Transcript Därför borde Axel Calissendorff ha verkat för att

1
till protokoll den 7 oktober 2011, § 235
Bilaga 153
(D-2011/0986)
BESLUT
den 7 oktober 2011
av Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd i disciplinärende Sven Hagströmer för egen
del och som ställföreträdare för Biovestor AB, Stockholm ./. advokaterna Axel Calissendorff och Claes Lundblad, båda Stockholm
Bakgrund
Sven Hagströmer är ordförande i Investment AB Öresunds (Öresund) styrelse. Biovestor
AB (Biovestor) innehar drygt 18 procent av aktierna i Öresund och utgör den enskilt
största aktieägaren i bolaget. Biovestor ägs och företräds uteslutande av Sven Hagströmer
och hans familj. Öresund var i sin tur till nyligen huvudägare i HQ AB (HQ).
Axel Calissendorff och Claes Lundblad är båda verksamma i Roschier Advokatbyrå AB
(Roschier). Axel Calissendorff som delägare och senior partner och Claes Lundblad som
delägare och partner. I september 2010 vände sig Sven Hagströmer till Axel Calissendorff
för viss rådgivning med anledning av händelserna i HQ och det dåvarande dotterbolaget
HQ Bank, som just förlorat sina tillstånd att driva bankrörelse. Axel Calissendorff åtog sig
uppdraget.
I februari 2011 framställde HQ genom Claes Lundblad ersättningsanspråk – cirka 60
respektive 40 miljoner kr. – mot Öresund avseende påstått olovliga vinstutdelningar för
åren 2008 och 2009. Axel Calissendorffs uppdrag för Biovestor var enligt Sven
Hagströmer inte avslutat vid denna tidpunkt. Detta skedde enligt Sven Hagströmer vid ett
samtal i mars månad då Sven Hagströmer meddelade att han saknade förtroende för
Roschier. Den 8 maj tillställde han Axel Calissendorff ett brev i vilket han begärde att
Roschier på grund av jäv skulle frånträda uppdraget för HQ mot Öresund. Den 20 maj
2011 återkom Axel Calissendorff genom brev och förklarade att Roschiers uppdrag för
HQ mot Öresund inte kom att avträdas.
Anmälan
Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 13 juni 2011, avser att Axel Calissendorff och Claes Lundblad, med hänsyn till Axel Calissendorffs uppdrag för Biovestor, inte
sett till att Roschier på grund av jäv frånträtt uppdraget för HQ mot Öresund.
Advokaternas ställningstaganden till anmälan
Axel Calissendorff och Claes Lundblad har var för sig tillbakavisat anmärkningen och
bestritt att de förfarit i strid med god advokatsed.
2
Sven Hagströmers/Biovestors utveckling av anmälan
Sven Hagströmer har i sin anmälan åberopat sitt brev av den 8 maj 2011 till Axel Calissendorff och i sin anmälan även hänfört sig till Axel Calissendorffs svarsbrev av den 20
maj. Själva anmälningsskriften har fått formen av kommentarer till denna skriftväxling.
I brevet av den 8 maj har Sven Hagströmer anfört bl.a. följande.
Sven Hagströmer lämnade på Axel Calissendorffs uppmaning vid deras första sammanträde en utförlig och detaljerad bild av händelserna ur Öresunds och hans perspektiv. De
träffades härefter ytterligare en gång och hade också ett antal kontakter per telefon. Han
har således bl.a. berättat om den ansvarsfördelning som rått mellan Mats Qviberg och
honom och när han och – enligt hans mening – styrelsen i Östersund fick kännedom om
de allvarliga problem som förelåg i HQ Bank samt orsakerna till dessa problem. Han har
också berättat om sin syn på de problem som uppdagats i HQ-bolagen samt hans
reaktioner på detta. De diskuterade också de olika åtgärder som från Öresunds sida vidtogs för att säkra HQ-bolagens fortlevnad och bevekelsegrunderna för att vidta dessa åtgärder. Sammantaget fick Axel Calissendorff en mycket god inblick i händelseförloppet ur
Sven Hagströmers perspektiv – och vågar han påstå – även Öresunds perspektiv.
Den rådgivning som Axel Calissendorff lämnat har resulterat i två fakturor, en faktura om
50 000 kr. avseende ”juridiskt biträde” under september 2010 och en faktura om drygt
10 000 kr. avseende ”löpande juridisk rådgivning under oktober och november 2010”.
Båda faktorerna angavs avse rådgivning rörande Öresund. Roschier har således fakturerat
ett i sammanhanget inte obetydligt belopp. Mot bakgrund av att de endast träffats vid två
tillfällen och därutöver haft ett antal kontakter per telefon, måste Roschier inom ramen för
rådgivningen ha utfört ett relativt omfattande utredningsarbete. På grundval av den
information som han lämnat Axel Calissendorff framförde denne att Sven Hagströmer
”aldrig kommer att beröras av någon process” eller liknande. Givetvis utgick han från att
detta uttalande innebar att Roschiers rådgivning utmynnat i att han inte skulle behöva riskera några rättsliga efterspel med anledning av vad som förevarit i HQ och HQ Bank.
Någon tid därefter tog Axel Calissendorff kontakt med Sven Hagströmer per telefon och
frågade, mot bakgrund av den rådgivning Roschier lämnat, om han hade några invändningar mot att Roschier utförde ”ett utredningsuppdrag” för HQ. Sven Hagströmer hade
inte något att erinra mot att HQ skulle få tillgång till kvalificerad juridisk rådgivning för
att utreda frågeställningarna rörande HQ och HQ Bank, eftersom detta tvärtom borde
ligga i såväl Öresunds som Biovestors intressen. Axel Calissendorff lämnade dock inte
någon närmare information om vad utredningsuppdraget avsåg. I avsaknad av sådan information förklarade han därför att Axel Calissendorff själv måste bedöma om Roschier
kunde åta sig utredningsuppdraget mot bakgrund av Roschiers uppdrag för Biovestor. Att
det förmenta ”utredningsuppdraget” i själva verket skulle avse juridiskt biträde vid
framställande av betydande ersättningsanspråk mot Öresund hade han inte ens kunnat
föreställa sig. Om Axel Calissendorff antytt detta vid samtalet, hade Sven Hagströmer
givetvis motsatt sig att Roschier åtog sig detta uppdrag, eftersom uppenbarligen varje
ekonomisk skada för Öresund ju även indirekt drabbade Biovestor.
3
Mot bakgrund av den rådgivning Roschier lämnat blev Sven Hagströmer självfallet helt
bestört när Roschier såsom ombud för HQ i februari 2011 återkom med betydande ersättningsanspråk mot Öresund avseende påstått olovliga vinstutdelningar. Axel Calissendorff
hade i mail i mars 2011 bl.a. framfört att ”vårt uppdrag för Biovestor har avslutats”. Enligt
Sven Hagströmer avslutades uppdraget först vid hans samtal med Axel Calissendorff med
anledning av de kravbrev Öresund erhöll från Roschier, då han förklarade att han saknade
förtroende för Roschier och att uppdraget därför måste avslutas.
Axel Calissendorff hade i korrespondensen förklarat att den information Sven Hagströmer
anförtrott honom inte kunde ha betydelse för återkraven. Detta påstående är uppenbart
oriktigt. Axel Calissendorffs uppgift att han behållit informationen för sig själv och inte
kommer att delta i handläggningen av ärendet för HQ saknar givetvis helt betydelse i
sammanhanget. I de båda kravbrev Roschier tillställt Öresund för HQ:s räkning påstods
att Öresund, genom Mats Qvibergs och Stefan Dahlbos ställningar i Öresunds styrelse (då
även ledamöter i HQ:s styrelse), skulle ”anses ha insett eller bort inse” att HQ:s
vinstutdelningar skedde i strid mot lag. Som Sven Hagströmer tidigare nämnt har de
samtal han och Axel Calissendorff fört bl.a. gällt ansvarsfördelningen mellan honom och
Mats Qviberg och deras respektive roller i styrelsen för Öresund. Samtalen gällde också
tidpunkten då Öresunds styrelse blev medveten om problemen i HQ/HQ Bank och deras
reaktioner på detta samt de åtgärder som Öresund vidtog för att försöka säkra
verksamheten i HQ-bolagen. Som han förstod Roschiers kravbrev till Öresund och
Roschiers rapport till HQ:s årsstämma kommer dessa frågeställningar att vara centrala vid
en tvist mellan HQ och Öresund rörande de påstått olovliga vinstutdelningarna.
Roschier har erbjudit sig att betala tillbaka de arvoden Biovestor betalat till Roschier med
motiveringen att ”att de insatser som gjorts” blivit ”onyttiga” då Biovestor nu måste anlita
annat ombud. De nu aktuella frågorna påverkas givetvis inte av om Roschier återbetalade
arvodena eller inte.
Yttrande av Axel Calissendorff
Axel Calissendorff har i yttrande den 22 augusti 2011 över anmälan anfört i huvudsak.
följande.
Inledningsvis har Axel Calissendorff åberopat brevet av den 20 maj 2011 till Sven Hagströmer och tillagt att han vidhåller vad som anförts i detta.
Hans uppdrag var för Biovestor som klient och alltså inte för Sven Hagströmer personligen eller för Öresund. När det gällde omfattningen av hans uppdrag för Biovestor och den
information som Sven Hagströmer har anförtrott honom och som denne nu menar
konstituerar jäv var disciplinanmälan inte konkret utan tvärtom allmänt hållen och svepande. Han vidhåller att uppdraget haft en begränsad omfattning i sak och i tid. En stor
andel av hans arbetsinsats i ärendet för Biovestor bestod i inläsning av publikt tillgängligt
material såsom Finansinspektionens beslut, marknadsinformation från HQ och genomgång av den omfattande nyhetsrapporteringen i ärendet. I övrigt bestod arbetet i två korta
möten med Sven Hagströmer och ett antal telefon- och SMS-kontakter med honom. Hans
arbetsinsats understeg 10 timmar. När det gäller den inbördes ansvarsfördelningen mellan
Sven Hagströmer och Mats Qviberg har han inte erhållit annan eller mer detaljerad
4
information än den som var allmänt känd genom publikt tillgängligt material. Han och
Sven Hagströmer förde allmänt hållna samtal om frågor för framtiden såsom om val av ny
ordförande i HQ och lämpligheten av att Mats Qviberg fortsatt skulle ha en roll i styrelsen
för Öresund. De berörde ytligt även annat som gällde planeringen för framtiden. I sådana
frågor har han anförtrotts förtrolig information. Det som framför allt var förtroligt var att
Sven Hagströmer och han förde sådana samtal. Några utredningar om sakförhållanden
utöver inläsningen enligt tidigare uppgift har han inte gjort. Inte heller har det inom ramen
för uppdraget gjorts någon rättsutredning, upprättats brev eller PM. Ingenting som rörde
eller hade en koppling till den återbäringstalan som HQ numera hade väckt har avhandlats
mellan dem. Sven Hagströmer och han har inte talat om den utdelning som Öresund
såsom aktieägare har uppburit. De hade inte heller berört utdelningsbesluten eller
någonting som har bäring på om Mats Qviberg eller Stefan Dahlbo var i ond tro när de
deltog i de aktuella besluten om utdelning. Ingen överträdelse av någon honom åvilande
sekretessförpliktelse har förekommit.
Hans uppdrag i ärendet utfördes i huvudsak i september och början av oktober 2010. Ett
kort samråd förekom dem emellan i början av november 2010. När det gäller det samtycke Sven Hagströmer lämnade vid deras telefonsamtal i oktober 2010 gör denne gällande att deras minnesbilder ”inte sammanfaller helt”. Axel Calissendorff vidhåller att
samtycket inte var begränsat till utredningsåtgärder utan avsåg Roschiers biträde till
styrelsen beträffande frågan om de aktuella fysiska personerna med olika funktioner i HQkoncernen kunde hållas skadeståndsansvariga. Det föreföll som skillnaden inte har någon
som helst betydelse i disciplinärendet. Varken i disciplinanmälan eller i något av de två
tidigare breven till honom gjordes det gällande jäv för Roschier att biträda HQ med att
väcka den talan som numera hade väckts mot någon annan än Öresund. I disciplinanmälan
gör Biovestor i själva verket klart att Biovestor inte hade någon erinran mot att Roschier
biträdde HQ mot andra motparter än Öresund. Han fäste sig särskilt vid att Sven
Hagströmer tyckte det var bra att Roschier biträdde styrelsen i HQ i ärendet då det omfattade också Mats Qviberg, som var hans kompanjon och nära vän sedan många år. Det
var egentligen det som han primärt undrade när han ställde frågan till Sven Hagströmer.
Det kan ifrågasättas om något samtycke alls var erforderligt, men han bedömde det som
lämpligt att inhämta synpunkter innan beslut fattades om uppdraget för HQ. Han gör inte
gällande att Sven Hagströmer vid samtalet med honom i oktober 2010 lämnat samtycke
till att HQ skulle väcka talan om återbäring mot Öresund. På den punkten syntes Sven
Hagströmer helt – och på ett förvånansvärt sätt – ha missförstått Axel Calissendorffs brev.
Han informerade Claes Lundblad om telefonsamtalet i nära anslutning till att Sven
Hagströmer hade lämnat sitt samtycke.
Någon lojalitetsförpliktelse har inte överträtts. Biovestor har ifrågasatt varför han
redogjort för att Roschier inte tidigare hade haft något uppdrag för Biovestor och att något
uppdrag aldrig har utförts för Sven Hagströmer personligen eller för Öresund. Karaktären
på klientrelationer har han redogjort för därför att det därav framgår att ärendet inte
föranlett en så omfattande lojalitetsplikt som en advokat kunde ha i förhållande till
klienter som under lång tid gett många och omfattande uppdrag.
Det var oklart vilken koppling som Sven Hagströmer/Biovestor egentligen hävdar mellan
det påstådda beskedet att han inte personligen skulle beröras av någon process och frågan
om det förelegat jäv för Roschier att biträda HQ mot Öresund. Ett så allmänt hållet
5
generellt uttalande, som det påstås att han lämnat, lämnar ingen erfaren advokat och det
har han naturligtvis inte heller gjort. Huruvida någon blir stämd gick inte att med säkerhet
förutspå. De har dock berört att Finansinspektionens beslut inte innehöll någon som helst
kritik mot Sven Hagströmer. Det kunde konstateras att såvitt känt varken Sven Hagströmer eller Biovestor var föremål för någon rättslig process som hade samband med det
som var upphovet till de av HQ nu initierade processerna om skadestånd, bristtäckning
och återbäring, dvs. tradingförlusterna i HQ Bank. Det var svårförståeligt vad Sven Hagströmer menade att uppgiften – låt vara enligt Axel Calissendorff felaktig – hade för betydelse för frågan om det förelegat jäv för Roschier att biträda HQ mot Öresund.
Det var Claes Lundblad, i sin egenskap av ansvarig delägare för ärendet, som var ansvarig
för besluten att anta uppdraget att företräda HQ mot Öresund och att inte efterkomma begäran att frånträda uppdraget. Det är därmed han som sakligt sett är närmast att kommentera frågorna om Öresunds inställning till processtrategin och de begränsningar som
gällde att mot en klients önskemål, i detta fall HQ, frånträda ett pågående uppdrag. Han
vill tillfoga att sedan han genom Claes Lundblad tagit del av utredningen, delar han
dennes uppfattning att det inte förelåg hinder för Roschier att åta sig uppdraget mot Öresund och att det – även om så skulle vara fallet. – nu saknas skäl att frånträda uppdraget.
Axel Calissendorff har inte varit delaktig i Roschiers interna beslut att anta uppdraget att
biträda HQ med att väcka återbäringstalan mot Öresund. Han kände över huvud taget inte
till det förrän krav redan hade framställts; han fick läsa om det i tidningarna.
Öresund får för sin del genom Matts Ekman, som var Öresunds representant i HQ:s styrelse, anses ha godkänt processtrategin och något samtycke från Biovestor har inte varit
påkallat. Öresund har inte för egen del gjort gällande hinder för Roschier att biträda HQ
mot Öresund. Sven Hagströmer/Biovestor hävdar att det likväl förelegat jäv för Roschier
med hänsyn till uppdraget för Biovestor. Sven Hagströmer förefaller mena att även om det
med utgångspunkt i den bedömning som gjorts vid talans väckande inte förelåg jäv kan
saken komma att utvecklas så att jäv uppstår senare. Efter att ha gått igenom ansökan om
stämning ser Axel Calissendorff ingen reell risk för det. Såvitt är av intresse för jävsfrågan, så rörde den väckta talan mot Öresund inga andra frågor än om Mats Qviberg och
Stefan Dahlbo hade varit i ond tro samt rättsfrågan om den onda tron i så fall skulle tillräknas Öresund. I sakfrågan är förhör med Sven Hagströmer obehövligt. Det ifrågasattes
inte att han och övriga i styrelsen var i god tro. Det som åberopas till stöd för att Mats
Qviberg och Stefan Dahlbo varit i ond tro är omständigheter som Sven Hagströmer och
Axel Calissendorff inte har berört vid deras samtal. Den omständigheten att Sven Hagströmer inte delade den i ansökan om stämning redovisade uppfattningen att Mats Qvibergs
och Stefan Dahlbos onda tro ska tillräknas Öresund är en rättsfråga som domstolen ska ta
ställning till. Den skillnad vad gällde bedömning av rättsfrågan, som tydligen föreligger
mellan HQ och Biovestor, har inte någon betydelse för frågan om det föreligger jäv.
Yttrande av Claes Lundblad
Claes Lundblad har i yttrande den 15 augusti 2011 över anmälan anfört bl.a. följande.
Det ärende som anmälningen avser handlades i sin helhet av Axel Calissendorff. Han hade
således ingen egen direkt kunskap om det ärendet. Axel Calissendorff har låtit honom ta
del av det yttrande som han i det parallella ärendet avseende honom avsåg att inge till
6
Advokatsamfundet. Han kan bara ansluta sig till den faktaredogörelse och de bedömningar som anges däri. För egen del ville han tillfoga följande. Det aktuella HQärendet mottogs av honom medio oktober 2010. Han hade tidigare erfarit att Axel Calissendorff haft vissa kontakter med Sven Hagströmer rörande de händelser avseende HQ
som inträffat på våren/sommaren 2010. Han hade emellertid ingen närmare kunskap om
vad som därvid hade förekommit. När advokatbyrån fick frågan om den kunde ta uppdrag
för HQ att utreda frågor om skadestånd och olovlig vinstutdelning tog han upp frågan med
Axel Calissendorff huruvida hans tidigare kontakter med Sven Hagströmer kunde innebära att något jävshinder förelåg. Axel Calissendorff återkom med beskedet att Sven Hagströmer inte hade några invändningar och att denne dessutom ansåg det vara en fördel om
HQ företräddes av kompetenta ombud. Av uttalande i media våren/sommaren 2010 hade
framkommit att Sven Hagströmer var mycket upprörd över vad som förekommit i HQaffären och att han såg sin personliga relation till Mats Qviberg som problematisk. Med de
besked som Axel Calissendorff lämnade saknades anledning anta att något jävshinder förelåg på grund av dennes tidigare kontakter med Sven Hagströmer/Biovestor.
Med anledning av de förluster som under våren 2010 redovisats i HQ-koncernen uppdrog
dåvarande styrelserna i HQ och HQ Bank åt advokaten Anders Malm att närmare utreda
vad som förekommit och vilka anspråk som kunde föranledas av det inträffade. Medan
denna utredning pågick meddelade Finansinspektionen den 28 augusti 2010 sitt beslut att
återkalla verksamhetstillstånden för HQ Bank. En gigantisk förlust kom därmed att realiseras. Anders Malms rapport var dagtecknad den 24 september 2010 och torde vara offentliggjord samma dag. Därav framgår att Anders Malm fann anledning till allvarlig
kritik mot styrelsen i HQ Bank och mot vissa ledande befattningshavare i HQ. Anders
Malm pekade vidare på det uppseendeväckande i att HQ på våren 2010 beslutat om och
verkställt utbetalning av en utdelning om cirka 160 miljoner kr. avseende verksamhetsåret
2009. Att detta skulle kunna föranleda krav på återbäringsansvar avseende denna utdelning låg i öppen dager. Det måste hållas för visst att alla med något intresse i HQ noga tog
del av Anders Malms utredning och dess slutsatser. Till den kretsen måste ha hört Öresund, som den då största aktieägaren i HQ, liksom Biovestor och Sven Hagströmer.
En ny styrelse i HQ offentliggjorde den 30 november 2010 en delårsrapport avseende
perioden 1 januari – 30 september 2010. Av denna rapport framgick att Roschier fått
uppdrag av HQ att biträda vid utredningen av om det fanns grund för ersättningsanspråk
mot de ansvariga. Av delårsrapporten framgick också under rubriken ”Utredningen av HQ
Banks tradingverksamhet” att den nya styrelsen ansåg att det även fanns anledning utreda
huruvida ”reglerna för värdeöverföring i form av exempelvis vinstutdelning följts”. Det
måste antas att alla berörda, inklusive Sven Hagströmer, Öresund och Biovestor, noga tog
del även av denna delårsrapport. Därav kunde utläsas att Roschiers uppdrag skulle komma
att omfatta även frågan om olaglig vinstutdelning.
Den styrelse i HQ som tillträdde på hösten 2010 bestod av personer som inte tidigare hade
haft del i förvaltningen av HQ. Styrelseordförande blev advokaten Leif Ljungholm. Såsom företrädare för den då största aktieägaren i HQ, nämligen Öresund, tillsattes Matts
Ekman, tillika styrelseledamot i Öresund.
Med anledning av uppdraget för HQ igångsattes inom Roschier en omfattande utredning.
Det stod tidigt klart att de förluster som orsakats HQ bestod av två huvuddelar, dels den
7
skada som uppkommit till följd av de återkallade verksamhetstillstånden, dels olaglig
vinstutdelning. Anders Malm hade, som nämnts, i sin utredning funnit anledning
ifrågasätta vinstutdelningen avseende 2009 om cirka 160 miljoner kr. Roschier fann snart
att det dessutom fanns anledning ifrågasätta utdelningen för 2008, även den på cirka 160
miljoner kr. De kritiska frågorna i den delen fann de vara (i) i vad mån utdelningarna
kunde anses strida mot försiktighetsprincipen (ii) i vad mån oaktsamhet kunde anses
föreligga hos dem som beslutat om utdelningarna och (iii) i vad mån ond tro kunde
påvisas hos mottagande aktieägare. Slutsatsen av deras bedömning blev att
försiktighetsprincipen trätts för när, att oaktsamhet förelåg och att ond tro torde kunna
påvisas i vart fall hos de aktieägare som tillika ingick i styrelser/företagsledning för HQ.
De fann vidare att eftersom Mats Qviberg och Stefan Dahlbo båda ingick i styrelsen för
HQ och att de varit i ond tro beträffande utdelningarnas laglighet, denna onda tro därmed
smittade Öresund, i vars styrelse de också ingick.
Den 17 december 2010 företrädde han inför styrelsen i HQ. I mötet deltog hela styrelsen,
inklusive Matts Ekman. Claes Lundblads uppgift var att ge styrelsen en redogörelse för
hans bedömning av ansvarsfrågorna, däribland vilka krav som HQ kunde tänkas framställa och vilka ansvarssubjekt som kraven kunde riktas mot. Vid sin redogörelse uppehöll
han sig särskilt vid frågan om ond tro hos Öresund. Han redogjorde därvid för sin bedömning att Mats Qvibergs och Stefan Dahlbos insikter i rättslig mening konstituerade ond tro
även hos Öresund. Hans redogörelse ledde inte till någon invändning från någon styrelseledamot. Vad som diskuterades var frågan om återkraven borde avse inte bara 2009 utan
även 2008. Sedan han redogjort för sina grunder för rekommendationen att återkravet
borde avse även utdelningen för 2008 accepterade styrelsen detta. Han mindes att han i
den delen hade ett särskilt meningsutbyte med Matts Ekman. Detta resulterade i att Matts
Ekman förklarade sig införstådd med att kravet skulle avse även 2008 års utdelning. Den
23 februari 2011 tog styrelsen i HQ det formella beslutet att återkräva utdelningarna för
åren 2008 och 2009. I beslutet, som var enhälligt, deltog Matts Ekman.
Den 22 mars 2011 tillställde Claes Lundblad styrelsen för HQ ett utkast till rapport angående de ersättningsanspråk som enligt hans bedömning kunde framställas i saken. Därav
framgick bl.a. att han även då ansåg att grund förelåg för att kräva återbäring av Öresund
på grund av ond tro hos Mats Qviberg och Stefan Dahlbo. Utkastet föranledde särskild
skriftlig kommentar från Matts Ekman, dock inte rörande frågan om återkrav mot Öresund.
Han har från HQ sedermera fått upplysning om att Matts Ekman den 23 mars 2011, en
månad efter februaribeslutet, skulle ha anmält att han inte deltagit i beslutet om återkrav
om utdelningarna. Matts Ekman skulle såsom förklaring ha uppgett att han inte förstått att
återkravet skulle komma att riktas mot Öresund. Denna uppgift är direkt felaktig.
Det måste hållas för visst att Matts Ekman inte för Sven Hagströmer/Biovestor och
Öresund dolt det faktum att HQ hade för avsikt att driva återkraven avseende utdelning
och att detta kunde komma att drabba även Öresund. Att varken Matts Ekman eller annan
på Öresund uttryckt något missnöje med detta förrän Sven Hagströmer tog upp saken i
telefonsamtal den 17 mars 2011 framstod som märkligt. Förklaringen till denna ändrade
uppfattning kan förmodas vara följande. Öresund var ägare till cirka 25 procent av
aktierna i HQ. Det gynnsamma processutfall som kring årsskiftet 2010/2011 kunde
8
förväntas för Öresund och dess aktieägare kom under våren 2011 att förbytas i sin motsats. Styrelsen i Öresund beslöt nämligen i början av 2011 att till sina aktieägare dela ut
hela sitt innehav i HQ. Konsekvensen av ett genomförande av denna plan blev att Öresund
skulle hamna i en situation där man å ena sidan var skyldig att återbära 100 miljoner kr.
medan man, å andra sidan, inte fick någon reveny av den substans som vid framgång för
HQ i tvisten skulle komma att tillföras bolaget.
Vad angår jävsfrågan gjorde Claes Lundblad följande principiella analys. Det klientförhållande som jävsfrågan gällde var advokatbyråns uppdrag för Biovestor. Något anspråk
mot Biovestor eller dess ägare var det inte fråga om. Kravet riktade sig i stället mot ett
börsnoterat bolag, vari Biovestor var aktieägare. Det skulle i en sådan situation föra alltför
långt att anse att uppdrag för ett bolag medförde jävshinder avseende alla andra bolag,
vari klientbolaget är aktieägare. I all synnerhet gällde detta fall då klientbolaget är delägare i börsbolag. Om man antar att Roschiers klient skulle ha varit Sven Hagströmer personligen, skulle situationen bli än tydligare. Det kan inte antas att konfliktreglerna till och
med sträckte sig så långt att en fysisk person som ägde aktier i ett bolag som i sin tur ägde
aktier i andra bolag, tillika börsbolag, därmed hade krav på advokaten att avstå från att ta
uppdrag som stred mot de indirekt ägda bolagens intressen.
Vad gäller frågan om Sven Hagströmer delgett Axel Calissendorff information som skulle
kunna omfattas av Roschiers sekretessförpliktelse på sådant sätt att jävshinder förelåg vill
han framhålla följande. Roschiers sekretessplikt riktas mot Biovestor. Med hänsyn till
dess aktieägande i Öresund skulle emellertid kunna anses att Biovestors intresse indirekt
träds för när om Roschier utan medgivande skulle använda sig av företagsspecifik
konfidentiell information avseende Öresund.
Axel Calissendorff har uppgett att han inom ramen för sitt uppdrag inte mottagit någon
information rörande förhållande som skulle kunna ha bäring på frågan om Öresunds
återbäringsansvar. Öresunds sekretessintresse kan då inte ha åsidosatts. Till detta kommer
att, om konfidentiell information skulle ha lämnats, Öresunds företrädare kunnat efterge
detta sekretessintresse. Med hänsyn till att styrelseordföranden i Öresund och en
styrelseledamot i samma bolag måste ha insett att Roschiers uppdrag för HQ omfattade
även frågan om olaglig vinstutdelning och då, till yttermera visso, en styrelseledamot i
Öresund själv deltagit i beslutet att HQ skulle driva återbäringskraven mot Öresund, måste
rimligen anses att Öresunds och därmed Biovestors sekretessintresse eftergivits. Biovestor
kan då inte i efterhand med framgång hävda att jävshinder för Roschier förelåg.
Genmäle från Sven Hagströmer/Biovestor
Sven Hagströmer/Biovestor har i genmäle den 20 september 2011 anfört bl.a. följande.
Biovestor anlitade under sensommaren/hösten 2010 Axel Calissendorff för rådgivning
rörande händelserna i HQ och förhållandet HQ-Öresund. Sven Hagströmer hade inom
ramen för denna rådgivning lämnat Axel Calissendorff omfattande information för att utreda aktuella förhållanden hänförliga till HQ-Öresund. Denna information kan ha betydelse för den talan HQ genom Roschier nu för mot Öresund. Denna tvist berör direkt
Biovestor och Sven Hagströmer genom innehavet av aktier i Öresund. Det är mot denna
bakgrund uppenbart att Roschier inte kan företräda HQ i det rättsliga förfarandet mot
9
Öresund. Det är ostridigt att Claes Lundblad och Axel Calissendorff insett att det förelåg
en jävsproblematik med anledning av Roschiers uppdrag för Biovestor och därför kontaktat honom innan de antog uppdraget. Det var likaledes ostridigt att man inte kontaktat honom när uppdraget – vid något senare tillfälle – kom att omfatta en talan på grund av
olovlig vinstutdelning mot Öresund. Det är med andra ord ostridigt att Roschier inte ens
försökt inhämta Biovestors och hans samtycke till detta, i den mån ett sådant samtycke
över huvud taget skulle ha någon betydelse för nu aktuella frågor. Hade frågan ställts hade
han för övrigt självklart motsatt sig att Roschier accepterade uppdraget. Claes Lundblad
och Axel Calissendorff hänvisar i sina yttranden till olika omständigheter och händelser
som inträffat vid olika tidpunkter som för hans del framstod både som perifera och ovidkommande. Det uppenbara syftet med detta är att försöka utmåla att han vid något obestämt tillfälle måste ha insett att Roschier haft ett utredningsuppdrag avseende en eventuell återbäringstalan mot Öresund, att HQ också sannolikt skulle inleda en sådan talan och
att Roschier skulle komma att företräda HQ i en sådan process mot Öresund. Vidare syntes syftet vara att visa att Biovestor och han, genom att inte reagera vid mottagandet av
denna förmenta kunskap, skulle ha accepterat att Roschier företrädde HQ mot Öresund
trots rådgivningsuppdraget för Biovestor. Claes Lundblad och Axel Calissendorff synes
sedan söka ”knyta ihop” dessa påstådda efterföljande händelser med hans tidigare samtal
med Axel Calissendorff i oktober 2010 där denne ostridigt inte uppgav att Roschier hade
något uppdrag mot Öresund. Vissa av de omständigheter som Claes Lundblad och Axel
Calissendorff hänvisar till är direkt felaktiga. Styrelseledamoten Matts Ekman, som båda
hänvisar till, hade t.ex. inte informerat honom om att HQ övervägde en talan mot
Öresund, än mindre att detta skulle ske genom Roschier. Det verkliga förhållandet var
också att advokaten Anders Malm i sin utredning, som Claes Lundblad hänvisade till, tydligt uttalade sig mot möjligheterna att göra gällande olovlig vinstutdelning.
Oaktat dessa konstateranden vill han dock framhålla att det verkliga förhållandet är att han
– i stort sett samtidigt med Axel Calissendorff – fick kännedom om att Roschier
företrädde HQ mot Öresund först efter att ha tagit del av Roschiers kravbrev av den 28
februari 2011. Han har således varken känt till eller ”anat” detta tidigare och givetvis än
mindre samtyckt till att Roschier skulle företräda HQ mot Öresund avseende denna talan.
Påståendet att han för Biovestors och/eller Öresunds räkning i ett tidigare skede måste
anses ha samtyckt till att HQ skulle driva en process mot Öresund men att han sedermera
ändrat uppfattning till följd av utdelningen av Öresunds HQ-aktier varigenom den av
Roschier påstådda ”processtrategin” skulle ha förfelats, och/eller till följd av att hans relation med Mats Qviberg skulle ha förändrats under denna tid, saknar varje verklighetsförankring. Det var givetvis alltid till nackdel för Öresund att bli stämt på över 80 miljoner
kr.
Claes Lundblad hänvisar till Anders Malms rapport av den 24 september 2010 och påstår
att det mot bakgrund av vad som anförts i rapporten ett återbäringsanspråk avseende
verksamhetsåret 2009 ”låg i öppen dager”. Det bör för det första framhållas att detta
uppenbarligen inte ens låg i ”öppen dager” för Claes Lundblad själv, eftersom han i sitt
interna mail till kollegorna på byrån någon knapp månad senare inte berörde möjligheten
av ett återbäringsanspråk. För det andra bör framhållas att detta inte alls låg i öppen dager
för de som då eller senare läst Anders Malms rapport. Anders Malm konstaterade visserligen i sin rapport att omständigheterna kring utdelningen för verksamhetsåret 2009 fram-
10
stod som ”iögonfallande”. Men Anders Malm förklarade därefter att han, på basis av den
information som framkommit under granskningen, inte haft tillgång till information som
gav stöd för ett grundat påstående av innebörd att styrelsen haft insikt om omfattningen av
problemen i tradingportföljen och därmed vinstutdelningen inte varit försvarlig etc. Anders Malm konstaterade också att, med tanke på att HQ var ett noterat bolag, påståenden
om ett vinstutdelningsbeslut skulle kunna ifrågasättas bör hanteras ”med försiktighet”.
Claes Lundblad hänvisar på ett flertal ställen till Matts Ekman och vad denne skulle ha
insett vid olika tillfällen. Sven Hagströmer kan inte förstå vad Matts Ekmans påstådda
insikter vid olika tillfällen har för relevans i sammanhanget. Matts Ekman har för övrigt
inte vid något tillfälle informerat honom om att Roschier förberedde en återbäringstalan
mot Öresund. Matts Ekman har bekräftat detta i ett ingivet intyg i form av brev till Sven
Hagströmer.
Sven Hagströmer har i sin anmälan redogjort för vissa av de frågor som berördes inom
ramen för Roschiers rådgivning till Biovestor. Han har härvid bl.a. redogjort för den ansvarsfördelning inom Öresunds styrelse som rått mellan honom och Mats Qviberg. Detta
var inte känt genom ”publikt tillgängligt material” som Axel Calissendorff nu påstod.
Denne har i sitt yttrande uppgett bl.a. att de diskuterat Mats Qvibergs fortsatta roll i styrelsen för Öresund och andra frågor som gällde ”planeringen för framtiden”. Axel Calissendorff underlät dock att nämna att dessa frågor diskuterades just mot bakgrund av händelserna i HQ och HQ Bank och bl.a. Mats Qvibergs roll i detta händelseförlopp samt hur
detta påverkade Öresund och dennes vidare ställning Öresund. Det rörde sig således både
om information och om frågor av ytterst känslig natur.
Det förhållandet att Axel Calissendorffs rådgivning inte resulterade i några skriftliga
utlåtanden etc. saknar rimligen helt betydelse.
Ett för HQ:s talan mot Öresund grundläggande påstående var att Mats Qviberg och Stefan
Dahlbo insett eller bort inse att aktuella vinstutdelningar var olagliga och att de stred mot
försiktighetsregeln samt att Öresund ”smittas” av deras påstått onda tro. Det torde vara
uppenbart att – om de rättsliga instanserna skulle finna att eventuell ond tro hos berörda
personer skulle kunna ”smitta” Öresund som HQ gör gällande – varje uppgift om t.ex.
Mats Qvibergs position och agerande med avseende på verksamheten i HQ och HQ Bank
och den ansvarsfördelning som rådde inom styrelsen för Öresund kunde ha avgörande
betydelse för utgången i återbäringstvisten. Det är just sådana förhållanden som varit
föremål för diskussion mellan Axel Calissendorff och Sven Hagströmer inom ramen för
t.ex. diskussionen om Mats Qvibergs fortsatta position i styrelsen för Öresund. Det är
således uppenbart att de förhållanden som varit föremål för diskussionen med Axel Calissendorff kan ha betydelse vid prövningen av HQ:s återbäringstalan.
Axel Calissendorff försöker nu tona ned vikten av att han kontaktade Sven Hagströmer i
samband med att Roschier erhöll aktuellt utredningsuppdrag från HQ och ifrågasatte nu
om ”något samtycke alls var erforderligt”. Eventuellt skulle vad Axel Calissendorff nu
anför inför samfundet ses som en nyansering av eller tillägg till det som Axel
Calissendorff tidigare gjort gällande i anledning av Sven Hagströmers jävsanmärkning.
Möjligen kontaktade således Axel Calissendorff honom angående ”utredningen” eftersom
den i väsentliga delar skulle komma att riktas mot Mats Qviberg, som i sin tur möjligen
11
kunde uppfattas som mer eller mindre närstående till Biovestor/Sven Hagströmer. Oavsett
om det förhöll sig på det sättet belade även denna nyansering, i tillägg till bl.a. innehållet i
Roschiers internmail av den 18 oktober, att Roschiers uppdrag vid den här tidpunkten inte
riktade sig mot Öresund. Oavsett om det förhöll sig på det sättet kan man här anta att
Roschier uppfattat hans besked som en klarering från i vart fall Biovestor/Sven
Hagströmer själv av innebörd att en stämning så småningom torde komma att riktas mot
Mats Qviberg genom Roschier. Som redan framhållits kan denna klarering omöjligen
uppfattas som att en talan mot Öresund genom Roschier skulle ha varit avstämd med
Biovestor eller honom och än mindre med Öresund. Oavsett hur den oacceptabla
situationen uppkommit, ska givetvis varken Öresund eller indirekt Biovestor behöva
utsättas för ett omfattande ersättningskrav genom jävigt motpartsombud.
En anledning till att Sven Hagströmer och Biovestor tog kontakt med en annan erfaren
advokat än Öresunds ordinarie juridiske rådgivare var givetvis frågan om det kunde finnas
någon legal risk för Biovestor till följd av HQ-debaclet och Biovestors roll som huvudägare i Öresund och hans roll som styrelseordförande. Bl.a. därför tog konsultationen sikte
på förhållanden som förkommit ”inne i Öresunds styrelserum” eller i direkt anslutning
härtill såsom förhållandet mellan Biovestor/Sven Hagströmer själv och Mats Qviberg
jämte familj såsom den näst störste ägaren. Att han kunnat förfara på detta sätt utan att
först ha inhämtat godkännande från Öresunds styrelse förutsatte att anlitad advokat sedan
hanterade Biovestors rådgivningsuppdrag med all den integritet som advokatrollen bjöd.
Nu har uppenbarligen så inte skett och detta riskerar att föranleda hans ena uppdragsgivare Öresund direkt skada och även hans andra uppdragsgivare Biovestor skada, alltså att
Roschiers direkta klient Biovestor i motsvarande mån riskerade lida skada, låt vara indirekt. Han har då tagit för givet att det ankom på honom utifrån sitt styrelseansvar i förhållande till Öresund att försöka minimera den eventuella skaderisk som hans olyckliga
val av ombud medfört och sålunda åtminstone för framtiden tillse att HQ drev sitt krav
mot Öresund genom ojävigt ombud.
Axel Calissendorff påstår att det för honom var oklart vilken koppling Sven
Hagströmer/Biovestor gjorde mellan beskedet att ”jag aldrig kommer att beröras av någon
process” (eller liknande) och den nu aktuella jävsfrågan. Som framgår av hans anmälan
gjordes detta uttalande till bemötande av Roschiers påstående om att Roschiers uppdrag
inte skulle ha gett upphov till några konkreta rättsliga råd. Det torde således inte föreligga
några svårigheter att förstå varför detta uttalande gjordes. Oavsett Axel Calissendorffs
påstående om att han som erfaren affärsjurist aldrig skulle uttala sig på detta sätt vidhåller
Sven Hagströmer bestämt att det var detta ”budskap” Axel Calissendorff kommunicerade
inom ramen för sin rådgivning. Detta budskap är också viktigt för Sven Hagströmer. För
att använda den ”patientjämförelse” som Axel Calissendorff själv gjorde, är det givetvis
alltid av stort värde för en patient att få höra att han eller hon, med den visshetsgrad som
underlaget medgav, verkade vara ”frisk”.
Ytterligare yttrande av Claes Lundblad
Claes Lundblad har i yttrande den 27 september 2011 meddelat att han vidhåller vad han
tidigare anfört och att han inte trodde sig kunna meningsfullt tillföra något ytterligare.
12
Nämndens bedömning och beslut
Med hänsyn till den rådgivning Axel Calissendorff lämnat Öresunds huvudägare och
dettas ställföreträdare – tillika ordförande i Öresund– borde Claes Lundblad inte åtagit sig
uppdraget mot Öresund. Detta gäller oavsett vad som må ha förekommit vid samtalet
mellan Axel Calissendorff och Sven Hagströmer innan uppdraget för HQ antogs. Det är
inte visat att Claes Lundblad när uppdraget mottogs hade sådan kännedom om
omständigheterna, att han bort inse detta. När omständigheterna klarlagts skulle Claes
Lundblad emellertid ha sett till att uppdraget frånträddes och Axel Calissendorff, som
delägare i Roschier, med kraft ha verkat för att så blev fallet. Deras underlåtenhet i dessa
avseenden innebär brott mot god advokatsed.
Nämnden tilldelar därför envar av Claes Lundblad och Axel Calissendorff erinran enligt 8
kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
Emilia Ekberg Lindström