D

HATTEN AV

et är sällan man ser herrar lyfta på hatten nuförtiden. Skälet därtill torde i huvudsak vara att hatten fått stå tillbaka för andra, mera moderna - en del skulle kanske säga mera mondäna - huvudbonader. Annat var det förr i tiden, när karlarna var herrar för sina hattar och kvinnorna var damer för sina herrar. Allt var inte bättre förr, om någon mot förmodan vill missuppfatta mig på den punkten. Men särskilt sirligt lyfte en herre sin hatt inför en dam, det är då säkert. Detta, att lyfta på hatten, hade förstås en innebörd. Det var en hälsning som betydde: "God morgon", "god middag" eller "god afton". "God natt", däremot, kunde normalt inte sägas med lyft hatt. Den som trodde att så var möjligt, befann sig redan i sin nattmössa. Hatten var avsedd för utomhusbruk. Inomhus bars den mellan tummen och pekfingret, i undantagsfall inklämd mellan överarmen och kroppen, särskilt om den välförsedde herrn även hade en käpp eller ett paraply att manövrera. Ytterrocken var en annan persedel som skulle hanteras. Den bars ej anständigtvis inomhus någon längre tid. Vid inträdet i ett hus, eller en lokal, togs den av och bars över armen, såvida det inte fanns en garderob i entrén. Den herre vi ser framför oss hade kanske också en portfölj, innehållande viktiga handlingar, som han måste hålla särskilt väl reda på, eftersom dessa var i original och oersättliga. Inte att undra på då att mannen ser ut som en mycket värdig (dock något orolig) person, när han går in på Banken, för att öppna sitt fack och där placera sina viktiga handlingar. Väl ute på gatan igen, med överrocken påtagen och den tunna portföljen dinglande i vänster hand, ser mannen lättad ut och hälsar artigt på mötande kreti och pleti, genom att lyfta hatten, inte bara antydningsvis, utan i en vid båge som inte bara betyder "God middag", utan fastmer "Jag önskar dig verkligen en mycket god middag, käre vän!" Denna hälsning upprepas därefter flera gånger under promenaden hem till fru och barn i det lugna villaområdet vid ån, där kvällsvarden redan är till hälften redd. Mannen lyfter ingalunda på hatten för hustrun vid inträdet i villan och detta beror inte på oartighet, utan på det faktum att hattar sällan eller aldrig lyfts inomhus. Mannen möts i tamburen av sin hustru och han mumlar "Puss på dig, lilla gumman" och hustrun vill inte vara sämre, så hon svarar "Puss, puss", medan hon lyfter makens hatt upp på hatthyllan, där den ligger orörd till nästa morgon, såvida nästa morgon inte är en söndag. Då kan den bli liggande på hatthyllan långt fram på förmiddagen. 2013-06-12 / Alf