Transcript Till läsaren I din hand håller du en publikation som innehåller en

Till läsaren
I din hand håller du en publikation som innehåller en viktig arbetsgruppsrapport.
Samarbetet mellan åklagaren och förundersökningsmyndigheten, oberoende av om det
handlar om polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet eller försvarsmakten, håller på att
ändras i utredningen av brottmål. Dess omfattning ökar, dess form blir mer mångsidig och
dess tyngdpunkt ligger allt mer på den inledande fasen i förundersökningen. Denna
publikation innehåller en omfattande analys och beskrivning i handboksform av dessa
ändringar ur båda samarbetspartners synvinkel.
Orsaken till ändringen är den nya förundersökningslagen (805/2011) som träder i kraft
1.1.2014 och dess 5 kap., där man behandlar förundersökningssamarbetet, som fått
gemensamma grundläggande normer. Det handlar om en verksamhetsmodell som
antagits för behandling av brottmål i Finland. Genom att följa denna modell är det möjligt
att slå samman åklagarens och förundersökningsmyndighetens sakkunnighet i
förundersökningsfasen på ett sätt som främjar åtalsprövningen och domstolsbehandlingen.
Den rättskyddsfördel som kan uppnås är också av särskild vikt, då den tid som ägnas åt
förundersöknings- och åtalsprövningsfaserna kan förkortas.
Arbetsgruppsrapporten har uppkommit som en del av det projekt som i samarbete med
polisöverdirektör Mikko Paatero startades 9.11.2011 i syfte att trygga så bra
gemensamma förberedelser som möjligt för ikraftträdandet av den nya
förundersökningslagen (806/2011) och polislagen (872/2011). Enligt mig beskriver
projektets arbetsnamn Ponnistus 2014 (Ansträngning 2014), som antogs under arbetets
gång, väldigt väl dess betydelse och kollektivitet.
En egen sakkunniggrupp, som leddes av riksåklagare Tapio Nyrhilä, fick till uppgift att
fundera på den helhet som utgörs av förundersökningssamarbetet. Gruppmedlemmarna
utgjordes av konsultativa tjänstemannen Tuuli Eerolainen, överinspektör för
gränsbevakningsfrågor Silja Hallenberg, statsåklagare Mika Illman, kriminalkommissarie
Oiva Kaltiokumpu, utbildningschef Eero Koljonen, kriminalinspektör Ilkka Koskimäki,
polisöverinspektör Heikki Lausmaa, brottsbekämpningschef Petri Lounatmaa,
statsåklagare Christian Lundqvist, häradsåklagare Pia Mäenpää, kriminalinspektör Jari
Nieminen och överkommissarie Vesa Satamo. Häradsåklagare Tuire Tamminiemi
fungerade som sekreterare för arbetsgruppen.
Gruppen har utarbetat sin rapport i form av ett utkast till en anvisning om
förundersökningssamarbetet.
Nya anvisningar som är förenliga med 5 kap. 1 § i den nya förundersökningslagen ska ges
om de ärenden som är föremål för underrättelse. Till stora delar kan rapporten fungera
som ett redskap för att genomföra detta direktiv.
Arbetsgruppsrapporten kan också vara till nytta som en del av det material som utgör
hörnstenen i den senare utbildningen i detta ämnesområde. Att rapporten inkluderas i
denna publikationsserie och att publikationsserien i sinom tid distribueras tryggar å andra
sidan att alla instanser som gör förundersökningssamarbete, tack vare publikationen, har
tillgång till en detaljerad beskrivning av underrättelseförfarandet och de olika faserna i
förundersökningssamarbetet. Jag anser att det är särskilt nyttigt att också specialfrågor
som gäller olika brottstyper behandlats i bilagorna till rapporten.
Jag hoppas att denna publikation också kommer att användas som undervisningsmaterial i
förundersökningsmyndigheternas utbildning. I så fall spelar den en stor roll i inrättandet av
en arbetskultur som iakttar den nya lagstiftningen, som en del av utbildningen av framtida
utredare och undersökningschefer.
I detta samband vill jag ännu på egna och polisöverdirektör Mikko Paateros vägnar tacka
arbetsgruppens ordförande och medlemmar för en fin och insiktsfull rapport.
Förutsättningarna för att fortsätta förundersökningssamarbetet är fina.
Matti Nissinen
riksåklagare
1
Anvisning om förundersökningssamarbetet
1 Bakgrund till anvisningen och dess syfte .......................................................................... 4
1.1 Ordnande av allmänt administrativt samarbete ............................................................. 4
1.2 Frågor som gäller tystnadsplikten och -rätten ............................................................... 5
2 Underrättelse om ett brott som kommit för undersökning ................................................. 5
2.1 Underrättelseskyldighet vad gäller vardagsbrott ........................................................... 6
2.2 Underrättelseskyldigheten i ärenden med en internationell koppling ............................ 7
2.3 Annan underrättelseskyldighet vad gäller förundersökningen av brott .......................... 8
2.4 Underrättelseförfarandet i datasystemet ....................................................................... 8
2.3 Klassificering av underrättelser ..................................................................................... 9
2.6 Underrättelsetidpunkten ................................................................................................ 9
2.7 Handlingar som ska fogas till underrättelsen ................................................................. 9
2.8 Åklagarens åtgärder efter att ha tagit emot en underrättelse ...................................... 10
3 Förundersökningssamarbete under förundersökningen ................................................. 10
3.1 Det inledande samtalet................................................................................................. 11
3.2 Undersökningsplan....................................................................................................... 11
3.3 Tidsschema .................................................................................................................. 11
3.4 Begränsning av förundersökningen ............................................................................. 12
3.5 Åtalsförhandling och domförslag (erkännanderättegång) ............................................ 12
3.6 Samarbetet i tillgodoseendet av en parts rätt till information ....................................... 13
3.7 Säkerställande av att tvångsmedlen är i kraft och annat samarbete som gäller
tvångsmedel ...................................................................................................................... 14
4 Avslutande av förundersökningen ................................................................................... 14
4.1 Avslutande av en förundersökning utan att ärendet förs till åtalsprövning ................... 14
4.2 Avslutande av förundersökning för överförande av ärendet till åtalsprövning .............. 15
4.3 Förfarande med avslutande utsaga ............................................................................. 16
4.4 Avbrytande av förundersökningen ............................................................................... 16
4.5 Förundersökningssamarbetet i åtalsprövnings- eller domstolsfasen ........................... 17
5 Respons.......................................................................................................................... 18
6 Internationell koppling ..................................................................................................... 18
2
6.1 Ett brott har begåtts annanstans än i Finland eller såväl i Finland som i en annan
stat .................................................................................................................................... 19
6.2 Den misstänkte bor eller vistas annanstans än i Finland............................................. 19
6.3 Skriftlig bevisning finns annanstans än i Finland ......................................................... 20
6.4 Personer som ska höras finns annanstans än i Finland .............................................. 20
6.5 Parter eller vittnen riskerar att avvisas från Finland..................................................... 20
6.6 Vinningen finns utanför Finland ................................................................................... 20
6.7 Avsikten är att inrätta en gemensam utredningsgrupp i brottmålet .............................. 20
6.8 Samma ärende utreds även i ett annat land................................................................ 20
6.9 Finland har tagit emot en begäran om överföring av utredningen till Finland eller så
är det nödvändigt att överväga att överföra utredningen från Finland till en annan stat .... 21
6.10 En anmälan ska göras till Eurojust i ärendet ............................................................. 21
6.11 Underrättelseförfarandet ............................................................................................ 21
7 Närmare anvisningar för enskilda ämbeten .................................................................... 21
BILAGA 1 Brott mot barn ................................................................................................. 22
1.1 Underrättelse om ett brott som kommit för undersökning ............................................ 22
1.1.1 Brott som ska underrättas och underrättelsens karaktär .......................................... 22
1.1.2 Underrättelsetidpunkten ........................................................................................... 22
1.1.3 Innehållet i en underrättelse ..................................................................................... 22
1.1.4 Förundersökningsmyndighetens och åklagarens samarbete efter en underrättelse
om ett brott ........................................................................................................................ 23
1.2 Förundersökningsmyndighetens och åklagarens samarbete då förundersökningen
avslutas och då ärendet förs till åtalsprövning och till en eventuell huvudförhandling ....... 24
BILAGA 2 Ekonomiska brott, miljö-, arbetarskydds-, tjänste-, korruptions-,
företagshemlighets-, yttrandefrihets- och databrott ............................................................ 24
2.1 Underrättelse om ett brott som kommit för undersökning ............................................ 24
2.1.1 Brott som ska underrättas och underrättelsens karaktär .......................................... 24
2.1.2 Underrättelsetidpunkten ........................................................................................... 25
2.1.3 De uppgifter som ska meddelas ............................................................................... 25
2.1.4 Tidsschema .............................................................................................................. 26
2.2 Förundersökningsmyndighetens och åklagarens samarbete efter en underrättelse
om ett brott som kommit för undersökning ........................................................................ 26
2.3 Förundersökningsmyndighetens och åklagarens samarbete då förundersökningen
avslutas ............................................................................................................................. 27
2.3.1 Samarbetet då utredningen avslutas ........................................................................ 27
2.3.2 Förfarandet med avslutande utsaga ......................................................................... 28
BILAGA 3 Yrkesmässig, organiserad och allvarlig brottslighet samt enskilda allvarliga
brott ................................................................................................................................... 29
3.1 Allmänt ....................................................................................................................... 29
3
3.2 Om underrättelsen ...................................................................................................... 29
3.3 Brådskande skäl som har samband med utredningen ................................................ 30
BILAGA 4 Förundersökningssamarbetet vid brott som gäller ordnande av olaglig inresa
och anknuten människohandel .......................................................................................... 31
4.1 Underrättelse om ett brott som kommit för undersökning och underrättelsens
karaktär ............................................................................................................................. 31
4.2 Förundersökningssamarbetet under förundersökningen ............................................. 31
4
1 Bakgrund till anvisningen och dess syfte
Vid förundersökning ska ärendet förberedas så att åtalsprövning kan ske och parternas
intressen bevakas på behörigt sätt och så att bevisningen kan tas emot i ett sammanhang
vid huvudförhandlingen eller målet avgöras med skriftligt förfarande.
Förundersökningsmyndigheterna har till uppgift att reda ut det misstänkta brottet under
förundersökningen. Åklagarna ska å sin sida uppfylla straffansvaret genom att vid behov
väcka åtal utifrån förundersökningen och driva åtalet i domstol. Åklagaren bär det yttersta
ansvaret för att ärendet retts ut i tillräcklig mån, då han eller hon vidtar åtgärder för att
uppfylla straffansvaret.
För att en förundersökning ska fungera som en tillräcklig och objektiv förberedning av en
brottmålsrättegång, ska förundersökningsmyndigheten och åklagaren samarbeta under
förundersökningen på det sätt som ärendets karaktär förutsätter.
Denna
anvisning
fastställer
i
vilken
omfattning
och
i
vilka
ärenden
förundersökningssamarbete ska göras. Dess mål är att främja det praktiska samarbetet
mellan förundersökningsmyndigheten och åklagaren i förundersökningen av ett brottmål.
Förundersökningssamarbetet harmoniseras genom att definiera

innehållet i och skyldigheterna som anknyter till det underrättelseförfarande
som grundar sig på 5 kap. 1 § i förundersökningslagen

undersökningsledarens och åklagarens samarbete under utredningen

undersökningsledarens och åklagarens samarbete i den fas då utredningen
avslutas

den bilaterala responsen under alla faser av förundersökningssamarbetet.
Anvisningen
ges
i
likalydande
exemplar
till
åklagarväsendet,
polisen,
Gränsbevakningsväsendet och Tullen för tillämpning i den berörda myndighetens
verksamhet.
1.1 Ordnande av allmänt administrativt samarbete
I det administrativa förundersökningssamarbetet (jfr. 5 kap. 3 § 3 mom. i
förundersökningslagen 805/2011) är planering och förutseende verksamhet av största vikt
för en sådan rätt tajmad och rätt inriktad anvisning av resurser som möjliggör att man
uppnår ett tillräckligt djupt och omfattande samarbete i förundersökningen av enskilda
brottmål.
Det administrativa samarbetet omfattar olika gemensamma regelrätta
diskussioner mellan olika myndigheter, möten mellan ledningen och andra arrangemang
som tryggar förutsättningarna för ett effektivt samarbete i förundersökningen av enskilda
brottmål.
De som ansvarar för samarbetspartnernas arbetsfördelning och fattar resursbeslut ska
skapa
tillräckliga
förutsättningar
för
samarbetet
mellan
åklagare
och
förundersökningsmyndigheter.
5
1.2 Frågor som gäller tystnadsplikten och -rätten
Förundersökningsmyndigheten och åklagarna har tystnadsplikt baserat på lag, och den
omfattar
uppgifter
om
taktiska
och
tekniska
metoder.
Därtill
har
förundersökningsmyndigheterna tystnadsrätt, som är mer omfattande än tystnadsplikten.
Den gäller identiteten på personer som konfidentiellt lämnat uppgifter. Bestämmelserna
om tystnadsplikt och -rätt är inte ett hinder för ett effektivt förundersökningssamarbete.
Åklagarens tystnadsplikt omfattar taktiska och tekniska metoder.
2 Underrättelse om ett brott som kommit för undersökning
Förundersökningslagens
5
kap.
1
§
innehåller
bestämmelser
om
förundersökningsmyndighetens skyldighet att underrätta åklagaren om brott som kommit
för undersökning. Ett fungerande underrättelseförfarande är en viktig del av
förundersökningssamarbetet, eftersom det ligger till grund för alla senare åtgärder. Såväl
förundersökningsmyndighetens som åklagarväsendets
personal ansvarar för att
underrättelseförfarandet fungerar.
En underrättelse ska göras åtminstone om följande brottmål som kommit för undersökning,
oberoende av om man har en misstänkt eller ej:
1. Det minsta straffet för brottet är fyra månaders fängelse eller mer.
2. En misstänkt kommer förmodligen att häktas, meddelas reseförbud eller
omfattas av ett annat avsevärt tvångsmedel till följd av brottet.
3. Brottet omfattar avstängning från tjänsteutövning eller barnskyddsåtgärder.
4. Brottshelheten omfattar gärningar med ett stort antal målsäganden eller flera
misstänkta (t.ex. egendoms- och bedrägeribrottsserier) och en gemensam
åtalsprövning och domstolsbehandling av dessa främjar utredningen av
ärendet, eller så är förundersökningssamarbete nödvändigt för att säkerställa
enhetliga utredningsåtgärder eller ett enhetligt material.
5. Det finns skäl att vidta åtgärder som syftar till att begränsa förundersökningen
eller starta åtalsförhandling (utarbeta domförslag) i fråga om en brottshelhet.
6. Brottet är en del av organiserad brottslighet.
7. Brottet är en ny typ av brott eller lämnar utrymme för tolkning eller så omfattar
det rättsliga frågor som ska prövas (t.ex. tolkningen av brottsbeskrivningen, ne
bis in idem-förbudet, skyddet mot självinkriminering, användning av
överskottsinformation eller förbud mot att utnyttja bevis).
8. Brottet kan väcka samhälleligt intresse.
6
9. Brottet omfattar en internationell begäran om rättshjälp, en europeisk
arresteringsorder eller så har den en dylik internationell koppling.
10. Den behöriga domstolen för brottet är oklar eller lämnar utrymme för tolkning
eller så håller åtalsrätten på att preskriberas eller så omfattar det andra
särskilda frågor.
11. Brottet omfattar en stämning som utfärdas av åklagaren eller andra särskilda
åtgärder av åklagaren eller så behandlas målet med s.k. påskyndat
rättegångsförfarande.
12. Förundersökningen omfattar åtgärder som ersätter huvudförhandlingen (t.ex.
inspelning av förhör av barn under 15 år för framläggning under
huvudförhandlingen eller sinnesundersökning eller konfrontation som ska
göras under förundersökningen).
13. En husrannsakan som gjorts i samband med brottsutredningen har förts till
domstol för prövning.
14. Det handlar om ett ärende där åklagarämbetet separat begärt en
underrättelse.
15. Förundersökningsmyndigheten anser att en underrättelse är nödvändig av
andra skäl.
Utgångspunkten är att underrättelseskyldigheten alltid gäller vid ekonomiska brott, miljöoch arbetarskyddsbrott, tjänste- och korruptionsbrott, företagshemlighets-, yttrandefrihetsdata- och sexualbrott, narkotika- och människohandelsbrott som inte hör till s.k.
vardagsbrott, ordnande av olaglig inresa samt brott mot barn.
Vid behov kan förundersökningsmyndigheten informellt diskutera omständigheter som
gäller brottsmisstanken med åklagaren redan innan underrättelsen görs.
Ansvaret för att bedöma om tröskeln för att misstänka brott överträds och göra
förundersökning ligger fortfarande dock alltid hos förundersökningsmyndigheten, med
undantag för situationer där en åklagare förordnat förundersökning eller där man ska
bedöma om en polisman gjort sig skyldig till ett brott eller om det krävs ett
åtalsförordnande av riksåklagaren för att utreda brottet i Finland.
2.1 Underrättelseskyldighet vad gäller vardagsbrott
Den största delen av vardagsbrotten är klara och vanliga fall och det finns inte skäl att
göra en underrättelse om dessa. Exempelvis handlar det om trafikförseelser, stölder och
snatterier, straffbart bruk av fordon, skadegörelse eller misshandel. Dessa s.k. mängdbrott
står för den största delen av de brottmål som behandlas i straffprocessen.
Det faktum att förundersökningsmyndigheten inte behöver underrätta åklagaren om att
man börjat reda ut ett sådant brott grundar sig på att de vanligen är så klara och vanliga
att
det
inte
finns
ett
behov
av
förundersökningssamarbete
mellan
förundersökningsmyndigheten och åklagaren.
7
Redan det faktum att undersökningsledaren och åklagaren har möjlighet att diskutera
främjar utredningen av vardagsbrott på ett avgörande sätt. I en sådan situation kan det
vara onödigt att göra en formell underrättelse. För att det ska vara möjligt att ställa
enskilda frågor till en åklagare vid rätt tidpunkt, ska man säkerställa att en åklagare är
nåbar. Under tjänstetid kan detta ordnas genom att t.ex. placera en åklagare i
förundersökningsmyndighetens enhet för preliminär behandling av brottmål (REK) eller
genom att åklagarämbetet tilldelar en åklagare en särskild beredskapsuppgift.
I en situation som lämnar utrymme för tolkning kan förundersökningsmyndigheten kontakta
en åklagare för att få hans eller hennes ståndpunkt om huruvida ett vardagsbrott som
kommit för undersökning förutsätter en formell underrättelse enligt förundersökningslagen
till åklagaren. En sådan kontakt kan ersätta en formell underrättelse, om målet med
underrättelsen uppnås redan genom den informella kontakten och både
undersökningsledaren och åklagaren är av åsikten att en underrättelse är onödig.
De underrättelsegrunder som förtecknas ovan kan i sig också tillämpas på vardagsbrott.
Av underrättelsegrunderna uppfylls nr 1, 4, 9 och nr 14 oftare än övriga grunder. Om en
annan underrättelsegrund uppfylls, finns det överhuvudtaget inte skäl att behandla det
brott som ska redas ut som ett vardagsbrott.
2.2 Underrättelseskyldigheten i ärenden med en internationell koppling
Oberoende av vilken typ fallet är kan behandlingen av ett brottmål omfatta ett
internationellt element, och då understryks behovet av samarbete under
förundersökningen. I så fall ska en underrättelse alltid göras. I en del fall kan man
eliminera de problem som brottmålets internationella koppling orsakar t.ex. genom att
använda påskyndat förfarande. Detta förutsätter en tillräckligt tidig kontakt till åklagaren
redan i den inledande fasen.
Den underrättelseskyldighet som beskrivs nedan gäller för ärenden som kommit för
undersökning oberoende av om den andra stat som hänför sig till ärendet är en
medlemsstat
i
EU
eller
ej,
eller
om
åklagaren
eller
även
förunderundersökningsmyndigheten har behörighet att framföra begäran om rättshjälp.
Förteckningen är inte uttömmande, men åtminstone i följande situationer ska en
underrättelse göras.
1. Brottet har begåtts annanstans än i Finland eller såväl i Finland som i en annan stat.
2. Den misstänkte bor eller vistas annanstans än i Finland.
3. Den skriftliga bevisningen finns annanstans än i Finland.
4. Personer som ska höras finns annanstans än i Finland.
5. Parter eller vittnen riskerar att avvisas från Finland.
6. Vinningen finns utanför Finland.
7. Avsikten är att inrätta en gemensam utredningsgrupp för brottmålet.
8
8. Samma mål reds ut även i ett annat land.
9. Finland har tagit emot en begäran om överföring av utredningen till Finland eller så är
det nödvändigt att överväga att överföra utredningen från Finland till en annan stat.
10. En anmälan ska göras till Eurojust i ärendet.
När åklagaren underrättats ska han eller hon utan dröjsmål
undersökningsledaren, om inte annat följer av innehållet i underrättelsen.
kontakta
Underrättelse- och samarbetsskyldigheten i ärenden med en internationell koppling
behandlas mer ingående i punkt 6 nedan i denna anvisning.
2.3 Annan underrättelseskyldighet vad gäller förundersökningen av
brott
Den första meningen i 5 kap. 1 § 1 mom. i förundersökningslagen innehåller bestämmelser
om förundersökningsmyndighetens skyldighet att utan dröjsmål underrätta en åklagare om
ärenden där den som misstänks för brott är en polisman, om inte ärendet behandlas som
ett ordningsbotärende eller strafforderärende.
Förundersökningslagens 3 kap. 6 § innehåller bestämmelser om undersökningsledarens
skyldighet att underrätta chefen för en sådan tjänsteman som avses i 40 kap. 11 § 1
punkten i strafflagen om att förundersökning inleds med tanke på eventuella
tjänstemannarättsliga åtgärder.
Vad gäller förundersökningsåtgärder som gäller militärer ska man göra en underrättelse till
den militära myndigheten enligt vad som bestäms särskilt om detta.
2.4 Underrättelseförfarandet i datasystemet
Underrättelseförfarandet bygger tekniskt sett på Vitja- och Aipa-systemen. På grund av
särskilt vägande utredningsmässiga skäl kan man i strid med huvudregeln endast
personligen göra en underrättelse i den inledande fasen.
Förundersökningsmyndigheten ska göra en förhandsunderrättelse och får sedan utan
dröjsmål information om vilken åklagare som tilldelats ärendet. Förhandsunderrättelsen
ska följas av de överenskomna bilagorna, såsom en undersökningsplan och ett preliminärt
tidsschema. Åklagaren kan anteckna sina åtgärder och sina delgivningar till
undersökningsledaren. Informationen skickas mellan systemen.
Efter att en underrättelse gjorts och tagits emot kan åklagaren och
förundersökningsmyndigheten skicka meddelanden till varandra vid sidan om den övriga
kontakten. Från sin arbetspunkt kan åklagaren ta del av sådana e-handlingar som
inhämtats och utarbetats i samband med förundersökningen och som
förundersökningsmyndigheten (undersökningsledaren) antecknat som tillgängliga även för
åklagaren i systemet. På så sätt har åklagaren möjlighet att följa sammanställningen och
utvecklingen av förundersökningsmaterialet, hålla sig à jour med förundersökningens
9
utveckling och delta i inriktningen av förundersökningen samt samtidigt göra en preliminär
åtalsprövning.
Det underrättelseförfarande som genomförs via datasystemen kompletterar den personliga
och övriga kontakten mellan förundersökningsmyndigheten och åklagaren.
I ett ärende där man gjort en förhandsunderrättelse ska undersökningsledaren reda ut
åklagarens ståndpunkt om att förundersökningen avslutas genom att skicka en e-förfrågan
via systemen. På motsvarande sätt ska åklagaren framföra sin ståndpunkt i Aipa, vilken
systemet förmedlar till Vitja. Varje gång det sker en ändring i ärendet skickas ett
meddelande om detta till mottagarens arbetslista.
2.5 Klassificering av underrättelser
Förundersökningsmyndigheten ska klassificera det ärende som är föremål för
underrättelse som en A- eller en B-underrättelse utifrån om det förutsätter en reaktion (A)
eller inte (B) av åklagaren. I tilläggsuppgifterna ska man anteckna om det handlar om en
A- eller B-underrättelse och grunden eller grunderna för detta (1–15).
När det handlar om en A-underrättelse, ska man därtill anteckna vilken särskild
omständighet man vill att åklagaren ska reagera på. I tilläggsuppgifterna ska man
anteckna om ärendet kräver omedelbara åtgärder av åklagaren eller ej.
2.6 Underrättelsetidpunkten
En underrättelse ska göras då förundersökningsmyndigheten rett ut de omständigheter
som hänför sig till brottsmisstanken på det sätt som avses i 3 kap. 3 § 2 mom. i
förundersökningslagen och fattat ett beslut om att det finns skäl att misstänka brott i
ärendet och att förundersökning ska göras. I ett ärende som kräver åtalsförordnande av
riksåklagaren ska en underrättelse göras då alla ovan nämnda omständigheter som gäller
brottsmisstanken retts ut (3 kap. 8 § i förundersökningslagen).
Underrättelsen ska alltid göras i god tid på så sätt att förundersökningsmyndigheten
tillsammans med åklagaren kan pröva, planera, inrikta och lägga upp ett tidsschema för
utredningen och de anknutna åtgärderna (jfr. de frågor som ska behandlas i det inledande
samtalet). Ärendet kan kräva omedelbara och brådskande förundersökningsåtgärder. I så
fall ska man informera åklagaren om dessa så fort som möjligt.
2.7 Handlingar som ska fogas till underrättelsen
Den begäran om utredning eller en annan utredning som tagits emot av
förundersökningsmyndigheten och som ligger till grund för anmälan om brott ska fogas till
underrättelsen.
En preliminär undersökningsplan ska fogas till underrättelsen om inte
undersökningsledaren och åklagaren kommer överens om annat i samband med deras
diskussioner (läs mer om undersökningsplanen i punkt 3.2). Till en underrättelse som
gäller ett brott som förutsätter en undersökningsplan ska man även foga ett preliminärt
tidsschema för utredningen (läs mer i punkt 3.3).
10
2.8 Åklagarens åtgärder efter att ha tagit emot en underrättelse
Åklagarämbetet ska utan dröjsmål utse en åklagare för det ärende som är föremål för
underrättelsen.
•
Vid en A-underrättelse ska åklagarämbetet utan dröjsmål meddela namnet på
åklagaren till undersökningsledaren och göra en anteckning om meddelandet i
datasystemet.
•
Åklagaren ska sätta sig in i underrättelsen och bilagorna samt eventuella
särskilda frågor av undersökningsledaren samt kontakta undersökningsledaren utan
ogrundat dröjsmål.
•
Åklagaren ska göra en anteckning om kontakten och det huvudsakliga
innehållet i sina åtgärder i systemet.
•
Med anledning av en B-underrättelse ska åklagaren kontakta
undersökningsledaren, om innehållet i den preliminära underrättelsen så kräver enligt
hans eller hennes bedömning. I så fall ska samma uppgifter som ovan antecknas i
systemet.
Klassificeringen av underrättelser i A- och B-underrättelser påverkar inte annat än
brådskan för den första kontakten. Under utredningen ska förundersökningsmyndigheten
och åklagaren föra ett samarbete på det sätt som ärendets karaktär och omfattning
förutsätter, oberoende av om man ursprungligen gjort en A- eller B-underrättelse.
3 Förundersökningssamarbete under förundersökningen
I ärenden där undersökningsledaren gjort en underrättelse enligt punkt 2 i denna anvisning,
ska han eller hon hålla åklagaren à jour med utredningens utveckling.
Vad gäller vardagsbrott räcker det att undersökningsledaren kontaktar åklagaren om ett
problem eller något som lämnar utrymme för tolkning kommit fram under utredningen. Det
kan t.ex. handla om att den behöriga domstolen eller åtalsrätten lämnar utrymme för
tolkning, en fråga som gäller en parts ställning eller en internationell koppling.
Åklagaren har en skyldighet att stöda undersökningsledaren i bedömningen av frågor som
lämnar utrymme för tolkning.
Åklagaren ska även följa förundersökningen via Aipa-systemet och hålla sig à jour med
förundersökningens utveckling. Åklagaren ska reservera tillräckligt med tid för
förundersökningssamarbetet.
3.1 Det inledande samtalet
Efter en underrättelse om ett brott som kommit för undersökning ska
undersökningsledaren och åklagaren ordna ett inledande samtal där de ska behandla
11
utkastet till undersökningsplan och tidsschemat för utredningen. Det inledande samtalet
kan vara ett möte, en videokonferens, ett telefonsamtal eller ett annat tillfälle som är
ändamålsenligt sett till förhållandena, där man utbyter idéer och tankar samt kommer
överens om åtgärder som gäller utredningen.
Under det inledande samtalet ska undersökningsledaren och åklagaren därtill fastställa
tidpunkter (kontrollpunkter) då man går igenom situationen för de överenskomna
åtgärderna. Syftet är att säkerställa att undersökningsledaren och åklagaren, på tidpunkter
som överenskommits på förhand, diskuterar utredningens utveckling och frågor som
kommit fram i samband med denna.
3.2 Undersökningsplan
En undersökningsplan ska utarbetas för brott som kommit för undersökning och som ska
underrättas
till
åklagaren.
Undersökningsplanen
är
ett
redskap
i
förundersökningssamarbetet. Dess syfte är att inrikta utredningen av det misstänkta brottet
på ett ändamålsenligt sätt enligt brottet och de tillgängliga resurserna.
Undersökningsplanen kan anpassas enligt det utredda ärendets karaktär, omfattning och
detaljer.
Undersökningsplanen ska utarbetas genom att följa de berörda anvisningarna, och den
ska uppdateras regelbundet under förundersökningen. Undersökningsplanen ska
godkännas under det inledande samtalet.
Man kan låta bli att utarbeta en undersökningsplan i förundersökningen av brott som
omfattas av underrättelseskyldigheten endast om undersökningsledaren och åklagaren
kommit överens om detta efter att ha diskuterat ärendet.
3.3 Tidsschema
Ett tidsschema ska utarbetas för brott som kommit för undersökning och som ska
underrättas till åklagaren. Dess syfte är att inrikta utredningen av det misstänkta brottet på
ett ändamålsenligt sätt enligt brottet och de tillgängliga resurserna. Utarbetandet av ett
tidsschema binder parterna i förundersökningssamarbetet till en aktiv och föregripande
uppföljning av förundersökningens utveckling. Därtill underlättar tidsschemat en långsiktig
uppföljning och planering av arbetssituationen för förundersökningsmyndigheten,
åklagaren och andra samarbetspartners, såsom domstolarna.
Tidsschemat ska omfatta åtminstone följande preliminära tidpunkter:






när förundersökningen börjar
när avslutande utsagor ges
när förundersökningen slutförs
när åtalsprövningen börjar
när åtalsprövningen slutförs
när en eventuell huvudförhandling börjar och dess längd.
Undersökningsledaren och åklagaren ska diskutera den tidpunkt då man kan informera
parterna om tidsschemat för förundersökningen. Om det inte finns utredningsmässiga
hinder, ska parterna höras om tidsschemat.
12
Det preliminära tidsschemat för utredningen ska utarbetas i samband med det inledande
samtalet och det ska uppdateras regelbundet under förundersökningen.
Man kan låta bli att utarbeta ett preliminärt tidsschema i förundersökningen av brott som
omfattas av underrättelseskyldigheten endast om undersökningsledaren och åklagaren
kommit överens om detta efter att ha diskuterat ärendet.
3.4 Begränsning av förundersökningen
Om materialet om ett brott eller en brottshelhet som kommit för undersökning innehåller

en grund enligt 3 kap. 10 § i förundersökningslagen för att begränsa
förundersökningen eller

en grund enligt 3 kap. 10 a § i förundersökningslagen för att begränsa
förundersökningen utifrån ett erkännande (denna punkt ska tillämpas om
bestämmelsen om åtalsförhandling träder i kraft)
ska undersökningsledaren utan omotiverat dröjsmål överväga att lägga fram ett förslag om
detta till åklagaren. Innan undersökningsledaren lägger fram förslaget kan han eller hon
informellt diskutera med åklagaren om grunderna för och innehållet i förslaget.
Åklagaren ska utan omotiverat dröjsmål ta upp förslaget för behandling.
3.5 Åtalsförhandling och domförslag (erkännanderättegång)
(Dessa anvisningar ska tillämpas om bestämmelserna om åtalsförhandling träder i kraft).
Enligt 1 kap. 10 § i lagen om rättegång i brottmål (689/1997; RBL) kan åklagaren och den
brottsmisstänkte eller svaranden i ett brottmål tillsammans lägga fram ett domsförslag
där
den
misstänkte
eller
svaranden
erkänner
gärningen och samtycker till att ärendet behandlas i den ordning som föreskrivs i 6 b
kap. i RBL. Om domstolen godkänner förslaget är fördelen för den misstänkte eller
svaranden ett straff som mäts från en lindrigare straffskala.
Om ett brott som kommit för undersökning inte är ett brott enligt 20 kap. 1–7, 8 a, 8 b §
eller 21 kap. i strafflagen eller om det strängaste straffet för brottet inte överskrider sex års
fängelse och det bedöms att avsevärda processekonomiska fördelar kan uppnås med det
förfarande som avses i 1 kap. 10 § i RBL, ska åklagaren pröva om det finns förutsättningar
för ett domförslag i målet.
Innan man börjar förhandla om detta med den misstänkte eller dennes biträde ska
åklagaren diskutera ärendet med undersökningsledaren.
Undersökningsledaren kan ta initiativ till detta gentemot åklagaren.
Om den som misstänks för brottet tar initiativ till detta gentemot undersökningsledaren,
ska undersökningsledaren informera om initiativet till åklagaren, som är skyldig att ta
ställning till initiativet.
13
3.6 Samarbetet i tillgodoseendet av en parts rätt till information
Enligt 4 kap. 15 § 1 mom. i förundersökningslagen har en part, efter det att
förundersökning inletts, rätt att få del av omständigheter som föranlett förundersökningen
och kommit fram vid den. Att en part ges omfattande information om dessa
omständigheter i ett tillräckligt tidigt skede främjar förundersökningens objektivitet. På så
sätt säkerställer man i ännu högre grad att ärendet utreds i tillräcklig mån och att
hypoteser som konkurrerar med huvudhypotesen, även alternativa hypoteser som är
fördelaktigare för den misstänkte, blir utredda i den omfattning som ärendet kräver. Under
förundersökningen ska undersökningsledaren fatta beslut om sekretessen och lämnandet
av uppgifter. Åklagaren har en skyldighet att stöda undersökningsledaren i bedömningen
av frågor som lämnar utrymme för tolkning.
Förutsättningarna för att begränsa information till en part är snäva. Svarandens rätt till
information i ett brottmål grundar sig i sista hand på kravet om en rättvis rättegång.
Förutsättningarna för att begränsa svarandens rätt till information i en brottsprocess är
särskilt skarpa.
Under förundersökningen kan undersökningsledaren dock begränsa en parts rätt till
information som gäller de omständigheter som avses i ovan nämnda lagrum, om
lämnandet av uppgifter skadar utredningen av ärendet. Det är även möjligt att begränsa
lämnandet av uppgifter till en part utifrån 11 § 2 mom. 1 punkten i lagen om offentlighet i
myndigheternas verksamhet (621/1999, offentlighetslagen), om lämnandet av uppgifter
står i strid med ett synnerligen viktigt allmänt intresse eller ett barns intresse eller ett annat
synnerligen viktigt privat intresse samt med stöd av vissa andra bestämmelser om
begränsning av rätten till information för en part i lagen.
Om undersökningsledaren vägrar ge den begärda informationen till en part, ska vägran
och dess motivering meddelas till åklagaren. Detta är väldigt viktigt när man begränsar en
parts rätt till information med stöd av 11 § i offentlighetslagen, eftersom
sekretessbeläggningen kan gälla även efter förundersökningsfasen. Åklagaren kan tvingas
ta ställning till samma fråga då ärendet förts till åtalsprövning.
Undersökningsledaren och åklagaren ska förhandla om att lämna uppgifter till en part eller
om en annan fråga som gäller sekretessbeläggningen åtminstone i följande situationer:
•
En handling, en inspelning e.d. som är avsedd att användas som bevis
innehåller information som ska hemlighållas för en part, såsom information om
förundersökningsmyndighetens taktiska eller tekniska metoder. I så fall ska
man pröva hur en sekretessbeläggning som grundar sig på ett synnerligen
viktigt allmänt intresse på ett lämpligt sätt kan anpassas till rätten till
information för en misstänkt eller åtalad utifrån kravet om en rättvis rättegång.
Att föra in en handling i förundersökningen och ta bort eller täcka de uppgifter
som ska hemlighållas kan vara en lämplig lösning.
•
Undersökningsledaren eller åklagaren ska bedöma om ett tidigt lämnande av
information om material eller utredningar som inhämtats under
förundersökningen är ägnat åt att främja ett erkännande av brottet i en
situation där det uppenbarligen finns starka bevis på brottet redan innan den
misstänkte förhörs. En sådan förhandling är av särskild vikt om kriterierna för
14
begränsning av förundersökningen utifrån ett erkännande eller kriterierna för
åtalsförhandling uppfylls (se punkt 3.4 och 3.5).
•
Annars är det en tolkningsfråga om partsoffentligheten ska begränsas eller ej
under förundersökningen.
3.7 Säkerställande av att tvångsmedlen är i kraft och annat samarbete
som gäller tvångsmedel
Giltighetstiden för tvångsmedel grundar sig antingen på den giltighetstid som föreskrivs i
tvångsmedelslagen (806/2011) eller på en giltighetstid som föreskrivs i en annan lag eller
som ska fastställas särskilt. En sådan kan vanligen förlängas utifrån ett motiverat krav av
undersökningsledaren eller åklagaren. Efter att förundersökningen slutförts, har åklagaren
behörighet att framföra krav om förlängning av en gällande tidsfrist för ett tvångsmedel.
Om tidsfristen för ett tvångsmedel som börjat under förundersökningen går ut då
förundersökningen slutförts, ska undersökningsledaren rikta åklagarens uppmärksamhet
mot denna tidsfrist. Detta är särskilt viktigt om tidsfristen går ut inom kort, t.ex. inom två
veckor efter att förundersökningen slutförs. På så sätt strävar man efter att säkerställa att
åtgärden för att förlänga tidsfristen vidtas i tid.
Det är särskilt viktigt att undersökningsledaren i ett tillräckligt tidigt skede meddelar
åklagaren om behovet av att förlänga den tidsfrist som fastställts för att väcka åtal i ett
häktningsärende, eftersom endast åklagaren har behörighet att framföra en begäran om
en sådan förlängning av tidsfristen enligt 3 kap. 14 § i tvångsmedelslagen.
Vad gäller vissa tvångsmedel innehåller lagen bestämmelser om skyldigheten för den som
framför krav att meddela åklagaren om avsikten att framföra krav om tvångsmedel och
rätten för åklagaren att fatta beslut om framförandet av krav. Om åklagaren i en sådan
situation övertar avgörandet, ska han eller hon höra undersökningsledaren om grunderna
för kravet.
4 Avslutande av förundersökningen
4.1 Avslutande av en förundersökning utan att ärendet förs till
åtalsprövning
Om avsikten är att avsluta en förundersökning utan att föra ärendet för behandling av
åklagaren, ska undersökningsledaren enligt 5 kap. 1 § 1 mom. i förundersökningslagen
höra åklagaren om huruvida ärendet retts ut i tillräcklig mån. Skyldigheten gäller sådana
brott som kommit för undersökning och som är föremål för en underrättelse enligt denna
anvisning.
Om det inte varit nödvändigt att göra en underrättelse om att en utredning inleds, är inte
undersökningsledaren skyldig att höra åklagaren då förundersökningen avslutas.
15
Om det blir aktuellt att avsluta en förundersökning av ett brott som omfattas av
underrättelseskyldigheten utan att ärendet förs till åtalsprövning till följd av att den som
misstänks för brottet visat sig vara en person under 15 år eller dött eller om det handlar om
en annan motsvarande entydig grund för att avsluta undersökningen (det finns inga andra
alternativ än att avsluta utredningen), räcker det att undersökningsledaren underrättar
åklagaren om detta med ett e-postmeddelande som omfattar en mottagningsbekräftelse.
Om åklagaren inte reagerar inom fem tjänstedagar, har undersökningsledaren uppfyllt sin
hörandeskyldighet.
I annat fall ska undersökningsledaren i samband med avslutandet meddela åklagaren om
sin avsikt att avsluta förundersökningen och vänta på hans eller hennes reaktion.
4.2 Avslutande av förundersökning för förande av ärendet till
åtalsprövning
I ett ärende där förundersökningen skickas till åklagaren för åtalsprövning, ska
undersökningsledaren förhandla med åklagaren om förundersökningens tillräcklighet och
eventuell användning av förfarandet med avslutande utsaga. Syftet med hörandet är att för
sin del säkerställa att det inte längre finns ett behov av begäran om tilläggsutredning som
fördröjer behandlingen efter att förundersökningen avslutats.
Hörandeskyldigheten gäller särskilt för ärenden där det i början av utredningen varit
nödvändigt att göra en A-underrättelse till åklagaren eller ärenden där åklagaren förordnat
att en utredning ska inledas.
Samma gäller för ärenden där åklagaren på eget initiativ beslutat att aktivt delta i
utredningsfasen efter att ha tagit emot en B-underrättelse om ärendet.
I ett ärende där det inte funnits ett behov av att göra en underrättelse, är det inte
nödvändigt att höra åklagaren om förundersökningens tillräcklighet innan det skickas för
åtalsprövning. I dessa fall förekommer ett sådant behov endast om ett särskilt problem
eller en fråga som lämnar utrymme för tolkning kommit fram under utredningen.
Hörandet genomförs på så sätt att undersökningsledaren och åklagaren tillsammans och i
en tillräcklig omfattning går igenom det material som inhämtats och utarbetats i samband
med utredningen innan förundersökningen avslutas. Beslut om nödvändig komplettering
av utredningen ska fattas i samband med genomgången av detta material.
Åklagaren ska sätta sig in i materialet på så sätt att det inte finns ett behov av att göra en
tilläggsutredning i ärendet på grund av en sådan orsak som kunde ha upptäckts då
undersökningsledaren hörde åklagaren om förundersökningens tillräcklighet innan
förundersökningen avslutades.
Åklagaren har bättre möjlighet att sätta sig in i förundersökningsmaterialet då man
utarbetat ett tydligt utkast till inledning till förundersökningsprotokollet, där man behandlar
såväl de utredda omständigheterna i brottsbeskrivningen (bevisteman) som den centrala
utredning som fåtts om dessa.
16
4.3 Förfarande med avslutande utsaga
Enligt 10 kap. 1 § 3 mom. i förundersökningslagen ska undersökningsledaren fatta beslut
om begäran om förfarande med avslutande utsaga och eventuella åtgärder som detta
förutsätter. Ett effektivt förundersökningsarbete kräver dock att åklagaren och
förundersökningsmyndigheten för en diskussion om en begäran om avslutande utsaga och
de specificerande frågor som behövs i en sådan.
Med förfarandet med avslutande utsaga kan man minimera behoven av tilläggsutredning
och avskilja obestridda frågor från bestridda frågor på så sätt att förundersökningen så väl
som möjligt betjänar dess syfte som en förberedning av åtalsprövningen och en eventuell
brottmålsrättegång.
En avslutande utsaga ska begäras om detta, med beaktande av ärendets karaktär och
omfattning, brottets obetydlighet eller andra motsvarande omständigheter, inte är
uppenbart onödigt med tanke på åtalsprövningen och domstolsbehandlingen. Till exempel
ekonomiska brott, miljö- och arbetarskyddsbrott, tjänste- och korruptionsbrott samt
företagshemlighets-, yttrandefrihets- och databrott är i utgångspunkten sådana att det
finns ett behov av att undersökningsledaren och åklagaren för en diskussion och bedömer
och går igenom det material som utretts i samband med utredningen redan innan
förfarandet med avslutande utsaga.
Enligt 10 kap. 1 § i förundersökningslagen ska en part ges tillfälle att till
förundersökningsmyndigheten lämna sin avslutande utsaga om tillräckligheten hos
förundersökningsmaterialet, bevisvärderingen, rättsfrågorna eller andra omständigheter
som är viktiga för behandlingen.
Åklagaren och förundersökningsmyndigheten ska tillsammans fastställa de centrala frågor
som ställningstagandena i de avslutande utsagorna ska fokusera på. I begäran om
avslutande utsaga ska parterna uppmanas att framföra sin ståndpunkt om det brottmål
som utretts. Såvitt det gäller den för brott misstänkte avser dethär frågan om han/hon
erkänner eller nekar till det brott som utretts under förundersökningen. En misstänkt som
nekar till det misstänkta brottet ska tillfrågas vilken den specifika grunden för nekandet är
och om det finns obestridda omständigheter i ärendet.
Parterna ska också uppmanas att framföra eventuella begäran om tilläggsutredning senast
i sina avslutande utsagor och meddela sina ståndpunkter om eventuella sekretessfrågor.
Förundersökningen är klar när man lämnat avslutande utsagor och gjort nödvändiga
kompletteringar av förundersökningen med anledning av dessa.
4.4 Avbrytande av förundersökningen
Enligt 3 kap. 13 § i förundersökningslagen får undersökningsledaren besluta att en
förundersökning som inletts ska avbrytas, om ingen är misstänkt för brottet och om
utredning som påverkar ärendet inte kan fås. I så fall ska man särskilt fästa vikt vid det
misstänkta brottets karaktär. Förundersökningen ska fortsätta utan omotiverat dröjsmål då
det inte längre finns förutsättningar för avbrottet.
17
Att en förundersökning avbryts kan de facto leda till en likadan ställning för ärendet som
om förundersökningen avslutas utan att ärendet förs till åtalsprövning. Detta innebär att
åklagaren ska höras innan man beslutar att avsluta förundersökningen.
Om man har för avsikt att avbryta förundersökningen, ska undersökningsledaren ge
åklagaren tillfälle att framföra sin ståndpunkt om detta innan undersökningen avbryts.
Skyldigheten gäller sådana brott som är föremål för en underrättelse enligt denna
anvisning.
Om det inte funnits ett behov av att göra en underrättelse om att en utredning inleds, är
inte undersökningsledaren skyldig att höra åklagaren då förundersökningen avslutas.
Undersökningsledaren ska informera åklagaren om ärendet. Om åklagaren inte reagerar
inom en vecka, har undersökningsledaren uppfyllt sin hörandeskyldighet.
Om ärendet lämnar utrymme för tolkning (t.ex. vad gäller om man ska fatta ett beslut om
avslutande eller göra ett förslag om begränsning), ska undersökningsledaren informera
åklagaren om avsikten att avbryta undersökningen och vänta på hans eller hennes
reaktion. I så fall ska åklagaren ta upp ärendet för behandling utan omotiverat dröjsmål.
4.5 Förundersökningssamarbetet i åtalsprövnings- eller domstolsfasen
Enligt 5 kap. 2 § 2 mom. i förundersökningslagen beslutar åklagaren om
förundersökningsåtgärder när saken överförts till åklagaren efter det att förundersökningen
avslutats. Eftersom vidtagandet av en sådan åtgärd är en uppgift som hör till
förundersökningsmyndigheten även efter att förundersökningen avslutats, ska samarbetet
mellan förundersökningsmyndigheten och åklagaren vid behov fortsätta även efter att
ärendet förts till åtalsprövning. Vanligen handlar det om att åklagaren begär en
tilläggsutredning med anledning av ett nytt behov. Ett behov av tilläggsutredning kan även
uppkomma i rättegångsfasen.
I åtalsprövnings- eller rättegångsfasen ska förundersökningsmyndigheten göra en
tilläggsutredning eller vidta en annan åtgärd på begäran av åklagaren. Ett sådant ärende
är ofta särskilt brådskande. Innan åklagaren framför en begäran ska han eller hon vid
behov diskutera med undersökningsledaren. Ett sådant samtal är särskilt nödvändigt då
den åtgärd som prövas kräver mycket arbete eller då dess kostnader eventuellt står i
missförhållande till karaktären på det utredda ärendet.
Åklagaren ska även besluta om han eller hon låter utföra en tilläggsutredning med
anledning av en begäran om tilläggsutredning som framförts av en part. Detta ska prövas
objektivt, även om åklagaren är en part i brottmålet efter att åtal väckts.
Innan huvudförhandlingen i domstolen ska åklagaren och undersökningsledaren vid behov
diskutera beredskapen för eventuella brådskande tilläggsutredningar och andra åtgärder
som huvudförhandlingen kräver.
18
5 Respons
Det är väldigt viktigt att ge konstruktiv och positiv respons, men även negativ respons vid
behov. Dess syfte är att utveckla myndighetsfunktionernas kvalitet och samarbetet mellan
myndigheterna.
Responsen ska vara reciprok – av åklagaren till förundersökningsmyndigheten och vice
versa. Respons ska ges vid behov, t.ex. alltid då det är nödvändigt under
förundersökningen (kontinuerlig respons). Responsen kan också gälla en viss fas, såsom
avslutandet av förundersökningen eller en situation där tingsrättens dom eller ett eventuellt
beslut av åklagaren meddelas.
Respons ska ges enligt brottmål eller ärendetyp (t.ex. om god praxis som iakttagits och om
problempunkter som är i behov av att utvecklas).
Vad gäller vardagsbrott understryks vikten av att ge respons som allmänt påverkar nivån
på förundersökningen av sådana brott (t.ex. vilket informationsinnehåll som är tillräckligt
för olika brottstyper).
I samarbetet mellan åklagaren och förundersökningsmyndigheten är det, vad gäller
vardagsbrott, följaktligen viktigt att åklagarämbetet utser en eller flera åklagare som har till
uppgift att vara i kontakt med undersökningsledare som ansvarar för utredningen av
sådana brott. Den åklagare som ansvarar för kontakten ska t.ex.:
•
själv bedöma och samla in respons av ämbetets övriga åklagare om god
praxis, men på samma gång också om saker som ska utvecklas i utredningen
av vardagsbrott och förmedla denna information inklusive åtgärdsförslag till
undersökningsledarna (t.ex. optimal korrigering av upptäckta systemfel)
•
tillsammans med undersökningsledarna delta i regelbundna gemensamma
överläggningar där man behandlar ovan nämnda frågor och där båda parter
tar emot annan respons.
6 Internationell koppling
I andra än rent finländska fall finns det ofta skäl att fundera på om Finland har behörighet
att behandla brottmålet i fråga, och om så är fallet, om det är ändamålsenligt att behandla
ärendet i Finland. I båda situationer behövs åklagarens expertis. I vissa fall förutsätter
lagen dessutom att ärendet avgörs av en åklagare.
Med internationell rättshjälp avses begäran som gäller utredningen av ett brott som redan
begåtts. Med en begäran om rättshjälp begär man i främsta rummet bevis som ska fogas
till förundersökningsmaterialet med tanke på den senare rättsprocessen för brottet. Allmänt
sett kan man anse att rättshjälp också omfattar utlämningsfrågor, flytt av en dömd osv. Det
är möjligt att framföra en begäran om rättshjälp utan stöd av ett avtal, men vanligen
grundar sig en begäran om rättshjälp på ett bilateralt eller multilateralt avtal eller på ett EUinstrument. Instrumenten grundar sig ofta på ett ömsesidigt erkännande, och grunderna för
att vägra ge hjälp är begränsade.
19
När man begär rättshjälp av en annan stat ska man inkludera gärningsbeskrivningen av
det misstänkta brottet i begäran om rättshjälp. Rättshjälp ges för det brott som beskrivs i
begäran, och det är inte nödvändigtvis möjligt att använda det mottagna materialet i
åtalsprövningen eller domstolsbehandlingen av ett annat brott. I syfte att undvika onödiga
dröjsmål ska man beskriva det händelseförlopp utifrån vilket åklagaren väckt åtal i
gärningsbeskrivningen. Åklagaren ska aktivt medverka i utarbetandet av en begäran om
rättshjälp.
I följande fall ska man alltid göra en underrättelse till åklagaren och även förhandla med
honom eller henne i takt med att fallet framskrider: En ny internationell koppling orsakar ett
nytt kontaktbehov. Listan är inte uttömmande.
6.1 Ett brott har begåtts annanstans än i Finland eller såväl i Finland
som i en annan stat
Definitionen av gärningsplatsen kan avgöra om Finland överhuvudtaget har behörighet att
utreda ärendet och väcka åtal. Utgångspunkten är att det är onödigt att använda resurser
till att utreda ett brott som inte kan vara föremål för åtal i Finland. I många fall är det
besvärligt att fastställa gärningsplatsen och detta förutsätter samarbete, t.ex. då
gärningsplatsen för de kriminella aktiviteterna och den plats där konsekvenserna
uppkommer finns i olika stater.
Om brottet begåtts utanför Finland, behövs vanligen ett åtalsförordnande av riksåklagaren
för att behandla ärendet i en finländsk domstol. I dessa fall fattar åklagaren alltid beslut om
att inleda en förundersökning (3 kap. 8 § i förundersökningslagen).
Om brottet begåtts utanför Finland är en förutsättning för att behandla målet i en finländsk
domstol i de flesta fall att gärningen kan straffas även enligt lagstiftningen i gärningslandet.
Om man inhämtar en utredning om dubbel straffbarhet redan under förundersökningen,
ska åklagaren och undersökningsledaren komma överens om vem som i enskilda fall
begär en utredning av den gärning som framkommer av den gärningsbeskrivning som
godkänts gemensamt.
Det är möjligt att det finns flera möjliga behöriga domstolar i ett brottmål, och åklagaren
ska alltid delta i förhandlingar med en annan behörig stat.
6.2 Den misstänkte bor eller vistas annanstans än i Finland
Om en misstänkt som bor utomlands fortfarande vistas i Finland då gärningen avslöjas,
ska man tillsammans överväga att använda påskyndat förfarande.
Om den misstänkte hunnit avlägsna sig från landet, är det möjligt att man måste överväga
att framföra en begäran om utlämning till en annan stat. Åklagaren har behörighet att
framföra en begäran om utlämning.
Det är även möjligt att man måste överväga att göra en begäran om rättshjälp för att höra
en misstänkt i en annan stat i förundersökningen. Hörandet kan också ske via en
videoförbindelse. Det finns skäl att åklagaren tar ställning till de frågor som ska ställas för
att undvika onödiga tilläggsutredningar.
20
I ärendet kan det också bli aktuellt att överväga att överföra brottmålet till den misstänktes
hem- eller vistelsestat. Beslutet ska fattas gemensamt.
6.3 Skriftlig bevisning finns annanstans än i Finland
Undersökningsledaren och åklagaren ska tillsammans fundera på om sådan bevisning är
nödvändig för domstolsbehandlingen. Åklagaren ska vara tillräckligt insatt i det ärende
som utreds så att han eller hon kan pröva om en begäran om rättshjälp är nödvändig och
fundera på dess innehåll och dess rätta tidpunkt.
En begäran om rättshjälp ska göras då man har tillräcklig information för att utarbeta en
gärningsbeskrivning.
6.4 Personer som ska höras finns annanstans än i Finland
Man ska pröva nödvändigheten att överhuvudtaget höra personen i fråga, de frågor som
ska ställas och eventuell användning av videoförbindelse i hörandet samt lagring, med
tanke på eventuell senare användning i en rättegång.
6.5 Parter eller vittnen riskerar att avvisas från Finland
Om det inte är möjligt att använda påskyndat förfarande, föreligger skäl att
undersökningsledaren och åklagaren förhandlar om de förfaringssätt som ska användas.
6.6 Vinningen finns utanför Finland
Inom Europeiska unionen kan en åklagare eller en domstol på begäran av en åklagare
utarbeta ett förordnande enligt frysningsrambeslutet. I annat fall ska man begära frysning
med en begäran om rättshjälp. I utgångspunkten förutsätter dessa åtgärder att
tvångsmedel används i en annan stat, vilket vanligen å sin sida förutsätter att gärningen är
straffbar i den berörda staten. Det som nämnts ovan gäller följaktligen också för vikten av
rätt innehåll i gärningsbeskrivningen.
6.7 Avsikten är att inrätta en gemensam utredningsgrupp i brottmålet
Åklagaren ska vara medlem i en gemensam utredningsgrupp. I de flesta andra länder är
åklagaren antingen medlem eller grundare av en utredningsgrupp. Olika behörighets- och
forumfrågor samt arbetsfördelningen mellan olika länder i brottmålet blir aktuellt för
utredningsgruppen redan i ett relativt tidigt skede. Följaktligen är det nödvändigt att
åklagaren deltar.
6.8 Samma ärende utreds även i ett annat land
Se punkt 1. I dessa fall kan det dessutom bli nödvändigt att tillämpa lagen om
förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden
och om överföring av förundersökning och lagföring mellan Finland och de övriga
medlemsstaterna i Europeiska unionen (295/2012).
21
6.9 Finland har tagit emot en begäran om överföring av utredningen till
Finland eller så är det nödvändigt att överväga att överföra utredningen
från Finland till en annan stat
Så som i punkt 1 handlar det om behörighet och behörig domstol. Ett beslut om överföring
av ett brottmål till Finland eller från Finland förutsätter åtminstone att åklagaren framför sin
ståndpunkt och i vissa fall även att han eller hon fattar ett beslut (förutom
förundersökningslagen, se också lagen 295/2012, som nämns i punkt 6.8).
6.10 En anmälan ska göras till Eurojust i ärendet
Enligt artikel 13 i rådets beslut om Eurojust (ändringarna har antagits nationellt med lagen
742/2010) ska utredningen av brott som uppfyller vissa kriterier meddelas till Eurojust.
Enligt riksåklagarämbetets beslut ska åklagaren göra detta meddelande efter att ha fått
tillräckliga uppgifter av undersökningsledaren.
6.11 Underrättelseförfarandet
De grundläggande uppgifter som förutsätts av denna anvisning ska inkluderas i en
underrättelse om ett brott med en internationell koppling som kommit för undersökning.
Förutom dessa grundläggande uppgifter ska underrättelsen innehålla information om den
internationella kopplingen i brottmålet och ett förslag på de åtgärder som är nödvändiga
med anledning av detta eller information om de omständigheter som man särskilt vill att
åklagaren ska ta ställning till. Åklagaren ska omgående vara i kontakt med
undersökningsledaren, om inte annat framgår av innehållet i underrättelsen.
Åklagaren ska sätta sig in i fallet på så sätt att han eller hon kan ta ställning eller avgöra
frågan om behovet av internationellt samarbete, dess innehåll och dess rätta tidpunkt.
7 Närmare anvisningar för enskilda ämbeten
Förundersökningsmyndigheten och åklagarämbetet ska se till att nödvändig regional eller
lokal utbildning ordnas i ärendet och vid behov ge nödvändiga närmare anvisningar om
förfarandet.
22
BILAGA 1
Brott mot barn
Vad gäller brott mot barn är det av största vikt att notera att en del åtgärder som ersätter
huvudförhandlingen vidtas redan i förundersökningsfasen, eftersom den huvudsakliga
bevisningen, dvs. barnets berättelse inklusive motförhör, tas emot under
förundersökningen. Följaktligen ska dessa förundersökningsåtgärder följa principerna om
rättvis rättegång. Det är av vikt att bevisningen till denna del inte berikas vid
huvudförhandlingen, och detta är inte ens möjligt, då huvudregeln är att barn under 15 år
inte hörs i en huvudförhandling.
Förundersökningsmyndigheten ska underrätta åklagaren om varje misstänkta sexual- eller
våldsbrott mot barn som kommit för undersökning.
1.1 Underrättelse om ett brott som kommit för undersökning
1.1.1 Brott som ska underrättas och underrättelsens karaktär
Utgångspunkten är att en förhandsunderrättelse ska göras om alla misstankar om
brott mot barn. Åklagaren ska framföra sin ståndpunkt om alla sådana brott.
Åklagaren har en aktiv roll i förundersökningen, eftersom den förbereder och även
delvis ersätter en eventuell huvudförhandling. Förundersökningsmyndigheten och
åklagaren ska vara medvetna om denna utgångspunkt och beakta den i
behandlingen av en underrättelse. Det är även viktigt att man prövar de nödvändiga
åtgärderna från fall till fall och att resurserna anvisas på rätt sätt.
1.1.2 Underrättelsetidpunkten
Man ska alltid göra en förhandsunderrättelse om misstänkta sexual- och våldsbrott mot
barn i god tid, så att förundersökningsmyndigheten och åklagaren tillsammans kan pröva,
planera, inrikta och lägga upp ett tidsschema för utredningen och de anknutna åtgärderna.
Man ska fästa särskild vikt vid att underrättelsen ska göras i så god tid att åklagaren har
möjlighet att delta i ett eventuellt myndighetsmöte eller åtminstone diskutera med
utredaren före ett sådant.
Om förundersökningsmyndigheten i samband med utredningen av omständigheter som
hänför sig till det misstänkta brottet på det sätt som avses i 3 kap. 2 mom. i FöUL
konstaterar att ett beslut om att lägga ned förundersökningen enligt 3 kap. 10 § i FöUL
(begränsning av förundersökningen) kan göras i ärendet, ska en underrättelse, i strid med
huvudregeln, göras så fort som möjligt efter att förundersökningsmyndigheten rett ut de
personer som på motiverade grunder kan misstänkas för brottet.
1.1.3 Innehållet i en underrättelse
Underrättelsen ska innehålla ett kort referat av ärendet jämte de viktigaste uppgifterna om
en eventuell begäran om utredning och information om hur förundersökningsmyndigheten
fått information om det misstänkta brottet. Undersökningsledaren och åklagaren ska
diskutera behovet av en undersökningsplan.
Stommen för undersökningsplanen består av det som nämns i punkt 1.1.3.
23
1.1.4 Förundersökningsmyndighetens och åklagarens samarbete efter
en underrättelse om ett brott
Efter en underrättelse om ett misstänkt brott mot ett barn ska man ordna ett inledande
möte där undersökningsledaren och åklagaren ska komma överens om åtminstone
följande omständigheter:
1. Hörandet av barnet (vem hör, hur, var, tidsschema, utarbetande av hypoteser och
saker att beakta i hörandet)
Polisen leder förundersökningen, även om ett barn hörs vid ett
kompetenscentrum för barn och unga utifrån en begäran om handräckning.
psykiatriskt
2. Möjligheten till motförhör (4 kap. 4 § i FöUL, 17 kap. 11 § 2 mom. i RB) och
beaktande av detta i tidsplaneringen
Betydelsen av motförhör ska förklaras för den misstänkte och hans eller hennes
ståndpunkt ska antecknas i tillräcklig omfattning i förhörsberättelsen. Samtidigt ska man
sträva efter att ge även målsägandes biträde tillfälle att delta i hörandet av barnet.
3. Biträdande av målsäganden (2 kap. i RBL)
- eventuellt behov av intressebevakning, åtgärder för att skaffa en ersättare till en
intressebevakare (4 kap. 8 § i FöUL)
- förordnande av försvarare, rättegångsbiträde
4. Behovet av stödpersoner
5. Inhämtande av andra bevis
6. Fastställande av gärningstiden – preskriptionsfrågor, den lag som ska tillämpas
(före 1.1.1999, 1.1.1999–31.5.2011, 1.6.2011–>)
7. De brott som ska utredas, särskilt med beaktande av lagkonkurrens (i
utredningen ska man även beakta andra brottsbeskrivningar som eventuellt
motsvaras, t.ex. brottsbeskrivningen för våldtäkt eller för sexuellt utnyttjande av
barn, vid misstanke av våldtäkt av ett barn som är yngre än 16 år).
8. Offentlighets- och sekretessfrågor
9. Protokollets struktur (särskilt sekretessfrågor ska observeras)
10. Säkerställande av att barnskyddsanmälan gjorts
11. Säkerställande av att inspelningarna är ändamålsenliga (den tekniska kvaliteten,
man ska bl.a. se till att intervjuerna av barn hörs)
Under det inledande mötet ska undersökningsledaren och åklagaren därtill fastställa
tidpunkter (kontrollpunkter) då man går igenom situationen för de åtgärder som
24
överenskommits i undersökningsplanen. Syftet är att säkerställa att undersökningsledaren
och åklagaren, på tidpunkter som fastställts på förhand, diskuterar hur man ska följa upp
utredningens utveckling, bekanta sig med det material som inhämtats under utredningen
och uppdatera undersökningsplanen. Undersökningsplanen ska uppdateras regelbundet
under förundersökningen. I verksamheten ska man beakta Polisstyrelsens anvisning som
gäller möte med barn i polisverksamheten och vid förundersökning 28.6.2011
2020/2011/1610.
1.2 Förundersökningsmyndighetens och åklagarens samarbete då
förundersökningen avslutas och då ärendet förs till åtalsprövning och
till en eventuell huvudförhandling
Om en förundersökningsmyndighet underrättat en åklagare om ett brott som kommit för
undersökning med stöd av 5 kap. 3 § i förundersökningslagen, ska undersökningsledaren,
innan förundersökningen avslutas, höra åklagaren om huruvida ärendet retts ut i tillräcklig
utsträckning på det sätt som avses i 1 kap. 2 §, om ärendets karaktär och omfattning
förutsätter ett hörande eller om avsikten är att avsluta förundersökningen utan att föra
vidare ärendet för behandling av åklagaren.
Vad gäller sexual- och våldsbrott mot barn är utgångspunkten, med beaktande av
ärendets karaktär, att det alltid är nödvändigt att höra åklagaren om utredningsnivån i
förundersökningen då förundersökningen av ett sådant brott avslutas.
BILAGA 2
Ekonomiska brott, miljö-, arbetarskydds-,
tjänste-, korruptions-, företagshemlighets-, yttrandefrihets- och
databrott
Följande särdrag är karakteristiska för förundersökningen och åtalsprövningen av ovan
nämnda brott:
•
de förutsätter en långvarig utredning som grundar sig på en plan
•
de förutsätter särskild sakkunnighet om brottsbeskrivningen, tillskrivandet av
ansvar och den övriga lagstiftningen som gäller dessa
•
de förutsätter inriktning och begränsning av utredningen med de tillgängliga
metoderna för att begränsa en förundersökning och andra tillgängliga metoder.
2.1 Underrättelse om ett brott som kommit för undersökning
2.1.1 Brott som ska underrättas och underrättelsens karaktär
Förundersökningsmyndigheten ska underrätta åklagaren om alla brott som nämns ovan
och som kommit för undersökning. Åklagaren ska vidta åtgärder med anledning av varje
underrättelse om de brott som nämns ovan. Förundersökningsmyndigheten och åklagaren
25
ska vara medvetna om denna utgångspunkt och beakta den i behandlingen av en
underrättelse. Det kan anses att en underrättelse inte kräver åtgärder endast om parterna
kommer överens om detta i samband med deras diskussion efter underrättelsen till
åklagaren.
2.1.2 Underrättelsetidpunkten
I regel ska en underrättelse göras då förundersökningsmyndigheten rett ut de
omständigheter som hänför sig till brottsmisstanken på det sätt som avses i 3 kap. 3 § 2
mom. i FöUL och fattat beslut om att det finns skäl att misstänka brott i ärendet och om att
förundersökning ska göras. Underrättelsen ska alltid göras i god tid innan
förundersökningsåtgärder vidtas på så sätt att förundersökningsmyndigheten tillsammans
med åklagaren kan pröva, planera, inrikta och lägga upp ett tidsschema för utredningen
och de anknutna åtgärderna (jfr. de frågor som ska behandlas i det inledande samtalet).
Målet kan kräva omedelbara och brådskande förundersökningsåtgärder. I så fall ska man
informera åklagaren om dessa så fort som möjligt.
2.1.3 De uppgifter som ska meddelas
En underrättelse om ett brott som kommit för undersökning ska omfatta:
•
en eventuell begäran om utredning eller en annan utredning som ligger till
grund för anmälan om brott
•
en preliminär undersökningsplan.
Syftet med undersökningsplanen är att inrikta utredningen av det misstänkta brottet på ett
ändamålsenligt sätt med tanke på de tillgängliga resurserna. Utgångspunkten är att en
undersökningsplan är nödvändig i utredningen av varje brott som nämns ovan. Det är
möjligt
att
låta
bli
att
utarbeta
en
undersökningsplan
endast
om
förundersökningsmyndigheten och åklagaren kommer överens om detta efter att ha
diskuterat ärendet. Undersökningsplanen kan anpassas enligt det utredda ärendets
karaktär, omfattning och detaljer.
Undersökningsplanen ska utarbetas genom att följa den berörda anvisningen och använda
dokumentmallen. Den preliminära undersökningsplanen ska bl.a. innehålla en allmän
beskrivning av ärendehelheten, uppgifter om de misstänkta brotten, gärningstidpunkterna,
gärningsplatserna, de misstänkta personerna och målsäganden, en preliminär beskrivning
av händelseförloppet, uppgifter om bevisningen, omfattningen på brottsskadan samt om
andra omständigheter som ska redas ut i förundersökningen, såsom spårande av
vinningen, straffansvaret för juridiska personer och en utredning av förutsättningarna för
näringsförbud. Målet är att undersökningsplanen uppdateras och preciseras i och med att
utredningen framskrider på så sätt att den ligger till grund för inledningen till
förhörsprotokollet då utredningen avslutas.
Utöver det övriga innehållet i undersökningsplanen är syftet med den preliminära
beskrivningen av händelseförloppet att inrikta utredningen av det misstänkta brottet på ett
gemensamt godkänt sätt. Beskrivningen är nödvändig för att reda ut ovan nämnda brott.
Det är möjligt att låta bli att utarbeta en preliminär beskrivning av händelseförloppet endast
26
om förundersökningsmyndigheten och åklagaren kommer överens om detta efter att ha
diskuterat ärendet.
Den preliminära undersökningsplanen blir en egentlig undersökningsplan som styr
utredningen i det skede då förundersökningsmyndigheten och åklagaren var för sig
godkänt den, senast dock i det inledande samtalet (BILAGA 2, punkt 2.2).
2.1.4 Tidsschema
Se punkt 3.3.
2.2 Förundersökningsmyndighetens och åklagarens samarbete efter en
underrättelse om ett brott som kommit för undersökning
Efter en underrättelse om ett brott som kommit för undersökning ska
undersökningsledaren och åklagaren ordna ett inledande samtal. Det kan vara ett möte,
en videokonferens, ett telefonsamtal eller ett annat tillfälle som är ändamålsenligt sett till
förhållandena, där man utbyter idéer och tankar samt kommer överens om åtgärder som
gäller utredningen.
I det inledande samtalet ska undersökningsledaren och åklagaren komma överens om
åtminstone följande omständigheter:
•
•
godkännandet av undersökningsplanen
godkännandet av tidsschemat
◦
meddelanden och andra åtgärder med anledning av förundersökningen (t.ex.
meddelande till chefen för en tjänsteman).
Under det inledande samtalet ska undersökningsledaren och åklagaren därtill fastställa
tidpunkter (kontrollpunkter) då man går igenom situationen för de åtgärder som
överenskommits i undersökningsplanen. Syftet är att säkerställa att undersökningsledaren
och åklagaren, på tidpunkter som fastställts på förhand, diskuterar hur man ska följa upp
utredningens utveckling, bekanta sig med det material som inhämtats under utredningen
och uppdatera undersökningsplanen.
Kontrollpunkterna ska fastställas på ett ändamålsenligt sätt enligt den ärendehelhet som
reds ut. Man kan lägga kontrollpunkter t.ex. före och efter förhören, mellan hörandet av
misstänkta och vittnen, innan tvångsmedel och säkringsåtgärder används, före eller efter
centrala skriftliga bevis inhämtas osv.
Det är möjligt att nya frågor som ska gås igenom uppstår mellan kontrollpunkterna, om det
kommer fram nya misstänkta, nya gärningar eller alternativa gärningsbeskrivningar, nya
frågor som gäller den behöriga domstolen, nya frågor som gäller ställningen för de
personer som ska höras, nya internationella kopplingar osv. Det kan också bli nödvändigt
att göra ändringar i undersökningsplanen och -tidsschemat.
Undersökningsplanen
ska
uppdateras
regelbundet
under
förundersökningen.
Förundersökningsmyndigheten har mer djupgående information om detaljerna i det ärende
27
som reds ut än åklagaren, och hans eller hennes ståndpunkter inom ramen för
förundersökningssamarbetet är följaktligen beroende av rätt tajmad och tillräcklig
information av undersökningsledaren. En tillräcklig mängd kontrollpunkter och de möten
som ska hållas med anledning av dessa samt en genomgång av det material som dittills
inhämtats främjar en effektiv inriktning av utredningen och bedömningen av om ärendet
retts ut i tillräcklig utsträckning, vilken ska göras i slutet av utredningen.
En uppdaterad undersökningsplan utgör en naturlig grund för inledningen till
förundersökningsprotokollet. Den fungerar väl som ett redskap i kontakten mellan
undersökningsledaren och åklagaren i takt med att utredningen framskrider och också då
man går igenom det material som inhämtats i ärendet. Inledningsmodellen 12/2011
inklusive de bifogade anvisningarna, som utvecklats som ett samarbete mellan
förundersökningsmyndigheterna och åklagarna, ska användas som inledningsmodell vid
ekonomiska brottmål.
2.3 Förundersökningsmyndighetens och åklagarens samarbete då
förundersökningen avslutas
Om en förundersökningsmyndighet underrättat en åklagare om ett brott som kommit för
undersökning med stöd av 5 kap. 3 § i förundersökningslagen, ska undersökningsledaren,
innan förundersökningen avslutas, höra åklagaren om huruvida ärendet retts ut i tillräcklig
utsträckning på det sätt som avses i 1 kap. 2 §, om ärendets karaktär och omfattning
förutsätter ett hörande eller om avsikten är att avsluta förundersökningen utan att föra
vidare ärendet för behandling av åklagaren.
2.3.1 Samarbetet då utredningen avslutas
Med beaktande av de berörda brottens särskilda karaktär och omfattning är det alltid
nödvändigt att höra åklagaren när förundersökningen av ett sådant brott avslutas. Innan
utredningen avslutas ska åklagaren och undersökningsledaren gå igenom innehållet i
förundersökningen med beaktande av omständigheterna som förutsätts av
brottsbeskrivningen, gärningsbeskrivningarna, bevisningsteman och andra anknutna krav.
Det arbete som ska utföras i denna viktiga fas av förundersökningen underlättas av att
man i olika skeden, åtminstone vid de kontrollpunkter som nämns i punkt 2.2, gått igenom
utredningsinnehållet.
Ett mål med projektet Vitja är att också åklagaren kan ta del av förundersökningsmaterialet
via datasystemet till den del som förundersökningsmyndigheten överför materialet till ett
läge som möjliggör att åklagaren ser det. På så sätt kan åklagaren och
förundersökningsmyndigheten bekanta sig med förundersökningsmaterialet var och en för
sig på ett gemensamt överenskommet sätt.
Eftersom detta datasystem inte ännu är i bruk, kan åklagaren och
förundersökningsmyndigheten utbyta information med andra elektroniska handlingar, per
e-post eller muntligen. Ett centralt redskap för samarbetet i slutfasen och i granskningen
av utredningsresultatet är inledningen till protokollet, som ger en bred helhetsbild av
utredningsresultatet.
28
2.3.2 Förfarandet med avslutande utsaga
Karaktären och omfattningen på de berörda brotten kräver i regel att man för ett sådant
samtal som beskrivs ovan och bedömer och går igenom det material som inhämtats under
utredningen redan innan förfarandet med avslutande utsagor. Enligt 10 kap. 1 § 3 mom. i
förundersökningslagen ska undersökningsledaren fatta beslut om begäran av avslutande
utsaga och eventuella åtgärder som detta förutsätter. Åklagaren ska höras om
nödvändigheten och innehållet i begäran om avslutande utsaga.
Dessa brott är nästan utan undantag sådana att det är motiverat att höra åklagaren om
nödvändigheten av och innehållet i en avslutande utsaga. En förutsättning för ett effektivt
förundersökningssamarbete är att åklagaren och förundersökningsmyndigheten diskuterar
såväl begäran om avslutande utsaga som de specificerande frågor som eventuellt behövs
i en sådan. På sätt minimerar man behovet av tilläggsutredning.
När de avslutande utsagorna tagits emot är det ändamålsenligt att undersökningsledaren
och åklagaren överlägger om huruvida en omständighet som förts fram i de avslutande
utsagorna orsakar ett behov av att komplettera förundersökningen.
29
BILAGA 3
Yrkesmässig, organiserad och övrig
allvarlig brottslighet samt enskilda allvarliga brott1
3.1 Allmänt
Vad gäller yrkesmässig brottslighet och annan allvarlig brottslighet ska
förundersökningsmyndigheten och åklagaren föra ett tätt samarbete. En brottsutredning av
denna typ kräver nästan utan undantag en systematisk och långvarig utredning, där man i
stor utsträckning använder olika typer av tvångsmedel som gäller den enskildes frihet och
integritet. Förundersökningen förutsätter ofta även att man inriktar och begränsar
förundersökningen.
Utredningen av sådan brottslighet omfattar ofta specialfrågor som gäller vinningen, den
utvidgade vinningen och frysning av egendom. Vad gäller dessa är ett tätt samarbete
mellan
förundersökningsmyndigheten
och
åklagaren
av
största
vikt.
I
förundersökningsfasen ska man ofta även fundera på om brottsbeskrivningen förverkligas,
behörighetsfrågor, sammanlänkning av förundersökningen och koncentrering av
straffprocessen.
Till karaktären på enskilda allvarliga brott hör att brotten vanligen redan begåtts då de
kommer till förundersökningsmyndighetens kännedom. Å andra sidan finns det ofta även
förhandsuppgifter om sådana brott, vilket leder till att förundersökningsmyndigheterna
bedriver underrättelseverksamhet som redan i det skedet kan kräva kontakt med
åklagaren. Vad gäller förundersökningssamarbetet i dessa fall gäller i regel samma
anvisningar för samarbetet som för förundersökningssamarbetet i fråga om annan
yrkesmässig och allvarlig brottslighet.
3.2 Om underrättelsen
Förundersökningsmyndigheten ska alltid underrätta åklagaren om ett brott som kommit för
undersökning då det handlar om yrkesmässig eller annan allvarlig brottslig verksamhet
eller ett enskilt allvarligt brott.
I regel kräver alla underrättelser om sådana brott till
åklagaren att han eller hon vidtar åtgärder. Det handlar med andra ord om en Aunderrättelse.
Tidpunkten för underrättelsen fastställs enligt brottets karaktär och det sätt på vilket det
kommit fram. Utgångspunkten är att underrättelsen görs i god tid (se punkt 2.6). Det
viktigaste syftet med underrättelsen är att starta förundersökningssamarbetet. Dess
innehåll påverkas på ett avgörande sätt av karaktären på brottet i fråga. Ofta är det inte
möjligt att noggrant definiera innehållet i eller behovet av samarbete, men det är viktigt att
beskriva den grundläggande orsaken till samarbetet (brottets allvarlighet, internationellt
samarbete e.d., och eventuella anknutna brådskande samarbetsfrågor).
1
Med allvarligt brott avses ett enskilt grovt brott (det strängaste straffet som fastställts är minst fyra års
fängelse) och med allvarlig brottslighet enskilda grova brott eller en stor brottshelhet som utgörs av flera brott
som är lindrigare än ett grovt brott eller ett eller flera brott som begåtts av yrkes- eller vanebrottslingar eller
en organiserad kriminell grupp.
30
3.3 Brådskande skäl som har samband med utredningen
Allvarlig brottslighet, särskilt narkotikabrottslighet, är ofta gränsöverskridande och
organiserad brottslighet som nästan utan undantag omfattas av internationella element.
Det är karakteristiskt för sådan brottslighet att brotten ofta avslöjas utanför tjänstetid. Detta
leder ofta till att man även i stora brottshelheter måste vidta brådskande
förundersökningsåtgärder utanför tjänstetid.
Förundersökningsmyndigheten har en skyldighet att göra förundersökning, och följaktligen
ska undersökningsledaren vidta nödvändiga och brådskande förundersökningsåtgärder
även om han eller hon inte lyckas kontakta åklagaren i ärendet. Åklagarsamarbete,
inklusive informering om utredningen, ska dock genomföras så fort det finns möjlighet till
detta.
31
BILAGA 4
Om förundersökningssamarbetet vid
brott som gäller ordnande av olaglig inresa med anknytning till
människohandel
Till sin natur är ordnande av olaglig inresa och människohandel sådana brott där
personbevisningen har en central betydelse i bevisningen. Vad gäller personbevisningen
finns det praktiska frågor som ska beaktas redan i förundersökningsfasen. Dessa
förutsätter att undersökningsledaren och åklagaren förhandlar med varandra.
Utredningen av dessa brott omfattar en ökad risk för att särskilt personer som förts in
olagligt i landet och eventuella offer för människohandel avlägsnar sig från landet på egen
hand före domstolsbehandlingen. De är möjligt att personer avlägsnas från landet även på
myndighetsinitiativ, t.ex. som en följd av avvisning. I dessa situationer ska man trygga
informationsflödet mellan myndigheterna, så att ett eventuellt avlägsnande ur landet inte
äventyrar slutförandet av straffprocessen. En eventuell ställning som offer för
människohandel eller en asylansökan påverkar även de avgöranden som ska göras under
förundersökningen.
4.1 Underrättelse om ett brott som kommit för undersökning och
underrättelsens karaktär
Förundersökningsmyndigheten ska underrätta åklagaren om varje fall av ordnande av
olaglig inresa och varje människohandelsbrott. Varje underrättelse om grovt ordnande av
olaglig inresa eller grovt människohandelsbrott förutsätter åtgärder av åklagaren.
Även om man alltid ska underrätta åklagaren om ordnande av olaglig inresa av grundform,
förutsätter inte alla underrättelser åtgärder av åklagaren. Ett behov av att åklagaren vidtar
åtgärder i ärendet ska antecknas tydligt i underrättelsen.
4.2 Förundersökningssamarbetet under förundersökningen
Vad gäller ordnande av olaglig inresa och människohandelsbrott ska man
förundersökningssamarbetet beakta eller ta ställning till bl.a. följande omständigheter:
i
•
Beslut om omfattningen på den brottshelhet som ska redas ut och om
eventuell indelning i delar.
•
De brottsrubriceringar som används i utredningen och eventuella
tolkningsfrågor
som
gäller
dessa,
t.ex.
gränsdragning
mellan
brottsbeskrivningarna för människohandelsbrott och koppleri.
•
Om det i samband med förundersökningen kommer fram tecken på att en
ursäktande grund enligt straffbestämmelsen kan hänföra sig till ett misstänkt
brott som gäller ordnande av olaglig inresa, ska man diskutera den
nödvändiga bevisningen med åklagaren. I mån av möjlighet ska
förundersökningsmyndigheten, med beaktande av objektivitetsskyldigheten,
inhämta en utredning om dessa grunder till grund för domstolsavgörandet.
32
•
Fastställande av den rättsliga ställningen för personer som ska höras i
förundersökningen (brottsmisstänkt, målsägande, vittne), med beaktande av
bl.a. att en person som hämtats till landet i samband med ordnande av olaglig
inresa i regel inte är målsägande.
•
Behovet av tvångsmedel som gäller frihet särskilt med tanke på tryggandet av
straffprocessen och behovet av att utarbeta begäran om rättshjälp eller
använda hemliga tvångsmedel med tanke på bevisningen i brottmålet och en
ändamålsenlig användning av resurser.
•
I en domstol är det undantagsvis möjligt att använda en utsaga som
antecknats i förundersökningsprotokollet eller som sparats på annat sätt som
bevis, om den som gett utsagan inte kan förhöras vid huvudförhandlingen eller
utanför huvudförhandlingen eller om han eller hon, trots ändamålsenliga
åtgärder, inte nåtts och avgörandet av ärendet inte längre ska fördröjas. Om
man kan förutse att det finns ett hinder för ett hörande i huvudförhandlingen,
ska man även i så fall ge den misstänkte möjlighet att framföra frågor till den
som förhörs under förundersökningen.
•
Behovet av att spela in ett förhör för användning som bevis som en ljud- eller
bildinspelning (videohörande) under förundersökningsfasen t.ex. då de
personer som förts in i landet är minderåriga (9 kap. 4 § i
förundersökningslagen).
•
Den ökade risken för att de personer som förts in i landet eller eventuella offer
för människohandel avlägsnar sig från landet på egen hand före
huvudförhandlingen samt eventuellt avlägsnande ur landet av myndigheterna.
•
Säkerställande av informationsflödet mellan myndigheterna så att ett
eventuellt avlägsnande från landet inte äventyrar slutförandet av
straffprocessen och förverkligandet av straffansvaret. Till denna del är polisen,
gränsbevakningsmyndigheterna och Migrationsverket behöriga myndigheter
enligt utlänningslagen (301/2004). I utgångspunkten verkställer polisen
avlägsnanden ur landet.
•
En eventuell ställning som offer för människohandel, identifiering av
skyddsbehov och styrning av offret till hjälpsystemet. Till denna del tillämpas
Polisstyrelsens anvisning 12.4.2012, 2020/2011/3768 om ingripande i
människohandel och liknande brott samt hjälp till offer människohandel.