Transcript FARSTATORPARE Det enda medeltida torpet under Farsta var

FARSTATORPARE
Det enda medeltida torpet under Farsta var Forsen, kvarn- och ålfisketorpet vid Forsåns utlopp ur
Magelungen. Det behandlas på annat ställe. Först i början av 1600-talet omtalas några andra farstatorp.
Hästhagen nämns 1628 men försvinner igen för att inte återkomma förrän 1683 - om hagen ifråga då låg
på samma ställe som den äldre är ju osäkert. Sedan dröjer det till 1746 innan man hittar en torpare där
igen. Från den tiden är torpet i bruk in i modern tid. I dag är det försvunnet men har givit namn åt en
skola strax ovan Farsta centrum - Hästhagens skola. Åren 1883-1903 var dock bruket nedlagt på torpet
men det byggdes sedan upp igen för tiden fram till stadsbebyggelsens början.
Ett Smedtorp låg en tid rätt nära Farsta - var vet vi inte i dag, då det försvann innan någon kartering
gjorts. Mats Hindersson hette smeden, bosatt där från 1645 och från 1655 biträdd av sonen Johan
Matsson. Smeden själv var änkeman och sonhustrun svarade för innesysslorna. Hon dog på 1670-talet
och sonen nämns sista gången 1675. Mats själv deltog som vittne 30 sept 1685, när man gick upp
rågångarna runt Farsta. Sedan nämns han inte mer och inte heller torpet.
Landsvägen mot Dalarö passerar Farstas ägor intill Drevviken. På ängen mellan vägen och sjöns
innersta del, kallad "ängen vid Sjöandebro", fick ett par hökare från staden hyra mark, förmodligen
använd som betesmark för boskap man sedan ville sälja. Hökarna hette Hindrik Abrahamsson och Per
Mickelsson, och de kom dit 1672 efter ett avtal med hustru Karin Christoffersdotter och Staffan
Botvidsson, dvs med företrädarna för den tidigare ägaresläkten på Farsta. Hökarna fick ängen som pant
för ett lån de gav värdfolket, och kontraktet infördes 13 maj 1680 i häradets dombok - tydligen började
man bli orolig för sin pant under den häftiga arvsstriden på hemmanet. Det hade de också all anledning
till, ty 1684 blev de uppsagda av hustru Karin Johansdotter - det är då man första gången talar om ängen
som "Hökareängen". Pantinnehavarna hade haft en del besvärligheter på sin äng. Redan 1672 hade de
bl.a. bestulits av ett par tjuvar, en båtsman i följe med en kyrkoherdeson från Österhaninge. 1680 klandrades deras arrende av Grönhagen på Sköndal, som ville ha dem avhysta på grund av olaga hygge.
Hustru Karin i Farsta slog sig ned på Hökarängen och bodde kvar där till sin död i enlighet med
avtalet mellan sonen och Lagerstedt. Stället kallas "Krögareholmen", sista gången hon omtalas där är 22
sept 1698. Det är möjligt att hon höll krog men det kan också vara en ren felskrivning av häradshövdingens skrivare, som inte alltid var så väl hemma i bygden. Hustru Karin sökte en gång skänka hela
lägenheten till sin juridiska hjälpreda på 1690-talet, Daniel Tillman - sonen hade så dags fått annat att
syssla med och kunde inte sköta moderns affärer längre. Tillman fick bakslag när han sökte lagfart på
gåvan, eftersom skattehemman inte fick förminskas - och Farsta var ett sådant enligt jordeboken. I september 1698 ville riksbanken ha uppbud på "Krögareholmen", eftersom hustru Karin gått i borgen för
sonen för ett lån i banken. Men rätten gav samma svar som det Tillman fick.
Tillman nämns sista gången på Hökareängen 1696 och redan samma år nämns en Widerholtz där
som arrendator. Han är kvar där ännu 1705 men 1708 anges lägenheten ligga under Farsta och att herrskapet Stiernhoff slagit sig ned där - och herrskapets bosättning där kan ha ägt rum redan tidigare. Från
1709 är dock en torpare bosatt där. Stiernhoff dog 1710 och lämnade tydligen Hökarängen innan dess.
1718 slår sig Hans Ekman d.ä. med hustru ned där, då troligen herrgården ännu inte var beboelig.
Ekmans bodde där rätt länge, men enbart sommartid. Catharina Lagerstedt dog 1724, 41 år gammal, och
hennes man flyttade över till Farsta först 1739. Sonen Hans Ekman hade dock bott på herrgården rätt
länge innan dess. Tidvis tog Ekman emot inackorderingar vid Hökarängen. 1726 bodde engelske residenten Robert Jackson där, en man som varit sommargäst på flera håll i trakten. Så dags hade Ekman en
trädgårdsmästare anställd vid namn Johan Liberg, och dessutom fanns där en deja vid namn Margareta
Björn.
Sedan Ekman flyttat bort blev Hökarängen utarrenderat. Trädgårdsmästaren Peter Bröms och hans
familj bodde där 1744-50 och från 1753 hade grosshandlare Niklas Pauli sommarnöje där. Han och
hustrun Maria Küsel behöll arrendet till 1763 och höll sig där med året-runt-boende trädgårdsmästare.
1773 tillträdde kommerserådet David Schinkel arrendet och behöll det till 1794. Han var ogift. För det
dagliga arbetet på platsen svarade fortfarande trädgårdsmästare, som växlade rätt ofta. Arrendet övertogs
1798 av hovbryggaren Carl Rehn. Han dog 1801, men hustrun Brita Maria Berg gifte om sig med bankokommissarie Carl Fant 1803, och de behöll arrendet till hennes död 1805. 1810 tillträdde kassör Isak
Nordvall och hans hustru Ulrika Eleonora Tryggdahl och blev kvar till 1828, då de flyttade till
Hammarby. Hattstofferaren Carl Henrik Frisch och hans hustru Ann-Cathrin Widerhofen övertog
Hökarängen efter Nordvall. Dessutom bodde bokhållaren Per Frisk och hustrun Johanna Mineur där till
mannens död 1835.
1847 tillträdde Anders Sjöberg och hans hustru Anna Greta Bengtsdotter. Vilka som varit arrendatorer där mellan 1835 och deras tillträde är ovisst. Det var inte alltid arrenden blev bokförda i domboken,
och i husförhörslängderna blev de inte antecknade, då de ju var skrivna inne i staden. I 1871 års husförhörslängd har prästen skrivit att Hökarängen innehades av herrar Hellgren och Milde. Sjöberg bodde
kvar med hustru Anna Greta men han var inte längre arrendator - han tycks ha lämnat arrendet på 1860talet. Han dog i februari 1881 och frun flyttade bort. Så dags hade lägenheten Hökarängen blivit
283/3800 mantal Farsta 1 litt Aca Hökarängen med Larsboda. Farsta laga skiftades 14 mars 1874, varvid
Per-Olof Holmgren och hans hustru Johanna Charlotta Andersson tillträdde som ägare av litt Aca. I mars
1879 sålde de egendomen till slaktaren Johan August Johansson, gift med Hedvig Larsdotter. De bodde
kvar till 1907 men sålde Hökarängen med Larsboda 14 mars 1906 till AB Södertörns Villastad.
Samtidigt inträdde C A Falkenberg och hans hustru som arrendatorer på Hökarängen.
Från 1894 fanns det en tvättstuga vid Hökarängen, där man rent affärsmässigt tog emot tvätt från
olika håll. Carl Ludvig Bergström och hustrun Sofia Charlotta Jansson förestod affären. Tvätterskor var
fru Hedvig Charlotta Jansson från 1894, Märta Carlsson 1902-03 och från 1904 damerna Lovisa
Josefina Tell och Vilhelmina Catharina Pettersson. 1807 avsöndrades en bit av Hökarängen till lägenheten Björkbacken, belägen invid landsvägen en bit bort mot Sköndalsbro. Där bosatte sig Johan August
Johansson och fru Hedvig Larsdotter sedan de sålt Hökarängen till tomtbolaget.
Burmanstorp omtalas första gången 1675 - torparen hette Olof Hindersson Burman och hade tidigare varit ryttare. I ett mål om olaga ekhygge 1682 kallas torpet Murmanstorp - ett rent skrivfel. Hustru
Anna nämns änka där 1688, och från senast 1693 är Johan Mikaelsson torpare, gift med Karin
Andersdotter från Farsta, dotter till länsman Anders och hustru Karin. Torparen nämns sista gången 1705
medan hustru "Karin Buhrman" omnämns två gånger där 1710. Samtidigt bodde där hustru Karin
Olofsdotter, troligen änka efter dragonen Henrik Lundberg, som fått dra ut i kriget omedelbart efter
bröllopet 1709 och sedan inte hörts av. Han var son till trädgårdsmästaren vid Sköndal. Senast 1714
heter torparen Nils Persson, gift med Karin Klasdotter - båda nämns sista gången 1720. Torparna växlade sedan rätt raskt. 1729 tillträdde Erik Henriksson, en man som 1739 övertog arrendet på Farsta och
samtidigt blev nämndeman. 1743 tröttnade han på arbetet i rätten och såg till att han blev torpare igen
och således ej kvalificerad för nämnden! På Burmanstorp var han kvar till 1754. Vad hans hustru hette
framgår ej av bevarade papper.
1780 tillträdde Jan Eriksson, som snabbt tog sig namnet Burman men lämnade stället 1785. Han
var gift med Stina Olsdotter. 1792 tog Jonas Eriksson hand om torpet. Han var gift med kyrkvärdsdotttern Sara Stina Isaksdotter från Gubbängen. Torparen dog 1819 och hustru Sara Stina 1823. 1861 byggde man ett nytt torp intill och gav det namnet Nya Burmanstorp. Gamla Burmanstorp stod kvar till 1869,
då de sista där boende flyttade bort. 1881-92 finns ingen åbo antecknad på torpet, men 1892 kom det
åter en torparfamilj dit, och torpet var sedan bebott fram till stadsbebyggelsens tid. Nu ligger Telia där.
Farstanäset omtalas i domboken 1689, då Fahrstedt klagar över orlångsjöbornas självtagna väg över
Farstas ägor. Man for över Humbleängen och Farstanäset. Som bebott nämns nästorpet första gången
1694, men det var då frågan om en sommarbebyggelse - innehavaren är krögaren på Tallkrogen Harald
Frijs, annars bosatt i staden. Först 1710 omtalas en torpare där - han heter Olof Christoffersson och dör
där 1714, varpå hustrun flyttar bort året därpå. Torpet låg sedan öde några år men 1718 nämns Anders på
Näset och 1722-23 en man vid namn Olof. 1723 tillträder Lars Olsson och hans hustru Brita Eriksdotter
- hon dog 1745/46 men han bodde kvar ännu 1750. Torparen heter från 1753 Jan Larsson - om han är en
son eller en helt oskyld vet vi ej. 1779 kom Magnus Carlsson och hans hustru Anna Maria Persdotter dit
och stannade där länge. Han dog i april 1800 och änkan flyttade bort 1804. 1825 blev torpet trädgårdsmästareboställe, då Lars Gustaf Söderberg och hans hustru Anna Elisabet Björkman flyttade in. Han dog
där vid 60 års ålder i mars 1852, hon 66-årig i mars 1858. Ny torpare blev sistnämnda år Anders
Larsson, gift med Catharina Jansdotter. Torparen dog 1870, men hustrun bodde kvar till sin egen bortgång vid 73 års ålder i mars 1896. Dottern Johanna Sofia hade 1890 lämnat modern ensam på torpet.
Efter hustru Catharinas död lades torpet ned.
Utanför Näset låg Farsta holme. I dag är den forna holmen landfast förbunden med Farstanäset.
Något torp låg där inte förrän 1863, då Olof Jansson slog sig ned där jämte hustru Lovisa Ulrika
Andersdotter. De lämnade holmen 1876 och därmed blev den åter obebodd. En hölada är allt som
påminner om den tidigare bebyggelsen.
1753 anlades torpet Storängen en bit norr om Farsta gård, i regel benämnt Farsta Storäng för att
skilja det från Årsta Storäng. Det stod öde 1833-42 och lades ned helt 1890. Ytterligare en bit norrut tog
man 1774 upp torpet Bergholm, i regel kallat Farsta Bergholm, eftersom det fanns två andra Bergholm i
socknen, ett under Ersta och ett under Skarpnäck. Farsta Bergholm var närmast en drängstuga, där invånarna växlade i snabb följd. Det var i bruk ännu vid inkorporeringen. 1739 togs torpet Eklund upp Farsta Eklund för att skilja det från Sätra Eklund. Från 1778 var det ofta utarrenderat till stockholmare.
1798-1800 bodde där överhovpredikanten Samuel Sundelius, och efter honom flyttade kapten Lars Berg
dit. Han var förmodligen kapten vid borgerskapets militära kårer, dvs en av stadens handlande. 1810
kom kammarrådet Johan Björck och 1815 överlämnade hans änka arrendet till grosshandlaren Conrad
Herman Wilhelmi. I mars 1818 tillträdde Johan Fredrik Cederholm, även han grosshandlare. 1820-21
hette arrendatorn Caspar Viktor Sontag och från 1821 kassör Johan Anders Ekman. Ekman gifte sig
1829 med arvtagaren till Marieborg Christina Elisabeth Granberg men bodde kvar på Eklund. Han dog
1832 och sonen Martin Vilhelm Ekman sålde året därpå till hovmästaren Anders Caron.
Eklund kom under resten av 1800-talet att skifta innehavare synnerligen ofta. Caron sålde i okt
1843 till Jeannette Schalin, som 1845 gifte sig med J M Senchen - paret flyttade bort 1847. Vilhelm
Ludvig Berg övertog stället, men hans hustru Christina Johanna Holmgren dog där redan i april samma
år och 1848 överlät änklingen arrendet på Elias Holmström. Den som sedan svarade för Eklund var
Holmströms piga Sara Stina Ortman medan arrendatorn själv i regel bodde på annan ort. Strax före sin
död i november 1852 lät han viga sig vid henne, och hon kunde som änka sälja arrendet till namndeman
Johan Erik Lundin. Dennes hustru Brita Elisabeth Sahlström dog i oktober 1872 och Lundin sålde till
Carl August Eriksson 1875. Vid laga skiftet blev Eklund ägare av 27/380 mantal Farsta nr 1 Eklund och
Bergholm. Lundin flyttade bort 1876 och den nye ägaren gifte sig samma år med sin hushållerska Maria
Charlotta Andersdotter. Eriksson dog 1880 och hustrun redan året innan. Mannens son Carl Arvid
Eriksson tog över bruket 1880 och delade egendomen 1888 med syskonen. Brodern August Hugo dog
33-årig 1892, och de båda andra syskonen, Carl Arvid och Arvida Maria, gift med Emil Johansson, sålde
gården i mars 1906 till AB Södertörns Villastad. Johanssons flyttade bort men brodern fortsatte som
arrendator ännu vid inkorporeringen. Hans hustru Hilda Augusta Vilhelmina Johansson, en syster till
svågern, hade dött 1897.
1810 byggdes en grindstuga invid vägen mot Dalarö helt nära Hökarängen Skomakaren Anders
Kiellström och hans hustru Anna Lena Nordström bosatte sig där - han dog 62-årig i dec 1823 sedan
hustrun dött 61 år gammal i juni 1822. Torpare kom och gick till dess stället vid laga skiftet blev egendomen Ekberga. Gårdstomten flyttades då upp på berget mitt emot Hökarängen. Förste ägaren hette Carl
Olof Pettersson, gift med Brita Catharina Bengtsson. Hon dog 1896 och han själv i april 1898. Mågen
Otto Valfrid Eriksson hade arrenderat gården sedan 1884 samman med hustrun Johanna Matilda
Pettersson. Paret bodde kvar ännu 1913. I dag ligger Farsta sjukhus där.
1900 byggdes en ny grindstuga, kallad Grindstugan med Ekhagen. Där slog sig änkan Johanna
Matilda Eriksson ned och hon bodde också kvar ännu 1913. Långt senare öppnades ett kafe i stugan, livligt frekventerat av friluftsfolk. I dag är allt rivet.
Torpet Hackmyra anlades 1867 en bit nordväst om Farsta gård invid sjön. Andre torparen där, Per
Magnus Olsson och hans hustru Johanna, emigrerade 1882 till Norra Amerika. Redan 1879 hade Carl
August Sjöholm flyttat dit med sin hustru Matilda Charlotta Gustafsdotter. Paret bodde kvar till 1908, då
snickaren Carl Johan Sjölund och hustru Maria Charlotta avlöste dem - de blev stockholmare 1913.
Torpet Grubbe anlades 1785 - namnet syftar troligen på Farstas ägare grosshandlare Grubb. Torpet
nämns första gången när torparen Anders Olssons hustru Elisabeth Nilsdotter får barn 18 sept 1785.
Torparparet flyttade bort 1787 och stugan blev sedan mera drängbostad än torp. Omsättningen på invånare blev mycket stark. 1818-23 bodde där torpare men sedan blev det åter drängstuga. Från 183o stod
torpet öde till dess båtsman Lars Quick och hans hustru Brita Maja Lundmark flyttade in - torpet blev
från den stunden båtsmansboställe med namnet Farsta båtsmanstorp, även kallat Båtsmanstorp nr 103.
Rotens båtsmän hade tidigare bott på andra hemman. 1848 avlöstes Lars Quick av båtsman Carl Johan
Quick - hustrun hette Maria Christina Lindström. Från den tiden blev benämningen "Quickenstorp" van-
lig men inte officiell. 1852 blev Carl Magnus Quick ny båtsman, från 1855 gift med Maria Christina
Abrahamsdotter. Hon dog 1862 och båtsmannen försvann året därpå. 1864 kom en ny båtsman vid namn
Carl August Quick från 1868 gift med Maria Österberg. 1876 lämnade han tjänsten och i stället kom
båtsman Per Arvid Quick. 1883 lämnade också denne tjänsten och sedan kom inte någon mer båtsman
dit. I stället blev stugan bostad för hantverkare av diverse sorter. Så småningom fick den ge namn åt en
nybyggd skola, Kvickenstorpsskolan.
Larsboda byggdes 1788 och anlades som krog - förste krögaren hette Lars Lagerberg, fabrikör inne
i Stockholm. Hustrun hette Anna Kajsa men dog redan samma år i augusti. Mannen gifte om sig med
Maria Eriksdotter men sålde 1793 stället till Fredrik Rosberg. Denne dog året därpå och änkan sålde
1795 till trädgårdsmästare Olof Christian Steiner, gift med Brita Pihl. De flyttade 1800 till Älvsjö och
krogen övertogs av Johan Söderberg och hans hustru Ingrid Larsdotter. 1803 kom befallningsmannen på
Farsta, Olof Berg, dit med sin hustru Catharina Andersdotter. Berg dog 1805 och hustrun flyttade bort. I
stället kom Jonas Söderberg, gift med Ulrika Apelgren. De avlöstes 1809 av krögaren Peter Romström
och hans hustru Maja Greta Holmstedt. Han råkade illa ut för något fuffens och sattes 1820 på fästning.
Hustrun bodde kvar och dog där 61-årig i januari 1824. Dottern Greta Stina Grönholm gifte sig 1826
med Johan Peter Boström. 1831 flyttade paret bort och Carl Boman övertog stället Han försvann 1835
och sedan växlade innehavarna mycket snabbt till dess smeden Jan Erik Pettersson slog sig ned där - torpet låg ju invid landsvägen, ett bra affärsläge för en smed. Han kom dit 1848 och dog 1862. Hustrun
hette Lovisa Wadsberg - hon flyttade bort efter mannens död. Vid laga skiftet 1875 lades Larsboda
samman med Hökarängen. Smeden Johan Gustaf Andersson kom dit 1883 jämte hustrun Matilda
Charlotta Johansdotter. 1902 sålde Hökarängen Larsboda till Carl Magnus Printz men denne bosatte sig
inte där. Smeden bodde kvar ännu 1913. Lägenheten Larsboda tomtplats låg och ligger i kant med
Stortorps grindstuga, ett torp på Forsens mark. Båda torpen finns ännu kvar.
1771 anlades lägenheten Lugnet, ofta kallad Farsta Lugnet - namnet var ju mycket populärt på
olika ställen i socknen. Det kallades också Asplund eller Grindstugan, men Lugnet blev det namn som
bestod. Det låg strax söder om Starrmyran i norra delarna av Farstas ägor. Vid laga skiftet 1875 blev
änkan Anna Sofia Olsson ägare av lägenheten - hon bodde kvar där till 1899 men arrenderade ut den
från 1880 till Carl Vilhelm Lundgren och hans hustru Eva Sofia Andersson. 1899 köptes stället av örbyägaren Johan Erik Lignell men han sålde det, rätt snart, då han inte fann det lönsamt att stycka lägenheten i tomter. 1903 tillträdde Jan Adolf Fogelqvist och hans hustru Anna, men redan året därpå övertog
byggmästaren Oskar Alfred Julius Fernström den. Byggmästaren bodde där inte själv utan arrenderade
ut lägenheten till trädgårdsmästaren Knut Johansson. 1910 lämnade denne över till kollegan Johan Erik
Lundgren.
Strax intill Lugnet byggde Anders Larsson och hans hustru Maria Jansdotter en stuga och kallade
den Larssons Ro. Hustrun dog 71 år gammal 1867 och mannen 1872 vid 66 års ålder. Ytterligare ett par
arbetarfamiljer kom dit, och från 1874 innehades stugan av torghandlaren Anders Magnus Wahlund och
hans hustru Sofia Charlotta Fagerström. Då kallades lägenheten "Larssons Ro eller Nybygget". Hustru
Wahlund dog 68 ar gammal 1884, varefter maken flyttade bort. Stället lades in under Lugnet.
Vid en vik av Magelungen anlades 1723 torpet Aspviken. Torparna kom och gick rätt ofta. 1762
tillträdde Anders Andersson och hans hustru Stina Hansdotter och behöll torpet till 1774. Då flyttade i
stället farstadottern Maria Catharina Tottie och hennes man kommerserådet Paul Printzell in där i en
nybyggd villa. Printzell adlades så småningom till Printzschöld. Han var en intresserad sockenbo, men
hans mest aktiva tid kom sedan han lämnat Farsta och bosatt sig vid Sätra. Aspviken döptes om till
Marieborg efter hustrun och svärmodern samt blev givetvis ståndsmässigt bebyggt. 1890 - således innan
paret ärvt Farsta - sålde man arrendet av Marieborg till Hieronymus Johan Meijer och hans hustru
Hedvig Sofia. Arrendatorerna avlöste sedan varandra rätt snabbt. 1796 kom Anders Lundqvist och Anna
Eriksdotter, 1798 Naucler, 1801 Wester, 1 jan 180 grosshandlaren Johan Albert Kantzow med hustru
Anna Sofia Morsing. I nov 1811 avlöstes de av Johan Fredrik Cederholm, 1813 i sin tur avlöst av Johan
Samuel Norbin. Denne behöll arrendet till 1821, då färgaren och grosshandlaren Carl Gustaf Hofving
övertog Marieborg som ägare. Hofving var då 80 år gammal och kom närmast från Balingsta i
Huddinge, som han nu överlåtit på barnen. Tidigare hade han drivit kvarnen Klippan, även benämnd
Hofvingsberg, en kvarn där man malde färg. Den låg vid Danviken. På Marieborg ville han tillbringa
sina sista år. Han anställde Christina Elisabeth Granberg som hushållerska, och i sitt testamente skänkte
han gården till henne 1829. Hon gifte sig samma år med Johan Anders Ekman på Farsta Eklund och
behöll Marieborg trots barnen Hofvings försök att hindra det. 1832 gav hon dock egendomen till
färgarens son Adolf Vilhelm Hofving, men denne sålde den redan året därpå till Fredrik Westman och
denne i sin tur till Per Johan Askergren 1837. 1838 övertog grosshandlaren Severin Bergh och hans
hustru Elisabeth Marieborg - Bergh dog där 1846, varpå änkan 1847 sålde egendomen till Ludvig
Theodor Sebell och hans hustru Carolina Charlotta Middendorff. 1849 blev det åter försäljning - Herman
von Andersson och hans hustru Christina Maria Ennes blev de nya ägarna. 1853 tillträdde Carl Teodor
Bergenstråhle och hustrun Adolfina Charlotta Leontina Forslund, men redan 1854 blev Frans Sjöberg ny
ägare. 1857 övertogs Marieborg av Johan Erik Söderberg och hans hustru Lovisa Henrika Brobäck.
Paret behöll egendomen i tio år och sålde då till F A Castelli, som redan samma år lät den gå vidare till
Andreas Evald Kindgren med hustru Maria Carolina Joulin. Vid laga skiftet av Farsta 1875 blev
Marieborg 1/2 mantal Farsta. Kindgren dog samma år och egendomen delades mellan änkefrun och
sonen Evald Frans Gustaf Kindgren. Sonen sålde sin del redan året därpå till morbrodern Gustaf Joulin,
som dog i jan 1880. Arvinge var dels systern till hälften, dels Carl Gustaf Joulin till den andra halvan av
Joulins del. Änkefru Kindgren gifte om sig samma år med grosshandlaren Knut Samuel Zimmerman och
paret blev innehavare av 3/4 av Marieborg. 1884 gick fru Kindgren/Zimmerman i personlig konkurs,
varvid både hon och medägaren sålde Marieborg till farstaägaren Sven Gustaf Holmberg i Länna.
Marieborg följde sedan Farsta.
Änklingen Anders Lindqvist fick 1820 slå sig ned i Marieborgs grindstuga. 1833 kom Nils Hallberg
och hans hustru Catharina Boström dit efter Lindqvist. Hallberg dog 81-årig i dec 1844 och året därpå
flyttade änkan bort, varpå stugan revs.
Torpet Starrmyran anlades 1714 i södra kanten av den stora ängen på gränsen mellan Farsta och
Ersta i norr. På 1720-talet och fram till 1734 låg torpet öde, men sedan blev det åter befolkat. 1803 kom
Johan Magnusson Lindström dit jämte hustrun Anna Persdotter. Han dog 1809, men änkan bodde kvar
till 1845, då hon dog där som fattighjon. Sonen Johan Lindström och hans hustru Anna Stina Nordström
hade hand om torpet från 1812. Mannen dog 1847 och hustrun flyttade bort året därpå. Vid laga skiftet
1875 tillträdde Sven Johan Svensson och hustrun Johanna Nilsdotter egendomen Starrmyran, men han
gick i konkurs 1883, varvid Carl August Andersson ropade in lägenheten. Han och hustrun Johanna
Lovisa Carlsdotter bodde där ännu 1913.
1880 slog sig arbetaren Per Gustaf Lundgren ned på lägenheten Starrmyrelund och året därpå flytttade Anna Lovisa Westerberg dit som hushållerska. Paret gifte sig 1887. Hustrun dog 1896 men mannen
bodde kvar där ännu vid inkorporeringen.
Flera mindre lägenheter, närmast villatomter och liknande, anlades i slutet av 1800-talet inom farstaägornas gränser. Den nya järnvägen till Nynäshamn förde med sig stationsbyggen. Längst uppe i
nordväst anlades Fagersjö hållplats, där banvakten Anders Holmgren fick tjänst och bostad samt flyttade
in med hustru Hilda Josefina. De bodde kvar ännu 1913. Mera centralt för den nya villastaden anlades
stationen Södertörns Villastad, där stationsmästare August Dahrne med hustru Anna Amalia kunde
bosätta sig 1901, två år senare avlösta av Erik Amatus Hammarlund och hustru Matilda Clara - kvar i
tjänst ännu 1913.
Farsta kvarn var en väderkvarn, som brukspatron Björkman låtit anlägga 1798. Ett par mjölnare
finns namngivna vid skillda tillfällen, men någon kontinuerligt anställd yrkesman tycks man inte ha hålllit sig med. Farsta skola byggdes 1904, då lärarinnorna Alma Mathei och Jenny Lindlöf flyttade dit. De
var kvar ännu 1913. Skolan låg mitt i nuvarande Farsta centrum, en röd tvåvåningsbyggnad med lärarbostäder i övre planet. Snickarna Anders Fredrik Aurell med hustru Anna 1905-07 och Carl August
Almberg med hustru Hilda 1907-11 svarade för tillsyn av skolan och för träslöjden. 1911 kom i stället
smeden Carl Arvid Johansson och hans hustru Johanna Augusta. Skolan låg kvar fram till dess Farsta
centrum började byggas.
Lägenheten Hedvigsberg eller Farsta nr 1 litt Acb anlades 1886. Bagaren Per Olof Petersson och
hans hustru Augusta Christina Andersson bosatte sig där - namnet togs efter dottern Hedvig. Bagaren
dog 82 år gammal 1896 och änkan 1901. Johan August Jonsson tog över och 1906 flyttade dessutom
änkefru Hedvig Jansson dit - det var hon som en gång fått lägenheten uppkallad efter sig. Jonsson
flyttade bort 1908 och Hedvig Jansson dog 1910. Sonen Gustaf Teodor Jansson och han hustru Hedvig
Charlotta övertog egendomen men 1912 blev det skilsmässa, varvid hustrun bodde kvar! Hennes svåger
Gunnar Jansson bodde där också sedan 1908. Stället kallades då också Björkbacken. Det låg invid
Gamla Dalarövägen, numera Perstorpsvägen, strax nordväst om Hökarängen och inte långt från
Sköndalsbro. Boningshuset brann dock ned. på 1980-talet.
1880 arrenderade Carl Fredrik Falk och hans hustru Klara Pettersson en tomt och kallade den
Carlsvik. Falk dog där 1905 men änkan bodde kvar ännu 1913. Tomten låg invid Drevviken. Inte långt
från Lugnet byggde Carl Vilhelm Lundgren en stuga 1879, kallad Sofielund. Frun hette Eva Sofia
Eriksdotter och var tydligen namngiverska. Redan 1881 flyttade familjen bort men namnet hängde kvar.
1899 köptes lägenheten av änkan Anna Sofia Olsson, som slog sig ned där med sin son, "idioten" Carl
Erik Olsson. Hon bodde där ännu vid inkorporeringen, men sonen var då sedan några år intagen på
Vadstena hospital. Sedan 1908 ägdes lägenheten av Lugnets ägare, byggmästare Fernström. 1903-04
fanns en stuga vid namn Stenkulla, bebodd av Johan Erik Andersson och hans hustru Anna Charlotta,
men var den låg är i dag svårt att ange. Invid Drevviken bortom Hökarängen anlades 1883 lägenheten
Ulrikalund. Ägaren hette Anders Olof Anderson, gift med Catharina Ulrika Enander. I villan Åbro under
Ekberga bodde från 1903 bokhållaren Erik Österholm. Villan låg i backen mitt emot Björkbacken.
Vid sekelskiftet började man sälja tomter för villabebyggelse utmed den nya järnvägen mot
Nynäshamn. 1910 hade 76 tomter avstyckats och de flesta var även bebyggda med enfamiljshus, i regel
försedda med särskilda namn gatunätet var ännu inte namngivet. Tomtköparna kom i regel från
Stockholms medelklass. Tomtområdet omfattade dels Södertörns Villastad mellan Marieborg och Forsen,
dels Fagersjö norr därom upp mot gränsen till Örby. I dag finns bara några villor kvar på sjötomterna vid
Magelungen. Övrig mark har bebyggts med större bostadshus och de kvarvarande villorna har i regel
rivits. I norr i Fagersjö ligger dock några villatomter kvar.
En plan i oktober 1994 nybyggda kvarteret mellan den gamla järnvägsstationen och tunnelbanans
ändstation har döpts till Stieg Trenters plan. Deckarförfattaren växte upp härute.