Transcript Febebladet nr 1-2013

-BLADET
Nr 1-2013
Föreningen Febe - Nätverk för föräldrar som mist barn
”Att få beröring och fysisk närhet är ett grundläggande behov
hos oss människor, precis som hos alla däggdjur”.
Kerstin Uvnäs Moberg
-BLADET
Lokalföreningar/Kontaktpersoner:
Febe Dalarna /Krylbo
Kontakttel. 0704-668 031
E-mail: [email protected]
Febe Gotland / Visby
Kontakttel. 0768-066 860
E-mail: [email protected]
Frågor och svar!
Febe Jämtland
Var finns kundvagnarna?
Kontakttel. 0738-166
358
Kundvagnar hittar du längre in i varuhuset på ned
E-mail: [email protected]
de lite större flakvagnarna finns på Tag Själv lagre
Föreningen Febe
- Nätverk för föräldrar som har mist barn
Postadress: Box 1127, 164 22 KISTA
Kontakttel. 0736-237 551
Hemsida: www.febe.net
E-mail: [email protected]
Plusgiro: 94 17 14-8
Var finns toaletterna?
Febe Landskrona
I entrén, på
övre plan vid restaurangen samt und
Kontakttel. 0738-333
393
pan vid kundvagnarna.
E-mail: [email protected]
Febe:s Huvudstyrelse:
Var kan jag förvara mina betalda varor nä
Febe Medelpad
vill gå till Restaurangen och äta?
Kontakttel. 0703-814
616 så går det bra att förvara betalda
Har du en kasse
E-mail: [email protected]
förvaringsskåp som du hittar i entrén. Har du hela
Ordförande:
Jonas Skiöldebrand
Tel. 073-078 79 12
med betalda varor kontaktar du Byten & Återköp
du, i mån av plats, förvara dom i vårt transportrum
Febe Skellefteå
Kontakttel. 0709-520
004
Var köper jag presentkort?
E-mail: [email protected]
I kassan eller på Byten & Återköp.
Vice ordförande:
Catrin Jilert
Tel. 0708-55 88 90
Febe Skåne Vem kan använda snabbkassan?
Kontakttel. 0708-527
544max 15 varor och betalar med kon
När du handlar
kredit kort, IKEA HANDLA kort eller presentkort g
E-mail: [email protected]
Sekreterare:
Gertrud Ersson
Tel. 070-797 47 59
bra att scanna dina varor i snabbkassan.
Febe Västmanland
Hur blir jag IKEA FAMILY medlem?
Kontakttel. 0768-049
749
I entrén finns en IKEA FAMILY kiosk, med dator, d
E-mail: [email protected]
du gå med i IKEA FAMILY. Ett tillfälligt kort skrivs
Vice sekreterare:
Suzanne Hermansson
Tel. 070-208 30 65
du visar upp i kassan. Hemma kan du gå med via
sidan, www.IKEA.se
Kassör:
Willy Eriksson
Tel. 08-87 81 18
Ledamöter:
Jan Leva
Olle Bergman
Ingrid Degerman
Birgitta Nordström
Varuhusets öppettider:
Restaurangens
Måndag - Fredag 10.00-20.00
Lördag - Söndag 10.00-19.00
Måndag - Fredag
Lördag - Söndag
Lekrummet SMÅLAND:
Måndag - Fredag 12.00-19.00
Lördag - Söndag 11.00-18.00
Frukost kl 09.00-1
Frukost på IKEA 9
Stor frukostbuffé
Varm mat servera
Måndag - Fredag
Lördag - Söndag
Fr
Manus kan sändas till:
OBS! Ny mailadress!
[email protected]
Manusstopp för nästa nummer är
den 31 oktober 2013.
© Inter IKEA Systems B.V. 2012.
Du vet väl om att Febe
finns på facebook!
Redaktör för Febe-Bladet:
Birgitta Nordström
Du missar väl inte IKEA Su
på facebook
Gå in och “Gilla” oss så tar du del av d
som händer på varuhuset
Febe, ett nätverk för föräldrar som mist barn
2
Grillad fläskytterfilé
kycklingfilé med be
-BLADET
Ordföranden har ordet...
När jag nu sätter mig ner för att skriva
för Febebladet tänker jag – vad kan jag
skriva som Ni inte redan vet, något som
Ni inte redan känt. Vad kan jag skriva
som skulle kunna ändra på något, upplysa om något, göra livet lite lättare att
leva i den största av sorger, den oåterkalleliga smärtan det innebär att förlora
det värdefullaste i livet – våra barn.
Döden har med ens förändrat mitt liv, för åtta
år sedan - ändrat hela riktningen, utmanat
mig in i själen att försöka gå vidare. En relaterad insikt som kommer till mig är att min
dotter Andréas födelse också förändrade mitt
liv, det ändrade dess innehåll och mening.
Livet fick en ny början. Men då var det med
en sprudlande glädje.
Jag återkommer ofta till frågan om mening.
Den frågan ställs ofta i kontrast till meningslösheten, som två motpoler. När jag försöker
komma till klarhet om detta känns det som
dessa motsatser upplöser varandra. Det är
som tänkandet inte kan få några definitiva
svar – livet är för stort och låter sig inte avslöjas med ett antingen eller. Man får leva
med frågorna.
Jag undrar många gånger - Finns det en väg
tillbaka till mening och sann glädje. Samtidigt inser jag att detta är den smärta som
så många 1000-tals människor upplever var
dag. Det är inbyggt i livet själv och vi alla
lever med risken att bli drabbade när som
helst. Jag tänker också på andra fasor, som
när jag fick höra av en god vän att hans son
hade landat mycket olyckligt på en träningspass och brutit nacken, med totalförlamning
som följd.
Det är här jag känner att ett nätverk som
Febe har en av sina största roller. Här kan vi
tala om livsfrågorna och det vi innerst inne
känner och tänker, dela det som berör oss på
djupet, tala om sorgen och saknaden om och
om igen. Varje möte kan skänka en ny liten
pusselbit som förändrar perspektivet något.
Med tiden kanske vi märker att något har
hänt inom oss.
Så vad kan vi göra när vi blir drabbade. Det
svåra med döden är att den är helt obarmhärtig, det är ju meningslöst att hoppas att
ens barn kommer tillbaka.
Är frågan egentligen felställd, kan vi överhuvudtaget göra något? En drabbad vän som
förlorat sin son sade uppgivet – Det är som
det är.
Kanske denna ständiga förändring i sig skapar en känsla av mening trots allt – det
meningslösa förändras i mötet med andra
människor, i gemenskapen kring den svåra
frågan Varför som är så jobbig att bära ensam.
Med sommarhälsningar,
Jonas Skiöldebrand
Var och en ansvarar för sin egen
text som publiceras i Febe-bladet.
3
-BLADET
Vad betyder ”febe”
Febe betyder ”ren”, ”äkta”, ”lysande”,
”strålande”.
heterna, dvs. den kristna förkunnartjänsten,
och han omnämner Febe som en kvinnlig
tjänare, eller förkunnare, som tillhörde församlingen i Kenkreai.
En kristen syster i församlingen i Kenkreai
i det första århundradet. I sitt brev till de
kristna i Rom lägger Paulus ”ett gott ord”
för denna syster och uppmanar dem att ge
henne den hjälp hon behöver, eftersom hon
”visat sig vara en försvarare för många”, ja,
också för honom. Det är möjligt att det var
Febe som överlämnade Paulus brev till församlingen i Rom, eller så följde hon med den
som gjorde det.
Febe var ”en försvarare för många”. Grundbetydelsen av det grekiska ord som är översatt
med ”försvarare” är ”en som står framför” i
betydelsen ”beskyddare”, ”en som kommer
till undsättning”. Ordet innefattar således
mer än att man bara visar vänlighet och omtanke i största allmänhet.
Eftersom ordet är en femininform kan det
också återges med ”beskyddarinna”. Febe
kunde resa omkring och kunde utföra en värdefull tjänst i församlingen, vilket kan tyda
på att hon var änka och kanske också välbärgad. Hon kan således ha varit i stånd att
använda sitt inflytande i samhället till nytta
för kristna som blivit felaktigt anklagade och
på så sätt försvarat dem. Det är också möjligt
att hon kunde ordna en tillflyktsort åt dem
när de var i fara. Den bibliska skildringen ger
inga närmare upplysningar om detta.
Paulus omnämner Febe som en ”tjänare i
den församling som är i Kenkreai”. Några
bibelöversättare uppfattar ordet som en benämning på en ställning i församlingen och
återger det därför med ”diakonissa”, ”diakon” eller ”församlingstjänarinna” (1917).
Men i Bibeln beskrivs ingen anordning med
kvinnliga biträdande tjänare. Bibelöversättaren Goodspeed uppfattar ordet i en allmän
betydelse och återger det med ”medhjälpare”. Det Paulus syftar på har tydligen något
att göra med förkunnandet av de goda ny-
Varför heter vår förening Febe?
Föreningen Febe bildades år 1995. Den
kom till efter den tragiska bussolyckan i
Norge 15 augusti 1988, då 12 barn och
fyra vuxna från Kista omkom.
första som tog hand om och hjälpte alla drabbade föräldrar. När föreningen sen bildades
och namnfrågan kom upp tyckte en drabbad
förälder, (Barbro Byström som miste sin son
och sin man i bussolyckan.) att föreningen
skulle heta Ylva! Eftersom Ylva var den första diakonen som tog hand om alla föll det
sig naturligt att föreningen fick namnet Febe
som är, enligt Bibeln den första kvinnliga diakonen. Se tidigare text…
Många av föräldrarna kom att träffas kontinuerligt under flera år i Kista kyrka. Efter en
tid så kände man att det fanns utrymme på
dessa möten även för andra föräldrar som
mist barn. Det blev tydligt att här fanns ett
stort behov för drabbade föräldrar att mötas
och samtala.
Tack Ylva!
Vår diakon, Ylva Edholm Johansson var och
är fortfarande verksam i Kista församling.
Då, när olyckan inträffade var hon en av de
Föreningen Febe går i ”Diakonins anda”. Alla
är vi ”små diakoner”, medmänniskor, vi hjälper och vi tjänar varandra.
4
-BLADET
En som förstod…
För ett par år sedan kom jag i kontakt med
Carl-Anton Axelsson; konstnären och trubaduren (bl.a. annat). Jag kom att berätta för
honom om Febe och om Svante, samt att jag
ibland spelar hans fina visa Om maskros och
tjärdoft.
Om kärlek och död
Jag lever i alla mina minnen av Svante ,
fast många säger att jag måste gå vidare.
Men jag känner hans närhet och får minnas,
alla lyckliga stunder vi hade den ”korta sommar” som han fick leva.
Han fick också veta att vi haft hans fina text
på framsidan av Febe-bladet, för några år
sedan, tillsammans med en bild av en utblommad maskros.
När man frågar någon om hur en maskros
ser ut, så får man ofta beskrivningen av en
gul blomma som sprider sig som ogräs i en
gräsmatta. Men i min värld så är även en
utblommad maskros fortfarande en maskros, och dess frön sprider sig för vinden och
genererar nya blommor… Inte är den borta,
bara för att den är utblommad…
Om maskros och tjärdoft
Jag lät alla mina maskrosor finnas,
fast jag vet att dom kallas ogräs och
bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas,
små solar i gräset, när sommar´n är slut.
Kärleken är starkare än döden.
En dag kom det ett brev i min brevlåda, med
denna dikt från Carl-Anton… en Människa
som hade förstått…
Vill gärna dela dikten mer er.
Jag berättade också om min egen tolkning/
innebörd av texten … där min tjärdoft stavas
med (k) och blir till kärdoft etc.
/Olle Bergman
5
-BLADET
Att förlora sitt enda barn!
Det händer varje dag, att två personer
träffas, tycke uppstår och kärleken infinner sig, och ofta utmynnar det i att
man skaffar barn och bildar familj, med
alla de förväntningar som detta innebär.
Detta har pågått i årtusenden och kommer förmodligen att göra så under lång
tid framöver…
Redan ett halvår efter olyckan försökte vi
”återställa” vår familj med att Monica blev
gravid, men efter tre månader så blev det
missfall.
På något sätt var det viktigt för oss att få en
ny familj, och Monica blev gravid ytterligare
en gång, och nu trodde vi att det skulle gå
vägen. Men icke… efter tre månader så blev
det missfall igen. Monica låg på Löwenströmska för andra gången.
Vår historia kom att bli lite annorlunda.
Monica och jag (Jan) ville också ha barn, men
1975 fick vi ett missfall i tredje månaden.
Naturligtvis var detta jobbigt för oss, men vi
gjorde ett nytt försök och då gick det bättre.
Vid utskrivning från sjukhuset, efter missfallet, fick vi ett samtal med doktorn, och vi
undrade vad det kunde beror på att Monica
fått tre missfall. Doktorn kunde dock inte ge
oss någon förklaring till detta, men hon
föreslog oss att ta kontakt med Sahlgrenska
Sjukhuset i Göteborg där de hade med specialistkompetens för våra missfallsproblem.
Monica och jag fick bägge lämna blodprov
varefter vi fick åka hem och vänta på svar.
Så småningom kom en ny kallelse från Sahlgrenska Sjukhuset och Monica och jag fick
åka tillbaka till Göteborg och träffa docenten som förklarade mycket utförligt för oss
vad de kommit fram till. Problemet var att
Monicas och min blodgrupp var för lika och
det resulterade i en avstötning, precis som
när man får ett annat organ transplanterat.
Patrik föddes den 22 april 1976. Hans uppväxt var normal men han fick barnepilepsi
och en operation i ett öga mot skelning. När
han sedan började i skolan visade det sig att
han var lite sen i utvecklingen, men med tiden så gick det allt bättre med skolarbetet.
På frågan hur då Patrik kunde bli till, sa hon
att det egentligen var en fysikalisk omöjlighet!!!
Vid övergången till mellanstadiet började
klassen planera för en skolresa och man bestämde att resan skulle gå till Shetlandsöarna
där det finns både ponnies och vikingagravar.
Då resan skulle ske under skoltid, så skulle
man ordna en ferieskola på plats.
Förväntansfulla skolbarn lämnade Kvarbackaskolan den 14 augusti 1988, men redan ett
dygn senare fick resan ett tragiskt avslut med
en krasch in i bergväggen i Måbodalstunneln i
Norge, och 12 skolbarn och 4 vuxna omkom.
Patrik fanns bland de omkomna och från den
dagen blev livet helt annorlunda för Monica
och mig.
6
-BLADET
Hon gav oss emellertid hopp, och sa att det
kunde lösas genom att ända Monicas blodbild
genom blodtransfusioner.
En dag ringde telefonen från Sahlgrenska
sjukhuset och de berättade att de nu hade
fått in lämpligt blod, men nu var det bråttom,
och sa att vi måste infinna oss på sjukhuset
påföljande dag kl. 08.00.
Detta fick vi upprepa fem gånger, och sedan
var det dags för Monica att lämna ett nytt
blodprov för att kontrollera att hennes blod
hade fått nödvändig förändring. Vid det påföljande mötet med docenten fick vi veta att
det hela såg mycket positivt ut, och att det
var klart för att få barn.
Då infann sig en märklig känsla hos både
Monica och mig. Vi kände att vi hade tappat
all kraft. Vi visste inte vad det berodde på,
men det kändes som om vi stod på ett stort,
högt berg med ett stup framför oss som avgrund. Docenten sade att det var en del föräldrar som kände så.
Monica och jag har funderat på ett adoptivbarn, men vi känner att vi inte orkar efter allt
som vi har gått igenom.
Ja, detta är historien om vårt liv tillsammans.
Men visst blir livet konstigt ibland… först ett
missfall och sedan omkommer Patrik endast
12 år gammal. Ytterligare två missfall följer,
och när vi äntligen kanske kan se ljuset i tunneln, så försvinner all kraft…
I år 2013 skulle Patrik fyllt 37 år den 22 april
och kunde haft både fru och flera barn; något
som varken han heller vi fick uppleva.
Var det meningen att vi inte skulle få ha något barn…? Och i så fall… vems mening?
Att förlora sitt enda barn är att förlora sin
framtid, för det är barnen och barnbarnen
som är framtiden. Men så är livet ibland och
idag ägnar vi mycket tid och omtanke åt våra
hundar.
Vi fick i alla fall ha Patrik i tolv år och det
känns bra, för det finns många par som aldrig
har fått några barn.
/Jan Leva
Pappa! Svante är död!
En personlig skildring om hur det kan vara
att mista sitt barn. Boken speglar mina
reaktioner och tankar de första åren.
Olle Bergman
Boken finns att köpa direkt från Febe.
Pris 100:- kr + porto.
Febe, Box 1127, 164 22 Kista
[email protected]
7
-BLADET
Febe-dagen
Lördag den 12 oktober 2013
Inger Hansson är årets föreläsare på Febe-dagen, hon tilldelades 2012
års Stora Talarpris med motiveringen;
”Inger Hansson förmedlar allvarliga budskap i en skön blandning av humor, värme och visdom. Som föreläsare når hon rakt in i publikens hjärta med sina kloka
tankar om hur vi hanterar förändring, får samarbete och ökad arbetsglädje.”
Som föreläsare vill jag beröra...
Alla människor har sin livshistoria, de flesta har upplevt något svårt under sin livstid
och jag tror om vi delgav våra svårigheter så
skulle förståelsen öka oss människor emellan.
Därför delger jag själv i mina föreläsningar
om mina egna upplevelser, två av mina fyra
döttrar är i himmelen. Den ena dog som barn
och den andra som vuxen kvinna. Men jag
har två underbara döttrar på jorden som är
guld värda. Så grunden i mina föreläsningar
är, att ta vara på livet så länge det varar.
Lever jag som jag lär? Min strävan är alltid det eftersom jag är övertygad om att
balansen i livet är viktig. Att ta sig tid att
bara finnas till, att fylla på sitt energiförråd
tillsammans med de man älskar och ta vara
på den kraft som naturen ger.
”Livet måste gå vidare. Det fungerar inte i
den fina paradvåningen. Vi måste läka. Men
var? Jag hittar en liten stuga vid en insjö utan
vatten men med öppen spis. Vid sjön, i skogen, vid brasan med fågelkvitter som enda
ljud läker vi sakta. Tillsammans med vänner,
som tar del, som lyssnar, som bara finns där.
Orken måste hittas för de små barnen och för
de två kvarvarande döttrarna. Läser många
böcker om hur man går vidare. Går på stan
och möter en kvinna från Kina som jag känner ytligt som säger; vad jag är avundsjuk
på dig, du kommer att klara allt. Jag tror inte
att jag hör rätt. Avundssjuk på mig? Ja, säger
hon, så ser vi på det i Kina, om man mist ett
barn så klarar man allt, för man har redan
varit med om det värsta. Tänk på det vad
du än står inför och du som har mist två, då
finns det ingenting som du inte klarar. Orden fastnar i mig och nu har det gått sju och
halv år sedan min äldsta dotter dog och varje
gång jag står inför någonting som jag oroar
mig för att klara, så tänker jag så, ingenting
kan bli värre och jag har klarat, inte bara att
överleva utan att leva.”
Att påminna sig om att sjunde dagen är vilodagen. Att vila för mig kan vara att klippa
gräs eller att måla, inte för att jag måste utan
vill, då är det vila. Att byta ut alla Måsten i
hjärnan mot Vill ger mig energi. Att umgås
med människor som ger energi och sluta umgås med de som tar kan också vara ett sätt
att få balans.
Man ska vara rädd om sig själv så länge man
har sig.
Eftersom jag fullständigt älskar citat avslutar
jag med ett.
”Ge mig gåvan att acceptera det jag inte kan
förändra, mod att förändra det jag kan och
förstånd att inse skillnaden” – Reinhold Niebuhr.
Varmt välkommen till oss Inger!
8
Var finns kundvagnarna?
Kundvagnar hittar du längre in i varuhuset på nedre plan,
de lite större flakvagnarna finns på Tag Själv lagret.
bussåkare!
-BLADET
Var finns toaletterna?
I entrén, på övre plan vid restaurangen samt under trappan vid kundvagnarna.
till IKEA
Några ord från viceVälkommen
ordförande...
Var kan jag förvara mina betalda varor när jag
vill gå till Restaurangen och äta?
Har du en kasse så går det bra att förvara betalda varor i
förvaringsskåp som du hittar i entrén. Har du hela vagnar
med
betalda
varor kontaktar
du Byten
& Återköp
så får
”Min
älskade
lilla dotter
Therese
som
dog
du,hastigt
i mån avi plats,
förvara domtillsammans
i vårt transportrum.
en bilolycka
med sin
morfar -95. Du finns hos mig hela tiden i
mina dagdrömmar. Nu har 18 år gått och
I kassan eller på Byten & Återköp.
det känns nästan obegripligt och lite konstigt
varkan
tiden
tagit vägen…
Sorgen och saknaden
Vem
använda
snabbkassan?
är
inte
lika
smärtsam
och
plågsam
som preNär du handlar max 15 varor och betalar
med konto/
kredit
IKEAhade
HANDLA
kort enda
eller presentkort
gårär
detatt
cis kort,
när det
hänt,
skillnaden
brajag
att har
scanna
dina
varor
i snabbkassan.
lärt
mig
leva
med min sorg och jag
kan i dag hantera den. När så många år har
Hur blir jag IKEA FAMILY medlem?
gått blir det däremot svårare för vänner och
I entrén finns en IKEA FAMILY kiosk, med dator, där kan
att förstå
man ”fortfarande”
har
dubekanta
gå med i IKEA
FAMILY. att
Ett tillfälligt
kort skrivs ut som
dusorg.
visar upp
i kassan.
Hemma
kan du
med via
Där
har Febe
blivit
förgåmig
en hem”hållsidan,
www.IKEA.se
plats”
där jag kan vara med min sorg och få
tillfälle att prata om den, och framförallt kan
jag i dag med den erfarenhetsryggsäck jag
har, möta
andra föräldrarRestaurangens
som mist barn
och
öppettider:
Varuhusets
öppettider:
förhoppningsvis
kan
min
historia
bidra
med
Måndag - Fredag 09.00-19.30
Måndag - Fredag 10.00-20.00
Lördag - Söndag
Lördag
- Söndag
något
till någon
och det genererar
tillbaka
en
10.00-19.00
09.00-18.30
väldigt stor tröst”.
Var köper jag presentkort?
Lekrummet SMÅLAND:
Måndag - Fredag 12.00-19.00
På- Febe
det tillåtet
Lördag
Söndagär11.00-18.00
Frukost kl 09.00-11.00
Frukost på IKEA 9:Stor
frukostbuffé
29:att
prata
om sin
sorg
”Kan man någonstans i det undermedvetna, veta att man ska dö, även när det
sker plötsligt i en olycka?”
Författarinnan Elisabeth Küller Ross beskriver
det ”fenomenet” i sin bok, ”Döden är livsviktig”.
Min lilla Teddi, som hon kallades, sa till mig
innan hon reste till morfar att hon inte skulle hinna måla klart sina små kuber som hon
hade gjort i träslöjden. – Ja, men det kan du
göra färdigt när du kommer hem sa jag. –
Nej! Kuberna kommer aldrig att bli färdigmålade… sa Teddi innan hon åkte till morfar.
Livet är förunderligt och jag tänker ofta på
vad mycket hon inte hann göra klart innan
hon dog.
”Att berätta är att plocka samman
det som gått sönder”
och förtvivlan till någon som vet! Och som
Varm mat serveras
lyssnar.
Måndag - Fredag 11.00-19.00
/Catrin Jilert
Lördag - Söndag 11.00-18.30
© Inter IKEA Systems B.V. 2012.
Frukost 9:-
Du missar väl inte IKEA Sundsvall
på facebook
Febe
på Facebook
Gå in och “Gilla” oss så tar du del av det senaste
som händer på varuhuset
För dig som använder Facebook finns möjlig
Grilladgrupp
fläskytterfilé
eller
heten att gå med i Febes
som finns
där.
kycklingfilé med bearnaisesås
Du hittar gruppen genom att söka på: “Febe,
ett nätverk för föräldrar som mist barn”. Till
höger på sidan klickar du på: “Gå med i gruppen”.
Vårdikt
Nu är våren här
Och havet brusar,
Blommorna blommar.
Gräset är grönt,
Grönt är skönt.
Solen lyser mot jordens äng,
Och bina flyger ut och in i boet.
Då du blivit medlem i gruppen kan du skriva
inlägg eller kommentera andras inlägg. Här
finns möjlighet att få kontakt med andra
föräldrar som mist barn och diskutera sina
tankar. Gruppen är sluten, vilket innebär att
din ansökan om medlemskap måste godkännas innan du börjar skriva.
Av Therese, våren - 94
Välkommen att göra din förfrågan om att
vara med i gruppen.
9
-BLADET
Anhörigstödets öppna föreläsning
Tisdag den 19 februari anordnade Täby
kommun Anhörigstödet en öppen föreläsning i Grindtorpskyrkan. ”Jag är inte
rädd – om sorg”.
Det var en gripande berättelse och vi som
har förlorat barn kan känna igen oss i hennes berättelse om sorgen och förtvivlan. Jag
kände igen varje ord hon beskrev om sorgen,
hoppet, förtvivlan och lyckan, när ett av mina
barn överlever bilolyckan.
Föreläsare var Monika Nyström som 2011
blev vald till årets sommarvärd i Sveriges
Radio. Monikas föreläsning handlade om hur
det var att leva som anhörig till en dödssjuk
älskad person. 2009 förlorade Monikas man
kampen mot cancern och lämnade en liten
trasig familj ensamma.
Vi som var inbjudna och medverkade vid informationsborden var; Randiga huset, Febe
(Olle och Catrin), SPES och Täby församling.
”Dagen i dag är en märklig dag! Den är din.
Gårdagen kan du inte ge mer inehåll än den
redan har fått. Morgondagen vet du inget
om. Men dagen i dag har du. Den är din!”
Monika berättade om hur sorgen sett ut för
dem, om balansgången mellan förtvivlan och
lyckan i att vara en trygg mamma, om barnens kloka syn på döden och sorgen, om hur
både Monika själv och barnen lärt sig leva
igen, inte bara överleva.
/Catrin
mamma till Therese
Min bok om sorgen efter min son Marcus.
Den 7 oktober 2002 så miste jag min älskade son Marcus.
Min son Marcus blev bara 20 år.
Att mista sitt barn är varje förälders stora mardröm, och för
mig blev mardrömmen sann!
Att skriva en bok om sorgen och saknaden efter min
son, var en självklarhet. Jag ville att min son skulle
leva vidare genom mig. Jag ville berätta för andra
hur jag gjorde med min sorg. Jag ville få folk som
inte mist ett barn att förstå att det inte bara är att
GÅ VIDARE.
Vi som mist våra barn vet vilket helvete det är att
ta sig upp ett trappsteg och sen ramla ner två steg.
Att lära sig att leva utan sitt barn är den svåraste
uppgift jag någonsin ställts inför.
Boken TILL MINNE AV MARCUS - en bok om att
mista en älskad son, är också en bok som jag skrivit för att bearbeta min sorg och saknad över min
äldsta älskade pojke.
Det är nu gått många år och fortfarande kan jag
känna det som det var i går. Tiden står still.
Boken kostar 150 kr + 20 kr i frakt om den skall skickas.
Boken kan också köpas fraktfritt på Febe i Stockholm och Febe i Skåne.
Eller mejla mig på [email protected]
10
-BLADET
Minnen till Fredrik
Här kommer tre tecknade minnen
till Fredrik från Hampus, Love och
Elias.
/Pernilla
11
-BLADET
Relationer!
Det är 18 år sedan min dotter och min
pappa dog i en bilolycka. Många år har
«passerat revy» efter det mest traumatiska jag har upplevt. Likaså har många
relationer «passerat revy» i mitt liv därefter.
Människan är ett «flockdjur» brukar man säga,
ja absolut, instämmer helt. Jag tycker inte om
att vara ensam, då dyker demonerna fram.
Vänner är bra att ha, men kanske inte alltid
tillgängliga just här och nu när jag vill. Men,
hur många nära och kära man än har så är
man alltid ensam, ensam i sitt liv både i glädje
och sorg. Många av mina vänner som är gifta
med stor familj och stort socialt umgänge, de
känner sig ensamma ändå. Ja, nu skulle jag
ju inte skriva om ensamhet, jag skulle skriva
några rader om, relationer!
Ensamhet och relationer hör ihop. Har man
en bra relation med sig själv så känner man
sig inte ensam. Ja, det är ju inget nytt «Freudianskt» som jag har kommit på, men jag
har jobbat med mig själv och min, kanske
upplevda ensamhet mycket. För att fylla min
tillvaro och stunder av ensamhet, beslöt jag
mig för tre år sedan att skaffa en hund. Min
yngsta dotter och jag åkte till Kinnekleva! För
att bara, titta på en Mopsvalp. Behöver jag
skriva om hur det blev med det, bara titta!
I dag är Sigge lite drygt tre år och världens
bästa hund! Vi har den bästa hund/matte
relation man kan tänka sig. När jag frågade
uppfödaren om vilket datum han var född,
blev svaret: – 1 mars 2010. Det är årsdagen
på bilolyckan. För mig betyder det någonting
speciellt, och vi har i dag en alldeles extra
speciell relation, Sigge och jag.
/Catrin
Jag heter Anita, jag har skrivit en bok om hur det är att
mista sitt barn. Min son blev 17 år. Han dog den 15/2 2002.
Du kan beställa boken genom postgiro 167 08 85-1.
Texta noga namn och adress. Boken kostar 120:- + 20:- frakt.
Titel: ”Att Leva med Blödande Hjärta”
Baksidetext:
När det händer som absolut inte får hända… När katastrofen
är ett faktum. Den här boken är skriven av mig, Anita. Jag
förlorade min son i februari 2002. Följ med mig och Mattias
systrar genom fyra år av sorg och saknad… Läs om hur vi
planerat begravning. Hur vi bemöttes av folk i vår närhet.
Läs om vårt hårda jobb att ”gå vidare”.
Störst av allt är kärleken.
12
-BLADET
Detta med relationer kan
upplevas på många olika sätt…
Det finns platser som jag känner en alldeles
särskild relation till… där jag känner att Svante är alldeles nära. Jag tänker på en alldeles
särskild badklippa i Stockholms skärgård där
hela familjen solade och badade tillsammans
under varma, härliga sommardagar. Jag kan
i mitt inre se hur Svante simmade omkring i
vattnet tillsammans med sin labrador Bonni,
och hur han kastade iväg en pinne eller boll,
som de simmade ikapp för att hämta.
om Svante som inte vi har hört tidigare. Det
blir nästan som en hälsning från Svante.
Icke att förglömma är relationen till alla mina
Febe-vänner (de s.k. Febeianerna) som jag
får tillfälle att möta varje vecka. För mig är
det oerhört välgörande att få vädra känslor
och tankar med några som verkligen förstår.
Här får jag också utrymme att få prata om
mitt barn, och på så sätt bevara min relation
till Svante. Ingen uppmanar mig ”att lägga
Svante bakom mig och gå vidare”! Min relation till Svante vill jag inte förlora utan låta
honom vara med mig i mitt fortsatta liv…
Inte långt därifrån är vårt metarställe, där
vi fångade många fina abborrar som sedan
mamma Anita stekte och serverade med
färsk potatis.
Om man med relation avser något positivt
och stimulerande så utgör väl en nära vän,
just en god relation. Men jag kan känna att
vänskap och relation kan vara som blommor… om man inte vårdar blommorna så
vissnar de, och ibland så dör de.
Ibland besöker jag Spånga IP där Svante och
jag tillbringade så mycket tid tillsammans i
samband med hans ishockeyutövande. Jag
kan inte låta bli att gå och sätta mig i utvisningsbåset; på samma ställe där Svante
tillbringade åtskillig tid under ishockeymatcherna. Han hade emellertid förberett sig för
att bli sittande där, för han brukade se till att
han hade en kaffetermos i båset, medan han
satt av sitt straff.
/Olle
Vi har även vårt favoritmatställe på Gran
Canaria där Svante var med och åt av den
goda maten, och där han också vid ett tillfälle fick ett telefonsamtal från Stockholms
Ishockeyförbund att han var uttagen att representera Stockholm i TV-pucken. Det var en stor
händelse för hela familjen och vi delade verkligen glädjen med varandra. När Anita och jag
är på Gran Canaria så besöker vi alltid denna
restaurang och ser till att vi får samma bord
som vi hade den gången.
Febe-lyktan är handgjord av keramiker Leif Lind på Fjärderholmarna.
Eftersom den är just handgjord, så tar
det ibland lite tid att hinna tillverka
nya, men nu har vi fått en ny leverans,
så det går bra att beställa. Den eldas
med vanlig lampolja.
Pris 250:- kr + ev. frakt
Detta är exempel på relation till olika platser
som man kan minnas med glädje, innan man
plötsligt vaknar upp till verkligheten. Det var
fint när det begav sig, men jag vill ju att det
skall vara fint nu!
Men relation kan ju också vara relation mellan människor. Tänker på hur fint det känns
att idag få möta Svantes kompisar och få
minnas tillsammans med dem. Det känns
verkligen att man har något gemensamt
med dem. Tänk bara när de berättar något
13
-BLADET
Vårmiddag
Vårmiddag med Febemedlemmar på Bromma
golfrestaurang, lördag den 27 april 2013.
Ett stort tack till familjen Dolk som reserverade restaurangen enbart för oss Febe-medlemmar
och bjöd på en utsökt middag. Det var en mycket trevlig kväll med många fina samtal bland
Febe vänner och vi kunde tillsammans njuta av den goda maten i en fridfull atmosfär hos Pia
och Christian på Bromma golf restaurang.
Vi hoppas att Febe-Vårmiddag kan bli en ny Febe-tradition!
Tack! Febe styrelse
Fler Febe-grupper...
FEBE finns idag på 9 ställen i Sverige med föräldrar som förlorat barn.
Om du är intresserad att bli kontaktperson eller kanske starta upp en lokal Febe-grupp
i din hemtrakt, är du välkommen att höra av dig till Febe, så får vi berätta mera.
14
-BLADET
Kerstin Uvnäs Moberg
Föreläste i Kista måndag den 11/2 2013
Måndag den 11 februari 2013, Kista
kyrka, vår gäst och föreläsare, Kerstin
Uvnäs Moberg. Kerstin är läkare och
professor i fysiologi och forskar kring
ämnet oxytocin, närhetens hormon.
hetens hormon är betydelsefull för alla våra
nära relationer, vår utveckling och vår hälsa.
”Att få beröring och fysisk närhet är ett
grundläggande behov hos oss människor,
precis som hos alla däggdjur. I livets första
skede kan det vara direkt livsavgörande och
senare kan det vara det som står mellan ett
friskt hälsosamt liv och ett liv med depression och kroppslig ohälsa. Hur som helst finns
behovet av hudkontakt kvar livet ut. En person, oavsett barn eller vuxen, som dagligen
får beröring i form av en kärleksfull kram, en
varm hand eller vänskaplig massage kommer med stor sannolikhet att vara gladare,
piggare samt ha en större förmåga och villighet att kommunicera. Beröring visar oss
att vi är trygga, att någon bryr sig om oss
och inte minst att vi är värdefulla. Men det
ger också genomgripande neurofysiologiska
effekter som påverkar vårt beteende och våra
känslor”. Så står det inledningsvis i Kerstins
senaste bok, Närhetens hormon, oxytocinets
roll i relationer.
/Catrin Jilert
Vi hoppas att en dag kommer läkare att
skriva ut beröring på recept.
Kunde jag följa dig
Kunde jag följa dig långt bort,
Längre än allt du vet,
Ut i de yttersta rymdernas
Världsensamhet,
Där Vintergatan rullar
Ett bjärt dött skum
Och där du söker ett fäste
I hisnande rum.
Jag vet: det går inte.
Men när du stiger huttrande
Blind ur ditt dop,
Tvärsigenom rymden
Skall jag höra ditt rop,
Vara dig ny värme
Vara dig ny famn,
Vara dig när i en annan värld
Bland ting med ofött namn
Kerstin kom till oss i Kista och pratade om
Närhetens hormon, oxytocin. Hon berättade
hur det ger oss välbefinnande och lugn men
också att det finns en mer komplex roll – det
skapar och förstärker relationer livet igenom.
Hon beskriver betydelsen av oxytocin för
anknytning mellan barn och föräldrar, för
kärleks- och vänskapsrelationer och för att
öka tillit och öppenhet i vårt samhälle. När-
Av Karin Boye
Tillägnad min pappa och min dotter Therese
som dog i en bilolycka -95.
/Catrin
Pappa- respektive mammagrupp jämna veckor
I Febe Kista fortsätter vi att dela upp oss i pappa- respektive mammagrupp varje jämn
vecka. Det har visat sig mycket uppskattat bland såväl mammorna som papporna, och
det kommer ibland upp lite annorlunda ämnen än vid de gemensamma diskussionerna.
Ojämna veckor fortsätter vi med de gemensamma grupperna.
Varmt välkomna!
15
-BLADET
Samtalskväll i Timrå
Febe Medelpad har åter haft förmånen
att ha prästen, terapeuten m.m Tommy
Wadebeck på besök.
– Fånga? Vilken punkt? Vilket ögonblick? Då
inte ens fågelsången, barnens skratt o lek,
vännerna, musiken eller konsten kunde lindra! Snarare gav irritation.
Kvällen inleddes med att Tommy talade från
rubriken ”Vändpunkter”. Därpå följde öppet
samtal. Tommy utgick ifrån, att vårt liv inte
bara är en rak väg framåt, i glädje, bekymmerlöshet. Många vändpunkter överraskar
oss. Vi studerar, väljer yrke, väljer livspartner, får barn, köper hus osv. Detta är förändringar, vändpunkter, som oftast ses som
positiva. Vår hälsa, ändrade arbets- och familjeförhållanden, ekonomiska kriser är däremot vändpunkter i mer negativ riktning.
Oftast kan vändpunkter ses som total tillbakagång, men kan också räknas som något
oss tillgodo, utvecklande i slutänden.
Inte alla, men några i gruppen kunde ändå
hänvisa till dessa tillfällen som tröst, som en
trevande vändpunkt mot det nya livet. Livet
utan våra älskade barn. Ögonblick, inte mer,
inte mindre.
Små minnesanteckningar gjorda av:
Kerstin Högberg /kontaktperson
Vändpunkter är inte enbart steg bakåt, de kan
även vara i sidoriktning – kanske detta kan
ses som litet humanare, men ändå vara utmanande, chockerande. Dock, EN vändpunkt
vi aldrig står beredda för eller överhuvudtaget skulle behöva ställas inför är den, som
bland andra vi inom Febe har måst genomgå.
Detta obevekliga, förlamande, att mista sitt/
sina barn i DÖDEN! Detta synes inte bara
vara en vändpunkt, utan en tvärbroms, en
totalkrasch! En naturlag, vars mönster har
brutits. En lag, som skadar och totalt förändrar resten av våra liv. Och som man aldrig
tror sig kunna överleva!
Det halva livet
Jag finns kring det svarta hålet.
Det halva livet, den halva känslan av
allt som är.
Sen den sekunden.
Sen den sekunden en del av mig
försvann i det svarta hålet.
Att ta sig upp till det halva livet som är,
kräver den kraft som finns kvar.
Vilken riktning har en sådan vändpunkt? Rakt
bakåt och brant utför kan det synas som. Här
nämnde Tommy det latinska ordet: ”Carpe
punktum”. Översatt: ”Fånga ögonblicket/
punkten”. Och det fria samtalet började.
/Pernilla
Du vet väl om att det finns Febe-symboler att köpa om du är
intresserad.
Febe-lyktan - Vit/beige oljelykta i keramik, ca: 11 cm hög. 250:Vykort - Förpackade i buntar om 10 st. 80:Bildekal - www.febe.net - ett nätverk för föräldrar som mist barn, 50x10 cm. 40:-
16
-BLADET
Föredrag i Kista kyrka
Ludmilla
Rosengren
Läkare och terapeut
Måndag den 2 september 2013
kl. 19.00
Varje år tar 1 500 personer livet av sig. En av dem är Linnéa som
tog livet av sig när hon bara var 14 år gammal. Hennes mamma
Ludmilla Rosengren, som också är läkare och terapeut, har funderat
mycket på hur man kan förhindra självmord.
“Jag har både personlig erfarenhet men baserar även mina ståndpunkter på forskning, bland annat min egen. Det är så mycket okunnighet och rädslor kring ämnet. Tyvärr även inom sjukvården och
bland de som förväntas kunna. Den stora frågan verkar vara detta
att sorg inte är någon sjukdomsdiagnos. Sorg är en normal reaktion
på en stor förändring i livet. Men sorg ger symptom som innebär en
stor funktionsnedsättning och den kan t ex göra att man inte orkar
arbeta fullt längre. Problemet som jag ser det är att man genom att
säga att sorg inte är en sjukdom tagit avstånd från allt som har med
sorgeprocessen att göra och lämnat den sörjande ensam i sin sorg”.
Sorg är något som kommer att drabba oss alla. Alla vinner på att
lära sig mer om hur man bemöter sina medmänniskor i sorg och hur
sorgeprocessen ser ut och vad man kan göra för att komma vidare.
Varmt välkommen!
17
-BLADET
Febe Medelpad
Vi träffas under udda veckor på tisdagar
i S:t Johannesgården vid Timrå kyrka,
klockan 18.30.
Söndagen den 2 juni hade vi vår avslutning
för vårterminen och nu har vi uppehåll med
våra träffar under sommaren. Vi startar upp
höstterminen igen tisdag den 27 augusti
2013.
I september kommer vi även i år att anordna
en minnesstund vid Varfskapellet i Timrå.
Tillsammans tänder vi ljus, lyssnar på sång,
musik och diktläsning. Så boka in söndagen
den 8 september redan nu.
Vårterminens avslutning vid Skatans Cafe &
Krog i Njurunda, där vi åt en gemensam middag
inne i den nyrenoverade restaurangen.
FEBE Medelpad
Kontakttelefon: 0703-814 616
E-mail: [email protected]
Efter middagen gick vi ut för att fortsatta att prata
och njuta av den fantastiska kvällssolen. Tack till
alla som var med och gjorde denna eftermiddag
och kväll till en trevlig stund tillsammans.
18
-BLADET
Febe-träffarnas betydelse för mig
Vill berätta lite om Febe-träffarna som
kan skilja sig väldigt mycket från varandra från gång till gång och beronde på
vilka som är där.
frågar kanske men vill eller har inte tid om
man skulle svara att jag mår jättedåligt för
jag längtar så mycket efter Patrik. Det är
ingen som är beredd på det svaret för det
har ju gått så lång tid (enligt andra) för det
är ju 8 år sedan jag miste Patrik. Sånt förstår bara andra som också mist sitt barn.
Det känns alltid lika skönt att komma dit, jag
kan vara mig själv och berätta saker som jag
inte säger till mina bästa vänner. Vi kan stötta varandra och ge råd till varandra eller bara
bli lyssnad på.
Jag åker till Febe ungefär varannan vecka,
jag är jätteglad att jag har mina vänner där.
Sist jag var där pratade vi om relationer,
jag tänkte när jag åkte hem att där har jag
många fina relationer till andra föräldrar.
Vilket känns jättebra. Eftersom jag och min
man separerade efter att Patrik gått bort
känner jag mig ofta ensam i min sorg. Jag
har ingen i min vardag att dela sorgen med
eller glada minnen från Patriks liv. Därför är
det min räddning att jag har Febe.
När det är någon ny förälder så blir träffarna
mycket inriktade på att berätta om hur vi har
känt det och hur vi har gått vidare och förstås
även lyssna på den nya förälderns historia.
När det bara är vi som har mist våra barn för
längre sedan blir det ofta mer prat om hur
våra barn var när dom fanns hos oss.
Det känns alltid skönt när någon frågar hur
man mår och verkligen vill och har tid att
lyssna på svaret. Andra i ens omgivning
/Kicki mamma till Malin 84
och Patrik 87-05
Läkeboken - från kris till kraft
Detta är en bok om hopp - hoppet om att överleva, läkas och bli hel trots smärtsamma förluster som drabbar oss i livet. Syftet med läkeboken är att bli medveten
om sina överlevnadsstrategier och erbjudas fungerade redskap med lång hållbarhet.
Nu har det gått många år sedan jag miste mina
två söner och jag har specialiserat mig på att
arbeta med sorg och andra förluster via mitt
företag SARA DE - ork-idé.
Ork-idé erbjuder ett program för sorgbearbetning vars syfte är att hjälpa människor som
sörjer. Vi träffas i grupp för att få kunskap, dela
varandras historia och uttrycka det som behövs
för att bearbeta och ”fullborda” sorgen. Du får
hjälp att stressa av samt att tillföra mer energi.
Sara Dahlberg Eriksson
www.ork-ide.com
Boken kostar 200 kr + frakt. För Febe-medlemmar 150 kr
Beställ på tel. 070-537 96 64 eller [email protected]
19
-BLADET
Att mötas...
Att det är svårt att möta människor i sin
omgivning efter att man har mist barn
har säkert alla upplevt på ett eller annat
sätt. Och om man vänder på det, är det
nog inte så lätt för ”de andra” att möta
oss som har mist heller.
bättre. Nu har det snart gått 8 år sedan jag
miste min son och jag mår bättre och är inte
lika känslig för plumpa kommentarer längre.
Många vill nog gärna hjälpa oss att lindra sorgen på något sätt, för de tycker att det är
jobbigt att se att vi mår så dåligt. Men sorgen
går inte att ta bort. Den måste vi leva med,
det är priset vi betalar när vi förlorar någon
vi älskar. Jag vill gärna ha vänner som visar
medkänsla, omtanke och vill lyssna när jag
vill prata. En som inte är drabbad kan ju aldrig riktigt förstå, dock kan alla lyssna!!
Jag har ofta själv känt, att jag inte vet vad
jag ska svara på andras frågor och samtidigt
undrat om de verkligen vill veta och orkar
lyssna på hur jag mår och hur jag känner. De
i sin tur vet kanske inte hur/vad de ska fråga.
En f.d klasskamrat som jag träffade gav mig
en kram och sa: ”Jag vet inte vad jag ska
säga?” Det är några få ord tillsammans med
en kram som räcker långt enligt mig, för hon
visade på det sättet sin omtanke.
Första tiden fick vi väldigt mycket blommor
hemskickade med bud. Det var såklart ett
sätt att visa omtanke på. Men något av det
som värmde mest var de vänner, som kom
med mat till oss. En dag stod det en form
med lasagne på bron när vi kom hem och
nästa dag en gryta med en fantastisk kräftsoppa. Det ligger väldigt mycket kärlek och
omtanke i en sådan handling.
Ibland hör jag föräldrar, som berättar att
vissa de möter på gatan byter sida eller tittar bort, de låtsas inte se. Förmodligen är de
osäkra och vet inte hur/vad de ska göra eller säga. De är kanske rädda för vår reaktion
och kanske även sin egen. Och detta bemötande, eller rättare sagt brist på bemötande,
kan sitta som en tagg i bröstet på många av
oss under lång tid, kanske hela livet. Det vi
egentligen bara hade behövt var att de visat
lite omtanke.
Födelsedagen
När Jonathan levde var det såklart stort kalas
med både släkt och vänner på hans födelsedag. Att även efter hans död få höra att
de minns Jonathans födelsedag värmer mitt
hjärta, även om vi inte firar den som vi gjorde förr. Men att detta kändes så viktigt för
mig var något som jag märkte att min bästa
vän inte förstod.
När jag och min man gick tillsammans och vi
mötte någon, som inte var en nära vän, och
de frågade om hur vi hade det, ville jag bara
skrika: ”Vad f-n tror ni, det är ett rent
h-vete. VI LEVER I EN MARDRÖM!!!!” Men
jag höll tyst och istället fick min man svara så
gott han kunde. Nu i efterhand kan jag tycka
att det var ganska starkt av dem, att våga
gå fram och möta oss och faktiskt visa att de
brydde sig. Men jag har märkt att jag måste
få distans till vissa saker, innan jag förstår att
uppskatta dem. Sen finns det såklart människor, som bara frågar av ren nyfikhet och dom
kan vi gärna vara utan.
Jag försökte så gott jag kunde förklara för
henne hur jag upplever hans födelsedagar
nu. Det visade sig att hon inte hade någon
aning om att jag kände så. Vi som har mist
barn har en annan förståelse för varandra än
vad ”icke drabbade” har. Då insåg jag, att det
är lite upp till mig också att berätta hur jag
känner och tänker och inte ta för givet att
andra ska förstå. Det går nog inte att berätta
för precis alla i sin omgivning, men till många
kan man försöka vara så tydlig som möjligt,
om man vill få lite mer förståelse. För vi är ju
alla olika, vissa av oss tycker det är jobbigt
när folk frågar hur vi mår och vissa blir sårad
när ingen frågar...
Tyvärr möts vi ganska ofta av klumpiga kommentarer och ibland jämförelser av de andras
förluster som inte har någon som helst relevans. De kan såra väldigt mycket om man
själv inte mår bra. Jag märkte själv, att jag
den första tiden var så otroligt känslig, att jag
tolkade många saker på mitt eget sätt, vilket
ledde till att jag överreagerade och missuppfattade saker. Men det har med tiden blivit
/Birgitta, Jonathans mamma
20
-BLADET
Döden, döden, döden
Tillsammans med Anna Lindman gör
Mediabruket en TV-serie om hur vi förhåller oss (och inte förhåller oss) till
döden. ”Under våren kommer vi att röra
oss bland dem som står mitt i döden,
för att försöka lära känna människans
största rädsla”. Serien sänds under
hösten 2013.
Johanna Becker som är producent på Mediabruket, kontaktade Febe i Kista tidigt i våras
och frågade om vi ville vara med i deras programserie. Vi var sex föräldrar och vår diakon
i Kista, Ylva ställde upp och lät oss filma ett
”Febe-möte”. Programserien börjar sändas
sista oktober, onsdagar i Tv2. Mycket spännande! Och vårt nätverk, Febe i alla distrikt
i landet får vara beredd på att drabbade föräldrar som mist barn kommer att höra av sig.
Anna Lindman, programledare för höstens TVserie ”Döden, döden, döden”.
Febe, en självhjälpsgrupp! Vi hjälper och
stöttar varandra.
/Catrin Jilert
Om när det ofattbara händer
I januari 2004 miste vi vår yngste son och livet ramlade på ända. Förlusten av min älskade lille unge skapade kaos och förvirring som krävde omstrukturering
på många plan. Skrivandet blev ett sätt att hantera det
obegripliga. Det är med goda formuleringar som med
vackra bilder; de måste fångas i flykten.
Jag vill dela med mig av en oerhört smärtsam erfarenhet och mitt syfte är att öka förståelsen för något, som
många tycker är så svårt att prata om. Jag vill att ni ska
se smärtan och paniken men också hoppet. Det går att
skapa ett nytt liv om man måste. Det har vi gjort. Vi
värderar det inte i bättre eller sämre; bara annorlunda.
Mia Martens
Köp boken på http://www.litenupplaga.se/.
Eller fråga hos din lokala bokhandel om de
har lust att ta hem den.
Lyckas du inte får du gärna kontakta mig på:
[email protected]
21
-BLADET
Ämne till nästa Febe-blad
TACK till ni som har skickat in bidrag till
Febe-bladet!
Kom ihåg att denna tidning är TILL för oss
föräldrar men den är också AV oss föräldrar.
Får vi inte in något material så blir det tyvärr
ingen tidning. Så hjälp oss genom att skicka
in ditt bidrag så att vi kan fortsätta med vår
medlemstidning.
Vi välkomnar alla bidrag till vår medlemstidning, långa eller korta texter, bilder och dikter. För er som vill ha lite hjälp med ett ämne
att skriva om så har vi ett förslag till nästa
nummer.
Skicka era texter och ev. bilder senast den
31 oktober 2013.
Ämnet är: MIN FÖRLUST/VÄGEN TILLBAKA
OBS! Ny mailadress!
Dela gärna med er av er egen personliga
berättelse. Som Catrin skriver på sidan 9,
”Att berätta är att plocka samman det som
gått sönder”. Det är en del av en ”läkande
process” att formulera/sätta ord på det svåra
vi har varit med om. Det kan också vara en
hjälp för andra drabbade att läsa om andras
upplevelser och förstå att man är inte ensam...
E-mail: [email protected]
Post: FEBE, Box 1127, 164 22 KISTA
Nästan 9 år efter sin son Svantes död, kom Olle med en ny bok
där han berättar om sina erfarenheter under dessa år.
Boken kostar 150:- kr + porto,
och kan beställas direkt från
Olle Bergman, tel. 0707 389 189
eller mail [email protected]
Denna bok ger en djup inblick i hur det är att
mista sitt barn. Den vänder sig dels till dig som
drabbad förälder, men även till personer som i
sin yrkesutövning möter drabbade föräldrar. För
den som inte har mist barn, kan det som jag
försöker beskriva, förefalla att gränsa till det
osannolika.
Man kan tycka att så fruktansvärt kan det väl
ändå inte vara att mista sitt barn... och åtminstone inte så länge!
Boken tar även upp vad du som ”hjälpare”
kan stötta med, för det finns mycket som du kan
göra! En bra början är att läsa denna bok, för
ju mer du förstår, desto bättre förutsättningar
för att kunna stötta. Det är viktigt att komma
ihåg, att det är inte mina medmänniskor som
har förändrats, utan det är jag, som genom förlusten av mitt barn, kan ha kommit att få ett
annat förhållningssätt... ett liv utifrån helt andra
värderingar!
Om du är en drabbad förälder, kommer du
förmodligen att känna igen dig i många av situationerna!
Olle Bergman
22
-BLADET
FEBE:s styrelse
Jonas Skiöldebrand
Catrin Jilert
Jag förlorade min dotter
Andréa 20 år, i en bilolycka
utanför Luleå den 17 februari
2005.
Jag förlorade min dotter
Therese 9 år och min
pappa i en bilolycka 1995.
Gertrud Ersson
Suzanne Hermansson
Min son Oskar 18 år, omkom
i en motorcykelolycka den 22
juli 2007.
Jag miste min son Simon 20 år,
den 6 november 2006.
Willy Eriksson
Jan Leva
Jag miste min son Gustaf
25 år, i en bilolycka den 11
oktober 2001.
Min son Patrik 12 år, omkom i
en bussolycka i Norge 1988.
Birgitta Nordström
Olle Bergman
Jag miste min son Jonathan
6 år, i en olycka hemma på
gården den 3 september
2005.
Jag förlorade min son Svante
17 år, den 14 augusti 1997 i en
bilolycka.
Ingrid Degerman
Anita Mäntyniemi
Ordförande
Vice odförande
Sekreterare
Vice sekreterare
Kassör
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Kontaktperson mot febegrupperna i landet
Mamma till Marcus som dog
18 år gammal 2008.
Jag förlorade min son Mattias
17 år, i en hjärtmuskelinflammation den 15 februari 2002.
(Denna post finns ännu inte i styrelsegruppen)
23
Hjälp oss att stötta föräldrar som har mist barn!
Bli stödmedelm i Febe
Medlemsavgift för stödmedlem är 150:-
Febe
Box 1127. 164 22 Kista
Tel. 0736-237 551. Plusgiro 94 17 14-8
www.febe.net
[email protected]