Transcript Copy of Blue Rays Resume

Junia Krönikor
Krönika maj 2010. Osannolika möten
Min ögonsjukdom är sällsynt. Genom åren har jag inte träffat någon ögonläkare i Sverige som sett den
tidigare. Eftersom det ändå är obotligt (för människor i alla fall) har jag enbart uppsökt ögonklinik
ungefär vart tionde år, och då av andra orsaker än Stargardts.
En dag hände något mycket märkligt. Jag satt på en bänk utmed Strandpromenaden i Uddevalla och
lyssnade på en kassett via hörlurar. En till synes ung kvinna i shorts och långt hår satte sig bredvid mig.
När jag lyssnat färdigt och tog av lurarna började hon prata. Jag sade ganska snart att jag skulle gå hem
och jobba. Genast ville hon veta vad
jag jobbade med? "Jag håller på att skriva en bok," svarade jag. "Vad då för bok?" undrade hon. Så
började jag att berätta om hur det går till när jag skriver, eftersom jag är synskadad. Då sträckte hon
fram sin hand, hälsade och sade: "Jag är ögonläkare." Vi var båda exalterade över att ha träffats. Det
här var en kvinna som är överläkare på St Eriks ögonsjukhus i Stockholm, och hon har även doktorerat
i USA - med inriktning på Stargarts sjukdom. Vilket makalöst sammanträffande! Hon tillhör därmed en
av världens ledande forskare på just den ögonsjukdom jag har. Hon var inte så ung som jag först trodde.
Vi träffades alltså under de två veckor som hon befann sig tillfälligt på ögonkliniken i Uddevalla, och
hon skulle åka tillbaka till Stockholm redan nästa morgon. Hon hade innan hon slutade jobbet den
dagen bestämt sig för att gå till just den här bänken.Vi tillbringade hela tre timmar tillsammans och
delade livet med varandra. Efter att ha fikat hemma hos mig, ville hon gärna ha alla mina böcker med
sig hem. Senare lämnade jag blodprov på St Eriks i Stockholm, och det utgör nu forskningsmaterial i
USA. Ambitionen är att man så småningom ska kunna hindra sjukdomen att bryta ut hos barn som bär
på anlagen. Hur stora var oddsen att hon och jag skulle mötas så här? Inom sjukvården hade vi aldrig
hittat varandra, eftersom jag inte går dit på grund av Stargardts. Nu håller vi kontakten på ett mer
personligt plan.
Återigen påminns jag om löftet i Ps.32:8; att Han låter sitt öga vaka över mig. Bara Han kan orkestrera
ett sådant här möte mellan två människor som är så unika i världen. Tack gode Gud för Din omsorg om
en liten människa som jag.
"Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga
vaka över dig." Ps 32:8
Låt mig fortsätta berätta om märkliga möten. Jag fick nyligen höra talas om en händelse från denna
snörika vinter. En yngre kvinna som inte varit så aktiv i sin kristna tro fick av någon vår bok
"Änglavakt, 101 berättelser om Änglavakt och övernaturliga ingripanden." Efter att ha läst den var hon
en dag ute i trafiken tillsmmans med två yngre tjejer som inte var troende. Just denna dag var det
snöstorm och bilen fastnade i en snödriva på vägen. Ingen av dem var klädd för snöovädret. Vad skulle
de nu göra?
Plötsligt kommer en kvinna gående fram till dem och frågar om de behöver hjälp. Efter att de svarat ja,
lyfte hon hela bilen ut ur snö-drivan! Tjejerna klev ur bilen för att tacka, men då var kvinnan borta.
Himmelska sändebud brukar försvinna snabbt efter utförda uppdrag!
Junia Krönikor
Behöver det sägas att de nog alla fick lite att fundera över. Bibeln berättar om vem som är änglarnas
uppdragsgivare.
"Lova HERREN, ni hans änglar, ni starka hjältar som utför
hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning. Lova
HERREN, ni alla hans härskaror, ni hans tjänare som uträttar
hans vilja." Ps. 103:20-21
Ytterligare en märklig händelse från de sista två månaderna var när Kattis skulle byta tåg i Stockholm.
I förra numret av Junia berättade jag om Kattis som blev över-naturligt helad efter att ha varit
halvsidesförlamad på gund av en stroke. Nu tre år senare, skulle hon åka tåg till Västkusten, och då byta
tåg i Sthlm på 20 minuter. Det var första gången hon reste själv och hon visste inte var hon skulle ta
vägen på Centralen. Hon var orolig och nervös över tågbytet och bad både Gud och konduktören om
hjälp. Av den senare fick hon bara hjälp att komma av tåget med sin väska.
Väl ute på plattformen frågade hon flera personer om de visste var hon kunde hitta Göteborgståget, men
de hittade inte själva. Då kom en kvinna fram till henne och frågade om hon behövde hjälp. Kvinnan
som hade långt, lockigt, blont hår, tog Kattis under armen och tillsammans åkte de nedför rulltrappan
till den lägre nivån. Väl framme vid Göteborgståget kramade Kattis om kvinnan, tackade och sa: "Va
gullig du är, du är ju som en ängel." Då log kvinnan och försvann.
Väl inne på tåget kom Kattis att tänka på att kvinnan faktiskt var vitklädd, och när hon senare berättade
det för mig var min kommentar:"Det finns ingen tågpersonal som är vitklädd, dom är mörkblå, och de
som hjälper till på perrongerna har starkt gula västar. Dessutom är det fortfarande mörka vinterkläder
som gäller. Det måste ha varit en ängel."
Väl inne på tåget kom en kvinna och slog sig ned bredvid Kattis. Hon hade sittplats i en annan vagn
men satt och pratade med Kattis hela vägen till Herrljunga där Kattis skulle kliva av. Samtalet var
mycket trevligt och när Kattis undrade vad hon jobbade med berättade hon att hon var präst. Också hon
hade halvlångt blont hår, och det tog mig nästan en vecka att ta reda på om detta också var en ängel,
eftersom det verkade så. Med förnamnet och signalementet lyckades jag dock till sist hitta en kvinnlig
präst som åkt tåg från Stockholm den dagen. Du håller säkert med mig om att samtliga händelser har ett
starkt inslag av det övernaturliga. Det pekar på Gud som bryr sig och har omsorg om våra liv. "Du
omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand." Ps 139:5