Transcript stortest! - Hi

STORTEST!
10
Integrerade förstärkare
ärliga
förstärkare
Aldrig förr har väl 10–15.000-kronorsklassen bland integrerade förstärkare erbjudit såna kvaliteter eller för den delen: möjligheter.
Text Mats Meyer-Lie Medlyssning Jonas Bryngelsson Bild H&M Mätning H&M
O
m vi tyckte att det var marigt
att ranka en given vinnare då vi
testade golvhögtalare i 10.000
till 12.000-kronorsklassen (se
H&M nr 10/13) så är det ingenting mot
förstärkare i samma prisklass! Maken till
getingbo får man leta efter och att gallra ut
en vinnare bland så genomgedigna byggen
som vi hittade för upp till 16.000 kronor tog
mycket längre tid än vi trott.
Ingen kedja är starkare än sin svagaste
länk brukar det ju heta också i hifi-sammanhang, men för inte så länge sedan fick
vi höra nått som gav oss en tankeställare.
Någon påstod sig nämligen oftare välja högtalare utifrån förstärkare, än tvärtom. Visst
har man hört likande påståenden förut, men
då har det ofta handlat om personer som
med stigande desperation letar efter en tillräckligt lättdriven högtalare att koppla till
sina avgudade 5-watts triodförstärkare. Men
samtidigt ligger det något i det – förstärkaren
är ju hjärtat i hela anläggningen. För även
om det oftast är högtalarna som bestämmer spelplanen, så är förstärkaren det nav
som hela anläggningen kretsar runt. Ja,
anläggningens pulserande hjärta. Det var
därför vi bestämde oss för att lyssna på de
i vårt tycke hetaste integrerade, alltså kompletta, förstärkaralternativen i det hårt konkurrensutsatta spannet mellan 10.000 kronor
och upp till strax över 15.000 kronor. En
prisklass där det hänt mycket under senare
år, inte bara (ljud)kvalitetsmässigt utan också
på funktionssidan, med alltfler tillverkare
som erbjuder RIAA men framför allt någon
slags DAC-lösning. Vi har samlat ihop tio
stycken:
Denon PMA-1520AE Hegel H80
Marantz PM8005
Moon 220i Neo
Naim NAIT 5si
Primare I22
Rotel RA-1570
Rogue Sphinx
YBA Heritage A100
Music Hall A70.2 11.000 kr
12.000 kr
10.500 kr
16.500 kr
11.600 kr
11.000 kr
13.000 kr
13.900 kr
13.600 kr
15.000 kr
Kringutrustning
Fler mätningar
Vi har lagt upp mätningar på alla de 10 förstärkarna på www.hifi-musik.se,
kolla under fliken Extramaterial.
60
NR 1-2 2014
Digitalsignal YBA CD100 + PC/Asus Essence III
Analogsignal Pro-Ject Signature 10/Ortofon Cadenza
/Audio-Technica AT95
Högtalare Elac FS407, B&W PM, Dynaudio Excite X38
Digitalkabel Transparent USB
Signalkablar Supra, Audiquest, Nordost
Högtalarkablar Oehlbach, Supra, Transparent, Naim
Omdöme
Ljud 9
Funktion 8
Finish 10
Prisvärdhet 9
Flexibel kontroll
Primare I22
Ä
ven om man introducerar toppduon PRE60/A60 kommer eleganta Primare inte med nyheter
i onödan. Fast det är inte helt
sant, för på senare tid har man börjat möblera om i sitt sparsmakade modellprogram
och lanserat klass D-teknik, men som till
skillnad från de flesta andra tillverkare är
egenutvecklad. Tekniken kallas UFPD och
förstärkarna finns i både stereoslutsteget
A32.2, nya A60 och integrerade I32 samt
testets I22, ersättaren till budgetmodellen
I21 (H&M nr 10/05) och som kan fås med
inbyggd 24/192-omvandlare.
Primares klass D har en lite annorlunda
motkopplingslösning och filtrering för
att få snabbare och renare ljud än konventionell klass D, samtidigt som det gör
förstärkarna mindre lastkänsliga. I22 har
dessutom en egenutvecklad switchande
och isolerad nätdel framtagen inte bara för
stabilitet utan lika mycket för att inte läcka
störningar tillbaka till elnätet, ett vanligt
bekymmer hos switchande nätdelar. Precis
lika välbyggd och rejäl som vanligt när det
handlar om Primare.
I22 låter inte alls som vi väntade oss.
Varken kyligt eller spretigt på tidigt klass
D-manér eller överdrivet gosigt och avrundat
som senare klass D-generationer i den här
prisklassen ofta låtit. Nej, Primare undandrar sig enkla klassificeringar även om den
påminde en hel del om Rotel, testets verkliga
kraftkarl i både basdjup och slagkraft.
Samtidigt spelar Primare stort, brett och
härligt avspänt, men med en ogrumlad klarhet som aldrig slår över och bli kylig. Nej,
alla förutfattade meningar om hur kliniskt
klass D och switchande nätdel vanligtvis
låter kommer helt på skam med Primares
tryggt kontrollerade, harmoniska och stadigt baskapabla spelstil. Ja ljudet är lite som
ett reningsbad och I22 gled snabbt upp som
testets mest objektiva referenspunkt. Men
jämfört med konkurrenterna som exempelvis Moon och YBA kan Primare trots allt
verka aningen sammanbiten och gråare,
utan riktigt samma lyster och drabbande
mustiga närvaro i ljudet. Trots det är I22 en
exceptionellt välbalanserad och rejäl förstärkare, som får extra plus för det fina DACkortet som kan väljas till för den som så vill.
Primare I22
BRA
KÖP!
Pris 11.000 kr
Uteffekt 2x80W/8 ohm
Ingångar 4 par RCA
Grammofonsteg Nej
D/A-omvandlare Tillval, elektrisk och optisk
S/PDIF, USB B (4.000 kr)
Utgångar 1 par pre-out
Högtalarkontakter 1 uppsättning
Hörlursuttag Nej
Mått (BxHxD) 43x11x42 cm
Vikt 10 g
Info www.audioactive.se, www.primare.net
En mycket bra mätning med tanke på klass
D-tekniken! Den lilla osymmetrin i framför
allt 8 ohms last har vi sett förr. Hur som:
runt 100W i 8 ohm, nära 200 i 4 ohm, runt
170 i 2 ohm. I 1 ohms last begränsas effekterna rejält och stannar runt blygsamma
80W, men det bör inte innebära några
problem med de flesta moderna högtalare.
Låg men helt symmetrisk ström: 15/15A.
Primare-fjärren tillhör testets bäst disponerade och mer distinkta. Notera DACkortet längst upp till vänster, med optisk
och elektrisk S/PDIF samt USB-B. Tillval för
4.000 kronor.
→
NR 1-2 2014
61
STORTEST!
Integrerade förstärkare
Music Hall A70.2
Pris 15.000 kr
Uteffekt 2x125W/8 ohm
Ingångar 3 par RCA, 1 par XLR, iPod + HT Pass
Through
Grammofonsteg Ja, MM
D/A-omvandlare Nej
Utgångar 1 par pre-out
Högtalarkontakter 2 uppsättningar
Hörlursuttag Ja, 6,35 mm
Mått (BxHxD) 43x16x36 cm
Vikt 15 kg
Ljud 7
Info www.musichall.biz
Funktion 8
Finish 8
Prisvärdhet 6
Omdöme
Muskelknippe, del 1
Music Hall A70.2
F
rån början var amerikanska Music
Hall distributör av no-nonsensemärken som Creek, Epos och
Goldring men sålde också egna
skivspelare tillverkade av Pro-Ject. Man är
fortfarande distributör, men det egna märket har vuxit och numera har man hela nio
skivspelare inklusive MMF-11, ett 18-kilos
flaggskepp med två motorer, svänghjul och
kolfiberarm, allt byggt av Pro-Ject.
Men man har också egen elektronik,
inklusive stora Music Hall A70.2. Det är
en bjässe byggd av kinesiska Shanling, som
man också distribuerar. A70.2 lämnar 125
watt vid 8 ohm via två biffiga transistorer
per kanal (Sanken). Den har dessutom helt
stereodelad nätdel med en transformator
per kanal. Ingen DAC men i gengälld balanserade ingångar och förstås ett grammofonsteg (MM).
Music Hall höll så när på att komma bort i
turerna kring det här testet och därför kom
den in på sluttampen. Och det var tur att
vi hittade den i kartonghavet, för A70.2 är
sannerligen en kraftkarl i av samma kaliber
som Rotel!
Ja, är det ett kraftverk du är ute efter så
kan du leva tryggt med Music Hall. Här
serveras brett och storskaligt ljud (monouppdelningen?) med slagkraft och bett. Ja
precis som med Rotel märks effektresurserna verkligen och spelstilen är rak och energisk på ett pådrivande sätt. Men till skillnad
från Rotel har Music Hall en ljusare klang
och inte lika fylligt basdjup. Det gör att
Music Hall kan låta lite kyligare och ibland
lite bitigare i ljudet. Det gör också att
Music Hall inte ger samma fysiska närvaro
och 3D-aktiga ta-på-känsla i stereoludet
som till exempel finns hos Moon och YBA.
Trots det är A70.2 en pigg och spelglad förstärkare som aldrig verkar få andnöd. Dessutom med ett prima grammofonsteg.
Rotel RA-1570
Kraft & Funktion
Rotel RA-1570
V
i har nyligen (HM nr 10/2013)
skrivit om det här testets verkliga
bjässe Rotel RA-1570, som när
det gäller kraftresurser verkligen
har övertaget med 120 watt i 8 ohm och
nästan 500 watt i 2 ohm. Men så är också
effekt och då inte minst strömförmåga ett
av firmans verkliga kännetecken.
Det och att inte knussla med funktioner
och den resliga modellen är sannerligen
komplett med såväl inbyggd DAC som
grammofonsteg (MM), tonkontroller och
fem linjeingångar inklusive balanserad
ingång och dessutom möjlighet att separera
för- och slutstegsdel. DAC:en är en 24/192
62
NR 1-2 2014
omvandlare som kan nås via hela sex olika
digitalingångar inklusive USB-A på fronten.
Ett verkligt kontrollcentrum att bygga en
stereoanläggning runt med andra ord, där
inte heller högtalarvalet lär ställa till några
bekymmer för närmare 600 watt i 1 ohm
skojar man inte bort!
Med andra ord är Rotel en klassvinnare
om det handlar om flexibilitet, laststabilitet
och ljudtryck. Och ljudmässigt märks det
tveklöst att vi har att göra med en kraftfull
best som excellerar i konkontroll. Ljudet är
rakt, rättframt och mycket tydligt och stereobilden hör till testets bredaste. Här talar
Omdöme
Ljud 7
Funktion 10
Pris 13.000 kr
Finish 8
Uteffekt 2x120W/8 ohm
Prisvärdhet 8
Ingångar 4 par RCA, 1 par XLR
Grammofonsteg Ja, MM
D/A-omvandlare Ja 24/192, 2xRCA/Toslink +
USB A och B
Utgångar 1 par pre-out
Högtalarkontakter 2 uppsättningar
Hörlursuttag Ja
Mått (BxHxD) 43x14x35 cm
Vikt 13 g
Info www.septon.se, www.rotel.com
vi om ”Big Sound” även om Rotel var lite
sämre på att mejsla fram perspektivdjup ur
välgjorda tvåkanalsinspelningar än testets
bästa på området, YBA och Moon. Det
hindrar inte Rotel från att imponera som
en verkligt neutral förstärkare, som allteftersom testandet fortskred började fungera
som en korrekt om än byråkratiskt stram
referenspunkt. Testvinnare om du vill ha
kontroll och effektresurser, men utan riktigt
samma fysiska närvaro i ljudet eller färgstarka driv som flera av de övriga, inklusive
YBA, Naim och förstås Moon.
→
STORTEST!
Integrerade förstärkare
BÄST
LJUD!
Sparsmakad kvalitet
Moon Neo 220i
Ä
ven om de inte är lika drivna i
marknadsföring som landsmännen på Classé är försynta kanadensiska Sim Audio precis lika
tekniskt drivna i sin utveckling av avancerad
hifi. Det har man gjort under märket Moon
sedan 1980 och nya Neo 220i är en omgjord
version av Moon 220i, i sin tur en efterföljare till Moon i-5 från tidigt 2000-tal.
Med Neo 220i är man tillbaka till den
första modellens bastanta chassi som liknar
firmans lyxserie Evolution. Men det är inte
bara utsidan som blivit stadigare utan också
En konventionell baksida med fem par RCAingångar och ett par pre-out. Fjärren lämnar en del övrigt att önska, med små och
tätt placerade knappar.
64
NR 1-2 2014
nätdelen, som bland annat fått en större
transformator (320VA) och förstärkaren
ger nu 10 watt högre effekt jämfört med
föregångaren.
Volymkretsen är också förbättrad och
man använder firmans speciella utgångstransistorer i effektsteget. Det är egenspecificerade bipolära transistorer med mycket
snäva toleranser för bättre linjäritet, lägre
distorsion och framför allt mer tryck i
basen.
Och det sistanämnda märks vill vi
lova, för den här förstärkaren låter som en
slägga! Djup, svart och skoningslöst brutalt! För att förbättra upplösningen vid låga
nivåer har den fått lite högre tomgångsström än testets övriga. Det här är också
testets dyraste förstärkare men tillsammans
med Denon också testet mest gedigna bygge
och som verkligen kan leverera.
Trots den måttligt angivna effekten låter
Moon nämligen mer storstilat och spelar
med större fysisk auktoritet och efterryck
än någon av de övriga, inklusive närliggande YBA. Okej, i förstone är skillnaden mot
de övriga kanske inte dramatisk, men ju
mer du jämför desto tydligare märks storskaligheten och den obevekliga kontrollen
på helheten. Lite mer kostsam och samtidigt
sparsmakad, men en verkligt helgjuten och
imponerande förstärkare.
Moon Neo 220i
Omdöme
Ljud 10
Funktion 6
Finish 8
Prisvärdhet 8
Pris 16.500 kr
Uteffekt 2x50W/8 ohm
Ingångar 5 par RCA + 3,5 mm
Grammofonsteg Nej
D/A-omvandlare Nej
Utgångar 1 par pre-out
Högtalarkontakter 1 uppsättning
Hörlursuttag Ja, 6,35 mm
Mått (BxHxD) 43x9x37 cm
Vikt 10 kg
Info www.stylusaudio.se, www.simaudio.com
Moon klarar sig över kubtaket i 8 ohm, och
i alla fasvinklar utom en i 4 ohm. En inte
helt oproblematisk mätning, där 220i framför allt lämnar begränsade effekter under
4 ohm och inte minst i 60 och 30 grader,
såväl induktivt som kapacitivt. Låg strömmätning också med 17/12A. Se upp med
svåra/lågimpediva högtalare. Notera skalan: Moon är ensam om att rymmas inom
25V-skalan, alla andra visas med 50V, därav
det biffigare utseendet!
→
STORTEST!
Integrerade förstärkare
Ännu bättre 5:a
BÄST
LJUD!
Omdöme
Naim NAIT 5si
ubileerna har duggat tätt den
senaste tiden och i fjol var det 30
år sedan Naim lanserade sin ikoniska NAIT – firmans första integrerade förstärkare (Naim startade
1971). Det ville man fira ordentligt
och gjorde därför om sina tre integrerade
modeller, inklusive instegsmodellen i
5-serien som nu heter NAIT 5si. Skillnaderna mot den pigga och långlivade NAIT5i
(2007) sägs vara stora för att komma från
en så konservativ firma som Naim, men på
utsidan märks (förstås) ingenting. Den är
Naim dubblerar i vanlig ordning två av
ingångarna: såväl RCA som DIN för tuner
och CD. Naim-fjärren är väldisponerad och
lättskött.
66
NR 1-2 2014
identisk med samma brutala metallchassi.
Inuti är signalkretsarna däremot helt nya
och nätdelen är även den ny, med bättre
reglering och större transformator så att
uteffekten har ökat från 2x50 watt till 2x60
watt.
Så hur låter den nya? Ja, vi har alltid
förundrats över hur oemotståndligt ärligt
och medryckande föregångaren NAIT5i
låtit och den nya modellen ger sannerligen
mer av den varan, dessutom lite luftigare
och inte lika envist framåtriktad i ljudet
som tidigare. Precis som med föregångaren känns det som att plötsligt få dricka
kolsyrat istället för vanligt kranvatten, och
om möjligt förbluffas man ännu mer än
tidigare över svärtan och tyngden i basen
och över hur mycket man kan dra på volymen. NAIM 5si verkar mindre lastkänslig
än föregångarna och ruskade ännu mer
liv i både Dynaudio och Elac än Denon
och Hegel gjorde. En av testets piggaste
och mest engagerande förstärkare, som
dessutom låter ännu fastare och ger mer
perspektivdjup och bassvärta än föregångaren. Visst, få tekniska finesser men ljudmässigt en av testets allra mest övertygande.
Måste höras, men kom ihåg att den måste
ha Naims egna, styva högtalarsladdar och
att den låter allra bästa via de egna DINkontakterna.
Naim NAIT 5si
Ljud 10
Funktion 6
Finish 9
Prisvärdhet 9
Pris 11.500 kr
Uteffekt 2x60W/8 ohm
Ingångar 4 par RCA/2 DIN
Grammofonsteg Nej
D/A-omvandlare Nej
Utgångar 1 par tape
Högtalarkontakter 1 uppsättning
Hörlursuttag Ja, 6,35 mm
Mått (BxHxD) 43x7x31 cm
Vikt 6,4 kg
Info www.naim-audio.se
Den högsta och bästa mätningen på en
Nait 5:a hittills! Runt 80W i 8 ohm, dryga 120
i 4 och mer än 160W i 2 ohms last, medan
den begränsar effekten något i 1 ohm med
runt 130W. Hög och relativt symmetrisk
strömmätning på 46/40A.
→
STORTEST!
Integrerade förstärkare
Omdöme
Hegel H80
BRA
KÖP!
Framgångsrik uppföljare
Ljud 9
Funktion 8
Finish 8
Prisvärdhet 10
Pris 12.000 kr
Uteffekt 2x75W/8 ohm
Ingångar 2 par RCA (en kan ställas om till HT
Pass Through), 1 par XLR
Grammofonsteg Nej
D/A-omvandlare Ja 24/192, 2xRCA/Toslink +
USB B
Utgångar –
Högtalarkontakter 1 uppsättning
Hörlursuttag Nej
Mått (BxHxD) 43x14x35 cm
Vikt 13 kg
Info www.hegel.no
Hegel H80
N
orska Hegel är ett stadigt återkommande märke på dessa
sidor och det är inte heller nån
hemlighet att vi länge imponerats av firmans förstärkare såväl som
D/A-omvandlare. Hegel H80 (se H&M nr
9/2013) är minst av firmans två integrerade
förstärkare och ersatte i höstas instegsmodellen H70 från 2010. I likhet med den är H80
balanserad och har DAC, men där slutar
också likheterna. Förutom display och bättre
DAC (från Hegel HD11) är H80 en helt
ny konstruktion och en bantad variant av
brutala H300 på 250 watt. Man har också
snävare komponentmatchning liksom senaste
generationen SoundEngine, en patenterad
styrkrets för att minska högfrekvent övergångsdistorsion och i praktiken få klass ABkopplingen att mer låta som klass A.
Redan innan musiken går på gör H80
intryck med härligt sammetslena funktionskontroller och känslan håller i sig också
ljudmässigt. Det är väl ingen hemlighet att
Hegel fick gå några extra varv mot den skandinaviske konkurrenten Primare, och jämfört
med den korrekta och klippfasta svensken
kändes H80 luftigare, skirare och mer sensuell i ljudet och då inte minst när den drevs
via XLR-ingångarna.
Visst, Hegel har rejäla basresurser, men
just mot Primare liksom YBA och Moon
upplevdes H80 ändå som något slankare
med torrare, lite stummare klang i lågbasen.
Förmodligen ett resultat av Hegels skyhöga
dämpfaktor. Jämfört med den stereobreda
men framskjutna Primare är Hegel mindre
påflugen men plockar i gengäld fram mer
av djuprelief i stereoljudet. En imponerande
En stabil mätning utan krusiduller, vare sig
mer eller mindre. Runt 100W i 8 ohm, 160
i 4 och dryga 200W i 2 ohms last. Ganska
hög och nära på helt symmetrisk ström:
33/32A.
frisk och luftigt färgstark förstärkare alltså
och för priset får du dessutom en mycket fin,
komplett D/A-omvandlare. Lite mer mättnad
och värme i ljudet och det hade blivit en
testvinnare!
Härlig kombination Rouge Sphinx
Ä
ven om amerikanska Rogue
Audio lever i skuggan av sina
stora konkurrenter är man ett av
de kaxigare förstärkarnamnen.
Redan från start 1996 inriktade man sig på
rör och gjorde sig snabbt ett namn med ofta
bryskt formgivna apparater. Numera har
man allt från biffiga 250-watts monoblock
i 100.000-kronorsklassen till testens integrerade hybridförstärkare Sphinx, som trots
priset faktiskt byggs helt och hållet i Pennsylvania. En extra finess är att många av de
äldre modellerna går att uppgradera med
bland annat ännu bättre komponenter och
68
NR 1-2 2014
nätdelar. Rogue var tidigt ute med att kombinera elektronrör i förstegsdelen med klass
D-förstärkare i effektsteget, och i Sphinx
handlar det om två 100-wattsmoduler från
holländska Hypex. Ingångsdelen som också
innehåller RIAA-steg (testets bästa MMsteg!) är byggt med både integrerade kretsar
och triodrör (12AU7/ECC82) och vill man
utnyttja försteget går linjesignalen dessutom
att ta ut med fast heller variabelnivå. Nätdelen är inte switchande utan en normal (linjär) byggd kring en 375-watts transformator.
Sticker då den här rörhybriden ut från
mängden? Både ja och nej, för vid en första
genomlyssning var det svårt att alls höra
några särdrag eller egenheter. Men ju mer
man lyssnar och jämför desto tydligare
märks att Rogue har en ett mjukt, nästan
sensuellt flöde i ljudet med en fantastiskt
fin, sammetslen lyster. Det sista märktes inte
minst med 24-bits/192-kilohertzmaterial och
med förstärkaren kopplad till Elac med sina
raffinerade banddiskanter.
Är det värme, luft och strålande
övertonsskimmer din stereo saknat behöver
du därför inte leta längre. Däremot lyckas
inte Rogue lika bra med att ge musiken
ett stadigt basfundament eller den fysiska
påtaglighet man kan hitta hos förstärkare
som till exempel Moon eller YBA.
Rogue Audio Sphinx
Pris 13.900 kr (14.900 kr med fjärr)
Uteffekt 2x100W/8 ohm (rörhybrid)
Ingångar 3 par RCA
Grammofonsteg Ja, MM
Ljud 7
D/A-omvandlare Nej
Funktion 8
Utgångar 2 par RCA (fast/variabel)
Finish 8
Högtalarkontakter 1 uppsättning
Prisvärdhet 7
Hörlursuttag Ja, 6,35 mm
Mått (BxHxD) 43x13x39 cm
Vikt 11,4 kg
Info www.hifiart.se, www.rogueaudio.com
Omdöme
→
STORTEST!
Integrerade förstärkare
Denon PMA-1520AE Omdöme
PRISVÄRD!
Kraftfull flexibilitet
Pris 11.000 kr
Ljud 8
Uteffekt 2x70W/8 ohm
Funktion 9
Ingångar 5 par RCA
Finish 7
Grammofonsteg Ja, MM/MC
Prisvärdhet 10
D/A-omvandlare Nej
Utgångar 1 par linje + pre-out
Högtalarkontakter 2 uppsättningar
Hörlursuttag Ja, 6,35 mm
Mått (BxHxD) 43x13x41 cm
Vikt 16 kg
Info www.denon.co.uk , www.hifiklubben.se
Denon PMA-1520AE
F
rån Denon kommer testets klart
tyngsta förstärkare, en robust
best som väger hela 4 kilo mer än
parhästen Marantz, trots att de är
byggda runt samma plattform för att tala
bilspråk. Båda ingår i D&M Group, men
från att vi tidigare sett tydliga likheter – ja
i de lägre prisklasserna snudd på identiska
apparater – är de tekniska skillnaderna
numera tydliga, för att inte säga avgörande!
Där testets Marantz satsat på kretstekniskt raffinemang har Denon istället satsat
på monouppbyggnad och överdimensionering. Förstärkaren är därför tillsammans
med Music Hall, den enda med dubbla
nättransformatorer, flytande monterade för
att minimera resonanser. Här finns också
en speciell typ av extra strömstarka effekttransistorer (Mosfet) allt på ett extra resonansdött chassi.
Förstärkare är också ensam om att ha
grammofonförstärkning för både MM- och
MC-pickuper, så gillar du vinyl bör du ta
dig en extra titt på Denon.
Oavsett högtalarlast låter Denon stadig, stark och mycket slagkraftigt. Ja, här
känns verkligen att det finns muskler och
förstärkaren ger både tyngd och svärta i
basen också på annars slanka stativhögtalare. Skillnaden mot stallkamraten Marantz
visade sig större än väntat: där Marantz
lät raffinerat briljant och luftigt tillbakalutad (lite som Rogue, testets rörhybrid)
lät Denon större, bredare (monouppdelningen?), mer rättfram och attackvillig. Det
känns snarast som om Denon i likhet med
exempelvis testets YBA och Naim vill gå på
och ta tag i lyssnaren medan Marantz bjuder in till sitt skimrande sceneri. Denon har
En riktig kraftkarl med rejäla effektresurser i alla impedanser. Runt 110W i 8 ohm,
180 i 4, runt 250 i 2 och mellan 250 och 300W
i 1 ohms last. Hög och nästan helt symmetrisk ström dessutom: 43/41A.
också mer energi i anslaget kan verkligen
pumpa ur sig effekt.
En verkligt helgjuten och rättfram förstärkare som dessutom kan brösta sig med
en av klassens bästa grammofonförstärkare.
Mycket prisvärd!
Raffinerad upplösning Marantz PM8005
F
örra året fyllde klassiska Marantz
60 år och lagom till jubileet har
det kommit en del nya apparater,
inklusive testets PM8005. Fast ny
och ny, det är egentligen en direkt efterföljare till PM8004 med formgivning och
Tri-Tone, den tredelade tonkontrollen
(bas, mellanregister och diskant) som man
hade på sitt första försteg M1 från 1954.
PM8005 har samma tekniska specifikationer som föregångaren, men kretsarna har
fått sig en översyn och inkluderar nu både
HDAM-SA3 och SA2, alltså fintrimmade
och diskret uppbyggda (enskilda transistorer) förstärkarmoduler, en specialitet som
70
NR 1-2 2014
Marantz använt sedan 1992 istället för
konventionella operationsförstärkare i sina
bättre apparater.
Förstärkaren verkar också fått aningen
högre tomgångsström och nätdelen har
också blivt förbättrad. Fortfarande handlar
det om en transformator, inte två som i
parhästen Denon, men desto större: 625VA
vilket är rätt mycket för en 70-wattare i
den här prisklassen. Man har också behållit
föregångarens stadiga högtalarkontakter –
testets och klassens överlägset bästa!
Vi blev alltså lite överrumplade av det
faktum att Marantz inte alls låter som stallkamraten Denon. Där Denon var stadig och
utåtriktad är Marantz luftig och skimrande
drömsk i ljudet. Marantz har samtidigt ett
av testets mer analytiska och detaljgranskande ljud med raffinerad och utmejslad
diskantupplösning som aldrig blir påträngande eller vass. Om Denon kan leverera
spänstigt bastryck så ligger Marantz helt
klart åt det mer återhållna men smakfullt
analytiska hållet. Mer för hemtrevliga lyssningsupplevelser än för pulserande partyn.
Med andra ord en sofistikerad förstärkare som i upplösning och luftighet påminner
en hel del om Rogue, testets rörhybrid, men
i likhet med den inte kopplar samma stadiga grepp om ljudet som flera av de övriga.
Marantz PM8005
Omdöme
Pris 10.500 kr
Ljud 8
Uteffekt 2x70W/8 ohm
Funktion 8
Ingångar 5 par RCA
Finish 8
Grammofonsteg Ja, MM
Prisvärdhet 9
D/A-omvandlare Nej
Utgångar 1 par linje + pre-out
Högtalarkontakter 2 uppsättningar
Hörlursuttag Ja, 6,35 mm
Mått (BxHxD) 44x13x39 cm
Vikt 12 kg
Info www.marantz.se
Omdöme
Ljud 9
Funktion 6
Finish 8
Prisvärdhet 8
YBA Heritage A100
BRA
LJU
! D!
Pris 13.600 kr
Uteffekt 2x70W/8 ohm
Ingångar 5 par RCA, 1 par XLR
Grammofonsteg Nej
D/A-omvandlare Nej
Utgångar 1 par pre-out
Högtalarkontakter 1 uppsättning
Hörlursuttag Nej
Mått (BxHxD) 43x12x40 cm
Vikt 9 kg
Info www.transientdesign.se, www.ybahifi.com
Kraftfull flexibilitet
YBA A100
L
änge var sparsmakade YBA uteslutande en fransk angelägenhet
och firman blev med sina briljanta
kretslösningar och avancerade nätdelar redan från start 1981 ett kultmärke
bland kännarna, inte minst på grund av
sina mycket sofistikerade och välbyggda
slutsteg.
På senare tid har man dock fått en rejäl
nytändning efter att man gått samman med
kinesiska Shanling (!) och numera har YBA
fem fullmatade modellserier med allt från
mediaspelare och separata D/A-omvandlare
till 40-kilos monoslutsteg i lyxiga Signature-serien som byggs i Frankrike. Testets
integrerade A-100 ingår tillsammans med
en CD och en mediaspelare i Heritage – fir-
Slutsats:
S
å många bra alternativ! Så många
alternativ! Så mycket bra ljud! Ja,
den här gången har det som sagt tagit
mycket lång tid att försöka vaska
fram vinnare bland det här knippet högpresterande förstärkare. Priserna skiljer en hel del
och funktionerna likaså. Tre av förstärkarna,
Hegel, Primare och Rotel har till exempel
inbyggda D/A-omvandlare (tillbehör till Primare) och samtliga låter förträffligt, även om
Primare var den som vi oftast kom tillbaka
till och då inte minst med högupplöst musik.
Hegel är måhända mer prisvärd och allround,
med DAC:en som ingår i (grund)priset, men
utgångar kan du se dig i himlen efter. Rent
effekt- och lastmässigt, men även sett till
funktioner, måste Rotel räknas som en av
prisklassens allra mest oproblematiska köp.
Fem av förstärkarna har grammofonsteg
(MM), men här stod Denon och Rogue ut
från mängden. Rouge som transparentare
och luftigare, Denon som den tyngre och mer
dynamiskt explosiva. Att Denon också tar
MC-pickuper är ett stort plus i kanten på en
redan så helgjuten förstärkare.
mans näst billigaste serie och är en no-nonsenskonstruktion med balanserade ingångar.
Jag kan med en gång erkänna att jag föll
pladask för den här mustiga lilla förstärkaren som överrumplade med ett så självklart
och generöst spelsätt och en sånt färgstarkt
schvung men också kroppstyngd i anslaget
att man kunde tro att det handlade om en
betydligt större konstruktion.
Det är svårt att sätta fingret på vad YBA
egentligen gör, men precis som Moon och
i viss mån även Denon handlar det om att
YBA lyckas skapa närvaro så att instrument
och sångare plötsligt känns mer fysiska
och inspelningsakustiken mer levande än
med de övriga förstärkarna. Den har också
Helgjuten är också sparsmakade lilla Naim
NAITsi som kommer att kunna bli en lika
stor succé som föregångaren. Klatschigt musikalisk på Naim-vis, men nu med en extra elegans i ljudet, som gör att du inte kan komma
fel med den här förstärkaren. Du får dock
försaka en del när det gäller koppling.
Testets i mina öron ljudmässigt bästa förstärkare var också testets dyraste, men för
priset ger Moon Neo 220i en auktoritet,
detaljskärpa och klippfast stadga i ljudet som
ingen av de övriga riktigt mäktar med. Men
testets verkliga överraskaning är utan tvekan
YBA A100, utan riktigt samma auktoritet
som Moon, men med fascinerande öppen och
färgstark spelstil med en fantastisk 3-dimensionell närvaro i ljudet. Måste (också!) höras!
I ganska hög utsträckning handlar det ju
även om tycke och smak i ljudförmedlingen.
Visst ska sånt som inbyggda DAC:ar och
RIAA-steg till viss del styra köpet, men först
och främst ljudkaraktären, förstås.
Bland de sex lite extra rekommenderade
förstärkarna är Moon, Hegel, Naim och Primare tämligen allround och fixar definitivt
Tillsammans med Rotel (se mätning på
webben och i nr 10/2013) och måhända
Music Hall testets verkliga kraftkarl! Rejäla
effekter i alla laster, från runt 140W i 8
ohm och runt 400W i 1 ohm. Hög men något
osymmetrisk ström: 66/73A.
en fantastiskt fin balans i ljudet och kan
verkligen konsten att växla mellan att i ena
sekunden spela utlevande och snärtigt framåt, för att i nästa låta intim och innerlig. En
härligt frisk fläkt och en verkligt helgjuten
liten förstärkare som du inte får missa!
såväl spröd klassisk musik som tyngre tongångar. YBA drar mer mot det sammetslena
(perspektiv)hållet medan Denon har en mer
framåtriktad pumpande karaktär. Allt sammantaget påverkar detta våra personliga val. Rent
ljudmässigt velar jag själv mellan Moon och
YBA, där effektmätningen talar för den senare
men mina ljudanteckningar för den förra! Men
jag har svårt att släppa även Naim och Primare.
Om jag redan har en bra DAC/signalkälla väljer
jag den förra, om inte den senare.
Jonas väljer lite annorlunda och listar trion
Naim, Hegel och Primare som absoluta favoriter, som han tycker tonalt ligger i testets mittfåra, med bra driv och separation dessutom.
Den inbyggda DAC:en talar för Hegel, men den
totala bristen på utgångar ligger den lite i fatet.
Som sagt, så många bra förstärkare och en
nivå vi aldrig tidigare sett maken till i den här
prisklassen. Dessa förstärkare låter lika bra som
de bästa i 20.000-kronorsklassen gjorde för
bara något fåtal år sedan.
Grattis till dig som spekulerar i prisklassen,
men var noga med de specifika ljud- och funktionsskillnaderna som ändå i allra högsta grad
finns även här. H&M
NR 1-2 2014
71