Transcript Jonsund under 1800-talet

Övre Jumkil - översiktskarta
Fem
socknar i
möte.
Jonsund under 1800-talet
Första gången Jonsund nämns i husförhörslängden för Jumkils socken är 1807 Det är troligt att gården beboddes
tidigare, men då under annat namn. Det var vanligt att gårdarna kallas med ett namn under några år för att senare
kallas för någon Storgårds utjord. Därefter återgår man till dess egentliga namn. Alltefter prästens inspiration vid
husförhören.
År 1807 bebos och brukas gården av 3 familjer (husbondens, drängens och inhysingens). Brukarna avlöser
varandra kontinuerligt fram till år 1827. Då blir gården utan
egentlig ägare och brukas endast av olika inhysingar från
socknen och så fortsätter det till år 1847. Därefter är det
åter en ägande bonde som bor där till 1856.
hans hustru Edla Gustava Åberg, född 1847 i Stlm samt
deras två döttrar Ester Petronella född 1883 och Lydia
Vilhelmina född 1885 samt 3 drängar och 3 pigor - där
inhystes även Jan Mattsson född 1823 Jumkil, hans hustru
Lovisa Pettersson född 1844 i Danmarks socken och deras
oäkta dotter Ulrika Josefina född 1883 i Ålands socken
Den bonden är troligen Per Nilsson född 9/12 1804 (?) i
Åkerby. Hustru Ingeborg Larsdotter född 23/9 1809. Två
barn i ett tidigare äktenskap, Carolina Persdotter, 9/8 1839
och Pehr Erik Persson, 7/11 1841. Makarnas gemensamma
barn: Anna Kristina, 7/9 1845.
Uppgifterna är tagna ur Husförhörslängder från Jumkils
socken år 1807 tom 1895. Dessa förvaras på Landsarkivet i
Uppsala.
Bonden Per Nilsson Englund flyttade från Stenbacken
till Jonsund 1849.
År 1856 säljs gården plötslig till en gårdfarihandlare
Göran Pättersson. (Stavas omväxlande med e och ä.) Av
husförhörslängden går att utläsa att GP får köpa hela
Jonsund utom Nordbloms mosse, vilken förklaras i
senare böcker tillhöra Blomsberg. GP kommer aldrig att
bebo gården, som kommer att stå öde till 1861 då en
dräng från Örebro bor där. Han bevistar aldrig husförhör
vilket prästen noterade ilsket.
1876 säljer Pättersson gården till Emil Cederschöld med
familj från Elfsborgs län, vilka städslar drängar från
Kalmar och Nyköpings län, men inte en enda Upplänning.
I den sista husförhörslängden år 1886-1895 bebos
Jonsund av:
Bilden ovan från Jonsund visarJohan Hedberg, som
hålleri hästen Milda, Sigurd Hedberg bakom hästen. Arvid
och Hulda Johansson samt Karin Nylund med hund.
Bonden Anders Petter Andersson född 1845 i Jumkil,
67
Jonsund i nutid
Namnet sund tyder på att vattnet ej stod så långt från husen på
Jonsund. På den lägre marken söderut var det säkert sjö när den
första stugan byggdes.
Gården ägdes från slutet av 1800-talet av Anders Petter Andersson. Efter hans död övertog döttrarna Ester och Lydia Andersson
gården. Lydia var den som mest tog hand om fädernegården.
Ester blev missionär ett antal år bl a på Java.
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen fick gården Jonsund år 1974
såsom gåva. Där har byggts en ”Kåta” med eldstad i mitten och
mot sidorna sk ”lave” som kan användas som sitt- och liggplats.
Ester och Lydia
Under somrarna bedrivs ungdomsverksamhet där i kristen regi. I
trädgården på Jonsund hålls varje sommar en friluftsgudstjänst i
regi av Jumkils kyrka som alltid är välbesökt.
Pålsbo, födelseplats för ett helgon
Pålsbo gård är födelseplats för ett helgon, den helige
Hemming, biskop av Åbo. Han var vän med den heliga
Birgitta och föddes för ca 700 år sedan, närmare
bestämt år 1291.
Birgittas uppenbarelser.
Första gången Hemmings namn påträffas i ett samtida
dokument är 12 juni 1329. Då var han kanik i Åbo domkyrka. På den tiden räknades Finland som en del av
Sverige.
Åbo Domkapitel fick efter hans död 1367 böna och be
länge i Rom innan påven Alexander den VI beviljade hans
kanonisation. Han skrinlades inte förrän 1514 av påven
Leo X. Hans skrin kan beskådas i Åbo domkyrka.
Nio år senare beträder han biskopsposten i Åbo. Där blir
han ”den finländska kyrkans mest markanta biskopsgestalt
under 1300-talet”. Bland hans främsta egenskaper kan
nämnas hans oräddhet, klokhet, omtanke och fromhet. Han
lyckades också utverka bl.a. den svenska kungens beskydd
till Åbo domkyrkas egendomar samt frihet från skatt på
fisket, mm.
I hans efterlämnade brev, som finns i Åbo domkyrkas sk
Svartbok, kan man läsa om en finsk gård i Kairis. Den
bytte han till sig mot sin fädernejord ”Powels bothum”,
Påvelsboda, i Bälinge socken.
Källa: UNT:s julnummer 1943, Catharina Larsson
Han for till påven i Rom för att berätta om den heliga
68
Pålsbo vintern 1996
Intervju med Märta Johansson piga på Pålsbo år 1923-1925.
Hon började sin anställning som piga vid Pålsbo som 14 åring och slutade när hon var 16 år. På gården fanns
förutom ägaren och hans familj, ytterligare en piga och en dräng. Vid skörden anställdes ytterligare 5 till 6 st
”hjälp-folk”.
Både Per-Erik husbonden och Edla hans hustru var mycket snälla. Märta fick arbeta med allt från att tröska och binda säd
på loggolvet till att köra dynga. En gång tappade hon balansen så att både hon och kärran föll ner i dynghögen. Ytterligare
en gång ramlade hon ner för trappan med en kärna med grädde. Det var mycket hårt arbete för en 14-åring.
När det var storbyk kom traktens ungdomar för att ”byka på” i bykhuset, sen åkte de till Sätrarna för att klappa tvätten.
Första året tjänade hon 300 kronor och andra 350 kronor.
När hon kom dit var hon liten, skranglig och mager. Första vintern ökade hon 14 kg i vikt, så hennes mamma fick klippa
av klänningarna och göra om dem till kjolar. De enda spökerier som hon hörde talas om var Gårdsrået som meddelade när
någon skulle komma genom lidret.
Catharina Larsson
Pålsbo sommartid
69
Stenforsbacka
och lade med
stor kraft
omkull kon, så
att grannen
kunde binda ett
rep om halsen
på kreaturet.
Valle fick efter
denna händelse
uppsöka
"kotknackare"
för att rätta till
ryggen medan
kon gick till
nödslakt.
Stenforsbacka var omtalat redan 1685 med benämningen
badstuga och beboddes av soldaten Näbb. Gamla Stenforsbacka var belägen vid Hagalund. Omkring 1910 byggdes
1980 köpte
dottern till
Maria Eriksson med hönsen på
Maria och
Stenforsbacka
Valfrid Eriksson, Majlis
tillsammans med maken Göte Nilsson, gården Stenforsbacka. De brukade gården fram till 1989. Majlis och Götes
barn heter Linda, Anna och Kristina.
den nuvarande byggningen framme vid landsvägen till
Östfora. Brukare av Stenforsbacka var August Eriksson
med familj. 1916 flyttade familjen Eriksson till Skulla. Nya
brukare blev familjen Seger.
Nuvarande ägare till Stenforsbacka är Stig Pettersson med
familj.
1919 var August Hållström ägare av Stenforsbacka, vilket
år 1934 sålde till J.E. och Ida Matilda Pettersson, K.J
Segerqvist och Matilda Segerqvist.
Solgläntan
1946 köpte Maria och Valfrid Ericsson Stenforsbacka. Paret
drev jordbruket fram till 1976. De fick barnen Ingrid och
Majlis.
Familjen Einar Pettersson byggde Solgläntan i början på
1930-talet. Där öppnades en lanthandel som familjen drev.
1937 köpte familjen Georg Wallman Solgläntan. Hustrun
Anna drev så affären vidare medan maken Georg fortsatte
sitt arbete vid Östfora. Affärsverksamheten fortsatte fram
till början på 60-talet då handeln upphörde. Anna och
Georg hade 5 barn Maria, Karl, Sven, Märta och Bertil.
Valle var mycket intresserad av jakt och fiske. Han fiskade
bl a i sjön Bången där det fanns gott om gädda, abborre och
rudor. Valle var en stor och stark person. Vid ett tillfälle
kom grannens ilskna ko lös. Valle lyckades få tag på kon
1984 köptes Solgläntan av familjen Berit och Hans Sandström. De byggde den nuvarande villan, samtidigt revs den
gamla affären.
Mats Nilsson och Walfrid Eriksson efter
storfiske i Lumparbosjön.
Nuvarande ägare Birgitta och Jan Brolin köpte Solgläntan
1988. Barn Helena och Andreas.
70
Källsveden
Blomsberg
Källsveden är en fastighet som härstammar från 1600-talet.
Kända ägare är Leonard Karlsson som 1921 köpte in
fastigheten Svartkärret, vilken tillhörde Björnarbo.
Blomsberg var förut en äng som kallades Nordbloms
mosse. Där fanns en lada som flyttades till nuvarande
Blomsberg och blev boningshus, en tillbyggnad som
kallades Andersstugan flyttades dit från Rumlavallen Dit
flyttade Anna Kristina och hennes man, Jan Eriksson. De
fick sex barn.
Källsveden
och
Svartkärret
överlät
Leonard
Karlsson till
sin son Elon
Karlsson
1922.
1932 köpte Erik och Karin Wiberg Källsveden 1:1,
Svartkärret 1:4 samt lilla Långmossen. Erik avled 1993.
Sönerna Sune och Bengt Wiberg äger nu gården.
Staffansbo
Vid sekelskiftet bodde en familj Nyström i Staffansbo.
Hemvändande forbönder lämnade här av posten som de
hade med sig från Dalkarsbo. I Staffansbo fanns också en
mindre handelsbod, där ortsborna kunde köpa de viktigaste
varorna.
Dottern Emma och hennes man Johan Karlsson flyttade till
Blomsberg 1918. De fick sju barn.
Gården har varit en gammal släktgård. År 1946 övertog
Sven och och Rut Karlsson gården efter Svens föräldrar
som var Johan och Emma Karlsson.
På Blomsberg
bedrevs mjölkproduktion, men även
skogsarbete var förr
i tiden betydelsefullt för försörjningen. Det var ju
viktigt med extra
inkomster på de
småjordbruken och
då var det skogskörning med häst, men
även timmer och
Jan och Anna-Kristina Ersson
vedhuggning som
låg närmast till. Gården Blomsberg ägs sedan år 1980 av
Björn och Majlis Fransén.
Efter Nyströms kom så familjen Lindblom, som bodde där
till 1915.
Anders Petter Andersson med familj bodde i Staffansbo
åren 1915 - 1925. 1925 - 1934 bodde familjen Eriksson i
Staffansbo.
1934 köptes Staffansbo av Svea och Henning Johansson.
Barn: Ingegärd och Rolf. Efter ett par år byggde de den
nuvarande stugan. Gammelstugan finns ännu kvar. I den
bodde under 50- och 60-talet en rallare vi namn Gottfrid
Pettersson (Blekinge Pelle kallad). Under sommaren åkte
han omkring i trakten och dikade och under vintern höll han
sig i stillhet i gammelstugan. "Han låg i ide över vintern",
som han själv uttryckte det.
av Majlis Nilssson
1986 köptes Staffansbo av familjen Kallivi Vikman. En av
de tidigare ägarna var Gert-Ove Sköldinger, som byggde
om husen ordentligt och renoverade det mesta på egen
hand. Därefter har det varit flera ägare till Staffansbo. Rolf
Johansson äger fortfarande skogsmarken som hörde till
Staffansbo.
Henning, Svea o Rolf Johansson samt
Ragnar Bergström vid Järlåsabussen
71