Transcript Ur ”Macbeth” av William Shakespeare, Akt II, scen 1. Översättning

Ur ”Macbeth” av William Shakespeare, Akt II, scen 1. Översättning: Göran O. Eriksson. Det är naturligtvis bra att känna till hela pjäsen, men du behöver inte göra din tolkning med tanke på hela berättelsen eller karaktären. Scenen är inte bunden till visst kön även om det i originalet är en man.
*** Macbeth Är det en dolk jag ser framför mig, Med skaftet mot min hand? Kom får jag ta dig. – Jag når dig inte, ändå ser jag dig. Är du en syn som inte man kan ta i Men bara se? eller vad är du annars? En dolk i fantasin? en drömprodukt, Ett alster av en överhettad hjärna? Och ändå ser jag dig, och lika verklig Som den jag nu tar fram. Du visar mig den väg jag tänkte gå: Precis det redskap som jag skulle bruka. – Min syn har blivit mina sinnens narr, Eller förmer än de: jag ser dig än; Och från ditt blad och fäste droppar blod Som inte fanns där nyss. – Nej, det är luft, Det är min mordplan som ger falskt besked Till mina ögon. – Nu är halva jorden Som död, och onda drömmar sipprar in Igenom sömnens draperier; häxor hyllar Sin bleka Hekate, och spöklikt smyger Det magra mordet, väckt av vargens tjut, Som en Tarquinius lönnligt, lömskt och lystet, Emot sitt mål. – Du fasta säkra mark, Hör inte mina steg, glöm vart jag går, För jag är rädd att stenarna ska skvallra Om var jag är, och bryta fasans tystnad Omkring mitt dåd. – Tomt hot. Han lever än. Ord andas kyla över handlingen. Klocka. Jag går, så är det gjort: min klocka klämtar. Hör inte på den, Duncan, för dess bud Ska kalla dig till Satan eller Gud. Ut.