Transcript Tim H den magiska dörren

Den magiska dörren
Kapitel 1
Hej
Hej jag heter Cecil. Jag
är äldst i klassen för jag
är 12 år. Min skola heter
Stjärnan. Min
klasskompis Edvin tycker
jag om. Vaktmästaren är
jag rädd för, han är
mystisk. Det finns en
annan sak på skolan
som också är mystisk
och det är en dörr. Ingen
vet vad som finns
innanför den dörren.
Kapitel 2
Brevet
En dag såg jag ett brev som
låg utanför dörren.Vem
kunde det vara ifrån? Oj,vad
nyfiken jag blev. Jag tog
upp brevet och började
läsa. Så här stog det: Hjälp mig jag är fångad
bakom dörren. Den elaka vaktmästaren har
tagit mig. Du måste hjälpa
mig. Hälsningar Vilma.
Kapitel 3
Nycklarna
Oj, hur skulle jag nu få tag
i nycklarna? Vart kunde de
vara? Precis då gick den
mystiska vakt mästaren
förbi och vad såg jag? Jo i
hans ficka stack en
nyckelknippa ut. Jag
sprang förbi honom och
tog nycklarna ur fickan.
Han sprang efter mig. Jag
sprang för livet!
Kapitel 4
En annan värld
Jag fick in nyckeln i hålet , yes
det är rätt nyckel! Jag puttade
upp dörren och gick in. I samma
stund kom vaktmästaren. Just då
stängdes dörren. Jag var
innanför den mystiska dörren,
och vaktmästaren var utanför,
vilken tur! Men vart är jag ?Jag
ser mig omkring och ser att jag
är i en skola. Det är i framtiden.
Jag ser barn långt borta och de
har rymdkläder på sig.Genom ett
fönster ser jag flygande bilar.Oj,
skolan rör sig. Det kan bara
betyda en sak, skolan svävar i
luften.
Kapitel 5
En annorlunda vän
Plötsligt kommer en flicka
springande mot mig.
-Är du Vilma? -Ja sa Vilma.
-Oj vad du är lik min kompis Edvin.
Du har samma hårfärg, lika färg på
ögonen och så har du en likadan
klocka som han .
-Har jag? sa Vilma Men vem är du?
Nej, jag vet tror jag. Du är den som
ska rädda mig och alla andra här,
sa Vilma glatt.
-Jag fick ditt brev, men vad ska jag
rädda dig från?
- Den elaka vaktmästaren har gjort
så att jag och alla andra i skolan
inte kan komma hem, eftersom den
här skolan svävar i luften. -Okey, men hur ska jag kunna få
skolan ner till marken igen?Jag får
fundera.
Kapitel 6
Mitt uppdrag
Men, så kom jag på hur jag
skulle göra.
-Det måste finnas ett ställe här
där man kan fixa sånt. En
central eller nåt sånt, sa jag.
Men först måste jag ordna lite
saker. Jag måste få tag i:
Pilåge
5 pilar
yxa
-Vi syns här så fort jag ordnat
det.
-Bara du skyndar dig, jag
längtar hem så mycket, sa
Vilma.
Kapitel 7
Tillbaka i skolan
Jag gick till en affär och köpte en
pilbåge och 5 pilar. Nu gick jag ur
affärn - Hejdå! Jag gick hem för att hämta en yxa.
Men pappa var och högg ved.
Pappa sa:
-Vad det var jobbigt! Jag måste
dricka vatten. När pappa gick in och drack vatten
då gick jag och hämtade yxan.
Oj vart är nyckeln? Oj jag borde
tappat den när jag cyklade hem.
Jag såg något som glimmade på
vägen. Jag cyklade och kollade vad det som glimmade på
vägen. Det är nyckeln! Yes jag
har hittat den! Nu cyklade jag till
skolan. Oj jag gick fel i skolan
men vart är dörren? Nu såg jag
dörren. Nu tog jag fram nycken.
Nu gick jag genom dörren.
Kapitel 8
Sanningens ögonblick
Nu var jag tillbaka i den
magiska världen. Vilma
väntade på mig. Vi gick till
centralen. Där slog jag upp
dörren med yxan. Jag ser en
knapp men det är laser
strålar i vägen. Då tar jag
fram min pilbåge. Pilarna
gick igenom laser strålarna
och vilken lycka, jag träffade
knappen! Jag hörde ett surr
och kände ett skak, skolan
var på väg ner mot marken
igen. Vilma stod brevid mig
och jublade.
-Nu kan jag komma hem igen,
tack snälla du, jag kommer
aldrig att glömma dig.
-Inte jag dig heller,säger
jag.Ha det så bra,hej då.
Jag tittar ut genom fönstret
igen, nu ser jag de flygande
bilarna ovanför mig, så nu vet
jag att skolan är nere på
marken igen. På väg tillbaka
till dörren ser jag skolbarnen
med rymddräkter igen. Vilken
tur att man inte behöver sånt i
min värld.
Kapitel 9
Tills någon annan
öppnar dörren igen
På rasten såg jag vaktmästaren. Han
var sur som vanligt. Han gick omkring
och frågade alla barnen om de sett
hans nycklar. -Är det här dina? frågade jag -Var har du fått de ifrån? svarade han
argt. I samma sekund halkade han på en
sten.När han reste sig igen skrattade
han.Jag gav honom nycklarna.Han
såg snäll ut och tackade mig.Undra
om han slog i huvudet när han
halkade och blev snäll?
-Du säger väll inget, sa han
-Självklart inte sa jag Sen spang jag till Edvin för att spela
kula.
AV TIMMY HOLMBERG