Transcript Gråbröderna - Sankt Franciskus Katolska Församling

Gråbröderna
Conventualfranciskanerna
i Sverige
Liten presentation
1
Ordens historia och liv i all korthet
Få helgon i Kyrkans historia har haft en så stark dragningskraft som
den Helige Franciskus av Assisi (1182-1226). Människor av alla
kulturer, åldrar och religioner fascineras av Franciskus inre och yttre
frihet från det materiella samt för hans stora respekt och kärlek till allt
skapat.
Vid 23-års ålder hör Franciskus inom sig den Korsfäste, som från
bilden på krucifixet i San Damianokapellet säger till honom:
”Franciskus, gå och bygg upp min Kyrka, som du ser håller på att
falla ihop!”
Detta skulle bli början till den Katolska Kyrkans största klosterorden.
Först tänkte Franciskus att Kristus menade de förfallna kapellen och
började med iver reparera flera kyrkliga byggnader runt Assisi. Herren
lät honom sedan förstå att det inte var de materiella byggnaderna som
intresserade Herren i första hand. Det var den andliga Kyrkan som var
i behov av ny inspiration från sina söner och döttrar. Kristus kallade
Franciskus att bygga upp Kyrkan på nytt genom sin iver och
helhjärtade kärlek att vilja leva enligt det Heliga Evangeliet.
De Mindre Brödernas Levnadssätt
Franciskus skriver i sitt andliga Testamente: ”Sedan Herren hade givit
mig bröder, visade ingen mig vad jag skulle göra, utan den Högste
själv uppenbarade för mig att jag borde leva enligt det Heliga
Evangeliets ordning. Och jag lät skriva ned detta i få och enkla ord
och den Helige Fadern gav mig sitt godkännande.”
År 1209 begav sig en skara bröder till Påven Innocentius III för att i
trohet och lydnad gentemot den Heliga Moder Kyrkan få bekräftelse
på att man verkligen levde enligt Evangeliet och inte bara följde egna
idéer om vad Evangeliet menade. Påven godkände med glädje
Franciskus´ och hans medbröders livsstil. Den nya Orden kallas enligt
grundarens vilja för De Mindre Brödernas Orden (Frati Minori).
Idealet var och är än idag att leva helt i Kristi efterföljd och att vara
broder för alla människor. De första brödernas första kloster blev ett
litet stall i Rivotorto, som ligger i dalen nedanför Assisi.
Benediktinmunkarna ”hyrde” sedan ut det lilla kapellet Santa Maria
degli Angeli (Porziunculakapellet), som skulle bli Franciskus
älsklingsplats på jorden. Det var i detta kapell han fick uppenbarelsen
2
att Herren gav fullkomlig Avlat åt honom och alla som kom dit. Detta
firas varje år som Porziunculaavlaten eller Förlåtelsefesten den 2
augusti (kan firas i alla församlingskyrkor).
År 1212 grundades den så kallade II Orden. Franciskus gav då Clara ,
också från Assisi, botgörarnas dräkt och klippte hennes hår. Snart
skulle både hennes syster och mor bo i det kloster som bröderna
byggde för dem vid San Damianokapellet.
Redan 1217 hade Franciskus fått så många kallelser att man fick
upprätta provinser, d.v.s. områden som styrs av en provinsialminister.
År 1219 fick Orden sina första martyrer: de Heliga Berardus, Otho,
Petrus, Accursio och Aiuto. De dog som missionärer i Marocco och är
begravda i Coimbra, Portugal. När Franciskus fick höra om deras
martyrium utropade han: ”Äntligen har vi sanna mindrebröder!”
Men inte bara män och kvinnor som kunde leva enligt de s. k.
Evangeliska Råden (kyskhet, fattigdom och lydnad) ville följa i Guds
lille fattiges fotspår. Franciskus tog därför initiativ till en
lekmannaorden (III Orden - Sekularfranciskanerna) år 1221. En
fraternitet av sekularfranciskaner finns bl.a. i brödernas församling i
Jönköping.
Brödernas egen Regel, vars original bevaras i Franciskusbasilikan i
Assisi, godkändes officiellt av Honorius III år 1223. Detta firas varje
år av oss bröder den 29 november. Då förnyar vi tillsammans våra
löften att helt tillhöra Herren.
Franciskus var inte bara en bönens man, han beskrevs i en av de första
biografierna som att ”han själv blev förvandlad till bön!” På berget La
Verna, den 17 september år 1224, fick han ta emot bekräftelsen på att
han fullkomligt följt sin älskade Herre genom att få ta emot Kristi
egna sårmärken på sin kropp (stigmatiseringen). På kvällen den 3
oktober 1226 kunde inte livet här på jorden hålla honom kvar längre.
Franciskus´ längtan efter det Himmelska Riket och hans kropps
svaghet gjorde att han så äntligen mötte ”Syster Död”.
Franciskus helgonförklarades av Påven Gregorius IX år 1228 utanför
San Giorgiokyrkan (nuvarande Santa Chiarabasilikan). Där begravdes
3
Helgonet för att två år senare flyttas till den nybyggda San
Francescobasilikan.
Ordens historiska utveckling
Det kan vara något förvirrande för en utomstående att möta bröder
vilka inte bara bär olika snitt på dräkten, utan också olika färg.
Den Franciskanska Ordensfamiljen blev mycket tidigt väldigt stor,
med över fem tusen bröder redan under Franciskus´ levnad. Att man
hade olika inriktningar hur man praktiskt skulle leva enligt grundarens
inspiration är inte förvånande. Grupperingar inom Orden startade
mycket tidigt. En dominerande grupp bröder kallades i Italien för ”i
Frati della Communità” vilka valde att leva i större kloster i städer för
att där kunna vittna om att det är möjligt att leva som bröder, så som
Kristus uppmanar oss att göra. Namnet latiniserades snart och blev till
Conventualer (convenire = att komma samman). I Sverige kallades vi
på medeltiden för Gråbröder, på grund av färgen på dräkten. Det är
samma färg på dräkten som den helige Franciskus själv bar. På grund
av oroligheter i samband med Napoleons härjningar i Europa ”gömde”
våra bröder sig under stiftsprästernas svarta färg. Därför kan man idag
se Conventualer i svart eller grå dräkt, beroende på vilken provins
man tillhör eller vart klostret befinner sig. Conventualerna är
förvaltare av bland annat den Helige Franciskus´ och den Helige
Antonius´ av Padova gravar och basilikor. I Sverige har vi ett kloster
med församling i Jönköping. Men planerna finns på eget klosterbygge.
Det fanns också tidigt i Ordens historia bröder som ansåg att man
skulle vara kringvandrande, för att på så sätt vittna om inre frihet.
Dessa bröder fick olika namn på olika platser: Spiritualer,
Bernardiner mm. De motsatte sig att bo i stora kloster, som de ansåg
skulle innebära en institutionalisering. Påven Leo XIII sammanförde
dessa grupper år 1897 i den s. k. Leonianska Unionen. Dessa bröder
klär sig i brun dräkt och finns representerade i Västerås och Borås.
År 1525 uppkom en ny gren i Orden: Capucinerna. Även de bär brun
dräkt och ofta skägg. De har kloster i Stockholm, Skövde och
Angered.
Den fjärde grenen, vars ursprung är Lekmannaorden (start år 1211),
heter Tredje Reguljära Orden. Deras dräkt är på kontinenten snarlik
4
Gråbrödernas (Conventualernas), fast i Sverige bär de grå dräkt.
T.O.R.s kloster finns i Jonsered. Det formella godkännandet som
självständig Ordensgren fick T.O.R. år 1295 av Bonifatius VIII.
Man kan dock alltid känna igen en franciskan, oavsett vilken gren han
tillhör, på det vita repet (cingulum). Repet har tre knutar för att
påminna om de tre löftena.
Gråbrödernas liv idag
Franciskus´ livsideal är levande än idag. Brödernas dagliga strävan är
att alltmer likna Kristus:
 att med hela sitt liv ropa ”Abba Fader” och i gemenskapen söka
Faderns vilja i allt.
 att genom löftet av kyskhet förkunna Guds primat i våra liv. Att
tillhöra Gud genom kyskhetslöftet är att redan här på jorden bejaka
kallelsen att leva i det Himmelska Riket, där Gud skall bli allt i alla.
 att genom löftet om fattigdom söka endast Guds Rike och i
tacksamhet ta emot det som Herren vill ge brödraskapet.
 att genom löftet om lydnad villigt omfamna den livsstil som var
utmärkande för Kristus, Han som var ”lydig intill döden på korset”
(Fil. 2:8).
Unga män är välkomna att pröva på vårt liv. Kravet är att man är
katolik, har någorlunda god hälsa och framför allt en utomordentlig
vilja att dagligen kämpa för sin och brödraskapets omvändelse och på
så sätt helhjärtat leva enligt Evangeliet. Kontakta gärna
Kallelsevägledaren för vidare information.
Kanske är vårt brödraskap vägen för dig att leva den helige Franciskus
levnadsmotto: Deus meus et omnia (Min Gud – mitt allt!).
Pax et Bonum
Frid och allt gott
Gråbröderna i Sverige
5
Det gamla Gråbrödraklostret i Jönköping: 1283-1544
Gråbrödraklostrets historia i Jönköping
Jönköping har bevarat minnet av de franciskanbröder som kom till
staden för att grunda kloster på 1280-talet. Ingenting av klostrets
byggnader finns bevarade i dag, trots att det tillsammans med stadens
kyrka och medeltidsborgen var de enda byggnaderna som var helt
uppförda i sten. Namn som Munksjön, Munkplan, Munkgatan och
Klostergatan avslöjar dock att bröderna hade en stor plats i Jönköpings
utveckling och liv. Franciskanen Peter Olai skrev om Ordens historia
och anger att klostret i Jönköping grundades år 1283.
Om man tänker på att Franciskanorden grundades, genom muntligt
godkännande, år 1209, så etablerade sig Orden mycket tidigt i Norden.
Viktor Rydberg skriver i sin skrift Det forna Jönköping: ”Jönköpings
kloster hörde inte till de största i riket, men dess hushållning var
blomstrande, och det inte endast genom andras fromma gåvor, utan
även genom brödernas eget arbete. Närmast kring klostret var en
trädgård. Söder ut låg invid Munksjön ett av bröderna drivet
tegelbruk. Åkrar och ängar ägde och skötte de både på denna och
andra sidan Munksjön.”
Bröderna var så driftiga att klostret t.o.m. ägde all strandmark medan
staden inte ens hade en tilläggningsplats för sina båtar för att komma
ut på Vättern. Förhandlingar ägde rum på rådhuset mellan stadens
6
styresmän och guardianen, klostrets föreståndare. Det hela slutade
med att klostret bytte bort en smal jordremsa som gick ner till
Munksjön. I utbyte fick bröderna ett gärde, också nära Munksjön, men
längre bort från staden. Detta gärde var dock tre gånger så stort, enligt
Rydberg.
Men det var inte bara denna typ av förhandlingar som klostrets bröder
var involverade i. Betydligt viktigare var de s.k. Herredagar som
bröderna inbjöd rikets ledande män och kvinnor till. Den 27 april 1357
hölls fredsförhandlingar i klostrets kapitelsal, med hertig Albrekt av
Mecklenburg som medlare, mellan kung Magnus Eriksson och dennes
son Erik. Kung Magnus fick då ge stora delar av sitt rike till sin son.
Den 7 februari 1466 var åter franciskanklostret i Jönköping i centrum
för stora fredsförhandlingar mellan Sverige, Norge och Danmark.
Den 12 september 1527 utfärdade Gustav Vasa ett skyddsbrev för
klostret i Jönköping. Men detta skulle inte få någon betydelse för
klostrets framtid i och med kungens brytning med den världsvida
Katolska Kyrkan. Någon gång före år 1544 firades den sista Mässan i
klosterkyrkan av guardianen Pater Mats Jönsson. En gammal lokal
tradition berättar att de flyende bröderna skulle ha gömt kyrksilvret i
Munksjön, kanske i tro om att de en dag skulle kunna återvända.
Gustav Vasa gav senare order om att bygga om klostret (som låg där
Länsstyrelsen nu har sin byggnad) till ett befäst slott.
Befästningsverket raserades slutligen år 1833 och stenen från
klosterbyggnaderna användes för utbyggnaden av Jönköpings hamn. I
hamnparken nära restaurangen Twin City har kommunen placerat en
miniatyr i brons som visar klosterområdet på 1500-talet.
Gråbröderna kom tillbaka till Jönköping år 1990 (från Helige
Maximilians Provins i Gdansk, Polen) men bor inte i ett eget kloster
utan i församlingens prästbostad. Gråbröderna har det pastorala
ansvaret för Sankt Franciskus församling allt sedan deras återkomst år
1990.
Brödernas apostolat är dock inte begränsat till församlingen i
Jönköping. Bröderna är engagerade i olika former av hjälpverksamhet:
Antoniusbrödet som ger hjälp åt olika projekt i bl.a. Peru, Indien och
Vitryssland samt där det behövs en punktinsats. Jesusbarnets av
Prag Hedersvakt (Pragbarnet finns som staty i vår kyrka) förmedlar
7
hjälp till barnhem. Bröderna assisterar andligen även
Sekularfranciskanerna (i Jönköping, Linköping och Lund) och
Neokatekumenala gruppen i Jönköping.
1993 Upprättades den Helige Maximilian Maria Kolbes OFMConv
världsvida andliga rörelse Militia Immaculatae (MI) i vår församling.
Från Gråbrödernas kloster och församling i Jönköping har MI spridit
sig och bildat två nya lokalgrupper (Göteborg och Stockholm) och
räknar idag in 150 aktiva medlemmar som regelbundet deltar i
månatliga träffar.
2000 Startades en förbönsgrupp med namnet Förebedjarna under Jesu
Hjärta månaden (juni). Denna bönegemenskap började med att några
personer bett om särskild förbön och en av Gråbröderna i Jönköping
uppmanade lekmännen i församlingen att delta i förbönen genom att
dagligen bära fram lidande bröder och systrar inför Herren. Gruppen
blev allt större och har nått långt utanför församlingens gränser. En
folder ges ut fyra gånger per år med de förbönsämnen som kommit in.
2001 Den 18 maj grundades den svenska avdelningen av
Josefsbrödraskapet genom tillåtelse av Biskop Anders Arborelius,
OCD. med Gråbrödraklostret i Jönköping som svenskt säte. Den 17
februari 1913 erhöll den Salige Luigi Guanella (1842-1915) Kyrkans
tillåtelse att upprätta en andlig rörelse med målet att ära den Helige
Josef, för att be för de döende och vädja om befrielse för de avlidnas
själar i Skärselden. Den Salige Luigi fick tillåtelse för sin andliga
rörelse att skriva in medlemmar i hela världen och att i alla länder
öppna lokala avdelningar för samma ändamål. Den Helige Pius X ville
personligen ge ett ytterligare godkännande år 1914. Påvarna har sedan
dess tillsammans med biskopar, präster, ordensfolk och miljontals
lekmän varit inskrivna i det numera världsvida Josefsbrödraskapet.
2004 Den 29 juli startade Gråbröderna i Jönköping Ave Maria
Publikationer genom att ge ut bönboken Mina Rosenkransböner
(3000 ex.) och strax därpå De Femton Bönerna till Den Lidande
Kristus (6000 ex.). Det första halvåret såldes böckerna för att
finansiera projektet som är att sprida gratis bönböcker och andlig
litteratur. I oktober 2014 har 30 000 böcker och 3000 bönekort (Rädda
8
Själarna Rosenkrans)
bidragsgivare.
delats
ut
gratis,
tack
vare
generösa
2006-2014 Den 10 mars 2006 började Gråbröderna i Jönköping sända
sin webbradio Ave Maria Network. Föredrag, tideböner och olika
former av rosenkransböner finns att välja på i programutbudet. Trots
avbrott under år 2014 p.g.a. personalförändringar i kommuniteten ser
vi fram emot en fortsättning på detta mycket uppskattade initiativ.
Sedan några år tillbaka har Gråbröderna startat en insamling för att
kunna bygga ett eget kloster och franciskanskt andligt centrum. Olika
förslag prövas nu men detta löser inte problemet med utrymmen för
brödernas liv i församlingens lokaler i Jönköping. Om de ekonomiska
möjligheterna blir verkliga är det tänkt att vi ska kunna lämna tillbaka
lokalerna till församlingen som blir allt större. Men inte för att lämna
över ansvaret för församlingen, utan för att ha ett eget kloster i
närheten. Detta skulle bl.a. ge oss möjlighet att ta emot de unga män
som vill pröva vårt liv och samtidigt ge kommuniteten den
självständighet som varje klostergemenskap så väl behöver, precis
som vilken familj som helst. Samtidigt önskar vi att det nya klostret
ska erbjuda troende och sökande en plats för andlig växt och
inspiration genom möjligheten att stanna hos bröderna en tid för att
delta i klostrets böneliv, föredrag, själavårdande samtal, bikt, reträtter
mm.
Vill du stödja detta projekt är vi tacksamma för förbön och
ekonomiskt stöd
9
Allmän information om hur man upptas i vår orden
Som grund ska du ha levt som praktiserande katolik åtminstone i
några år och ha kontakt med din församling. Kyrkoherden i din
hemförsamling ska kunna ge ett rekommendationsbrev om dig till vårt
kloster innan du kan upptas som kandidat (postulant) till vår Orden.
För att viga sig till Gud i ordenslivet bör man ha grunderna till ett
andligt liv: att man söker Gud och Guds Vilja, att man har ett
någorlunda böneliv, biktar sig regelbundet och dras till andlig läsning
och vill leva i gemenskap med andra män som delar samma kallelse.
Vi Gråbröder lever inget eremitiskt liv, åtminstone inte vanligtvis, och
därför ska du ha en social kapacitet att leva i gemenskap med
medbröder och kunna ta till dig medbrödernas hjälp i fråga om
vägledning och råd.
Du ska ha en sådan fysisk och psykisk hälsa att du utan större
svårigheter klarar av ett liv i gemenskapen och enligt de uppgifter som
ett klosterliv kan ha i fråga om hushållsuppgifter mm. Om
överordnade anser att du bör studera vidare inför prästvigning
kommer du också att prövas ytterligare vad gäller din andliga och
psykiska balans och förmåga.
Det första du gör är att ta kontakt med vårt kloster och lär känna oss
bröder. Vårt livsideal att leva Evangeliet tillsammans är detsamma i
hela världen där våra bröder lever, men man ska vara medveten om att
klosterlivet inte är teorier, vi är verkliga människor och varje kloster
och plats i världen har sin särskilda prägel. Det är viktigt att du lär
känna oss och vi dig, innan du ber om inträde i vår Orden.
Om du efter några besök hos oss bestämmer dig för att söka inträde är
det kommuniteten (vi bröder) som presenterar dig för
provinsministern (i vårt fall är det provinsledningen i Gdansk, Polen)
och det är han som avgör om du kan få pröva din kallelse hos oss eller
inte.
Om du har förpliktelser av olika slag vid inträdet är det
provinsministern som avgör om detta är ett hinder. Vad gäller de
eventuella materiella tillgångar som du har ska du tala med
10
provinsministern (eller genom guardianen i klostret) vad du ska göra.
Oftast är det bättre att inte ”bränna broarna” förrän man är helt säker
på att det är detta liv man ska leva och det brukar inte visa sig förrän
efter novisiatet.
Prövotiden, som vi kallar för postulat eller postulandat går från ett till
två år. Man brukar få åka till ett särskilt kloster där övriga postulanter
prövar sin kallelse under ledning av en rektor för postulanterna eller
magister. Det är provinsministern som avgör vart du ska skickas
(enligt de språk du kan tala).
Om den första prövotiden går bra kan man bli godkänd av
provinsministern för novisiatåret. Som novis blir man iklädd dräkten
och kallas för broder. Novisiatet görs i ett annat kloster under ledning
av novismästaren.
Om du stannar kvar i klostret skriver novismästaren efter årets slut en
utvärdering av dig till provinsledningen och man tar ett beslut om du
får avlägga dina tidsbundna löften (de s.k. enkla löftena) eller inte.
Dessa löften är kyskhet, fattigdom och lydnad.
Efter de första löftena, som brukar avläggas för tre år framåt, skickas
man till filosofi och teologistudier. Ansvariga i formeringen eller
formationen ger råd till provinsministern om du ska studera för
prästvigning eller om du förblir lekbroder. Alla bröder har dock en
viss teologisk utbildning numera.
Dessa är de första stegen för att bli franciskan inom vår Orden.
Ungefär samma procedur gäller för alla katolska klosterordnar.
11
”Har ni gardiner i klostercellen?”
Ett brev till klostret i Jönköping
”Jag undrar hur det känns att vara munk? Känner ni er annorlunda
än oss andra? Vad gör ni när det inte är söndag, ber ni då också? Får
ni göra sådant som vi andra gör, typ gå på bio och dansa? Har ni det
roligt någon gång? Varför går man i kloster överhuvudtaget? Har ni
gardiner i klostercellen? Vill gärna ha svar för mitt skolarbete.”
Jan S. Stockholm
Bäste Jan,
Dina frågor är ganska så typiska för många som har funderingar kring
klosterlivet. Du ställer också frågan som vi är mycket vana att få höra:
’hur det känns?’
Vårt s.k. Gudsvigda liv grundas på en kallelse som man får från Gud.
Det är inte alltid det medföljer någon särskild känsla vare sig när man
försöker besvara denna kallelse, eller när man sedan i fortsättningen
försöker leva den. Antagligen har klosterfolk lika stort spektrum av
känslor som den övriga befolkningen, frågan är bara hur man hanterar
känslor och impulser. Ett stort problem för många i dag är just att de
känner för mycket, eller rättare sagt, de låter sig styras av sina känslor.
Där av kommer så många misslyckade äktenskap och övriga skadade
relationer. Om man bara låter sig styras av känslor och inte av sitt
förnuft, och i vårt sammanhang i synnerhet av sin tro, ja, då brukar det
gå fel förr eller senare. Som kristna tror vi på Guds Försyn, dvs. Guds
ledning som vi försöker följa på ett så troget sätt vi någonsin kan,
oavsett känslor.
Vi som gått i kloster och avlagt klosterlöften av kyskhet, fattigdom och
lydnad tror att vi fått denna kallelse att på ett så nära sätt som möjligt
följa i Kristi fotspår, dvs. att leva som Han levde på jorden. Jesu liv
utmärktes av Hans lydnad för ’Faderns Vilja’. Det är endast genom att
söka Guds Vilja för våra liv som vi uppfyller det som vi är skapade
för.
Som vigda till Gud är vi på ett särskilt sätt vigda till bön. Bönen
innebär ett nära förhållande till Herren där vi bär fram oss själva och
hela världen till Hans älskande och barmhärtiga Kärlek. I den
12
Franciskanska ordensregeln, som vi har lovat att leva efter, står det att
franciskaner ska arbeta och verka på ett sätt som ’inte utsläcker den
heliga bönens och hängivenhetens ande. I förhållande till denna bör
ju andra sysslor av världslig art komma i andra rummet.’ Av dessa
anvisningar i vår regel förstår man att bönen, dvs. den innerliga
relationen till Gud, är huvudsyftet med vår vigning till Honom. Om
bönen står i centrum för det Gudsvigda livet kan det knappast
inskränkas till söndagar. Det klarar förresten ingen form av kristet liv
av…
Vår dag präglas därför av olika s.k. tideböner, som är Kyrkans
officiella bön och som bes på olika tider av dagen. Därutöver kommer
den enskilda, tysta och stilla bönen, eller inre bön, som många talar
om nuförtiden. Varje broder har naturligtvis också sina egna andakter
och muntliga böner, allt efter egen iver och böjelse.
Man måste nog i ärlighetens namn säga att det går att ha roligt även
om man inte är med ute i kroglivet och går och dansar! Ibland frågar
jag mig, varför de som lever så inte ser gladare och nöjdare ut, om det
nu är så roligt som man säger?
Själv tycker jag inte att jag missar någonting. Även om klosterlivet
innebär en viss form av ensamhet, så är jag för det mest omgiven av
både mina egna medbröder, som valt samma livsform som jag själv,
och dels av alla de människor som söker oss för råd mm. p.g.a. att vi
valt att överlåta våra liv till Gud. Så särskilt ensamt känns det inte, om
vi nu ska ta upp känslorna igen.
Vad gäller att vara annorlunda än andra, så är vi väl alla unika på
något sätt. Vad som är annorlunda med vårt liv är att vi försöker leva
Evangeliet på heltid. Vår regel säger att ’Mindrebrödernas
levnadsregel är denna: att följa vår Herres Jesu Kristi Heliga
Evangelium genom att leva i lydnad, utan egendom och i kyskhet.”
Men detta får vi inte göra för vår egen skull. Kyrkan förväntar sig av
oss som lever Evangeliet på ’heltid’ att vi ska vara andra människor
till hjälp och vägledning och att hela vårt sätt att leva ska vara ett
profetiskt liv som pekar på ’den tillkommande världens liv’, det eviga
livet med Gud. Det är ju så lätt att glömma att vi är skapade för den
eviga glädjen med Gud när sorger, smärtor och bekymmer
överskuggar tillvaron. Naturligtvis är ordenslivet annorlunda än vad
andra människor lever ute i samhället, men de som omfamnar det
13
Gudsvigda livet är oftast inte så annorlunda, men däremot skiljer sig
vår dagordning, sättet att klä sig och framför allt att det ska finnas en
målmedveten inriktning på att endast tjäna och glädja Gud i allt och
alltid.
Det går inte att omfamna klosterlivet om det inte finns en slags
’förälskelse’ i Gud, så som en man och kvinna blir förälskade i
varandra och det leder till en livslång förening. Det är alltid Gud som
tar initiativet och ger oss kallelsen. Detta prövas ganska så noga under
de åren vi förbereder oss inför att avlägga våra klosterlöften.
Ordenskommuniteten måste känna igen i den som söker sig till
klosterlivet om han eller hon har samma kallelse att tillhöra Herren
enligt respektive klostergemenskaps sätt att leva ordenslivet. Den
enskilde brodern eller systern, munken eller nunnan, försöker sedan
leva troget de konsekvenser som det Gudsvigda livet har, i glädje och
i prövningar, med eller utan gardiner.
En Franciskanpater från Gråbrödraklostret i Jönköping
Gråbrödernas kommunitet i oktober 2014
14
15
Kontaktinformation för Gråbröderna
Post- och besöksadress
för kyrka, pastorsexpedition och Gråbrödernas kloster:
S:t Franciskus Kloster - Gråbröderna
Klostergatan 70 B
553 35 Jönköping
Tel 036 12 06 57 (expedition)
Gråbrödernas hemsida: www.grabroderna.net
Kyrkoherde och klostrets guardian (föreståndare)
Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv
mobil 076 555 84 06
e-post:[email protected]
Klostrets vikarie, Pater Arkadiusz Skodowski OFMConv
(Pater Arkadiusz kontaktar du om du vill komma på besök)
mobil 070 471 88 23
e-post: [email protected]
Vi du ge stöd åt Gråbrödernas liv och apostolat:
Gåvor tas med stor tacksamhet emot och alla välgörare är inneslutna i
vår dagliga förbön och månatliga Mässor.
Gåvor kan ges bl.a. genom:
Bankgiro 5061-1318
mottagare: Gråbröderna
För betalning från andra länder:
SE9250000000051461020999
Bic-kod ESSESESS
Om du ge ekonomiskt stöd åt Ave Maria Publikationer för
spridning av böcker och internetapostolat:
PlusGiro 122 98 73-3
(mottagare P. Joseph M. Nilsson. Skriv vad gåvan avser)
16