i Italien att lagstifta om att företag av en viss storlek
måsta anställa personer som är utsatta eller diskriminerade, (vilket troligen är en
omöjlig väg i Sverige idag) eller att de privata företagen frivilligt blir mycket mer
intresserade av att anställa personer som är utsatta. Det står ju alla företag fritt!
Ingenting hindrar företag från att ta del av det anställningsstöd som finns för olika
grupper, men i allt för liten grad används detta och det är en del av problemet för
många utsatta på arbetsmarknaden! För väldigt många kan dessutom utbetalas
lönebidrag och/eller lönesubventioner.
Inget vore mer glädjande om antalet marginaliserade och utsatta personer också
ökade inom den privata sektorn. Erfarenheterna från forskningen visar att denna
typ av integration ger ett mycket bra resultat. En del i en modell för framtiden är
ju att företagen samverkar mer med både Samhall AB och dess inbyggda verksamhet, där personer får möjlighet att jobba inom företag men med Samhall som
arbetsgivare. På samma sätt jobbar en del arbetsintegrerande sociala företag med
att hyra ut personal som integreras för kortare eller längre tid. Personaluthyrning
som idé finns t ex hos Koop M och Kooptima, men i liten skala. Det här påminner
164
ju en del om den italienska modellen där företagen köper tjänster av B-kooperativ.
Men verksamhetsomfattningen skulle kunna öka och på det sättet minska den
osäkerhet som många företag förmodligen känner inför att vara arbetsgivare för
personer som tillhör någon av de utsatta grupperna.
Vi återkommer till vår tankebas och våra förslag till åtgärder på nationell, regional
och lokal nivå i kapitel nedan.
Ett sätt att förebygga och minska spänningar/konflikter är att lokalt bjuda in till
samverkan mellan olika aktörer.
Sammantaget skulle det således vara realistiskt att det tillkommer mellan 300-600
arbetstillfällen inom arbetsintegrerande sociala företag och minst lika många om
vi kan hitta ekonomiskt stöd till övriga delar av den sociala ekonomin den kommande mandatperioden, dvs. om vi kan konstruera en s k Östgötamodell för den
sociala ekonomins utveckling.
Samtidigt vore det väldigt lite vunnet om tillväxten av arbetstillfällen inom den
sociala ekonomin kom till på bekostnad av de anställningar som finns inom Samhall AB i regionen. Det finns anledning att ha samverkan och knyta Samhall till
de plattformar som finns och kommer att byggas upp inom den sociala ekonomin.
5.7 Nya uppdrag inom tjänstesektorn och inom varuproduktion
Om vi jämför de arbetsintegrerande sociala företagen som finns i Östergötland
med liknande företag över hela landet finns det ett antal branscher som inte är
representerade i vår region. För några av dessa branscher och områden torde det
vara möjligt att etablera sociala företag som svarar för:
− Hemtjänstuppdrag enligt LOV (lagen om valfrihet i hemtjänsten)
− Hotell och Bed & Breakfast t ex franchising som Le Mat (aktuellt i bl a
Jönköping)
− Hunddagis
− Café och servering
− Loppis och återvinning
− Enklare entreprenadverksamhet
− Fordonsverkstad
− Handelsträdgård
− Klottersanering
− Turism t ex camping
− Transportservice
− Missbruksvård
− Underleverantörer till offentliga och privata företag
Flera av områdena är under diskussion och det gör att vi kan förvänta oss att företagen kommer att både bli fler och mer diversifierade. Det innebär också att det
kommer bli fler företag som uppträder parallellt med företag från den privata sektorn. Därför blir det viktigt med dialogen med företrädare för dessa branscher och
likaledes att de arbetsintegrerande sociala företagen inte konkurrerar med priset
utan med kvaliteten.
165
Inom det kommunala ansvarsområdet utförs redan idag en rad permanenta och
tillfälliga uppdrag. Omsorger om äldre och funktionshindrade, lokalvård, park och
mark, fastighetsskötsel, andra tekniska tjänster som mindre byggnationer, skogsröjning, återvinning i en viss utsträckning, områdesservice åt bostadsföretag och
andra kommunala bolag, är alla exempel på områden där det redan idag finns sociala företag som utför tjänster och produktion. Flera arbetsintegrerande sociala
företag har i begränsad omfattning personaluthyrning och det är kanske ett område man skulle kunna studera närmare när det gäller t ex tillsättande av korttidsvikarier och semestervikariat. Det skulle kunna bidra till att personal lånas ut till
kommuner under en viss tid för att senare kanske kunna konkurrera om de tjänster
som ledigförklaras. Den bild som framkommit av kartläggningen är att anställda i
sociala företag i liten utsträckning går över till andra jobb på arbetsmarknaden.
Det är således samma bild som finns av Samhalls verksamhet, där övergångarna
från skyddad verksamhet till övriga arbetsmarknaden brukar ligga runt 5 procent
per år.
Internationellt sett har vi under arbetets gång sett att motsvarande sociala företag
bedriver många av de offentliga tjänster som idag bedrivs av kommuner eller av
privata företag inom den sektorn. Det hänger samman med att den sociala sektorn
varit sämre utbyggd i många länder i Europa. Det finns företag som driver förskolor och äldreomsorg. Det finns företag som driver byggnadsverksamhet, catering, lokalvård och många, många fler verksamheter.
Det finns i det här sammanhanget flera avgörande faktorer för att möjliggöra en
utveckling som skapar fler arbetsintegrerande företag:
− En faktor är naturligtvis de behov som inte tillgodoses idag och i vilken
mån det går att kommersialiseras eller att finansieras av den offentliga sektorn
− En annan är hur de arbetsintegrerande sociala företagen kan bli komplement till de företag som verkar på den offentliga och privata marknaden
− En tredje är hur stark uppslutningen blir i regionen för att stimulera framväxten av nya arbetsintegrerande sociala företag.
Det finns nog ingen möjlighet att undvika att det kommer att uppstå konkurrens
mellan arbetsintegrerande sociala företag och övriga företag som verkar på en
marknad, såvida inte Sverige får en nationell lagstiftning liknande den i Italien
som tvingar företag som har fler än ett visst antal anställda att ha minst 5, 10, 15
procent av grupper som riskerar att bli diskriminerade på marknaden eller som
definierats som ”utsatta” 147. Så länge vi inte har det är det utredningens slutsats att
aktörer som regionförbundet, landsting, kommun, arbetsförmedling och försäkringskassan ska gynna tillväxten av företag och nya uppdrag som läggs ut på dessa företag. Behoven är som framgått mycket stora.
147
Italienarna kallar de utsatta för svantaggio (ungefär ”nackdel”), som handlar om
människor som har en konkurrensnackdel på arbetsmarknaden.
166
5.8 Hur skapas gynnsamma förutsättningar för de arbetsintegrerande sociala företagen (ASF)?
För att skapa en gynnsam vind för arbetsintegrerande sociala företag krävs insatser på internationell, nationell, regional och lokal nivå.
Internationellt tänker vi oss framför allt att EU fortsätter att verka för den sociala
ekonomin och att EU finansiellt via strukturfonderna kan stimulera framväxten av
nya sociala företag även efter det att den nuvarande programperioden 2007-2013
tar slut.
Nationellt finns en rad olika initiativ som kan tas. Regeringen har under år 2010
pekat på några frågor av särskild betydelse för framväxten av nya arbetsintegrerande sociala företag (se även avsnitt 3.3):
− En insats är att åtgärda problemet med att det saknas reglering av arbetsintegrerande sociala företag, som regeringen kommer att åtgärda genom en
förordning som också är nödvändig för gruppundantag när det gäller stöd i
förhållande till EU:s regler.
− Regeringen kommer även att ge Tillväxtverket i uppdrag att utreda nuvarande form av anordnarstöd, som kan behöva utgå till arbetsintegrerande
sociala företag
− En översyn ska också göra när det gäller de arbetsintegrerande sociala företagens och andra ideella organisationers hinder och möjligheter att lämna anbud i offentliga upphandlingar
− En rad andra översyner är planerade. Tillväxtverket ska se över formerna
för samverkan mellan myndigheter som hanterar frågor som rör arbetsintegrerande sociala företag. Tillväxtanalys ska se över behovet av hjälpinsatser som ska ge möjlighet att anpassa befintliga finansieringsformer för
arbetsintegrerande sociala företag och även behovet av att i viss mån utveckla nya finansieringsmodeller.
− Ett annat område är att kartlägga vilka behov som finns att utveckla statistiken när det gäller de arbetsintegrerande sociala företagen
Plattformen för socialt företagande - KFO, Skoopi, Coompanion och Rainbow –
har i skrivelse daterad 31 maj, 2010 ställd till regeringen och oppositionen inför
valet 2010 pekat på ett antal åtgärder som kan vidtas på nationell nivå, som delvis
överlappar det som regeringen har med i sin handlingsplan:
− Lagstiftning. Organisationerna föreslår att de grundläggande kriterierna i
definitionen för det sociala företagandet – ändamål, regler om överskott
och medarbetarinflytande – förs in som särskilda frivilliga regler i lagen
om ekonomisk förening och aktiebolagslagen. Ett socialt företag ska åläggas att i sin årsredovisning rapportera hur det konkret uppfyller nämnda
kriterier.
− Investeringsfond. Man föreslår vidare att staten avsätter medel från existerande och kommande finansiella institutioner både i form av kapital och
som garanti. På denna grund inbjuder man privata intressenter att delta i
skapande av en investeringsfond.
167
− Kompetensutveckling. Plattformen föreslår ett femårigt program för kompetensutveckling.
− Mentorer och mötesplatser för företagsutveckling. Det föreslås i skrivelsen
att Tillväxtverket i samverkan med de sociala företagen utarbetar ett program för att anordna mötesplatser genom vilket organisationer och företag
som vill arrangera och medfinansiera sådana mötesplatser ska kunna erhålla ett särskilt bidrag samt ett mentorsprogram för de sociala företagen.
− Egenorganisering, stödstrukturer och samverkan. Organisationerna förslår
vidare att Tillväxtverket i samverkan med de sociala företagen får i uppdrag att utreda hur företagssamverkan, stödstrukturer och egenorganisering
av sociala företag ska kunna främjas.
− Se över medarbetarnas löner och försörjning. Det sjätte och sista förslaget
tar sikte på att försörjningssystemen inte är samordnade, vilket skapar
otrygghet och inlåsningseffekter. Förslaget är tvådelat, dels föreslås en särskild utredning om medarbetarnas löner och försörjning i sociala företag,
inklusive arbetsmarknadsåtgärder och socialförsäkringssystem. Utredningen ska även omfatta regelverkens konsekvenser för a-kassa, och studiestöd. Dels föreslås att etableringen av samordningsförbund stimuleras
genom lämpliga medel.
Viktigt är att översyner och utredningar som beaktar stöd och anordnarstöd tar
ställning till om liknande stöd som utgår till Samhall AB (merkostnadsersättningar) också kan utgå till arbetsintegrerande sociala företag. Det skulle möjliggöra att fler blir anställda i företagen utan att lönebidrag eller andra bidragsformer
används. En merkostnadsersättning vore på flera sätt bättre än att olika former av
lönebidrag används. Men så länge lönebidragen är viktiga för företagen borde
anställda i arbetsintegrerande sociala företag ha samma bidragsnivå under tiden
man är anställd. Minskningar av bidrag kan betyda att företagen har sämre möjligheter att anställa fler, vilket är en del av affärsidén för dessa företag.
Till insatserna på nationell nivå kan läggas fortsatta informationskampanjer av det
slag som Tillväxtverket haft i uppdrag att genomföra de senaste åren. Behovet av
att pedagogiskt förklara vad arbetsintegrerande sociala företag är och kan vara är
mycket stort. Kunskaperna är inte spridda till näringsliv och näringslivets organisationer, fackliga organisationer, kommuner, statliga organ m fl i den utsträckning
att de arbetsintegrerande sociala företagens betydelse på den gemensamma arbetsmarknaden är tydliggjord hos alla viktigare aktörer.
Eftersom staten också ansvarar för en stor del av den nationella forskningen bör
anslag riktas för att stimulera mer forskning inom området.
Det är viktigt att den nya bör-lagstiftningen om socialt hänsynstagande vid offentliga upphandlingar blir så tydlig så det kan fungera som riktlinjer för hur stat,
kommuner och landsting kan agera.
I de dialoger vi haft under arbetets gång med bland annat företrädare för arbetsförmedlingen och försäkringskassan i regionen har det från de statliga myndigheternas sida understrukits vikten av att man får ett tydligt stöd i lagstiftningen för
att man kan göra mer individuella planeringar och kanske även ha en speciallagstiftning för vissa grupper och/eller deltagande i sociala företag. Enligt vad som
168
framkommit önskar man ha större frihet att hantera pengarna så de kan optimera
möjligheterna att hitta bra lösningar för varje individ. Regeringen bör således även
se över vad som kan förändras i nuvarande lagstiftning och/eller införa en speciallagstiftning för vissa personer och situationer.
På regional nivå kan också göras insatser och för Östergötlands del handlar det
om att långsiktigt utveckla den s k Östgötamodellen för stöd till den sociala ekonomin i allmänhet och till arbetsintegrerande sociala företag i synnerhet. Vi ska
återkomma till konkreta förslag i det avslutande kapitlet, men ingredienser i en
regional satsning kan vara:
− Arrangör och medverkande på den regionala plattform som behöver byggas upp för den sociala ekonomin i Östergötland
− Resurser för samordning av insatserna inom den sociala ekonomin inom
Regionförbundets organisation
− Verka som lobbyorganisation för medlemmarna gentemot den nationella
nivån och EU. Verka för att Östergötland kan bli försökslän när det gäller
stöd till arbetsintegrerande sociala företag och den övriga sociala ekonomin t ex att organisera ett samordningsförbund för hela regionen med finansiellt stöd från AF, FK och övriga statliga organ
− Projektägare för olika insatser/projekt som genomförs med regionalt, nationellt och EU-stöd
− Eventuellt tillsammans med övriga aktörer inom den sociala ekonomin t ex
banker, tillhandahålla en socialfond av liknande slag som Västra Götalandsregionen satt upp för att stimulera mindre kostsamma projekt som
kan stimulera en växande social ekonomi
− Lyfta fram den sociala ekonomin ännu tydligare i den kommande regionala utvecklingsplanen
− Stöd till konsortier som bildas som paraplyorganisationer för flera arbetsintegrerande sociala företag och regionalt engagemang via nuvarande Kooptjänst i dess funktion att kunna tillhandahålla stöd i form av ledning,
administration, marknadsföring
− Anordnande av utbildning för handledare inom arbetsintegrerande sociala
företag tillsammans med folkbildningen och Coompanion
− Utbildningsinsatser om olika områden t ex möjligheter att i upphandlingar
dels organisera upphandlingarna så fler arbetsintegrerande sociala företag
får möjlighet att delta, dels använda sig av sociala kriterier vid upphandlingar
− Yrkesvux
− Fortsatt stöd som Coompanion Östergötland, för att detta lokala kooperativa utvecklingscentrum ska kunna svara för nätverk för ASF:s och även
utbildning, handledning, stöd vid start av nya ASF:s. Men det kan även
gälla stöd till stödstrukturerna för den sociala ekonomin som Se Upp, Kooptjänst m fl.
− Medlemskap i REVES, det europeiska nätverket för regioner och kommuner för främjande av den sociala ekonomin
− Fortsatta analyser av den privata sektorns förmåga och intresse att anställa
personer med någon form av utsatthet på arbetsmarknaden. Varför sker det
inte i den utsträckning som vore önskvärt? Hur kan man undanröja even-
169
tuella hinder för fler anställningar med stöd på den privata sidan? med flera frågor
− Samverkan med Samhall inom området t ex med att erbjuda företag gemensamma lösningar
− På samma sätt kan regionala aktörer medverka till att bygga ut ASF:s förmåga att arbeta med personaluthyrning av personer som tillhör de utsatta
grupperna
Både lokalt och regionalt är det viktigt att upprätthålla dialogen med de fackliga
organisationerna, så det inte uppstår några problem i relationerna om fler uppdrag
läggs ut på den sociala ekonomin. Genom KFO:s kollektivavtal med Kommunal
finns en bra grund att stå på, men några redovisade erfarenheter visar att det kan
uppstå embryon till konflikter om inte dialogen och relationerna fungerar bra.
Vad kan då göras lokalt för stimulans av fler arbetsintegrerande sociala företag?
Inte minst kommunerna är mycket viktiga aktörer för att stimulera en utveckling
där vi får fler personer i arbete, arbetsträning och praktik genom arbetsintegrerande sociala företag. Arbetsförmedlingen, försäkringskassan och samordningsförbunden har understrukit att kommunerna har en nyckelroll för det fortsatta arbetet med att främja den sociala ekonomin. Insatserna kan bestå av:
1. Organisatorisk samordning inom kommunen. ”Den herrelösa hunden” är
ett epitet som Regionförbundet Östsams utredning satt på fenomenet att
insatser och samverkan med den sociala ekonomin och de arbetsintegrerande sociala företagen varken är organiserat i de s k stuprören eller hängrännorna i kommunerna. En ingång och/eller tydlig kommunal samordning
skulle underlätta dialogen med den sociala ekonomin samt överblicken
över vad som kan och behöver göras. Det ligger helt i linje med den nationella handlingsplan som regeringen tagit fram tillsammans med företrädare för den sociala ekonomin.
2. Lokala mötesplatser för näringslivet där även de sociala företagen medverkar
3. Använda sociala kriterier vid upphandling. Det har Göteborg, Botkyrka 148
och Värmdö kommuner gjort. Upphandlingar kan göras så de underlättar
för lokala företag inklusive arbetsintegrerande sociala företag att lämna
anbud
4. Socialtjänst, FK, AF och eventuellt samordningsförbund behöver ha ett
nära samarbete med de befintliga arbetsintegrerande sociala företagen.
Kommunen kan själva eller via samordningsförbunden svara för att sådant
samarbete kommer till stånd
5. En del i det som kommunen och dess samarbetspartner kan medverka i är
lokal mobilisering av individer, grupper och organisationer som kan vara
intresserad att driva företag i kooperativ form
6. Inventering av uppdrag, uppgifter och ”lokal utveckling” som kan ske genom avknoppningar och upphandlingar med sociala kriterier
7. Generationsväxling i företag är ett intressant område, där en del företag
borde kunna gå att föra över till nya eller befintliga arbetsintegrerande sociala företag. En ökad kunskap om företag som är aktuella för ägarskiften i
148
Se bland annat Dagens Samhälle 2010-06-07
170
form av generationsväxling skulle kunna vara en grund för diskussioner
med den sociala ekonomins företrädare
8. Starta projekt med olika anordnarstöd med inriktningen att projektet ska
övergå i att nya sociala företag startas. Få arbetsintegrerande sociala företag klarar att starta från noll, utan kunder, uppdrag och finansiering.
9. Inom ramen för de lokala parternas företagsrådgivning och näringslivsutveckling kan startade arbetsintegrerande sociala företag behöva support
och coachning under de inledande åren
Sist men inte minst är det viktigt att de arbetsintegrerande sociala företagen klarar
att hålla två fokus, dels på affärsutveckling så att verksamheten kan utvecklas och
ge en ökad omsättning som grund för att anställa personer i företaget, dels att
medvetet arbeta med tydligt fokus på deltagarnas personliga utveckling – det som
ofta kallas empowerment eller egenmakt som ledstjärna - där det sociala företagets
anställda och deltagare involveras och har stor delaktighet i företagets utveckling.
En överlevnadsstrategi för arbetsintegrerande sociala företag är att man har en
tydligt utåtriktad ansats med information och marknadsföring till kommun, AF,
FK, Samordningsförbund och övriga delar av lokala näringslivet. Nätverk och
kontakter är A och O för att företagen ska kunna överleva och utvecklas.
5.9 Sammanfattning
Den analys med fördjupade beskrivningar av situationen på arbetsmarknaden i
Östergötland, som gjorts i det här kapitlet, pekar på sedan tidigare kända fakta
som gör det än mer angeläget att pröva alla vägar som leder till att fler på arbetsmarknaden utsatta och/eller marginaliserade grupper kan komma i arbete, arbetsträning och praktik.
Det är uppenbart att Östergötland inte har klarat övergången från ett län dominerat
av traditionellt industri till det mer kunskaps- och tjänsteintensiva samhälle som
allt mer kommit att dominera arbetsmarknaden. Östergötlands näringsliv har de
senaste åren klarat den omställningen sämre än jämförbara regioner i Sverige,
trots relativt goda förutsättningar. En högre arbetslöshet, färre i arbete och en inte
tillfredsställande matchning mellan arbetskraftsbehov (efterfrågan på arbetskraft)
och arbetskraftsutbud ger också anledning att intensifiera arbetet med att skapa
ännu bättre villkor för framtidens näringsliv i regionen. Företagandet och nyföretagandet är dessutom lägre än genomsnittet i svenska regioner.
Det finns en relativt stor generationsväxling kvar att göra när de stora 40-talistkullarna fortsätter att gå i pension de närmaste 5-6 åren. Men många av dem som
går i pension tillhör den välutbildade arbetskraften i yrken som kräver eftergymnasial utbildning. Återigen blir matchningen och därmed kompetensfrågorna avgörande för om jobben finns kvar och kan utvecklas. Den bedömning utredningen
gör är att detta inte kommer att ske friktionsfritt om inte staten bidrar med stora
utbildningsinsatser. Men det innebär också det inte finns någon automatik i att
personer pensioneras och arbetslösa tar deras platser på arbetsmarknaden. Vi
kommer av allt att döma att ha en hög strukturell arbetslöshet de kommande åren
– oavsett konjunkturutvecklingen. Vi kommer med andra ord att samtidigt ha arbetskraftsöverskott och kompetensbrist till högkvalificerade yrken. Nu kan till-
171
gången på arbetskraft också medverka till att arbetsgivarnas kompetenskrav sjunker något, något vi har konstaterat när vi jämfört med t ex utvecklingen i Danmark.
Den viktigaste slutsatsen här är att marknaden inte kommer att balansera upp utbud och efterfrågan på arbetskraft. Därmed krävs insatser för att komma till rätta
med den fulla sysselsättning som oftast är målet för politiken och den arbetslöshet
som kommer att vara fortsatt hög även i en stark konjunkturuppgång.
Befolkningen i Östergötland har de senaste åren ökat, främst p g a av ett överskott
gentemot utlandet. Tre fjärdedelar av ökningen 2009 kom från flyttningsnettot
gentemot utlandet. Utrikesfödda är en viktig grupp för att klara efterfrågan på arbetskraft framöver. Samtidigt är arbetslösheten högre i grupper som har invandrarbakgrund. För gruppen som är födda i Sverige och har två utrikesfödda föräldrar är det statistiskt så att man har en lägre förvärvsfrekvens.
Flera utsatta grupper finns på den regionala arbetsmarknaden bland annat:
− personer med kort utbildning
− personer med långvarig arbetslöshet eller sjukskrivning
− ungdomar, framför allt de som lämnat gymnasieskolan utan fullständiga
betyg
− funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga
− äldre
Många människor i dessa grupper finns inte etablerade på arbetsmarknaden. Av
de närmare 261 000 östgötar som finns i åldersgrupperna 18-64 år hade strax under 190 000 sysselsättning år 2007 respektive 2008. Fler än 23 000 personer hade
sjuk- eller aktivitetsersättning 2009 och 13 300 hushåll hade ekonomiskt bistånd
någon gång under 2008. Arbetslösheten ligger högre i Östergötland än riksgenomsnittet och det har det gjort i många år. Fler än 20 000 personer är arbetslösa under
det första halvåret 2010.
Kostnaderna för arbetslösheten är mycket stor i regionen. Det går inte att fastslå
den exakta kostnaden men ett grovt närmevärde är mellan 9-10 miljarder kronor 149. Vi känner till att a-kassan kostar närmare 1 miljard om året, kommunernas
utgifter för socialbidrag och kostnader för missbruk uppgår till knappt en miljard
per år även om inte allt är arbetsmarknadsrelaterat, AF:s kostnader för år 2010
uppgår till 2 080 miljoner kronor. Lägger vi till kostnader inom hälsovård, sjukförsäkring, kriminalvård etc. och adderar värdet på produktionsbortfallet är inte 10
miljarder en högt beräknad siffra utan snarare försiktigt beräknad.
Går vi istället över till att betrakta kostnaderna för varje individ så finns det beräkningar på vad varje arbetslös person kostar under ett år. Nationalekonomerna
Nilsson & Wadeskog har under många år studerat detta och kommit fram till att
de osynliga kostnaderna för arbetslösheten, dvs. kostnader som inte kan läsas av
direkt i form av socialbidrag eller liknande kostnader är flera gånger högre än de
149
Om man tar Urban Bäckströms ”regel” att man kan ta arbetslöshetens andel av
BNP och översätta den till arbetslöshetens andel av BRP (bruttoregionprodukten,
den kända siffran för år 2007 var 120 miljarder) så får man detta värde (baserat på
arbetslösheten i april 2010 i Östergötland)
172
synliga. Ett mått som används av dessa ekonomer för vanliga arbetslösa med en
diffus problematik är att det kostar samhället 270 000 per år och person. Sedan
finns det naturligtvis andra vinster än i minskade kostnader för de individer som
kommer in på arbetsmarknaden. Arbetet har stor betydelse för alla människor!
De arbetsintegrerande sociala företagen (ASF) kan på många sätt bidra till att
minska utanförskapet och ge goda förutsättningar för att personer som befinner
sig långt från arbetsmarknaden kan få nytt ”fotfäste”. Genom arbetsträning och
praktik får många (men inte alla) jobb i ASF. Andra kan använda erfarenheter och
referenser för att komma vidare på arbetsmarknaden. De befintliga ASF:s i Östergötland har visat god förmåga att klara att ta hand om alla möjliga utsatta grupper
på arbetsmarknaden, i alla åldrar och av båda könen. Principiellt försöker arbetsintegrerande sociala företag skapa verksamheter som utgår från anställda och deltagares kompetens.
Potentialen är stor när det gäller att skapa fler arbetstillfällen inom den sociala
ekonomin. Uppskattningsvis skulle 500-1 000 arbetstillfällen kunna skapas inom
föreningar, organisationer inom den sociala ekonomin om vi ”bara” kan lösa
grundfinansieringen. Genom ett långsiktigt och målmedvetet arbete borde de arbetsintegrerande sociala företagen kunna bli fler och växa så att en fördubbling
kan ske på några år sikt, d v s 4-500 arbetstillfällen, platser för praktik och arbetsträning kan tillkomma inom några år och betydligt fler på längre sikt. Det som är
slående är att finansieringen förmodligen finns inom det offentliga systemet men
att denna idag används till att betala ut bidrag i olika former.
För att kunna åstadkomma flera arbetsintegrerande sociala företag krävs insatser
på alla nivåer: EU, nationellt, regionalt och lokalt. Vi har identifierat några åtgärder som kan vidtas på varje nivå i den här utredningen och ska återkomma med
konkreta förslag i nästa kapitel. Med ett långsiktigt och målmedvetet arbete bör
aktörerna på den regionala och de lokala arenorna klara att bidra till att många nya
ASF:s kommer till de närmaste åren. Det finns många områden som kan utvecklas
inom den sociala ekonomin som kommer att minska arbetslösheten. Genom att
fler ASF:s kommer till, kommer det också att märkbart bidra till att förstärka och
vidga arbetsmarknaden i Östergötland.
Men det kommer inte att lösa allt. Det krävs intensifierade ansträngningar för att
utbilda arbetslösa till den befintliga arbetsmarknaden, att främja nyföretagandet,
att utveckla företagsklimatet för alla företag, att stimulera offentliga + privata aktörer att anställa personer som har en utsatt position på arbetsmarknaden och att
hitta nya respektive att utveckla befintliga former för att arbetslösa ska kunna
komma närmare arbetsmarknaden.
173
DEL 4:
FORTSATT ARBETE
174
6 Det här behöver göras!
Kartläggningen har pekat på att den sociala ekonomin och i synnerhet de arbetsintegrerande sociala företagen kan spela en stor roll när det gäller utsatta grupper på
arbetsmarknaden. ASF är lämpliga arbetsplatser för både män och kvinnor, arbetsuppgifter kan anpassas efter deltagarnas preferenser och kompetens. Det finns
större möjlighet att pröva på arbetsuppgifter som bryter mot de traditionella val
som kvinnor och män ofta gör. ASF kan ta emot alla kategorier av dem som inte
är inne på arbetsmarknaden och ge dem praktik, arbetsträning som i många fall
leder till arbete inom företaget eller på andra arbetsplatser. Det sammanfattar i
stort de frågor som Regionförbundet hade när kartläggningsarbetet inleddes.
Bedömningen är också att de arbetsintegrerande sociala företagen skulle kunna bli
många fler den kommande mandatperioden. Erfarenheter från bland annat England och Finland visar att utvecklingen kan gå mycket snabbt om verksamheterna
stöds på olika sätt från alla nivåer och alla aktörer. På den nationella nivån ser det
bättre ut nu än för några år sedan. En nationell handlingsplan har lagts fast av regeringen i april 2010. Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan
har alla fått i uppdrag att främja arbetsintegrerande sociala företag. Sveriges Kommuner och Landsting står bakom och deltar i det nationella utvecklingsarbetet. Vi
har därför anledning att förvänta oss mer från den nationella nivån.
Eftersom också behoven är alarmerande höga, de ekonomiska vinsterna för samhället och individerna betydande och vi samtidigt har många uppgifter som inte
utförs idag måste vi hitta former, metoder och ekonomiskt utrymme för att utveckla den sociala ekonomin i Östergötland. Behoven kommer av allt att döma att
vara mycket stora eftersom vi har en strukturell arbetslöshet och många som inte
kommer in på eller kan återinträda på arbetsmarknaden idag.
Eftersom Regionförbundet Östsam, i samband med fastställande av uppdraget, har
pekat på att Östergötland ska inta en ledande position i landet när det gäller personer som står långt från arbetsmarknaden en meningsfull sysselsättning och möjligheter till egen eller delvis egen försörjning med stöd av den sociala ekonomin,
kan kartläggningen ses som en bakgrundsbeskrivning till varför vi ska ha den ambitionen. Regionförbundet föreslås förtydliga detta i samband med att kartläggningsarbetet avslutas.
Eftersom Regionförbundet inte ensam har rådigheten över frågor som rör omfattar
länets arbetsmarknad krävs ett fortsatt arbete efter kartläggningens slut. Av utredningen framgår att Regionförbundet Östsam kan spela en väsentlig roll i det fortsatta arbetet – förutsatt att medlemmarna önskar det. Men det framgår även direkt
och indirekt att kommunerna har en nyckelroll när det gäller främjande av de arbetsintegrerande sociala företagen och den sociala ekonomin.
I utredningsarbetet har styrgruppen därför ställts inför valet att lägga fram ett antal
konkreta förslag som i hög grad berör både Regionförbundet och kommunerna
som sedan på olika sätt förankras hos alla parter. Alternativet till det är att fortsätta att ha en dialog om det som kommit fram i kartläggningsarbetet för att både
vaska fram de bästa förslagen för främjande av den sociala ekonomin och därige-
175
nom skapa goda förutsättningar för genomförande av det som förhoppningsvis
resulterar i ett gemensamt handlingsprogram i nästa fas av arbetet.
Dialogerna har påbörjats och diskussioner har förts under augusti månad 2010
med:
− Kommunernas utsedda kontaktpersoner
− Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och samordningsförbunden i länet
− Svenskt Näringsliv
− Företagarna
− Sveriges Kommuner och Landsting
Att döma av de första dialogtillfällena finns det en positiv inställning och förståelse för att den sociala ekonomin behöver få en ökad stimulans. Det har också
framkommit mer eller mindre konkreta förslag. Ett sådant kom från Christer
Mård, Svenskt Näringsliv, som gick ut på att undersöka möjligheten om det kan
finnas intresse av att skapa vad vi kan kalla ett ”påhängsföretag”, där företaget
anställer personer som kan ha svårt att hitta anställningar och eventuellt med anställningsstöd. Ett sådant socialt dotterbolag skulle kunna utföra olika service och
stödinsatser inte bara för ett företag utan för en grupp av företag på orten. Det är
en idé som vi skulle kunna jobba vidare med tillsammans med Svenskt Näringsliv
samt ett antal företag med start i någon kommun.
Ett annat påpekande som framkommit i anslutning till dialogerna är att det finns
mycket tydliga kopplingar mellan utanförskap, arbetslöshet och folkhälsa. Vi vet
att personer som står utanför arbetsmarknaden tenderar att ha en högre vårdkonsumtion än personer som är inne på arbetsmarknaden. Med en ökad grad av deltagande i arbetslivet kommer folkhälsan att bli mycket bättre för många och det
kommer också att minska vårdkostnaderna. Ur ett folkhälsoperspektiv är det därför viktigt att sätta in insatserna ”uppströms” för att minska behovet av direkta
individuella insatser ”nedströms”. Kopplingarna till folkhälsoarbetet behöver tas
in i det fortsatta arbetet. Förmodligen kan det också bidra till att det blir mer möjligt att hitta finansiering för det fortsatta arbetet.
Det viktigaste i denna fas av kartläggningsarbetet för Regionförbundet Östsams
del är att:
1. Ta till sig det som framkommer av kartläggningen och diskutera dess slutsatser
2. Lägga fast ambitionsnivån som regionförbundet har med den sociala ekonomin
3. Uppdra till regiondirektören att fortsätta arbetet med dialoger med medlemmarna och andra aktörer i syfte att ta fram konkreta förslag vad som
kan göras på olika nivåer för att främja den sociala ekonomin. En handlingsplan behöver tas fram i nästa steg för att ge ramarna för de kommande
insatserna, utveckling till stödstrukturerna och annat som framkommit som
väsentligt av kartläggningsarbetet
176
4. I uppdraget ingår även att skapa en plattform för det fortsatta arbetet där
offentliga aktörer tillsammans med privata aktörer kan fortsätta utvecklingsarbetet tillsammans med den sociala ekonomins företrädare
5. En viktig del i det fortsatta arbetet är även dialogen med Tillväxtverket
m fl om de insatser som skulle kunna göras på nationell nivå för att underlätta för den sociala ekonomin. I det ingår även att föra diskussioner om
det finns förutsättningar för att testa nya grepp, metoder och eventuella
undantag från nationella regelverk för att göra Östergötland till ett försökslän i syfte att utveckla den sociala ekonomins roll som utvidgare av arbetsmarknaden
Som slutord kan konstateras att arbetsmarknadsproblematiken i Östergötland är
mycket stor och att insatser behövs inom ett brett antal områden. Arbetet med att
främja den sociala ekonomin kan bidra till att lösa en hel del av denna problematik men naturligtvis inte lösa alla de utmaningar som regionen står inför inom detta område.
177
Förteckning över tabeller och diagram
Tabeller
Nr
1
2
3
4
5
6
Benämning
Antalet sysselsatta i Östergötland på näringsgrenar. Prognos för 2008-2010
Relativ sysselsättningsförändring per län åren 2010 och 2011
Kommunvis arbetslöshet för Östergötland – juni 2010
Översiktlig beskrivning av kriser de senaste 50 åren
Översikt – arbetsmarknadsåtgärders effekter enligt forskningen
Sammanställning av de arbetsintegrerande sociala företagen i Östergötland,
insamlade uppgifter vid olika tillfällen våren 2010
7
Antal företag inom den sociala ekonomin 2006
8
Antalet ekonomiska föreningar med näringsverksamhet i Östergötland under
åren 2000-2007
9
Antalet ideella föreningar med näringsverksamhet i Östergötland under åren
2000 till 2007
10
Utbetalade löner och förmåner totalt, omräknat per företag och översatt till ett
heltidsmått om alla skulle vara heltidsanställda
11 a Trossamfund i Östergötland, sorterade efter anställda
11 b Trossamfund i Östergötland, sorterade efter omsättning
12
Förändringar inom Samhall AB (avser hela Region Linköping)
13
Antal helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 år som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag, Östergötlands län 2009
14
Sammanställning av utmaningar och behov av satsningar inom näringslivsområdet
15
Antalet arbetslösa i Östergötland 2008 uppdelat på utbildningsinriktning och
utbildningsnivå
16
Rapportens sammanfattning och tolkning av regeringens analys av utsatta
grupper på arbetsmarknaden baserad på vårpropositionen 2009/10:100
17
Befolkningen i åldrarna 19-64 år uppdelat på förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande år 2008
18
Utsatta personer 2008 fördelat på kommuner och ersättningsformer m.m.
19
Sysselsättningsgrad efter ålder – 19-64 år – fördelat på kommuner år 2008
20
Antal helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 år som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag, Östergötlands län 1999-2009
21
Kostnader på nationell nivå för arbetsmarknadspolitiska insatser
Diagram
Nr
1
2
3a
3b
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
Benämning
Länens födelseöverskott, promille av befolkningen 2000-2009
Andel 18-64 år i befolkningen år 2008 respektive 2025
Regionala skillnader i matchningseffektivitet 1992-2007
Regionala skillnader i matchningseffektivitet kvartal 4/2009 och 1/2010 relaterat till arbetslöshet kvartal 4 2009
Nyföretagande – antal per 1000 invånare
Bruttoregionprodukten för Östergötland år 1994-2006
Företagande per 1.000 invånare
Arbetslöshet i Östergötland jämfört med riket samt deltagande i program och
öppen arbetslöshet för Östergötland
Antalet sysselsatta under perioden 2001-2008 i Östergötland
Arbetslöshet i Östergötland för ungdomar 18-24 år jämfört med riket samt
deltagande i program och öppen arbetslöshet för Östergötland
Månadsstatistik för lagda varsel i Östergötlands län 1992-2009
Utflöde från arbete fördelat efter inskrivningstid i arbetslöshet och i program
med aktivitetsstöd
Sjuk- eller aktivitetsersättning 2006 t.o.m. maj 2010 för Östergötlands län
fördelat på åldersgrupper
Jämförelser med andra län maj 2009 och maj 2010
Illustration av fyra personers kostnader fördelade på olika aktörers kostnader
178
Sidan
25
26
27
29
40
63
106
107
107
108
109
109
123
127
132
143
146
147
148
150
151
154
Sidan
129
131
134
134
135
136
137
142
143
144
144
147
149
150
155
Bilaga 1. Begrepp relaterade till den sociala ekonomin 150
Social Enterprises
Företag som bedriver affärsverksamhet på marknaden för att uppnå sociala mål.
De för människor och grupper tillsammans för ekonomisk utveckling och social
nytta. Social Enterprises karaktäriseras av att de har en företagsinriktning – de är
företag som är direkt involverade i produktion av varor och för att tillgodose
tjänster till marknaden. De strävar mot att vara livskraftiga verksamheter som
skapar överskott genom sin affärsverksamhet.
Har sociala mål – de har uttryckliga sociala mål som att skapa arbete, utbildning
och att tillgodose lokal service. De har etiska värderingar som innefattar ett engagemang för att bygga upp lokal handlingskompetens. De är ansvariga inför sina
medlemmar och det omgivande samhället för sin sociala, miljömässiga och ekonomiska påverkan.
Drivs av grupper och föreningar – de är autonoma organisationer med styrning
och ägande som baserar sig på deltagande av andelsägargrupper (brukare eller
klienter, lokala samhällsgrupper etc ) eller av förtroendemän (trustees). Överskott
fördelas som utdelning till andelsägarna eller används till samhällsnytta.
Social Firms
Social Firms definieras enligt nätverksorganisationen CEFEC som företag:
− som är skapad för att anställa människor med funktionshinder eller andra
som är missgynnade på arbetsmarknaden
− som använder sin marknadsorienterade produktion av varor eller tjänster
för att uppfylla ett socialt syfte
− som har ett signifikant (i England minst mellan 30-50%) antal människor
med funktionshinder eller andra missgynnade bland arbetskraften
− där alla som arbetar i företaget skall ha marknadsmässig lön eller lön som
är lämpligt för arbetsuppgiften oavsett produktionskapacitet
− där arbetsmöjligheterna skall vara lika mellan missgynnade och ickemissgynnade anställda och där alla har samma anställningsrättigheter och
skyldigheter.
Social co-operatives i Storbritannien
Verksamheter som uppfyller definitionen, eller delar av definitionen, på en Social
Firm, men i Social co-operatives är medlemmarna ägare och beslutsfattare. Ägandeprincipen värderas många gånger högre av medlemmarna än möjligheten till lön
och anställning.
150
Bygger till delar på Eva Laureliis skrift och översättningar från olika nationella
skrifter som används i rapporten: Funktionshindrades möjligheter till arbete genom Sociala arbetskooperativ. Strukturella förutsättningar i Sverige i jämförelse
med England och Italien.
Cooperazione di solidarietà sociale i Italien
Sociala kooperativ har som målsättning att uppfylla det allmänna samhälleliga
intresset att främja mänskliga behov och att socialt integrera medborgarna genom:
A: skötsel av hälsovårds- och utbildningstjänster
B: genomförande av diverse aktiviteter – jordbrukande, industriell, affärsdrivande
eller tjänster – med syftet att finna förvärvsarbete för missgynnade personer.
Community Businesses
Community Businesses är Social Enterprises som har en stark geografisk förankring och fokuserar på en lokal marknad och lokal service.
Eva Laurelli använder en illustration i nämnda rapport:
Kooperation
En kooperativ förening är en fristående sammanslutning av personer som frivilligt
samverkar för att tillgodose sina gemensamma ekonomiska, sociala och kulturella
behov och önskemål genom ett samägt och demokratiskt styrt företag.
Kooperativa föreningar bygger på värderingarna självhjälp, personligt ansvar,
demokrati, jämlikhet, rättvisa och solidaritet. Liksom grundarna tror medlemmar i
kooperativa föreningar på etiska värden som hederlighet, öppenhet, socialt ansvar
och omsorg om andra.
Kooperativa principer som är riktlinjer för hur kooperativa föreningar ska omsätta
värderingarna i handling:
−
−
−
−
Frivilligt och öppet medlemskap
Demokratisk medlemskontroll
Medlemmarnas ekonomiska deltagande
Självständighet och oberoende
− Utbildning, praktik och information
− Samarbete mellan kooperativa föreningar
− Samhällshänsyn
Svantaggiato
Italienskt begrepp för handikappade, missgynnade personer. I lagstiftningen för
cooperazione sociale i Italien omfattas följande grupper i begreppet: personer med
fysiska, psykiska eller sensoriska funktionshinder, tidigare patienter på mentalsjukhus, personer som är i psykiatrisk behandling, drogmissbrukare, alkoholister,
unga personer under 18 år men i arbetsför ålder och som har familjeproblem.
Dessutom ingår fångar som avtjänar alternativa straff istället för fängelse.
Civila samhället
I SKL:s skrift från 2006 framhåller man det civila samhället som ett samlande begrepp för såväl organiserade aktiviteter och verksamheter som aktiviteter i lösliga
grupper och nätverk. Civilsamhället omfattar föreningslivet, ideella organisationer
och frivilliga krafter, men även ekonomiska verksamheter som inte främst är
vinstutdelande utan snarare drivs utifrån ideella mål och ett engagemang för en
viss fråga i samhället. Civilsamhällets aktiviteter och verksamheter bygger på
demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn.
I regeringens proposition från december 2009 används begreppet det civila samhället i betydelsen av en arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. Inom det civila samhället verkar bland annat ideella föreningar,
stiftelser och registrerade trossamfund, men även nätverk, upprop och andra aktörer.
På Wikipedia hävdar man att den svenska användningen av begreppet fokuseras
på organisationer som föreningar, studieförbund och alla andra subjekt som inte
utgör en del av myndigheterna eller av statsapparaten i övrigt. Men civilsamhället
kan också definieras som den utanför statsapparaten förekommande sociala interaktionen mellan medborgare.
Tredje sektorn (enligt Wikipedia)
Tredje sektorn är ett begrepp som refererar till en uppdelning av samhället i olika
sektorer som har olika identitet och funktioner. En vanlig ordning i detta sammanhang är att dela upp samhället i följande sektorer:
− Första sektorn är staten (inklusive alla dess underkategorier som kommuner, landsting, myndigheter).
− Andra sektorn är den privata sektorn (inklusive alla olika sammanslutningar vars grundläggande drivkraft och syfte är att ge avkastning på insatt
kapital).
− Tredje sektorn: består av idéburna organisationer.
Samhällsentreprenörer och samhällsentreprenörskap (enligt
KK-stiftelsen)
Förr pratade man om aktivister, sociala ingenjörer och folkhemsbyggare. Samhällsentreprenör är ett, enligt KK-stiftelsen, nytt ord på ett gammalt fenomen som
handlar om att finna lösningar på sociala problem men medger också att definitionen är preliminär. Sociala innovationer kan lösa samhällsproblem. Samhällsentreprenörskapet handlar då om att skapa något nytt med ett tydligt samhällsnyttigt
syfte. Det kan handla om allt från service på landsbygden till produktion av
ekologisk mat eller rättvisemärkta kläder, skriver stiftelsen i sin bok om samhällsentreprenörer.
Referenser och källor
Aranki, Ted & Löf, Mårten: Matchningsprocessen på den svenska arbetsmarknaden: En regional analys. Publicerad av Riksbanken i Penning- och valutapolitik
nummer 1, 2008
Arbetsförmedlingen: Regionala arbetsmarknadsutsikter våren 2010. Ura 2010:4
Arbetsförmedlingens rapport: Generationsväxlingen och regionernas befolkning.
Ura 2010:1
Arbetsförmedlingen: Arbetsmarknadsrapport 2010
Arbetsförmedlingen: Var finns jobben? Bedömning för 2010 och en långsiktig
utblick
Arbetsförmedlingen: Prognos för arbetsmarknaden i Östergötlands län för år
2010
Arbetsförmedlingen: Arbetsmarknadsprognos för Östergötlands län 2010 och
2011
Blideman, Bosse & Laurelii, Eva (2008): Sociala företag vidgar arbetsmarknaden. Kommentus
Borg, Per (2009): Tjugo samtal om välfärdens finansiering på sikt Utgiven av
SKL
Bäckström, Urban: Penningpolitiken och arbetslösheten. Anförande av riksbankschefen för Nationalekonomiska föreningen, mars 1997.
Börjesson, Per-Lennart (2008): Välfärdsmysteriet. Kommunsektorns utveckling
1980-2005. Utgiven av SKL
Carlberg, Alec (2007): Framtidens företagande. Om socialt företagande och entreprenörskap. Utgiven av Nutek.
Carlberg, Alec (2005): Ett bättre liv är möjligt. Om empowerment och social mobilisering. Utgiven av ESF-rådet och Equal.
Dahlberg, Matz et al (2009): Fattigdom i folkhemmet. Från socialbidrag till självförsörjning. IFAU-rapport 2009:4
Departementsserien1998:48: Social ekonomi i EU-landet Sverige – tradition och
förnyelse i samma begrepp
Edling, Jan: Alla behövs. Blott arbetsmarknadspolitik skapar inga nya jobb
Eriksson, Kjell (2008): Socioekonomiskt bokslut och andra samhällsekonomiska
effekter av verksamheten inom Kooperativet Moroten (Koop M) i Vadstena 2008
Gartell, Marie (2009): Har arbetslöshet i samband med examen från högskolan
långsiktiga effekter? IFAU-rapport 2009:8
Gawell, Malin red. et al (2009): Samhällsentreprenörer. En forskarantologi om
samhällsentreprenörskap. KK-stiftelsen.
Globaliseringsrådets slutrapport Ds 2009:21: Bortom krisen. Om ett framgångsrikt
Sverigen i den nya globala ekonomin.
Hahn, Gordon (2007): Regionalt arbetsmarknadsansvar. Equalprojektet Agdor,
Örebro län 2005-2007.
Hensvik, Lena et al (2009): Sådan chef, sådan anställd? - Rekryteringsmönster
hos invandrade och infödda chefer. IFAU-rapport 2009:24
Howard, John (1999): Teaching sociology
Högskoleverkets rapportserie 2009:28 R: Etableringen på arbetsmarknaden - examinerade 2005/06
Högskoleverkets rapportserie 2009:5 R: Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden. Ett planeringsunderlag inför läsåret 2009/10
Jansson, Li & Fölster, Stefan (2010): Självmål i sysselsättningspolitiken – Så leder ett sämre företagsklimat till utanförskap och främlingsfientlighet. Utgiven av
Svenskt Näringsliv
Kossak, Paula & Wallenklint, Joakim (2007): Social ekonomi i Stockholms län.
Kartläggning av företagen inom den sociala ekonomin. Länsstyrelsen i Stockholms län.
Kulturdepartementet (1999): Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt
Laurelii, Eva: Funktionshindrades möjligheter till arbete genom Sociala arbetskooperativ. Strukturella förutsättningar i Sverige i jämförelse med England och
Italien. Rapport från Rådet för Arbetslivsforskning, Socialstyrelsen, NUTEK och
Arbetslivsinstitutet i Östersund.
Liljeberg, Linus & Lundin, Martin (2010): Jobbnätet ger jobb: effekter av intensifierade arbetsförmedlingsinsatser för att bryta långtidsarbetslöshet. IFAU-rapport
2010: 2
LO: Inkomster och inkomstfördelning år 2008
LO: Vad betyder internationaliseringen?
Magnusson Lars (2009): Europa efter Lissabon – lärdomar av Lissabonstrategin
2000–2009. TCO, LO och Saco 2009
Mattsson, Elisabet & Olsson, Jan (2009): Det mänskliga företagandet – om social
ekonomi för 2000-talet. Premiss Förlag.
Nilsson, Ingvar: Socioekonomisk investeringskalkyl kring en vidgad arbetsmarknad i Jönköpings län, samt Ingvar Nilsson: Utkast Samverkan i Sörmland. Ett
vägval med konsekvenser. 2009-02-01 (båda skrivelserna arbetsmaterial)
Nutek (2008): Fyra räknesätt och ett bokslut. Handbok i Socioekonomiska bokslut.
Nutek (2008): Socialt företagande – en bransch i tillväxt
Nutek (2008): Programförslag för fler och växande sociala företag
Nutek (2006): Det sociala företaget och samhället Socioekonomiska bokslut för
Vägen ut! kooperativen och Basta Arbetskooperativ
Persson, Kristina red. (2006): Social ekonomi i Skåne – en kartläggning 20052006
PLUS (2009): Östergötlands län. Kartläggning av företagandet inom den sociala
ekonomin i Östra Mellansverige 2000-2007
Putnam, Robert D. (1996): Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter
i Italien. SNS Förlag
Regeringens ekonomiska proposition 2009/10:100
Regeringen (2010): Handlingsplan för arbetsintegrerande sociala företag. Regeringsbeslut.
Regeringens skrivelse 2009/10:34: Sveriges handlingsprogram för tillväxt och
sysselsättning - Uppföljningsrapport 2009
Regeringens skrivelse 2008/09:207: Överenskommelsen mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och
Landsting
SACO & Svenskt Näringsliv (2010): Arbetsmarknad och integration. En rapport
från SACO och Svenskt Näringsliv
SCB-rapport 2010:1: Information om utbildning och arbetsmarknad. Länens arbetsmarknad – befolkning, näringsliv, yrken och framtida pensionsavgångar
SCB: Statistisk Årsbok 2010
SCB: Regionalräkenskaperna. Bruttoregionprodukt (BRP) per län (NUTS-3) och
4 branschgrupper
SCB (2008): Trender och prognoser – befolkningen, utbildningen, arbetsmarknaden med sikte på år 2030
SCB: Funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden – 4:e kvartalet 2008
SCB: Analyser om utbildning och arbetsmarknad
Serus 2010: SROI – Social Return on Investment
Skatteverkets rapport 2006:4: Svartköp och svartjobb i Sverige
Skedinger, Per: En exkluderande arbetsmarknadsmodell? Den svenska arbetsmarknadens trösklar i ett globalt perspektiv. Institutet för Näringslivsforskning,
underlagsrapport nr 24 till Globaliseringsrådet
SKL: Ekonomirapporten – om kommunernas och landstingens ekonomi, maj 2010
SKL (2009): Födda 1981: 95–27–13
SKL (2006): Samspel med civilsamhället. Utgiven på Kommentus
Socialstyrelsen: Folkhälsorapport 2009
Socialstyrelsen: Social rapport 2010
SOU 2007:2: Från bidrag till arbete
SOU 2003:56: Inte bara Samhall 2003:56
Svenskt Näringsliv (2010): Självmål i sysselsättningspolitiken. Så leder ett sämre
företagsklimat till utanförskap och främlingsfientlighet, juli 2010.
Svenskt Näringsliv (2010): Chockterapi. Det ekonomiska läget, juni 2010.
Tapper, Hans (2010): Östergötlands ekonomiska utveckling 1990-2007. Rapport
från Regionförbundet Östsam
Tillväxtverket: Sociala företag behövs! En skrift om sociala företag – en väg till
arbete, nya affärsidéer och rehabilitering
Tillväxtverket (2009): Hur få fler sociala företag som utövare av offentliga tjänster – en guide om offentlig upphandling.
TCO: Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. TCO-rapport nr 11/2009
TCO: Jakten på superarbetskraften III. TCO-rapport nr 8/2009
von Otter, Carsten (2003): Låsning och lösningar i svenskt arbetsliv – slutsatser
från en trendanalys. Arbetslivsinstitutet
Wijkström, Filip & Lundström, (2002): Den ideella sektorn – organisationerna i
det civila samhället. Sober Förlag.
Wilkinson, Richard & Pickett, Kate (2010): Jämlikhetsanden. Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen. Karneval Förlag.
Övriga källor
Europeiska kommissionen: Meddelande från kommissionen: Europa 2020. En
strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.
Intervjuer med företrädare för kommuner, organisationer, sociala företag m.fl.
PM från Arbetsförmedlingens analysavdelning om Behov av utbildning för vuxna,
2008-03-26
Diverse material, rapporter inkl. månadsstatistik från Arbetsförmedlingen. hämtat
från www.arbetsformedlingen.se
Dagstidningar t.ex. DN den 24 juni 2010 och 2005-05-25, nättidningar som Dagens Samhälle och LO-tidningen 2010-03-29 m.fl., tidskriften Arbetsmarknaden
2009-02-05, GP 2010-03-02
Länsstyrelsen i Östergötland. Material om stiftelser via hemsida och tillsänt material.
SCB. Tillsänt material om trossamfund i Östergötland
Sveriges Nya Geografi 2009
www.ekonomifakta.se diverse statistik om näringsliv m.m. bland annat för år
2009
Diverse material från Coompanion, Östergötland se www.coompanion.se
Möjligheter med socialt företagande. Material från Coompanion Stockholm
Diverse material från Regionförbundet Östsam t ex Regionalt utvecklingsprogram
Östgötaregionen 2020 och statistik framtagen av Fredrik Sunnergren
Värmdö kommun: Social ekonomi i Värmdö. Program för att främja den sociala
ekonomin och partnerskap i Värmdö kommun.
NyföretagarCentrum Jobs and Society Nyföretagarbarometern 2009
Småföretagarbarometern Östergötlands län våren 2010, se www.foretagarna.se
www.socialstyrelsen.se: Ekonomiskt bistånd/socialbidrag 2008. Samtliga bidragshushåll respektive Vuxna personer med missbruksproblem, kostnader 2008.
www.ifa.se: Statistik för utbetalningar av a-kassa
sdgdfg
Box 1236, 581 12 Linköping Tel 013-25 56 00 Fax 013-25 56 01
[email protected] www.ostsam.se