Trummelsberg

Av Bengt Antonsson, Virsbo

I Trummelsberg har det varit flera industriella verksamheter sedan Västeråsborgaren Olav Trummel köpte hemmanet 1622, några av dem kan fortfarande spåras. 1622 års smältsmedja anlades av Trummel, 1668 tog bergsmän över. Smedjan flyttades till Ferna 1825. Den drevs med en härd och ett privilegierat smide om 26 ton, ungefär 1/10 del av Wirsbos. Högsta årspro duktionen nåddes 1775 med 45 ton. Den låg nedströms bron över bäcken från Dammsjön till Kedjen där det ännu finns rester av byggnaderna. Efter 1650 byggdes en hytta som drevs fram till 1741 då driften flyttades till Bastmora. Den har inte efter lämnat några spår, den låg på östra sidan bäcken från Dammsjön till Kedjen uppströms bron över bäcken. 1866 byggde Ferna fideikommiss Trummelsbergs nya hytta för att kunna utnyttja träkolsöverskottet och leverera tackjärn till smältsmedjorna. Goda transportmöjligheter kunde skapas efter små kompletteringar, järnväg från Västansjö vid Strömsholms kanal och fartygstrafik på sjön Kedjen till Stjärnvik nära Färna. Hyttan var så gott som identisk med den bevarade hyttan i Engelsberg, en ångmaskin fanns i Trummels berg. Båda hyttorna hade 21 arbetare som vanligen producerade drygt 12 ton per dygn eller omkring 4 000 ton per år. När hyttan lades ned 1907 bodde omkring 150 personer i Trummelsberg. 1879 hade skola byggts för fyra klasser om ett 40-tal elever med en lärarinna. Det var läkarmottagning en gång i månaden och marknad på avlöningsdagen den 10:e. Inspektorsbostaden finns kvar liksom masmästargården och en arbetarbostad vid Dammsjön. Spår finns kvar av rostugnen och kolhusen med de många bärande pelarna. Kanalen från Dammsjön som drev vattenhjulen finns kvar och några hamnpirar i Kedjen. Banvallen kan skönjas, den leder in till resterna av lokstallet. 1917 började Vattenfall utvinna torv i Flyten för att försörja den nybyggda Ångkraftverket i Västerås med bränsle. Verksamheten bedrevs vid Källfallet, den lilla byn en kilometer öster om Trummelsberg vid den iståndsatta järnvägen där det fanns bostadsbaracker och marketenteri. Järnvägsspår gick därifrån både norr- och söderut på mossarna där nära 200 personer med fem elektriska grävverk från slutet av april till mitten av augusti fram till 1921 producerade 9 350 ton torv. Torven transporterade med järnväg till kaj i Västansjö för att lastas i båt eller lagras i den stora, nyuppförda torvladan. 1941 återupptogs torvbrytningen av AB Lux, dotterbolag till Elektrolux som köpte några av de äldre torv maskinerna. Torven drogs på trallbanan av hästar upp till en lastbrygga vid Källfallet där torven tippades på lastbil för transport till kaj i Västansjö eller järnväg i Virsbo. I maj 1944 sa Lux upp arrendet, torvbrytningen var olönsam och avvecklades. Vid Källfallet finns marke tenteriet kvar och grunderna till barackerna vid banvallen mot Västansjö. Banvallen för spåren ut i mossen söderut finns också kvar. 2010 bryter Råsjö Torv AB sedan några år frästorv i södra delen av mossen med utlastning på bil söderut. 1922 hyrde Föreningen Västerås Skollovskolonier Vattenfalls övergivna baracker och marketenteri för ett 100-tal barn. Verksamheten upphörde 1941. Kvar finns marketenteriet där maten lagades på en stor vedspis. Från 2003 bröts gnejs fram till 2006 vid Ormkärrsberget, någon kilometer västerut efter vägen mot Stjärnvik. 2010-09-14