Transcript läskondis!

September 2012
BARBRO LINDGREN
om barndomens
älsklingsböcker
Martin Widmark:
– Ge ditt barn
LÄSKONDIS!
Orka Läsa!
Krönika av
Johan Unenge
Från läsmotstånd till
LÄSLUST
LÄSBORGARMÄRKET GÖR SUCCÉ
Foto: Paulina Westerlind
Jag ser dem överallt. Alla dessa killar som går
där och drar upp sina byxor som sitter på halva
rumpan bara för att trettio sekunder senare bli
tvungna att upprepa samma rörelse. Killar som
har mössa hela sommarhalvåret men står och
huttrar i tunnsulade gympadojor vid busshållplatsen på vintern.
Man skulle kunna säja att de trotsar all
logik. Här kan man inte komma dragande
med att huvudet är kroppens skorsten
eller att ett skärp skulle lösa ett problem.
Det handlar liksom inte om det. Killar
Foto: Ulrica Zwenger
tänker inte så. Logiskt. Inte förrän de är
enklare sätt att få i sig. Så varför välja den
vuxna börjar de fatta hur det hänger ihop.
Drar på sig ett par vettiga skor eller tar sin krävande bokformen. Filmens suggestiva
berättarteknik förmedlar lika bra och
tallrik hela vägen in i diskmaskinen inte
kanske bättre sitt budskap. Ett dataspel
bara till diskbänken. Och när de väl inser
kan förflytta den mest apatiska tonåring
allt detta är det inte försent.
till en annan värld. Det finns helt enkelt
Killar läser inte som förr. Betydligt
ingen anledning att läsa en bok
mindre. Jag har inte mött
någon kille under mina
”Då återstår bara för att komma åt det där som
skolbesök som ansett att
en sak. Att luras.” tidigare bara gömdes innanför
böckers pärmar.
detta är ett problem. Av
Men sanningen är att detta avspända
debatten kan man ibland få ett intryck
ointresse för böcker och läsning kommer
av att killar hatar böcker. Det tror inte
resultera i ett grymt uppvaknande. Och
jag att de gör. Alla gillar en bra berätkanske är det faktiskt försent då.
telse. Men en bra berättelse finns det nya
Men det funkar inte att varna, prata
nytta och ”snart kommer du fatta”. Det
krävs något annat. Inte ett ljud om att
varannan kille går ut nian utan att ha läst
en hel bok. Inte ett knyst om att 10-åringars läsförmåga under en 15-årsperiod har
sjunkit med motsvarande ett helt läsår. Att
det krävs 40 kilometer text för att betraktas som en god läsare. Detta kommer att
besvaras med ett ”och?”.
Då återstår bara en sak. Att luras.
Genom att envetet specialstudera dessa
läsovilliga. Specialstudera deras vanor och
koppla deras intressen till lämpliga titlar.
Placera böcker sådär lite av en händelse
där de passerar. Zlatanboken kanske, eller
Lapidus eller något lätt erotiskt som bara
råkar ligga framme. Så att de får vittring
på vad läsning kan vara. Att man kan
förvänta sig något av innehållet. Få upp
beroendet. För det handlar om kvantitet.
Att läsa mycket. Gymnastisera sina hjärnor
för att kunna tillgodogöra sig stora mängder information. Att skaffa sig den förmåga
som blir helt avgörande på en eventuell
högskola. Annars kommer de skräckslaget
ta tag i sina byxhäng i vårterminen på nian
när de ser att de inte kommer fixa gymnasiet och utbrista i ett koncist ”shit”. Men
då kanske det är försent…
BARNBOKSFÖRFATTARNA TIPSAR
Ulf Stark
– Ni kanske inte vill höra nån gonattsaga, sa mamma varje kväll. Ni ser lite
trötta ut.
– Jo, skrek brorsan och jag. Sen läste hon tills hon blev hes. Det var dygnets
bästa stund. Nattlampan gjorde en igloo av ljus. Och vi låg tysta och hörde om
elefanter, grisar och piloter. Min största läsupplevelse, då? Doktor Dolittle*
av Hugh Lofting, kanske. Om veterinären som kan tala med djur. Den fick
mej länge att vilja bli veterinär. Nu vill jag att mitt barnbarn ska bli stort nog
så att jag ska kunna säga: Du kanske inte vill höra nån gonattsaga? Du ser lite
trött ut. Sen ska jag läsa, t ex Kim Fupz Aakesons och Eva Erikssons nyutgivna
Söndag om två barns funderingar om kärlek.
Foto: Olivia Mariette Borg
Krönika av Johan Unenge,
författare och läsambassadör
Stefan Casta
Som elvaåring sträckläste jag Tvillingdeckarna* av Sivar Ahlrud. Det ansågs
inte vara någon bra litteratur och de var svartlistade på biblioteket. Men oj
vilken läslust de skapade. Det märkvärdiga var att steget från dessa ”dåliga”
böcker till J. D. Salinger, Françoise Sagan och Knut Hamsun* var så självklart.
Dörren till världen stod på vid gavel, tack vare barndomens slukarböcker. Av
det lärde jag mig att det behövs många olika sorters böcker, inte minst för
barn. Som exempel på nutida favoriter vill jag gärna nämna Barbro Lindgrens
VLMF-svit och Shaun Tans bilderböcker. Som alla riktigt stora barnböcker
vänder de sig både till barnet och till barnet i den vuxne.
Foto: Stefan Tell
Orka läsa!
Vad fick dig att älska böcker
och vilken är din favoritbok?
BILDERBOKEN:
Barnen i djungeln*
FAKTABOKEN:
Guinness rekordbok
UNGDOMSBOKEN:
Hjärtans fröjd*
Leif Krantz och Ulf Löfgrens
böcker om Barnen i luften*
och Barnen i vattnet* och
Barnen i djungeln* har betytt
otroligt mycket för mig. Jag märker att de har
påverkat mitt sätt att se på bilder, dramatik
och till och med humor. Ulf Löfgren var
fenomenal på att disponera uppslagen, i sitt
sätt att stilisera och placera figurerna på sidan.
Jag vet, av egen erfarenhet, att en bilderbok i
väldigt hög grad är produkten av bild och text.
Att ett ord kan få en tecknare att gå igång.
Att en tecknares respektlösa behandling av
texten kan få en författare att släppa loss. De
här böckerna känns som ett perfekt samarbete.
Och i sin omgivning på 60-talet var de befriande fria från undertext och samvete. Låna
dem på biblioteket!
Nu för tiden är den glittrig och
i färg. När jag mötte den första
gången såg den inte speciellt
inbjudande ut. Men när man väl
trängde in i alla vansinnigheter, växte den
och blev en skatt. Sitta längst med öppna
ögon, längsta kyssen, störst antal varmkorvar
i munnen samtidigt. Att sitta och se någon slå
världsrekord i 400 meter eller höjdhopp blev
plötsligt så ointressant. Här fanns en hel bok
full av rekord som kunde inspirera vem som
helst. Plötsligt fanns inga gränser för vad man
kunde göra och bli världsberömd. Varje gång
man åt en varmkorv funderade man på om
man skulle kunna klämma i sig sjuttio stycken.
Men framför allt är boken en perfekt ingång
för de där motsträviga som inte tror att text
har något att erbjuda. Det räcker med att ha
tragglat sig igenom ett par rekord för att få
vittring. För det är ju det som är grejen. Att
skapa förväntan. En läsare med förväntningar
vill läsa mer…
Jag var alldeles för gammal för
den. Över 20. Men den hade
vunnit pris och jag hade precis
kommit igång med mitt eget
skapande tillsammans med Måns Gahrton när
jag läste den. Hjärtans fröjd* av Per Nilsson.
Om jag ändå varit 13, tänkte jag när jag läste
den. Inte för att jag längtade tillbaka. Snarare
för att jag, om jag läst den då, hade klarat alla
kärleksbesvikelser bättre. Boken berättar om
en kille som just gjort slut med sin tjej. I en
låda har han sparat saker som kommit att symbolisera deras tid tillsammans. Nu när det är
över, slänger han bort alltsammans. Men först
går han igenom varje föremål. Kopplar det
till olika händelser. Det är ett enda vältrande
i självplågeri och sentimentalitet. Fantastiskt
bra och utan att tippa över till pekoral. Olycklig kärlek när den är som bäst…
*Finns ej att tillgå i bokhandeln. Fråga på biblioteket.
Både mamma och pappa var fantastiska högläsare! Jag kommer ihåg hur
jag och mina syskon tjatade, ”bara ett kapitel till!”, och hur det kändes att
trängas i soffan kring boken. Vi läste mycket Astrid Lindgren då, Bröderna
Lejonhjärta, Ronja Rövardotter, Mio min Mio. Nu har jag två små barn själv,
och läser bilderböcker på löpande band. Det är fint, men jag ser fram emot
kapitelböckernas tid också. Allra mest längtar jag efter att få läsa Maria Parrs
Våffelhjärtat och Tonje och det hemliga brevet så småningom. Det är två riktigt
bra högläsningsböcker för barn i sjuårsåldern - både roliga, mysiga, spännande
och lite sorgliga. Dem har jag sparat i en speciell hög inför framtiden.
Mats Wahl
Mormor, morfar och mamma läste mycket för mig i förskoleåldern och favoritsagan som treåring var Sagan om den lilla lilla Gumman. Jag kunde den utantill
och deklamerade gärna med allvarlig min, vilket utlöste förtjusning bland
de vuxna. Favorit i elvaårsåldern var Enid Blytons Fem på Rymmarstråt. Den
underbara grottan, den goda maten, den trevliga stämningen och de otäcka
antagonisterna gjorde läsningen till en höjdarupplevelse. Att personerna var
kända sedan tidigare och att jag visste hur det skulle sluta gjorde inte det hela
sämre. Fullständigt underbart var att det fanns en uppsjö av Enid Blyton-böcker på skolbiblioteket. Av Fem-böckerna är Fem på rymmarstråt den jag oftast
utsatte för omläsning. Aptiten på just den här berättelsen förvaltades senare av
min dotter, som på det hela taget kunde Fem på rymmarstråt utantill.
*Finns ej att tillgå i bokhandeln. Fråga på biblioteket.
Foto: Jonas Goldmann
Johan Unenge väljer 3 TIDLÖSA BARNDOMSFAVORITER:
Foto: Leif Hansen
Lisa Bjärbo
Lusten väcks när vi läser tillsammans
Från läsmotstånd till läslust
En riktig kille läser. Tänk om det var så. Tänk
om en bok i bagen var lika självklar som fotbollsskorna på planen. Är det möjligt att väcka en
läslust som varar för alla? För 10-åriga tjejer
och 15-åriga killar?
– Läs högt och prata om läsningen, då vaknar
lusten att läsa själv! säger littteraturpedagogen
Susanna Ekström och läsforskaren Gunilla
Molloy.
När Albert Einstein fick frågan hur
samhället skulle rusta sig för framtiden,
svarade han: ”Läs för barnen!”. Astrid
Lindgren utvecklade tanken: ”Hur morgondagens värld ska se ut, beror till stor
del på det mått av inbillningskraft hos de
där som håller på att lära sig läsa”. Högläsningstiden hemma har halverats och
var fjärde halvvuxen pojke förstår inte vad
han läser. Det kan vara läge att stanna upp
ett ögonblick och fråga sig: varför pekade
dessa giganter ut barns läsning som det
allra mest avgörande för världens framtid?
Susanna Ekström, förskollärare och
litteraturpedagog med över 40 års erfarenhet av barn och böcker, försöker sig på
ett svar:
– När vi läser högt för barnet är det
både en stund av ömsesidighet och av stimulans för fantasin, en möjlighet att möta
andra familjekonstellationer, sammanhang
och världar än dem som barnet lever i.
Det är också ett möte med ett annat
språk, skriftspråket, med andra ord och
uttryck och en annan uppbyggnad av språket. Vi önskar ju att våra barn ska ta plats
i demokratin, och för att göra det måste
de kunna berätta. För att bli en berättare
måste man ha mött många berättelser
och ha kommit underfund med hur de är
uppbyggda.
”– Vi ska möta det läsmotstånd
som finns, men det viktigaste är
att se till att det inte uppkommer!”
Susanna Ekström
Vägen till ett eget språk, förmåga att
formulera en berättelse, fantasi nog att
hitta nya lösningar och ta plats i världen.
Nyttoaspekten är uppenbar - hur hittar
man glädjen som gör att läsandet känns
meningsfullt i sig?
– Man kan inte börja för tidigt, säger
Susanna Ekström, som önskar att vi sjöng
och ramsade för våra bebisar redan i
– Läs recensioner. Prata med barnbibmagen.
liotekarier och utnyttja kunskapen som
– Vi ska möta det läsmotstånd som finns, finns i bokhandeln, tipsar hon.
men det viktigaste är att se till att det inte
En riktigt bra småbarnsbok känneuppkommer!
tecknas, enligt Susanna Ekström, av ett
Högläsningen är språkets avspark.
angeläget motiv, gärna en existentiell
Ingenstans grundläggs barnets språk lika
fråga, dramatiskt skeende, starka känsloutlätt och lustfyllt som i knät på en vuxen,
tryck, dialog och tydlig personteckning.
rytmiskt läsande böcker som Jaguaren*
Barn gillar dessutom upprepningar och
Ulf Stark eller Lappricka Pappricka Lenformelfraser, som i folksagor.
nart Hellsing. Läsforskaren Rigmor Lindö
– En bra bok väcker tankar, säger
myntade begreppet litterära amningsSusanna.
stunder, och uttrycket säger det mesta.
”– Läs recensioner. Prata med
Har man upplevt den trygga värmen från
barnbibliotekarier och utnyttja
förälderns kropp i soffan, den välkända
kunskapen som finns i bokhandeln”
rösten och berättandets magi, glömmer
Marianne von
man det aldrig.
Baumgarten-Lindberg
En av landets mest outtröttliga barnboksexperter, Marianne von Baumgarten-Lindberg, som på 1970-talet
startade både Sveriges första renodlade
barnbokhandel och Barnens Bokklubb,
talar om litterär ”vaccination”. Susanna
Ekström är inne på samma linje:
– Spädbarnsåren och åren närmast
därefter är så otroligt viktiga. Att lyssna
till berättelser är något man blir beroende
av. 2-4-åringar är väldigt rituella, ta tag i
det och ha högläsning och berättande som
daglig ritual!
Barns läslust är av den fysiska sorten; de
skiljer inte på lek och läsning. Frågan om
en läsplatta skulle kunna ersätta bilderboken får Susanna att dra på munnen:
– Har man arbetat på en småbarnsavdelning och sett små barn gå omkring med
en bok och trycka den mot bröstet, och
bädda ned den i dockvagnen, och sätta sig
på den för att ingen annan ska ta den, då
behöver man inte ställa frågan!
- Bilderboken är långsam, och barnen
kan enkelt bläddra både framåt och bakåt.
Det uppmuntrar till funderingar, reflexioner - och eget skapande.
Läsa ska man - men vad? Hjälp de
yngsta att vaska fram guldkornen i biblioteket och låt barnen välja bland dem,
tycker Susanna.
– Och köp böcker som du gillar själv.
Tänk på att du kanske måste orka läsa
boken 100 gånger!
1000 nya barnböcker kommer ut i Sverige varje år - hur hittar man rätt?
– Många böcker är ”tomma”. Kvalitet kostar inte mer, men det gäller att
skaffa sig kunskaper, säger Marianne von
Baumgarten.
*Finns ej att tillgå i bokhandeln. Fråga på biblioteket.
Och de tankarna behöver man dela. I
samtal med öppna frågor växer både boken
och läslusten.
– Så blir högläsningsstunden något att
längta efter. Och den som har haft många
goda läsupplevelser med andra förväntar
sig att det ska vara intressant när hon eller
han själv börjar läsa.
Men att kunna forcera texten är inte
samma sak som att förstå den. Just därför
är det så viktigt att man inte slutar att
läsa högt för barn som kan läsa, påpekar
Susanna. Barn behöver få känna glädjen
i att bemästra enkla böcker själva, men
de måste samtidigt ha språk- och innehållsmässiga utmaningar för att växa som
läsare.
– Man kan läsa mycket mer komplicerade böcker för barnen i mellanåldern än
vad de kan läsa själva, påminner Susanna
Ekström.
Pågår högläsningen långt upp i skolåldern kan också boksamtalen fortsätta
naturligt.
Gunilla Molloy är docent i svenska
med didaktisk inriktning och undervisar i lärarutbildningen vid Stockholms
universitet. Hon har arbetat mycket med
högstadieklasser och hävdar:
– Pratar man inte om skönlitteratur
så är den bortkastad. Läsningen är 50
procent och samtalet resten. Börja med de
små barnen; prata alltid om det ni läser.
Varför tror du hon gör så här? Vad tror du
händer sen?
När barnen väl är läskunniga så kan
de avkoda texten, men läsförståelse är ju
något helt annat. I samtalet kan man knyta
texten till egna erfarenheter och sånt som
händer i omvärlden, och då hjälper man
Foto: Paulina Westerlind
SVENSKA BARN
LÄSER ALLT SÄMRE
� Under femton år, mellan 1991
och 2006, sjönk riksgenomsnittet i läsförmåga bland svenska
10-åringar med motsvarande ett
helt läsår (SOU 2012:10) Hur det
sedan har gått vet vi först i december 2012. Då kommer svaren
från den första jämförbara läsundersökningen sedan 2006.
� Mest har andelen mycket goda
läsare minskat. 10-åringar som
kan läsa och förstå mer krävande
texter blir allt ovanligare.
� 1971 var skillnaderna mellan
pojkar och flickors läsförståelse
relativt små. Men i 1991 års internationella studie hade flickorna
börjat dra ifrån. År 2001 var Sverige ett av de 35 jämförda länder
som hade allra störst könsskillnader, och skillnaden består.
� Mellan 1991 och 2006 sjönk de
Tänk om alla barn fick upptäcka läsglädjen tidigt i livet. Eugen och William, 4 år, gillar böcker och högläsning skarpt.
barnet fram till en läsförståelse.
– Det som är så bra med att läsa texter
tillsammans är att man inser att det finns olika
uppfattningar om vad som förefaller vara samma
sak, fortsätter Gunilla Molloy. Och med den
mångfald som vi har i vårt samhälle, så måste vi
lära oss att respektera andras uppfattningar.
Mellanåldern är ofta en könsöverskridande
tid, när barnen gärna läser serier men också vill
ha spännande och roliga böcker. Låt barnen läsa
vad de vill, uppmuntrar Gunilla; det viktiga är
att ni pratar om det!
Snart nog är barnet tonåring och boken konkurrensutsatt fullt ut, tävlande med allt på nätet
och dussintals andra medier.
”– Pratar man inte om
skönlitteratur så är den
bortkastad.”
Gunilla Molloy
– Se till att tonåringarna har lånekort, säger
Gunilla. Intressera dig för vad de läser och
prata, prata, om det! Under den narcissistiska
tonårstiden är det viktigt att man ser ut ur sig
själv. Kanske börjar man reflektera över sina
egna handlingar och beslut när man hör hur
andra agerar.
Litteraturutredningens senaste forskningsantologi (SOU 2012:10) visar hur (se faktaspalten)
barns minskade lustläsning ger enorma konsekvenser när det gäller läsförståelse och skolresultat, till och med i matte. Hur ska det gå, och
särskilt för pojkarna, undrar man?
– Man måste bryta barriären, säger Gunilla
Molloy. De flesta pojkar vill inte se sig som
läsare. Läsning är feminint kodat. En riktig kille
läser inte. Det faktum att så många killar inte
läser, vare sig hemma eller i skolan, är bara en
spegling av samhällsstrukturen, för män läser
inte heller – nja, få män gör det. Och när unga
killar konstruerar sin könstillhörighet så gör de
det efter en vuxen mansmodell. Det gäller att
ta vara på killarnas åsikter, för många killar har
jättebra tankar om litteratur när de väl läser.
Hur får man då en 13-årig kille – eller tjej –
att gilla läsning? En som kanske aldrig upplevde
några ”litterära amningsstunder” som liten?
Mats Wahl, ungdomsförfattare (Vinterviken
m.fl.) med två decenniers erfarenhet som högstadielärare:
– Associationen till bröstmjölken är inte
oproblematisk, många svenskalärare är dessutom
kvinnor och i början av puberteten behöver man
frigöra sig. Men jag har högläst för grupper av
tonåringar: Röde Orm, Djurfarmen, Skriet från
vildmarken och andra böcker, och de läsovana
ungdomarna älskade det. Det vi tillsammans
upplevde i berättelserna gav upphov till många
vindlande samtal. Det betydelsefulla är orden
mellan oss. Orden som fyller ett tomrum med
mening.
Associera, läsa mellan raderna. Snabbläsa och
djupläsa. Sammanfatta, kritiskt värdera och dra
slutsatser. Vad händer med samhället när uppemot en tredjedel av befolkningen inte längre
klarar det?
- I en allt mer komplicerad värld är läsförmågan en förutsättning för demokratin, säger
Mats Wahl. Uttrycket ”kunskap är makt” har de
flesta hört. Det gäller att komma ihåg talesättets
baksida - okunnighet leder lätt till vanmakt. Jag
vet inte om det finns någon bättre medicin mot
känslor av vanmakt än just läsförmåga. Orden
utgör bryggorna och förbindelserna mellan oss.
Möjligheternas svarta tecken på vitt papper.
svenska 10-åringarnas nöjesläsning kraftigt, och ingenstans
minskade läsförståelsen mer än
här. Samtidigt ökade datoranvändningen i svenska hem mer än
någon annanstans. ”…Datortid har
tagit tid från nöjesläsandet på fritiden, och den positiva effekt som
nöjesläsande har på läsförståelsen
har därmed gått förlorad”, hävdar
forskarna. (Gustafsson & Rosén,
2009, SOU 2012:10).
� För nio år sedan läste 74
procent av föräldrarna för sina
barn varje dag. Då hade lästiden
halverats jämfört med 1984, från
en halvtimme till en kvart. I en
undersökning gjord våren 2012 på
uppdrag av Läsrörelsen och Junibacken, angav endast 35 procent
av föräldrarna att de läser för sina
barn varje dag.
� Läsförmågan sjunker även
bland svenska 15-åringar. 2009
hade resultaten sjunkit på alla
områden jämfört med 2001: söka
och inhämta information, sammanföra och tolka samt reflektera
och utvärdera. Försämringen var
störst bland pojkarna.
� Svenska elever är mer negativa
till läsning än elever i OECD-länderna som helhet. Både flickors
och pojkars läslust har sjunkit,
men pojkarnas läslust har minskat
mest.
� Utpekade orsaker: minskad
nöjesläsning för och bland barn,
krympande skolbibliotek,
attityder och läsvanor bland
vuxna m.m.
Källor: de internationella
läsundersökningarna PIRLS
och PISA (se www.skolverket.se),
SOU 2012:10.
Hjälp dina barn att
– Ge ditt barn läskondis!
TA LÄSBORGARMÄRKET
Martin Widmarks
11 bästa tips för att
bryta läsmotstånd
Läsborgarmärket lanserades hösten 2011 och är tänkt som inspiration och uppmuntran
för den som just har knäckt läskoden och kämpar för att få flyt i läsningen. Satsningen
blev en succé: sedan starten har över 100 000 läskort och drygt 30 000 märken delats
ut, i vitt, rött och svart. Att ta Läsborgarmärket är kostnadsfritt och ej förbundet med
köpkrav från Akademibokhandeln.
5 böcker
10 böcker
VILL DITT BARN OCKSÅ TA LÄSBORGARMÄRKET?
Gör så här: hämta ett läskort på Akademibokhandeln och välj böcker
som passar ditt barns läsnivå. Efter fem lästa böcker belönas barnet
med Läsborgarmärket, som hämtas gratis i någon av Akademibokhandelns
butiker. Fortsätt läsa och samla alla tre färger!
15 böcker
Nu kan Anton läsa själv
genom att läsa upp de fem titlarna
på sitt läskort:
– Vi vill ha disko Helena Bross,
Hjälp, vi kommer för sent Helena
Bross, Vilma och spökhuset Cecilia
Lidbäck, Vilma och Tjuven Cecilia
Lidbäck och Nattspaning Helena
Bross.
Anton Lewin, sju år, har lärt sig
att läsa. Nu ska han få sitt första
Läsborgarmärke. Stolt och allvarlig visar han sin nyvunna förmåga
Vilken var bäst?
– Nattspaning, för den var mest
spännande! Den handlar om två
kompisar som tältar på gården och
upptäcker en tjuv som gör inbrott.
Anton får nålen fäst på dunvästen och tittar in i kameran. Han
gillar redan att läsa, men märkena
är en extra sporre. Han har redan
påbörjat jakten efter nästa Läsborgarmärke.
Stolt läsare får medalj. Helena Landberg delar ut Läsborgarmärket i
Akademibokhandelns nya barnavdelning på Mäster Samuelsgatan i Stockholm.
Martin Widmark är Sveriges
mest utlånade och lästa barnboksförfattare och högt älskad av
nybörjarläsarna. Få barn passerar
lågstadiet utan att läsa böckerna
om Lasse-Maja, Nelly Rapp och
Rakel.* För att bli kompetenta
läsare måste barn läsa kilometervis
med text. Trist och jobbigt, tycker
många. Hur får man barn att älska
resan?
– Läsning kräver lite tid och
engagemang. Tror du inte att
du orkar med det som förälder,
strunta i det! Om läslusten ska
uppstå måste man lägga ner
arbete, och det är inte alltid så
roligt, säger Martin Widmark.
Varken för barn eller föräldrar.
Att få upp läshastigheten tar
tid. Men när läskondisen kom-
1. Enkelt språk, utmanande
innehåll. Boken måste utmana
barnets intellekt. Många enkelt
skrivna böcker är för barnsliga,
och då surar barnet förstås.
Alla ungar gillar att läsa om
barn som är lite äldre och ställs
inför uppgifter som är lite för
svåra.
2. Välj ämnen och böcker som ditt
barn gillar. Det viktiga är inte
att du tycker om boken, utan
att din son eller dotter gör det.
Fråga andra föräldrar vad deras
barn läser. Läser kompisarna
Harry Potter kan det vara
viktigt för ditt barn att göra
det också.
3. Välj luftiga böcker med många
bilder. Bilden kan ersätta en
stor del av miljö- och personbeskrivningarna. Det driver
upp tempot, och barn älskar
när det går fort att läsa.
4. Välj böcker som ingår i serier.
Om ditt barn gillar en bok så
finns det fler att välja mellan.
5. Dela på läsjobbet. Läs varannan sida eller vartannat kapitel.
6. Varva högläsning med ljudböcker. Båda har sina poänger.
Högläsning ger närheten. Med
ljudböcker kan barnen höra
sina älsklingsskådisar.
7. Läs på dagen när du är pigg.
Inte bara på kvällen när ni
snart ska somna.
8. Skapa läsro. Inför femton
brusfria minuter. Reducera
medieskvalet: stäng av radio,
TV, datorer. Se om du klarar du
en mobilfri kvart.
9. Dränk inte ditt barn i böcker.
Framhåll varje boks exklusi-
vitet. För
ett barn
med
läsmotstånd
ökar
inte
lusten om
han eller hon
får 40 böcker på en gång. Börja
med färre och tunnare böcker.
10. Värdera aldrig litteratur.
Skicka inga signaler om att
vissa böcker är bättre än andra.
All litteratur som fungerar är
bra, när det gäller att bryta
läsmotstånd.
11. Dra dig inte för mutor. Ditt
barn behöver läsa många kilometer text för att uppnå flyt
och läsförståelse. Jag ser inget
fel i att lova bio efter fem lästa
böcker, eller ännu bättre, en ny
bok. Ta vad som fungerar!
”Att läsa med barnen är avstressande”
Hur får man tid för lustläsning i en späckad vardag?
Familjen Torstendahl har
en väl inarbetad läsrutin,
trots ett familjeschema fullt
av aktiviteter. Här berättar
mamma Birgitta hur och
vad hon och maken Jonas
läser med Jonathan och
Lilja:
”Vi läser tillsammans på
vardagkvällarna innan
barnen ska somna. Oftast läser både Jonas och
jag med var sitt barn,
men ibland läser en
förälder för båda. Alla
uppskattar läsrutinen.
Det är en stund för
närhet och avkoppling
i en stressig vardag. Vi
läser mellan 10 och 20
minuter per kväll, men
det kan bli 30 om det är
väldigt spännande.
Vår läsning har en
oerhörd bredd: vi kan
Läsglada familjen. Birgitta 41, Jonathan 10, Lilja 6 och Jonas 45.
läsa de barnsligaste
bilderböckerna för båda
barnen men lika gärna
krävande faktaböcker.
Ofta läser vi samlingsvolymer, Min Skattkammare och andra som
passar olika åldersgrupper. Faktaböcker för
barn fungerar också
väldigt bra: uppslagsböcker där man kan
titta, läsa och prata om
några få fakta i taget.
Det är roligt för både
sexåringen och tioåringen. Vi älskar att läsa
om rymden, planeterna
och atmosfären, om
kroppen, motorcyklar
och vulkaner…
Men vi läser även
klassiska berättelser,
som Den heliga natten* Selma Lagerlöf,
eller Aladdin och den
magiska lampan.*
Barnen älskar också när
vi läser roliga historier,
gåtor och rekordböcker.
Kan de inte enas väljer
vi föräldrar. Alternativt
får de välja var sin bok,
och så läser vi en snutt
i varje.
Läser vi bara för
Jonathan tar vi kapitelböcker; med Lilja blir
det bilderböcker och
läsa lätt-böcker.Tam,
Bröderna Lejonhjärta,
Gruffalon och allt av
Jan Lööf hör till favoriterna.
Ett tips är att välja
bort de svåraste orden
när man läser. När barnen blir större kan man
återvända och läsa vad
som faktiskt står där.
Fritiden fylls av
fotboll, simning och
sjöscouter. Dessutom
är datorspel det bästa
Jonathan vet, men vi har
infört begränsningar.
Han får spela två, tre
dagar i veckan, och det
försvarar vi med att det
finns annat i livet som
han missar annars. Han
accepterar reglerna,
men visst är det svårt att
hålla emot när kompisarna kommer.
Det härliga med
läsningen är att den ger
en stund som är helt
kravfri. Barnen har krav
på sig i skolan, inom
idrotten och från kompisar. När man läser för
dem kan de släppa allt
det där och bara vara
en stund. Är du stressad
och känner att du har
varit en dålig förälder,
läs med barnen!”
Familjen Torstendahls 10 bästa lästips hittar du på www.akademibokhandeln.se/barnslasning
*Finns ej att tillgå i bokhandeln. Fråga på biblioteket.
Minns du den svindlande känslan när du lärde dig läsa? Svarta krumelurer som plötsligt
får mening och blir ett expanderande universum. Egentligen är det otroligt att vi kan
lära oss läsa, enligt forskarna. Talet är givet människan, men skriften måste vi tillägna oss
genom oerhört komplicerade processer, som den mänskliga hjärnan egentligen inte är
byggd för. Klart man är värd medalj, när man har lyckats med den bedriften!
mer får man sin belöning! Utan
kondis är det inte kul att spela
fotboll heller…
BARBRO LINDGREN:
– Godnattsagan är guld värd!
Vad fick dig att älska böcker?
– När jag var riktigt liten läste mamma för
mig och mina syskon om kvällarna, innan
vi skulle sova. Mamma läste med sin lugna
röst och för oss barn öppnades nya världar;
Elsa Beskows sagor gled in i oss för alltid:
Tomtebobarnen, Solägget, Sagan om den
lilla lilla gumman… Ovärderlig är stunden
då en vuxen läser för sitt barn. Ingenting
kan ersätta det senare i livet!
Foto: Raili Korkkonen
Vilka var dina favoriter som barn?
– Den första bok jag läste själv var Resan
till landet Längesen Elsa Beskow. Den
handlade om en murken trädstubbe, som
förvandlades till en drake och flög iväg. Jag
tyckte den var otroligt bra! Guldlock och
de tre björnarna Robert Southey hör också
till min barndom, liksom Karin Fryxells
Sotlugg* och Linlugg*. För att inte tala
om reklamhäftet för Tuppens lakansväv,*
som förgyllde min barndoms påssjuka
och förde mig ut på vilda äventyr, där alla
mirakulöst räddades med hjälp av Tuppens
lakansväv!
Var du en bokslukare som liten?
– När jag väl lärde mig läsa, blev jag
snabbt en riktig bokslukare! Bland annat
läste jag Pelle Svanslös Gösta Knutsson, Pappa Långben Jean Webster, Alice
i Underlandet Lewis Carroll, Anne på
Grönkulla L.M. Montgomery, Det blåser på
månen Eric Linklater och Hans vän Pike*
Mary O’Hara. I tolvårsåldern började jag
leta efter böcker i pappas bokhylla. Där
hittade jag Harry Martinson, Eyvind
Johnson, Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf
OM BARBRO LINDGREN
Familj: 2 söner, 4 barnbarn
Bor: Glömminge på Öland
Mer: Har skrivit fler än 100
böcker för barn och vuxna.
Läser: ”mest biografier och
filosofer som jag inte har
hunnit med förut”.
och inte minst Svält av Knut Hamsun.
Så skulle jag också vilja skriva, minns jag
att jag tänkte. Vilken humor och vilket
levande språk!
Vad läste du för dina två söner?
– För mina barn läste jag, förutom böckerna av Elsa Beskow, Strit* Grete och Bengt
Janus Nielsen. En liten anspråkslös bok, som
har allt en bra barnbok behöver: lillebror
Strit är orättvist behandlad, bröderna
får allt, Strit får ingenting för han är för
liten. Men det slutar bra. Strit får allt och
hans dumma bröder ingenting! Under en
period läste jag Nicke Nyfiken Margret Rey
flera gånger varje dag för barnen, liksom
Kattresan. Höjdpunkten var förstås när
katten sprack. (Men viktigt att den blev
hopsydd!). Sen läste jag Mumin-böckerna
Tove Jansson förstås. Men mina egna böcker
har de aldrig velat höra. Och om jag någon
gång läst in något i radion och själv ville
höra hur det lät, gick de genast dit och
stängde av! Nu har jag fått barnbarn. När
de var riktigt små, läste jag högt för dem
om kvällarna, men nu ligger de och lyssnar
på ljudböcker i stället och det är också bra,
eftersom de hela tiden skapar egna bilder.
Vilka av dina böcker står sig särskilt bra
fortfarande?
– Av mina egna böcker är flera fortfarande aktuella, förmodligen för att de är
allmängiltiga och relativt tidlösa, som till
exempel Jättehemligt, Världshemligt och
böckerna om Sparvel. Benny-böckerna
tycker jag är bra, men det är främst Olof
Landströms (illustratörens) förtjänst,
liksom Andrejs längtan, med bilder av Eva
Eriksson.
Vem är du mest lik av dina egna karaktärer?
– Under årens lopp har jag skrivit mycket
om mig själv, fast egentligen är jag mer intresserad av människor och djur omkring
mig. Men eftersom jag skildrat allt utifrån
mig själv, så har jag nästan blivit huvudpersonen på ett hemskt sätt! Men Loranga
är sin egen huvudperson – jag knyckte
min man som han var och samtidigt
knyckte jag min svärfar som Dartanjang.
Hur ska en bra högläsningsbok vara?
– Jag tycker att en riktigt bra högläsningsbok bör vara uppbyggd så att man genast
blir fångad av den och till varje pris vill
veta hur det ska gå. Språket ska vara enkelt, gärna rimmat för de yngre barnen.
*Finns ej att tillgå i bokhandeln. Fråga på biblioteket.
ETT SAMARBETE FÖR BARNS LÄSNING
Samtliga texter i denna broschyr är
skrivna av Eva Whitebrook Engman