Transcript HÄR - Chihuahuacirkeln

PRA – Progressiv Retinal Atrof
För att ställa diagnosen PRA krävs att ett antal diagnoskriterier är
uppfyllda, bl a att sjukdomen är känd på rasen. Om inte alla kriterier
är uppfyllda så ska veterinärerna enligt sina instruktioner använda
diagnosen ”Retinopati, PRA-liknande”. Det hittills kända fallet på
chihuahua är det första i Sverige – därav diagnosen – övriga kriterier
är uppfyllda. I och med att det nu fnns fera fall så anser den
ögonlysande veterinären att det inte fnns någon som helst tvekan om
att det är fråga om PRA. Det behövs alltså ingen ny ögonlysning av
den sjuka hunden för att få diagnosen fastställd. Information ska vid
det här laget förhoppningsvis, via SKKs ansvarige ögonveterinär, ha
gått ut till samtliga svenska ögonveterinärer om att PRA nu är en
känd sjukdom på chihuahua.
Av artikeln i CB framgår att PRA är en smygande sjukdom, det är
ingenting som kommer plötsligt. Hunden kan ha sjukdomen i åratal
utan att det upptäcks. Det förekommer att hundar hinner bli helt
blinda innan ägarna misstänker att något är fel. Sjukdomen debuterar
vanligen vid 2-5 år men den kan även uppträda senare. De vanliga
formerna av PRA kan sällan upptäckas på unga hundar.
Enstaka sjukdomsanlag för PRA och andra recessivt nedärvda
sjukdomar fnns inom alla raser, men så länge det är enstaka anlag så
möts de sällan eller aldrig.. De enstaka sjuka hundar som förekommer
blir lätt feldiagnosticerade om de överhuvudtaget får en diagnos.
Båda föräldrarna måste bära på anlaget och det är då 25% risk att
avkomman får dubbla anlag och alltså utvecklar sjukdomen, men det
är också 25% chans att avkomman inte får något sjukdomsanlag alls.
50% blir anlagsbärare. Ser vi till den kull som den svenska hunden
kommer ur och antar att föräldrarna är anlagsbärare (och att ingen av
dom är sjuk) så är alltså, statistiskt sett, 1-2 sjuka och 1-2 helt fria
medan övriga är anlagsbärare. Men statistik fungerar bara i större
sammanhang – ser man till en enstaka kombination/kull så kan det
slå precis hur som helst – alla kan bli sjuka likaväl som att alla kan bli
helt fria – och allt däremellan kan förekomma.
Ett sjukdomsanlag kan alltså föras vidare i generation efter
generation i stort sett hur länge som helst utan att någon enda individ
faktiskt blir sjuk. En sjukdom blir problem inom en ras då ett större
antal hundar är anlagsbärare och antalet sjuka hundar ökar markant.
Det kan uppstå ”plötsligt” då man t ex i några generationer, utan att
veta om det, linjeavlat på anlagsbärare. Det är alltså inget konstigt
med att en ras anses ”fri” från en sjukdom som sedan ”plötsligt” börjar
uppträda med fera fall. Linjeavel leder inte bara till koncentration av
”bra” gener – utan även till ökad förekomst av sjukdomsgener. När
detta händer – som nu med fem säkra fall på kort tid på chihuahua
vilka alla är släkt med varandra – så betyder det att anlagen sannolikt
fnns spridda i en stor del av populationen. De insjuknade hundarna är
ju inte några udda exemplar utan representerar vanliga svenska/fnska
blodslinjer.
Det fnns ingen anledning att ”slå ut” besläktade hundar ur aveln –
det leder ju bara till nya problem. Förutom den sjuka hunden så får
föräldrar och avkommor till sjuk hund avelsförbud då de är de enda
som man med säkerhet vet är anlagsbärare. Övrig släkt berörs inte på
annat sätt än att uppfödare utifrån kunskaper om kända anlagsbärare
i stamtavlan, naturligtvis måste betänka hur stor risk det är att den
egna tiken kan vara anlagsbärare – och välja täckhund därefter.
För att undvika avel på sjuka individer är det alltså viktigt att
ögonlysning sker regelbundet!! Kunskaper får vi genom att så många
hundar som möjligt ögonlyses då och då från ca två års ålder. För
avelsdjur rekommenderas att de ska vara ögonlysta inom ett år före
parning. För övriga hundar kan det räcka med 2-3 års intervall från ca
2 års ålder.
Ögonlysning är den metod man har för att upptäcka PRA. Det fnns
också s k ERG-test men det är en mer omfattande och dyrbar
undersökning. Vid ERG-test söver man hunden och kan då se djupare
– ERG avslöjar om hunden har PRA innan det kan upptäckas med
”vanlig” ögonlysning – utförs endast på veterinärhögskolan i Uppsala.
Hund som genomgått ERG-undersökning behöver fortsättningsvis inte
ögonlysas – undersökningen gäller hela hundens levnad.
Ett tredje sätt att ställa diagnos är DNA-test men de är rasspecifka
och ännu fnns det inget för chihuahua. (mer om detta nedan)
PRA anses vara en säker men inte alldeles enkel diagnos. Det fnns
sällsynta fall av feldiagnos men med tanke på det stora antal hundar
av olika raser som årligen ögonlyses måste man anse att dessa fall
snarast är av karaktären ”undantaget som bekräftar regeln”. Praxis i
Sverige är att ögonlysande veterinär ser till att få en ”second opinion”
om det föreligger osäkerhet . Ett annat sätt att hantera en osäker
situation är att göra om ögonlysningen efter en tid , oftast
rekommenderas 6-12 månader, då det typiska för PRA är att det sker
en succesiv försämring.
DNA-test Säkra tester har bara funnits i ETT år och de visar om
hunden är genetisk fri, anlagsbärare – eller om den kommer att
utveckla sjukdomen. Fram till sommaren 2005 fanns det endast s k
”markörtest” som inte ansågs lika tillförlitliga. Testerna är specifka för
olika raser. För raser som har tillgång till test gäller att avel kan ske
med anlagsbärare under förutsättning att de paras med genetiskt fria
hundar. Att man måste fortsätta att ögonlysa trots DNA-test beror på
att man inte med säkerhet vet om det kan fnnas FLER typer av PRA
inom de olika raserna. SKK har tagit fram en remiss som ska användas
om man vill ha testresultatet registrerat i Hunddata. För de raser där
det fnns DNA-test diskuterar SKK nu att införa obligatoriskt test för
registrering av valpar. Om ”våra” fall på chihuahua är den s k prcdformen, vilket inte är helt osannolikt då det är den vanligast
förekommande, så kan det räcka med provtest på ett fåtal hundar för
att få chihuahua godkänd som testras. Chinese Crested har fått ett
ordinarie test utifrån provtest på EN hund.
CC har inlett ett samarbete med den fnska Chihuahuaklubben samt
etablerat kontakt med det amerikanska företaget Optigen som utför
tester. Vi hoppas få tillstånd att skicka blod för provtest. Mer
information fnns på www.optigen.com
För avelskommittén
Ann-Katrin Johansson