Transcript Remissvar YKD 20140828

Utbildningsdepartementet
Remiss: Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19)
Sveriges Farmaceuter har beretts tillfälle att lämna synpunkter på ovanstående remiss.
Sveriges Farmaceuter är ett professions- och fackförbund som organiserar farmaceuter,
apotekare och receptarier, verksamma inom alla läkemedelssektorer såsom
öppenvårdsapotek, sjukhusapotek, läkemedelsberedning, läkemedelsindustri, landsting,
myndighet, universitet, konsultverksamhet samt farmacistudenter. Förbundet kommer
ofta i kontakt med apotekare och receptarier, inom och utom EU/EES-området, som
direkt eller indirekt berörs av Yrkeskvalifikationsdirektivet.
Inledningsvis vill vi poängtera att förbundets inställning till uppdateringen av
Yrkeskvalifikationsdirektivet överlag är positiv. Värt att uppmärksamma är dock att
direktivet tillämpas olika för våra medlemmar i det att apotekare faller under
Yrkeskvalifikationsdirektivets automatiska erkännande till skillnad från receptarier som
faller under den generella ordningen. Inom svensk vård- och sjukvårdssektor har båda
yrkesgrupperna dock samma befogenheter, vilket är unikt både i jämförelse med andra
länder och i jämförelse med andra legitimationsyrken i Sverige. Denna omständighet
kan i sin tur leda till situationer där Sverige har potentialen att fungera som
”språngbräda” och möjliggöra för icke kvalificerade personer att tillfälligt arbeta som
apotekare i andra EU-länder. Vi belyser detta mer utförligt nedan samt i bilaga 1.
Legitimationens bakgrund
År 1999 beslutade riksdagen om införande av legitimation för apotekare och receptarier.
Tidigare hade apotekare och receptarier enbart ensamrätt till sina yrken, dock inte
titlarna. Skälet till införande av legitimation låg i det faktum att apotekare och
receptarier är självständiga i sin yrkesroll samtidigt som risknivån i verksamheten är
hög. Dessutom räknas apotekare och receptarier som hälso- och sjukvårdspersonal vid
arbete på apotek med tillverkning, expedition eller rådgivning samt vid arbete vid
Giftinformationscentralen.
Utredarna övervägde om det fanns anledning att särskilja mellan apotekare och
receptarier avseende behörigheter och skriver att ”Apotekarnas och receptariers
arbetsuppgifter inom detaljhandel med läkemedel i stor utsträckning sammanfaller”.
Receptarierna var och är också den klart dominerande yrkesgruppen bland farmaceuter.
Med hänsyn härtill och till receptariernas självständiga yrkesroll och risknivån i
verksamheten menade man att det därför inte fanns någon anledning att särskilja
apotekare och receptarier vid en bedömning av om de ska omfattas av
legitimationsreglerna. Detta är, som nämnts ovan, unikt för Sverige. Undantagen är
Norge och Finland som också har yrkesgruppen receptarier, med den skillnaden att i
dessa länder finns det tydliga åtskillnader i vilka befogenheter som apotekare och
receptarier har.
I vissa andra länder återfinns yrkesgrupper som inte per automatik kan översättas till
svenska förhållanden. Sådana exempel är apotekstekniker i Danmark (Pharmakonomer),
Holland och Tyskland
(PTA=Pharmaceutisch Technisch Assistent). Enkelt uttryckt befinner sig dessa
yrkesgrupper någonstans mellan svenska apotekstekniker med receptbehörighet, som
har en ettårig eftergymnasial utbildning och receptarier med en treårig
universitetsutbildning. Dessa danska, holländska och tyska apotekstekniker arbetar
förvisso med receptexpedition men har aldrig det slutliga farmaceutiska ansvaret i och
med att detta åligger den apotekare som är knuten till arbetsplatsen. En i Danmark,
Holland eller Tyskland verksam apotekstekniker kan därmed inte råka ut för sanktioner
vid eventuellt utförda fel, utan detta ansvar åläggs apotekaren.
Exempel finns då pharmakonomer, holländska apotekstekniker och PTA erhållit svensk
receptarielegitimation genom att åberopa Yrkeskvalifikationsdirektivets generella
ordning. Enligt resonemang ovan erhåller de därmed samma befogenheter som en
svensk apotekare. I praktiken förekommer alltså en markant skillnad vad gäller den
kompetens som svenska apotek besitter där den högsta kompetensen kan utgöras av en
pharmakonom, holländsk apotekstekniker alternativt PTA, utan universitetsutbildning.
Detta kan jämföras med andra länder inom och utom EU/EES där den högsta
kompetensnivån alltid motsvarar masternivå, det vill säga apotekarnivå.
Utredningen beskriver ovan nämnda scenario, dock under rubrik 8.5.1.1 Partiellt
tillträde och vi ställer oss frågande till detta eftersom pharmakonomer, holländska
apotekstekniker och PTA har erbjudits möjlighet att utöva farmaceutyrket fullt ut och
inte endast delvis.
Sverige som språngbräda?
Utifrån de konsekvenser vi har sett genom tillämpandet av den generella ordningen för
att bevilja tyska, holländska och danska apotekstekniker svenska receptariebehörighet,
vill vi uppmärksamma utredningen på ett dilemma som kan realiseras i framtiden. Vi
ser en risk i att Yrkeskvalifikationsdirektivet öppnar upp för möjligheter att icke
kvalificerade personer att arbeta som apotekare inom andra EU-länder. Ponera att en
person med dansk pharmakonomexamen först beviljas receptariebehörighet i Sverige
och därmed får samma befogenheter som en svensk apotekare. Därefter önskar hen att
arbeta tillfälligt som apotekare i annat EU-land. Så som vi uppfattar implementerandet
av det nya direktivet kan detta vara möjligt enligt det regelverk som
Yrkeskvalifikationsdirektivet tillämpar för tillfällig tjänstgöring.
Förbundet vill därmed uppmärksamma utredningen på de problem som kan
uppstå i och med denna diskrepans vad gäller kompetensnivåer på svenska apotek
kontra andra länders apotekssystem.
Yrkeskort
Förbundet är överlag positivt inställt till yrkeskort, särskilt vad gäller yrken som är
direkt relaterade till risker för patientsäkerhet om olämpliga yrkesutövare erbjuds
tillträde. Möjligen kan en utmaning bli att säkerställa att systemet fungerar på en
likvärdig nivå i alla EU-länder i och med att systemet kräver en relativt omfattande
administrativ organisation.
Fortbildning
Vi välkomnar de initiativ som Yrkeskvalifikationsdirektivet anför vad gäller fortbildning
för apotekare och förslaget om utarbetande av föreskrifter för fortbildning.
Många av medlemmarna, företrädelsevis apoteksfarmaceuter, befinner sig i en komplex
situation i och med att en stor del av kompetensutvecklingen inte på något sätt omfattar
delar som borde vara relevanta för apotekare och receptarier såsom farmakoterapi och
annan farmaceutiskt inriktad utbildning. Istället prioriteras säljutbildningar och make
up-kurser etc. I en medlemsundersökning våren 2014 angav 4 av 10 farmaceuter att man
inte hade en chef som uppmuntrade farmaceutiskt inriktad kompetensutveckling. Även
Statskontoret har uppmärksammat detta i sin slutrapport En omreglerad
apoteksmarknad (maj 2013) där 6 av 10 apoteksfarmaceuter upplever att möjligheterna
till kompetensutveckling inom bl.a. farmaci har försämrats sedan omregleringen 2009.
Bekymmersamt är också det faktum att majoriteten av apoteksfarmaceuter som arbetar
på svenska apotek idag, är receptarier och omfattas inte av det automatiska erkännandet.
Därmed undantas en stor yrkeskår de krav på fortbildning som faller på deras kollegor,
apotekarna. Detta är problematiskt och kan på sikt äventyra patientsäkerheten på
svenska apotek.
I förslaget som utredningen ger formuleras att föreskrifter bör uppmuntra utövare av
yrken som omfattas av det automatiska erkännandet. Fortbildning är ett ansvar som
delas dels av yrkesutövaren dels av arbetsgivaren. Det är därmed viktigt att föreskrifter
tydliggör arbetsgivarens ansvar för den enskilde att genomföra relevant
kompetensutveckling.
Vi vill i sammanhanget informera om att Sveriges Farmaceuter, sedan 2013, arbetar
med ett projekt för att motivera kompetensutveckling. Projektet går under namnet
FOKUS (Fortlöpande Kompetensutveckling för Sveriges Farmaceuter) och syftar till att
stimulera apotekare och receptariers kompetensutveckling genom att erbjuda ett system
där medlemmar kan ansöka om poäng för farmaceutiskt relaterad kompetensutveckling.
En viktig konsekvens av detta system är dels att uppmärksamma vikten av att prioritera
relevant kompetensutveckling samt möjligheten att synliggöra den kompetensutveckling
som enskilda individer har genomfört under året.
Inrättade av ett råd för reglerade yrken
Vi vill påtala vikten av att involvera Saco-anslutna professionsorganisationer i rådet,
inte minst mot bakgrund av de arbetsmarknadsrelaterade insikter som organisationerna
har.
Yrkeskvalifikationsdirektivet och den Nordiska Överenskommelsen
Receptarier som idag vill arbeta inom Finland eller Norge faller idag under den
Nordiska Överenskommelsen om fri rörlighet för legitimerad hälso- och
sjukvårdspersonal, vilket vi uppfattar är en välfungerande process för hanterandet av
erkännande av kvalifikationer. Vi vill uppmärksamma vikten av att, i händelse av
avskaffande av Överenskommelsen, trycka på en ersättande process som säkerställer en
snabb och smidig behandling av receptariers likvärdiga yrkeskvalifikationer i de
nordiska länderna. Vi ser en uppenbar risk i att tillämpande av
Yrkeskvalifikationsdirektivet för dessa yrkesgrupper kan resultera i processer som inte
fungerar lika väl som Nordiska Överenskommelsen, vilket skulle kunna orsaka en
minskad nordisk rörlighet.
Avslutningsvis vill vi rikta kritik mot det faktum att man har valt vår centralorganisation
Saco som remissinstans och inte de enskilda fackliga och professionella organisationer
som blir direkt involverade som en konsekvens av genomförandet av direktivet.
Eftersom Sverige står inför en situation där vissa reglerade yrken, såsom receptarier, ska
motiveras i ett europeiskt sammanhang, finner vi det anmärkningsvärt att vi inte blivit
inbjudna till dialog i ett långt tidigare skede. Vi förutsätter ett mer konstruktivt
samarbete vad gäller det fortsatta implementerandet av direktivet.
För Sveriges Farmaceuter
Stockholm 140828
Clary Holtendal
Föredragande
Thony Björk
Förbundsordförande
Kristina Niemi
Förbundsdirektör