Transcript Predikan kring Joh 5:1f

September 2011. Predikan kring Joh. 5:1-11.
PREDIKAN
JESUS BOTAR EN SJUK MAN VID BETESDA
av Bror-Erik Wikström
1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus
gick upp till Jerusalem. 2 Vid Fårporten i Jerusalem
finns en damm som på hebreiska heter Betesda.
Den har fem pelargångar, 3 och i dem låg många
sjuka, blinda, halta och lama. 5 Där fanns en man
som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 Då Jesus såg
honom ligga där och visste att mannen hade varit
sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli
frisk?" 7 Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har
ingen som leder mig ner i dammen när vattnet
kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig
dit, hinner någon annan före mig." 8 Jesus sade till
honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" 9 Genast
blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men
det var sabbat den dagen, 10 och judarna sade till
mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du
får inte bära din bädd." 11 Han svarade dem: "Den
som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och
gå!" 12 Då frågade de: "Vem var det som sade åt
dig att du skulle ta din bädd och gå?" 13 Men han
som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus
hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var
mycket folk på platsen. 14 Senare träffade Jesus
honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se,
du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något
värre drabbar dig”. - Joh. 5:1-14 1
Lutherläsaren 62
å man stannar inför en sådan berättelse, så kan man
fråga sig: vilken nytta har människan av idag av en
sådan teet? Vad gagnar det dagens människa att
invaliden vid Fårporten i Jerusalem blev helbrägdagjord för
2000 år sedan?
Inte heller går ju Jesus mera omkring i synlig gestalt och
botar all slags skröplighet. Och vi har inte ens en
Betesdadamm i våra nejder, en hälsokälla där människorna
kunde söka sig hälsa och bli friska.
Och vidare berättar ju här erfarenheten om för oss att
många, många människor är sjuka till och med längre tid än
vad mannen vid Betesda har varit, och aldrig blir
helbrägdagjorda, utan dör i sin sjukdom.
Ja, vi tycker att så mycket har förändrat sig att bilden från
Fårporten i Jerusalem inte har någonting att lära oss idag
som är. Rätt är det väl också att inte försöka pressa in bilden
i allt som händer och sker omkring oss. Men vi bör komma
ihåg att enligt Skriften så är Jesus lika närvarande idag som
han någonsin var igår, dvs. för 2000 år sedan.
Han har själv sagt att han är med oss alla dagar intill
tidens ände. Så sjunger vi också i en psalm:
D
N
går här fram
JÄn som i gången
tid,
ESUS FRÅN
ASARET
Löser ur vanmakt, ur synd och skam,
Skänker sin kraft och frid:
Himmelriket är nära.
Fattiga ger han sin rikedom,
Läker de slagnas sår.
Själ som var bunden och trött och tom,
Frihet och glädje får;
2
September 2011. Predikan kring Joh. 5:1-11.
Himmelriket är nära.
Vidare får vi och bör vi observera att människan idag är
likadan som hon var på den tiden, ja, alltifrån Adams fall.
Människan är behäftad med sjukdom och synd nu, på
samma sätt som hon var då. Hennes situation är likadan. Det
är en parallell med berättelsen, som vi har i dagens läge.
Jesus är likadan, människorna är likadana. Vidare ser vi
från texten någonting som är oerhört viktigt för oss. Vi får
lära känna hurdan Jesus Kristus är.
Vi ser hur han gick till Fårporten i Jerusalem, till den
damm som på hebreiska kallas Betesda och i vars närhet det
fanns fem pelargångar och i dessa pelargångar låg sjuka,
blinda, halta, förtvinade.
Vi lär oss med andra ord, att Jesus söker upp de
nödlidande, de utsatta, de bedrövade, de som befinner sig i
svårigheter.
Han är förtrogen med människors krankheter, med
människors lidanden, och han vill uppsöka människorna i
deras svårigheter.
Och vi ser vidare av texten att han inte bara uppsöker
dem utan han vill också hjälpa dem. Han framställer frågan:
”Vill du bli frisk?”.
Frågan kan förefalla underlig då den riktas till en
människa som i 38 års tid varit sjuk och vars högsta och
måhända enda önskan var att få bli frisk.
Men den här frågan har lästs och hörts av människor
tusentals gånger efter denna händelse och ställts också till
varendaste en människa som kommer i kontakt med dagens
bibelord: ”Vill du bli frisk?”.
Mannen invid Fårporten är deprimerad och kan inte och
vågar inte svara ja direkt. Han vet att han inte hinner ner i
3
Lutherläsaren 62
dammen. En annan tränger sig alltid före honom. Och om
han än ville bli frisk så kan han inte. Det finns inga yttre
betingelser. Han är oförmögen att röra på sig själv och därför
har han resignerat i sitt hopplösa läge.
Jesus vill dock hjälpa honom och säger: ”Stig upp, ta din
bädd och gå!". Då inträffar det stora undret: ”Genast blev
mannen frisk och tog sin bädd och gick”.
Vi ser här hur Jesus Kristus uppsökte den sjuke, ville
hjälpa honom, hjälpte honom med sitt ord, ”Stig upp, ta din
bädd och gå!" och ”genast blev mannen frisk och tog sin
bädd och gick”.
Vi ser hur Kristus Jesus har makt över sjukdom, hur han
kan hela. Och denna bild är trösterik också för oss idag.
En människa som är sjuk är inte glömd av Jesus Kristus.
Han kan bota och göra människan frisk om han vill.
En berättigad fråga blir väl då varför inte alla får samma
fråga och blir bemötta på samma sätt, dvs. blir
helbrägdagjorda från sina fysiska sjukdomar.
Svaret på den frågan är att det finns någonting som är
viktigare än kroppslig hälsa, någonting som är oerhört
mycket mera viktigt än hälsa här i tiden. Det är människans
andliga hälsa det handlar om, eller själens frälsning, som
man också kan uttrycka saken.
Detta framgår därav, att när Jesus träffade den
helbrägdagjorde mannen, sade han till honom: ”Se, du har
blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar
dig”.
Härav framgår klart och tydligt att någonting värre kan
hända människan än att hon får lida och vara sjuk här i
tiden, värre än att hon nödgas dö den fysiska döden.
4
September 2011. Predikan kring Joh. 5:1-11.
Detta har samband med synden, och i Skriften betecknas
denna följd som syndens lön, den eviga döden och
förbannelsen.
Människan har syndat mot Gud och hans heliga lag och
är därför underkastad evig förbannelse på grund av sina
lagöverträdelser. Det värsta som kan inträffa är att en
människa går förlorad, dvs. dör i sina synder, som Johannes
uttrycker saken i det åttonde kapitlet av sitt evangelium.
Här blir evangeliet påfallande aktuellt för oss idag. Också
vi är syndare. Vi är behäftade med svår sjukdom, den
sjukdom som kallas synd. Vi har i tankar, ord och gärningar
brutit mot Guds vilja. Och syndens lön är döden, säger
Skriften.
Det är människan förelagt att en gång dö och sedan
kommer domen, domen för våra synder och lagöverträdelser.
Det är någonting värre som kan inträffa än att människan
nödgas vara sjuk här i tiden. Människan kan gå evigt
förlorad.
Finns det någon hjälp mot detta?
Ja, Jesus Kristus är mänsklighetens enda hopp också i
detta avseende. Hans huvudsakliga uppgift i världen var
ingalunda att hjälpa fysiskt sjuka, att helbrägdagöra i det
avseendet. Nej, Jesu absolut och avgjort viktigaste uppgift här
på jorden var att genom sin korsdöd friköpa människorna
från syndens fruktansvärda förbannelse.
Den sjukdomen hade drabbat mänskligheten genom
Adams och Evas fall och gjort att ingen människa föddes och
föds i denna värld utan arvsynd och därav följande
verksynder, så att hon i alla avseenden är en lagöverträdare
inför Gud och behöver hjälp och rening.
Så därför är också frågan: ”Vill du bli frisk?”, aktuell för
oss. Och då behöver vi inte tänka på våra fysiska sjukdomar,
5
Lutherläsaren 62
utan vi får tänka på den andliga sjukdomen, på synden och
den förbannelse som är förenade med oss för syndens skull.
”Vill du bli frisk?” Det kan förefalla hopplöst för oss. Vi
har försökt, men det har varit omöjligt. Vi har resignerat som
mannen där vid dammen Betesda. Vi orkar inte mera svara
ett ja på Jesu fråga, utan konstaterar att vi inte har krafter
och inte möjligheter. Vi har väl försökt men vi har
misslyckats ömkligt gång på gång. Vi har i tankar, ord och
gärningar dagligen och stundligen brutit mot Guds vilja.
Det är ute med oss.
Men Jesus Kristus väntade inte på mannens svar här i
texten, utan han handlade: ”Stig upp, ta din bädd och gå!"
På samma sätt har han handlat utan att fråga oss om våra
kvalifikationer och åsikter.
Han handlade på så sätt att han iklädde sig vår
syndaskuld, gick in under lagens förbannelse för att friköpa
dem som stod under lagen, såsom Paulus uttrycker saken i
Galaterbrevet.
Genom sitt lidande friköpte och återlöste Jesus
mänskligheten från Satans tyranni och herravälde, och
åstadkom en evigt gällande seger.
Vi har ingen Betesdadamm längre. Vi känner inte till
någon sådan damm som kunde helbrägdagöra människan
från hennes sjukdomar.
Men i stället har vi i det Heliga Dopet en damm, ett
vatten, som i kraft av Ordet tvättar människan ren från synd
och mörker och förbannelse.
Det Heliga Dopet är vårt Betesda, vår hälsodamm,
hälsokällan där synden försvinner. Och här behöver
människan inte försöka tränga sig fram med egna krafter,
utan Kristus har själv handlat med oss.
6
September 2011. Predikan kring Joh. 5:1-11.
Gud har kommit till oss och skänkt oss Sonens
rättfärdighet, upptagit oss till sina barn, pånyttfött oss och
iklätt oss sin Helige Ande. Allt är fullkomnat i honom utan
våra göranden och låtanden.
Vi äger alltså långt mera än en Betesda invid Fårporten i
Jerusalem. Vi äger en källa till syndernas förlåtelse i det
Heliga Dopet, om vilken också sångaren sjunger:
H
ÄR EN KÄLLA RINNER.
Säll den henne finner!
Hon är djup men klar,
Gömd men uppenbar.
Om du där dig tvager,
Hon var fläck borttager,
Ty den källan god
Är Immanuels blod.
Den botade mannen befriades från fariseernas och de äldstes
stadgar genom Jesu ord och Jesu gärning. Mannen tog sin
säng och gick.
Och när fariseerna förebrådde honom för detta - "Det är
sabbat. Du får inte bära din bädd" – så svarade han: "Den
som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!"
Så är det också med oss, som genom Kristus Jesus har
blivit frigjorda från lagens tyranni. I honom äger vi en
fullständig frihet, en syndaförlåtelse utan gräns.
Vi får frimodigt ta vår säng och gå; dvs. på Herrens ord
får vi räkna oss, mot allt förnuft och mot allt vad känsla
heter, vara Guds barn och himmelrikets arvingar.
Fria vi äro, dom kan ej nå oss.
Gud för vår synd vill ej förebrå oss.
7
Lutherläsaren 62
8