Naturvärdesinventering av skogsområdet vid Övre Storsätern, underlag till detaljplan för stugby (Floåsen 13:2)

TaigaEkologerna Rolf Lundqvist & Janolof Hermansson

2012

1

TaigaEkologerna i Eurotaigan HB c/o Rolf Lundqvist Kyrkvägen 12 790 26 Enviken 0246-23623 [email protected] 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Resultat av naturvärdesinventeringen 4 Inledning Områdesbeskrivning Bilder 10 Arter Referenser Bilagor

o

Kartor

20 24 25

o

Excel-filer på inmätningar av objekt (bifogade filer)

3

RESULTAT AV NATURVÄRDESINVENTERINGEN

Huvuddelen av rapporten är skriven utifrån inventeringen i oktober 2011, området kallar vi västra området och som ligger väster om Olån. Området öster om Olån inventerades 2012. Åtminstone det västra området har gott om naturskogskaraktärer; riktigt gamla träd, gammeltallar, grankloner, gott om liggande död ved och spår av stormfällningar, som varvas med kulturspår, stubbar och vrak efter selektiva huggningar och spår av djurbete. Det är ett ”trivsamt” område, en karaktäristisk sorts övergångsområde, där natur- och kulturvärden blandas sedan mer än hundra år, utan att naturprägeln förlorats. Här finns de karaktäristiska arterna för sådana områden, där åtskilliga arter också finns på rödlistorna. Det omges idag av en majoritet område med ännu högre naturkvalitet, särskilt reservatet, men även den övervägande delen övrig angränsande mark har hög naturkvalitet – uppfattas mer som ”natur” än som ”kultur”. Västra området bedömer vi har mer ”kultur”. Den angränsande Olåns ravin är också ett exempel på ett område, där naturkvalitéerna generellt är uppskalade, ett resultat av ökad bördighet och mångfald av substrat och framförallt rikedom på död ved. Här dominerar gran, rönn, hägg och gråal förekommer, och det finns mängder med död granved. Vi hittar där t.ex. taigaskinn

Laurila sulcata

(Sårbar, VU) och stjärntagging

Asterodon ferruginosus

(Nära hotad, NT) under en snabbkoll i kanten. Vid en utbyggnad av en stugby i ett område av denna karaktär, ser vi det som angeläget att försöka bibehålla så mycket som möjligt av naturskogselementen, och de naturkvaliteter som hör ihop med varierad död ved, särskilt karaktäristisk (och svårskapad!) sådan, som riktigt gamla träd, även en och annan granklon (!), gamla rotstälp, död ved i både vrak stubbar och lågor, växlingen mellan öppenhet och slutenhet. Då finns också möjlighet att fortsatt behålla många de karaktäristiska tillgångarna. Särskilt viktiga i detta avseende är gammeltallarna. De måste ses och hanteras, som de klenoder de är! Inte minst tallen med ekorrspår (karta 3, objektnr 134)! En särpräglad biotoptyp sticker ut som avvikande, men med typisk karaktär, väten med sin enbuskomgivning och busklavspåväxt, t.ex. enlav (S). Denna biotop bör undantas exploatering (karta 3, objektnr 137). Särskilt kanterna mot Olåns ravin kräver särskild varsamhet. Detsamma anser vi gälla för bäcken och de små källbäckar som rinner i södra delen av västra planområdet (mesta delen utanför planområdet). Vi förutsätter att detta kan ske med ambitionen, att natur- och kulturvärden ska kunna fortsätta att samexistera i området även efter en eventuell utbyggnad och hoppas att vi kunnat ge tillräckligt med argument för detta! 4

INLEDNING Uppdraget

Inför en planerad utbyggnad av en stugby på fastigheten Floåsen 13:2 vid Övre Storsätern, Idre har Taiga-Ekologerna fått i uppdrag att naturvärdes bedöma planområdet. Uppdragsgivare är fastighetens ägare Alf Olsson, Sandviken.

Inventeringsmetodik

Fältarbetet skedde under 21-22 oktober 2011 och 26 juli 2012. Vi använder samma metodik som vid skogsstyrelsens rikstäckande nyckelbiotopsinventering. Ovanpå en bedömning av områdets natur- och kulturhistoria läggs de funna artförekomsterna. Av detta dras slutsatserna om områdets status och dess naturvärden. En mindre skillnad är att vi söker efter fler arter lavar, ofta mer svårbestämda sådana, men likafullt bra signalarter på höga naturvärden. Sökning har också gjorts i databasen Artportalen, SLU, efter tidigare fynd av växter, mossor, lavar och svampar. I närheten av det planerade området finns en enda uppgift på en rödlistad art, ladlav 1317267).

Cyphelium tigillare

(Nära hotad, NT), på en lada (utanför planområdet). När vi besöker samma lada kan vi konstatera, att ladlav finns på ladans alla sidor (RN: 6890051/ Skogens kulturpåverkan belyses utifrån tillgänglig kunskap och genom att söka efter spår av äldre tiders brukande och nyttjande. Allt har mätts in med GPS i RT90. Artfynd och några intressanta träd och lågor, presenteras på kartor (bilagor). 5

OMRÅDESBESKRIVNING Läget

Planområdet ligger i Grövlans dalgång väster om ån och vägen till Grövelsjön, och nordväst om Elgåvägen , där Olån korsar vägen, just före sammanflödet med Grövlan. Olåns ravin delar planområdet i en västra och östra del. Östra delen har betydligt större areal än den västra. Den västra avgränsningen utgörs av rågången mellan kronans mark och privatmarken. Norra delen av den östra delen gränsar också mot statlig mark. Längs gränsen finns rårösen och på några ställen katade råtallar. Efter inrättandet av Långfjällsreservatet är gränsen till statens mark markerad med reservatsmarkeringar. Den östra avgränsningen når i nedre delen ut mot Grövlans ravin, längs kanten går en körväg och det ligger några fritidshus. Uppströms viker gränsen av västerut, väster om ett delvis uppodlat myrområde, där några mindre bäckar rinner.

Riksintressen och skyddade områden

Det inventerade området gränsar mot Långfjällets naturreservat. Naturreservatet är också Natura 2000 område.

Kulturmiljöer

Intill Elgåvägen ligger här gården Strömsbo, 670 m.ö.h., anlagd i slutet på 1800-talet av en inflyttad familj från Norge. I dalgången fanns vid denna tid ytterligare två gårdar, Lövåsen och Huskläppen, båda uppströms. Idag kallas området Storsätern och har åtskillig bebyggelse närmast vägarna. Från Strömsbo togs först slogar upp längs Olån. Senare dikades och odlades ovan nämnda myrområde upp. Kreatursbetet i området var viktigt, men upphörde för 70 – 80 år sen (muntl. A Olsson). Närmast gården mot Olåns ravin finns fortfarande tydliga spår av getbetet på granarna i kanten. Norr om planområdet finns mer sentida fårstängsel. En stig, som markeras väl av bleckor i träden, går genom västra området, troligen till Valdalsbygget. Östra området har stigar går västerut genom östra planområdet. Den utanför planområdet belägna, ovan nämnda ladan har en hel del inskriptioner. Bl.a står där ”Timrat år 96”, ”LADAN HITFLYTTAD 1924” OCH ”NYTT TAK 1992”.

Naturmiljöer

Områdena är tämligen glest beskogat av en blandning av mer enstaka gammeltallar, grankloner, enstaka äldre björkar och yngre individ av dessa trädslag. Här finns en tydlig invandringsprägel, som torde bero på klimatuppvärmningen. Tydligast syns det på att gamla granar med avläggargrupper, s.k. grankloner, som tidigare stått glest, alltmer blir inväxta i det övriga beståndet. En stormfällning för 100 – 200 år sedan har fällt ett antal gammeltallar, som idag är karaktäristiskt uppfrusna rotstälp, fällda från väster. Vi hittar dock inga närmare uppgifter, när denna stormfällning skett. Grova tallar har plockhuggits längre tillbaks, gissningsvis i slutet på 1800-talet. Här och var ligger vrak lämnade, dessutom har ytterligare plockhuggningar skett. Områdets torrakor har sannolikt huggits till bränsleved – de fattas! Skogen är idag relativt gles på jämn, blockfattig, ljung- och bärrisdominerad mark, som gradvis tätnar av yngre inväxande träd. I några stubbar finns kolrester efter en eller några få bränder. Alf Olsson uppger att en 6

”jättebrand” gått längre västerut på Dyllen på 1920-talet, men inte gått över Olån österut och påverkat planområdet. Området öster om Olån: Vi ser ett par björnrivna myrstackar, här finns betesspår av älg och talrika ekorr- och sorkspår. Hackmärken efter

tretåig hackspett

(NT) finns i såväl gran som tall. En

lavskrika

(NT) kommer nyfiket fram till oss, sedan ser vi flera, några tallbitar flyger över, vi skrämmer upp en tjädertupp och ser en del spillning. Vi hör lite mesar. Vid inventeringstillfället har första snön kommit, men intill Olån finns en fortfarande isfri kallkälla med jordranunkel

Ranunculus hyperboreus

(RN: 6889378/ 1317065). Här finns även källört, gråal och jolster. Trädvegetationen är rätt gles och tämligen enhetlig. Undantaget är en svacka med en vät och rikligt med anslutande enbuskar (objektnr 137; RN 6889625/1317150). Här finns en hel del enlav

Vulpicida juniperinus

(S) på de gamla enbuskarna, samt njurlavar

Nephroma

spp (S), som vanligtvis förekommer på lövträd. Avvikande är också de mer enstaka kvarvarande gammeltallarna. En av dem lyser rödaktigt på nedre delen av den grova stammen. Det röda orsakas av att ekorrar använt stammen för ”lek”. Tittar man nära, ser man otaliga klospår i den tjocka tallbarken (RN: 6889817/1317009). Sådana ”lekar” har man sett utföras av ekorrar, som i ”upphetsat” tillstånd snabbt flänger varv efter varv, runt stammen och då klöser av de yttersta barkpartierna. I takt med att ekorrarna blir färre, minskar även lektallarna. Dessutom huggs ju tallarna bort! På två gamla granar hittar vi ett antal exemplar av en rödbrun kärnsvamp, röddyna känd på gran. Kanske är detta ny art för landet!

Hypocrea rufa

, sittande långt ut mot grenspetsarna (objekt nr. 102, 109, 115; RN: 6889822/1317136), dock är den inte Naturskogskaraktären i området understryks av de genomgående, fast tämligen glesa förekomsterna av rödlistade och/eller andra intressanta arter. Det är gott om naturskogselement, som gamla lågor (och vrak), rotstälp och rotvältor, generellt gott om död ved av varierat slag, dessutom varierad slutenhet – öppna partier växlar med tätningar. En del äldre stammar i de ovan nämnda granklonerna är angripna av harticka

Onnia leporina

(NT). Även fruktkroppar av granticka

Phellinus chrysoloma

(NT) finns på somliga granar, inte bara i klonerna. Gränsticka

Phellinus nigrolimitatus

(NT) hittar vi bara en enda fruktkropp av, en kraftig fruktkropp på en gammal grov tallåga (objekt nr 132; RN: 6889811/1317022). En hel del av fjällhedens arter finns här, särskilt sådana, som också gärna koloniserar död ved i stubbar och lågor, som t.ex. fjälltagellav, upprätt tagellav, snölav m.fl. Varglav

Letharia vulpina

(NT) är dock mycket sparsam (objekt nr 10), liksom knottrig blåslav dvärgbägarlav

Hypogymnia bitteri Cladonia parasitica

(NT). Vi konstaterar den på mellan 5 – 10 ställen, vilket är oväntat lite, vilket även gäller för varglav! Här finns, åtminstone, tre gamla tallågor med (NT). Dvärgbägarlav påträffas bara på gamla lågor. De äldsta högstubbarna är lämpliga för rödlistade knappnåslavar, som blanksvart spiklav

Calicium denigratum

(NT) och gråblå svartspik

Chaenothecopsis fennica

(NT). Båda arterna påträffades. Det tar nämligen mycket lång tid att på naturlig väg producera nya lämpliga högstubbar och torrakor för dessa arter. De flesta rödlistade och signalarter som påträffades bland lavarna är knutna till gammal, hård tallved. Halmgul örnlav

Ochrolechia alboflavescens

(NT), växer dock på bark eller ved på levande gamla träd. Här påträffades arten på en gammal björk (objektnr 191) och på en torrgren på en av de gamla tallarna (objektnr 84). Arten har sitt starkaste fäste i den fjällnära gammelskogen. Här finns en hel del insektsgnag, ofta av olika barkborrar och en tall utanför området, en markerad gränstall har spår av reliktbock

Nothorhina muricata

(NT). Området väster om Olån: En del äldre stammar i de ovan nämnda granklonerna är sannolikt angripna av harticka

Onnia leporina

(NT), men vi kunde bara konstatera att gamla fruktkroppar fanns på en gran. Granticka

Phellinus chrysoloma

(NT) finns på ett par gamla granar som har fallit till marken. Det bör finnas ytterligare någon förekomst. Knottrig blåslav

Hypogymnia bitteri

(NT) 7

är, tillsammans med garnlav

Cladonia parasitica Alectoria sarmentosa

, de mest spridda rödlistade arterna. Vi konstaterar att de finns på minst 10 träd, alla på gamla björkar och granar. Flera av björkarna är döda. Efter som det finns sparsamt med blottade gamla tallågor, hittades bara en tallåga med dvärgbägarlav (NT). Riktigt gamla björkar och björkhögstubbar är mycket viktiga för en rad rödlistade och sällsynta lavar. En björkhögstubbe med rödbrun blekspik

Sclerophora coniophaea

(NT) hittades och den stod på ravinkanten till Olån. En levande gammelbjörk hade regionalt hotade lavarter, mjölig knopplav

Biatora chrysantha

och

Bacidea vermifera

. Den sistnämnda är mycket sällsynt i norra Sverige och fjälltrakterna. En annan sällsynthet som påträffades var

Agyrium rufum

, som är något mittemellan svamp och lav, påträffades på en fuktig gammal låga. På en, av få, gammeltallars (Nr 174) torrgrenar förekommer vedflamlav

Ramboldia elabens

, en typisk art för fjällnära tallskog. Vi har inte sökt aktivt efter mossor, mer än i källbäckarna och på lågor. På en granlåga kunde konstatera att det fanns vedtrappmossa Anastrophyllum hellerianum (NT) och på en annan granlåga liten hornflikmossa Lophozia ascendens (VU). Båda arterna tillhör gammelskogen. Det finns en hel del insektsgnag, mest anmärkningsvärda gnagspåret var av

bronsjon

i en gammal granlåga.

Lavar på gamla rotvältor

Gamla rotvältor av tall är idag ett minskande substrat eftersom glesa naturskogar blir allt färre av ett alltmer intensivt skogsbruk. Många arter som lever på sådan gammal, ofta tjärimpregnerad ved, i form av högstubbar, torrakor och rotvältor är likaså missgynnade. Intressant är också att arter som är vanliga ”i sitt rätta element” nu försvinner med sina substrat som tidigare varit vanliga i landskapet. Detta får givetvis konsekvenser på arternas utbredning i landskapet och t o m i landet. Några lavar som ”normalt” finns på fjällheden kan förekomma på gamla rotvältor, lågor, döda grenar på gammeltallar och stubbar från dimensionsavverkningstiden. I området öster om Olån finns många gamla rotvältor med dessa arter, mycket tack vare närheten till fjället och att skogen är gles. Somliga uppträder oftare än andra. Mer anmärkningsvärt var att upprätt tagellav

Gowardia nigricans

, spärrlav

Bryocaulon divergens

, smal islandslav

Cetraria ericetorum

och dvärghedlav

Cetraria odontella

påträffades. Fjälltagellav, snölav och krumlav finns på åtskilliga rotvältor. Inom det planområdet väster om Olån är det betydligt mindre antal av gamla tall-lågor som kan vara lämpliga för ”fjällhedsarter”. Men det finns gamla tallrotvältor med snölav

Flavocetraria nivalis

, krumlav

Artcoparmelia incurva

och nordlig örnlav

Ochrolechia frigida

på två ställen. Nordlig örnlav påträffades inte i det östra planområdet, men det är en vanlig art på fjällhed.

Hänglavar

Hänglav är samlingsbegreppet för alla hängande lavar, som förekommer på trädens grenar och kvistar. Träden i området är här väldraperade av hänglavar. Garnlav tagellavar tagellavar

Byoria Byoria

draperade av talltagel

Bryoria fremontii

andra tagellavar. Det finns måttligt med skägglavar

Usnea Alectoria sarmentosa

är den art som ofta kan vara helt dominerande, åtminstone i nedre halvan av träden. Här är dock garnlav sparsamt förekommande, även om den på vissa ställen går att finna på grangrupper. Garnlav är missgynnad av skogsbruk och är numera rödlistad (Nära hotad, NT). I områdena är det mest spp. Anmärkningsvärt är att vi fann en tagellav fertil, d v s med fruktkroppar. Fertila tagellavar är ovanliga och tyder här på goda ståndortsbetingelser. I området är det mest spp. I norra delen av västra området finns en mindre grupp äldre tallar om helt . Talltagel finns sannolikt spridd i området som inslag bland spp. i båda områdena.

Kärlväxter

Kärlväxter brukar inte användas som signalarter för gammal naturskog, men ibland händer att man hittar sällsynta växter. Sällsynta växter bör man ta hänsyn till vid exploateringar. I västra 8

området hittades ett par sällsynta växter. Tidpunkten för inventeringen var mycket lämplig utifrån växternas bästa blomningstid. Efter bäcken i södra delen av västra planen, sannolikt utanför planen, påträffades fjällveronika. Den är känd i trakten sedan 1859, och återfanns efter Stora Olån, upp till Silverfallet 1990 (Dalarnas Botaniska Sällskap). Man kan påstå att de två nyfunna växtplatserna inte tidigare var kända (Nr 187-188). Stjärnbräcka, även den var tidigare påträffad i trakten ”källflöden längs Stora Olån (DABS). Vi påträffade den på tre ställen (Nr 195-197) och även dessa är ”nya”. Bäckdråget med omgivande små källflöden är synnerligt skyddsvärd. 9

BILDER

Öster om Olån

Bild 1. Öppning i den luckiga skogen, ungefär mitt i området. Bild 2. En av de gamla högstubbarna som det kan finnas rödlistade knappnålslavar på. 10

Bild 3. En av de gamla rotvältorna, sannolikt efter storm för 100 – 200 år sedan. Bild 4. Gammalt dike, som finns i den nordöstra delen av området. 11

Bild 5. Öppning, med fuktigare mark och rikligt med enbuskar. Bild 6. Ena kanten av den stora väten (objektnr 137). 12

Bild 7. Strax ovanför den stora väten (objektnr 137). Bild 8. Den största och äldsta tallen? Den står strax utanför inventeringsområdet (objektnr 132). 13

Bild 9. Gamla granar. Bild 10. Röddyna, men det kan vara en obeskriven art. 14

Bild 11. Fjälltagellav. Bild 12. ”Ekorrtallen” 15

Bilder väster om Olån Bild 13. Gamla granar nära ravinen till Olån. Bild 14. Signalarten tickmussling

Antrodia heteromorpha

. 16

Bild 15. En av få riktigt grova och gamla tallågor som inte är överväxt. Bild 16. Stigen. 17

Bild 17. Skogen i norra delen. Bild 18. Gammeltallen. 18

Bild 19. Fjällveronika.

19

ARTER Rödlistade arter

Kategorierna följer senaste rödlistan från 2010 (ArtDatabanken/Naturvårdsverket).

Lavar

Alectoria sarmentosa

, garnlav (Nära hotad NT) Denna hänglav finns spridd inom områdena på ett mindre antal granar, men också på enstaka gamla björkar och tallar. Garnlav kräver gammal och luckig skog. Arten är vanlig i fjällnära gammal granskog. Nr 143-152 (Väst) och 3, 4, 34, 36, 58, 101, 104 (Öst)

Bryoria nadvornikiana

, violettgrå tagellav (Nära hotad NT) Påträffades i östra området bara på en död björk och bara en enda bål. Violettgrå tagellav är ganska sällsynt i fjällnära skog i fjällsocknarna Särna-Idre. Nr 43

Calicium denigratum

, blanksvart spiklav (Nära hotad NT) Förekommer på torr och hård ved på gamla högstubbar och torrakor. Arten påträffades på tre tallhögstubbar i östra området, men sällan talrikt. Nr 7, 66, 114

Chaenothecopsis fennica

, blågrå svartspik (Nära hotad NT) Förekommer som föregående art, på torr och hård ved på gamla högstubbar och torrakor. Arten påträffades på en tallhögstubbe. Nr 6

Cladonia parasitica

, dvärgbägarlav (Nära hotad NT) Påträffas, oftast på grova tallågor med något murken yta. Lågorna ska ligga öppet till halvöppet. Påträffades rikligt på tre grova gamla tallrotvältor i östra och på en i västra området (sannolikt också den enda förekomsten). Nr 53, 116, 119 (Öst) och 140 (Väst)

Collema occultatum

, skorpgelélav (Nära hotad NT) Påträffas, oftast på gamla lövträd i både skog och i kulturlandskapet. Här förekommer den rikligt på en gammal björk i västra området. Nr 141

Hypogymnia bitteri

, knottrig blåslav (Nära hotad NT) Knottrig blåslav har sin huvudutbredning i fjällnära skog. Den förekommer mest på gran och björk, i detta område huvudsakligen på gamla björkar, på ett ställe också på en stor tallrotvälta. Inventeringsområdets typ av skog är mycket lämplig för arten. Nr 5, 25, 33, 35, 57, 76, 83, 87, 90, 95, 128 (Öst) och 156-166 (Väst)

Letharia vulpina

, varglav (Nära hotad NT) Inventeringsområdet ligger inom ett starkt fäste för varglav i Sverige. Här fanns den dock endast i östra området, på en gammal och stor tallrotvälta (RN: 6889801/1316799), trots att det fanns flera lämpliga rotvältor och högstubbar. Nr 9

Ochrolechia alboflavescens

, halmgul örnlav (Nära hotad NT) Arten förekommer på gamla träd, gärna i öppnare lägen och den är vanligast i fjällnära skog. Påträffades på en gammal björk och på grov gran på gammal tall i östra området. Nr 55, 127.

Sclerophora coniophaea

, rödbrun blekspik (Nära hotad NT) 20

Vacker knappnålslav som oftast påträffas på riktigt gamla träd eller högstubbar. Här fanns den på den grövsta och högsta björkhögstubben, en i var område. Den borde ha funnits på flera ställen. Arten påträffas bara i naturskog. Nr 54 (Öst) och 176 (Väst)

Svampar

Onnia leporinus

, harticka (Nära hotad NT) Harticka parasiterar gamla granar och finns nästan enbart i naturskog. Påträffades i östra området ovanligt tätt, på fyra ställen, ganska nära varandra. I västra påträffades på ett ställe som var på en av de äldsta granarna. Nr 39, 62, 94, 98 (Öst) och 155 (Väst)

Leptoporus mollis

, kötticka (Nära hotad NT) Tickan är ovanlig i fjällnära skog. Påträffades på en granlåga. Nr 38

Phellinus chrysoloma

, granticka (Nära hotad NT) En ticka som parasiterar gamla granar och har minskat i takt med att gammal granskog avverkas. I inventeringsområdet påträffades grantickan på ovanligt många granar, såväl levande, som stående och liggande döda. I västra området påträffades grantickan på två gamla, liggande granar. Nr 2, 37, 41, 45, 63, 69, 86, 93, 96, 103 (Öst) och 153, 154 (Väst)

Phellinus nigrolimitatus

, gränsticka (Nära hotad NT) Tickan förekommer nästan uteslutande i naturskogsartade barrskogar. Den är mest frekvent i fjällnära skog. Ett praktexemplar påträffades på en gammal tallåga. Nr 84.

Mossor

Anastrophyllum hellerianum

, vedtrappmossa (Nära hotad NT) Mossan växer uteslutande på murken ved, främst i grannaturskog. Här påträffades i västra området på en mycket murken låga vid ravinkanten till Olån. Nr 181

Lophozia ascendens

, liten hornflikmossa (Sårbar VU) Mossan växer på murkna lågor i biotop med hög och jämn luftfuktighet, oftast sluten grannaturskog. Påträffades också i västra området, på en mycket murken granlåga vid ravinkanten till Olån, i närheten av vedtrappmossan. Nr 169

Signalarter och regionala hotade arter

Vid nyckelbiotopsinventering används också begreppet, d v s arter som genom sin förekomst signalerar, att det på samma plats också kan finnas rödlistade arter (Nitare 2000). Några av dessa signalarter kan dessutom vara regionalt hotade. Det finns en inofficiell dalalista över regionala hotade arter bland mossor och lavar (Hermansson, Bratt & Oldhammer o.a. 2008).

Lavar

Icmadophila ericetorum

, vitmosslav En ganska vanlig art på diverse substrat, men när den växer på ved är det hårt murken ved och oftast på gamla och murkna lågor. Den påträffades här på ett par lågor i båda områdena. Nr 44, 91, 105, 107 (Öst) och 182 (Väst) 21

Hertelidea botryosa

, vedskivlav Skorplav som växer på gammal, torr och hård tallved i öppna lägen. Den finns på de flesta tallrotvältorna i östra området. Nr 12, 18. 19, 26, 29, 71, 110, 117, 120.

Lopadium disciforme

, barkkornlav Arten förekommer vanligtvis på äldre lövträd, men här påträffades i västra delen på gammal gran. Arten är något nordlig och blir därmed vanligare på gran än söderut. Nr 168

Ochrolechia juvenialis

Sällsynt lavart, som är så liten att den växer på tunna kvistar av gran i gammal granskog med hög och jämn luftfuktighet eller i nederbördsrika lägen. Den i finns i länet bara i nordvästra Dalarna. Här är den en bra signalart. Ett fynd i östra området. Nr 60

Protopannaria pezioides

, gytterlav Påträffas på stambaser av äldre lövträd i biotop med hög luftfuktighet. I fjälltrakterna kan arten förekomma även på andra substrat. I västra området påträffades den på videbuskar som växte i kanten av källbäckarna. Nr 173

Ramboldia elabens

, vedflamlav En ganska vanlig skorplav i fjällnära områden. Den växer på gammal hård ved på torrakor i öppnare lägen. Förekommer på flera tallrotvältor, nästan alla tallhögstubbar och på torrgren av en tall i västra området. Nr 8, 14, 22, 115 (Öst) och 174

Rinodina degeliana

, gammelsälglav En sorediös skorplav som är lätt att förbise. Arten var länge rödlistad, men anses inte längre hotad i landet. Vi anser den som regionalt hotad, särskilt i södra Dalarna. Hittades på en gammal död björk. Nr. 175

Vulpicida juniperinus

, enlav Den vackra arten växer enbart på en. Där enbuskarna är gamla och växer i något fuktigare lägen än normalt, kan enlav uppträda rikligt. Endast vid väten var den riklig, annars fanns den här och var på de äldsta enbuskarna i planområdet. Trots rikligt med enbuskage i västra planområdet, lyckades vi bara finna enlaven på ett ställe. Utanför fjällområdena är enlav missgynnad av ändrad markanvändning, särskilt kalhyggesbruket. Nr 46, 65, 67, 70, 78, 102 (Öst) och 102, 142 (Väst)

Nephroma parile

, bårdlav och Arten förekommer vanligtvis på lövträd, men här påträffades den på gamla enbuskar i östra området. Enarna växte på fuktigare mark och vid väten. Nr 52

Nephroma resupinatum

, luddlav Arten förekommer vanligtvis på lövträd. I östra området påträffades den på gamla enbuskar som växte på fuktigare mark och vid väten. Björk har sur bar, men som med åldern kan få mer basisk bark. På ett sådan gammal björk växte luddlav i västra området. Nr 77 (Öst) och 171 (Väst) 22

Svampar

Antrodia hetermoropha

, tickmussling Tre fynd, två på brutna granar och det andra på en granlåga. Tickmussling är en medelgod signalart. Nr 1, 92 (Öst) och 132 (Väst)

Oligoporus rennyii

, skörporing Tickan påträffades på tre tallågor, men fanns troligen på fler. Artens utbredning och frekvens i landet är oklart, men möjligen är den förbisedd, men de flesta kända fynden är från tallnaturskog. Nr 85, 97, 125

Oligoporus sericeomollis

, silkesporing Vit ticka som ofta växer på kolad ved under gamla tallågor eller grövre vrak efter avverkade gammeltallar. Kan uppträda allmänt där det finns rikligt med lämpligt substrat. Påträffades på ett ställe, men kan sannolikt finnas på många av de gamla rotvältorna. Nr 123

Phellinus viticola

, vedticka En art som signalerar intressant vedsubstrat. Nr 59, 126 23

REFERENSER

Gärdenfors, U (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010 – The 2010 Red List of Swedish species. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Hermansson, J, Bratt, L. och Oldhammer, B. 2008. Hotade och sällsynta växter i Dalarna, del. 2 – lavar och mosor. Dalarnas Botaniska Sällskap. Nitare, J. (red.). 2000. Signalarter – indikatorer på skyddsvärd skog. Skogsstyrelsen. 24

BILAGA 1

Karta 1: Fynd i södra delen av östra området. Karta 2: Fynd i norra delen av östra området.

25

Karta 3: Fynd i västra området. Karta 4: Fynd översiktligt.

26