Transcript Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus

GRUPPFÖRSÄNDELSE TILL HUSHÅLL
Nummer 6 2014
Hotet
Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus
1
Inre och yttre murar
Vid nyår för tjugofem år sedan befann jag mig med några vänner Vid Brandenburger Tor och knackade sten ur Berlinmuren. Jag hade varit på ett ungdomsmöte för fred och försoning i Wrocław (Polen). Mötet anordnades av den franska
kommuniteten i Taizé och tusentals ungdomar samlades till studier, samtal och bön.
Det var ett nytt Europa som knackades fram ur betongen. Än
en gång sade man att man aldrig skulle bygga nya murar, aldrig
låta fanatiska ideologier låsa inne folk och begränsa dem. Tillsammans var man stark, inte ensam.
Något har hänt under de efterföljande åren. En misstänksamhet och rädsla har satt klorna i oss. Den 9 september 2001
hade en liten grupp terrorister kapat några flygplan och kört
in i Twin Tower och i Pentagons byggnad. Rädslan förlamade
västvärlden. Sedan dess har det accelererat: terrorhot, främlingsfientlighet och nynationalism i nästan alla Europas parlament – till och med i vårt eget. Det goda och hoppfulla Europa
som knackades fram ur muren verkar grusat. Var tog framtidsvisionen vägen? Varifrån kom all denna rädsla?
När Sveriges folk och stora delar av Europa röstade fram
Conchita Wurst som segrare i melodifestivalen använde Rysk
propaganda detta som bevis på hotet från väst som skulle
förgöra hela den östliga världens familjesyn och gav folket en
legitimitet att bygga nya järnridåer. Blott med en hårsmån förhindrades Skottland att bli egen nation samtidigt som Kataloniens befolkning till 80 % vill bli självständiga från Spanien. Nya
gränser, nya muar – både inre och yttre.
Jag tänker att världen har blivit för stor för många. När murarna rasar står man där inför vida perspektiv och nya möjligheter. Man möter nya kulturella uttryck, nya sätt att se på världen.
Vi lär oss ständigt nytt. Det går fort. Forskningen går fort
framåt – informationen flödar – och det gäller att hänga med.
Försvaret är nya murar, ny instängdhet.
Jag undrar om inte främlingsfientligheten, nationalismen,
gränssättningen och det där märkliga värnandet om oföränderligheten är utskott av denna rädsla. Men vad är vi rädda för?
Vad är det som hotar? Varför vill jag inte förändras, utvecklas,
vidga mig?
Ja, varför?
Pär-Magnus Möller, kyrkoherde
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.
Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
Jesaja 9:2,6
Kontaktuppgifter
Denna tidning utges av Svenska kyrkan i Värnamo.
Ansvarig utgivare: Pär-Magnus Möller
Omslagsfoto: Marie-Louise Hedlund i Buzau
Tryck: Värnamo Ljuskopiering AB
Upplaga: ca 10 200 ex
Tidningen delas ut till alla hushåll inom Värnamo
och Nydala-Fryele församlingar.
2
Församlingsexpeditionen är öppen
mån-tis, tor-fre 08.00-16.00, ons 13.00-16.00
Lunch 12.00-13.00
Telefon: 0370-30 04 00
Besöksadress: Kyrkogatan 17, Värnamo
Postadress: Box 624, 331 26 Värnamo
E-post: [email protected]
Hemsida: www.varnamopastorat.se
Är sociala medier ett hot?
Sociala medier har blivit alltmer populära i samhället under senare tid. Twitter, Facebook, Instagram, Skype, appar,
och så vidare. Smartphones ger en mängd nya möjligheter, precis som IPads och iPhones. Genom sociala medier
kan vi snabbt nå varandra och ta del av varandras liv, både genom text, bilder och videoklipp. Men vad betyder detta?
Blir vi mer och mer sociala? Eller hur påverkar det vårt liv?
Genom tiderna har jag haft konto på LunarStorm, Bilddagboken och MSN. Jag har haft Instagram och testat Twitter, men
just nu har jag bara mitt Facebook-konto kvar. Känner jag mig
social? Både ja och nej. Genom sociala medier har jag fått kontakt med en mängd olika människor. Jag har skrivit med hundratals, och de allra flesta har jag aldrig träffat på riktigt. I verkliga livet har jag ytterst få nära vänner. Så egentligen känner
jag mig både ensam och social på samma gång. När jag skriver
med folk och skickar bilder via sociala medier så handlar det
mycket om visuella intryck. Det blir ingen kroppskontakt.
Dessutom blir det en stress att finnas tillgänglig på olika sociala medier, och att lägga upp nya bilder och inlägg. Man kan bli
beroende av att få många likes och följare, och det kan bli en
tävling i vem som har flest. Man kanske börjar sätta krav på sig
själv, och försöker vara så intressant som möjligt.
Så är sociala medier bra eller dåligt? Ett hot eller en möjlighet?
Jag ser det som både och. Genom sociala medier har jag fått
kontakt med människor som jag förmodligen aldrig skulle ha
träffat annars, bland annat min partner. Samtidigt underlättar
det kommunikationen med andra människor. Det är till exempel smidigare att föra en diskussion i en grupp på Facebook om
de olika deltagarna kanske bor långt ifrån varandra. Det kan till
exempel vara så att man går en distanskurs och behöver diskutera en skoluppgift med sina klasskamrater, som bor spridda
över hela landet.
Men det gäller att inte förlora sig själv i alla de krav och förväntningar som finns, och att inte bli beroende. Vi får inte
glömma hur viktigt det är med riktiga mänskliga kontakter,
personer som vi kan umgås med och träffa på riktigt. Vem behöver inte en kram ibland?
Text och foto: Rebecka Ryman
3
Att bli utelåst kan hända vem som helst
Marie-Louise bjöd in tre nödställda ungdomar att bo några månader i hennes eget hem. Det blev början på en spännande resa. Ungdomarna var romer och de befann sig i Sverige och Värnamo för att försöka få ihop pengar till sina
familjer i Rumänien.
Det var i april som hon mötte dem för första gången. Lydia och
Dragos. Hon gick inte förbi och hon vände inte bort blicken.
Däremot bestämde hon sig för att lära sig rumänska. Och hon
tog dem med sig hem. I oktober fick hon sedan möjlighet att
hälsa på dem i deras hem.
Marie-Louise Hedlund och Lena Johansson åkte till Rumänien
och den lilla staden Buzau. De hade med sig kläder till barn,
LED-lampor och ekonomiska bidrag från kyrkorna. Marie-Louise hade dessutom packat ner en grimma och lite ryktborstar
bara så där utifall att...
Tanken var att de skulle få leva samma liv som romerna de
skulle bo hos. Äta samma mat, bo under samma förhållanden,
försörja sig för dagen. De förväntade sig att sova i sovsäck
direkt på stampat jordgolv och att möjligtvis få ett riktigt mål
mat om dagen. Och det är ju något som man kan se som ett
äventyr om man bara behöver ha det så i fyra dagar.
Marie-Louise berättar:
- De tog emot oss med en rörande gästfrihet. Vi har levt deras
liv. Alla bor i kåkar som vi aldrig skulle kunna tänka oss att bo i.
De har inga jobb, inga pengar och inga verktyg. Det tog 20 minuter att hitta en sax, vi fick leta igenom fyra hus.
Hon berättar vidare att Lydia och Dragos hade gjort i ordning
ett av rummen så att Marie-Louise och Lena skulle få bo så bra
som möjligt. De hade samlat ihop pengar i familjen och köpt
4
färg att måla väggarna med och lagt in ett riktigt golv. Rummet
döptes genast till Hotell Paradiso. Annars bor de 13 personer
på 30 kvadrat. Familjen turas om att åka ut i världen för att få
ihop pengar. De bor tillsammans med många andra romer i ett
gettoliknande område i utkanten av Buzau. ”Barackerna” kallas
området och det ligger på en soptipp.
Marie-Louise och Lena hade med sig pengar så att de kunde
lösa lite akuta problem. Till exempel så hade vattnet varit avstängt under en längre period på grund av obetalda räkningar.
Och så läckte taken in. Marie-Louise hade dessutom lite egna
planer. Hon tog av sin reskassa och köpte en häst. En draghäst.
Vagn fanns redan i familjen.
Bensinen i Rumänien kostar ungefär lika mycket som i Sverige,
medan inkomsterna är betydligt lägre. Men en häst kostar inte
så mycket, särskilt inte eftersom Marie-Louise lovat att stå för
kostnaderna för hovvård och foder. Och med en häst kan man
utföra diverse jobb, som att köra transporter av byggmaterial,
ved, sopor och folk. Just den här hästen fick heta Romeo.
I området kring Buzau är det nästan omöjligt att få tag i ved på
egen hand, så de eldar med sånt de hittar på tippen. Bildäck
bland annat. Det värmer frusna barn, men skapar också giftig
rök. Man använder det som finns på tippen att laga husen med,
att bygga utedass med, att stänga inne grisar med och att isolera med.
Det finns många sätt att hjälpa sina medmännsikor på. Marie-Louise Hedlund köpte en hel häst till en familj i Rumänien.
Med den kan man förhoppningsvis skaffa sig en inkomst genom att köra transporter. Möjligheten att få ett fast jobb är annars mycket liten.
Uppfinningsrikedomen är stor, liksom hantverkskunnandet.
Marie-Louise berättar om och om igen om hur kunniga de är
och om hur gärna de vill ha jobb. Hon hade med sig en bok som
handlade om Rumänien som ungdomarna samlades kring en
kväll. Hon pratade så gott hon kunde med dem och sa:
- Ingen kommer att fixa era liv här ute i barackerna de närmaste tvåhundra åren. Ni måste fixa det själva.
Marie-Louise jämför romernas liv med att bli utelåst. Att
hamna utanför samhället och utanför den vanliga arbetsmarknaden. Det skulle kunna hända vem som helst. Det handlar ju
mycket om var man råkar födas. Hon säger att den här resan är
det mest omvälvande hon varit med om och att det var precis
så där fattigt som de sa att det skulle vara. Men hon är också
tacksam för alla fantastiska möten och uppmanar oss alla att
våga se människan bakom tiggaren.
Text: Jenny Arvidsson
Fotografier: Marie-Louise Hedlund
Kvinnan till vänster, Daniela, är själva navet i familjen som Lena
och Marie-Louise besökte. Hon har en fast inkomst och på hennes
30 kvadrat lever ytterligare 12 personer. Daniela blev nyligen änka
och jobbar som gatsopare 6 dagar i veckan och 8 timmar per dag.
På det tjänar hon runt 1000 kronor i månaden.
”Vilda blommor växer vackrast i frihet, kärlek och respekt!”
Forts 
5
Marie-Louise Hedlunds bilder
från resan till Buzau i
Rumänien oktober 2014
Vilar i skuggan en
varm dag.
Som riktiga
fotomodeller på rad
bredvid varandra.
Systrar och bröder,
släktingar och vänner.
Lena blir ompysslad av
sina nya vänner.
Marie-Louise berättar
att de båda blev
mottagna med en
rörande gästfrihet.
Dragos och Raymond
bjuder hästen Romeo på
torkad majs.
Marie-louise har lovat
att stå för
foderkostnaderna.
6
Uppfinningsrikedomen är stor och man
hittar ständigt nya
saker på tippen som
går att använda till
något praktiskt.
Här kommer en vägg
till ett blivande dass.
Den dagen som
vattnet började
fungera igen var en
glädjens dag. Lena
hade med sig pengar
så att hon kunde
betala
vattenräkningarna
och därmed få tillbaka
vattenförsörjningen.
Foto: Gustaf Hellsing/ IKON
Marie-Louise
tillsammans med de
som är framtiden i
Buzau.
0370-30 04 33
0370-30 04 06
0370-30 04 42
0370-30 04 11
0370-30 04 22
7
Tryggare kan ingen vara ...
Det berättades för mig om en undersökning som gjordes för ett antal år sedan. Den undersökte svenskarnas rädslor.
Jag vet inte när, var eller hur den gjordes, men jag glömmer inte resultatet, - ryssen, katolikerna och drag!
Svenskarnas största rädsla visade sig vara Rysslands invasion
av Sverige. Sverige/Finland låg i krig med Ryssland1808-1809.
När freden slöts förlorade Sverig Finland och Finland blev autonomt om än under ryskt styre. Vad jag förstår var Sveriges
territorium aldrig direkt hotat. Ryssarn nöjde sig med Finland,
men kanske hade de många krigen ändå hunnit sätta djupa
spår i den svenska folksjälen, så djupa att de finns kvar än idag.
Om rädslan för ryssen går 2- 300 år tillbaka i tiden, går rädslan
för katolikerna än längre tillbaka. Reformationen, som beordrades av Gustav Wasa redan i mitten av 1500-talet, ägde inte
rum på grund av rädsla för katoliker. Den rädslan kom senare.
Det är möjligt den infann sig på 1600-talet. Jag tänker på hur
Gustaf II Adolf drog ut i det så kallade 30-åriga kriget och hur
han stred för lutherdomen mot katolicismen. På den tiden
hörde religion och politik samman och det måste ha varit ytterst omskakande när kungens dotter, drottning Kristina, senare lämnade tronen, konverterade till katolsk tro och flyttade
till Rom. Rädslan för att den katolska tron ska återinta Sverige
sitter än idag djupt hos svenskarna.
Det finns ett skäl till trons styrka och det har inte sitt ursprung
i sig själv. Det är inte så att jag har en väldigt stark tro eller
att jag kan träna upp min tro som vore den en muskel bland
andra. Nej, trons styrka är att den förlitar sig på Gud. För Gud
är ingenting omöjligt. Allt vilar i Guds händer och för den som
älskar Honom samverkar allt till det bästa.
Det kan finnas skäl att rädas ryssen, katoliken eller vinddraget,
men än starkare skäl att fly till den Gud som är HERREN över
allt.
Håkan Sunnliden
Den tredje rädslan är rädslan för vinddrag. Det är möjligt att
någon läsare ler igenkännande. Vem har inte hört vädjanden
om att stänga fönstret därför att det drar?! Det kan vara ett
bilfönster, tågfönster eller dörrar som åstadkommer korsdrag.
Denna rädsla tror jag är den äldsta. Den går tillbaka till den tid
då vi människor flyttade in i kalla, dragiga hus. Nu har det visat
sig att det inte är vinddraget som är hotfullt utan temperaturskillnader som sätter ner immunförsvaret om jag förstått saken
rätt. Det är inte draget utan kasten mellan varmt och kallt som
utgör faran. Men rädslan för drag sitter tydligen djupt rotad.
En rädsla är brist på tillit, en känsla av obehag och motsatsen
följaktligen förtröstan eller tillit. Det senare är ett nyckelord, ja
mer, en grundhållning för en kristen. Det är sant att att kristna
kan vara rädda. De är ju människor av kött och blod, men lika
sant är att kristna präglas av tro, tillit och förtröstan. Det finns
en älskad psalm i en Svenska Psalmboken som har nr 248;-.
Den börjar med orden: “Tryggare kan ingen vara än Guds lilla
barnaskara ...”. ‘
8
Foto: Jenny Arvidsson
De flesta av oss betraktar förmodligen dessa rädslor som fördomar, men vid närmare eftertanke tycks rädslorna samtidigt
vara sanna. Det kan finnas fog för dem. De ryska ubåtarna i
svenskt vatten kan vara förberedelser för en framtida invasion. Det kan också vara så att katolikerna faktiskt växer sig
starkare än den allt svagare Svenska kyrkan. Och även om jag
inte blir direkt förkyld därför att fönstret står öppet så kan det
vara en del av orsaken. Det är inte lätt att veta vad som är vanföreställningar och vad som inte är det.
foto: simon stanford/ikon
SMS:a LJUS
till 72905
och ge 50 kr
Tebenguni Similane bor med sin mamma och
lillebror i Matsapha, Swaziland. Familjen deltar i
mentormammaprojektet Siphilile.
Varje år dör närmare 7 miljoner barn innan sin femte
födelsedag. Tebenguni från Swaziland har fått möjligheten
att fylla fem. Din gåva ger ännu fler barn en framtid.
SMS:a LJUS till 72905 och ge 50 kr!
pg 90 01 22-3 | bg 900-1223
Läs mer: svenskakyrkan.se/internationelltarbete
9
Vårt lopp undan döden har smarta sponsorer
”För varje glas mjölk en kvinna dricker ökar hennes dödlighet med 15 procent!”
Ett nytt larm med en intressant rubrik. Efter hur många glas blir jag totalt dödlig?
Döden är nästan ett nederlag idag, även om jag har fått leva
länge. Det är inte konstigt. Vi lever i en kultur som övertygar
oss om att det här livet är själva höjdpunkten. Klart vi inte vill
misslyckas, om detta är enda chansen vi får att vara någon.
Men det finns faror.
Först stärkte mjölk mitt skelett, sedan gjorde det mig benskör.
Nu får jag dessutom sämre immunförsvar och tidig demens.
Först förtvinade jag om jag inte åt kött. Nu serveras hjärt-kärlsjukdomar på samma tallrik. Och äggen … Först proteinrika
små underverk, senare lade de sig runt hjärtat för att krama
livet ur mig. Nu ska jag bara äta gulan, vitan är av ondo.
Eller var det tvärtom?
Vi lever längre och är friskare än någonsin. Men är trots det
mer ängsliga. Jag tror att dessa rädslor planteras in i oss för
att vi ska vilja köpa lösningen. För vi i vår del av världen KAN
betala. Det behövs bara en dos stressande osäkerhet så vi
öppnar plånboken. Att ”bara” ha hälsan räcker inte heller; det
yttre måste också tåla en granskning. Till vår hjälp har vi allt
från preparat för att tappa matlusten till slipade kirurgknivar.
Vårt självförakt är grunden till någon annans ekonomiska vinning.
Min mormor levde ett helt liv på mjölk, ägg och kött. Hon
arbetade fysiskt hårdare än vad jag någonsin kommer att göra,
men skillnaden var att hon alltid försjönk i det hon gjorde.
”Prästen var här och drack elvakaffe, och på eftermiddagen kom
varubilen” sa hon en kväll när jag ringde. Måttet för sociala
kontakter den dagen var helt enkelt rågat, så jag fick fatta mig
kort. Vi barnbarn tyckte hon var rolig. Som 70-talister med
överfulla inkorgar tyckte vi inte att möten med två människor
på en dag var någon direkt anstormning.
Mormor var rundlagd, men såg det inte som ett mått på sitt
värde. Hon tvivlade heller aldrig på sin egen duglighet. Den
yrkesskicklighet som krävdes när hon började arbeta på gården var ungefär densamma när hon slutade.
”Klart vi inte vill misslyckas,
om detta är enda chansen
vi får att vara någon”
Min egen rädsla att inte duga frodas däremot varje dag. Jag
nyper mig själv i midjan och tänker att det finns för mycket
av mig. Ny teknik gör mina yrkeskunskaper värdelösa innan
studielånet ens är återbetalt. Det snurrar snabbare och vi blir
utbytbara. För arbetsgivare och för varandra. Det kallas att
vara konkurrensutsatt och ska stimulera oss. Men jag är rädd
att det gör något helt annat med oss.
Och att gatloppet sponsras av smarta marknadskrafter.
Det slår mig. Mormor försvarade sin rätt att få reflektera, att
komma ikapp, se världen med sina egna ögon. Jag däremot,
ser på mig själv med världens oblida ögon. Men så öppnar jag
också plånboken oftare än vad hon gjorde. Som den produkt
av min tid som jag är. Den tid som har avskaffat reflekterandet.
Eller för den delen, vilodagen?
Men hisnande tanke … Vad skulle hända om ”generation fullt
upp” krävde att få försjunka, att få slippa vara tillgänglig?
Eller rent av lät var sjunde dag vara lite lugnare? Vad skulle
hända med ohälsotalen? Skulle vi bli starkare mot kraven?
Det kanske är därför det är ett bud? Av ren omtanke alltså,
utan ekonomisk vinning. Ja, jag vet, det där sista är totalt
obegripligt.
Vem är vän och vem är fiende idag? Nu för tiden ska man
tydligen bara äta gulan, vitan är av ondo.
Eller var det tvärtom?
Jag har en bok om hur jag skapar mervärde, när jag ”är mitt
varumärke” alltså en fasad, en image. Mormor läste aldrig den.
Kanske ska även jag låta bli. Jag har än så länge inte hunnit.
Kerstin Carlsson
10
Ro för själen
andrum i ord och ton
Värnamo församling vill möta vårt behov av eftertanke, andhämtning, kraftsamling och reflektion och
skapa en plats som ger Ro för själen.
Ro för själen – en stund att ”bara vara”, hitta sig själv,
lyssna inåt och vara nära Gud.
Ro för själen - ett andrum av stilla toner och vilsamma ord i skenet av det levande ljusets låga.
Välkommen till Värnamo Kyrka!
11 januari och 8 februari klockan 18.00
Daglig tidebön
i Värnamo kyrka
Måndag-lördag
klockan 12.15 och 18.00.
Bella och Fredrik
Kristen djupmeditation
Kristen djupmeditation är en böneform som passar
alla. Vi sitter tillsammans i Värnamo kyrka på en pall
på golvet eller på en stol. Vi sitter i absolut tystnad
och stillhet. Efter 20 minuter går vi en kort vandring
i kyrkan för att de som sitter på pall skall få igång
blodcirkulationen, därefter sitter vi 20 minuter till.
Varför tystnad och stillhet och särskild kroppshållning? Det enkla svaret är att århundraden av
erfarenhet har visat att det är ett bra sätt att bli
stilla utan att somna. Någon har sagt att det enklaste
sättet att vara uppmärksam på Gud är att inte vara
uppmärksam på allt annat.
Vi söker inga känslor och vi erbjuder inte Gud något
annat än vår närvaro.
Varje torsdag klockan 19.30 i Värnamo kyrka.
Om du inte har varit på meditaionen tidigare
är du välkommen redan 19.00 för en introduktion.
Anders
11
Det knäckta strået
Vad som gjorde min rygg böjd vet jag inte. En osynlig
makt drog mig ner mot marken mot min vilja. Det var
smärtsamt, men smärtan vänjer man sig vid. Den blir
en del av livet – det är väl så här det är, tänker man,
det var väl det här Gud hade i beredskap för mig.
Sakta drogs jag mot marken, också det så långsamt att jag
hann vänja mig. Solen slutade sticka mig i ögonen, horisonten
steg sakta, människors ansikten försvann i skyn och jag talade
med stumma bröstkorgar. Snart var världen bara grus, upptrampad grus, och fötter, mängder av fötter – och röster högt
över mig. Det som smärtade mest var att jag inte längre såg
in i andra människors ögon. Jag kunde inte se. Ingen kunde se
in i mina ögon… Ingen kunde se mig… oseddheten blev mitt
signum… oseddheten.
Smärtan av bördan som tryckte mig mot marken, den osynliga
kraften… så mäktig, så listig, så … ond. Det var så små saker
tyckte jag; oro och små bekymmer, resurser som inte räckte
till, förväntningar och krav, som kanske var rimliga, men ändå
inte – vad spelar det för roll, det kan jag väl ta! Tänkte jag – då.
Jag ville ju räcka till, vara duktig. Jag var ju duktig, det sa alla
– det var så jag såg på mig; som den duktiga. Därefter såg jag
bara fötter – jag vet inte hur det gick till – och jag tänkte; det
är dags för mig att sträcka på mig. Men det gick inte. Det gick
inte hur jag än försökte.
– Kanske har det alltid varit så här, tänkte jag efter en tid,
-kanske har jag alltid bara sett fötter, kanske har jag aldrig sett
in i en annan människas ögon eller blivit sedd. Det är sådan
här jag är, tänkte jag, -sådan här jag alltid varit – det andra har
bara varit drömmar som jag till sist inbillat mig vara sanna.
Och jag tröstade mig vid tanken på att jag lurat mig själv tills
jag hörde talas om den där mannen som såg in i människors
ögon och förändrade liv. Det lät så underbart att jag tänkte att
det i alla fall inte får vara en dröm.
Det knäckta strået bryter han inte av,
den tynande lågan släcker han inte.
12
Luk 13:10-14
En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När
Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", och
så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud.
Han skulle komma till vår by, sade man. Jag hörde ryktet vid
brunnen. De talade med varandra med förväntan. Alla vill ju se
en kändis. Till synagogan skulle han komma. Jag gick dit. Jag
gick dit utan förhoppningar, för det är så det blir när man inte
orkar tro. Jag hade ju inget att förlora och jag kunde ju alltid
stå vi ingången för att lyssna och gå efter en stund.
Så jag stod där. Lyssnade till sorlet. Lät den varma vinden föra
med sig kända och okända dofter. Man blir bra på dofter när
man inte ser. Jag visste hur mina grannar luktade, jag kunde
enkelt skilja mellan rikt och fattigt folk. Jag visste före alla
andra när regnet närmade sig. …
…Han såg mig. Jag kunde inte se honom men jag kände ändå
på anstånd hur hans blick liksom genomfor mig och fyllde mig
med oro, längtan och förväntan och hopp och kanske tro. Det
var som ljus i kroppen. Jag sågs.
Han kallade på mig, som om han visste vem jag var – och jag
försökte se upp mot honom, men det gick inte.
Jag hörde hur han banade sig väg mellan människorna. Hörde
suset då många vände sig mot mig. Innan han vara framme
hörde jag honom ropa… och det var med glädje i rösten han
ropade. Jag minns det tydligt för det berörde mig. Det slog in i
mitt hjärta. Han nästan skrattade eller grät samtidigt. Det var
som om han sprungit flera mil bara för att berätta glädjebudet
för mig och att han nu, i andfådd utmattad lycka, äntligen fick
berättade det för mig; ropandes genom folkmassan: ”Du är fri
från din sjukdom! Du är fri från din sjukdom! Du är fri från din
sjukdom! – förstår du, du är fri från din sjukdom!”
Men hur skulle jag kunna förstå. Vissa saker går inte att förstå!
Allt var väldigt förvirrat och jag blev rädd. Vad skulle folk
säga? Jag kunde kände allas blickar vända mot mig – men det
var ju inte så här jag ville bli sedd - uttittad. Jag ville i den
stunden att marken skulle öppna sig under mig och sluka mig
i evig tystnad. Så kände jag ända tills jag kände hans hand på
min rygg.
Det slog mig då att det var längesedan någon rörde vid mig.
Visst hade jag blivit knuffad både fram och bak i folkträngseln
– men man hade mest föst undan mig – man hade inte rört
mig – som om jag var något man inte skulle röra, bara stöta
mot vid olyckliga tillfällen. Men HAN rörde vid mig.
Jag kände händernas värme genom tyget. Det var som om
något tinade inom mig. Jag kände hur min kropp skälvde till av
rädsla, välbehag, längtan, liv…
Jag såg den brunröda upptrampade maken, hans fötter lindade i sandaler, hans ben, hans klädnad, hans mantel, bältet,
bröstkorgen, halsens hud, den skäggbeklädda hakan, munnen,
näsan… ögonen… det var som om solen sken därinne, eller
den kanske bara speglade sig – och jag såg hur hans ögon
tårades – som av lycka – som om han längtat hela sitt liv efter
just denna stund…
Det var allt … ja, det var verkligen ALLT!
Foto: Rebecka Lind
13
14
Här
på m
ittup
i nä
sta n
psla
umm get
er!
Nu samlar vi informationen!
Till nästa nummer av församlingstidningen kommer
vi att skicka med en bilaga med all församlingens
verksamhet – alltifrån grupper, samlingar till gudstjänster. Denna bilaga kommer också finnas tillgänglig
på nästet via vår hemsida samt i alla våra kyrkor och
församlingshem. Samtidigt kommer vi upphöra att
annonsera löpande verksamhet i Värnamo Nyheter.
I och med att vi gjort satsningen på denna tidning
och att vi skickar ut den med större regelbundenhet
till alla hushåll i pastoratet samt att fler och fler får
tillgång till hemsidan hoppas vi att var och en som
vill få tillgång till information om församlingens liv
och verksamhet på detta sätt också skall få det. Det
blir naturligtvis en omställning för den som är van att
läsa predikoturerna i Värnamo Nyheter, men å andra
sidan har vi annonserat enbart gudstjänsterna där de
senaste åren – och de ligger ju på samma tider varje
vecka.
A
på llt
et sam
t
st lat
äl
le
Om du har tankar och åsikter om detta får du gärna
skicka ett brev eller ett mail – det är alltid gott att få
respons.
Pär-Magnus Möller
delas ut
en
g
n
i
n
d
i
t
s
g
n
i
Församl
l
till alla hushål
storat
a
p
o
m
a
n
r
ä
V
m
ino
15
Språngbrädan till nytt jobb
Jenny Youngström tittar regelbundet in i Värnamo församlingshem.
Hon kommer från arbetsförmedlingen och är här för att träffa medarbetarna i Pelarsalsprojektet.
Hur kom du i kontakt med pelarsalsprojektet? Jag kom i kontakt med pelarsalsprojektet under mars månad
förra året när Marie Nilsson, Pär-Magnus Möller och Anna
Bertilsson berättade för oss på Arbetsförmedlingen att Svenska kyrkan hade ett mål att starta upp ett socialt projekt med
bland annat caféverksamhet, bok- och fairtradebutik, pysselverkstad och secondhand.
Syftet med projektet var att bli en aktör för personer som varit
arbetslösa en längre tid eller borta från arbetsmarknaden av
andra olika skäl, att ge dem en meningsfull plats att vara på
där de även rustas inför reguljära arbetsmarknaden. Tanken
var även att så småningom kunna starta upp ett socialt företag,
om projektet löpt ut väl, där det finns chans för deltagarna till
anställning på det sociala företaget. Arbetsförmedlingen gav
vid detta tillfälle information om hur man kan bli anordnare
och vad som krävs för att kunna ta emot deltagare.
Anna Bertilsson och Marie besökte därefter Arbetsförmedlingen och gav oss handläggare som jobbar med långtidsarbetslösa
ytterligare information om deras projekt. Vi tyckte detta lät
som en riktigt bra idé och bestämde att vi skulle köra igång
med de första deltagarna. Har din syn på arbetssökande ändrats något sedan du blev
involverad i projektet? Min syn på arbetssökande har inte ändrats sedan projektet
börjat. Jag har alltid försökt se människan bakom arbetslösheten. Alla kan hamna i en situation där man blir arbetslös. Jag
tror det är viktigt att se till varje individ, inte se ”de arbetslösa”
som en grupp. Alla är värdefulla och alla har något man är bra
på. Sedan tror jag det är lätt för oss människor att tappa en del
av vår självkänsla, vårt självförtroende och vår motivation när
man gått arbetslös en länge tid. Vad tänker du om framtiden med samarbetet mellan kyrkan och arbetsförmedlingen? Jag hoppas samarbetet kommer fortsätta även i framtiden, att
projektet får fortsätta, att det sociala företaget får blomma ut.
Jag ser idag att de personer som är här trivs, de har högt till tak
och samtalar mycket kring arbete och framtid, delar med sig
av tips och idéer, stöttar varandra och delar med sig av sina
kunskaper. De får även många nya erfarenheter i och med att
projektet är så komplext. Här får man erfarenhet från handel,
reklam, språk, matlagning, bakning, att planera och organisera och många andra praktiska och teoretiska saker. Det är
en språngbräda till ett nytt jobb, man packar ryggsäcken med
mycket nyttigt som kan behövas ute i arbetslivet. 16
Har du någon solskenshistoria du vill dela med dig av som
har med projektet att göra? Jag tycker nog nästan varje deltagare som är med i projektet
har en egen solskenshistoria. Det är så roligt att se hur de växer in i sina uppgifter och vilka talanger de har som verkligen
kommer till sin rätt i verksamheten och ute i arbetslivet. Deltagarna är med och formar detta projekt!
Hur förmedlas kontakterna mellan arbetssökande och
projektet? Projektet är främst, men inte uteslutande, för deltagare i sysselsättningsfasen, det vill säga personer som varit borta från
den reguljära arbetsmarknaden en längre tid. Arbetsförmedlingen har informationsmöten, cirka en gång per månad, där de
arbetssökande som är aktuella för platser hos anordnare kallas
in. På den träffen berättar vi om vilka olika anordnare som
finns, vad de gör och deltagaren själv får välja plats. Vi brukar
därefter göra ett studiebesök hos anordnaren innan deltagaren
gör sitt val. Vi har även löpande kontakt med Anna Bertilsson,
projektansvarig, då vi har en deltagare som är intresserad av
att börja i Pelarsalsprojektet. Omfattningen anpassas därefter
efter individens förmåga och förutsättningar.
Är det något annat du tänker skulle vara bra att berätta i
församlingstidningen om projektet?
Förutom verksamheten som deltagarna själva är med och
bygger upp och utformar så ges det möjlighet till personliga
samtal och coachning. Det är roligt att se hur Anna Bertilsson
brinner för det hon gör, det är även roligt att se hur mycket alla
deltagarna tillsammans med Anna åstadkommit under så kort
tid, vilken kreativitet som finns hos deltagarna.
Vad är den största utmaningen just nu tycker du?
Jag hoppas detta projekt kommer få leva vidare, kunna bli ett
välbesökt socialt företag där deltagarna även har möjlighet få
anställning. Idag har man kommit en bra bit på väg!
Och en bonusfråga eftersom temat för tidningen är Hotet –
Vad tänker du är det största hotet just nu?
Svårt att säga… men eftersom jag önskar att alla som vill och
kan jobba ska få göra det så är väl största hotet att det blir
färre jobb på arbetsmarknaden och ännu svårare för personer
som varit borta en tid från den reguljära arbetsmarknaden att
komma åter.
Jenny Arvidsson intervjuade Jenny Youngström
Foto: Jenny Arvidsson
Jenny Youngström jobbar på arbetsförmedlingen med framför allt långtidsarbetslösa. Hon betonar att alla är värdefulla och har något man är bra på.
Om Pelarsalsprojektet säger hon: ”Jag ser idag att de personer som är här trivs, de har högt till tak och samtalar mycket kring arbete och framtid,
delar med sig av tips och idéer, stöttar varandra och delar med sig av sina kunskaper. De får även många nya erfarenheter i och med att projektet
är så komplext. Här får man erfarenhet från handel, reklam, språk, matlagning, bakning, att planera och organisera och många andra praktiska och
teoretiska saker.”
17
Nu är projektet inne på sitt andra år…
I Pelarsalen driver vi vidare Café Hallongrottan med kaffeservering och brödförsäljning. Vi har inte fasta öppettider för
caféet i Pelarsalen, men är man fikasugen kan man komma in
så ordnar vi ett enkelt fika. Är Ni ett mindre sällskap (max 30
pers) som vill träffas under ett enkelt fika så kan man beställa
det hos oss. Vi serverar fikabröd, enkel fralla/macka samt
tårta. Matbröd, frallor och kakor kan man köpa efter tillgång.
Beställning går också att göra. Allt detta under våra öppettider.
I S:t Johannes kyrka är Café Hallongrottan öppen varannan
tisdag klockan 14.00-16.30.
I oktober började vi med brödförsäljning i Gårdsbutiken i Hornaryd. Varje torsdag klockan 13.00 finns vi där med vårt bröd
från Hallongrottan.
I juni kom vi igång med Second Hand Vråen, där vi också har
Café Hallongrottan, varje tisdag, torsdag och lördag. Här arbetar Pelarsalen tillsammans med frivilliga medarbetare. Detta
är ett kul arbete och vi tackar alla som lämnar in kläder och
grejer till vår verksamhet. Gör gärna ett besök och slå ett slag
för återanvändning.
För att utveckla ytterligare har Världsbutiken flyttat ut ur
Pelarsalen. Från den 6 november finns vi på Storgatan 41,
tillsammans med Kom & Se. Vi hoppas att fler människor ska
upptäcka fairtradeprodukter och vara med och stödja rättvis
handel. Våra öppettider är tisdag-fredag 12.00-18.00 och lördag 10.00-13.00.
Idag är vi 20 medarbetare i Pelarsalen. En del har varit med
sedan projektets start, nya har kommit med, några har gått
vidare till studier, arbete eller annan anordnarplats. Vi gläds
över nya medarbetare som ger inspiration och önskar de som
går vidare lycka till!
Anna Bertilsson, projektledare
Foto: Jenny Arvidsson
När det gäller Värlsdbutiken (Sackeusboden) så flyttade vi hela butiken till Jönköping under 2 dagars FairTrade Forum för hela Sverige 3-4 oktober.
Vi fick god respons på vår butik från deltagare, återförsäljare och andra butiksinnehavare. Vi hade dessutom en fantastisk försäljning och lärde oss
mycket om fairtrade. (På bilden från vänster: Marta Everstad, Siv Öberg och Anna Bertilsson).
18
SECOND HAND åen
Vr
Ni fyndar! Vi hjälper.
Öppet
Tisdagar 13.00-18.00
Torsdagar 13.00-18.00
Första lördagen i månaden 10.00-14.00.
Vi tar emot hela och rena föremål och
kläder under öppettiderna.
Café Hallongrottan serverar fika.
Vråens Centrum, Värnamo
Nygräddade kanelbullar. Nytt för i höst är att vi finns i Gårdsbutiken
i Hornaryd varje torsdag och säljer matbröd och fikabröd.
Världsbutiken har flyttat in på Storgatan 41, i samma lokaler som
Kom & Se. Vi har redan märkt en ökad tillströmning av kunder.
På Second Hand vråen arbetar pelarsalsgänget tillsammans med
frivilliga medarbetare, det är ett kul arbete. Vi vill tacka alla som
lämnar in kläder och grejer till butiken.
Changhong Cai som är med i Pelarsalsprojektet samtalar med
Jenny Youngström från arbetsförmedlingen om framtiden.
19
Våra vänner på besök i Värnamo
Nu har vi nästan vant oss vid att det finns tiggare i Värnamo. Det är så att man förväntar sig att Nicoletta ska sitta utanför Hemköp och Vasile utanför Kvantum, annars undrar man ju var de är.
I Värnamo finns ett nätverk knutet till tiggarna. Nätverket
består av kyrkorna i Värnamo samt frivilligorganisationer,
privatpersoner, medborgarförvaltningen och polisen. De hjälper till att lösa akuta problem och erbjuder dusch, tvättmöjligheter och ett varmt mål mat minst en gång i veckan. En av
privatpersonerna är Marie-Louise Hedlund. Hon har engagerat
sig mycket i tiggarnas situation och åker ofta till tältlägret för
att kolla läget och hjälpa till där det behövs. Nu i höst har hon
varit med och startat upp diverse hantverksprojekt.
Många av dem vi träffar på där de sitter utanför butikerna bär
på ett stort hantverkskunnande. Marie-Louise har tagit sig tid
att ta reda på vad de kan. Bland annat så är Eleana en fantastisk korgmakerska och kan tillverka vackra korgar av bara sly
och packband. Och det är klart att kan man köpa ett handgjort
nyttoföremål av någon som behöver pengar, istället för att
den ena parten ska tigga och den andra parten ska skänka, så
uppnår man en mer jämlik balans där ingen är i underläge. Då
är det lättare att växa som människa och då är det lättare att ta
tag i sin situation.
Här avnjuter Florin, Gabriel och Nicoletta en grönsakssoppa i S:t
Johannes kyrka.
I förra numret av församlingstidningen hade vi med en liten
ruta där det stod: ”Vill du veta mer eller bidra med något av
din tid, lite kläder, underkläder, strumpor, filtar så hör gärna av
dig.” Marie Nilsson som är diakon i Svenska kyrkan blev totalt
nerringd dagarna efter att tidningen hade kommit ut. Tack alla
ni fantastiska medmänniskor som hade så mycket att bidra
med! Nu har vi ett stort förråd med kläder och filtar och vi har
delat ut mycket också. Vi får se nu hur många som kommer
bo här i Värnamo i vinter, det får ju styra lite vad det finns för
behov av hjälp.
Vill du veta mer om nätverket så går det bra att kontakta
Marie Nilsson 0370-30 04 42.
Text: Jenny Arvidsson
Fotografier: Marie-Louise Hedlund
I nätverket kring tiggarna finns det många frivilliga som ordnar med
allt möjligt. Rune, tillfällig besökare, Thomas och Marie-Louise.
20
Tre kaffesugna män på besök hemma hos Marie-Louise. Det är
Vasile, Nicolaus och Florin.
Hantverkskunnandet är stort hos många av tiggarna. Till exempel
så kan Mihai tillverka riktigt fina sopkvastar.
Detta händer
12 december 2014 - 15 februari 2015
Följande är standard för en vanlig vecka
Mån-lör Middagsbön 12.15 i Värnamo kyrka
Mån-lör Vesper 18.00 i Värnamo kyrka
Måndagar
09.30-12.00 Öppen förskola i S:t Johannes kyrka
(slutar 15/12, börjar 12/1)
10.00-15.00 Butik i Värnamo församlingshem.
15.30 Konfirmander i Värnamo församlingshem
17.00 Diamanterna körövning i S:t Johannes kyrka
Tisdagar
10.00-15.00 Butik i Värnamo församlingshem.
14.00 Konfirmander i S:t Johannes kyrka
18.00 Mässa i Mariakyrkan
18.00 Johanneskören övar i S:t Johannes kyrka
Onsdagar
10.00-15.00 Butik i Värnamo församlingshem.
14.00 Sjung o lek i Mariakyrkan
(slutar 17/12, börjar v3)
18.30 Mässa i Värnamo kyrka
Torsdagar
08.30 Mässa och frukost i Mariakyrkan
(sista 18/12, börjar 8/1)
09.30-12.00 Öppen förskola i S:t Johannes kyrka
(sista torsdag 11/12)
10.00-15.00 Butik i Värnamo församlingshem.
12.05 Middagsbön och sopplunch i Mariakyrkan
(slutar 4/12, börjar 29/1)
14.00 Torsdagskören övar i Värnamo församlingshem
(slutar 18/12, börjar 15/1)
18.30 Kyrkokören övar i Värnamo församlingshem
(slutar 18/12, börjar 15/1)
19.00 Mariakören övar i Mariakyrkan
(slutar 18/12, börjar 15/1)
19.00 Lux ungdomsgrupp i Värnamo församlingshem
19.00 Nydala-Fryele kyrkokör övar i Fryele församlingshem
Fredagar
10.00-12.00 Butik i Värnamo församlingshem.
Söndagar
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka. Söndagsskola.
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan. Söndagsskola.
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Följande tillkommer eller avviker från ovanstående
Fredag 12 december
Nästa nummer av församlingstidningen kommer ut.

Lördag 13 december
10.00-14.00 Café Hallongrottan i Värnamo församlingshem.
Sackeusboden och Bokpärlan är också öppna.
Söndag 14 december
Tredje söndagen i Advent
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan
16.00 Familjegudstjänst i S:t Johannes kyrka. Julmusikal framförd av barnkören Diamanterna. Luciatåg vid kyrkkaffet.
18.00 Ekumenisk gudstjänst i Missionshuset i Fryele. Vi sjunger in julen tillsammans.
Fredag 19 december
08.30 Skolavslutning i Fryele kyrka
19.30 Musikgudstjänst i Nydala klosterkyrka. Julkonsert med
Värnamo Kammarkör.
Lördag 20 december
18.00 Musikgudstjänst i Värnamo kyrka med Ensemble Coro.
Söndag 21 december
Fjärde söndagen i Advent
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka. Söndagsskola.
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan. Söndagsskola.
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Måndag 22 december
19.00 Musikandakt i Värnamo kyrka. Vi sjunger in julen.
Tisdag 23 december
19.00 Samtal och förbön i Mariakyrkan
Onsdag 24 december
Julafton
11.00 Julbön i Mariakyrkan
12.00 Julbön i S:t Johannes kyrka. Samling vid krubban. Diamanterna medverkar.
17.00 Julbön i Värnamo kyrka
17.00 Julbön i Fryele kyrka
23.00 Julnattsmässa i Värnamo kyrka
Torsdag 25 december
Juldagen
06.00 Julotta i Nydala klosterkyrka
07.00 Julotta i Värnamo kyrka
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
Fredag 26 december
Annandag jul
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Söndag 28 december
Söndagen efter jul
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka. Söndagsskola.
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan. Söndagsskola. Efter högmässan är det gemenskapskväll Vid Marias hjärta. Julkvällsmat.
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Onsdag 31 december
Nyårsfaton
17.00 Nyårsbön i Värnamo kyrka
Torsdag 1 januari
Nyårsdagen
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Söndag 4 januari
Söndagen efter nyår
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka. Söndagsskola.
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan. Söndagsskola.
18.00 Högmässa i Fryele kyrka


21
Detta händer
forts
12 december 2014 - 15 februari 2015
Mån-lör Middagsbön 12.15 i Värnamo kyrka
Mån-lör Vesper 18.00 i Värnamo kyrka
Tisdag 6 januari
Trettondedag jul
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Musikgudstjänst i S:t Johannes kyrka. Johanneskören
medverkar. Efter gudstjänsten är det församlingens grötfest.
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
18.00 Mässa i Mariakyrkan
Söndag 11 januari
Första söndagen efter trettondedagen
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan
18.00 Famljemässa i Fryele kyrka
18.00 Ro för själen i Värnamo kyrka
Tisdag 13 januari
17.30 Knutsefst i Fryele församlingshem, med julspel, dans
kring granen och tomtebesök.
Onsdag 14 januari
17.00 Julfest för arbetskretsen i Mariakyrkan
18.00 Församlingskårens grötfest tillsammans med Adreaskretsen i Värnamo församlingshem
Söndag 18 januari
Andra söndagen efter trettondedagen
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Tisdag 20 januari
19.00 Samtal och förbön i Mariakyrkan.
Onsdag 21 januari
18.30 Afternoon tea i Mariakyrkan
Söndag 1 februari
Septuagesima
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Tisdag 3 februari
19.00 Samtal och förbön i Mariakyrkan
Onsdag 4 februari
14.00 Öppet Hus i S:t Johannes kyrka
Söndag 8 februari
Kyndelsmässodagen
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
14.00 Mässa på finska i Mariakyrkan
15.00 Finska församlingskretsens årsmöte i Mariakyrkan.
16.00 Högmässa i Mariakyrkan
18.00 Högmässa i Fryele kyrka. Efter högmässan blir det
grötfest och sång i Fryele församlingshem.
18.00 Ro för själen i Värnamo kyrka
Måndag 9 februari
18.00 Församlingskårens årsmöte i Värnamo församlingshem
18.30 Planeringsmöte för församlingstidningen i Värnamo
församlingshem
Tisdag 10 februari
Bibelstudium på finska i Mariakyrkan
Fredag 12 februari
Nästa nummer av tidningen kommer ut
Lördag 14 februari
18.00 Mariafest i Mariakyrkan
Söndag 15 februari
Fastlagssöndagen
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Lördag 24 januari
19.00 Ekumenisk gudstjänst i Värnamo kyrka
Söndag 25 januari
Tredje söndagen efter trettondedagen
09.30 Mässa med stora och små i S:t Johannes kyrka. Diamanterna medverkar.
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Tisdag 27 januari
14.00 Bibelstudium på finska i Mariakyrkan
Torsdag 29 januari
12.05 Sopplunchen i Mariakyrkan börjar för terminen. Inleds
med middagsbön.
19.00 Gudstjänst i Taizéanda i S:t Johannes kyrka
22

Fredag 30 januari
18.00 Husförhör i Gallnås
Foto: Tobias Mun
Kyrkogårdsförvaltningen informerar
Bokrecension
Jag lever, pappa
Utöya 22 juli – dagen som förändrade oss
Siri och Erik Sönstelie
Innehavare saknas
Kanske har du noterat att det kommer upp fler och
fler gröna plastskyltar på gravarna. Det är vi som söker
efter innehavare till graven. På en del gravar kan det
vara ett 30-tal år sedan uppgiften om innehavare uppdaterades och på en del gravplatser har vi mycket knapphändig
information om innehavaren och behöver komplettera den.
Oftast märker vi att det saknas uppgifter om innehavare när
antingen skötseln eller gravrätten är på väg att gå ut. Så om du
ser en av dessa gröna skyltar och tror att du har information
som kan vara intressant för oss är du välkommen att kontakta
oss.
Tack till alla er som har hört av er!
Er hjälp är ovärderlig!
Lyktor på graven
Nu är det snart vinter och då är det många som sätter lyktor
på gravarna. Tänk på att välja en lykta som står stadigt och
klarar både stark kyla, väta och hård blåst. Lyktan får gärna
stå kvar hela vintern, men vi önskar att man plockar bort den
innan eller i samband med påskhelgen.
Fortfarande är det många som förvarar lyktor och andra föremål bakom gravstenarna. Dessa saker är i vägen när vi rensar
häckbäddarna och är lätta att snubbla på när häckarna klipps.
Personalen ställer fram sakerna i planteringsytan som en uppmaning att ta hem sakerna. Vi är tacksamma om alla hjälper
till med detta.
Hälsa gärna på oss på kyrkogårdarna,
vi ska försöka hjälpa dig om du har några frågor
och lyssnar gärna om du har några synpunkter.
Expeditionen har öppet
08.00-16.00 mån-tis, tors-fre.
13.00-16.00 ons.
Lunch 12.00-13.00.
Kyrkogatan 17, Församlingshemmet
Telefon: 0370-30 04 00
e-post: [email protected]
Vad är ett hot? Är det något man kan definiera på förhand? Eller är det helt enkelt allt det där okända jag inte vet något om,
som jag inte vill ha med att göra?
Den här boken är skriven av far och dotter – Erik och Siri. De
har båda upplevt hur ett helt oväntat hot från ett håll de inte
tänkt sig blev full verklighet och en kamp för livet för Siris
del. Den 22 juli 2011 förändras Norge då en bomb detonerar i
Oslos regeringskvarter. Siri befinner sig på läger på ön Utöya
och tror att hon är på världens tryggaste plats just nu om det är
ett terrordåd som inträffar.
Men snart byts idyllen mot en kamp för livet. Hon flyr, söker sig
till ett gömställe, fortsätter vidare och tar sig in i en klippskreva
som hon tror är säker. Härifrån följer hon flykten och paniken,
bland sina vänner. Mest dramatiskt blir det när hon beskriver hur hon kan höra hur skotten viner och slår i bergväggen
alldeles nära där hon sitter. Som ett under klarar hon sig med
livet i behåll.
Från land följer pappa Erik dramat. Förstår att han inte kan
ringa Siri nu, att det kan innebära skillnaden mellan liv och död
om han ringer. Tillsammans med flera andra föräldrar söker
han information och väntar oroligt på att få höra från dottern.
Det här är en bok om dagen då livet vände för många i Norge,
och kanske också för många andra i vår del av världen. En dag
då bilden av terrorn förändrades. Men både Siri och Erik kommer ur dramat med insikten att de måste fortsätta arbeta för
demokrati, för öppenhet och för ett samhälle som inkluderar
framför att lämna utanför.
Helena Persson
23
Läkare utan gränser
i en bortglömd
och orättvis värld
Carina Johansson jobbar som sjuksköterska för läkare utan gränser. Hon har varit ute på flera uppdrag i
världen, men är nu hemma i Sverige där hon jobbar
som barnsjuksköterska på BVC i Stockholm. Hon
kommer ursprungligen från Värnamo men flyttade till
Stockholm för att utbilda sig i slutet på 80-talet.
Berätta lite kort om organisationen.
Läkare Utan Gränser eller Médecins Sans Frontières (MSF)
startades 1971 i Paris. En grupp unga franska läkare, som
tidigare hade arbetat för Röda korset i krigets Biafra, ansåg
att det behövdes en oberoende medicinsk hjälporganisation
som talade öppet om övergrepp och maktmissbruk. En organisation där arbetet enbart styrdes av nödställda människors
behov utan att ta politisk hänsyn. Läkare Utan Gränser är
en internationell organisation bestående av 24 nationella
och regionala enheter som är styrda som föreningar. Fem
av dessa, Frankrike, Belgien, Holland, Spanien, och Schweiz,
är så kallade operationella sektioner. Det är härifrån våra
projekt drivs; här beslutas när, var och vilka insatser som är
nödvändiga.
Vad fick dig att intressera dig för Läkare utan gränser?
När jag fick höra talas om organisationen så lät det som en
organisation i min smak: medicinsk, internationell hjälporganisation, grundad i Frankrike, beredd att rekrytera unga,
relativt ovana och oerfarna personer för att sedan lära dem
att bli bra och djärva volontärer och medarbetare. Jag hade
precis tillbringat ett år i Frankrike när jag hörde talas om MSF
för första gången, därav intresset för dess ursprung.
Vem betalar för ert uppehälle, boende och mat?
Det gör ni. Det vill säga: organisationen drivs huvudsakligen
av privat insamlade pengar. Flera av MSF:s projekt får även
pengar från bland annat SIDA, men det är privata donationer
som är huvudsaken för att kunna vara oberoende.
Vilka medicinska resurser finns?
Vi på Läkare Utan Gränser ger humanitär medicinsk katastrofhjälp till människor som drabbats av väpnade konflikter,
24
kriser, epidemier och naturkatastrofer samt till befolkningsgrupper som saknar hälsovård på grund av social eller geografisk isolering. Vi har egna projekt i över 70 länder runt om
i världen. Under ett år skickar vi ut cirka 2 500 internationella fältarbetare på sammanlagt 6 500 uppdrag. Tillsammans
med cirka 25 000 lokalt anställda bedriver de vår verksamhet
i fält.
Vilka ekonomiska resurser finns?
Privata gåvor ger oberoende. Vi finansieras till över tre fjärdedelar av gåvor från privatpersoner. Resten är bidrag från
regeringar och deras biståndsorgan, till exempel Sida, samt
andra internationella samfund, som till exempel EU. Genom
den stora andelen privata gåvor kan vi bibehålla vårt oberoende och vår handlingsfrihet. Vi strävar efter att de ekonomiska och mänskliga resurserna ska förvaltas på bästa sätt
inom vår organisation. Under 2013 gick 90.7 procent av de
insamlade medlen till det ideella ändamålet.
Hur funkar det med språket och kommunikationen?
Bra tack. Skämt åsido, så blir man, så gott det bara går,
skickad till ett land och projekt där man kan prata språket.
Om inte så får vi arbeta tillsammans med tolkar. Även om
man pratar landets språk så krävs det oftast en tolk för att
kunna prata med de människor man möter, eftersom det
finns så många lokala och nationella språk. En del personer
vägrar dessutom att prata de före detta kolonisatörernas
språk och då står man sig slätt utan tolk.
Vilka känslor skapas vid möte med människorna?
Alla möjliga tänkbara! Glädje, stolthet och nyfikenhet när
det går bra att hjälpa någon att bli frisk, få sitt vaccin eller
när vattnet faktiskt kommer ur kranar och pumpar, när vi
har lovat det. När språket ”sitter” och kommunikationen flyter
känns det mycket bra. Sorg, förtvivlan, trötthet och ilska när
någon dör, behandling inte finns, leveranser är försenade, man
inte kommer överens med sin kollega, myndighetspersoner
krånglar…
Har du drabbats av hopplöshet och tvivel?
Oh ja! Framförallt när man tvingas inse hur korrupt, bortglömd
och orättvis vår värld (och därmed människan) är på vissa håll.
Men nästan alltid kommer hoppet tillbaka i mötet människa till
människa.
Vilka arbetsuppgifter har du som sjuksköterska?
Väldigt många olika beroende på vilken post jag har i det aktuella projektet.
Fotografier från Läkare utan gränser publicerade med carina Johanssons tillstånd
Jag har bland annat arbetat på en medicinavdelning på ett sjukhus, som MSF stödde, i Angola. På samma uppdrag var jag ansvarig – även för fortlöpande utbildning av inhemska kollegor
på den kliniken - sjuksköterska i ett närings- och uppfödningscenter för undernärda vuxna.
Sedan har jag arbetat med vaccinationskampanjer och därefter
som projektledare för HIV- och AIDS-behandlingsprogram,
tbc-behandling och mobila kliniker. Jag har hållit föreläsningar
samt gjort en utvärdering av ett redan avslutat MSF-projekt.
På alla uppdrag med MSF har sjuksköterskan personal- och
undervisningsansvar samt många administrativa sysslor.
Vilka medicinska områden arbetar ni med?
Många olika men jag personligen har arbetat med behandling
av undernäring, HIV/AIDS, vaccinationer, allmän sjukhusvård
av alla de slag, malariabehandling, kolera och barnhälsovård.
Kommer du att åka iväg igen?
Jag tror det, om och när det passar mig och min familj.
Till sist, vilket är det bästa minnet från din senaste resa?
Att komma tillbaka till ett land, där jag redan hade varit tidigare, och se hur vissa förhållanden hade förbättrats, såsom mer
tillgänglig sjukvård, bättre anställningsformer för inhemska
kollegor och bättre tillgång till rent vatten. Att dessutom träffa
människor som man redan har jobbat med för flera år sedan – i
vissa fall i andra projekt, i andra länder – och se att de mår bra
och känner igen mig, kändes som en personlig kick.
Katarina Johansson och Rebecka Ryman
intervjuade Carina Johansson
1999 fick Läkare utan gränser
Nobels Fredspris för humanitära
insatser på alla kontinenter
Under 2013 utfördes följande:
Över 9 miljoner patientkonsultationer
• 77 350 större operationer
• Vaccinerade 2,6 miljoner barn och vuxna mot sjukdomar som
mässling och hjärnhinneinflammation
• Behandlade över 233 000 barn för akut undernäring på kliniker
och sjukhus
• Behandlade över 1,8 miljoner människor för malaria
• Gav omkring 341 000 människor tillgång till hivbehandling
• Assisterade vid mer än 182 000 födslar
• Gav traumavård och psykologiskt stöd till omkring 141 000
människor som upplevt våldsamheter och andra traumatiska
händelser
• Behandlade över 11 000 människor som blivit utsatta för sexuellt våld och annan typ av våld
25
Anslagstavlan
Med reservation för ändringar.
Gå gärna in på hemsidan för mer information:
www.varnamopastorat.se
Eller kontakta församlingsexpeditionen:
0370-30 04 00
Daglig tidebön i Värnamo kyrka
Måndag-lördag klockan 12.15 och 18.00.
Tisdagscafé
i S:t Johannes kyrka
Tisdagar jämna veckor klockan 14.30-17.00
Promenadgrupp klockan 14.00
Samtal och förbön i Mariakyrkan
Tisdagar varannan vecka klockan 19.00.
Jämna veckor.
Bibelstudium i Mariakyrkan
Tisdagar varannan vecka klockan 19.00
Udda veckor.
Arbetskretsarna
varannan onsdag. udda veckor
15.00 Andreaskretsen träffas
i Värnamo församlingshem.
17.00 Mariakyrkans arbetskrets träffas
17.30 Arbetskretsen i S:t Johannes kyrka träffas
Middagsbön och sopplunch
i Mariakyrkan
Torsdagar klockan 12.05
Kristen djupmeditation
Torsdagar klockan 19.30 i Värnamo kyrka.
Om du inte har varit på meditaionen tidigare
är du välkommen redan 19.00 för en introduktion.
Familjegudstjänst
Söndag 14 december
16.00 i S:t Johannes kyrka
Julmusikal framförd av
barnkören Diamanterna.
Luciatåg vid kyrkkaffet.
Herdasång och änglalåt
Lördag 20 december
18.00 i Värnamo kyrka
Ensemble Coro sjunger under jakob Törefors
ledning. Julmusik i nya och gamla arrangemang för alla öron.
26
Vi sjunger in julen
Måndag 22 december
19.00 i Värnamo kyrka
Kom med och sjung de härliga julpsalmerna
och sångerna! Kyrkokören medverkar under
Fredrik Sjöbloms ledning.
Julen i Värnamo pastorat
Onsdag 24 december
Julafton
11.00 Julbön i Mariakyrkan
12.00 Julbön i S:t Johannes kyrka.
Samling vid krubban.
Diamanterna medverkar.
17.00 Julbön i Värnamo kyrka
17.00 Julbön i Fryele kyrka
23.00 Julnattsmässa i Värnamo kyrka
Torsdag 25 december
Juldagen
06.00 Julotta i Nydala klosterkyrka
07.00 Julotta i Värnamo kyrka
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
Fredag 26 december
Annandag jul
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Söndag 28 december
Söndagen efter jul
09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka.
Söndagsskola.
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka
16.00 Högmässa i Mariakyrkan.
Söndagsskola. Efter högmässan är det
gemenskapskväll Vid Marias hjärta.
Julkvällsmat.
18.00 Högmässa i Fryele kyrka
Gemenskapskväll Vid Marias hjärta
Söndag 28 december
Efter högmässan som är 16.00 samlas vi till
julkvällsmat i Mariakyrkan.
Knutsfest i Fryele
Tisdag 13 januari
17.30 i Fryele församlingshem
Julspel, dans kring granen och
tomtebesök.
Anslagstavlan
Böneveckan för kristen enhet
18-25 januari
Tema: Ge mig något att dricka
Soppan startar för terminen
Torsdag 29 januari
12.05 i Mariakyrkan
Middagsbön och sopplunch
Soppan kostar 50 kronor och då går 10 kronor
till hjärta för barn.
Ekumenisk gudstjänst i Värnamo kyrka
Lördag 24 januari klockan 19.00
Terass i S:t Johannes kyrka
Lördag 28 februari 19.00
Ekumenisk ungdomsgudstjänst
Närradion
98,1 Mhz
Varje vardag
06.15, 07.15, 08.15
Morgonandakt.
Från Värnamo Kristna
Samarbetsråd (VKS).
Måndag 19.00
Bibeltimman
Inspelning av
Håkan Sunnliden,
bibelförklaring.
Tisdag 07.30
Helgen är här. Repris från
lördagen.
Värnamo Närradio fyller 30 år
Onsdag 09.00-10.00
Högmässa från
Värnamo kyrka.
Repris från söndagen.
Fredag
06.30, 07.30, 08.30, 20.15
Berättelsen.
​Lördag 18.00-19.00
Helgen är här.
Söndag 17.00-18.00
Högmässa från
Värnamo kyrka.
Lördag 10 januari
16.00 i Allianskyrkan
16.00 Närradioi digital tid
Kristna Radionätet och lokala medverkande
17.00 Hearing
lokala företrädare om sin syn på närradio
och media för framtiden
18.00 Supé och Nostalgi
Sång tal gemenskap
27
Vad tänker
du är det
största hotet
just nu?
Text och foto: Sonja Hyltén
Stig Johansson
Staffan Hultén
Att något ska hända mina
barnbarn!
Ebola!
Margareta Heiel
Berit Åhlander-Nilsson
Mia Johansson
Oron i världen.
Ebolasmittan och terrorism.
Att nånting ska hända mina
nära och kära!
28