Transcript En resa genom tid och rum sida 16

SprängNytt
Nr. 3 Augusti 2014 - Årgång 28
En resa genom
tid och rum
sida 16
Dolhundar
Jättesalvan i
Gladökvarn
sida 10
sida 20
En sprängare kan
aldrig sluta
sida 22
SprängNytt 3 2014
1
Norra Sverige
Regionchef Ola Sällström
070-398 35 90
[email protected]
Mellersta Sverige
Regionchef Lars Frändberg
070-603 56 79
[email protected]
Södra Sverige
Regionchef
Michael Hampusson
070-651 36 30
[email protected]
Sprängtekniker
Tekniskt ansvarig Sverige:
Thomas Dahlgren
070-881 40 05
[email protected]
Norra Sverige:
Jan Johansson
070-398 15 13
[email protected]
Mellersta och Södra Sverige:
Lars Persson
070-671 85 69
[email protected]
Joakim Östlind
070 -493 38 92
[email protected]
Orica Sweden AB
Gyttorp
713 82 Nora
2
SprängNytt 3 2014
Kära läsare!
Nu är sommaren på väg bort och det är dags att ta nya tag
inför hösten. Det här året har det nog slagits många värmerekord i landet och jag hoppas att ni kunnat njuta av det fantastiska vädret. Nu får vi se fram emot en trevlig höst.
Som vi nämnt tidigare firar Orica Sweden nu 150 år som företag och i juli passade vår koncernchef, Ian Smith på att förära
oss med ett besök där han gratulerade oss till ”titeln” som
det äldsta företaget i koncernen. Så vad passar bättre än en
liten tillbakablick i spränghistorien, presenterad av Erik Fromholt.
En annan sak som inträffade i början på sommaren var att
Euromine Expo gick av stapeln i Skellefteå. Orica fanns givetvis med som utställare tillsammans med de större aktörerna
i branschen och visade på nya innovationer och utveckling.
Vi presenterar också som vanligt några av våra kunder, och i
det här numret kan du läsa om Kalvsjöholmsbolaget som varit
med länge i branschen. ”Still going strong” får man säga om
Åke Gustafsson som är en av de som driver företaget och
fyller hedervärda 70 år i år. Kalvsjöholmsbolaget använder Eurodyn som är vår egenproducerade dynamit och som har en
rad fördelar.
Voglers har troligtvis slagit storleksrekord för en salva gjord i
en bergtäkt. De berättar också om deras mål att enbart använda elektroniska sprängkapslar år 2020.
En annan kund som ligger i framkant är Ducimus. Företagsnamnet betyder ”Vi leder” och de gör sannerligen skäl för namnet. Martin Andersson lär oss att inte ge upp även fast det ser mörkt ut.
Vi får också en rapport från Zinkgruvan, som liksom Orica Sweden har en lång historia. Zinkgruvan som återigen förnyat
kontraktet med Orica har under våren trimmat in sina nya laddtruckar med Oricas laddutrustning.
Vi följer också upp Stigbergsprojektet som Veidekke nu sprängt klart, och vi får en rapport från Norge där vi börjar etablera
oss i Sydvaranger. Dessutom kan ni läsa ett väldigt intressant reportage om företaget Hundprofil och deras arbete med dolhundar.
Trevlig läsning
Ingemar Haslinger
Chef Marknad Nordöstra Europa
SprängNytt 3 2014
3
Innehåll
Stigbergsgaraget.................................... s. 6
Dolhundar............................................. s. 10
Euromine Expo....................................... s. 14
En resa genom tid och rum.............. s. 16
Jättesalvan i Gladökvarn........................ s. 20
En sprängare kan aldrig sluta.......... s. 22
En milstolpe för Nordiska gruvprojekt.. s. 26
Zinkgruvan........................................ s. 28
En fascinerande historia........................ s. 32
Orica Sweden AB
Gyttorp
713 82 Nora
4
SprängNytt 3 2014
SprängNytt 3 2014
5
Ett jobb som kräver både
list och styrka
- eller åtminstone god
planering och skicklighet
Här kommer ingången till Sidbergsgaraget att vara, se illustrationen.
Åt just det här hållet är kanske inte utsikten så vacker men från barackernas övervåning syns Mälaren åt andra hållet. Som synes består
garaget av två bergrum.
Utsikten kan de inte klaga på men antagligen har det inte funnits så mycket tid till att beundra den. Att spränga fram ett bergrum i trång bebyggelse på söder i Stockholm kräver både
skicklighet och god planering.
–Det här är nog det roligaste projekt jag varit med om, säger Mattias Widenbrant Produktionschef för Veidekke vid Stigbergsgaraget. Sprängningarna har verkligen flutit på bra. Det
gjorde ju inte saken sämre när en före detta kollega från Skanska var förbi och sa att vi hade
en väldigt fin kontur.
Text : Annica Bray
Foto: Annica Bray / Thor Andersen
På söder, närmare bestämt i Stigberget,
Stockholm byggs det för fullt. Här ska
det ges plats för cirka 294 parkeringar,
inne i berget. Det gäller verkligen att
tänka till innan ett dylikt projekt dras
igång.
6
SprängNytt 3 2014
Integrerar virtuella modeller
–Vi jobbade väldigt effektivt när vi planerade arbetet, berättar Mattias Widenbrant. På Veidekke arbetar vi med
VDC – det är ett arbetssätt som integrerar virtuella modeller mellan olika
discipliner i projektering och produktion. VDC fokuserar på hela arbetsprocessen, vilket inkluderar organisationens arbete och metoder för korta och
effektiva beslutsvägar. En gång i veckan körde vi ICE-möten där alla projek-
törerna träffades och mellan träffarna
koncentrerade vi oss på våra egna uppdrag. Efter det satte Anna Wengelin,
Entreprenadingenjör Veidekke, ihop de
olika delarna till den här modellen och
kollade på konflikter och korrektionspunkter. Vi strävade efter att få fram
alla bygghandlingar inom tio veckor,
det lyckades vi inte riktigt med men 12
veckor är bra det också, fortsätter han.
Sprängningarna är klara
– Det är väldigt effektivt när man får sitta
i samma rum och jobba, berättar Anna
Wengelin. Det går snabbt att ändra och
få nya beslut. En sak som vi behövde göra
om tog tre dagar innan beslut, i vanliga
fall skulle det tagit minst tre veckor. Vi började spränga i slutet av september 2013
och hade sprängt klart i juni 2014. Fortfarande återstår stål, betongstomme, hissar, el, ventilation och annat som behövs
men sommaren 2015 då lämnar vi över
ett nyckelfärdigt garage, förklarar hon. På
arbetsplatsen har nitton personer jobbat
i tvåskift. Det har förbrukats 64 ton
Det kräver både kunskap och kompetens när sprängning ska ske mitt i ett så här
tätbebyggt område.
– Arbetet har krävt mycket precision, genom att använda eDev™ II har vi klarat både
vibrationer och luftstötsnivåer på ett fantastiskt sätt, säger Mattias Widenbrant.
Anna Wengelin och Mattias Widenbrant från Veidekke, här tillsammans med Lars Persson, Orica, har svarat för det mesta
kring sprängningarna och bygget av Stigbergsgaraget.
SprängNytt 3 2014
7
bulksprängämne och 9 ton patronerat.
Det har gått åt cirka 22 500 elektroniska tändare, teoretiskt har 37 000 m3
berg eller 111 000 ton brutits. Varje
boggiebil lastar 12 ton vilket innebär
att det krävts 9250 boogiebilar för att
transportera bort berget.
Gatuutrymmen ska prioriteras
Det pågår många intressanta projekt i tätbebyggda områden och Stigbergsgaraget
är ett av dem. Befolkningen i Stockholm
ökar och med det efterfrågan på ytor för
gående, cyklister, kollektivtrafik och godstransporter. Gatuutrymmet ska prioriteras
för dessa grupper och det i sin tur innebär minskade möjligheter för parkering.
Stockholm Parkerings styrelse fattade därför beslut om byggnationen av det nya
garaget med infart från Renstiernas gata
och en gångentré mot Tjärhovsgatan.
Mattias berättar att de strävar efter att
göra bygget så smärtfritt som möjligt för
människor som bor och verkar i området.
Med eDev™ II har sprängningarna ur det
perspektivet kunnat styras på ett fördelaktigt sätt för alla. Fördelen är också att konturen blir bättre och överberget mindre
vilket ger mindre betongsprutning. Med
konventionella tändare blir skjutningen
mer spridd och risken under- eller överbrytning är betydligt mycket större och
det i sin tur kan resultera i knackning.
Mycket precisionskrävande
Stigbergsgaraget består av 2 bergrum
18.5 meter breda, det norra är 12,5 meter högt och det södra är 11 meter högt.
Mellan de båda bergrummen är det en
viss nivåskillnad.
– Mellan bergrummen finns en bergpelare som är ungefär fem meter bred, berättar Mattias Widenbrandt. Till att börja
med hade vi inte planerat en uppdelning i
galleri och pall men ganska snart insåg vi
att det skulle vara nödvändigt och fördelen med det var att vi också kunde bygga
gångtunneln på ett bättre sätt, fortsätter
han.
– Arbetet har krävt mycket precision, genom att använda eDev™ II har vi klarat
både vibrationer och luftstötsnivåer på
ett fantastiskt sätt, säger Mattias Widenbrant.
Sprängkapslarna gav precision
Paula Hellberg, Veidekke, scannar eDev™II
88
SprängNytt
SprängNytt 23 2014
2014
Ovanför bergrummet ligger bland annat
Frans Schartau-skolan och det är bara sju
meter berg där bergtäckningen är som
minst efter bygget, berättar han.
– Vi hade laddat 471 hål och det tog
drygt 19 sekunder innan alla hade gått
av, berättar Anna Wengelin. Det brukar
Veidekke har jobbat intensivt med största möjliga precision vid sprängningarna, den elektroniska tekniken har gjort det möjligt att
fördröja tider för att minimera luftstöten och vibrationerna vid sprängningarna.
gå så mycket snabbare vid andra typer
av sprängning men tack vare att vi kunde
fördröja tiden på det här sätter lyckades
vi hålla nere luftstöten och vibrationer.
Vittraskolan på andra sidan gatan klarade
sig helt och hållet utan skydd för fönstren
vilket var förvånande.
–.Elektroniksprängkapslarna eDev™ II
gav oss den precision vi behövde för att
spränga hyfsat rejäla områden vid varje
sprängning, berättar Mattias Widenbrant.
Maskinerna satte gränserna
Det krävs ju mycket logistik vid varje
sprängning så man vill inte behöva ha
onödigt många sprängtillfällen heller.
Dock fick vi driva hela infartstunneln på
71 meter med patronerat då vi inte hade
några ytor tillgängliga för containrarna
med Civec™ Control och laddutrustning
till en början. Det har varit maskinerna
som har satt gränserna i arbetet. Bor�riggen klarar 13 meter men sen ska det
fungera med skrotning och sprutning och
då blir det genast problem när man närmar sig 12 meters höjder, fortsätter han.
Visst känns det extra att ha två skolor i
området också, men vår säkerhet är alltid
hög så det var absolut inget problem.
Gångtunneln spännande
Det mest spännande i projektet var enligt
Mattias att spränga gångtunneln som går
från södra skeppet ut till Stigbergsparken.
I berget inryms nämligen också ett aktivt
skyddsrum. Den hade en befintlig utgång
som skulle sättas samman med gångtunneln och tanken var att de skulle utnyttja
den så mycket som möjligt. Utgången ligger mindre än en meter från restaurang
Greken på hörnets glasklädda fasad. Mattias berättar att den ursprungliga tunneln
på 3 x 3 meter förstorades till 4,5 x 4,5
meter.
– När vi skulle börja driva gångtunneln
skulle vi sätta för förförstärkningsbult runt
konturen för att det inte skulle bli något
utfall – åttio centimeter utanför vår kontur borrade vi in i tomrum mellan skal och
bergvägg, fortsätter han.
Borrade in i tomrum
Enligt skanningen skulle det vara två meter berg emellan men det visade sig vara
blott 65 centimeter eftersom den skanning som gjorts av hur skyddsrummet förhöll sig till bergrummet visade på det skal
som fanns istället för själva bergväggen–
väggarna var sprutbetongsförstärkta. Vi
fick därför snabbt tänka om och göra en
omprojektering. Tack vare det goda sam-
arbetet lyckades vi ta fram en lösning på
mindre än en vecka. WSP räknade om
och vi kunde räta ut gångtunneln och
utöka avståndet till skyddsrummet till 1,8
meter istället för 65 cm. Hade det varit
något annat projekt kunde det ha tagit
veckor med de förändringarna, förklarar
Mattias Widenbrant.
Rätade ut tunneln
Vi fick helt enkelt spränga och bredda
på vänster sida av den tänkta gången
och vi sågade de sista 3.5 metrarna och
knackade sen med en hydraulhammare.
Berget var väldigt skivat just där vilket ju
var gynnsamt för oss. Skivningen i berget
gjorde också att vibrationerna minskade
och att konturen blev extra fin, fortsätter
Mattias. Han är nöjd över att bergkroppen runt skyddsrummet på så sätt blev
helt intakt.
– Det sågade snittet i slutet av tunneln fick
vi förstärka med 250 mm sprutbetong eftersom det inte gick att sätta bergbultar
där då bergtäckningen till Frans Schartaus
trappor var knappt två meter, där behövdes extra förstärkning, avslutar Mattias
Widenbrant.
SprängNytt 3 2014
9
Här ligger nog
en dola begraven
Therése Liljegren har många hundar och har verkligen arbetat för att kvalitetssäkra sitt arbete.
10
SprängNytt 3 2014
Belgiska vallhunden Vanja söker av området väldigt systematiskt, i sin jakt på dolor.
Vi släpper Vanja i ett område i täkten. Hon sätter nosen i backen och börjar
söka av område för område. Vid ett stort stenblock ändrar hon plötsligt taktik och börjar istället gå runt och undersöka blocket närmare. Tydligen var det
inget intressant för i nästa sekund börjar hon om med sitt mer systematiska
sökande på det stora området.
– Vi har hittat en hel del dolor ihop jag och Vanja, kanske mest hon, berättar
Therése Liljengren, en av ägarna till företaget HundProfil.
Text / Foto: Annica Bray
Dolor är ett stort arbetsmiljöproblem i
bergsprängningsbranschen det vet nog
alla, men det kanske inte är alla som
känner till att det i dag finns dolhundar
att hyra för att söka av områden.
– Även om det kanske kostar en slant
kan det nog ändå anses vara billigt, för
vad är annars alternativet, säger Therése Liljengren. Det handlar ju trots allt
om människoliv.
Hunden kostar 350 000 kronor
Med tanke på vad en bra dolhund kostar är HundProfil billiga. Det går ju både
en hund och en hundförare till jobbet.
De har en fast summa för igångsättandet, sen tar de betalt per timme så det
bästa är att anlita dolhunden när området är tomt så att det går att söka överallt på en gång. Att få fram en auktoriserad dolhund är inte något man gör
på en kafferast utan det krävs år av
förberedelser. Först och främst måste
hunden ha den rätta inlärningsstatusen och sedan kan man inte börja för
tidigt. Den måste nog vara ett år i varje
fall berättar Therése, och sen krävs ren
träning mot målet fyra till fem dagar
i veckan under minst ett års tid. Till
det krävs förstås all annan träning och
omvårdnad för att hunden ska ha bra
fysik. När den är klar betingar den ett
värde av 100 000 till 350 000 kronor.
SprängNytt 3 2014
11
Vi började avsökningen ganska långt ifrån stället där dolan var placerad. Vanja var lite nyfiken på lukten just här men insåg rätt snabbt a
Markerar träff
Vanja nosar vidare och efter en stund
hittar hon på nytt en plats som hon verkar tycka är extra intressant. Hon går
runt blocket och nosar från alla vinklar,
plötsligt bestämmer hon sig, här finns
det något. Hon hoppar upp på blocket
och sätter sig, hon försöker även lägga
sig ner men det är lite trångt.
– Det är hennes sätt att markera att här
finns det något, förklarar Therése Liljengren. Mycket riktigt, när vi går fram och
undersöker platsen visar det sig att den
lilla bit som Therése tidigare placerat ut
för att visa hur dolspårning fungerar ligger där, inkilad mellan flera stenblock.
En meter lång
– Den största pjäs vi funnit var en meter
lång, en booster som legat på platsen
i 20 år. Det spelar ingen roll att den är
gammal, tänk vilken förödelse den skulle kunnat orsaka, fortsätter hon.
12
SprängNytt 3 2014
Med sina dolhundar har hon också haft
uppdrag åt Frijo och NCC inför förstärkningen av tunnlarna vid Citybanebygget. Detta eftersom de skulle borra
inne i en gammal sprängbotten där det
kunde finnas dolor.
– Där hittade vi förvisso inga dolor men
fick intressehöjning på ett par ställen,
förklarar hon. Eftersom de inte skulle
borra just där så behövdes inga vidare
åtgärder.
Under tjäle och vatten
Hundarna har även varit anlitade av
Voglers, Christian Vogler berättar att
de behövde hjälp på ett jobb i Arendal.
Där markerade hunden på ett ställe och
inom en fem meters radie fann de sedan under en meter tjäle, 2 meter vatten och grus - en dola. En otrolig insats
trots de svåra förhållandena. Christian
Vogler låter ganska imponerad när han
berättar om sin upplevelse med Therése
och hennes hundar.
– Det var lite speciella förhållanden där,
berättar Therése Liljengren. Det är svårt
att sätta någon gräns för hur djupt ner
de kan söka men för att inte ta till i överkant så lovar vi inte mer än två meter.
Sen är det nog inte stopp där, men det
är viktigt för oss att vi kan hålla kvalitet.
Viktigt med auktorisation
Therése Liljengren och hennes kompanjon Jonas Segerdahl har varit mycket
aktiva i hundvärlden och har nu funnit en nisch där hundens känsliga nos
verkligen kan komma till sin rätt. Hon
återkommer ofta till vikten av att kvalitetssäkra hundarna som ska jobba med
dolsök. Deras hundar är auktoriserade
och för henne är det viktigt att branschen håller på de kraven som ställs på
en sådan hund.
– Det borde vara en självklarhet precis
som för allt annat i branschen. Vi anger
ätt snabbt att det här inte var något att markera.
vår lägsta nivå när vi påbörjar ett uppdrag men strävar hela tiden efter att
prestera ändå bättre, säger hon.
Stort engagemang
Till sin hjälp har HundProfil haft Liljegrens entreprenad och Jehander när det
har gällt att träna hundarna i sök. De har
hjälpt till genom att gräva ner sprängämnen för att dels ta reda på vilket djup
hunden klarar av, men också för att lära
hunden skilja på sprängämne och bulk.
Det har nog varit nödvändigt för att få
fram rätt kunskap hos hundarna men
utan ägarens engagemang hade det
nog ändå inte blivit något.
– Tre till fyra dagar i veckan var vi här
och tränade under två års tid. I ur och
skur, mest skur, fortsätter Therése Liljengren sin berättelse på plats i Jehanders
bergtäkt i Kållered.
Började som tolvåring
Intresset för hundar har nog alltid fun-
Vid större sökområden behöver Therése byta ut hundarna efter cirka 20 minuter,
därför har hon reservhundar med sig så hon kan fortsätta söka utan avbrott.
nits hos Therése, hon började träna deras
familjehund redan när hon var tolv och vid
16 års ålder utbildade hon sig till instruktör hos SBK. Efter en massa tävlande ville
hon utveckla sig och sina hundar mer. Det
var då hon började satsa på att använda
sina hundar som verktyg. Hon har sökt
narkotika på behandlingshem, hos stora
företag med värdefulla maskiner. Hundarna har fått söka i lager, på kontor och
i omklädningsrum. I Sverige får man inte
använda hundar för att söka mot människor, berättar hon. Sedan blev det sök
efter bengaler och pyroteknik då främst
fotbollsarenor fick stora problem vid sina
arrangemang.
Sprängämnessök på Ullevi
– Det var så vi kom in i sprängämnesbranschen och här är vi nu. Vi åker runt
i Sverige och söker i olika sammanhang
som i bergstäkter, vägbyggen, gruvor. Ja,
alla ställen där det ska borras och risken
för dolor finns. Andra uppdrag kan vara
sprängämnessök på Ullevi innan stora
artister ska in på arenan. Vi har en del
utbildning också men det är svårt att ha
något kontinuerligt så det är oftast privatpersoner som köper den tjänsten separat
för jag reser så mycket så det är svårt att
avsätta en kväll i veckan för kursverksamhet. Hundarna får jobba i tjugo minuter
en halvtimma. I Jehanders bergtäkt hinner
Vanja lokalisera dolan inom den tiden, så
hon behöver inte bytas ut. I stället hittar
hon dolan och som belöning får hon en
boll att leka med av matte, och ett tack
för väl utfört arbete. Hennes kompisar
Uggla och Grappo får stanna i bilen och
spara sig till nästa uppdrag.
SprängNytt 3 2014
13
Orica tog plats på Euromine Expo
Som vanligt samsas både Orica och Nitro Consult i samma monter eller i montrar bredvid varandra. Här är Donald Jonson,
NitroConsult AB och Thor Andersen, Orica Europe i samspråk med Jan Olars, Nordkalk.
För fjärde gången arrangerades Euromine Expo i Skellefteå och Orica fanns självklart på plats.
–Det är viktigt att vara ute och möta branschen och främst knyta kontakter med nya kunder,
berättar Ola Sällström Regionchef Norra Sverige Orica.
Det var inte bara i mässhallen Orica tog plats utan även i föreläsningssalen där Werner Fiebig
från Orica i Tyskland, föreläste.
Text / Foto: Annica Bray
14
SprängNytt 3 2014
o
Euromine Expo är en av de större mäs�sorna för branschen men även om det
var många utställare och bra föreläsare så
behövs nog en uppryckning av arrangörerna om mässan ska överleva, fortsätter
Ola Sällström.
Knöt bra kontakter
Bland utställarna var det ovanligt många
som muttrade när Sprängnytt var på besök. Det var alltifrån logistiken på själva
mässan som logistiken omkring mässan,
som boende och annat som det klagades
på från flera håll. Alla var ändå överens
om att mässan är viktig och de hoppades
att arrangörerna ska se över evenemanget till nästa gång och då leverera bättre.
– Vi ser ju både behovet och vikten av en
liknande mässa, säger Ola Sällström, men
det är lite trist när inte logistiken kring
mässan fungera klockrent. Skellefteå
känns som en naturliga platsen att lägga
liknande arrangemang så vi hoppas att
det blir förbättringar till 2016. Vi är ändå
nöjda med vår insats där. Vi knöt en del
riktigt bra kontakter och kände att det
är många som är intresserade av oss och
våra produkter.
Hotellen var fullbelagda
Enligt mässarrangören var det cirka 2 000
besökare från 36 olika länder och över
250 utställare. Alla hotell var fullbelagda
både i Skellefteå och i närliggande orter.
– Till vår monter hittade många av besökarna och var väldigt nyfikna på att lära
sig mer om våra olika produkter, kanske
främst Unitronic, fortsätter Ola Sällström.
Orica tog även plats bland föreläsarna då
Werner Fiebig från Orica i Tyskland flugits
upp för att dela med sig av sina kunskaper. En annan som var där och gjorde det
var Marita Ulvskog som pratade om Europas utmaningar när det gäller råvaruförsörjning och Nicholas Di Boscio från Rio
Tinto fokuserade på gruvnäringen som
regional tillväxtmotor. Även Nitro Consults Ander Mejner var där och talade om
webbstöd i sprängteknik.
Det knöts många bra kontakter vid Euro Mine Expo även i år, även om det kanske inte var
den bästa satsningen från mässarrangörerna just i år. Ingemar Hjärtström och Adam Janicek
presenterade Ground Support för besökarna.
Bild 1.
Det knöts många bra kontakter vid Euro
Mine Expo även i år, även om det kanske
inte var den bästa satsningen från mässarrangörerna just i år. Ingemar Hjärtström
och Adam Janicek presenterade Ground
Support för besökarna.
Bild 2.
Även om många utställare muttrade så
verkade personalen som var på plats från
både Orica och Nitro Consult nöjda med
resultatet från mässan.
Även om många utställare muttrade så verkade personalen som var på plats från både
Orica och Nitro Consult nöjda med resultatet från mässan.
SprängNytt 3 2014
15
En intressant resa genom tid
och rum med Erik Fromholt
som guide
Text : Annica Bray
Foto: Annica Bray / Orica Sweden AB
Erik Fromholt berättar med inlevelse om sin tid inom sprängämnesbranschen
Det är inte lätt att samla ihop historien om den som fyller 150 år, det finns inte så många som
har överlevt hela den tiden, men det finns de som sitter inne med mycket kunskap ändå, och
en av dem fick Sprängnytts reporter träffa en strålande sommardag i Nora.
Erik Fromholt är en trevlig och gemytlig person som tar emot i sitt radhus i
Nora. Han berättar med inlevelse om
sin tid inom sprängämnesbranschen
och alla turer som både företaget genomgått och även hans egna turer
16
SprängNytt 3 2014
runt om i världen.
Konstruerade tändhatten
Vi har tidigare i Sprängnytt följt i Alfred
Nobels spår och därför behöver vi kanske inte fördjupa oss så mycket i den
delen av historien igen, men en kort
sammanfattning kan väl ändå vara på
sin plats. Alfred Nobel föddes 1833 i
Stockholm och dog 63 år gammal i
San Remo. Han är en av de mest kända
svenska uppfinnarna. Han var kemist
och ingenjör likväl som industriman.
Han tog ut sammanlagt 355 patent.
Han var speciellt intresserad av sprängämnen och i synnerhet nitroglycerin
och började arbeta med nya sprängtekniker 1863. 1864 konstruerade han
tändhatten och fast att hans bror Emil
förolyckades i en sprängolycka samma
år fortsatte Alfred oförtrutet sina experiment.
150 år senare
Nästa steg i utvecklingen var dynamiten som kom 1866. Han hann också
ta fram spränggelatin och nobelkrutet
ballistit för att nämna några av hans
produkter. Som väl alla vet slutade han
som en förmögen och hyllad man då
hans produkter gjorde både frakten
och användandet av sprängmedel betydligt mycket säkrare. 1864 grundade
Alfred Nitroglycerin AB och det företaget lever än i dag kvar – 150 år senare - även om det har bytt ägare ett
antal gånger och är nu en del av Orica.
Alfred Nobel la alltså grunden för den
industri som i dag finns i Gyttorp och
på många andra platser i världen.
Alfred Nobel
Stor omstrukturering
För att fortsätta historien i lite modernare tider besökte Sprängnytts reporter Erik Fromholt som är en av de som
har varit med längst i Nobelvärlden.
När han började arbeta inom företaget
1974 hade det precis genomgått en
stor omstrukturering. Företaget hade
tidigare haft sitt huvudkontor i Stockholm och där fanns den internationella
divisionen som skulle täcka världen utanför Sverige. Nu bestämde man sig
för att flytta hela den centrala avdelningen med försäljning och andra aktiviteter till Gyttorp. Det fanns självklart
regionkontor kvar ute i landet men all
övrig verksamhet skedde från Gyttorp.
Det var flera nya personer som kom in
i företaget och sattes på nyckelposter.
Saudi Chemicals Company
– Jag blev chef för Nitro Nobels exportverksamhet, berättar Erik Fromholt.
Under den här tiden så var företaget
stort på den nationella marknaden och
den internationella marknaden hade
man inte riktig börjat ta sig an. Det
Nitroglycerin AB - Vinterviken
fanns självklart många företag som ursprungligen hade tillhört Alfred Nobels
affärsimperium men de hade spjälkats
av och var i princip självgående enheter i varje land. Den första utländska
investeringen som företaget gjorde
var ett joint venture med i Saudiarabien – där bildades Saudi Chemicals
Company (SCC) 1972. Startdatum för
företaget brukar oftast anges senare
eftersom verksamheten drog igång
utan styrelsens godkännande, avslöjar
Erik Fromholt.
Bara elände
– Det känns enkelt att säga att det
bara var elände från början till slut, säger Erik Fromholt. Vi hade haft sporadisk kontakt med Saudi innan man bilSprängNytt 3 2014
17
gruvprojekt Cerro Colorado. Det här
var startpunkten till att företaget etablerade Explonsa i Panama – det andra joint venture bolaget efter SCC.
Just som Erik skulle åka till Panama
avgick chefen för Nobel Philippines
vilket resulterade i att han fick åka
dit istället. Han var tillförordnad
vd för Nobel Philippines men
kom så småningom ändå iväg
och blev chef för Explonsa i
Panama. Där försökte de
bearbeta den sydamerikanska marknaden.
Efter ett tag bildades så
ett nytt bolag Panama
Nobel Blasting Services.
Delade företaget
Det finns mycket att berätta
från den här tidens satsningar, mer
De hade också tänkt ta över ägandet
i Swedish Match vilket skulle ha varit
lämpligt eftersom vi redan fanns på
plats i Filipinerna som var det land som
försörjde Swedish Match med råmaterial till tändstickorna, men affären blev
aldrig av.
Marknad i avklingande
Dyno Nobel i Norge och Nitro Nobel i Sverige hade börjat känna av en
marknad i avklingande. Det hade varit
bra med affärer innan men nedtrappningen i branschen var stor och därför
började man se över om det inte skulle
vara lämpligt att slå ihop bolagen. Det
blev inte av just då eftersom det var
många interna problem med övertalighet och liknande att lösa, men istället
köpte Bofors Kema Nobel och bildade
Nobel industrier. Det här var under
Pensers tid 1984. Kema Nobel ägde
dade SCC men tack vara framsynthet
så fanns vi redan på plats när hjulen väl
började snurra i Saudiarabien och därför blev SCC så småningom vår största
avnämnare i exporten från Gyttorp.
Visst var det en källa för förargelse
under många år, men sen blev det en
bra investering. Företaget var ett joint
venture med Saudiska investerare. Det
var inte mycket till marknad, men Stig
Wikström kanske såg att det skulle bli
en marknad, fortsätter han.
En blygsam start
1974 började företaget i väldigt modest skala att bygga upp en verksamhet i Gyttorp för export och gjorde
parallella åtgärder på den svenska
marknaden.
–Det gick faktiskt ganska bra med det
hela fortsätter Erik Fromholt. Vi hade
en blygsam start men sen växte exportverksamheten dels genom SCC
men också för att andra länder i mellanöstern började utvecklas och handla, till exempel Iran. Företaget började
i samma veva att expandera även på
andra marknader över världen som
Afrika, Central- och Sydamerika. Det
fanns till och med en båt som hette Nitro, drar han sig till minnes. Under den
här tiden var Bert-Olov Svanholm vd
och även om det var för en kort period
har han betytt mycket för företaget.
Fokusera på stort gruvprojekt
1978 så blev Erik ombedd att ta över
Nitro Nobels verksamhet i Panama
som han tidigare hade varit med och
skapat. Han skulle fokusera på ett stort
18
SprängNytt 3 2014
Stig O Olofsson, en ikon inom modern bergsprängning
eller mindre lyckade. En stor förändring, var att företaget 1977 flyttade
vd och andra i ledande ställning på företaget till Geneve. Företaget delades
också i Explosives Overseas och Explosives Europe/US med Lennart Bylock
och Rune Björk i spetsen. Kema Nord
var nu den största ägaren av Nitro Nobel. De köpte så småningom alla aktier och bytte namn till Kema Nobel.
Nitro Nobel och bestämde sig för att
sälja av Nitro Nobel och då köpte Dyno
Nobel helt enkelt upp företaget.
Köpet godkändes av regeringen
Erik Fromholt var själv anställd på Bofors när köpet gick igenom så han fick
vara med under förhandlingarna. Köpet var tvunget att godkännas av regeringen och Tage G Petterssom som
till de lokala parterna Olajan och Prins
Kalan. De stod emellertid kvar med ett
managementavtal som de länge hade
kvar. Företaget är i dag börsnoterat på
Riyadhbörsen.
Inte harmonisk
Erik Fromholt säger att Dyno Nobel tiden inte var någon harmonisk epok.
Den stora ägaren var Hydro och de
satte så småningom ut Dyno Nobel till
försäljning. Industrikapital köpte upp
aktierna som ett rent investmentbolag.
Företaget var lite svårt att sälja eftersom Dyno hade en så stor ställning i
USA. Den tilltänkta köparen Orica
skulle vid ett köp i princip få monopol
på marknaden så företaget var tvunget
att delas. Orica köpte allt utom USA,
Australien och den Sydafrikanska delen. Orica i sin tur har sedan knoppat
av vissa divisioner då företaget tidigare
hade plast, försvar och mining.
En intressant period
Per Anders Persson
då var industriminister godkände att
företaget trots att det var försvarsklassat fick säljas till ett Natoland. Rune
Gustavsson blev då chef för Nitro Nobel och ville ha tillbaka Erik Fromholt
som sin närmaste man. Det var en bra
tid, men sen blev det gnissel i maskineriet, man skulle göra någon abrovink
och öppna ett kontor i Nice för Europamarknaden. Planerna var långt gångna
men föll inte väl ut hos norrmännen.
Kastade ut nödankare
Det blev en hel del omflyttningar, eller
som Erik Fromholt själv uttrycker det.
– Många kastade ut nödankare. Själv
åkte jag till Filipinerna för det var en
liten paniksituation där. Företaget där
hade då sålts vidare till Dyno Westfarmers och ett australiensiskt bolag. Efter
något år kom han så tillbaka i Gyttorp
för att fokusera på Korea men trots
långt gångna planer så blev det inget
av den affären. I samma veva var det en
större affär på gång, kanske den största
för Nitro Nobel. Den här gången i Brasilien och dit fick Erik med familj åka.
Företaget de skulle jobba med ägdes
av försvarsministeriet och hette Inbel.
Blev headhuntad
I tre år jobbade han där men till slut
gick det inte längre då deras partner
inte ville bidra med finansieringen. Nu
befinner vi oss i mitten av 90-talet. Efter en kort sessiour i Gyttorp blev Erik
Fromholt sedan headhuntad till SCC.
Där stannade han i 13 år. I Saudi Arabien hade utländska företag tioårs
skattelättnad och efter det blir skatterna plötsligt vansinnigt höga. Nitro Nobel avyttrade därför sitt ägande i SCC
Erik summerar sina år med företaget.
Tiden från 1974 fram till 1982 var en
intressant och dynamisk period i företagets utveckling och för de individer
som var med. Ledningen med Bert
Olov Svanholm i spetsen var hyggligt
folk. Det var spännande och den spänningen kom åter under de två åren Erik
jobbade med Rune Gustavsson. Det
har passerat många profiler och förutom de jag redan nämnt bör jag ju nämna Stig Olofsson, Björn Kihlström, Julle
Hjulström och Gudmar Johannes, utan
dem hade nog inte bolaget utvecklas
som det har gjort ändå. Det bör nog
också nämnas att Nitro Consult med
Björn A Jonsson som vd bildades 1969,
flikar han in.
Exel det största som har hänt
Det största som hänt innovationsmässigt under Erik Fromholts period tycker
han är Exel – Nonelen - som bland annat PA Persson var med och tog fram.
Forskningschefen Bertil Enoksson hade
också stor betydelse för företagets
framgångar. Många är historierna som
Erik berättar som han inte tycker att jag
ska ta med i artikeln men en av dem
måste jag ändå nämna, när Marcus
Wallenberg ägde företaget så förlades
ett styrelsemöte per år i Nora och avslutades med ett uppskattat kräftkalas
som Wallenberg alltid deltog vid. Varje
år kom han åkande i sin limousin. Ett år
hade vd:n beställt vin till kräftorna, då
kallade Wallenberg på sin limousin och
åkte hem istället.
SprängNytt 3 2014
19
Voglers tog smällen på en gång
Efter vår intervju entrar Christian Vogler en av hans kompisars båtar. Ett avkopplande nöje långt från vardagens hektiska liv
Sprängnytt träffar Christian Vogler, arbetsledare vid Voglers på en halvö som avdelar Kinneviken i öster och Dalbosjön i väster, inte långt från Voglers kontor i Lidköping. Ett möte långt
ifrån ämnet för dagen, vi ska prata om den jättesalva som de tidigare under året sprängde i
Gladökvarn.
– Jag vet inte om det är svenskt rekord i bergtäktssammanhang. Jag har i varje fall inte hört
talas om större, säger Christian Vogler. Ett påstående vilket Lars Texas Frändberg, Regionchef
Orica bekräftar.
Text / Foto: Annica Bray
Här på Kålland råder lugnet. I viken ligger
båtarna och vi sitter på en liten servering
för båtgästerna. Vi ska prata om Gladökvarn och Christian börjar med lite historik. Täkten öppnades 1994 och redan då
fanns Voglers på plats. Det började med
en planskjutning för en soptipp men har
sedan dess varit ett pågående industriprojekt. Täkten är Swerocs och Voglers
har sedan starten varit deras bersprängningsentreprenörer.
20
SprängNytt 3 2014
Skulle skjuta tre salvor
– I dag ligger produktionen i täkten
ungefär på en miljon ton per år. Själva
krossningen har egentligen Krossekonomi AB, och vi är underleverantörer,
berättar Christian Vogler. Den aktuella
sprängningen hade sin upprinnelse i
att vi skulle se om vi kunde öka kvalitén
i slutprodukten genom att skjuta med
elektronikkapslar och vi skulle ha tre
provskjutningar. När det väl var dags
insåg vi att utlastningen var så knepigt
gjord så då hade vi valet att skjuta småsalvor i två till tre veckor, eller skjuta av
allt på en gång. Vi insåg att det senare
alternativet var det bästa, fortsätter
han.
Över en mil borrning
Sagt och gjort, de började mäta in borrhål och allt annat som hör till för att
förbereda sprängningen. Det blev un-
g
gefär 260 000 ton berg
som sprängdes och det
krävdes cirka 64 ton bulk,
1 ton Eurodyn™ 2 000, 1
ton Fordyn och 759 uni
tronic™ 600 elektroniska
sprängkapslar.
– Totalt blev det 10 199
borrmeter, det vill säga
över en mil, berättar
Christian Vogler. Det var
intressant men det tog tid
innan vi fick allt på plats.
Vi borrade 378 hål och
de två första kvällarna
satt vi och funderade på
hur vi skulle sätta tiderna.
Med tändplanen i hand
var det så dags att trycka
av. Då upptäckte vi ett
problem som gjorde att vi
fick koppla om, men sen
small det.
Bättre resultat
Hela salvan blev normal,
kunde de konstatera.
– Nu ska vi utvärdera
– Sommaren kom lite emellan men nu ska vi utvärdera resultaten, men det verkar lovande,
resultatet men sommasäger Christian Vogler.
ren kom lite emellan,
berättar han, men efter
semestern så fortsätter vi. Det man väntar fortfarande med spänning på måste se ett värde i det men med tillkan säga direkt är att det blir mycket det slutliga resultatet, säger han och räckligt många salvor ökar ju vinsten.
bättre stuff bakom brytkanten med avslutar intervjun genom att berätta Vi har ett mål och det är att överallt
elektronikkapslar, den blir renare. Vi om Voglers vision.
där vi spränger ska det bara vara elekhar provat salvor länge i Stenungssund
tronik år 2020, helst tidigare. Vi säger
och där har vi fått ett bättre resultat. År 2020 gäller bara elektronik
inte att det inte blir några dolor med
Den första delrapporten för den här – Vi är redo att satsa på elektroniken, elektroniken men du minimerar ristestomgången visa på ett något bättre det är den som är framtiden. Förhopp- ken och har en helt annan koll om det
resultat och det innebär självklart stora ningsvis kommer vi att fortsätta att skulle inträffa, avslutar Christian Vogvinster för med bara 1 procents bättre prova men det bestämmer vi ju inte ler och glider ner i en av båtarna vid
resultat tjänar man mer pengar. Jag själva utan det gör våra kunder. De bryggan.
Tändplan
SprängNytt 3 2014
21
En sprängare
kan aldrig
sluta
Färden går in i de halländska skogarna.
Vägen blir smalare och smalare. Här
ska Sprängnytts reporter träffa Åke
Gustafsson, Kalvsjöholmsbolaget.
En bit in på en liten skogsväg inser vi att nu är vi framme. Där
står en stor grävmaskin och
en liten pojke.
– Hur kan de låta en 13årig grabb vara med och
spränga, hinner jag tänka.
Vi ser på avstånd ett tag
men sedan går vi fram. Väl
framme inser jag att den
unga pojkspolingen är
Åke Gustafsson, i år fyller
han 70 år!
Text / Foto: Annica Bray
På platsen ska det snart gå en väg. Det är
bröderna Erik och Jan Bengtsson som har
behovet, eller snarast Erik då han här inne
i skogen har föräldrahemmet som han
övertagit och han kände att han hade
behov av en bättre väg fram till gården.
Årets Bergentreprenör
Åke Gustafsson är en av ägarna till Kalvsjöholmsbolaget som han var med och
startade 1977. Han har blivit uppmärksammad flera gånger under sin tid som
entreprenör bland annat har han som
första person tilldelats den hedervärda
titeln Årets Bergentreprenör 2003. År
2011 fick han tillsammans med Tord Lau-
22
SprängNytt 3 2014
a.
är
ke
et.
när
ch
3ch
a.
ag
äl
en
är
er
Börje Björnsson, Krantz, sköter spakarna och Åke Gustafsson, Kalvsjöholmsbolaget står för sprängningen. Det märks att det inte är första gången
herrarna jobbar ihop. Allt flyter på och de tar över där den andra lämnar, både i jobbet de utför och när vi tar en fikapaus och pratar en stund.
rén utmärkelsen Årets Företagare i Svenljunga. Han har också uppmärksammats i
media för sina väl utförda sprängningsarbeten, bland annat skrev Hallandsposten
om honom när han med hjälp av fyra kilo
dynamit lyckades fälla ett 14 meter högt
torn alldeles invid riksväg 26. Tornet rasade förstås åt rätt håll, bort från vägen.
En sprängare kan aldrig sluta
Jag frågar Åke Gustafsson hur länge han
kommer att hålla på.
¬– En sprängare kan aldrig sluta, blir hans
svar. Han berättar vidare att han började
med sprängning först i mitten på 80-talet. Sedan dess har det blivit en hel del
sprängningar. Hela tiden har han samarbetat med Orica.
¬– Det är nog inte många som köper så
mycket tändmedel som vi, fortsätter han.
Det fungerar och personkemin stämmer.
De är inte bangna att hjälpa till om det
krånglar till sig. För oss är det också viktigt
att de ordnar allt även om vi ringer sent.
Bilar stod vid sprängningen
Självklart kommer vi också in på olika
uppdrag Åke har haft och vilka sprängningar som varit extra utmanande.
– En av de mer spännande sprängningarna var nog i Ullared, vi sprängde för
entréer som skulle ner tolv meter och det
var mycket berg. Vi sprängde precis bakom stora parkeringen och parkeringshuset och där var det fullt med bilar. Det var
utmanande, minns Åke Gustafsson. Det
blir en del olika projekt som skorstenar
och så men mest är det nog ändå sprängningar i bergtäkter. Vi har riktigt bra med
jobb och har kunder ute i Europa men
spränger mest i Skåne och Halland och
även lite i Småland.
Sammanlagt 20 anställda
Kalvsjöholmsbolaget ägs av Åke Gustavsson och Tord Laurén. Åke har två söner och Tord har en som också ingår i bo-
laget, sammanlagt har de 20 anställda.
Det är ungefär hälften av de anställda
som borrar och spränger, däribland sönerna. Företaget erbjuder också transporter av maskiner och entreprenad
för till exempel husgrunder, vatten och
avlopp.
– Vi har både privatperson och företag
som kunder, berättar Åke Gustavsson.
Själv har jag mest hand om två täkter
som Krantz äger, men sen blir det en
del småjobb som den här vägsprängningen. Företaget startade 1963 och
när vi tog över sa vår företrädare:
”Vi är väl ett 40-tal när det är lön på
måndagen är det inte en jävel”, fortsätter han.
Blev sjuk
Stämningen i skogen är jovialisk. Både
Åke Gustavsson och hans kompanjon
för dagen Börje Björnsson från Krantz
skämtar mycket och berättar en hel del
SprängNytt 3 2014
23
historier. Emellanåt råder tystnaden.
Plötsligt försvinner en av bröderna, Jan
Bengtsson för att sedan komma tillbaka med härliga kantareller som han
skickar med mig. Åke Gustavsson drar
sig till minnes en händelse när han var
på Nissastigen och de sprängde där.
En polisman kom fram till honom och
visade ett fynd som de gjort i skogen
av sprängmedel och bad Åke ta hand
om det.
– Fy fan, vad sjuk jag blev, säger Åke
Gustavsson med eftertryck och fortsätter. Det konstiga var att polisen inte
gjorde någon undersökning utan de
ville bara bli av med sprängmedlet.
Köpte militärförråd
Intervjun går mot sitt slut för det är
dags för Åke och de andra att fortsätta
spränga fram vägen. Han hinner också
berätta att han är väldigt nöjd med
samarbetet med Orica, och att han
oftast använder deras Euromaster som
levererar en stabilare produkt. För just
den här sprängningen är det Eurodyn
som gäller.
– Vi har haft tur att få tag på ett militärförråd där vi får förvara 16 ton som
max.
Jag vet inte vad det kostar att bygga
ett sådant men det är inte billigt. Vi
fick ta allt i förrådet men dörren var
hemlig så vi var tvungna att köpa dit
en ny, avslutar han med glimten i ögat
innan han försvinner in i skogen igen.
Jan Bengtsson, ger Åke Gustavsson en hjälpande hand, även om han kanske inte behöver en men han tar ändå tacksamt emot den. Det går ju om inte annat lite fortare då.
Michael Hampusson hjälper också till när han är på plats och träffar sina kunder. Han gillar sitt nya uppdrag inom Orica som Regionchef Syd och hängde med en stund ut till de halländska skogarna.
24
SprängNytt 3 2014
ö-
n-
Vi utvecklar
morgondagens teknik
och löser dagens
utmaningar
I din strävan efter att öka din produktivitet, effektivitet och
säkerhet behöver du en samarbetspartner. Någon som förstår
dina utmaningar och hjälper dig att klara dem.
Orica Sweden AB
Gyttorp
713 82 Nora
Tel. 0587 850 00
Fax. 0587 255 35
[email protected]
www.orica.com
SprängNytt 3 2014
25
En milstolpe för
Nordiska gruvprojekt
Orica är nu på god väg med ROG-projektet i Sydvaranger.
Den 1:a juli var startdatumet och enbart i uppstartmånaden har
vi förbrukat över 250 ton sprängmedel, fördelat på 13 salvor och
vi har sprängt ut närmare 300 000 m3 berg.
Användning av Unitronic 600 elektroniska tändare från dag ett
var självklart i det nya ROG-projektet i Sydvaranger, Kirkenes.
Text : Narve Lid, Orica Norway AS
Foto: Tim Hunt, Orica Norway AS / Oscar Sundquist AS
ROG är förkortning för Rock On Ground
och betyder att kunden önskar sprängd
sten på marken från ett definierat område
som entreprenören får tilldelat.
Orica har ansvaret för allt från design av
salvan, inkluderat hålavstånd och försättning, själva borrningen, laddning av salvan och sprängning.
En av grunderna till att Orica har valt att
erbjuda detta konceptet till gruvor – där
Sydvaranger nu är först ut – är helt enkelt
att vi då kan använda det sprängämne
och tändmedel som vi menar fungerar
bäst.
För Tim Hunt, chef för ROG-projektet
i Sydvaranger, var det inget tvivel: Från
dag ett skulle det användas elektroniska
tändare p.g.a. säkerhet mot odetonerade
tändare och boostrar i salvan, samt kvaliteten på den sprängda stenen. Det inkluderar förbättrad fragmentering, bättre
26
SprängNytt 3 2014
unitronic™ 600 kopplas ihop för avfyrning av den första salvan
Den redan stora gruvan i Sydvaranger blir allt större
kontroll av finandel och mindre fara för
bomsalvor. Totalbilden vid bruk av Unitronic™ 600 elektroniska tändare är att vi får
lägre kostnader för att få fram sprängsten
med bäst fragmentering. Det har erfarenhet visat världen över. Större salvor, reducerade borrkostnader, mer kontroll på vibrationerna, är faktorer som räknas med i
värderingen av totalekonomin.
Oscar Sundquist AS
heter den lokala Kirkenesbaserade anläggningsentreprenören som vi har samarbetat med i över två år nu, för att ge
kunden de bästa förutsättningarna för en
lönsam drift framåt.
med kommunala tekniska anläggen och
vägarbeten, vid utbyggnad av bostadsytor, vattenförsörjningsanläggningar, samt
grundläggning för industri- och näringsverksamhet.
Kontraktet med Sydvaranger gruva och
moderbolaget Northern Iron LTD löper
på i 6 år och målet är att spränga ut närmare 140 miljoner ton malm och gråberg.
Orica och Sundquist kommer, när alla är
på plats, att ha närmare 40 medarbetare
på olika positioner bosatta i Kirkenesområdet. Det har varit huvudtanken redan
från början – att anställa lokala medarbetare till de olika jobben, säger Tim Hunt.
Att hitta de rätta människorna lokalt eller
som varit villiga att flytta till Kirkenes har
varit en spännande process, men nu är de
flesta på plasts.
Nu är det ljust dygnet runt i Sydvaranger,
men vi ser också ljust på mörkerperioden
häruppe, järnmalm finns det användning
för i oöverskådlig tid framöver!
På riggfronten valde vi, efter en grundlig
utvärdering, att gå för Sandvik DP1500i
borriggar. Det är den största topphammarmodellen hos Sandvik, och den är
utrustad med det nyaste inom GPS-teknologi och andra finesser, samt borrar lätt
140 mm borrhål.
Oscar Sundquist har per idag över 70 anställda och har redan varit flitigt använd av
gruvan i Sydvaranger för att göra sprängnings- och grävarbeten. Merparten av arbetena hittills har dock varit i förbindelse
Sundquists riggar på plats i gruvan
SprängNytt 3 2014
27
I Zinkgruvan
går utvecklingen framåt
Det är inte bara gruvbyggnaderna som vittnar om att belgare en gång befann sig i närheten av Zinkgruvan. Den gamla
Kägelbanan är ett fint historiskt minne från svunna tider.
Genom vackra landskap i närheten av Askersund går resan på vägen till orten Zinkgruvan.
Gruvan i Zinkgruvan – som delar namn med orten – har gamla anor – den startade redan 1857.
–Här i gruvan gjorde Alfred Nobel experiment som nog kan räknas som de viktigaste för hela
gruvindustrins utveckling berättar Jouni Hansen-Haug, bergsteknisk specialist hos Zinkgruvan
Mining. Redan från början såldes gruvan till utländska ägare och spåren syns än i dag då byggnaderna
för tankarna till Belgien. I närheten av gruvan finns även en kägelbana som förstärker känslan.
Text / Foto: Annica Bray
Lisbeth Åhlund som är chef för gruvplaneringen tycker att det är intressant att trots att utvecklingen har tagit milslånga kliv framåt sedan gruvan
startades så är ändå grundprinciperna
detsamma.
– Det ska skrotas, sprutas, bultas,
borras, skjutas och lastas fram och tillbaka precis som det alltid har varit fast
det är fler maskiner och kanske framförallt mer tekniskt avancerade maskiner.
Moderna högteknologiska maskiner
har ersatt kroppsarbetet, berättar hon.
Belgare köpte gruvan
För att vi ska få en bild av gruvan så börjar Jouni Hansen-Haug att berätta om
historiken. 1857 startades som sagt
gruvan, det var några lokala markäga-
28
SprängNytt 3 2014
re som gick samman och sålde marken
till den Belgiska gruvkoncernen Vieille
Montagne. Tidigare hade zinkblände
inte varit möjligt att göra metall av men
i den vevan hade utvecklingen kommit
så långt att det gick. Själva brytningen
startade som ett dagbrott och efter det
gick man vidare till Knallagruvan som
var i drift fram till 1980. Efter det upptäcktes en ny malmkropp vid sidan av
och då kom brytningen igång i den nya
gruvan vilket gjorde att verksamheten
plötsligt kunde fortsätta trots att man
trott att man nått ett sådant djup så att
malmen började ta slut.
Lundin nya ägare
Gruvan har bytt ägare ett antal gånger.
2004 sålde dåvarande ägaren Rio Tinto
Lisbeth Åhlund, chef för gruvplaneringen tar emot när Sprängnytt kommer
på besök.
- ett angloamerikanskt bolag - gruvan
till Lundin Mining, en kanadensisksvensk gruvkoncern.
–Det är unikt för en gruva i Sverige
att den aldrig varit i svensk ägo, tillägger Jouni Hansen-Haug. Adolf Lundins
högsta dröm var att äga en svensk gruva och man kan väl ändå säga att hans
dröm blev uppfylld, fortsätter han.
I dag bryts cirka 1 200 000 ton som
fördelar sig på 200 000 ton koppar
och resten är zink- och blymalm. 70
– 75% av gruvdriften sker i Burklandsdelen och resten i Nygruvan och Västra fältet. Zinkgruvan har drygt 360
anställda och ett 90-tal entreprenörer
som sysselsätts. I gruvan finns ungefär
30 mil vägar och den är ungefär fyra
kilometer lång. De har känningar till 1
700 meter och brytningsdjupet är i dag
1 150 meter.
började sin gruvkarriär på 70-talet. Det
är främst arbetsmiljömässigt och säkerhetsmässigt som förändringarna skett.
–Det finns inget utrymme för misstag
i den här branschen, säger hon. Tack
vare nya sprängämnen och kanske
framförallt emulsionsladdningen har
arbetet blivit mycket annorlunda i dag.
Vi har alltid handlat vårt sprängmedel
ifrån Orica, eller deras föregångare för
anledningen att vi bytt leverantör har
nog snarast berott på att de ändrat
namn, säger hon. Carina Gustafsson
som är arbetsledare för ortsdrivningen
flikar in att när hon började i gruvan
1982 var det Alfred Nobels ansikte på
lådorna som sprängmedlet kom i.
–Det har hänt mycket på alla fronter,
fortsätter Carina Gustafsson. Gruvan
har växt och blivit jättestor. Genomslaget upp till dagen var också stort.
Inget utrymme för misstag
Fantastiskt med dagramp
Lisbeth Åhlund berättar att utvecklingen gått framåt rejält sedan hon
Genomslaget skedde 2010 och i samma veva kom kopparbrytningen igång.
–Det är fantastiskt att ha fått en dagramp, säger Carina Gustafsson, att
kunna gå hela vägen med maskiner
gör ju en stor skillnad. I gruvan finns
det tre skiftlag samt ett nattskift som
jobbar med att driva ort och de har två
fasta skjuttider på vardagar och en på
helgerna, berättar hon. Vi har haft fler
skjuttider tidigare men har arbetat för
att minska antalet.
– På pall har vi fyra palladdare som
går 7/7-skift, säger Elisabeth Wiberg
som är arbetsledare för pallbrytningen.
Vi använder i-kon™ i pallbrytningen
och det funkar bra. Fördelen är att vi
sedan vi började använda det kan skjuta större salvor och det är mycket smidigare att kunna sitta vid datorn och
knappa in istället för det kontrolljobb
som krävdes tidigare.
Säkerheten går först
– Det blir en betydligt säkrare tändning och man kan kontrollera att inte
flera tändare smäller samtidigt, fort-
Elisabeth Wiberg, arbetsledare för pallbrytningen, och Carina Gustafsson, arbetsledare ortdrivningen, sitter inne med
mycket kunskap om arbetet i Zinkgruvan. De uppskattar sitt arbete och samarbetet med Orica.
SprängNytt 3 2014
29
sätter Elisabeth Wiberg. Vi har börjat
testa Unitronic™ och det fungera lika
bra som i-kon™ och kommer säkert att
fungera ändå bättre när vi lärt oss att
använda det. Fördelen är ju självklart
att det blir billigare men ändå lika säkert, säger hon. I dag är självklart säkerheten alltid det som går först. Ett av
Lisbeth Åhlunds första sommarjobb i
en gruva var att ladda med käpp från
en stege, men det hör verkligen till
historien, i dag är det laddtruckar som
gäller. I och med teknikutvecklingen
söker sig också alltfler kvinnor till branschen och i dag är 16 procent av medarbetarna under jord kvinnor.
– Och vi arbetar för att locka ännu
fler kvinnor, säger Lisbeth Åhlund.
Utvecklingen går framåt
– Ja, utvecklingen går framåt. Zinkgruvan har varit med och lett utvecklingen ifrån starten, med Alfred Nobels
tester där han bytte ut svartkrutet mot
dynamit någonstans på 50 meters nivån, till dagens satsningar på säkrare
och bättre sprängmedel. En utveckling
som har varit och fortsätter vara jätteviktig för gruvindustrin som hela tiden
måste hitta nya sätt att vara effektiva
både vad gäller miljö och kostnader.
– Det gäller att öka produktionskapaciteten utan att kompromissa med
säkerheten eller våra miljöåtagande,
avslutar Jouni Hansen-Haug.
Hela mottagningskommittén som tog emot oss när vi besöker Zinkgruvan. Jättetrevligt att få prata med så många och
kompetenta personer på en och samma gång. Här har de samlats utanför en av de byggnader som finns kvar sedan starten
när belgarna influerade byggnationerna. Jouni Hansen-Haug, Lisbeth Åhlund, Johan Håkansson, Elisabeth Wiberg och Carina
Gustafsson samtliga Zinkgruvan förutom Johan som är en av deras kontaktperson på Orica.
30
SprängNytt 3 2014
Den ultimata
kombinationen
Elektroniskt tändsystem
Bulksystem
Logistik
uni tronic™600 är ett elektronisk tänd-system
som är utvecklat för att ge hög precision
och flexibilitet och är anpassat för de flesta
bergtäkter och ovanjordsgruvor.
uni tronic™600 är mycket enkelt att använda
och lära sig.
Centra™Gold är ett pumpbart emulsionssprängämne utvecklat för rationell laddning
vid sprängningsarbeten ovan jord.
Oricas egenutvecklade laddsystem ger möjlighet att ladda olika densiteter i ett och samma
borrhåll.
Orica har ett unik logistiksystem och en distributionskedja som säkerställer att kunderna får
de produkter de skall ha i rätt tid. Vi har bulkstationer, tyngdpunktslager och återförsäljare
spridda över hela Sverige. Det gör att vi alltid
är tillgängliga, vi är aldrig långt borta, och vi
kan snabbt leverera till nya kund-projekt.
Orica Sweden AB
Gyttorp
713 82 Nora
Tel. 0587-85000
Fax 0587-253 45
[email protected]
www.orica.se
SprängNytt 3 2014
31
En fascinerande
historia
Tommie Friden, Ducimus, arbetar vidare och Sprängnytt får en pratstund med den andra ägaren.
Det är mitt i semestern, men på plats vid norra infarten till Ulricehamn finns Ducimus, eller rättare
sagt ägarna Tommie Friden och Martin Andersson, grundarna av företaget.
– En av sprängarna behövde vara hemma, säger Martin Andersson. Här ska det upp en byggnad på
2 000 till 2 500 kvadrat så vi har en del att göra just nu. Det är fantastiskt att han själv går ut istället
för sina anställda, men mest fantastiskt är ändå att killen överhuvudtaget står här.
Text / Foto: Annica Bray
Vi tar det från början. Först jobbade
Martin som bilmekaniker men det blev
han otroligt trött på och hans kompis
Tommie Friden jobbade då på Hildings
bergsprängning.
– Vi behöver en sprängarlärling sa Tommie en dag och jag fick en provvecka
där, berättar Martin Andersson. Efter
den provveckan sa jag upp mig och
började på Hildings bergsprängning.
Skadade sig rejält
Efter drygt ett halvår stack han en dag
ut med sin motorcykel och gick omkull.
32
SprängNytt 3 2014
Han skadade sig rejält och sjukgymnasten talade om för honom att han inte
skulle kunna gå tillbaka till sitt jobb.
– Det är klart man blir hängig, fortsätter han. Både av att det är jobbigt att
vara sjuk men kanske framförallt för
man börjar fundera på hur man någonsin har haft tid att jobba. Man anpassar
sig och vänjer sig med den nya situationen och sen blir det svårt att komma
igen. Martin bestämde sig i varje fall
efter ett tag för att satsa på studier. I
mitten av 2000-talet startade han sina
studier för att bli byggnadsingenjör.
Telefonen började ringa
– Hösten -07 började telefonen ringa
och jag var ju pank utav att ha pluggat något år så jag gick ut. Någon frågade om jag inte hade sprängkortet
kvar så då startade jag eget. Till nyår
ringde de och berättade att deras anställde sprängare slutat och erbjöd mig
jobbet fullt ut och jag tackade ja till,
fortsätter Martin Andersson. Sen började jag ringa och tjata på Tommie om
att vi kanske skulle köra eget och det
gjorde vi några månader. Vi fick ett
uppdrag i Svenljunga och då bestämde
vi oss för att starta ett aktiebolag, det
var i september -08. Efter det hade vi
ett uppdrag i Trollhättan och då stötte
vi på Orica eftersom vi skulle använda
elektroniska tändare, och på den vägen
är det. Sedan dess har vi varit trogna
kunde till Orica.
Åtta anställda
¬– När vi startade sa någon att vi skulle
få slita rejält de första fem åren och det
stämde ganska bra men nu har vi börjat få bra med jobb ryktesvägen. Det är
mestadels infrastruktur, industritomter
och vägbyggnationer som ingår i våra
uppdrag. Vi erbjuder både borrning
och sprängning. I dag är vi åtta anställda, varav sju är på berget och en tjej på
25 % på kontoret. Under de senaste
två åren har vi stundtals behövt hyra in
30 – 40 % för att hinna med. Vi har
en otroligt bra täckning på personalen,
konstaterar Martin Andersson.
Berömmer NCC
– Fast det är klart, något stort projekt
skulle ju vara trevligt att få in för nu är
det här snart klart och vi har nog bra
med småjobb fram till november men
sen är det lite tomt. Det vänder rätt
snabbt så det känns inte direkt oroligt
ändå. Han berättar att de varit underleverantörer till bland annat NCC och att
han verkligen uppskattade att jobba
med dem. Han uppskattar också samarbetet med Orica och drar sig till minnes att det samarbetet började när de
började använda i-kon tändare någon
gång sommaren -09 eller -10. I dag kör
de bara Euromastern på företaget.
– Vi köper allt ifrån Orica, säger Martin
Andersson. Det samarbetet funkar så
bra.
Sprängde en skorsten
Det är svårt att tro att den killen
Sprängnytts reporter träffar en gång
blivit utdömd inom yrket. Det är överhuvudtaget svårt att tro att han ens har
varit sjuk. Han strålar av energi och berättar med samma glädje om sin resa i
livet som om sina senaste åtta måna-
der då han har varit hemma och varit
pappaledig. Fast även om han strålar
när han pratar om sin dotter skiner
han nog ändå lite extra när han berättar om den roligaste sprängningen han
har utfört.
– Vi fick spränga en skorsten för några
år sedan, tack och lov frågade kunden
aldrig hur många vi spräng förut, skrattar Martin Andersson.
Filade in grus
Tillsammans med Oricas regionchef ritade vi upp laddningar för demolition,
förklarar Martin Andersson.
– Vi satte intervaller med halva 22:or i varje hål och filade in lite grus och sand för
att det inte skulle trilla ut. På bara någon
meters avstånd fanns en sockerfabrik vi
inte fick nudda. Vi har lagt upp en film
från den sprängningen på hemsidan. För
någon vecka sedan hade vi också ett utmanande uppdrag, en till två meter från
en putsad fasad, avslutar Martin Andersson och återupptar sitt arbete med att
förbereda för sprängning.
Martin Andersson skulle aldrig mera jobba med sprängjobb, men här står han i dag med massor av uppdrag i Ducimus som
han driver med Tommie Friden.
SprängNytt 3 2014
33
Vi utvecklar
morgondagens teknik
och löser dagens
utmaningar
34
SprängNytt 3 2014
Våra sprängexperter, sammarbetar
med kunder över hela världen, för
att utveckla den nya generationen
Uni tronic™. Vi är stolta över att
kunna presentera slutresultatet av vårt arbete.
SprängNytt 3 2014
35
Retur: Orica Sweden AB
Gyttorp
S-713 82 Nora
Sverige
Sistesiden med adresser og
returadresse
36
SprängNytt 3 2014