Transcript Lottas kreativa mix

Lottas kreativa mix
Matkreatören Lotta Voltaire vet inte riktigt vad hon har för stil.
Hon går på magkänsla, köper det hon gillar och blandar som
hon vill. Resultatet är ett personligt hem med mycket karaktär,
och en salig blandning av högt och lågt.
Av CHARLOTTE PETTERSSON Foto: MARTIN CEDERBLAD
Text: ULRIKA PALMCRANTZ
Här i vardagsrummet hänger Lotta och
barnen ofta. Soffan är cirka 15 år gammal
och köpt på Asplund. Bordet är från Svenskt
tenn och har hängt med ännu längre.
Rottingfåtöljerna är köpta i Indonesien, och
brickan på golvet kommer från Systrarna
Voltaire. Mobilen i hörnet är från Ikea. På
väggen en karikatyr av sångerskan Anita
Lindblom tecknad av Einar Nerman, på
golvet står en litografi av Linn Fernström.
56
.
14 2011
.
14 2011
57
Köksbord och bänkar
från Bulthaup,
Taklampa Bumlingen,
på bordet står
keramik­skålar från
Marocko och fat från
Biotte i Frankrike.
Damejeanne i grönt
glas är loppisfynd.
Lotta ute på altanen,
vid vildvinet.
Glasäpple av Ingeborg Lundin, tavla av Leonard Forslund.
Keramikäpplen från Systrarna Voltaire.
Namn: Lotta Voltaire
Ålder: 50 år
Familj: Barnen Sally, 26 år,
Kajsa, 24, Iris, 21, Isak, 13,
Asta och Malva, 12.
Gör: Matkreatör och
butiksinnehavare.
Bakgrund: Har skrivit
flera kokböcker, bland
annat Lotta Voltaires mat,
Hurry curry och 90 andra
indiska recept och Systrarna
Voltaires kokbok tillsammans med systern René.
Aktuell med: Driver fem
matställen (Bistro
Voltaire, Kafé Voltaire,
Helin & Voltaire, Sturehofs
slott, Bageriet) samt två
butiker, Systrarna Voltaire
i Farsta och på Pub vid
Hötorget.
F
rån vägen utanför ser man nästan inte huset, lite dolt
som det ligger bakom ett annat hus och inbäddat i djup
grönska. Lotta gillar att det känns lite hemligt och att
det inte är någon insyn, vare sig från vägen eller från
grannar. Som egen företagare med ansvar för fem restauranger
och två butiker behöver hon lugn och ro hemma. Och det har
hon hittat här, i 50-talsvillan i Saltsjöbaden.
Efter en skilsmässa för några år sedan har Lotta flyttat runt
ett par gånger, bott i lägenhet i Stockholms innerstad och
radhus i Saltsjöbaden. Men i lägenheten trivdes hon inte,
tillvaron med barnen blev bökig och hon längtade efter lugnet
utanför stan. Radhuset blev lite trångt, med tre barn som bor
hemma och tre utflugna som kommer hem ibland. När så
50-talshuset dök upp för två och ett halvt år sedan, mitt
i finanskrisen, kändes allt helt rätt.
– När jag kom in här och såg marmorgolvet med 50-talsmönster i hallen, det vackra trappräcket i trappan upp till
vardagsrummet och den stora öppna spisen, då kände jag
att här ska jag bo, till varje pris, säger Lotta.
Barnen, i dag 13-årige Isak och 12-åriga tvillingarna Asta och
Malva, blev lika entusiastiska. För detta är ett spännande hus
som lockar till lek och kreativitet. Flera entréer, portkod vid
huvudingången, i köket en monitor där man kan se den som
ringer på, ett tvättnedkast från klädkammaren på övervåningen
rakt ner till tvättstugan i källaren, stort rum för legobyggen
och tv-spel i källaren och en lummig trädgård utanför.
–Det är lite James Bond över det där med portkoden och
monitorn. Vi tycker fortfarande att det är lika kul att trycka
på knappen och se vem som står där utanför, säger Lotta och
skrattar.
Den stora vitkalkade spisen i vardagsrummet är som husets
hjärta. Den stoltserar mitt i rummet och är det första man får
syn på när man kommer uppför trappan från hallen.
–Den säger välkommen till mig varje gång jag kommer
58
.
14 2011
Marmorgolvet i hallen och
trappräcket upp till
vardagsrummet är
tillsammans med öppna
spisen, det Lotta föll för när
hon såg huset första gången.
.
14 2011
59
»Jag såg Maud Adams sitta i en påfågelstol
i en gammal James Bond-film, och kände
att jag bara måste ha en själv «
Bord från Svenskt tenn med några älsklingsprylar på.
Tavla av Leonard Forslund, orange staty Goatrans av Fredrik Wretman,
marockanska keramikägg, broderitavla köpt på loppis. Påfågelsstolen
har Lotta låtit tillverka, de kommer snart att säljas i Systrarna Voltaires
butik. Hon minns stolarna från 60- och 70-talen, och har sett både Maud
Adams och Mick och Bianca Jagger sitta i sådana.
60
.
14 2011
hem, och även om man har haft en dålig dag blir man på gott
humör av den, säger Lotta.
Det finns mycket annat i huset som Lotta också blir på gott
humör av. Som påfågelsstolen vid fönstret i vardagsrummet.
I den ska man sitta en stund och känna sig som en kung om
självförtroendet fått sig en törn, berättar Lotta. Alla som
kommer hit på besök hamnar förr eller senare i den.
Lottas hem har fått växa fram undan för undan genom
åren. Hon samlar på sig saker under sina många resor och
så gillar hon att gå på loppis och auktioner. Och när något
väl kommit in i hennes hem är det där för att stanna.
– Jag slänger aldrig ut saker. Det kan åka in någon ny skål
eller en loppisgrej då och då, men jag byter inte ut det jag har.
Mina saker är minnen som följt mig genom livet. De funkar
oavsett om jag bor i radhus, lägenhet, sekelskiftesvilla eller
50-talshus.
Hon blandar hejvilt, säger hon. Köper saker hon tycker om
och inreder med hjärtat, inte för att det ska passa in eller vara
någon särskild stil. Vad andra eventuellt tycker och tänker
bekommer henne inte, hon vill ha saker omkring sig som hon
trivs med och ett hem som känns levande.
–Jag har gjort några tunga investeringar, och det är skåpen
och borden från Svenskt tenn. De har följt mig genom åren
och jag tycker väldigt mycket om dem. Men jag tycker lika
mycket om broderitavlan jag köpte för 5 kronor på loppis och
som står ovanpå ett bord från Svenskt tenn.
– Det är inte prislappen som avgör. Många kanske tycker
att det ska stå dyra, fina saker på ett dyrt bord, men det tycker
inte jag. Det blir finare med barnens saker eller något annat
man verkligen gillar.
Väggarna i Lottas luftiga hus är täckta av konst, mycket
Den öppna spisen står som ett hjärta mitt i vardagsrummet.
Lotta blir på gott humör varje gång hon kommer hem och ser den.
Keramikfatet på golvet är från Marocko. De svartvita porträtten till
höger är familjeporträtt byggda av svart-vita lego-bitar, som de blev
inspirerade att göra efter ett besök på Legoland.
Vid en vägg
i vardagsrummet
står ett bord som
Lotta gjort av en
kamelsadel från
Mali. Hon köpte
med sig den hem
på en resa, och
lade en glasskiva
på. Stolarna är
från Marocko,
lampan i keramik
från Spanien. De
turkosa kamelerna
är köpta på loppis
i Sverige. Lotta
blev totalförälskad
i dem när hon såg
dem, kompisen
som var med såg
undrande ut: Ӏr
det där snyggt?”
.
14 2011
61
Galleri intill matsalsbordet. Rosa affisch köpt i Paris, foto av
Annie Leibovitz köpt på Fotografiska museet i Stockholm,
spegeln är ett loppisfynd, inramade familjefoton.
Mobil från Ikea, rottingfåtölj från loppis på Gotland.
»Saker kommer till mig av en slump,
jag letar aldrig medvetet efter något särskilt «
Matsalen vetter ut
mot den stora
altanen bakom
huset. Till höger
originalskåp med
vitrindel. Där
ställer Lotta fram
allt möjligt hon
tycker om:
keramikfat,
koppar, teckningar
och annat.
Matbord och
stolar från Ikea,
rottingfåtöljen
heter Stora Kraal
av Kerstin HörlinHolmquist.
Glasvaserna på
golvet är
tillverkade av
återanvänt glas,
liknande finns på
Systrarna Voltaire.
Den gröna
kökslampan har
Lotta köpt för
många år sedan,
den representerar
”krog” för henne.
62
.
14 2011
svensk konst. Vill hon göra sig själv riktigt glad någon gång så
köper hon gärna en tavla. I samlingen finns bland annat en
litografi av Linn Fernström, en karikatyr av sångerskan och
skådespelerskan Anita Lindblom signerad Einar Nerman,
fotografier av Lotta Antonsson och tavlor av Leonard Forslund.
–Men jag är aldrig på jakt efter något särskilt, det är mer att
jag ramlar över en tavla jag tycker om.
Samma filosofi gäller möbler och övrig inredning. Lotta
letar aldrig efter något, saker kommer till henne mer av en
slump. Hon gillar loppisar men går nästan aldrig i affärer,
”om inte barnen behöver nya gympadojor”. Mycket av det
hon fyndat har hon köpt utomlands, på loppisar i Spanien
och Marocko bland annat. På väggen i trappan upp till övervåningen hänger två enorma tjurfäktningsaffischer.
–De låg ihopvikta på marken på en marknad i Spanien. Det
var inte lätt att få någon att vilja rama in dem, eftersom de var
så stora. Men nu hänger de här i alla fall, och jag stannar ofta
och tittar på dem när jag går i trappan.
Ser Lotta något hon verkligen vill ha, ger hon sig inte
i första taget. Som när hon fick syn på den målade plastpallen
i 70-talsstil i en klädbutik på Södermalm i Stockholm, och
blev totalförälskad i den.
–Jag frågade om jag fick köpa den, fast den egentligen inte
alls var till salu, och så fick jag det. Sådant händer i mina
butiker också, att folk frågar om de får köpa ett skåp eller
något annat, och ibland går det alldeles utmärkt. Man ska
alltid fråga när man ser något man vill ha, tycker jag.
Förutom konst är Lotta svag för keramik och glas.
.
14 2011
63
Från altanen ser man in mot kök och vardagsrum.
Lotta har flera sittgrupper och vilstolar, eftersom
altanen är så stor. ”Ska du ha konferens?” frågade en
vän, men Lotta har stor familj och vill att det ska
finnas rum för alla.
Lottas sovrum, med spegel och lampa från
Svenskt tenn och nattduksbord från
Marocko. Tavlan på väggen är ett fotografi
av Lotta Antonsson. Lapptäcket har Lotta
köpt i USA.
»Finns det bara bra karma och känsla
i ett hus får det se ut nästan hur som helst för mig«
I flera av fönstren i vardagsrummet står stora keramikvaser,
och i de inbyggda vitrinskåpen vid matsalsbordet samsas
Stig Lindberg-tallrikar med krukor från Marocko och servisen
från Lottas morfars konditori om utrymmet. Plus ett par
figurer i keramik som barnen gjort, en liten kaffekopp Lotta
fyndat på loppis och en disktrasa designad av ena dottern. En
salig blandning, men absolut inte rörig för det.
– På kvällarna kan man ha belysningen tänd i de här
vitrinskåpen, det blir som små skyltfönster och väldigt fint
faktiskt.
Det mesta i huset är original från 1958, när huset byggdes.
Det var byggmästaren som gjorde lägenheterna mitt över
gatan som byggde huset åt sig själv. Lotta tror att det blev en
del material över från lägenhetsbygget, som han använde
till sitt eget hus. Som ett trappräcke ner till tvättstugan, som
ser ut att komma direkt från en trappuppgång. Och koden
utanför dörren, med tillhörande monitor i köket.
– Det finns många små överraskningar i det här huset
som jag tycker om, fina detaljer som förgyller. Gamla teakdörrar med mässingshandtag, jag älskar sådant. Dessutom
är det ett otroligt funktionellt hus, med stora sällskapsytor
och mindre sovrum, massor av bra förvaringsutrymmen
och dubbla garage.
Besiktningsmannen tyckte att Lotta kanske borde riva ut
badrummet, som också det är i original. ”Aldrig i livet”,
tänkte Lotta, när hon såg den vinröda mosaiken på väggen
och de dubbla handfaten, bidén och badkaret i rosa porslin.
–Jag har överhuvudtaget inte renoverat något sedan vi
flyttade in, mer än att jag kanske duttat lite vit färg över
några fläckar någonstans. Det är inte där jag tänker lägga min
energi, som egen företagare och ensamstående med flera
barn. Och vad är ett hem egentligen, något man ska visa
upp eller något man ska leva i? Jag har många barn som
kommer och går, steker pannkakor och äter glass i soffan.
Vi är ingen ordningsfamilj. Men finns det bra karma och
känsla i ett hus får det se ut nästan hur som helst för mig. n
64
.
14 2011
Badrummet i original från 1958. Besiktningsmannen tyckte att Lotta skulle riva ut det. ”Aldrig
i livet”, tänkte hon när hon såg den vinröda mosaikväggen och de rosa handfaten och bidén.
Skåpet vid fönstret är från Ikea, de gröna förvaringsfickorna på väggen är köpta i New York.