Transcript Öppna dokument - Medelhavsseglarna

ODYSSÉ
SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 2/2014
Atlanticas båtförsäkring i Europa!
Förutom det som ingår i vår båtförsäkring får du genom Europatillägget:
• En försäkring som täcker hela EU/EES området och Tunisien
• Valfri hemmahamn inom EU/EES
• Svensk kundtjänst och skadereglering
• Transport av båt ingår både på land och via båt
Detta är en bra försäkring för dig som vill ta båten utanför Sverige
och dessutom till en rimlig premie
Din båt – vårt gemensamma intresse!
Läs mer på vår hemsida www.atlantica.se • Kundtjänst 0200-27 27 27, utanför Sverige ringer du +46 8 56 206 780
LEDARE
Maj 2014
Nät med hög
spänning
P
dareutveckla sidan? Hör i så fall
av dig – våra webbansvariga tar
gärna del av medlemstips och
frågor.
Spännande är också att följa den aktivitet som råder på
vår webbsida. Mängder av frågor och tips läggs upp varje dag,
diskuteras och värderas. Precis så som ett diskussionsforum
skall fungera. Men kanske har
du tips på hur vi ska kunna vi-
Många nya medlemmar har under våren gått med i samband
med mässorna i Göteborg,
Stockholm och nu senast utställningsaktiviteten i Köpenhamn.
Ni är alla varmt välkomna till
SXK-Med!
En uppmaning till alla er nya
medlemmar är därför att snarast skaffa ett användarkonto
på www.medelhav.se. Detta gör
du genom att på inloggningssidan klicka på registrera dig och
sedan fylla i era uppgifter under
befintlig medlem.
Bekräfta genom att klicka på
registrera längst ned på sidan.
Du får sedan ett lösenord skickat till din e-postadress. (Lösenordet kan sedan ändras till något
du själv väljer).
Sedan är det egentligen bara
att logga in och börja navigera runt på vår webb. Här finns
mycket spännande att upptäcka!
Som inloggad fyller du också i kontaktuppgifter, uppgifter
om båt etcetera under min profil. För att senare ändra e-post-
etter och Karl-Oskar är
två unga killar som vågat ta beslutet att ge sig
ut på det stora ungdomsäventyret tillsammans med två nära
vänner. Vår redaktör Björn och
jag träffade dem nyligen och de
delgav oss då entusiastiskt sina
planer. Mer om deras föreberedelser finner du i detta nummer
av Odyssé.
Men egentligen började kontakten långt tidigare. Petter ingick redan från början i den
ungdomsgrupp som vi skapade
kring vår webb. Därefter kom
snabbt även Karl-Oskar med i
gruppen.
Snart kan vi se fram emot
deras rapporter i Odyssé och på
webben!
Det skall verkligen bli spännande att följa ärevördiga s/y
Maja med besättning på hennes
färder mot Medelhavet!
adress, telefonnummer eller båt
– gå in under redigera min profil! Det är också här som du kan
ändra ditt personliga lösenord
för inloggningen.
Viktigt att minnas är att uppgifterna på föreningens webb
helt och hållet består av det som
medlemmarna själva lägger in.
Ändringar av dessa kontaktuppgifter kan alltså enbart göras av
medlemmen själv.
Du uppptäcker snart fördelarna med webbens medlemsregister. Du kan lätt söka kontakt
med andra medlemmar och lätt
känna igen medlemmars båtar i
Medelhavet. Vi i styrelsen har
tack vare detta också möjlighet
att sända ut e-brev inför medlemsaktiviteter, informera om
nyheter etc.
Och nu väntar äntligen en ny,
spännande säsong på havet! ⚓
Utsikt från Vulcanos kratertopp.
Foto: Björn Josefsson
INNEHÅLL NR 2/2014
4 Att köpa båt i Grekland
6 Windra på hemväg
12 De vita åsnornas ö
14Vulkansommar
17 Maja till Medelhavet
18 Vi lämnar Terceira
20 Farliga Skylla
22Biscaya
Fasta rubriker
25Båtjuridik
26Klubbnytt
27Signalstället
28Skeppsbiblioteket
30Sjöboden
Nina Brodd
Ordförande, [email protected]
ODYSSÉ utges av Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare
ANSVARIG UTGIVARE
Hugo Tiberg, tel: 08-754 15 04
REDAKTÖR
Björn Hansson, [email protected],
tel: 0515-404 31, 0730-83 11 04
REPRO, TRYCK OCH BOKBINDERI
IKEKO AB, Göteborg
Certifierade enligt ISO 14001, ISO 9001,
Nordisk miljömärkning (Svanen), FSC samt certifierad grafisk produktion.
ÖMÄRK
ILJ
T
M
LAYOUT
Jonas Arvidsson, [email protected],
tel: 0300-298 38
ÖVRIGA I REDAKTIONEN
Arne Nilsson, Eva-Britt Östlund,
Nina Brodd, Ingegerd Alvbring och
Elisabeth Gröndahl
ANNONSER
Jan Burström, tel: 0910-77 84 73
Annonsmaterial skickas till: [email protected].
Medlemmars privata
annonser införs gratis en gång.
REDAKTIONELLT MATERIAL
Tidningen Odyssé är en medlemstidning.
Åsikter i signerade artiklar är författarens och
delas inte nödvändigtvis av redaktion eller
styrelse. Upphovsrätten till insänt material är
författarens. Insändandet innebär i sig ett tillstånd för redaktionen att publicera i såväl den
tryckta som den digitala versionen av Odyssé
samt på föreningens webbplats. Vi vill helst ha
material som inte tidigare publicerats.
Texter skickas till [email protected]
Texter skickas i formatet Microsoft Word med
e-post. Signatur accepteras men insänt material
skall vara försett med för- och efternamn, telefon
och adress. Bildtext skall skrivas för varje bild
med referens till respektive bildfil och med angivande av fotografens för- och efternamn. Glöm
inte att också bifoga textförslag till personruta
och bild till denna.
Bilder skickas till [email protected]
Helst ser vi att bilderna är digitala. De bör ha
formatet jpg och vara så lite komprimerade
som möjligt, med tillräckligt många pixlar för att
medge tryck med upplösningen 300 dpi. Detta
innebär ungefär:
Helsida = 3700 x 2460 pixlar
Halvsida = 2592 x 1944 pixlar
Kvartssida = 1600 x 1200 pixlar
Vi klarar även analoga bilder, men hör i så fall av
dig till redaktionen för anvisningar.
www.medelhav.se
UTGIVNINGSPLAN FÖR ODYSSÉ
v10, v18, v 40, v49
Material skall vara redaktionen tillhanda senast
sex veckor före utgivning.
PRENUMERATION
Icke medlemmar inom Sverige 248 kr/år,
utomlands 300 kr/år.
[email protected]
KANSLI FÖR MEDLEMSÄRENDEN
SXK-Med, Box 1189, 131 27 Nacka
Maria Fasth, 08-4482882, [email protected]
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
1
F Ö R S T K L A SS I G
FÖRSÄKRING
FÖR MEDELHAVET
I SAMARBETE MED
SVENSK A KRYSSARKLUBBENS
MEDELHAVSSEGLARE
I ÖVER 20 ÅR
V I V E T VA D S O M K R ÄV S
2
Mariehamn +358 (0)18 29 000 [email protected] Stockholm +46 (0)8 630 02 45 [email protected]
Göteborg
+46 (0)31 49 20 60 [email protected] HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 [email protected] www.alandia.com
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
HJÄLP TILL ATT BREDDA
MEDELHAVSSEGLARNA
I dag ser vi att allt fler gör
avbrott mitt i livet och ger sig ut
på långsegling i allt yngre åldrar.
Vi ser att ungdomar som seglar
har sociala medier som ett naturligt inslag som man gärna vill fortsätta med även om man seglar.
V
i vill bejaka den utvecklingen och
göra vad vi kan för att vidareutveckla Medelhavsseglarna och hemsidan för att stödja denna grupp. För att kunna det behöver vi skapa utrymme för dem
som kan tänka sig att bidra till denna utveckling, ett forum där man specificerar vilken utveckling man vill se för att hemsidan
och klubben ska bli en hjälp och inspirationskälla för dem som seglar, planerar eller
fantiserar om detta.
Första steget är genomfört. Det var ett
seminarium där ett antal ungdomar möttes
för att ta fram ett förslag till en sådan satsning. Seminariet inleddes med en analys av
Medelhavsseglarna i dag för att senare definiera målgrupp och den utveckling som
man skulle vilja se.
Hur ser man på Medelhavsseglarna idag?
Det är ”mammas och pappas klubb”. Medelhavsseglarna består av äldre människor.
”Jag känner mig tio år yngre” var en gemensam kommentar. ”Medelhavsseglarna är goa medlemmar som är erfarna med
mycket kunskap”. ”Diskussionerna förs på
hög seglarnivå”
Medelhavsseglarna är på det hela taget
en proffsig klubb. Många söker information
för kommande projekt.
Hur borde det se ut?
Fler yngre så man får en bättre åldersblandning, en höna/ägg problematik. Ett sätt att
komma vidare är att snabbt forma en bas genom att starta en ungdomssektion.
Det ska skapas möten mellan många
människor. Det ska vara många träffar. Det
räcker ofta med ”bara möten” för att bygga
gemenskap. Det behöver inte bara vara segling; det kan vara diskussioner om i princip vad som helst, fakta såväl som spontana
ämnen. Alltså ska det finnas stöd även för
spontana träffar. ”Kulfaktorn” måste vara
hög precis som ”Spontanfaktorn”.
Det behöver heller inte vara så planerat:
”Börja bara”!
Vid sidan av det sociala ska klubben också vara en fakta/kunskapsbas och ett forum
för att ställa frågor. Man vill gärna höra om
resor som andra gjort.
Facebooksida ska finnas och Medelhavsseglarnas hemsida ska ta vid efter facebookssidan för fördjupningar.
Allt ska vara enkelt. Det ska finnas förmåner eftersom unga, med sin begränsade
ekonomi, inte vill betala utan att man vet
vad man får.
Ungdomar behöver aktivt lockas in. Ett
instegsprogram borde finnas. Rabatter, autogiro osv.
Hur ser målgruppen ut?
Egenskaperna prioriterades sinsemellan och
presenteras nedan i prioritetsordning:
• Äventyrslystna och nyfikna
• Har starka intressen generellt. Stort båt/
seglarintresse. Gillar havet. Vill utveckla
sitt båtintresse
• Drivna. Stark vilja. Målmedvetna
• Öppna, sociala, utåtriktade, vill dela med
sig
• Kontaktsökande i allmänhet: SXK-M är
en väg att skapa en ny umgängeskrets
• Ge och få information (drömmare)
• Gillar SXK
• Har föräldrar som är medlemmar
• Mogna relativt sett
• Jobbar. Eller har i alla fall något ekonomiskt utrymme
• Resande människor
• Medlemmar i andra föreningar
Vad bör Medelhavsseglarna göra för att
skapa intresse bland dessa ungdomar?
A. Driva kampanjer
• Erbjudanden, rabatter
• Samarbete med t ex charter
• Kampanjer för det som redan finns
B.Utveckla informationsbanken, skapa
guider
• Resa (hur man tar sig ner)
•Budgetera (vad det kostar, hamnavgifter mm)
• Sevärdheter, tips, roliga aktiviteter
• Att tänka på innan och under resan
C. Marknadsföra sig
•Marknadsföringsplan
• Utställningar och evenemang så man
får höra namnet på föreningen
D. Unga ska leda unga
• Bilda en ungdomsgruppgrupp och ta
fram ett program för denna
• Ordna träffar, evenemang och fester
• Kolla hur andra gör
E. IT utveckling
• Tydligare se andras resor, gjorda och
planerade
F. Facebook, Instagram
•
En sida för vuxna och en för ungdomar
• Aktiviteter, tävlingar, konversationer
• Dela bilder
•
Länkar till Medelhavsseglarnas hemsida
• Ungdomsdel i Odyssé och Ungdomsdel på hemsidan
•”Trial”-medlemskap för icke medlemmar. Bättre information om medlemskap
•App.
Här finns en hel del förslag varav det kanske
viktigaste är att ”bara börja”. Ett krav har vi
dock och det är att denna utveckling ska drivas av personer som representerar målgruppen. Alltså inte vi äldre, inte mammas och
pappas generation och inte äldre goa gubbar
eller gummor.
Alltså står det och faller med att om det
finns några som är villiga att ta upp tråden.
Ni som gör det kommer att få allt stöd ni kan
tänkas behöva av de äldre goa gubbarna och
gummorna.
Ni som vet redan nu att ni vill bidra tar
kontakt med:
Anders: 070 666 09 44, [email protected]
eller
Nina: 0703 74 16 68, [email protected]
Ni som har något ni vill säga kan göra det
under tråden ”Ungdomssatsning” på hemsidan.
Välkomna med bidrag! ⚓
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
3
Nu är Windra på hemväg
TEXT OCH BILD: KARIN OCH HANS WESTERSTRÖM
Om att köpa båt i Grekland
Windras vinterhamn. Trygga och välordnade hamnen i Beaulieu sur Mer, även kallat Petit Afrique för det fina klimatet.
Alldeles nyss fick vi reda på av ett norskt par
att Sveriges damer tagit OS-guld i stafett. Vi
är i Beaulieu sur Mer där vi övervintrar på vår
färd hem till Sverige.
H
är hänger i dag molnen grå, som
tunga draperier från de majestätiska bergen ovanför hamnen. Men
våren är här, mimosaträden runt hamnen
blommar och i hamnens rabatter blommar
iris och penséer. Till och med rosorna har
slagit ut.
Vi kom ner hit till Beaulieu igen för tio
dagar sedan efter att varit i Sverige (hemma
är just nu båten) över jul och nyår.
Karin sitter och syr nya kuddar och överdrag med ett lyckligt leende på läpparna, efter att ha fått levererat en ny minisymaskin
4
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
direkt till hamnen. Nu blir de fina stuvtygerna som hon hittat hos tapetsören dekorativa inslag i Windra. Solen, värmen, det
turkosblå havet lockar fram människan till
stranden och hamnserveringarna är redan
välbesökta. Så är det vid Medelhavets strand
i mitten av februari.
Äventyrets början
När Karin den 1 oktober 2012 gick i pension firade vi med en god middag på kvällen.
Då säger plötsligt Karin, när vi sitter och talar om vårt nya, fria liv.
– Hans! Nu eller aldrig. Skall vi till
Medelhavet så får det bli nu medan vi ännu
är unga och aktiva pensionärer och någorlunda pigga i kropp och själ.
Så började vår resa. Vi hade precis sålt
vår härliga och välseglande Faurby 393
och nu började jakten på en passande ersättare. Ganska snart kom vi fram till att
HR 36 skulle bli vårt val. Vi jagade båtar
på nätet. Tittade på begagnade HR 36:or
i Köpenhamn, på Gotland, Torekov och
Göteborg. Alltid var det något som inte
stämde.
Vi hade satt upp några absoluta kriterier. Bra maskin med få gångtimmar, vingköl
och bogpropeller. Allt för en trygg och säker gång på Europas inre vattenvägar. Det
var den vägen vi tänkte oss till Medelhavet.
Fanns redan där
Plötsligt en dag i december så fann vi en nyare, välutrustad Forgus 37 med nyinstallerad
maskin, en Yanmar på 55 hk, vingköl med
ett djupgående på 1,58 m och dessutom nyinstallerad bogpropeller på åtta hästar.
Men den låg redan i Medelhavet, i Aten.
Det blev starten på en intensiv mailkommunikation med den grekiske ägaren och hans
vän Peter Wintzer, svensk medelhavsseglare
med en Forgus 36:a.
I början av januari 2013 åkte Hans till
Aten och träffade säljaren, en mycket sympatisk grek, Manos. Affären gjordes upp.
Han hade fått sin pension halverad och
tvingades sälja sin Forgus 37, Daphne.
Så påbörjades vår omvända resa, från
Grekland och hem till Göteborg.
Hans tog radarintyg, Karin kanalintyg
och på vägen också förarbevis på rekommendation av Thomas. Tack Thomas van
der Heiden och Peter Björnhage, SXK-V!
Att köpa båt i Grekland
Det kan inte vara några större konstigheter
att köpa båt i Grekland eller? Grekland är ju
de facto ett EU-land och säljaren har papper
som visar att den ursprunglige ägaren – en
engelsman – erlagt VAT, moms alltså.
Hans träffade erfarne medelhavsseglaren Lennart Lundin som välvilligt gav oss
kopior på köpekontrakt och goda tips på
vägen. Efter förhandlingar och “egenbesiktning” enades vi om köpeskilling. Handpeng på tio procent transfererades till säljarens bank, Emporiki.
Vid övertagandet i februari resterande
likvid med reservation på tio procent efter
provsegling och test av alla funktioner.
Lennart Lundin påtalade vikten av att
“försvenska” båten. Det första vi gjorde var
att sätta på nya namndekaler, hemmahamn
och nationalitet. Windra, Gothenburg,
Sweden. Hon fick svensk flagg och grekisk
gästflagg.
Windra var sliptagen på ett litet varv
innanför ön Salamis strax utanför Aten.
Köpet skedde i full harmoni och den sympatiske säljaren, Manos, upplät såväl bostad samt bistod med alla transporter under
vårutrustningen och överlåtelseprocessen.
Hans hustru, Jennie, åkte runt med Karin i
Aten och handlade allt som behövdes för att
få Windra ship-shape. Otroligt vänliga och
hjälpsamma människor. Så långt inga som
helst problem.
Byråkratbrooker
Alla grekiska båtar är registrerade i ett allmänt register. Vid försäljning till icke grekisk
medborgare skall båten, helt logiskt, avföras
från detta. Man tar då hjälp av ett assisterande servicebolag och lämnar över ett bevittnat köpekontrakt, pass samt ifylld blan-
Hamnen i Maria de Leuca sedd från Mussolinis trappa.
Våra vänner på Erikoussa löser Greklands kris över en ouzu.
kett med begäran om avregistrering. Denne
“byråkratbrooker” skall ersättas med €120.
Efter detta, som krävde tre besök, skall
våra namnteckningar på ansökan bevittnas
på ett advokatkontor. Överallt viktiga stämplar. Sedan detta är klart skall en utförselskatt
betalas av köparen för i Grekland tidigare registrerad farkost, 2,1 % av köpeskillingen.
Kollade riktigheten av detta med Hugo
Tiberg, som kort kommenterade:
– Grekerna behöver varenda euro.
Det är förvisso sant. Skatten skall betalas
kontant på ett skattekontor där vi köar tillsammans med hundratals andra (greker) som
köar för att betala av på sina skatteskulder.
Efterhand lotsas vi över till en annan
kö och kan verkställa vår betalning. Nya
stämplar – BÅTEN ÄR VÅR!!!!
Lugn och tålamod!
Nästa moment är att skaffa transitlog, cruising permit, så att vi kan befara grekiskt farvatten. Efter tre besök på olika coast guardkontor har vi vår logg och kan börja vårt
äventyr på riktigt.
Till alla som tänker köpa båt i Grekland:
Ha tålamod och bli vän med säljaren som
sannolikt kan alla byråkratiska rutiner!
Vi sjösatte Windra den 20 april 2013 och
har sedan rest runt i vårt gungande hem i Saroniska havet, Joniska havet, runt södra Italien och förbi Korsika och ligger nu alltså i
Beaulieu-sur-Mer, alldeles öster om Nice.
Till det seglingsäventyret återkommer vi
på följande sidor. ⚓
Kaptensbåt med solcell.
Windra vilar i Tibern hos Fulvio på Tre effe elle.
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
5
Aegina, vår bas under seglingarna i Saroniska havet.
Sandnäset på norra sidan om Kithnos i maj månad.
Så började vi
TEXT OCH BILD: KARIN OCH HANS WESTERSTRÖM
N
u börjar vårt äventyr på riktigt. Vi
har 18 spännande månader framför oss, mesta tiden ombord.
Men frågan är: Hur skall det gå med
ny båt, nya farvatten, aktertilläggning...?
Windra sjösätts den 20 april, baxas ut i havsviken på en hembyggd kärra som styrs ut på
en plåtramp. Bryggan är byggd på en sjunken båt. Allt går väl och Windra flyter fritt.
Manos, förre ägaren, är med. Vi ankrar
utanför bryggan, skär i segel och gör en ordentlig funktionsgenomgång.
Windra har en omfattande utrustning;
allt skall gås igenom. Det mesta verkar fungera och vi går för maskin och stor mot Aten
via sundet öster om Salamis. Här ligger basen för alla enheter i den grekiska flottan.
Det blåser hårt rakt emot (som det skall
visa sig göra ofta) men vi är glada och förväntansfulla. Vi passerar Pireus och lägger till
i den exklusiva marinan Alimnos. Här ligger vi i tre dagar, rustar, bunkrar vatten och
diesel och känner in vår Windra. Det känns
stort, spännande.
För att riktigt känna att vi är fria har vi
hyrt ut vårt hus hemma i Billdal.
Svärdfiskhälsning
Windra, står för Westerströms Indra, men
också för betydelsen av vind och sol (Ra).
Vi är självförsörjande på el genom vindgenerator typ Rutland och dubbla solfångare.
Aegina blir bas för våra seglingar i Saroniska havet. Under vår första färd från Aten
får vi sällskap av en stor svärdfisk som upprepade gånger hoppar högt runt båten och
önskar oss välkomna. Tilläggningen i Ae6
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
gina hamn med akter mot kaj och ankaret
långt ut i hamnbassängen lyckas vid första
försöket.
Det är livlig trafik i hamnen. Stora färjor lägger sig på utsidan, även de med aktertilläggning. Fäller ett eller två ankare som
mothåll. Rykande bärplansbåtar, hydrofoils, kommer en gång i timman och drar upp
svall. Många lustbåtar.
Aegina är Atenbornas närmsta ö och är
därför populärt besöksmål. Tyvärr märks
den grekiska krisen överallt. Många tomma
lokaler. Få besökare i de butiker som ännu är
öppna. Sopor och skräp ligger i högar. Ingen
hamnpolis. Ingen som tar upp hamnavgifter.
Ön är centrum för pistagenötsodling.
Vi hyr bil en dag och åker på utflykt. Högst
upp med utsikt mot Akropolis i Aten, ligger
en enorm tempelruin liknande Partenon
med kolonnerna intakta. Vattenförsörjningssystem, vägar, ett antikens fungerande samhälle möter man överallt runt Medelhavet i Grekland, Turkiet och Italien.
Historiska platser. Vackra, imponerande
ruiner.
Fågelvård
Aegina har också en helt unik fågelstation,
ett rescue-center, som drivs ideellt. Där tar
man hand om skadade och utrotningshotade fåglar och återanpassar dem till ett liv
i frihet. Här finns pelikaner, örnar, gamar
och storkar, för att nämna några arter. Storkarna trivs så bra att de etablerat sig i frihet
och häckar runt anläggningen.
De första personer vi möter på Aegina är
hjälpsamma medelhavsseglarna Tom Kols-
rud och Monika Karlsson som ligger här
med sin Klagshamnskryssare Monsun.
Saronikos Kolpos är fantastisk, men redan i maj blir växtligheten sönderbränd. Solen, vinden och bristen på regn gör att naturen
ändrar karaktär. Men, havet, det turkosblå,
det varma med siktdjup på 15 meter är desto
härligare. Det som vi nordbor längtar till.
Bristen på färskvatten är påtaglig. En
tankbåt med vatten från Aten går i daglig
skytteltrafik till Aegina.
Vi seglar till Poros, Hydra och Spetses. Vi
ankrar längst in i Skintosviken på Nisos Dokus nordväst om Hydra och lyckas undvika
den gamla kättingen på bottnen som många
fastnat i. Två ilskna åsnor blir obehagligt närgångna när vi kommer in på deras revir.
Järngenua och revad fock
Vi har nu goda vänner ombord, Lena och
Lars från Ljungskile som själva seglat till
Medelhavet med sin Monsun 31. Vi är på
väg mot ön Kithnos 50 sjömil österut. Vinden är först lätt, men rakt emot. Den ökar
snabbt till 15 meter per sekund. Vi är glada för den kraftfulla maskinen, som gör
att vi kan trycka oss genom den krabba,
brytande sjön. Stöttar med revad fock. Efter tio timmar lägger vi till i huvudorten
Merikha.
Vi har under dagen haft antydningar till
stopp i toan, men sopat funderingarna under mattan. Vi inser till slut att holdingtanken är full. Tät. Igensatt. Vi får förlita oss
på hamnens tavernor.
Nästa dag rundar vi nordspetsen på
Kithnos och går till fantastiska miniham-
Windra i vagga för restaurering av holdingtank. Asprakis Boatyard, Aegina.
På väg till Vathi på Peloponnesos ostsida.
segla hemåt
nen Loutra. Vi får plats på insidan piren.
Loutra, som betyder källa, är känt för sitt
varma lätt svaveldoftande källvatten som
bubblar fram ur jordens inre vid stranden.
Vi badar och njuter.
Mitt på dagen kommer en Dufour 36
som lämnat hamnen tidigare tillbaka, avmastad med riggen släpande i vattnet. Vi
hjälps åt att bärga och surra inför motorgång tillbaka till Aten. Det tjeckiska paret
som hyrt båten var lugna i eländet. Däcksbeslaget i fören hade brustit.
Natt i stroppar
Vad händer då med vår holdingtank? Den
snälle hamnkaptenen pumpar ur 20 liter,
black water, och kör iväg dunkarna på sin
motorcykel. Även här skapar vi en relation
till tavernaägarinnorna och kan använda deras toa. Problemet måste lösas.
Väl tillbaka på Aegina några dagar senare har vi fått kontakt med Asprakis varv
fem distansminuter norr om hamnen. Tidigt den 16 maj går vi dit och går in i upptagningsfickan med aktern före. Windra
lyfts på land. Det är varmt, 30 grader.
Tanken måste lyftas ur båten. 2 man, pappa, pensionär och hans son går igång och
lyckas demontera tanken och mot alla odds
baxa ut den nästan fulla 70-literstanken.
Väl ur båten försvinner de och tanken på
en minilastbil.
Vi sover ombord hängande i en travellift
med skällande vildhundar runt båten. Vid
middagstid återkommer hantverkarna. De
har med en väl rengjord och blästrad tank.
De byter slangar och bordgenomföring. På
eftermiddagen sjösätts Windra med fungerande toalett.
Stort tack till Asprakis med personal.
Mycket serviceinriktade och professionella. Priset då?
900 euro. Utlägget ersattes av förre ägaren, Manos, utan diskussion.
Slutsats: Kolla alltid status på holdingtank
vid köp eller hyra av båt! Det salta vattnet, urin
och fekalier skapar på ganska kort tid ett toacement som sätter igen slangar och tank.
Kanalunderverk
20 maj går vi mot Korintkanalen. Vi har tur
och får gå in direkt efter en mindre bogserbåt och uppmanas på VHF att hålla samma fart. Det är tre knops motström i kanalen som är fyra nautiska mil lång. Även här
märks ett eftersatt underhåll. Kanalbanken
är svårt eroderad av svall; på flera ställen hotar stenblock att falla ner.
Kanalen med 80 meter höga sidor och
åtta meters djup måste ändå betraktas som
ett under. Den färdigställdes 1893, men påbörjades redan år 67 e Kr av kejsar Nero.
Korintkanalen förkortar resan till Joniska
havet påtagligt för det mindre lasttonnaget och fritidsbåtar som slipper gå runt Peloponnesos. Det är en hisnande upplevelse
att färdas mellan väggarna i denna för hand
utgrävda kanal. Väl värt de 161 euro det kostade oss.
Korintbukten är en djup fjord som
sträcker sig hundra sjömil i öst-västlig riktning. I öster Korintkanalen och i väster den
vackra bron med fyra spann från Patras på
Peloponnesos till fastlandet.
Kleptomanorakel?
Fjorden är känd för ofta starka vindar som
följer fjordens riktning, östligt eller västligt.
Vi fick lätt motvind först till Korint och sedan till Ithea på nordsidan. Ithea har en stor
gråtrist EU-finansierad hamn. Vi gick hit
för att åka upp till Delfi med tidiga morgonbussen. Delfi är magiskt spännande. Delfi ligger på en brant tusen meter över havet
med olivlundar som sträcker sig hela vägen
ner till havet.
Fantastisk upplevelse i vad som för tre tusen år sedan betraktades som jordens kulturella, religiösa och politiska centrum. Oraklet stal dock vår digitalkamera, vad det nu
skall med den till.
Kommer man sjövägen, skall man åka
upp tidigt på morgonen, ganska snart väller busslaster in med turister från jordens
alla hörn. Man behöver tid och rymd för att
kunna ta till sig Delfi fullt ut.
Kuling kom av sig
Vi gick redan samma dag över sundet till
Galaxidi, charmig och fin skyddad hamn.
Vädervarningar för hårda vindar gjorde att
vi valde att stanna där i tre dagar. Vad gör
väl det när det finns trevliga, vänliga människor, bra tavernor och härliga bad? Skiron.
uoa.gr och även Windfinder.com har fungerat som utmärkta vädersajter både i Grekland och Italien.
I Korintfjordens västra mynning fick vi
rapporter om vindstyrkor på 10 Beaufort
vid ön Oxia längre ut. Det inger respekt.
Några dagar senare efter besök i den skyddade hamnen på lilla ön Trizonia och sedan
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
7
Korintkanalen.
sumpmarkshamnen Messolonghi var det
åter kulingvarning, så vi revade storen redan innan vi la ut i arla morgontimma. Dagens mål var Vahti på Odysseus ö Ithaka. Vi
passerade Oxia i absolut bleke och den utlovade kulingen blev till en stilla krusning
med lekande delfiner i vårt bogvatten.
Fatalistiska greker
Det grekiska folket har genom århundraden utsatts för stora prövningar, nu senast
den djupa ekonomiska krisen. Jordbävningar och vulkanutbrott har skakat landet och
under andra världskriget blev Grekland hårt
drabbat vid tyskarnas invasion.
Trots alla prövningar så har grekerna en
fatalistisk inställning. En kvinna på Ithaka
berättade att vid den senaste stora jordbävningen 1953 raserades närmare 70 % av alla
byggnader. Hon berättade vidare att en inbyggd skyddsmekanism är att så fort marken börjar skaka springer alla ut. Det gjorde att trots den stora materiella förstörelsen
omkom endast ett fåtal människor.
Joniska havets skärgård är grönare och
bjuder på betydligt fler och bättre ankarplatser än den Saroniska. Joniska havet domineras av fem huvudöar: Zakynthos, Kefalonia, Ithaka, Lefkas och Korfu. Mellan
dessa finns en mikroskärgård som även
sträcker sig över till fastlandssidan.
Orgiastisk odyssé
Vår tid i Joniska havet blev en odyssé, nästan
en orgie i underbara ankarvikar, strandtavernor, bad i 25-gradigt vatten, socialt umgänge med såväl besökande barn, barnbarn
och vänner som nya mysiga seglare.
Vahti, Ithakas huvudstad, ligger väl
skyddad för alla vindar – även om det kan
dra ner “gusts” från nordväst genom sundet. Här ligger man bra förtöjd på västsidan
eller så kan man ankra i bra ankarbotten
i hela viken. Tavernor längs hela västsidan
med innehavare som kommer springande
och hjälper till vid tilläggning. Vänligheten
och hjälpsamheten upplever vi som en grekernas ledord.
8
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
Delfi amfiteater. Hans deklamerar ur Havamal.
Vi återkom flera gånger hit till Vathi.
Det lilla turistiska samhället Fiskardo på
norra Kefalonia är väl värt ett besök. Här
kan det vara svårt att få plats i själva hamnen, men runt hela viken förtöjer man med
linor i land. Vi låg väl skyddade direkt vid
tavernan, men fick dra ut oss när svall gjorde att vi fick bottenkänning.
Fantastiska bad fick vi uppankrade på
ostsidan av Scorpio. Kristallklart koboltblått vatten, som får sin färg genom reflektionen av solstrålarna mot sandbottnen.
Många säger att det klara vattnet tyder på
att havet saknar näringsämnen och plankton. Visst har fiskets fångster minskat, men
när vi simmar omkring som i ett akvarium
i viken på Scorpio känns det som en myt.
På tavernornas menyer finns Medelhavets
många fiskarter väl representerade.
Legendarisk showman
Söder om Scorpio ligger Meganisi. En ö formad som en hand med underbara, skyddade ankarvikar mellan dess fingrar. Vi återkom hit och speciellt till Spartakhori många
gånger, inte minst för hamnen och tavernan.
Innehavaren Babis är en showande legend.
På sydsidan finns djupa grottor, som
till och med använts som ubåtsbaser. Vi går
österut mot fastlandet och Nisos (ö) Kastos.
Här gör lyckas vi göra en spektakulär til�läggning i den överfulla hamnen längst in i
vinkeln mellan piren och land. Vingköl och
ringa djupgående har sina fördelar. På natten hård ostlig vind med inbäring; flera båtar tvingas gå.
Från Lefkas går vi nordvästöver, ut på
öppet hav för maskin i obefintlig vind mot
ön Paxos. Här ligger hamnen Gaios på ostsidan innanför en långsmal ö. Det skapar en
skyddad hamn med inlopp både från norr
och söder.
Här är mycket trevligt. Vi blir liggande i
Gaios i fem dagar. Våra minicyklar används
flitigt och vi gör utflykter till badvikarna på
sydsidan av Mongonisi.
Vi träffar andra seglare, bland andra Berit och Göran Karlsson i Bavaria 41:an Svea.
Osannolikt magiskt
Våra dagar går vidare norröver och in i “The
Blue Lagoon” ett absolut måste enligt alla vi
talat med. Lagunen är en vik på Paxos nordsida med det blåaste vatten man kan föreställa sig, som ur en turistbroschyr.
Vi ankrar och bara njuter. Vi går inte ens i
land utan stannar ombord och får en av dessa
nästan osannolikt magiska kvällar och vaggas till sömns av den långsamma dyningen.
Så kommer vi upp till Korfu. Första natten ligger vi i lilla fiskehamnen Petriti och
går sedan till Korfu stad. Vi ankrar och får
bra grepp precis söder om Naok Yacht Club
i bukten söder om Korfu fort. Genomgående bra marinor, Mandraki på nordsidan och
stora Gouvia Marina, dyr, steril och opersonlig.
Värmen är slående och ökar för var dag.
Nu är det svettiga nätter trots alla luckor vidöppna och förstärkt drag med vindstrutar.
Vår dotter med familj hälsar på över midsommar och vi får tillsammans några fina dagar.
Värmen är nästan besvärande för ovana nordbor. På dagarna 38 grader, nätterna ej under
30 – men ack så mycket bad. Vi tuffar över
till fastlandssidan, Mourtos, där vi ligger två
dagar innan vi går tillbaka till Korfu.
Avstamp mot Italien
VÅRA DAGAR i Joniska havet närmar sig
slutet. Vi går upp till den lilla ön Erikoussa norr om Korfu som blir avstamp mot Italien. I öster reser sig hotfullt de höga bergen
i Albanien.
Erikoussa har ingen riktig hamn utan
man ankrar i bukten på sydsidan. Vi söker
oss dock in och får en plats innanför pirarmen. En fiskare kommer ner och berättar att
här är turbovindar där vi ligger med förväntad vindriktning.
Erikoussa är en mycket speciell, liten ö.
Ett fungerande minisamhälle. Närmaste
fyra dagarna blir vi liggande inblåsta. Det
för det goda med sig att vi lär känna invånarna. Under platanen vid torgets taverna sitter vi med öborna och dricker ouzo, vi med
wifi-uppkopplad dator.
Bron mellan Patra och fastlandet.
Här är ledighetskommitten, skolläraren, hans pappa, AT-läkaren och vi. Här är
vi med och löser grekernas ekonomiska kris
och andra världsproblem. Så närmar sig avfärd och vi tar avsked av våra nya vänner för
hoppet över till Italien mellan lågtrycken.
Den 29 juni lämnar vi Grekland.
Från loggboken:”Klockan ringer 3.45.
Mörkt. Stjärnklart. Lägger ut 4.30. Västlig
kurs. Plottern är ovärderlig. Gryningsljus
6.30 över Albanien. Motorfock. 6,5 knop.
Bara 4 nm från Otranto närmar sig värsta
åskvädret. Blixtar av sällan skådat slag. Vi
beslutar vända. Går kontrakurs och söderut.
Full gas 8 knop och drag i focken. 2 timmar
med åskoväder i en hästsko runt oss. En öppning och vi drar på norrut. Åskvädret ligger
nu strax öster om oss. Otranto tar emot oss
med bara lätta blixtar. Vi lägger till 17.00.
Distans 75 nm.”
Tamp i bogpropellern!
Vi hade nu längre distanser framför oss. Eftersom våra barn var sugna på att mönstra
på kom de med flyg till Brindisi. Innan vår
yngre besättning kom fick vi några fina dagar i Otranto, som är uppbyggd kring den
gamla medeltida borgen.
Vi har haft en viss vånda för seglingen på
Italiens sydkust. Långt mellan hamnarna.
Igensandade hamninlopp. Så det kändes skönt
att komplettera med en yngre besättning.
Sidvinden när vi lägger ut från vår plats
i Otrantos hamn gör att vi dejsar ner mot
lä vid utläggningen och jag kompenserar
med bogpropellern. Linan trasslar in sig
och propellern slutar dra. Linan går av.
Full gas och fendergnissel men vi kommer
ut. Vid tankningen dyker vi och plockar ut
resterna av linan. Testar bogpropellern som
är ok.
Första dagen gick vi en kort sträcka till
Santa Maria di Leuca, klacken på italienska
stöveln. Fin vind, läns och sedan slör. Bra
skyddad hamn. Det finns ett imponerande
byggnadsverk vid hamnen, Mussolinis trappa, som minner om den gamle diktatorn.
Hans namn är numera borthugget.
Itakas skyddade lagun.
Dan därpå fick vi en helt ljuvlig segling
hela dagen, tolv timmar med stabil halvvind
på åtta-tio meter per sekund. Vi loggar stadigt sex-sju knop. En seglingsdag att minnas. I La Castella, en “ny” utsprängd marina
fick vi bra skydd för sjö och vind. Distansen
84 nm. Att vi nu är i Italien märks på prisbilden. Alltid hamnavgifter mellan 40 och
50 euro.
Mobil sandbank
Nästa etapp till Roccella Ionica är “bara” 43
nm, så vi tar det lugnt. Låter Windra driva
utanför hamnen medan vi badar kollektivt.
På distans åska. Ingen vind så vi motorerar
hela dagen. Roccella är en stor välorganiserad marina; dock måste man vara observant
på sandbanken i inloppet, som beroende på
vind och sjö flyttar sig.
Till Messinasundet och Reggio di Calabria fick vi lätt vind rakt emot så det blev
motorgång hela dagen. Knappt hade vi lagt
oss på kurs förrän havet krusade sig och “en
hel skolklass” med delfiner dök upp framför stäven, lekte och visade oss sina akrobatiska nummer. Vi kommunicerade med dem
genom rop och visslingar. Det är alltid lika
glädjande att möta delfinerna.
Reggio, som vi nådde efter 60 nm, är en
trygg hamn men betonggrå med Guardia Finanza som granne.
Havet kokar
När vi lägger till möter vi en gammal bekant
till vår son, Saverio, som han träffat här tio
år tidigare. Han är en hamnprofil som fixar allt. Finns till och med omnämnd i Rod
Heikells pilot. Han har också en gammal
taxi och erbjuder oss följa med hem till honom för att handla. Väl vid hans strandboning får vi smaka av familjens egenproducerade viner och när vi två timmar senare blir
körda till hamnen är det med två kartonger vin, tre flak öl, kryddig korv och ett par
kilo smakrik ost.
Åter ombord tar Hans fram sin gitarrbanjo och vi sjunger svenska och italienska
sånger. Saverio har en fantastisk sångröst.
Vi lägger ut tidigt efter tips från vår båtgranne: Det gäller att gå innan den hårda besvärliga motströmmen sätter in. Ändå kokar
havet när vi kommer i norra delen av sundet.
Strömvirvlarna gör att båten är svår att hålla
på kurs. Homeros gamla varningar fungerar
även i modern tid. Scylla och Karybdis var
oss hack i häl.
Vi hade tänkt gå till Tropea men åskbyar
över land och utöver havet gjorde att vi valde Lipariska öarna. Det visade sig bli ett väl
så bra beslut. Naturligt spa-bad
Vulcano med vaken vulkan och svavelångande lerbad – kan det vara värt ett besök?
Jodå, i viken utanför byn ankrar vi på
fem meters djup och får bra fäste bara femtio meter från sandstranden. Viken är full
av ankarliggare. Bottnen sluttar brant utåt
så man behöver lång kätting om man inte
lyckas hitta en plats nära land. Det bubblar
runt båten av svavelångor.
Gummibåten får ta oss iland. Pojkarna
sätter av uppför vulkanbranten. Vi andra tar
oss upp till den aktiva rykande och bubblande vulkanen nästa morgon. Det är stort.
Kvinnorna ombord tar ett naturligt spa-bad
efteråt, skrattar och har roligt. Doften från
deras äventyr hänger kvar flera dagar i båten.
Mot kvällen går vi i lätt halvvind. Vi gör
en nattsegling för att få se Strombolis vulkansprut. Den är dock insvept i dimmor och vi
får föreställa oss hur det kan se ut, men vi hör
mullret. Tänk att människan bor frivilligt i
flera samhällen på en mullrande vulkan!
Vinden lägger sig helt och det blir motorgång under natten. Vi har kurs mot Amalfi, en sträcka på 160 nm. Radarn är ett underbart hjälpmedel för att avgöra risken för
ombordläggning med färjor, lastfartyg och
trålande fiskebåtar.
Avskedsgåva
I kvällsljuset glider vi in under den höga
branta kusten och lägger till i Amalfi. Vi
anvisas av mysig liten hamnvakt till en bra
plats vid stadskajen. Vi äter en god middag
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
9
Gaios skyddade hamn.
Meny på bryggparty i Otrontos hamn.
på en trattoria vid hamnen. När vi går nästa
morgon får vi i present av hamnvakten: Två
flaskor vin och en påse stora citroner. Tydligen gillade han svenskar.
Mytomspunna Capri blir vårt nästa mål.
Det är lördag och havet är fyllt av båtar. Vi
går längs den vackra Amalfikusten vars småbyar hänger som svalbon längs branterna. Vi
ser djupa grottor och allra närmast stranden
ligger 100-tals småbåtar till ankars. I väster växer Capri. Vi till passerar emellan de
höga “raukarna” på sydsidan och planerar
att ankra vid Capri Piccolo, en öppen godvädershamn. Vi letar oss in mellan alla lyxkryssare och hittar mot alla odds en ankringsplats alldeles utanför hamnen.
Den yngre delen av besättningen tar jollen i land och vi stannar ombord och förbereder stor middag. Nästa dag tar vi lokalbussen upp till Villa San Michele i byn
Anacapri. Nu är den ett museum, skapat av
den svenske läkaren Axel Munthe. Fantastiskt innehållsrikt besök. Lägger ut och
går runt till Marina Grande där vi tar farväl
till barnen som nu åker hem. Härligt att de
velat vara med.
Vi ligger inte kvar med en hamnavgift på
200 euro/natt.
Procida blir nästa ö att stäva mot på vår
avslutande sträcka mot Rom. Vi vill nog
också försöka att besöka Ventotene i den av
romarna uthuggna hamnen.
Prutat och klart
Det känns alltid tomt efter ett avsked men vi
kan gemensamt glädjas åt fina seglarminnen
tillsammans ombord på Windra.
Norr om Capri i Neapelbukten ligger
den lilla ön Procida, alldeles innanför ön
Ischia, där vi tar natthamn. Fin, skyddad
hamn, men inte mer.
Nästa morgon stävar vi (alltså för maskin) vidare nordväst över. Ön Ponza är en
tummelplats för italiensk jetset och vi väljer
därför att gå till Ventotene. Precis öster om
ön ligger en liten hög ö, som under åren varit fängelse för politiska dissidenter.
10
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
Ventotene har två hamnar intill varandra:
den nya färjehamnen och den 2 500 år gamla romerska hamnen, uthuggen ur berget för
dåtidens romerska galärer. Vi går in där.
Hamnen är utarrenderad till privata intressen; hamnavgiften är 120 euro. Vi överväger då att gå till färjehamnen men det öppnar
för förhandling. Det slutar med 50 euro och vi
blir kvar. Längs hamnen ligger mindre butiker
och ett par tavernor uthuggna ur berget.
Champagne och tapas
Vid sidan om oss ligger en äldre HR 41:a
med två italienska par, pensionerade piloter från Alitalia med fruar som numer tillbringar sin fritid ombord. Vi blir inviterade
på champagne och tapas och får en minnesvärd stund.
Det blir tal om EU, Berlusconi och italienska seglarvatten. De menar att i Italien
är relationer och kontakter livsavgörande. Vi
berättar att vi nästa dag skall gå till Anzio,
som sista hamn innan vi lämnar båten hos
Fulvio på Tre Effe Elle i Fiumicino. De avråder och Ugo, ägaren, tar plötsligt telefonen och ringer sin gode vän, hamnkaptenen i grannhamnen till Anzio, Nettuno. Följande samtal utspelar sig:
– Hello, this is Ugo. Tomorrow my very
good Swedish friends will arrive in your harbour. Please reserve a good place for them...
Vi lämnar dem senare på kvällen och erbjuds att få låna deras hamnplats i Roms marina den månad de är borta. Betydelsen av
relationer...
Nästa dag innan vi angör Nettuno ropar
vi upp hamnen på VHF och får svaret: – Windra! Welcome to our marina. We
have been waiting for you.
Och så blir vi lotsade till en plats med
kort promenadavstånd till gamla stan.
Hamnkaptenen kommer ner personligen
och önskar oss välkomna.
Nästa dag går vi de sista 30 distansminuterna upp till Fiumicino i Tiberns norra utlopp. Värmen som har varit intensiv senaste dagarna ligger kvar. Eftersom vi vet vad
som väntar de närmaste dagarna låter vi båten driva och badar länge.
Första natten ligger vi i ytterbassängen
och passerar sedan de två broarna till Tre
Effe Elle. Flygplanen stryker över oss; det är
bara ett stenkast till Roms flygplats, Leonardo da Vinci. Därifrån lämnar vi några dagar
senare Italien för “semester” och möten med
nära och kära hemma i Bohuslän.
Gummibåt på drift
Efter två månader är vi nere igen. Besättning är nu Jan Wickelgren, Lars Rylander
och bror Lars. Karin stannar hemma ytterligare tolv dagar och har med sig vår vakthund Tuzza när hon kommer. Innan vi åkte hem lämnade vi vår gummibåt till Fulvio för renovering och även
flotten för ompackning. Från en kapellmakerska, Anna, beställde vi också kompletterande heltäckande kapell till sittbrunnen.
Allt var bra med båten när vi kom ombord. Den doftade fräscht. Våra avskurna
plastflaskor på förtöjningslinorna har förhindrat smågnagare att ta sig ombord. Vi röjer, städar och handlar och gör oss klara att gå
nästa morgon. Vi har i mejl och telefon aviserat vår avgång till Fulvio. Det blir dock utan
vårt nya kapell och utan gummibåt.
Jag meddelar honom planerade hamnar
och nu får vi se vad som händer.
Nästföljande morgon innan vi lämnar
vår natthamn Civitavecchia kommer Anna
och kapellet passas in. Men gummibåten?
Världens dyraste bärgning
Efter en fin lätt halvvindssegling njuter vi
på kvällen en italieninspirerad pastamiddag.
Jan har med sin klarinett så nu blir det jam,
var eller varannan kväll.
Civitavecchia där vi tagit natthamn är
bas för Concordiarederiet. Hit skall lyxkryssaren Costa Concordia efter bärgning vid
Giglio flyttas för upphuggning. Världens
hitintills dyraste bärgning: tio miljarder.
Nästa dag går vi i bidevind, 7-8 m/s till
Porto Ercole. Vi ropar upp hamnkontoret på
Härlig segling på italienska sydkusten.
Vi passerade mellan de legendariska
klipporna på sydsidan av Capri.
VHF och får besked om att det inte finns
några lediga platser. Vi går in ändå och lägger oss utanpå en fiskebåt.
På kvällen dyker Fulvio upp med gummibåten. Han har kört 20 mil för att leverera
den och vi är tacksamma. Fulvio är oerhört
serviceminded. Det är billigt att ligga mot
den järnskodda kajkanten på hans marina
men man skall veta att det är ruffigt. Toan
och duschen är inget man längtar till.
Plattläns i disigt väder mot ön Giglio
rakt västerut. Tidigt ser vi det vita skrovet
av Costa Concordia, som sticker upp över
vattenytan. Regnskyarna hänger tunga runt
ön och förstärker den dystra scenen. Vi talar inte mycket när vi går förbi vraket, men
vi är alla påverkade.
Vi lägger om kurs mot Elba 35 nm norröver och passerar strax intill det rev som slet
upp bottnen på Costa Concordia – ett av de
senaste årens mest spektakulära haverier.
På kvällen lägger vi till i underbara hamnen Port Azzuro på Elbas sydost sida. Vi får
en bra plats på insidan flytbryggan.
Bedövande smäll
Gråmulen dag blir liggedag. Porto Azzuro
är en riktig turiststad med många trevliga
restauranger. Vi tar i omgångar promenader
runt stan. På nordsidan om hamnen ligger
ett stort gammalt fängelse i fortet. Det är i
bruk och hyser 200 interner. Det ligger ståtligt, men visst känns det när vi går längs de
smala stigarna runt borgen.
Vi tar en drink i sittbrunnen före middagen när det plötsligt mörknar. Snabbt drar
ett åskväder in med skyfall. Under det nya
kapellet har vi det ganska bra, när plötsligt
hela sittbrunnen lyses upp och kapellväggarna först sugs in och sedan trycks ut. Smällen
är bedövande.
Har vindinstrument och annan elektronik klarat sig? Vi avvaktar med att kolla till
åskan har dragit bort.
Allt förefaller ok, men vi har problem att
få igång plottern ett antal dagar. Självläkning bästa medicinen.
Vi kryssar vi runt Elbas nordöstra udde
och in i gamla hamnen i Portoferraio. Här får
man egentligen bara ligga ett dygn, men vi får
dispens eftersom det är sent på säsongen.
Följande dagar är vi riktiga turister och det
känns väldigt trevligt. Vi hyr bil och åker runt
hela Elba. På vägen stannar vi och badar, lunchar i Marina di Campo, runt västra udden
och fikar i mycket fina hamnen Marciana Marina. Efter turistmiddag på stan somnar vi alla
gott. I morgon skall vi till Frankrike!
Bottenrevat
Motorgång på platt vatten över till nordostligaste hamnen på Korsika, Macinaggio. Gott
om plats; semestertiden är över. Macinaggio
är en gammal fiskeby. Romarna har här haft
en av sina många flottbaser, strategiskt belägen för att bevaka hela Genuabukten.
På kvällen ökar vinden. Vi kollar av
våra vädersajter och varnas för dåligt väder
av grannbåten. I väster ligger ett oväder på
väg österut. Det viner i riggen. Vi kränger i
hamnen.
Vi har planerat att gå till Calvi på nordvästra Korsika för att få kortaste vägen över
till Frankrike och Nice. Vi har skeppsråd; eftersom pojkarna skall hem med flyg, är det
bäst att ligga på fastlandssidan. Vi kan själva alltid flytta oss korta etapper där även om
det är hårt väder.
Så vi rundar Korsikas nordspets och går
310 grader mot Imperia i Italien. Vi ligger
precis i kanten av ovädret och har förberett
oss ordentligt: bottenrevad stor och full genua. Vi har 100 nm att segla.
Så kommer vinden, nordostlig. Vi rullar
successivt in genuan till ett frimärkes storlek. Sjön växer. Hög krabb brytande sjö. Numera vet vi att Genuabukten är ökänd för
detta vågfenomen.
Vi kan inte hålla upp mot Imperia utan
rullar in det sista och stöttar med maskin.
Ubåtsaktigt
Det blir värre. Vi är mer ubåt än segelbåt.
Varannan våg bryter över Windra från för
till akter. Pojkarna är plaskvåta, men det är
inte kallt.
Jag navigerar och servar med mat och
dryck. Det blir för mycket och jag blir sjösjuk.
Mitt offer gör mig pigg men blidkar inte vädergudarna. Mot kvällningen inga tendenser
till väderförbättringar. Vindmätaren pendlar
kring 40 knop, alltså 20 m/s. Vi överväger att
länsa med ovädret mot Nice 60 nm västerut.
Det betyder ytterligare tid på havet.
Nej, vi kämpar på. Framemot 22 börjar
italienska kusten synas. Ett pärlband av ljus.
Långsamt lägger sig sjön.
Vi får en tuff angöring. Fyrkaraktärerna
stämmer inte med radarn. Elektroniken har
rätt. Vi får lägga om kursen och länsa en bit
mot väster. Inseglingen till Imperia går bra.
Många tomma platser. Skönt att vara i land.
Kojerna är torra med undantag för akterhytten där havet trängt in någonstans. Vi sover
gott – och länge.
Bästa vinterklimatet
Nästa dag går vi från Imperia till Monaco. Sedan blir vi väl mottagna i vår vinterhamn Beaulieu-sur-Mer. Allt är välordnat och tryggt, bra marin service, nära till
sandstrand och nära till flygplatsen i Nice.
Här är norra Medelhavets bästa vinterklimat; hamnen kallas också därför Petite
Afrique. ⚓
KARIN och HANS WESTERSTRÖM seglar hem sin
nyinköpta Forgus 37 Windra från Athen till Amundön
Göteborg. Resan började den 20 april 2013 och övervintring har skett i Beaulieu sur Mer strax öster om
Nice. I sommar väntar Europas inre vattenvägar innan hemkomst i augusti.
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
11
ASINARA
och de vita åsnorna
ELISABETH GRÖNDAHL och
HANS JOHANSSON har seglat
i Medelhavet med sin S/Y Hera
II, en Bavaria 34 (2007-2012).
De tog kanalerna via Holland,
Belgien och Frankrike ner
och seglade i franska och
italienska vatten. Hemvägen
gick via Canal du Midi, Biscaya
och Engelska kanalen.
Vi kommer seglande till Sardinien efter att ha tillbringat
en dryg månad utefter Siciliens norra kust. Det är i början av juli och vindarna är svaga.
Det finns en fin ankarvik utanför Villasimius marina där
vi ankrar upp och njuter av sommarvärmen.
TEXT OCH BILD: ELISABETH GRÖNDAHL OCH HANS JOHANSSON
V
i befinner oss på Sardiniens sydöstra del och är på väg mot Cagliari och vidare norrut utefter Sardiniens västkust.
Nästa dag får vi en härlig segling i kraftiga sydvästliga vindar rakt mot målet. Vi får
en bra plats i Cagliari i en ny marina nära
centrum.
Cagliari är en stor stad där vi trivs bra
och stannar i flera dagar. Den gamla delen
av staden ligger högt upp på en kulle och en
stor del av stadsmuren är intakt. Två höga,
vita kalkstenstorn från 1400-talet, gamla portar, en vacker domkyrka, en amfiteater och museum är en del av allt intressant
att titta på. Här blandas gammalt med nytt
även i hantverk, kultur och konst. För att
kunna ta sig runt och upp och ner i trappor och gränder finns här en del sinnrikt
konstruerade hissar att utnyttja. Det känns
skönt när benen börjar bli trötta.
Isola di San Pietro
Vi fortsätter söderut för att kunna runda
Sardiniens sydvästra hörn. På denna sträcka
12
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
och vidare norrut, upp mot Isola di San Pietro, finns flera djupa vikar och många lockande ställen att ankra upp på. Vi stannar för
lunch och inbjudande bad.
Nästa stopp blir staden Carlaforte, vilket befolkningen på Isola di San Pietro även
kallar ön för. Där lyckas vi pruta på hamnavgiften.
Denna stad lockar också till strövtåg och
upptäcktsfärder. Det bestående minnet härifrån är när vi en kväll kommer strosande till
en stor öppen plats mellan husen och människor i alla åldrar bänkar sig på olika sorters
sittplatser. Snart skall akrobater och cirkusartister bjuda på sina våghalsiga och roliga uppträdande. Gratis cirkus för alla när
mörkret faller och lyktorna tänds. Stämning
och applåder!
Efter besöket i Carlaforte går vi vidare
norrut. I den starka bidevinden tar Hera II
fint de stigande vågorna. Men det gäller att
på sina ställen se upp för alla fiskeflaggor,
speciellt inne i Golfo di Oristano. I bukten
innanför Capo San Marco finns goda möjligheter för ankring.
Vi väntar besök från Sverige och går därför in och ankrar upp i viken vid Bosa. Det
finns en marina inne i floden, men eftersom
de håller på med muddringsarbeten så är det
för osäkert att gå dit.
Vågor väller in
Vi får rapport om ett annalkande oväder och
väljer att gå in till Bosa Marina som ligger i
viken och lägger till vid en flytbrygga.
En mycket obehaglig natt väntar! Båten
slits fram och tillbaka, men visar samtidigt
vad den tål. Det känns som den skall ryckas
mitt i tu. Det går inte att komma av båten när
den far som en jojo. Vi har förtöjt med långa
linor för att försöka minska på ryckningarna.
Nästa dag flyttar vi till en betongbrygga. Det visar sig att det obehagliga suget som
bildas när vågorna väller in och ut är extremt
starkt. På båten bredvid oss rycks den ena
förtöjningstampen av.
Bra flygförbindelse
När våra vänner kommer med flygbussen
från Alghero nästa natt har det lugnat ner
sig. Bosa visar upp sig från sin bästa sida.
Ytterligare en trevlig stad med pastellfärgade hus och smala gränder, en bit uppför Sardiniens enda farbara flod.
Vi seglar vidare mot Alghero som har en
stor hamn med många olika ”klubbhamnar”. Vi har blivit varnade för att vi kommer
att bli mötta av olika ”tilläggare” i småbåtar som konkurrerar med varandra. Därför
tycker vi att det är bra att vi har bokat plats
innan och att vi vet vart vi skall.
Vi lägger till vid stadskajen under katedralen, vid den gamla stadsmuren. Det är
nära till den gamla staden, till saluhall med
fisk, kött, grönsaker och bröd.
Havets läckerheter
På kvällen flanerar vi uppe på muren bland
alla turister, tittar på solnedgången och väljer mellan många olika restauranger. Här
finns ett stort utbud av havets läckerheter.
De fina bukterna utanför Alghero och
Porto Conte har långa sandstränder och inbjuder till segling och ankring. Området här
är mycket populärt för dykning och annan
vattensport.
Tidigare har vi med bil utforskat de höga
kalkstensklipporna vid Capo Caccia och beundrat den vidsträckta utsikten över land och
hav. Här finns en trappa med 656 steg som leder ner till havet och Grotto di Nettuno.
Tyvärr hade vi otur: De stängde grottan
precis när vi lyckats ta oss ner. Vattenståndet var för högt.
Smidig genväg
Vi sätter kurs mot Stintino och planerar
att gå mellan Isola Asinara och Sardiniens
nordvästra hörn. Här finns en passage mellan Isola Asinara och den lilla ön Isola Piana. Djupet är minst tre meter. Vid starka
västliga eller östliga vindar skall man undvika att gå denna väg då vågorna gör djupet
osäkert. Här finns också en tidvattenström
på två knop.
Vi har inga svårigheter att hitta öppningen där vi skall ta oss igenom. Det första tornet som visar vägen ligger högt upp på udden Capo Falcone och nästa är ett fort högt
upp på Asinara. Vi tar oss fint igenom i svaga vindar och lite sjö och slipper omvägen på
20 sjömil.
När vi badar från båten så märks strömmen tydligt. Det är svårt att simma tillbaka
till båten, så det gäller att vara uppmärksam.
Inne vid Sardiniens stränder är det
många som njuter av de långa grunda sandstränderna och det salta friska vattnet. Det
går bra att ta lokalbussen från Stintino hit
för att bada.
Stintino är också en bra plats för våra vänner att lämna oss och flyga tillbaka till Sverige. Buss går härifrån till flygplatsen i Alghero.
Begränsat tillträde
Vårt nästa mål är Asinara som sedan år 19992000 kan besökas av turister genom organiserade och guidade turer. Antalet besökande
begränsas hårt för att undvika slitage.
År 1885 blev Asinara statlig egendom. De
bönder och fiskare som bodde där var tvungna att flytta till Stintino. Den italienska staten
beslutade att det skulle byggas ett fängelse för
farliga fångar på ön. Allmänhetens tillträde till
ön blev därmed förbjudet. Fängelset bestod av
en jordbruks- och straffkoloni. Mänsklig bosättning har funnits tidigt
på Asinara. Ön användes av såväl fenicier
som greker och romare.
Under första världskriget var ön ett fångläger för österrikiska och ungerska soldater; under andra världskriget förvarades här
medlemmar av Etiopiens adel under den italienska ockupationen.
Senare har frihetsberövade maffiamedlemmar och terrorister förvarats här. Maffialedaren Toto Riina och medlemmar ur de
Röda Brigaderna satt fängslad här. Ön kal�lades Djävulsön! Fängelset stängdes år 1997.
De vita åsnorna
Asinara är nu naturpark. Havsområdet runt
ön är fredat. Ön är Italiens nyaste marina
reservat med kust och vatten. Tillträdet till
ön är reglerat för att skydda växter och djur.
Eftersom ön har varit isolerad verkar den
orörd. Stränderna är vackra och natursköna.
Man märker tydligt att ön är helt opåverkad
av den omkringliggande världen. Här finns
den vilda albinoåsnan, vanliga åsnor, hästar
och getter som springer omkring överallt.
Det är stor variation av växter och träd.
Västkusten är brant och stenig och den
östra kusten har breda platta områden med
bra badstränder.
Naturreservatet är indelat i zoner med
olika tillgänglighet. Det är inte tillåtet att
ankra med eget ankare. Däremot finns det
fasta bojar i flera vikar där det är möjligt att
ankra. Det är bäst att boka plats i förväg för
att vara säker på en boj. Avgift tas upp vid
båten.
Vi ringer till Asinara marina +39 079
512290 och får en fin plats i Punta Trabuccato. Det går också att boka plats via hemsidan www.asinaramarina.com.
Vackert, ödsligt
Det är inga svårigheter att hitta vår boj som
ligger utanför en vacker ödslig plats. Härifrån tar vi gummibåten in till stranden och
gör våra upptäcktsfärder åt olika håll på stigar, vägar och över ängsmarker.
Vi stöter på de vita åsnorna på nära håll.
De är lite skygga men det går lätt att föreviga dem med kameran. Det känns lite speciellt. Det sägs att det bara finns vita åsnor på
denna ö. Ön har fått sitt namn efter asino,
som betyder åsna.
Vi ser också stora flockar av halvvilda
getter som är väldigt skygga. Benrester och
kranier ligger kvar i markerna. De vanliga
åsnorna som drar runt på vägarna verkar
vara mer vana vid besökande.
Mitt på ön finns ett besökscentrum där
vi kan sitta i en park och beställa lite att äta.
Vi går förbi de gamla fängelsebyggnaderna
som nu är övergivna. De turister som kommer hit med färja, skjutsas runt med jeep.
Vi är nöjda med att vi tog oss hit, framförallt
för att se de vita åsnorna. Vi seglar nu vidare
mot nya äventyr. ⚓
Lurig ström
Här ligger väldigt många båtar på svaj och
havet har en stark blågrön färg över den vita
sandbotten. Detta liknar drömmen om paradiset.
Det visar sig senare när vi ligger här för
ankare att många inhemska båtar går söder
om Isola Piana. Här måste man däremot se
upp för ett 1,3-meters grund.
Carlaforte.
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
13
VULKANSOMMAR
Brinnande intresse för eruptiva upplevelser
Chefsnavigatören
har ett synnerligen
hett intresse för vulkanism i alla former.
Det låg i bakgrunden när vi diskuterade rutten inför
förra sommaren.
TEXT: FIA ISENDAHL
BILD: BJÖRN JOSEFSSON
M
inst tre vulkaniska områden låg
i vår väg. Runt beslutet att besöka den aktiva vulkanen Stromboli vilade relativt konsensus. Det skulle
även bli spännande att se om Nova, beroende på väder och vindar, skulle ro i land föresatsen att besöka den lilla ön Vulcano med
sin pysande krater och ett vulkaniskt gyttjebad. Slutligen ville chefsnavigatören försöka
bestiga den över 3 000 meter höga vulkanen
Etna på östra Sicilien, även om den låg lite
utanför sommarens resväg.
Mot vindens öar
Vi gav oss inte ens tid för att köpa färskt bröd
på morgonen. Knaprande på gårdagens tor�ra skalkar sattes kurs mot den dishöljda horisonten vid halvniotiden sedan vi försovit
oss ett par timmar. Max två Beaufort motvind utlovades de närmsta tre dagarna. Det
var oerhört stabila förhållanden. Betryggande med tanke på att vi befann oss i ”the Italian Bermuda Triangle”.
Det optimala närmandet till Stromboli
föreställde vi oss i mörker med fullmåne. Nu
skulle det tyvärr bli dagsljusankomst, sista
dagen i nedanmåne. Det kändes ändå spän14
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
En underskönt vacker bred stig längs hela den runda kraterkanten låg framför oss med bara
himlen bakom efter den timslånga vandringen uppför. Vi befann oss på randen av en vulkan!
nande att närma sig en aktiv vulkan, och vi
förväntade oss en stor upplevelse.
Efter bara en timma siktades den 925 m
höga vulkanen på Stromboli mycket svagt
vid horisonten i sydväst. Samtidigt syntes
byn Cetraro med sin överdimensionerade
hamnanläggning tydligt akterut. Landkontakt både framåt och bakåt, alltså. Tryggt
för en landkrabba.
Djupblå sammet
Havets textur var som sammet. Färgen var
djupt djupblå, med böljande mjuka kanter,
i Novas spår efter oss. Minsta vindil kunde
annars få vattnet att krusa sig med vassa kanter, men inte denna morgon. Stråk av vindilar började siktas över vattenytan först vid
halvtolvtiden. Dessa magiska förhållanden
påverkade morgonens betraktelse om vattnets olika färger och former vid olika väderförhållanden och årstider.
Kapten tillkännagav att vattendjupet nu
mätte tusen meter och att denna siffra snart
skulle fördubblas i djupvattengraven mellan nuvarande position och Stromboli. Det var lätt att låta sig imponeras (djupt) av
dessa fakta.
Efter fem timmars färd hade Strombolis
siluett växt från ½ till 1 ½ fingerbredd vid
horisonten. Vinden hade ökat till tre meter
per sekund. Gennakern sattes att hjälpa motorn. Eller om det var tvärtom.
Stromboliccio
Som en jättelik skulptur reser sig den raukliknande klippan ur havet strax nordost om
Stromboli, det håll från vilket vi kom. Klippan ligger där som ett smakprov på vad som
komma skall. Naturen har gett den vulkaniska bergartsklumpen intressanta och
skulpturala former.
Nova lades vid boj utanför den lilla kajen där turistbåtarna anlöpte. Njutandet
från Novas sittbrunn tog sin början. Vulkanen evakuerade fortlöpande vita vattenångpuffar och, mer sällsynt, riktigt mörkgrå och
därmed mer spännande puffar. Stromboliupplevelsen pågick för fullt.
För den kommande natten lade vi så planer för att se världens äldsta fyr från den
nordvästra sidan, med den glödande lavaströmmen och fyrverkeriet på toppen.
Eftersom det ännu var många timmar
tills det var natt, gällde nu närkontakt med
ön. Dingen drogs upp på lavastenstranden.
Den grova lavasanden kittlade raspigt under
fötterna.
Vasst som flinta
Vi tog en promenad i den lilla pittoreska men
turistiska byn. Här fanns skulpterade lavastenar, en kyrka, restauranger och smyckesaffärer med eleganta silverinfattade lavastenar,
obsidian och röd korall. Lipareserna har bedrivit handel med obsidian sedan urminnes
tider. Den glasliknande vulkaniska stenen
lär ha varit möjlig att vässa och skära med,
likt vår flintasten fast skörare.
Vid tiotiden på kvällen var det klart väder, beckmörkt och kav lugnt. Toppturernas
pannlampor hade börjat ringla nerför berget
i mörkret likt en orm. De hade sett solnedgången däruppe, och fått en titt på vulkanen
både i ljus och mörker före nedstigningen.
För oss skulle äventyret börja nu. Dingen
fick ligga kvar på bojen för att markera att
den var betald för natten. NOVA stävade ut
mot nordvästsidan av Stromboli att beskåda
det som väglett sjöfarare nattetid sedan urminnes tider. Spänningen kändes i magen.
– Just keep away from the coast 200 meter and you will be OK, sa en lipares som
vi frågade. Några undervattensstenar skulle
finnas på ett ställe.
Väntan, väntan, väntan…
Det var väldigt mörkt. Vi såg nästan ingenting. Kaptens dåliga mörkerseende diskuterades och vi satte alla på ”hjälpögonen”. Navigationen runt en fjärdedel av ön skedde under
tyst spänning. Ingen måne, men en enorm
stjärnhimmel. Vintergatan, svaga och starka ljuspunkter syntes och bidrog till den närmast andaktsfulla förväntningen. Vad skulle
vi få se? Var allt bara ett reklamjippo? Kanske hade vi för höga förväntningar, kanske såg
man i verkligheten väldigt lite?
Det var en halvtimmas gång innan ett
svagt ljussken syntes bakom bergskammen.
Ibland lite starkare, ibland lite svagare. En
halvtimma till. Några andra båtar med starka lampor som också kommit till nattens
föreställning vid Stromboli, guppade en bit
längre fram.
Alla väntade och väntade och väntade i tysta natten. Spänningen i magen lade
sig. Sömnigheten började göra sig gällande.
Några små skrällar med lite gnistor och röda
flammor fick oss att flera gånger rycka till.
Resultatet av fotograferingsförsöken blev tyvärr bara en svart skärm. Avståndet var för
långt, glöderna utstrålade för få lumen och
slutarens öppningstid för kort. Segelbåtens
rörelser gjorde det omöjligt att hålla kameran tillräckligt stilla nattetid.
Bingo och jackpot!
Då kom det, det stora eldsprutet. Det rasslade så det hördes ända ut på sjön till oss när
lavan banade väg över berget. Vi tog ett kollektivt andetag och gav uttryck för ett samfällt, spontant och helt oregisserat:
– Åååååh!
Eruptionen varade i flera sekunder,
kanske en halv minut. En fullt observerbar lavaström glödde i sin helhet halvvägs
nedför berget och droppade sedan klickvis
ner i havet.
Detta var BINGO, full utdelning, och
Jackpot allt i ett. Lyckan och adrenalinet
rusade i ådrorna. Moder Jord talade till oss
med sitt innanmäte... och ingen fick naturligtvis upp kameran. ”Hänförda” är bara
förnamnet till hur det kändes att få vara med
om en lite större eruption på Stromboli.
Ytterligare några små eruptioner senare,
och en rasslande lite större, satte vi nöjda
kurs mot vår boj.
Vulkanfrossa
Via härlig segling förbi jetsetön Panarea,
och ett par nätter på huvudön Lipari hade
vi kommit till ännu en vulkanö. Vulcano!
Nedifrån Novas tilläggsplats på svaj i Porto di Levante betraktades de pysande sulfitångornas väg över kraterns kant förväntans-
Från Novas sittbrunn syntes hur vulkanen fortlöpande
evakuerade vita vattenång-puffar, och mer sällsynt, riktigt mörkgrå och därmed mer spännande puffar.
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
15
fullt. Nästa dag skulle vi ditupp. Åter stor
lycka för en vulkanälskare!
Turen till det aktiva vulkanområdet och
kratern krävde bra skor och vattenflaska i
värmen uppför den branta sluttningen. En
underskönt vacker bred stig längs hela den
runda kraterkanten låg framför oss med bara
himlen bakom efter den timslånga vandringen uppför. Vi befann oss på randen av
en vulkan!
Det fläktade skönt häruppe och lyfte vi
blicken, kunde vi fritt skåda mycket långt
ut över vattnet. Först över de ankrade segelbåtarna bredvid Nova i viken och vidare ut
över flera av de Aeoliska öarna, var och en
med en liten molntuss på toppen.
Runt våra fötter utspelades ett annat drama. Så tillgängligt detta naturens skådespel i
grått och gult var! Att promenera runt i röken
från jordens innanmäte som på vilken söndagspromenad som helst kändes overkligt.
De sulfitgula kristallerna med vita munnar
som fräste och pyste ut sina stickande ångor
från den gåtfulla underjorden fastnade lydigt
på fotona. Den omkringliggande kraterns
väggar med sina vackra färgtoner i nyanser
från grått och svart till rött och ockra.
Vulkanism är i sanning både poetiskt,
måleriskt, och vetenskapligt spännande.
Vulkaniskt bad
Dagen avslutades med ett vulkaniskt gyttjebad i en naturlig pool. Vi tyckte att temperaturen kändes mycket varmare än de 32
grader som stod på plakatet. En del tror att
dylika bad hjälper mot led-, hud- och andningsbesvär trots en stor skylt som säger att
det är vetenskapligt bevisat att vanliga varma bad har samma effekt.
Proceduren går hursomhelst till så att
man ligger och lögar sig i den knädjupa illaluktande gyttjepölen. Man går upp, tar
med lera som man smörjer in sig med, och
låter torka i luften varpå man badar av sig
den igen.
Även i havet vid den intilliggande stranden bubblar hälsobringande bubblor upp
från botten, värmer vattnet och ger det en
gyttjig färg. Inte vet jag om det bringade oss
hälsa, men jag tyckte nog att huden kändes
skön efteråt, och lederna efter bergsbestigningen kändes mindre stela, även om lukten som kvarstod på lekamen efter duschen
inte var så fördelaktig.
Värre än virvlarna
Färden efter Vulcano hade gått via Milazzo
genom Messinasundet och fortsatt ner längs
Siciliens östkust mot Taormina. Planen var
att ankra där och nästa morgon gå till Ripostos hamn för att vara på topp vid morgondagens Etnatur.
16
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
Betydligt värre än de vattenvirvlar som
Charybdis ställde till med, var de nordliga
vindar som tog fart vid tolvtiden strax söder
om Messinasundet och kulminerade med 18
m/s. Att gå upp i vind för att bärga segel blev
en kraftfull manöver som genomfördes med
stor bestämdhet och utan velande.
I bakvattnet, inne i Taorminabukten ville en man som skötte tilläggsbojar och talade bred amerikansk engelska ha hutlösa 60
euro. Vi kände att han utnyttjade vår situation efter en eftermiddag i hård vind, varför
vi ankrade istället.
Hamnen i Riposto
Här var det väldigt varmt och skönt, nästan
kokande faktiskt. Det reflekterande soltältet
åkte upp men kändes inte som någon större
hjälp mot hettan.
Kokande var även humöret på de besättningsmedlemmar som delegerats till hamnkontorsbesöket för att betala avgiften, 97 euro
exklusive ström och vatten! Hamnen hade
tydligen rustats upp sedan pilotguiden skrevs
1996, varför hamnavgiften skjutit i höjden!
Vi började smaka på M-ordet. Det som
kunde vara farligt att säga högt här. Maffian.
Novas kostnadskonto noterade här en av sina
absoluta toppnoteringar. Vi funderade på vad
de där riktigt stora gästbåtarna betalade.
Etnaturen
Någon buss gick inte att ta från Riposto upp
till turistcentret vid linbanan på 1 925 meters höjd. Förhandling inleddes istället med
en turarrangör som kunde köra oss upp i bil.
Linbaneturen skulle utöver bilfärden kosta
€30. Därefter skulle det gå att köpa plats i
fyrhjulsdrivna jeepar uppför slänten till kratern, varifrån en tur till fots skulle kunna
göras.
Den långa bilresan gick först genom kastanjeskogar, längre upp genom svarta lavalandskap med lavatunnlar som bildas när
flytande lava stelnar utanpå och fortsätter
rinna nedför berget inuti.
Vid turistcentret var det 16 grader och
molnfuktigt mot närmare 35 vid havsnivån. Utsikten över det märkliga landskapet
tog andan ur oss. Massor av små och stora
kratrar låg om vartannat som utslängda över
den till synes ändlösa yta som utgör Etnas
sluttning. Det är kratrar nästan bort till den
i diset vilande horisonten. Här var lavastrukturerna, bildade av lavautbrott på senare tid,
betydligt mer storskaliga än på ön Vulcano.
En ny vulkanupplevelse, helt olik de tidigare två denna sommar. En kyligare, mer vidsträckt och storslagen naturupplevelse, men
med ett större avstånd till jordens inre.
Några små kratrar i området runt linbanan utforskades. Människor i rader knatade
upp och ned ur kratrarna, och visst var det
spännande och härligt att stå än på randen
av, än nere i en krater med skorna nedborrade i det lecakuleliknande lavagruset.
Etnas topp hade, under tiden vi körde,
dragit på sig en massiv molnhatt. Under färden upp berättade vår guide att vulkanen
hade ett stort utbrott 2001 men att hon nu
sover. Det finns flera kratrar av vilka bara en
är öppen för besökare. Man kunde inte räkna med att få se flytande lava i denna, vilket
varit en glödande förhoppning från min sida.
Det verkade med den nya informationen inte
alls lika attraktivt att fullfölja toppturen.
Alla kan få sitt
Kombinationen segling och vulkan-hopping låter sig fint göras i södra Italien. Vare
sig man är intresserad av det ena eller det andra kan det få sitt lystmäte i denna region.
Liknande upplägg som vårt kan därför rekommenderas till andra besättningar med
spretande intressen.
Att segla från ö till ö mellan de Lipariska och Sicilien innebar en mycket avslappnad tillvaro. Mestadels njöt vi lätta vindar
även om det tillfälligt byggdes upp i Messinasundet. På vår rutt var det aldrig längre än att nästa ö i princip siktades föröver
innan den förra försvunnit ur sikte akterut.
Öarna bjöd alla på sin speciella karaktär och
natur och kulturupplevelser varierade. Nattseglingen utanför Stromboli var en mycket
speciell upplevelse.
Själva vulkanerna var häftiga ”teasers”.
De stora naturfenomenen i direktkontakt
med Moder Jord var pulshöjande, men lite
för snälla. De lämnade en känsla av mersmak. Kanske ligger fler vulkaner i Novas
väg i östra Medelhavet, som kan tillfredsställa nyfikenheten på glödande lava. ⚓
FIA ISENDAHL och BJÖRN JOSEFSSON började
tänka Medelhav efter att med start i Västindien 1980
haft skiftande seglingsupplevelser. 2010 köpte de
drömbåten Nova, en Najad 361 byggd -96. Året därpå
började de kanalresan i Travemünde. Efter senaste vinteruppehållet i Fiumicino befinner sig nu Nova på Vliho
Marina, Leukas. För sin artikel i Odyssé 4/12 tilldelades
de Odyssépriset. Artikeln handlade om deras efterlängtade premiärsäsong i Medelhavet.
Snart går Maja till Medelhavet
Blivande långdistansare. Bröderna Kalle och Petter Mogenfelt ser fram emot många månaders frihet på
sjön tillsammans med två kompisar. Målet är Medelhavet men de tänker inte ta sabbatsår. Med en wificentral ombord kan de läsa på distans.
Vi står där i Ljungskile en dag i mars och ska ta bild för Odyssés
skull. Maja bidar under sin presenning, men när detta läses kanske hon redan ligger i sjön.
Gammal är hon men snart ska hon ut på ännu en långresa.
TEXT OCH BILD: BJÖRN HANSSON
S
enast det begav sig blev det bok: Den
unge, den gamle och havet – som ni
kan läsa mer om under vår vinjett
Skeppsbiblioteket. Nu ska det bli fyra artiklar (minst) i vår tidning och en bloggdagbok
på vår webb ???SXK MED??? (http://www.
hmpge.com/maja/) som förmodligen redan
har börjat skrivas.
– Vi sticker så fort vi kan efter vårterminen, säger Kalle Mogenfelt som läser globala studier på Göteborgs Universitet.
Redan inför seglatsen över till USA hade
den 45-åriga gamla Vegan fått ny Lombardinimaskin, nya slitstarka segel, utfällbara solpaneler, nytt revningssystem på bommen,
och mycket sponsrad elektronik. Sedan hon
kom hem i juli 2008 har upprustningen fortsatt. I somras målades däcket om, livflotten
fick skydd så att det går att sitta och stå på
den och solpanelernas kapacitet ökades ut.
Och så en massa smågrejor förstås.
Redan genrepat
När vi råkas i Ljungskile hade dioderna till
panelerna just kopplats in, skrovet vaxats.
Det var inte mycket kvar på attgöralistan:
VHF-antenn, radarreflektor och avslutande
eljobb. Sen bottenmåla, sjösätta och rigga.
Packa och dra.
Genrepet är redan avklarat. För tre år sen
drog de med Maja atter å fram* till Holland.
– Det var så långt vi hann, i princip, säger Petter Mogenfelt.
Nu räknar bröderna Kalle och Petter,
24 respektive 23 år gamla, att lämna smulvattnet innanför Orust första veckan i juni
tillsammans med kompisarna Anders Hansander, 30-årig programmerare och Jacob
Romano 23, dataspelsutvecklare. De har
tänkt sig att via Kiel gå utsidan till Biscaya
och sedan Canal du Midi. Några uppehåll
är inte inplanerade:
– Blåser det bra i Kanalen står vi väl på.
Väl inne i badbaljan på andra sidan Bordeaux tänker de sig via Korsika runt italienska stöveln till Kroatien och Montenegro.
Beslut om Grekland får anstå tills det kommer tillräckligt klara, tillräckligt positiva
besked i båtskattefrågan.
Nobbar höstens upprop
Ingen av dem tänker dyka upp på höstterminens upprop. I stället tänker de läsa på distans via ett lyxabonnemang på Comvik à
800 i månaden där alla fyra kan ansluta läsplatta, laptops och telefoner till en wifi-central – och utnyttja samma service på kaféer
i land förstås.
– Vi är trötta på att det är så kallt här i
november-december. ⚓
* Bohuslänska: åter och fram, det vill säga tur
och retur.
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
17
Vi lämnar Terceira
TEXT OCH BILD: BENGT BJÖRLIN
BENGT BJÖRLIN var i fyra år SXKMed:s ordförande och därefter i två
år redaktör för Odyssé.
Bengt och hustrun Ritva gick
med sin förra båt Vagabond
31:an Donna Mi kanalvägen till
Medelhavet och seglade där sexton
somrar och ett sabbatsår.
Donna Mi togs hem till Sverige
2003 och byttes ut mot Miss Blue,
en Hallberg-Rassy 352, med vilken
de seglat till Kanarieöarna, Sydoch Mellanamerika samt Västindien. Nu befinner de sig i Lissabon.
I maj kom äntligen
en aning av sommar.
Efter tio månader på
Terceira var det dags
att segla vidare. Vi
ville nå Lissabon under sensommaren.
M
en först hade vi två öar att besöka: São Miguel, den största,
och Santa Maria, den ostligaste av Azorerna.
Dagen var solig och kylig. Lite ledsamt
kändes det att lämna Praia da Vitória, men
så är seglarlivet. Vinterliggarna i marinan
var på plats och vinkade av oss liksom våra
portugisiska vänner Mario och Virginia.
Distansen till Ponta Delgada på São Miguel är nittio sjömil. Lämnar man Terceira
på eftermiddagen är man under bra vindförhållande framme när dagen har grytt.
Det blev en fin färd under en kall natt med
stjärnklar himmel. Vid niotiden på morgonen gled vi in i den stora hamnen.
På Azorerna måste man klarera in i varje
marina man kommer till. Det låg en båt till
vid kajen. En man kommer fram och säger:
– Hej, känner ni igen mig?
Det tog ett tag innan tioöringen ramlade
ner. Det visade sig vara en bekant från marina
Jacaré Village i Brasilien. Än en gång kunde
vi konstatera att seglarvärlden är liten.
Valsafari
Att komma från det lugna livet på Terceira till São Miguel och Ponta Delgada var
18
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
en omställning. São Miguel är turistön på
Azorerna, den enda det går charterresor till.
Marinan i Ponta Delgadas kommersiella hamn består av två delar, en äldre och
en nyare. Gästande båtar är hänvisade till
den nya, som är ganska oskyddad och utsatt
för dyningar, speciellt vid sydostliga vindar.
Ponta Delgada har gott om butiker och restauranger; nära marinan finns en badplats.
Pontonerna är en populär plats för sjöfåglar, vilket innebär att många är fulla av
träck. Man rengör med högtrycksspolning
men fåglarna kommer efter rengöringen tillbaka trots försök med att hänga avskräckande plastband.
Vi bokade tur med en rib för att se på
valar. En man högt uppe på ön spanar med
stark kikare ut över havet. Om han ser valar meddelar han till ribben via mobil – inte
VHF för då kan konkurrenterna avlyssna.
Det tog ganska lång tid innan vi fann några
och såg bara ryggen på dem innan de dök
ner i djupet.
Alldaglig stad
Vi tyckte inte att staden i sig hade så mycket
sevärdheter att bjuda på förutom Presidentparken med sin prakt av blommor och väx-
ter. Hyr man bil och åker ut på ön så finns
det däremot mycket att se.
Ett populärt mål är Furnas, där man till
turisternas förnöjelse värmer mat i heta källor. Eldsjön 900 meter över havet och Tvillingsjöarna, med grönt respektive blått vatten är också värda ett besök. I byn Sete
Cidade vid sjöarna höll man på att pynta
bilar med kransar och blommor när vi kom.
Det var inför den religiösa högtiden Festa do
Divino Espirito Santos och vi var välkomna
att fota de vackert dekorerade bilarna.
En fin cykelled gick till en mysig liten fiskeby, Lagoa. En dag besökte vi Rocha da Relva, en annan liten by med havet på ena sidan
och ett bergmassiv på den andra. Där finns
ingen hamn eller väg; man få ta sig dit till fots
eller som de lokala, ridande på en åsna. Byn
verkade i stort sett övergiven, de flesta hus används troligen som sommarbostäder men det
var en intressant plats utan turister.
Vår vistelse på São Miguel varade i nästan tre veckor innan vi satte kurs mot Santa
Maria, femtio sjömil österut.
Columbus was here
Vi såg med en viss spänning fram emot att
komma dit. Vänner som varit där hade bara
Marinan i Ponta Delgada Sao Miguel.
Rocha da Relva byn mellan berget och havet.
Valfångarbåten Santa Maria.
Piscinan, badet i Anjos.
haft positivt att berätta. Det var få båtar i
marinan när vi kom. Vi fick lätt en bra plats.
Marinan är liten, ganska ny och en av de
bäst skyddade på Azorerna. Den fina kontorsbyggnaden hade tyvärr en stor brist: varken toaletter eller duschar. De låg i båtklubbens byggnad och var i dåligt skick.
Santa Maria upptäcktes av munken och
sjöfararen Gonçalo Velho Cabral 1431 och
lär vara den av de azoriska öarna som upptäcktes först. I februari 1493 ankrade Columbus med sitt skepp Santa Maria utanför
byn Anjos på norra sidan av ön och blev först
tagen för spion och tillfångatogs. Gonçalo
Velho har gett namn åt den mäktiga fyren på
öns ostsida och en staty av Columbus finns
vid infarten till Anjos.
Byn Vila do Porto ligger högt upp från
hamnen. Man får en rejäl promenad när
man går och handlar. Här finns förutom
små butiker en liten marknad med fisk,
grönsaker och kött samt två supermarkets
med begränsat men fullt tillräckligt utbud.
man antingen bil eller liftar. Det gjorde vi
ett par gånger utan problem. Vi hade också bra användning för våra cyklar även om
landskapet är ganska kuperat.
Det finns många fina platser att besöka.
Vid São Laurenco är det ett speciellt landskap; gärdesgårdar på bergssluttningen inramar flera vinodlingar. Barreiro da Franceca är ett landområde med röd sand som
kallas för Azorernas öken. Ett stort antal
”miradouros”, utsiktpunkter, gör att man
ofta kan stanna till och beundra utsikten.
Den högsta punkten är Pico Alto, 560 meter över havet.
I fiskehamnen var det stor aktivitet.
Juli innebär högsäsong för tonfisk. Det går
till på så sätt att man i båtarna har en stor
tank med levande småfisk. Ute på fiskeplatsen tömmer man tanken och tonfisken
samlas så nära båtarna att man kan ta dem
med huggkrok. Båtarna var överfulla när
de kom i hamn. Det mesta av fångsten går
på export så det kunde ibland vara svårt att
få på marknaden.
Den röda öknen
Att åka buss på ön är inte att tänka på; bussturerna är glesa. Vill man se sig om så hyr
Valfångarrace
Vi hade en trevlig upplevelse när vi en dag
fick följa med en rib som bogserade två
hundraåriga valfångarbåtar runt halva ön,
från Vila do Porto till Anjos där de skulle
kappsegla, Regata Baleeira Cristóvão Colombo, en tävling till Columbus ära. Det
var ”Santa Maria” från ön och ”Fatima”
från São Miguel. Tack vare ribben kom
vi nära kappseglarna och kunde fotografera de vackra båtarna för fulla segel. Det
blåste inte mycket, vi fick en härlig dag
ute på havet och en trevlig stund över en
öl tillsammans med besättningarna efter
tävlingen.
Naturligtvis vann Santa Maria.
Vinterhamn?
Vi trivdes så bra med befolkningen på ön
och de andra seglarna att vi funderade
på att stanna över vintern. Men det blev
inte så; efter en månad satte vi kurs mot
Lissabon dit vi kom i början av augusti,
mycket nöjda med att ha tillbringat ett
år på Azorerna. Trots avsaknad av tropisk värme, mycket regn och ofta hårda
vindar gjorde öarnas befolkning och naturen det året till en stor och oförglömlig upplevelse. ⚓
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
19
När jag råkar titta upp ur ruffen
får jag se ett märkligt flytetyg
glida in i Scillas lilla hamn. Det är
en tvåmastad seglare i mahogny
som väl närmast har hämtat sina
linjer från en av Hansans koggar.
Yngre och starkare förmågor tog
över räddningsoperationen.
TEXT OCH BILD: ARNE NILSSON
Farliga Skylla och Pronto Soccorsos förträfflighet
S
om tur är råder för tillfället stiltje.
Hon kan försiktigt nosa runt för att
försöka finna någonstans att ligga.
Helt plötsligt blir det bom stopp! Vi är nu
en hel mängd nyfikna åskådare som undrar
vad som hänt. Uppenbarligen har de fastnat
i något, men vad?
Den bålde svenske vikingen känner
sig naturligtvis manad att lösa problemet,
kränger på sig simfötter och cyklop – badbyxorna sitter förstås redan på i den calabriska junihettan – och befinner sig snabbt i observationsläge under olycksfågeln. Den har
med propellern kört in i en centimertjock
vajer som turligt nog inte snott sig runt axeln. Ivrig att spela hjälte griper jag tag i vajern för att bända loss den.
– Aj-aj-aj!
Naturligtvis har en del tråd gått av och
nu trängt in i den oskyddade handen. Slokörat får jag lätt blödande gå upp till ytan och
meddela åskådarna att jag måste simma bort
till egna båten för att hämta arbetshandskar.
Väl där infinner sig förnuftet och jag överlåter handskar och hjältegloria till en yngre
och starkare lokal förmåga.
Spottlogg
Det visar sig vara ett gäng tyska killar som
hyrt ”koggen” på Sardinien efter att ha sett
den på bild. Den såg ju så sanslöst präktig
20
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
ut. När de gav sig iväg, tog de sikte på Messinasundet och började leta efter loggen för
att räkna ut när de kunde tänkas vara framme. Men ve-och-ve! Kompassen är fartygets
absolut enda navigationshjälpmedel.
Som tur är kommer en av killarna ihåg
hur man använder ”spottloggen” (spottlogg
mäter tiden det tar för ett föremål som släpps
i sjön från fören tills det har kommit till aktern på båten – 2 x båtens längd/tiden i sekunder = farten i knop.)
Och nu har de alltså lyckats ta sig hit.
Singlehanded
Jag tänker väl inte mycket mer på saken,
utan fortsätter till Reggio, där den unge och
– åtminstone i egna ögon – snygge hamnkaptenen ber mig vidarebefordra till ”vackra svenska flicka” att han gärna vill komma
därifrån eftersom han börjar bli rädd för att
bli insnärjd i ndranghetans garn.
Detta hände sig för tjugotalet år sedan.
Jag skulle ensamsegla från Civitavecchia
strax norr om Rom till Otranto på den italienska stöveln. Där skulle min själs utvalda tillstöta för översegling till Jugoslavien.
Amanda Bomm II var en behändig stabil
Amigo 27:a som jag enkelt behärskade själv.
Men på nästa sträcka var det väl lite äventyrligt. Roccella Ionica hade ingen hamn då;
närmsta tilläggsplats var Crotone. Jag tänk-
te att i värsta fall kunde jag väl ankra upp
utanför kusten och sova lite. Det hade ju
Schildt gjort. Så jag gav mig iväg även om
det väl kittlade lite i magen. I kvällningen
passerar jag Roccella Ionica utan att sikta
någon lämplig ankarplats, så jag bestämmer
mig för nattsegling väl ut från land i något
som heter Golfo di Squillace. Blev jag alltför
trött fick jag väl ligga bi och sova en stund.
Spikrakt!
Det blev snart kolmörkt. Vinden tilltog rejält. Som tur var från land, så jag skulle i alla
fall inte driva mot klippor. Min enda möjlighet att något sånär positionsbestämma mig
var att med hjälp av en transistorradio pejla in mig på de radiofyrar som fortfarande
fanns. Inte för att jag behärskade morsealfabetet, men det finns ju lathundar. Nu började också såren efter den söndriga vajern
att kännas av.
Vid tvådraget på natten blir jag för trött
och lägger Amigon bi så att jag kan slumra
lite i sittbrunnen. Hon vakar riktigt bra trots
den skumpiga sjön och gör vad jag kan bedöma inte mycket fart genom vattnet.
När det börjar ljusna skotar jag om focken och fortsätter seglatsen. Jag tror att jag
pejlar in Crotones radiofyr ganska rakt i fören och efter någon timma kan jag sikta fyren! Jag har lyckats spika den!
Mina nya amerikanska vänner.
Hjälpande handen
Det finns vissa fördelar med att ensamsegla. När man skall gå in i hamn tittar alla efter den övriga besättningen och sedan börjar de egoistiska se över sin avfendring och
försöka sluta luckorna till båtgrannen så att
inte den ensamme galningen skall försöka
klämma sig in där.
De mer altruistiskt lagda pekar välkomnande på den glipa som finns mellan dem
och grannbåten, menande att den ensamme
skall få både hjälp och plats där. Eller också hoppar de upp på kajen och håller upp en
ledig mooringlina och signalerar därmed att
de vill hjälpa till. Den hjälpande handen är betydligt mera
frekvent förekommande för ensamseglaren.
För att i någon mån beveka de räddhågade
är jag alltid noga med att vara väl avfendrad.
Det är inga större problem att hitta en
plats att lägga sig på i Crotone. Vinden har
lagt sig och på den tiden var det inte så
många som gick den här vägen.
Ökänd skumpighet
När jag håller på att lägga till hör jag en
svensk röst som frågar om jag vill ha hjälp
eftersom jag verkar vara ensam. Det är
Kurt från Lidingö som tillsammans med
hustru Anna också är på väg till Jugoslavien i sin OE 32:a. Det blir förstås glatt umgänge på svenska även om Anna är barnfödd i Italien.
När jag berättar om min skumpiga nattseglats över bukten tittar hon överseende på
mig och säger att jag borde ta de italienska
namnen på allvar: Squillace betyder just
skumpig, och bukten är ökänd i italienska
seglarkretsar för sin starka nattbris som regelmässigt sätter in några timmar efter solnedgången!
Sonad hybris
När de synar min nu mycket ömmande
hand upptäcker de att armens blodådror
börjar bli blåaktiga. De skickar mig till närmaste Pronto Soccorso som visar sig ligga i
det närbelägna sjukhuset. Där blir jag flinkt
undersökt.
Den begynnande blodförgiftningen kureras snabbt om ej helt smärtfritt med lämplig penicillinspruta. Någon betalning är det
alls inte tal om; jag minns inte ens att de frågade efter leg. En gäst i deras land hade råkat illa ut och skulle ha hjälp. Punkt.
Själv tänkte jag en del illasinnade tankar om det fula monstret Skylla i Scilla
som förmodligen levde där i sin grotta i
fästningsberget alldeles intill hamnen.
Hon ville förstås straffa ”il vikingo” för
hans hybris när hon gillrat fällan så fint
för de där tyskarna!
Totaltom horisont
Efter att för säkerhets skull vilat upp mig
någon dag, kunde jag sedan ge mig i kast
med Tarantobukten. Starten gick en timma före gryningen då en engelsk och en
amerikansk båt skulle ge sig iväg. De hade
förstås lovat hålla utkik efter mig, men eftersom jag seglade en betydligt mindre farkost än de, fick jag se dem försvinna i fjär�ran vid lunchtid.
På eftermiddagen kunde jag se en tom
horisont med en helblå himmel ovanför mig
och ett solglittrande hav under.
Plötsligt förändras ljudet från MD 6:an!
Jag sliter bort nedgångstrappan för att komma åt att kika på motorn, men den går bara
helt lugnt utan att vilja gå upp i varv så jag
slår av den.
Är det möjligen Skylla som förföljer mig?
Jag går upp och lutar mig över sittbrunnssargen och då får jag se något stort svart som
böljar ut från propellern. Här finns ingen
annan bot än dykning! Sjökortskoll visar att
det är mer än tusen meter djupt! Och totaltomt horisonten runt.
”Det måste gå”
Sällan har jag känt mig så utlämnad som
när jag gled ner i det djupblå havet försedd
med räddningsväst och lina samt min favoritkniv. Men visst fick jag bort plastsäcken och kunde fortsätta färden. En timma
före solnedgången siktade jag Santa Maria
di Leucas fyr och hade ånyo spikat!
Mina nya amerikanska vänner som
gjorde plats åt mig i mörkret frågade hur
jag kunde klara navigationen utan radar.
Det enda svar jag hade var att det måste
gå. Skulle jag införskaffa allt som var trevligt att ha, så skulle jag inte ha råd att segla iväg. Radiopejlingen gav ju i alla fall ett
hum om i vilken riktning målet för seglatsen låg.
Men Skylla tänkte inte ge sig riktigt än!
Den sårade handen började bulta så smått
igen och det fanns inget annat att göra än
att leta efter ortens Pronto Soccorso. Lika
vänligt omplåstrad blev jag här, men nu bedövade läkaren och gjorde rent såret samt
skrev ut en penicillinkur som jag fick hämta på apoteket.
Inte tal om någon betalning här heller.
Jo, på apoteket förstås.
Iväg till Rom
Nu gav äntligen Skylla upp. Jag kunde i lugn
takt fortsätta upp till Otranto för att ta bussen till Rom där jag planenligt kunde möta
den utvalda som för andra gången i sitt liv
skulle sätta sig i en segelbåt.
Det gick bra och nu har vi firat silverbröllop också! ⚓
Inuti den lilla staden Scillas
borgklippa torde Skylla ha sin
boning. Den korta hamnpiren
till höger.
De extrema svärdfiskebåtarna
med peken lika långa som utsiktsmasten är hög som söker
sovande byte i Messinasundet.
Det nedlagda bytet.
ARNE NILSSON har med hustru Elisabeth tillbringat
två sejourer till, från och på Medelhavet. Den första ombord på Amigo 27:an Amanda Bom II 1983-92 och den
andra på Maxi 84:an Amanda Bom III 2002-08 då döttrarna Maria och Hanna hade tillstött. Även goda skånska vänner har hjälpt till när styrmans semester varit
för knapp. Det är mestadels Frankrikes, Italiens, Maltas
och Kroatiens farvatten som varit aktuella samt förstås
Europas inre farleder.
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
21
Kommer jag att dö nu?
Om en tripp till Spanien
TEXT: HANS KJELLBERG
Söndag morgon. Paal och Ingemar mönstrar
av efter ännu en genomfestad natt. Vi har seglat Sofia, en Albin Nova, från Stavanger ner
till Falmouth på sydvästra hörnet av England.
Blåsiga Biscaya
HANS KJELLBERG, Vänersborg, är 71 år
och har två barn och elva barnbarn. Började i 20-årsåldern segla en Rånäsjulle,
bytte till en Sea Cat sedan en Albin Nova.
Med den började långseglingen med flera besök på Orkneyöarna och två seglingar
till Medelhavet. Hemturerna gick per lastbil à SEK 40 000:-. Att segla ner till Med
passade Hans mycket bra: ”Vad dagen
skulle ge var ett oskrivet blad”. Hoppas i
år på en tur till Shetland om någon nappar.
Många är berättelserna om att korsa Biscaya, havet väster om Frankrike, i liten segelbåt. De finns både i bokform, artiklar som muntliga rapporter om såväl lyckade som misslyckade seglatser.
Sommaren 1996 kastade sig Hans Kjellberg och hans besättning ut i detta äventyrshav, för skärgårdsseglarna helt
okända vatten. Planen var att komma till Medelhavet med Hans tio meter långa Albin Nova, en inte helt perfekt båt
för de stora haven. Med rätta beslut så skulle det säkert ändå gå vägen ner till varma breddgrader. De kom fram trots
att besluten under resans gång skulle visa sig inte så värst genomtänkta.
Egentligen hade ingen information om vad som komma skulle hämtats in. De kastade loss och seglade iväg med sommarutrustad båt och utvilad besättning, i varje fall i början av resan. Dagen var bestämd. Ut på Nordsjön bar det.
– Det kunde gå åt pipan men det kunde också gå fint, säger Hans.
Berättelsen beskriver vedermödorna över Biscaya, en delsträcka, med Hans flickvän Hilde.
– Vi var nybörjare i början av seglingen och icke stort bättre i slutet av resan, lägger Hans till.
22
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
D
et har varit segling nästan dygnet
runt. Över Nordsjön var det att
hålla ihop kragen när sjöarna for
över däcket och sova i genomsura kläder i
våt sovsäck. Loch Ness passerades med full
spinnaker, vi surfade in i Larne på Nordirland och fick en dags vila i Dublin innan vi
drog mot Falmouth.
Båten skall över Biscaya ner till Bayona
på spanska västkusten. Enligt alla böcker är
Falmouth rätt startpunkt. Hilde skall komma med tåg till Falmouth Town för att segla med till Spanien.
Vi behöver helst ytterligare en besättningsman. Hela våren har jag försökt, genom annonser och andra aktiviteter att få
tag på en man ytterligare.
Hon stiger av tåget med två tunga väskor
och med en gul apelsin i handen och klädd
i sommarkläder. Stationen ligger lummigt
grönt och solen skiner från en nästan klar
himmel. Vi äter en middag och tittar ut över
alla båtarna som ligger på redden i den stilla
brisen.
– Det är precis som i fjol då vi seglade i
Danmark, säger Hilde.
Trögt, trögt
Vi drar till båten och packar upp, mestadels
sommarkläder.
Det kan ta mellan fyra till sju dygn till
Spanien från Falmouth.
– Har du fått tag på någon mera till turen? undrar Hilde.
– Inte ännu men det skall nog ordna sig,
lugnar jag. Ingemar nämnde att det i hamnar som Falmouth finns gott om folk som
vill mönstra på till Spanien.
Jag går runt och frågar på de olika marinorna. Inget positivt, trögt, trögt.
– Känner ni någon som vill till Spanien,
undrar jag
– No I don’t, but maybe in that boat over
there.
Skriver lappar, frågar och ringer runt.
– Hur går det Hans? Får du någon som
vill ställa upp som besättningsman till Spanien, undrar Hilde.
– Lugn det skall nog ordna sig, roar jag
ner henne.
Biscayabunkring
Vi måste i varje fall få handlat det som skall
med på turen. Ja, det måste vi. Skinka, ägg
är bra, kaffe och kakor kommer att sitta fint.
Diesel måste fyllas på, diesel för tre hundra sjömil. Kanske det blir motor hela vägen
över Biscaya.
– Fint då får jag ju bruk för min bikini,
säger Hilde.
Tisdagen är inne. Ännu inte något positivt svar på annonser och rundfrågningar.
Möjligtvis en man, men nej tiden passar inte
helt.
Kommer ner i kajutan.
– Hilde. Det ser ut som om vi får dra allena.
– Hum… Kommer det att gå bra? undrar Hilde.
– Rätta vindar så ordnar det sig säkert,
säger jag.
– Men vi drar inte i kväll, eller hur?
– OK, start i morgon då. Tidigt. Med
tidvattnet i ryggen får vi en fin start.
– Du, Hans. Hade du räknat med någon
mera egentligen?
– Ja, man vet ju inte, det kan ju bli ja från
någon när som helst, säger jag.
Det stora språnget
Natten är orolig men jag måste ju sova för
att orka med utfarten. Somnar halvt medvetslös framåt tre-fyra tiden på morgonen.
Hilde andas med vakna andetag. Klockan
ringer sex.
– Du måste upp nu Hilde. Vi skall iväg
till La Coruña i Spanien.
Väderleksutsikterna har vi glömt att få med
oss. Sofia görs iordning för det stora språnget. – Nästa Spanien, säger jag.
Hilde är tyst men ler ett litet leende.
Falmouths hamn är stilla då Sofia manövrerar mellan alla båtar i hamnen. Autopilot, vindroder och motor är checkade.
Först måste vi runt en udde, Lizard
Lighthouse, väster om staden för att sedan
ta oss mera väster ut.
Vinden är den sämst tänkbara till Spanien, sydväst. I böcker om överfarten står
det ju att den oftast är väst till nordväst på
denna delen av England .
Vinden ökar till frisk bris på turen ut
mot udden.
Motorn puttrar tryggt på.
– Det går ju fint det här, säger jag friskt
med ett stelt leende.
Som på rodeo
Vi närmar oss ett område som på sjökortet är markerat som virvelområde. Det syns
tydligt när vi närmar oss området för sjön
är orolig. Sofia börjar kränga som en ryttare på en rodeo.
– Vad är det som sker? undrar Hilde.
– Det är bara just här, lugnar jag.
– Du har inte sagt att det skall vara så
här på sjön, detta är otäckt, fyller Hilde i. Jag
kan inte hålla mig fast längre. Jag blir trött i
armarna. Jag tycker inte om detta Hans. Jag
är rädd.
– Det är bara här, se på kortet, ett litet
stycke bara. Nu får du hålla i dig för nu kommer det en stor våg. Håll, håll! varnar jag.
– Jag orkar inte mera, kvider Hilde.
– Jodå, det tar snart slut, jag kan se att
havet är lugnare längre fram, försäkrar jag.
Passagen över området tar längre tid än
väntat.
– Då vind och ström verkar emot varandra blir sjön brant, förklarar jag.
Efter några timmar blir sjön mera hanterbar men vinden har ökat något.
”Du sa ju att…”
Sofia sträcker väster ut i den sydvästliga vinden. Det ser inte bra ut. Vi gör god fart med
hjälp av strömmen men vi kommer inte att
kunna gå söderut. Båten stampar i den ofördelaktiga kryssen. Sofia skräller varje gång
hon faller ner i vågdalen.
– Du sa ju att det skulle bli bättre då
vi kom ut ur virvelområdet. Jag tycker
det är som förut, säger Hilde lite mindre
chockad.
– Om du följer med vågorna så kanske
det blir bättre, säger jag.
– Nej, jag vill inte det för jag tycker inte
dom ser snälla ut.
– Det kommer att bli så här ungefär
framöver. Tror du att du kan ta vakter? undrar jag.
– Jag vet inte, jag vet inte, säger Hilde.
Sofia gör god fart, men västligt. Tusan
också! Vi passerar Land’s End och är på väg
mot Scilly Isles. Vinden har ökat något och
Sofia skräller mera ofta nu då hon störtar ner
i vågdalarna.
– Om du går ner och lägger dig och försöker sova lite så får vi försöka med vakter
sedan, säger jag.
”Måste nog spy…”
Vi har varit på väg i sex till sju timmar nu.
Det kommer säker att ta fem dygn till Spanien. Detta verkar inte bra.
– Hur har du det nere, undrar jag
– Jag tycker inte om detta. Jag visste inte
om att det kunde vara så här och så mår jag
dåligt.
– Hans, jag tror jag måste spy. Hur skall
jag komma till toaletten?
Båten kränger hit och dit.
– Nu är det lite bättre, säger Hilde.
– Tror du att du kan ta några vakter?
undrar jag.
– Jag vet inte. Lägg filten över mig för
jag fryser.
Hilde ligger med huvudet neråt mot durken och har svårt att röra sig. Stampningen
fortsätter och vi drar mer och mer väster ut.
Sofia passerar Scilly Isles. Jag börjar bli lite
sliten efter allt bankandet och ingen vila.
– Hans. Jag har bett till Gud om att detta
skall sluta och vågorna skall försvinna. Detta är äckligt.
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
23
Oändligt långa timmar
Vi har snart varit ute i tolv timmar. Detta
kommer inte att fungera. Vinden är fortfarande sydväst. Fem dygn. Fel riktning och
vinden kan öka mycket ännu om oturen är
framme.
– Hilde. Jag tror det bästa är att vända
tillbaka till Falmouth, säger jag.
Tillbakaturen tog tolv timmar. De sista timmarna före Falmouth var oändligt
långa. Solen började stiga upp till en ny
dag.
På Falmouth Harbour Office får jag information om möjliga marinor där båten
kan vinterförvaras.
Nej, inte här i vinter, tänker jag.
Kontoret tipsar om en man som kanske
kan hjälpa oss över Biscaya. Han kommer
ner till båten och presenterar sitt förslag. Totalt vill han ha 900 engelska pund för sin assistans.
Det var som tusan. Är detta enda alternativet? undrar jag stilla.
– Tack så mycket. Jag måste tänka på
detta. Återkommer. Hej då!
Jag var inte kontaktbar under några timmar. Ringde till firman Port a Port Båtleveranser i Kent från en telefonhytt.
Telefonsvarare:
– Leave message after the noise… Typiskt.
Flera personer som vill ringa har samlats
runt hytten. Bläddrar i båttidningen då telefonen i hytten ringer. Vad nu då?!
– Hello!
– This is Michel. Hello, hello.
– How...?
– Michel..
– Wait!
– Does anyone know a man called Michel? frågar jag personerna som väntar utanför hytten.
– Sorry. Nobody here knows Michel..
– I deliver yachts.....
– Oh, fine. Then you are maybe able to
help us.
Lättad Hilde
Efter en del telefaxande i sista minuten innan Harbour Office stänger är vi överens:
Halva priset. Michel möter upp på söndag.
Pust...
Kaffe i båten. Hilde har återfått sitt lätta
sätt. Sjöturen är på distans.
Ett bud kommer med ett meddelande till
oss: ”Ta kontakt med Michel!” står det på
lappen.
– Vad är nu detta? Jag tror han har hoppat av uppdraget, säger jag.
– Det behöver inte alltid vara det värsta,
säger Hilde.
– Hello! Hans here. You called.
24
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
– Fine, the flight ticket is more expensive than on the fax. Is that OK with you?
– Yes, yes!
Söndag. Michel kommer på bryggan.
En satt man med ett gott leende. Han går
kort igenom hur han vill lägga upp rutten
till Spanien. Vi startar i morgon, säger han.
Hilde sitter på fördäck och ser tänkande ut.
– Är du betänkt på turen? undrar jag.
– Det känns okej nu när vi är tre.
– Gott.
Tre timmar på – tre av
Michel tar en öl på en pub. Vi tar en tur
på stan.
Vi kastar loss förtöjningarna klockan sex
på morgonen och styr ut mot Spanien.
Vinden är fortfarande syd till sydväst. Michel och jag börjar med vaktschema, tre timmar på –tre timmar av.
Sofia går för motor till en början men efter några timmar sätter vi segel. Hilde som
varit uppe går ner och knyter sig i hytten akterut. Jag kokar te med mjölk till Michel på
hans vakt för då blir han på gott humör.
Sofia tar sig sakta ner mot La Coruña,
strömmen tar oss väster ut
Hilde stannar i sin hytt i ett dygn.
Natt.
– Är någon där uppe på båten? Vad håller ni på med? Båten kränger ju helt vilt?
Hilde har svårt att komma till ro och undrar om vi fortfarande sitter fastlänkade med
båten. Vinden är sydväst, ökar och minskar i
styrka så att Sofia bitvis får gå för motor.
Dunder från klarblå himmel…
Vinden river i seglen och de fladdrar öronbedövande. Jag kommer åt backslaget och
motorn rusar fullt bakåt.
– Hans, is everything all right with you?
undrar Michel stilla.
– Yes, yes, skriker jag tillbaka.
– Nej, nu kan jag inte ligga här längre i
min hytt. Jag måste på toaletten; sedan kommer jag upp, säger Hilde.
Tre timmar vakt – tre timmar vila. Tiden rullar på, vinden vrider till ostligt och
Sofia gör mellan sju och åtta knop.
Hilde kommer upp i sittbrunnen och ler
mot solen som har börjat ge god värme. Havet är tomt på båtar då vi kommit ut ur farleden. Plötsligt hörs två kraftiga knallar.
– Vad sker nu? undrar jag. Skall det aldrig ta slut?
Ser mig omkring för att finna någon realistisk förklaring. Inte en båt, ingenting.
Vi ser på varandra med stora ögon och
begriper inget.
Michel kommer upp:
– That was the Concorde airplane
passing the supersonic barrier.
Det blir en varm dag. Fin-fin fart under
flera timmar.
– With this speed we can be in Spain very
quickly, säger Michel lugnt.
… och blixtar i blåsvart natt
Hilde går ner för att sova. Frampå kvällen
minskar vinden. Mörka skyar börja synas i
fjärran. Halv elva börjar det blixtra i blåsvarta natten.. Åskvädret kommer närmare,
blixtar i alla riktningar.
Michel blir ivrig med att förbereda oss
för åskvädret:
– Hans. We must take down sails. Do
you have a chain which can be connected to
the mast? Inform Hilde about what’s going
on! befallde Michel strängt.
Jag kravlar mig upp på däcket och lyckas
få ner storseglet. Båten kränger allena i den
svarta natten. Vinden har ökat något och
åskvädret är omkring oss. Jag dyker ner i akterluckan och lyckas efter en stunds letande
bland en massa bråte få fram den tunga kättingen. Vi kryper fram på däck, sätter fast
den i masten och resten ut i sjön.
– Vad står på? undrar Hilde
– Du måste komma upp och sätta på dig
livlina och flytväst, säger jag
– Skall detta aldrig ta slut? Jag tycker inte
om detta, säger Hilde uppgivet.
– Ingen gillar åskväder, svarar jag lite
irriterat.
Hysteriska skratt
Vi sätter oss och släcker ner allt ljus i båten.
Michel greppar luren till VHF-radion.
– All Ships, All Ships this is Sofia in position 47.11 N and 7.05 W over....
Han får kontakt med en båt ganska långt
norr ut.
– We are in a lightning storm. Do you
know which way it will take?
Kontakten bryts. Bara knaster hörs från
radion. Hilde och jag sitter på salongssoffan
och stirrar ut i mörkret. Endast kontrollamporna blinkar matt i navigationshytten. Vi
håller varandra i händerna.
– Hans, kommer vi att behöva gå i livflotten nu? Jag är så rädd. Kommer stormen
snart, tror du? Kommer jag att dö nu? undrar Hilde med en sliten blick på mig.
Vi sitter några timmar, skrattar hysteriskt ibland. Åskvädret drar bort. Jag sätter
focken. Michel går och lägger sig.
”Lugnast hitintills”
Vi är framme i La Coruña 03.15 följande
natt. Tre dygn plus 21 och en halv timma
har trippen tagit.
– Den lugnaste seglingen hitintills, säger Michel som korsat Biscaya ungefär sex
gånger om året i 15 års tid. ⚓
BÅTJURIDIK
TRÄFF!
– än vilar grekskatten
M
edelhavsseglarnas och SXKs
skrivelser till grekiska regeringen tycks liksom andras protester mot den nya båtskatten ha startat ett
omtänk på regeringsnivå och ett uppskov
med ikraftträdandet. Från Tyska Seglarförbundets ombudsman Joachim Rollhäusser
i Atén erfar vi att ändringar planeras och
att verkställigheten blir uppskjuten, kanske
ända till sommaren.
Genomfart
I sak tycks vi ha fått gehör för vår synpunkt
att skatt på genomfart strider mot havsrättskonventionen UNCLOS.
Redan i januari då lagen skulle träda
ikraft meddelades att s.k. oskadlig genomfart genom angränsande hav skall få ske utan
avgift, även om man hade svårt att smälta att
ankring som är en naturlig del av en sådan
genomfart också måste tillåtas. Nu tycks
man även ha förstått att s.k. transitpassage
genom internationella sund – såsom i stora
delar av Egeiska havet – måste medges utan
avgift och andra hinder.
Det tycks återstå för de grekiska myndigheterna att inse att deras land genom ratificeringen av den så kallade Barcelonakonventionen från 1921 har godtagit fri passage
av fartyg från alla konventionsländer – inklusive Sverige – även genom inre farvatten
såsom Korintsundet och Saroniska bukten,
och rentav även genom Korintkanalen mot
vederbörlig avgift men skattefritt.
Besökande
Att skattebelägga gästbåtar på besök är en
annan sak. Skatt på kortare besök strider
bland annat mot EUs regler om fri rörlighet, medan skatt på bosättning, ”residence”,
godtas och praktiseras av flera EU-länder,
en distinktion som tydligen inte noterats
av grekiska regeringen. Om denna skatt genomförs kan den bli grund för en klagan hos
EU-kommissionen.
Års- och månadsbeskattning
Skattens utformning bygger i alla fall på att
den ska uttas för både längre och kortare besök. Som den hittills lagfästs skulle skatten i
grunden utgå per kalenderår, vilket innebär
att en övervintrande båt i princip blir dubbelbeskattad, eftersom ny skatt skulle börja
löpa den 1 januari varje år.
Detta och andra märkliga konsekvenser
av kalenderårsskatten har flera påtalat. Regeringen tycks faktiskt ha tagit den kritiken
ad notam och anvisar istället att skatten ska
utgå på årsbasis från betalningsdag.
För större båtar kan den beslutade skatten
mildras genom att ägaren betalar per månad
för sin tid i grekiska vatten – låt vara i en något förhöjd proportion i förhållande till årsskatten. Eftersom skatten proklamerats för
grekiska vatten är en kanske inte avsedd effekt att den som tidvis landsätter sin båt blir
skattefri för tid på land och kan minska sina
kostnader betydligt på det sättet.
Lagens månadsbeskattning skulle emellertid bara tillåtas för båtar över tolv meters
längd, vilkas årsskatt låg på 1 200 € och uppåt, medan de mindre med måttligare 200400 € för hela året borde finna sig i hela
årsbeloppet oavsett kortare besökstid. Här
aviseras nu en ändring med möjlig månadsbetalning även för mindre båtar. Genom exempelvis tio månaders årlig landförvaring av
en båt under åtta meter för vilken årsskatten
är 200 € borde man komma ner till en årsskatt neråt 23 €. Man kan fråga sig om såna
belopp är värda att inkassera.
Rabatt och straffskatt
Liggande lagtext föreskriver en trettioprocentig skatterabatt på årsbeloppet för större
båtar som ligger permanent i Grekland. Hur
lång frånvaro som skulle förverka avdraget
var omstritt; det har talats om att besittning
av permanent båtplats snarare skulle bli avgörande. Nu aviseras att reduktionen istället ska bli automatisk vid all förskottsbetalning på årsbasis.
Eftersom skatten i princip alltid ska betalas i förskott tycks i så fall det fulla årsbeloppet knappast få reell betydelse. Det verkar närmast kunna drabba den som ertappas
med att inte ha betalt sin skatt. Men en sådan ägare ska enligt lagens artikel 4d dessutom åläggas böter av hela årsskattens belopp, och detta även om han bara har avsett
ett besök med månadsdebitering. Man kan
exempelvis tänka sig tillämpning på en pas-
serande seglare som tolkar rätten till skattefri förbifart annorlunda än myndigheterna
men som stoppas och åläggs täcka oreducerad årsskatt och därutöver böter om samma
oreducerade årsbelopp.
Det finns uppenbarligen skäl för de grekiska myndigheterna att tänka över åtskilliga konsekvenser av denna skatt innan man
låter den slutligt träda i kraft.
Förväntade skatteintäkter?
När den grekiske sjöfartsministern förklarade att nya skatten skulle tillföra statskassan
omkring 20 miljoner euro, var det tydligt
att han inte förutsett några avbräck i följd av
minskande turistintäkter. Men uppenbarligen hade han inte heller räknat med att behöva modifiera skatten efter rimlighet och
hänsyn till internationella regler.
Redan de nu aviserade justeringarna –
för att inte tala om ytterligare som kan behövas för rättsenlighet – tycks visa att förväntade intäkter blir starkt minskade. Den
krympta marginalen kommer sen att ytterligare ätas upp av minskad seglingsturism.
Erfarenheter från andra länder som infört
sådana här skatteprojekt och måst avskaffa
dem såsom skadliga för turistbalansen tyder
inte på att denna skattläggning är någon god
plan för att få bukt med Greklands fortsatt
sviktande ekonomi.
Ej hinder mot hamnavgifter
I skuggan av den hotande båtskatten kommer nu klagomål från medlemmar om ökade uttag av hamnavgifter.
Ett sådant gäller naturhamnen Porto Heli,
där man tidigare kunnat ligga gratis för ankar.
Hamnmyndigheterna där tycks nu ha börja ta
betydande avgifter enligt en länge bortglömd
reglering, I Sverige hade sådant avgiftsuttag
som utgångspunkt kommit i strid med vår allemansrätt, men den är en lokal sedvänja som
har få motsvarigheter utomlands.
Frågan regleras inte heller av de internationella regelverk som berör den statliga
skatteläggningen utan ligger under hamnmyndigheternas domvärjo och hindras inte
av vad den här artikeln anger ifråga om genomfarts- och besöksskatter.
Hugo Tiberg
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
25
KLUBBNYTT
VÄST
VÄST
Fullbänkat på Kasta Loss!
SÖNDAGEN den 16 mars bänkade sig 132 förväntansfulla åhörare att lyssna till Kasta
loss! – en sex timmars information om hur man tar sig till Medelhavet på egen köl.
Den utomordentligt professionella presentationen hölls av Claes Wessberg och Per
Abrahamsson kompletterad av Håkan Thorell och Göran Lindqvist och täckte in allt
från val av båt, vägval: utomskärs via Biscaya eller kanalfärder genom Europa – eller
varför inte sätta båten på lastbil.
Vi fick också konkreta tips på allt ifrån vackra ankringsvikar nere i Medelhavet
till nyttiga internetsajter. Det är säkert många seglare som de närmaste åren kommer
att våga eller inspireras ta beslutet att ta sig och sin båt söderut!
Informationen gavs i
Kryssarklubbens fina lokaler
i Göteborg, som dagen till ära
badade i en strålande vårsol.
Medelhavsseglarnas arbetsgrupp i Region Väst som
höll i arrangemanget, kunde glädjande konstatera att
ett drygt trettiotal av åhörarna var nyblivna medlemmar.
Ytterligare ett tecken på att
Medelhavsseglarna fortsätter att öka sitt medlemsantal.
Kul!
Christina Welinder Olsson
Per Abrahamsson och Claes Wessberg pustar ut efter sina intressanta och innehållsrika föredrag.
Öppna Varv
på Orust
22 – 24 AUGUSTI
Monter på båtmässan på Hallberg-Rassys område på Ellös. Vi berättar om segling i och till Medelhavet och värvar
nya medlemmar. Vill du vara funktionär i montern så kontakta Göran Lindqvist.
För mer information kontakta Göran
Lindqvist, [email protected]
SYD
Möt Medelhavet
på Limhamnsfest
Tillsammans med SXK Öresundskretsen ställer Medelhavsseglarna ut i Limhamn 31/7-2/8.
Kom och hälsa på oss och snacka
Medelhav i rätt miljö!
SYD
När seglingen blir terapeutisk
Årets vårträff hos Medelhavsseglarna Syd lyckades sammanfalla
med årets första riktiga vårlördag. Trots ljumma vindar och strålande sol hade ett 40-tal glada seglare samlats i LBS’s klubbhus i
Lomma för att lyssna på två ovanligt intressanta föredrag.
Konstnären Elisabeth Tyler berättade med stor inlevelse om
problemet med att ro sin medvetslöse make iland från båten och
hur hon tappade livsmod och inspiration efter makens bortgång
några månader senare.
Hon beslöt sig trots allt att försöka fortsatta segla i Medelhavet, men nu ensam. Hon fick i mogen ålder lära mycket nytt och
utarbeta tekniker för att ensam både kunna segla, navigera och
lägga till vid bojar något som i vår mansdominerade seglarvärd
oftast sköts av den manlige partnern.
Seglingen kom att fungera som terapi för Elisabeth, som återvann både livslust och inspiration. Hon gav dessutom flera intressanta inblickar i hur hon som ensam medelålders kvinna blev bemött av seglarkollegor och restaurangpersonal. Ett mycket givande
och mycket tänkvärt föredrag.
Efter en matbit berättade Annica och Anders Briandt om s/y Frifararens färd på Europas kanaler via Donau till Medelhavet. Ketchen är en rejäl skuta med betongskrov och måtten 13,7x4,7 m
26
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
och ett djupgående på 2,1 m. Det var inte utan problem att ta sig
fram och Frifararen fick vila i Apatin i Serbien vintern 2012-13 på
grund av dålig vattenföring.
Våren 2013 kunde resan fortsätta vidare ner till Svarta Havet
och via Turkiet till Grekland där hon nu är upplagd på Leros för
vintern. Anders berättade med inlevelse om en spännande och
äventyrlig färd med bland annat läckor, motorproblem och tappade propellrar.
Claes Wessberg
Elizabeth Tyler med Monsun 31 Aquarella.
SYD
Maritim Festival ersatte Bellamässan
Ett normalt vårtecken för båtägare i Sydsverige brukar vara båtmässan i Bella Center i Köpenhamn. Konjunkturen för båtindustrin i Danmark är pressad; årets
utställning ställdes in eftersom de flesta stora båtförsäljarna inte hade råd med
mässmontrar.
Danboat, den danska båtindustrins
samarbetsorganisation, arrangerade därför
en alternativmässa i egen lågbudgetregi,
Copenhagen Maritime Festival med huvudinriktning på tillbehör. Mässan hölls
26 februari-2 mars i Lokverkstaden, en
rustik industrilokal i södra Köpenhamn.
SXK Öresundskretsen fick mycket sent
kännedom om mässan; bara 14 dagar före
öppningsdagen blev allt klart. Medelhavsseglarna stöttade Öresundskretsens mässgrupp i uppbyggnaden av montern och deltog dessutom i montertjänsten under de
fyra utställningsdagarna.
Eftersom mässan är ny och marknadsföringen i Sverige varit svag kom relativt få
svenska besökare. Trots detta kunde SXK
och Medelhavsseglarna räkna in tio nya
medlemmar.
Claes Wessberg
SIGNALSTÄLLET
Lugnare vatten i
Alanyas marina
Alanyas Marina har haft problem med besvärande inbäring vid stark sydvästan, något som flera medlemmar rapporterat om.
Marinachefen, tillika vårt ombud, Hasan
Kaçmaz meddelar nu att det bekymret är
åtgärdat genom en extra skyddande vågbrytare. Den har vederbörligen prövats i
storm och bestått provet. Marinans inre
vatten är i dag säkert, hävdar Kaçmaz.
Generated by CamScanner from intsig.com
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
27
SKEPPSBIBLIOTEKET
pis hoppat av projektet som därför måste ställas in. Sven tycker att
Thomas kan segla ensam men det tycker denne är väl djärvt med
tanke på att den längsta seglingstur han hittills gjort gick till Danmark dagtid. Han har alltså inte ens nattseglat!
Sven lovar att låna ut en gummibåt och en sextant och tycker
han skall tänka på saken:
– Tänk på det ett tag, i värsta fall kan jag hänga med en bit så
att du kommer in i rutinerna, lade han till som slutkläm.
Vid nästa telefonkontakt kommer de överens om att segla iväg tillsammans. Eftersom Sven har en kompis i Florida han gärna vill hälsa på, så kan han ju lika gärna hänga med dit.
Men nu är det bråttom: De skall sponsoruppträda på Orusts
Öppna Varv den 23 augusti och det är bara en månad dit! Vegan
Maja skall modifieras efter Svens intentioner; en mängd saker måste
på något sätt anskaffas och installeras, bland annat en självstyrning
som kostar en bråkdel av vad ett riktigt vindroder skulle ha kostat.
När de så äntligen lägger ut från hemmabryggan, dagen före
Öppet Varv, krånglar naturligtvis motorn (tyvärr inte för sista
gången). Det är nära att de inte får delta i utställningen p g a sen
ankomst!
Så mycket att berätta
Den unge den gamle och havet
Över Atlanten i en Vega
Författare: Yrvind & Grahn
Norstedts/Nautiska biblioteket
A
tt vara huvudförfattare till en bok på 237 sidor vid 20 års
ålder är imponerande bara det, men att resultatet sedan blir
inte bara mycket läsvärt utan också i hög grad läsbart är
än mer imponerande. Sven Yrvind som står för en intressant knapp
tredjedel av boken är förvisso ingen debutant, men det är trots allt
Thomas Grahns sprudlande berättarglädje man kommer ihåg. Är
det möjligen så att den champagnekorkseffekt han upplevde när
han äntligen fick träffa sin familj på södra Irland efter att i 45 dagar bara haft sig själv att umgås med som fortfarande hänger i. Det
finns ju så mycket att berätta.
Thomas börjar lite trevande med att beskriva sin uppväxt i Hunnebostrand där han får smak för jolle- och brädsegling och börjar
längta efter att avancera till överhavssegling.
Tillsammans med en kompis och tack vare ett antal jobb och
förmodligen mycket sparsamt leverne lyckas man komma över en
mer än 30 år gammal Vega. Till synes välhållen. För att skaffa sig
mer information om överhavssegling tar de mod till sig och kontaktar Sven Yrvind, som välvilligt ställer upp med en dags konsultation
hemma i Västervik.
När så Sven mitt i sommaren börjar undra hur det gick med
grabbarnas planer och ringer upp så får han veta att Thomas kom-
28
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
De har kommit överens om att Thomas är kapten och skall fatta
alla beslut. Sven är mentor och delar med sig av kunskaper och erfarenheter. Arbetet i övrigt fördelar de enligt principen 40/60 så att
Sven med en 70-årings rätt ska få tid att dra sig tillbaka till kojen
för att läsa och rita på nya båtprojekt. Detta verkar ha fungerat alldeles förträffligt och Vegan Majas till synes omaka besättning förefaller ha kommit väl överens under hela den långa resa. Det beror
säkert på att de hyser stor respekt för varandra.
Väl ute på Nordsjön möter de sedvanligt hårt väder, en massa
skruvar som hållit ihop den gamla Vegan börjar skruva upp sig och
hon läcker som ett såll. Till Thomas förtvivlan utbrister Yrvind:
– Kapten, Maja är rutten.
Anmälaren väljer att lämna de bålda sjömännen där i sitt blöta elände, så får läsaren själv ta reda på hur de klarade sig ur svårigheterna.
För svårigheter möter dom. Exempelvis har de missat att de måste ha visum för att få anlända till USA sjövägen, normalt en procedur på flera månader! Hur Sven Yrvind löser den knuten på sedvanligt klurigt sätt är bara det en historia för sig. De lever efter ett av
Henry Fords valspråk: ”Allt är möjligt. Det gäller bara att dela upp
det i tillräckligt små bitar.”
Jag känner mig slutligen nödsakad att referera en smula av Yrvindsk
seglingvisdom:
”Kända TV-meteorologer har varnat för att innan slutet av november är passaden för opålitlig. ARC-seglingens start skulle ge varningen extra tyngd. Jag anser att dagens seglare är bortklemade kärringar. De är rädda för att det skall blåsa upp och de lider av stiltjefobi.
Innan fossilbränsleepoken seglades det ju året runt och nu har vi ju
så oändligt mycket bättre grejor: polyestersegel, plastskrov, rostfri
rigg och elektronik. Nä, det är inte fel på vädret. Det är fel på dagens seglare!”
Sålunda seglar de båda äventyrarna direkt från Irland till Florida utan någon feg mellanlandning på Kanarieöarna.
Thomas gör för övrigt om bravaden ensam på vägen hem, bara
inte på samma breddgrad och när han så slutligen anlöper Hunnebostrand så är det inte utan att även läsarens ögon tåras.
Arne Nilsson
Medryckande
om detektiver i varma vatten
Dr Kessners hemlighet
Författare: Adam Hansson
Collings förlag
ISBN 978-91-979820-4-7
S
ommaren 2010 gick vi
genom kanalerna på
hemväg efter våra år i
Medelhavet. I den lilla franska
staden Gray lade vi till vid en
ponton; strax efteråt dök en annan svenskflaggad segelbåt upp
och förtöjde strax bredvid.
Ett ungt par från Malmö
hade lämnat det trygga livet
i Sverige för att under en obestämd framtid leva sitt liv i Medelhavet ombord på sin HR 312.
Vi hade en trevlig kväll tillsammans på en pizzeria. Som avslutning skänkte de oss sina detaljerade kartor över tyska kanaler.
Adam Hansson och Camilla Jacobsson planerade att sköta sina ar-
beten som frilansande text- och formgivarmänniskor via internet.
Nu fyra år senare befinner de sig i Joniska havet och fullföljer sin
dröm.
Adam har varit produktiv ombord på s/y Isola. Bland resultaten
finns nu hans spännande ungdomsbok om den märkliga segelbåten
s/y Avalon som hittats gömd efter 40 år på ett gammalt varv i Malmö och så småningom får ett nytt liv som charterseglare i Karibien.
Vi får följa huvudpersonen, 15-årige Finn, som levt hela sitt liv
tillsammans med sina föräldrar ombord på båten, som hans farfar
en gång byggde. En fin chartersegling i turkosblå vatten med en
amerikansk familj utvecklas till en gåtfull historia med hemliga telefonsamtal, en skum fotograf och mystiska skurkar som är besatta
av båtbeslag.
Till detta fogas en koppling till nazistförbrytare och inte minst
en spirande tonårskärlek som en romantisk inramning. Finn och
den jämngamla flickan Jen hamnar i en hotfull situation där de får
använda all sin list för att klara sig undan helskinnade.
Adam har skrivit en medryckande detektivhistoria om ett annorlunda liv i varma vatten, om en familj som liksom han och Camilla beslutat att leva sin dröm. Noggranna ritningar beskriver hur s/y Avalon är byggd och det hela kompletteras med en hemsida om båten.
Den som vill veta mer om Adam och Camilla kan följa deras intressanta blogg: www.yachtisola.com.
Ingegerd Alvbring
BOKTIPS
S/Y JENNIFER
på kurs mot Alaska
Vår långseglande medlem Lars
Hässler sin tre och ett halvt år
långa världsomsegling ombord
på S/Y Jennifer, från Marmaris i Turkiet via Röda Havets
piratvatten till Indien, Taiwan,
Kina, Japan och Alaska.
Den informationsrika berättelsen ger även en inblick i
hur det är att som aktiva gäster
segla med erfaren skeppare.
Norstedts förlag ISBN 97891-1-304147-6
Lars Hässler kommer i höst
också ut med: Över tre oceaner.
Vindarnas Hus
Funderar du på att köpa eller kanske bygga drömhuset i
Grekland?
Lisa Devrient berättar i Vindarnas Hus om glädjeämnen och
vedermödor för att verkställa
familjens drömmar på Leros.
Recito Bokförlag. Köps i
bokhandeln eller på www.litenupplaga.se för 201 kr.
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
29
30
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
Nio butiker och Nordens största webshop för båttillbehör
56
09
-10
0,
-10
5(
44
9.)
Du vet väl att du kan beställa till medelhavet
direkt från www.hjertmans.se?
9
3 590.-
Lewmar 15ST
Krom
1 190.-
Nödsändare
Marinkikare
4313-401 Alltid lågt pris
Fodral för
läsplatta
2 690.-
4313-301 Alltid lågt pris
390.-
5499-600 (1590.-)
5499-600 (1590.-)
57
·Vattentät
·Stötdämpande
4313-150 Alltid lågt pris
)
0.-
9
13
(
7-1
Kannad Safelink
Personlig ”Epirb”
BAK-4 linser
Autofocus
4 990.-
Lewmar 30ST
Batterimonitor
En ”tankmätare”
för batteribanken
-)
50.
0 (8
-6
323
4
5 690.-
Lewmar 40ST
Krom
1 490.-
Krom
698.Lewmar
One Touch
20”
1 890.20” Marin TV LTC
Lackerade kretskort, 12/230V,
USB-uttag, DVD-spelare
5631-500 (2095.-)
5850-2 Alltid lågt pris!
Krom
5630-2204 (2290.-)
Lewmar 30ST
498.Båtmansstol
Med verktygsfickor
och säkerhetsband
1 850.VHF Cobra
Med Blue-tooth
Flyter, vattentät
Limhamn · Helsingborg · Göteborg · Stenungsund · Västerås · Karlstad · Bromma · Uppsala · Sundsvall
Gäller till den 30/4-2014 · www.hjertmans.se · 060-64
002014
ODYSSÉ – 17
nr 2, maj
31
Upplev det nya, säkra sättet att segla i
medvind!
Med ASB, Automatic Safety Brake Bombroms
Behöver du inte frukta den ofrivilliga gippen.
ASB-BOMBROMS
FINNS NU I TVÅ
ASB Bombroms ger dig full kontroll på
storseglet
och ett effektivt skydd mot såväl
person- som materiella skador.
STORLEKAR
ASB-105 UPP TILL 30 M²
Det blir lika enkelt att göra en säker gipp
som att hantera en självslående fock!
Pris 7.995kr
ASB-130
Tack vare automatiken bromsas storseglet
endast när det behövs.
FRÅN 31-55 M²
Pris 11.995kr
Säkerhetssystemet hos ASB Bombroms
fungerar utan att man
Behöver lämna tryggheten i sittbrunnen
ASB Bombroms passar de flestasegelbåtar.
ASB-BOMBROMS
NU GODKÄND AV FÖRSÄKRINGSBOLAG
V I V E T VA D S O M K R ÄV S
H E L M T E C. Telefon +46(0)31 788 58 87. [email protected] | www.helmtec.se
ariehamn +358 (0)18 29 000 [email protected] Stockholm +46 (0)8 630 02 45 [email protected]
46 (0)31 49 20 60 [email protected] HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 [email protected] www.alandia.com
Aircondition
Aircondition
Cabin Cooler
Cooler
Cabin
12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden !
12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden !
Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system.
Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system.
Passar utmärkt i båtar med cabin.
Passar utmärkt i båtar med cabin.
Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten.
Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten.
Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid.
Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid.
Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten.
Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten.
Finns i 2 storlekar: 2-fläktars 3450:- 3-fläktars 3900:-
Finnsi två
i 2 storlekar:
Finns
storlekar:2-fläktars
2-fläktars3450:4140:-,3-fläktars
3-fläktars3900:4620:Lite exempel påFinns
hur effektiv
Cabin
Cooler
är:
Om
du
har
båt,
har
svårt
att
sova,
noll
vind
samt mygg, känns det
i två
storlekar:
2-fläktars
4620:Lite exempel på hur effektiv
Cabin
Cooler är: Om
du har båt,4140:-,
har svårt 3-fläktars
att sova, noll vind
samt mygg, känns det
igen ?
igen ?
Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr,
Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr,
då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen.
då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen.
Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller.
Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller.
De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det
De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det
skönt som på ett lyxhotell.
skönt som på ett lyxhotell.
www.cabincooler.eu
www.cabincooler.eu
32
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
tel:0046 640
640 42002
42002
tel:0046
ODYSSÉ – nr 1, mars 2014
27
Nu är det snart sommar! TILL SALU
Elan 434 Impression / SEK 1.175.000 -07
Malö 36 / SEK 1.375.000 -97
Sun Odyssey 33i / SEK 795.000 -11
Sun Odyssey 45 / SEK 1.575.000 -06
Hallberg Rassy 48 / SEK 5.300.000 -05
Hallberg Rassy 62 / EUR 995.000 -05
Najad 391 / SEK 1.575.000 -97
Sun Odyssey 42i / EUR 130.000 -08
Båt i gott skick! Plotter Raymarine C80, Bogpropeller, El. ankarspel
fram, Värmare, Jolle m ny motor, Rullstor och Rullgenua. 4 hytter
Sparsamt använd, lyftbar köl, plotter Garmin 556S, logg, lod, VHF, el
ankarspel, värmare, akterdusch, 2 hytter + bäddbar salong.
Mycket bra skick! Raymarine Plotter C140 -13, VHF, Generator,
AIS, 2xVärmare, AC, Tvättmaskin, Elström Segel -05/-11. 3 hytter
En mycket fin Najad 391 i mycket gott skick! Välutrustad och
välvårdad, värmare, heltäckande vinterkapell, 2 hytter.
En mycket fin Malö - en klassiker! Plotter, Tridata Raymarine
ST60, VHF, Autopilot, Värmare, Storsegel Elvström. 2 hytter
Ett riktigt fynd för den som söker en lite större segelbåt att bo
bekvämt i. Mycket fräsch och välvårdad interiör.
I fantastiskt skick! Kan seglas single-handed, MaxSea TimeZero,
dubbla oberoende Autopiloter & Plottrar, stor Watermaker.. 4 hytter
Bara en ägare till denna underbara Sun Odyssey 42 i Jeanneau
med härligt stålblå skrov och teak däck, värmare, 3 hytter.
Vi har alltid drygt ett 100 tal båtar till salu - se vår hemsida!
HELSINGBORG
042 14 40 50 0705 36 73 99
WWW.NAVARK.SE
[email protected]
ODYSSÉ – nr 1, mars 2014
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
19
33
...
...inte bara segel!
MOTORBÅTSKAPELL
SITTBRUNNSKAPELL
STORSEGELKAPELL
SPRAYHOOD
BÅTDYNOR
SPIRALFJÄDERMADRASS
STACKPACK/LAZYBAG
RULLFOCKSKAPELL
SPINNAKERSTRUMPOR
UTEPLATSTAK MM
ll
llfockskape
Linförare ru
Formsprutad
spinnakerstrumpstratt
Det är finurliga detaljer som skapar helhet och
funktion! Här några patenterade exempel.
Nu säljer vi även importsegel!
www.royalmarine.se
Tändsticksvägen 8, 593 38 Västervik
Tel 0490-177 00 eller 177 14
[email protected]
34
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
www.royalmarine.se
Skandinaviens
största
sidensortiment!
Kvalité &
känsla sedan
1989!
Siden - lagom varmt i alla väder!
Sidensocka 50:Optimal temperaturreglering.
Sidenlångkalsong 330:- Satinlinne 300:Sidenundertröja 330:- Sidenkofta 600:-
Se
Sidenbadlakan Barnunderställ
150:- / 90:200:- / del
Sidenmorgonrock 480:-
sidenselma.se för aktuella erbjudanden!
Reseset (3 delar) 800:-
För dig som vill resa lätt & sova
riktigt bekvämt! 500g. Pådragsunderlakan, örngott & påslakan.
Sidenreselakan 400:Minimera packningen. Överlägsen
kvalité. Rymliga mått 112x220.
250g. Infällt örngott. 4 färger.
www.SidenSelma .se
Postorder
018 - 60 00 06
Stockholm - Malmskillnadsg. 42, 200 m fr NK. Butik Uppsala - Vaksalag. 22, 5 min fr stationen.
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
35
TORGERSSON
TRANSPORT AB
När kräfterna tagit slut och
När
krafterna
tagit slut och
seglen
inte är uppe,
seglen
inteär
ärlösningen.
uppe är
WinchRite
WinchRite
lösningen.
Batteridriven
winschhandtag
Batteridrivet
winchhandtag
som utför arbetet för dig.
som utför arbetet åt dig.
Båttransporter
till och från
Medelhavet
Box 86, SE-473 23 HENÅN
Telefon: +46 (0)304-313 30
MA R I NT E C
www.torgerssontransport.com
Sortiment och priser på:
Information:
Telefon:
WiFi AIS Transponder
NavTex
36
ODYSSÉ – nr 2, maj 2014
AIS Transponder
Wi-Fi Acess system
Sweden HB
www.marintec.se • [email protected] • 0738117 020
www.marinwebben.se
[email protected]
031-693110
AIS Transponder
WiFi NMEA-mux
NMEA 2000 Server
Trådlös router
03/2014
www.hqhh.de
Välj Europas ledande
SWE13078
båtförsäkring
med över 80.000
försäkrade båtar och
40 års erfarenhet
Ingår detta i din nuvarande försäkring?
Din nuvarande
försäkring
PANTAENIUS
Nytt för gammalt
Inga åldersavskrivningar
Fast överenskommet
försäkringsvärde
Assistans
Assistans, t ex bogsering till närmsta varv, leverans av drivmedel, batterier och reservdelar
ingår upp till sek 50.000
Ingen självrisk
Ingen självrisk vid t ex totalförlust, inbrott,
brand, transportskada, blixtnedslag
Året runt
Använd båten året runt utan tillägg
Vi rekommenderar att du jämför våra villkor med dom villkor du har idag.
Halv självrisk för medlemmar i SXK.
Tyskland · Storbritannien · Monaco · Danmark · Österrike · Spanien · Sverige · USA · Australien
pantaenius.se
POSTTIDNING B
Svenska Kryssarklubben
Svenska
Kryssarklubben
Medelhavsseglarna
Medelhavsseglarna
Box 1189
131 27 Nacka Strand
ISSN 1104-757