68

Niclas Högberg

Niclas (till höger) och H&Ms utsände lyssnade lika mycket stående som sittande!

MODEL 2 – storslagen comeback

Tidningen ”Radio & Television” utsåg 1978 Beve ridge till världens bästa högtalare. Men efter att ha varit ur produktion i över två decennier är kultklas sikerna tillbaka!

Av

Thorsten Johansson

Bild

H&M

U tsänd av Radio & Television gav sig hifi-journalisten

Svein Erik Börja Harold Beveridge

på 1970-talet ut på en ”American Tour” för att inter vjua amerikanska high end-tillverkare. Han besökte bland andra högtalartillverkaren vars egensinniga konstruk tioner Börja utnämnde till världens bästa. Beveridges aktiva elektrostater följde helt egna principer och gick då som nu helt på tvärs med hur man vanligen gör högtalare, ja till och med hur de skall placeras i rum met. De var nämligen inte tänkta att placeras på kortväggen framför lyssnaren utan längs med långväggen, mitt emot varandra!

Harold Beveridge började som ingenjör med radarteknik och vågutbredning som sin specialitet. Som passionerad musikälskare besökte han ofta Bostonfilharmonikerna. Frustrerad över ljudet från dåtidens högtalare började han utveckla en egen. 1966 kom

Model 1

: en elektrostathögtalare som aldrig kom i serieproduktion men i modifierad form utvecklades till

Akio Morita Model 2

Beveridge avböjde. . Trots att firman bara var ett litet familjeföretag spred sig ryktet om Beveridges högtalare till Sonys VD , som 1972 besökte Harold för en provlyssning. Morita blev så imponerad att han erbjöd sig att köpa företaget men Han fortsatte sin produktion i liten skala men när han pensionerades slog företaget igen. Efter att han avled 1997 har emellertid hans båda söner börjat nytillverkning av Model 2 i liten skala. De kostar $65.000 (!) inklusive internationell leverans, men saknar i skrivande stund svensk distribution. Det fanns på 80-talet då det importerades cirka 10 par Model 2.

Ljudcylindrar

Beveridges mest kända högtalare är just Model 2. De är cirka två meter höga linjekällor (line source), där elektrostatelement sitter staplade på höjd i en rad. De är dessutom 1-vägare utan extra baselement, men det har funnits en variant kallad modeller –

Model 2 SW-2

med två aktiva 12:or i varje högtalare. Att den varianten inte finns i sortimentet beror på alla de moderna subbasar som numera finns på marknaden.

Tidigare fanns dessutom tre mindre

Model 5,6

&

7

. De var gjorda som upprättstående cylindrar, lägre än Model 2. Det har också funnits en

Model 3

– en cylindrisk och helt passiv variant av 2:an.

Två i Europa

Än så länge finns bara två par av nya Model 2 i Europa: ena paret i Italien, det andra i Uppsala. Vi åkte därför genast till det gamla lärosätet för en provlyssning hos ljudentusiasten

Dela med dig!

Vill du visa upp din egen anläggning i Hifi & Musik? Skicka ett mail med en kort beskrivning och en liten jpeg-bild till: [email protected]

Niclas Högberg som själv importerat sitt par. Niclas började sin hifi-bana med

Quad 57

-elektrostater. Men när han fick kännedom om Beveridge var det klippt. Han lyckades få lyssna på ett begagnat par som lät så bra att han inte bara köpte dem utan också sålde dem för att kunna köpa ett nytillverkat par. De driver han på puristvis utan försteg med bara en CD-spelare direkt in i slutstegen. Spelaren är en kraftigt modifierad

Denon

med en ny nätdel, ny klocka och ett nytt specialtillverkat balanserat utgångssteg i klass A. Det gör att han kan driva slutsteget direkt från spelaren med balanserade signalkablar från

Tara Labs

. Några högtalarkablar behövs inte.

Stereo-surround!

Fungerar då det hela ljudmässigt? Ja, det är inte för inte som diverse ljudgurus runt om i världen höjt upp högtalarna till referenshögtalare. Ljudet är gigantiskt och rent, rent, rent. Musiken fyller upp rummet och sprider ut instrumenten på ett sätt man sällan får höra. Man skulle lite överdrivet kunna beskriva det som ett tvåkanals surround-ljud. Line-sourceprincipen gör också att ljudbilden inte bara blir stor och tredimensionell, den gör också att musikinstrument som spelas på olika höjd i rummet, som violin och cello,

Insidan av Niclas förstegsmoddade Denon-CD med ny oscillatorklocka och rejält uppbiffad nät del. De två grå skärmlådorna innehållet balanse rad elektronik och har kugghjul för motordriven volym. Här finns också en helt ny oscillator.

NR 9 2007

Mynningen till Beveridges märkliga, patenterade spridningslins med sina olika svängda vertikala lameller och horisontella stag.

återges på sina rätta ställen. Högtalarna har också en fantastisk förmåga att återge rumsinformation. Man riktigt hör det rum musiken är inspelad i. Det innebär att alla studioinspelningar som alltid har ett konstlat rum skapat med artificiell efterklang obönhörligen avslöjas. Är det bara en döddämpad studio så hörs även det, och instrumenten blir liksom hängande i luften på ett säreget sätt. I gengäld låter akustiskt inspelade skivor i riktiga rum helt naturliga. Men ljudet är inte bara stort och luftigt. Det är så rent att varje nyans avslöjas. Men det är inte bara fråga om ett skirt elektrostatljud. Tvärtom, man skulle kunna beskriva högtalarna som att de har ett Decca-klös, så här finns dynamik i kvadrat! I motsats till de flesta andra elektrostater kan Beveridge dessutom spela riktigt högt. Här är det inte gamla låga Quad-nivåer som gäller och direktkopplingen mellan slutsteg och element gör att det inte finns mycket som ligger emellan och filtrerar ljudet. Och med dessutom bara en CD som ljudkälla finns det inte mycket som påverkar ljudet innan det återges. Spridningslinsen gör också att man kan sitta och lyssna från båda hållen! Vilket avstånd man sitter på är inte heller lika kritiskt som vid vanliga högtalare. Och storleken till trots så är de förvånansvärt diskreta där de står uppställda mot väggen. Finns det då inga brister? Det finns visserligen inte många elektrostater som kan gå så djupt som Beveridge, men basen är inte lika kraftig som i stora dynamiska högtalare.

Här ser vi en extra elektrostatpanel. Varje högta lare innehåller tre stackade paneler.

Men å andra sidan så skulle man med ett par inbyggda baselement gå miste om högtalarnas puristlösning. Beveridgehögtalare är fascinerande på flera sätt. De visar inte bara på att man kan göra högtalare som går på tvärs mot de idag dominerande lösningarna. Resultatet är ju inte bara en intressant högtalare. Det är helt lysande och visar att line-sourceprincipen har mycket att erbjuda när det gäller ljudutbredning som sällan tas till vara i dagens högtalarutbud. Det är bara att gratulera både Beveridge och Niclas.

Vad är då Niclas nästa projekt? Jo, det är att skaffa en ännu lite nyare version av samma modell… förstås!

H&M

Ljud på tvärs

Elektrostater brukar vara dipoler (sän der ut ljud både framåt och bakåt) men inte Beveridge Model 2 som har tre stackade elektrostatelement per högtalare i sluten låda. De är aluminise rade mylarmembran i en mycket stabil epoxyram. Själva högtalarlådan liknar en tillplattad femhörning där hörnet på långsidan in mot rummet innehåller en spridningslins som sträcker hela högtalarens längd. Beveridge går på tvärs emot konventio nella teorier där man försöker eftersträva att högtalare skall vara en sfäriskt spri dande punktkälla. Beveridgehögtalaren är istället en linjekälla där alla frekvenser sprids lika mycket vid golv som på mitten som högst upp på högtalaren. Den paten terade linsen sitter direkt framför elek trostatmembranen och sprider ut ljudet i rummet. Det är dock inte något horn utan en intrikat s-formad kanalkonstruktion vars olika akustiska kanaler har olika bredd på olika ställen i linsen. När man ser linsen är det lätt att förstå att herr Beveridge tidi gare sysslat med vågutbredning. Tanken är att ljudet skall bilda en 180 graders halvvåg ut från högtalaren och breda ut sig som en växande halvcylinder, lika hög som högtalaren själv. Högtalarna kan där för placeras mitt emot varandra, eftersom ljudet kommer att spridas lika mycket rakt ut från högtalaren som framåt och bakåt i rummet. Beveridge är aktiv och drivs av ett inbyggt, helt extraordinärt rörslutsteg. Vanliga rörförstärkare brukar ha en utgångstransformator som sitter mellan slutrören och högtalaren. Hos Beve ridge är förstärkaren istället ett så kallat OTL-steg (Output Transformer-Less). Det saknar alltså utgångstrafo och har fördelen att slutrören kan kopplas direkt på elektrostatmembranen. Eftersom elektrostathögtalare behöver laddas med några tusen volt är detta en perfekt puristlösning och förstärkaren driver med andra ord högtalaren direkt utan högtalarkablar, trafo eller ens delnings filter emellan. Slutrören är fyra 36KD6 i push-pull som lämnar 175 W och drivs med hela 3600 volt!

Info:

Beveridge, bevaudio.com

NR 9 2007

69