Transcript Ladda ner direkt – pdf

alt
#21
våren 2015
30kr • ISSN 1654-6067
En annan värld är möjlig! Röster från en global rättviserörelse.
Intervju:
Lola Sánchez
Caldentey, Podemos
Krisrapport • Sydeuropa utmanar nedskärningspolitiken
TTIP & demokratin • Skatterättvisa; Lux Leaks, Swiss Leaks
Skatter, välgörenhet och godhet • Recensioner, motioner
alt #21 • våren 2015
IN NEH ÅLL
Den ekonomiska krisen i världen och Europa
3
Året då Sydeuropa utmanar nedskärningspolitiken
6
TTIP och den ”fiktiva handelns roll”
9
TTIP för nybörjaren
10
Skatterättvisa är möjligt
12
Skatter, välgörenhet och godhet 14
Recensioner 16
Attacs framtid: motioner till Riksårsmötet 18
Redaktör: Åsa Ågren
Ansvarig utgivare: Johan Rootzén
Layout: Håkan Sundberg
Omslag: Podemos Puerto, Flickr.com
Attac Sverige:
Attac Sverige, c/o Rönnblom,
Ekholmsvägen 369, 127 45 Skärholmen
[email protected] • www.attac.se
Välkommen till ett
nytt nummer av Alt!
N
är jag skriver detta har det precis tagits ett historiskt beslut av Riksbanken. Vi har fått negativ
ränta! Riksbankens agerande gör det svårt att
hävda att krisen är över. I detta nummer finns
rapporter från flera krisdrabbade europeiska
länder. Hur ser det ekonomiska läget ut i exempelvis Estland
och på Irland idag?
Ett av de länder som den ekonomiska krisen har slagit
särskilt hårt mot är Spanien. I en lång intervju med Lola Sánchez Caldentey, en av spanska Podemos EU-parlamentariker,
får vi reda på varför hon tycker att det är så viktigt att arbeta
mot TTIP – handelsavtalet mellan EU och USA. För er som
vill veta mer om TTIP men är dåligt insatta finns det en nybörjarguide till avtalet i tidningen. Därefter kan ni gå vidare
och läsa om TTIP utifrån sambandet mellan finansiella flöden
och den ”reella” världshandeln. Jens Cavallins artikel i ämnet
tar även upp skatteflyktsfrågan.
Senast har vi i nyhetstidningarna kunnat läsa om flera rika
svenskar som har gömt sina förmögenheter långt borta från
Skatteverkets kontroller på hemliga konton i Schweiz. Uppgifterna kommer från Swiss Leaks, och tidigare har vi fått lika
graverande uppgifter genom Lux Leaks. I sin artikel om bland
annat dessa läckor förklarar Gunilla Andersson varför skatterättvisa är möjlig. Microsoft är ett av de företag som flyr skatt
men samtidigt anses dess VD vara världens största filantrop,
hur är det möjligt? Även detta kan ni läsa om.
För er som inte blir mätta på de stora ekonomiska frågorna
efter att ha läst alla ovan nämnda artiklar finns i tidningen
flera tips på läsvärda böcker och ett nytt internationellt initiativ, Fair Finance Guide. Slutligen har vi ett par inlägg om
Attacs Sveriges framtid – något vi hoppas ska skapa diskussion
inför Riksårsmötet 11 april
n
Åsa Ågren
ATTAC – Association pour la Taxation des Transactions financières pour l’Aide aux Citoyens
ATTAC – Föreningen för beskattning av finansiella ­transaktioner för medborgarnas bästa
–2–
alt #21 • våren 2015
Text: Åsa Ågren
Den ekonomiska krisen i
världen och Europa
Är krisen som började med en amerikansk husbubbla och därefter spred sig som ett virus världen över
med hjälp av bankernas frikostiga utlåning ett avslutat kapitel? Sju år efter att krisen satte igång syns
fortfarande dess spår. Om man tar in alla skulder i beräkningen, det vill säga inte bara staternas skulder
utan även de skulder som företagen, bankerna och hushållen har, visar siffror att den globala skulden
har ökat med 57 biljoner dollar under 2015. I procent blir det 286 % av den globala avkastningen jämfört
med 269 %. Krisen har även lett till att tiotals miljoner människor världen över mist sina jobb, bara i Kina
är siffran enligt Joseph Stiglitz 20 miljoner. Vissa har åter fått arbete men inte alla.
I
Europa visar vissa siffror på en viss återhämtning. Europeiska kommissionen har
förutspått att alla EU:s medlemsstater ska
ha en positiv tillväxt i år. Joseph Stiglitz
är dock mer skeptisk. Han pekar på att i
flera av EU:s länder är nationalprodukten per
person lägre än den var före krisen. Problemet
enligt honom har inte varit att de krisdrabbade
länderna inte har följt åtgärdsprogrammen utan
att åtgärdsprogrammen har varit felaktiga. Här
nedan kommer korta landrapporter från flera av
de krisdrabbade länderna i Europa. Att läsa om
den ekonomiska situationen i olika länder gör
en medveten om hur mycket politik som ligger
bakom de ekonomiska berättelserna. Ofta är det
just ekonomiska berättelser det rör sig om, berättelser som ska förklara varför en viss ekonomisk
teori fungerar. Ska ett krisdrabbat land stramas åt
eller ska man föra en expansiv finansiell politik?
Island
Island är ett intressant exempel för att det lilla
landet har gått en annan väg än de andra krisdrabbade länderna i Europa. Island lät sina stora
banker gå omkull. Islänningarna krävde förmånligare villkor för det gigantiska lån som en av
landets nätbanker (Icesave) på eget bevåg hade
tagit åt dem. På Island var det bankernas långivare som fick ta smällen, inte skattebetalarna.
Island skippade det i övriga Europa obligatoriska
stålbadet av åtstramningar, istället infördes valutarestriktioner.
Island har på rekordfart tagit sig ur den
djupa kris landet var nere i. Tre år efter krisen
hade Island en fallande arbetslöshet, 2012 var
den nere under 6 procent. När krisen var som
värst hade de tre stora bankerna på ön skulder
som motsvarade 10 års arbete för den isländska
befolkningen. De tre stora privata bankerna hade
på bara några år kommit upp i dessa astronomiska skulder. 2000 var bara en av bankerna
avreglerad.
Politiskt styrde en kollation mellan vänstern
och de gröna landet mellan 2009 och 2013. I
valet 2013 blev det dock ett svidande nederlag
för denna kollation. Att Socialdemokraterna
hade drivit frågan om ett EU-medlemskap var
inget som föll i god jord. Valet 2013 kan därför
ses som ett missnöjesval.
Även om Island har tagit sig ut ur den ekonomiska krisen finns fortsatta utmaningar för det
lilla öriket. Många privatpersoner och företag är
idag djupt skuldsatta. Den rödgröna regeringen
sålde trots stora protester ut det statliga energibolaget och därmed stora isländska naturresurser.
Även om nedskärningarna i välfärdssektorn har
varit mindre än i andra krisdrabbade europeiska
länder har islänningarna under krisåren fått se
hur exempelvis upp till 40 % av sjuksängarna
–3–
Ӏven om Island
har tagit sig ut
ur den ekonomiska krisen
finns fortsatta
utmaningar för
det lilla öriket.
Många privatpersoner
och företag
är idag djupt
skuldsatta.”
alt #21 • våren 2015
försvunnit på deras sjukhus. Det finns slutligen
debattörer som menar att det inte går att applicera den isländska modellen på andra krisländer
eftersom Island som en liten och öppen ekonomi
är unik.
Baltstaterna
Om Island har blivit det goda exemplet som
används av ekonomer som företräder en mer
keynesiansk politik ses baltstaterna som ett föredöme av de som förespråkar järnbad istället för
välfärdssatsningar. Doug Bandow har i Forbes
skrivit en positiv artikel om baltstaternas återhämtning där han bl.a. citerar den svenska ekonomen Anders Åslund som menar att krisåtgärderna har varit lyckade och att den ekonomiska
vändningen driven av staternas exportsektor har
blivit en av de mest utmärkande och lovande berättelserna om krisen. Bandow målar sedan upp
en bild där estländarna under krisen förstod och
accepterade regeringens budgetåtstramningar,
lönesänkningar och ökade privatiseringar
Efter en period av tillväxt slog krisen hårt mot
baltstaterna. Estland hade exempelvis en stark
tillväxt under 2000 till 2007. Mellan 2008 och
2009 minskade dock Estlands BNP med 17,5 %
samtidigt som arbetslösheten ökade till 13,8 %.
Arbetslösheten fortsatte och stiga och var nästan
17 % 2010. Samma år var ungdomsarbetslösheten 32,9 %. 2011 började ekonomin gå i en
positiv riktning. Arbetslösheten sjönk exempelvis
till 12,5 %. Därefter har landet haft en skakig
väg framåt. 2012 var tillväxten 4 % medan den
enbart var 0,8 % 2013. Det senaste hotet mot
baltstaternas ekonomi är Rysslands sanktioner
mot Europa i samband med Ukrainakrisen.
Det finns kritik mot att se baltstaternas
utveckling som ett ekonomiskt under. Martin
Wolf på Financial Times skriver bl.a. att under
det sista kvartalet 2012 var den lettiska nationalprodukten fortfarande 12 % under var den hade
varit innan krisen. Lettland var i en värre ekonomisk situation än Italien, Portugal, Spanien och
Irland. Wolf menar att det inte går att jämföra
baltstaterna med exempelvis Grekland eftersom
det rör sig om små och öppna ekonomier.
Irland
Irland var det första av eurozonens krisländer
att gå in i ett räddningspaket. Irland hade innan
krisen en stark uppgång på bostadsmarknaden.
Fastighetspriserna ökade 4,5 gånger mellan 1995
och årsskiftet 2007/2008. När krisen kom drabbades många irländare personligen. Krisen har
bland annat lett till att 300 000 irländare har
lämnat Irland för bl.a. Storbritannien, Australien
och Kanada. Krisen har även lett till en dramatisk ökning av budgetunderskottet.
Idag är frågan om Irland har lyckats ta sig
ut ur krisen. De flesta ekonomiska indikatorerna visar på en positiv ekonomisk utveckling.
Arbetslösheten gick exempelvis ner till 12,5 %
2013 jämfört med 15,1 % 2012 och huspriserna
i Dublin ökade med 13 %. Samtidigt är statens
skuld fem gånger så hög som innan krisen och
hälften av alla låntagare har huslån som är högre
än värdet på deras hus.
Spanien
Spanien är ett land som har drabbats hårt av den
ekonomiska krisen. Orsaken till krisen sägs vara
en bostadsbubbla. Mellan 2004 och 2008 ökade
enligt BBC huspriserna med 44 %. Efter att
bubblan brast och fram till 2012 har huspriserna
istället fallit med en tredjedel. Spanien som hade
en årlig tillväxt mellan 1999 och 2007 på 3,7 %
fick mellan 2007 och 2012 se en årlig negativ
tillväxt på 1 %.
Idag visar flera ekonomiska indikatorer att
Spanien är på väg tillbaks. 2014 var den ekonomiska tillväxten 1,4 %. Spanien hade därmed
åter en positiv tillväxt. Verkligheten för många
spanjorer är dock inte lika hoppingivande.
Spanien har den näst högsta arbetslösheten i
Eurozonen. Enligt den spanska banken BBVA
kan det ta upp till 10 år för arbetsmarknaden
att återhämta sig. Spanska arbetare tjänar 20 till
40 procent mindre än arbetarna i andra ledande
europeiska länder. Detta inkomstgap kan i viss
utsträckning förklaras av den höga arbetslösheten. Enligt Financial Times har antalet spanjorer
som är i behov av matutdelningar ökat de senaste
–4–
”Krisen har
bland annat lett
till att 300 000
irländare har
lämnat Irland
för bl.a. Storbritannien,
Australien och
Kanada”
alt #21 • våren 2015
fem åren från 780 000 till 1,5 miljoner och antalet nödställda ökar fortfarande. Ett stort problem
för Spaniens framtid är den starka ökningen av
de långtidsarbetslösa. Fler än 700 000 hushåll får
ingen inkomst från arbete och har inte heller rätt
att få någon form av offentligt stöd. 2,4 miljoner
spanjorer har varit utan arbete i mer än två år,
den period när arbetslöshetsförsäkringen slutar
att gälla.
Grekland
Greklands kris började enligt Stefan de Vylder
med att det uppdagades att den konservativa
regeringen hade dolt hur stort landets budgetunderskott var. Även om fusket inte var okänt för
EU:s ledare kom det som en chock att läget var
så allvarligt. Grekland fick 2010 ta emot sina första stödlån från eurozonen och IMF. Med lånen
kom krav på en tuff åtstramningspolitik tillsammans med en höga ränta. Ironiskt nog gick dessa
lån i stor utsträckning tillbaks till de länder som
hade betalat ut lånen, genom betalning av räntor
till privata långivare.
Fyra år i ett tyskt järnbad (Tyskland har haft
ett stort inflytande över den grekiska åtstramningspolitiken) har knappast bättrat på den ekonomiska situationen i Grekland. Joseph Stiglitz
menar att de åtgärder som har haft till syfte att
minska skuldbördan istället har lämnat landet
med en högre skuldbörda än 2010. Greklands
sedan 2010 minskade BNP är betydligt värre än
den negativa utveckling som USA tampades med
under den stora depressionen 1930. Ungdomsarbetslösheten är exempelvis hela 50 %. Det är inte
bara Stiglitz som har kritiserat den ekonomiska
politik som har förts i Grekland. Bank of Englands beslutsfattare Martin Taylor har varnat för
att Greklands skuld är ohållbar. Långivarna har
fel i sin tro om att de kommer att få sina pengar
tillbaks och Tyskland behöver därför tänka om.
Greklands befolkning har tydligt sagt nej till
fortsatt åtstramningspolitik genom att rösta fram
Syriza som det största partiet i landet. Syriza har
som mål att bl.a. förhandla om landets låneavtal.
Enligt Wall Street Journal har Frankrike visat
sympati för den nya grekiska regeringens hopp
om att få omförhandla sina lån. Även Barack
Obama har satt press på Tyskland och dess
kraftiga åtstramningspolitik i Grekland. Han har
i ett uttalande sagt att man inte kan fortsätta att
pressa ett folk mitt i en djup depression. Enligt
honom är tillväxt den bästa vägen ut ur krisen.
Obama menar vidare att det behövs kompromisser från alla sidor. Det är förtidigt att säga om
Syrizas politik kommer att lyckas, om partiet
kommer att lyckats omförhandla lånen och vilka
effekter detta i sådant fall kommer att få. Klart är
att vad som händer i Grekland troligtvis kommer att påverka den ekonomiska politiken i hela
Europa.
n
”Det är inte bara
Stiglitz som
har kritiserat
den ekonomiska politik
som har förts i
Grekland. Bank
of Englands
beslutsfattare
Martin Taylor har varnat
för att Greklands skuld
är ohållbar.”
3
Foto: *Bloco, Flickr.com
–5–
alt #21 • våren 2015
Text: August Nilsson
Året då Sydeuropa utmanar
nedskärningspolitiken
Bryssel, onsdag i tidig februari. Med en åtta meter hög uppblåsbar trojansk häst
protesterar aktivister mot TTIP-förhandlingarna mellan EU och USA. I Bryssel finns också
Lola Sánchez Caldentey , en av de fem EU-parlamentarikerna från spanska
Podemos och en skarp kritiker av TTIP. I ett samtal över Skype berättar hon om
sin involvering i partiet som enligt opinionsmätningar nu är Spaniens största.
Hur blev du en del av Podemos?
- Jag började jobba som lärare efter mina studier i statsvetenskap, men när krisen kom 2009
fick jag sparken. Jag reste utomlands till Island,
Skottland, Irland och vidare till USA – där jag
till och med jobbade illegalt under en period.
Samtidigt längtade jag tillbaka, och jag återvände
till Spanien med idén att driva en hantverksbutik. Tyvärr bar det sig inte, och istället jobbade
jag som servitris.
- En kväll när jag surfade runt på internet såg
jag ett klipp med Pablo Iglesias. Han pratade om
idén med Podemos, och jag tänkte att det här
är rätt tidpunkt. Vi har manifesterat på gatorna
men inget har förändrats, vi behöver göra politik
själva. Så jag började organisera i min stad Cartagena i södra Spanien under januari förra året.
Metoden har varit att skapa cirklar av intresserade människor som blir ett mötesforum där vi
pratar politik och formar förslag. På det här viset
startades Podemos snabbt i en rad städer och
orter över Spanien, med hjälp av digitala verktyg.
- Vi bestämde oss för att ställa upp i EU-valet
för att se vad som kan hända, hur folket skulle
reagera. Min cirkel föreslog att jag skulle ställa
upp, och jag blev framröstad som fyra på Podemos lista. När valdagen kom förväntade vi oss ett
mandat, men fick fem! Jag vaknade på valdagen
som servitris, och på kvällen gick jag och la mig
som EU-parlamentariker.
- En viktig grund till Podemos finns i det politiska uppvaknandet genom 15M, proteströrelsen
mot nedskärningar och för riktig demokrati. ”De
representerar inte oss” var det vanligaste slagordet. Om politikerna inte kan representera oss,
vad ska vi göra? Vi behöver själva ta över – det är
den idén som har varit vägledande för Podemos.
Du har snart varit EU-parlamentariker i ett
år, vilka politiska frågor fokuserar du på?
- I utskottet för utveckling är jag med för att
påverka inriktningen. EU:s politik för ”utveckling” handlar idag om att skapa förutsättningar
för finansiella intressen och europeiska företag
i utvecklingsländer. Utvecklingspolitiken blir i
praktiken ett verktyg för näringslivspolitik, och
det här hänger ihop med utskottet för internationell handel som jag även är med i. EU är idag
en maskin som skapar nya frihandelsavtal för att
främja europeiska företags intressen runt om i
världen.
–6–
5
Lola Sánchez Caldentey
Foto: Podemos
alt #21 • våren 2015
- Den viktigaste frågan nu är TTIP – handelsavtalet mellan EU och USA. Att få insyn i
förhandlingarna är en fråga om demokrati. Även
för oss som parlamentariker har informationen
varit mycket begränsad. Fram tills nu är det bara
sju parlamentariker som har fått möjlighet att
läsa dokument i ett slutet rum, utan tillstånd till
att på något sätt föra ut informationen. Nu har
Cecilia Malmström gett hela parlamentet tillträde till läsrummet, men det förändrar mycket
lite. Utan möjlighet att ta anteckningar eller
på annat sätt berätta om det vi läser, hur ska vi
kunna använda informationen?
- Förra veckan publicerades EU-kommissionens förslag inför förhandlingarna i vissa frågor,
men de offentliggör inte anteckningarna från
förhandlingarna. Vi vet alltså inget om utfallet.
För min del turnerar jag runt över Spanien
och berättar om handelsavtalet. Media säger
inte ett ljud om TTIP, det finns ingen offentlig
debatt.
Varför är TTIP så viktigt, i jämförelse med andra handelsavtal?
- Det är inte bara ett handelsavtal – det
handlar om att skapa ett nytt handelsområde
med USA som kommer att innebära en delvis
ny världsordning, där storföretagens makt stärks.
En del är tvistlösningsmekanismen ISDS som
innebär att makt flyttas från parlamenten. En
annan del är förslaget om ett organ för samarbete kring regler och ny lagstiftning (Regulatory
Cooperation Body) – som skulle få i uppgift att
granska förslag till lagstiftning som kan påverka
handel och investeringar. Det kan innebära att
företag får direkt möjlighet att skriva lagarna.
Det är en attack mot nationernas självständighet
och demokrati.
5
Foto: FoE Europa,
Flickr.com
Hur ska vi från gräsrotsnivå agera mot TTIP?
- Utmaningen är att få upp frågan i den offentliga debatten, i media. Journalister säger till
oss att det här är en fråga som människor inte
känner till och inte bryr sig om. Det är som en
vägg. Men rörelserna är viktiga, i Spanien bygger
vi en gemensam webbplattform för att mobilisera. I en del andra länder har debatten kommit
längre, som i Tyskland eller Österrike.
Hur ser Podemos sätt att göra politik ut i praktiken?
- Det vi har sagt från början är att om du inte
gör politik själv, kommer någon annan att göra
den åt dig. Och då är det någon annans intressen
som får styra. Därför säger vi tydligt att alla kan
vara med och göra politik. Kanske en hemmafru
är den bäst lämpade som finansminister, med
kunskaper om hur en tight budget kan hanteras.
- De politiker vi har arbetar inte för oss, de arbetar för sig själva. Vi behöver putta ut dem från
–7–
Fakta och
förklaringar om
TTIP, ISDS
Se sid 10-11
alt #21 • våren 2015
institutionerna och själva ta över, på demokratisk
väg. Samma institutioner och regelverk kommer att finnas kvar, men inifrån kan vi förändra.
Vanliga medborgare kan förändra.
Det finns en pågående process med
att forma partiets program. I vilken fas är ni i det arbetet?
- Vi är i ett skede där vi behöver bygga partiet,
och vi behöver hitta samstämmighet om våra
idéer. Vi utvecklar partiet från den lokala nivån
uppåt. En enkel men viktig princip är att alla
som ska företräda partiet väljs direkt. Nu börjar
vi rösta fram vilka som ska stå på listorna för
valen i maj och i november.
- För att vara med och rösta räcker det med
att skapa ett användarkonto med ditt spanska
ID-nummer på Podemos hemsida, då kan du
vara med och rösta. Du behöver inte betala
någon avgift för att bli medlem, men genom den
personliga identifikationen online säkerställer vi
att varje person bara röstar en gång.
- Alla kan också vara med och diskutera,
föreslå och rösta på förslagen till det politiska
programmet. Röstningen styr innehållet, så formades vårt program inför EU-valet.
Hur hanterar ni risken för maktstrider
internt när många söker sig till partiet?
- Det ser ut som att vi kommer att lyckas bra i
de kommande valen och en del personer har börjat ansluta sig till partiet med tydliga maktintres-
sen. Men jag brukar säga att den gemensamma
församlingen är kollektivt smartare än en enskild
person. När en person kommer till ett möte och
vill få sin kandidatur framröstad finns möjligheten att syna vilken intressen som ligger bakom.
Det blir en gemensam kontrollfunktion.
Vilka är dina förhoppningar för det kommande året och politiken i Spanien?
- Jag var optimistisk tidigare, men efter Syrizas
seger i Grekland känns det ännu bättre. Inte bara
när jag tänker på Spanien, men för alla partier i
Europa som arbetar för att bryta med nedskärningspolitiken. Det här är en viktig framåtrörelse
för vanliga människor, vi kan förändra regeringsmakten. Grekland visar det, sedan kommer
Spanien och vi får se vad som kan hända i länder
som Portugal, Irland och Italien.
- De viktigaste valet i Spanien är parlamentsvalet i november. Får vi regeringsmakt kan vi
göra skillnad på allvar. Men för oss är det bra att
regions- och kommunalval hålls i maj, det ligger
närmre människor. Genom att starta på den
nivån kan vi pröva hur vi kan göra politik på ett
annat sätt och förändra befintliga institutioner
lokalt. I en kommun har du inte en gigantisk
ekonomi att hantera, det går att starta direkt
med konkreta saker. Under perioden från maj till
november kan vi börja visa vad vi kan göra och
varför vi behövs.
.
n
Fakta:
Spanien går till val
under 2015. I mars hålls
regionalt val i Andalusien.
Sedan följer fler regionsoch kommunalval i maj.
Det katalanska regionvalet
hålls i september, och det
nationella parlamentsvalet
avslutar året i november
eller december. Exakt datum är ännu inte bestämt
för parlamentsvalet.
Podemos betyder ”Vi
kan”. Partiet började
organiseras i januari 2014,
och har i flera opinionsmätningar vid årsskiftet
2014/2015 blivit det
största partiet med upp
mot 30 %. Konservativa
regeringspartiet Partido
Popular (PP) och socialdemokratiska PSOE som
har turats om att styra
Spanien är därmed rejält
utmanade. Vald partiledare för Podemos är statsvetaren Pablo Iglesias.
Aktiva i spanska Attac
har i flera fall engagerat
sig i Podemos och påverkar partiets ekonomiska
politik. Är du spanskspråkig kan du läsa mer om
partiet på podemos.info.
3”Tiden är nu!”
Foto: La Veu del País
Valencià, Flickr.com
–8–
alt #21 • våren 2015
Text: Jens Cavallin
TTIP och den ”fiktiva handelns roll”
UD har en referensgrupp för handelspolitiska frågor dit flera frivilligorganisationer inbjudits att delta och lämna
synpunkter. Attac har också kunnat
delta i dessa möten och utvecklade
följande synpunkt som också skickades skriftligen till den handelspolitiska
referensgruppen.
Den i särklass viktigaste frågan just
nu är TTIP, som ju behandlats flera
gånger i ”Alt”, även i detta nummer.
Det senaste mötet med referensgruppen för handelspolitik ägde rum den
15 januari. Vid detta möte framställde
Attac en fråga om sambandet mellan finansiella flöden och den ”reella”
världshandeln.
Attacs huvudfråga om införandet av
en finansiell transaktionsskatt har framför allt beröring med handelspolitik
därför att den stora majoriteten av de
finansiella överföringar som sker idag
(90 % av alla finansiella transaktioner
har det uppskattats till) sker genom
vad som kan kallas för ”fiktiv handel”, i
första hand med tjänster som går under
beteckningen konsulttjänster, men
också genom exempelvis fiktiv lagring
av varor och transporttjänster.
Alldeles oavsett hållningen till förslaget om en finansiell transaktionsskatt,
som den förra regeringen avvisade, och
även den nuvarande regeringen är skep-
tisk till, men som både EU och många
enskilda EU-länder nu prövar, är det
därför nödvändigt att beakta de samband som gäller mellan internationell
handel och internationella finansiella
flöden.
Den överväldigande delen av den
”handel” som i själva verket är utnyttjande av stater och beroende territorier för att undkomma beskattning i
företags hemländer är transaktioner
som enbart sker på papper. Ett beroende territorium som Jungfruöarna,
Caymanöarna eller en amerikansk
delstat som Delaware används för att
ett brevlådeföretag ska kunna bokföra
transaktioner med företagets (Apple,
IKEA m fl.) andra delar eller moderbolag, investeringsbolag e. dyl. som
handel med exempelvis varor eller
tjänster.
Världshandelsstatistiken kan
därmed – alldeles oberoende av de
finansiella flöden som inte bokförs
som handel med varor eller tjänster
– bli alldeles missvisande. När Caymanöarna, Luxemburg eller Jersey kan
få stora belopp bokförda som handel
kan det således i själva verket handla
om rena finansiella transaktioner.
Just den internationella karaktären,
utnyttjandet av staters och territoriers
olika regleringar, är förutsättningen
Vad tyckte kandidaterna? Det var bara
för att undanhålla de oerhörda belopp
från beskattning som alltjämt är ett av
världsekonomins grundproblem.
När man talar om fri handel mellan
EU och USA är det således oundvikligt att också beakta den sammanflätning som finns på de flesta plan
mellan finansiella flöden och flöden
av varor och tjänster över statsgränser.
Både EU-länder (särskilt Storbritannien och till denna stat knutna
autonoma territorier, Luxemburg
och Nederländerna) och delstater i
USA spelar en avgörande roll för att
beskattning försvåras för andra länder.
Därmed uppstår givetvis också allvarliga konkurrensproblem för företag
som inte utnyttjar dessa möjligheter
till fiktiv handel – självfallet också till
skada för sund ekonomisk utveckling
och arbetstillfällen.
Den skepsis som finns inom den globala rättviserörelsen mot TTIP ska ses i
detta ljus. Den finns väl dokumenterad
i bl a genomgångar av argumenten för
avtalet, framförda av t ex arbetsgivaroch kapitalägarorganisationer, men
också av EU-kommissionens material
kring förhandlingarna.
Överenskommelser om handel
mellan stater måste vara grundade på
insikten om att verklig handel ska vara
både så fri och så rättvis som möjligt.
frågan. De flesta kandidaterna ansåg sig
Attacs enkät om TTIP
alliansens kandidater som accepterade
kunna få tillräckligt god information om
det särskilda skiljedomsförfarandet.
avtalets innebörd för att ge en självständig
Innan EU-valet skickade Attac Sverige
Folkpartiets och Moderaternas kandidater
röst. Mest negativa var Vänsterpartiets
ut en enkät till kandidaterna till Europa-
ansåg att avtalets vinster vägde tyngre
kandidater, där tre av fyra ansåg att så
parlamentet om TTIP. Vi fick svar från
än dess kostnader i exempelvis minskat
inte var fallet. Tre av Miljöpartiets fem kan-
kandidater från alla riksdagspartierna för-
medborgerligt inflytande och kompromis-
didater svarade att de inte visste.
utom Socialdemokraterna och därutöver
ser rörande miljön medan Vänsterpartiets,
kandidater från Junilistan, Piratpartiet och
Miljöpartiets, Piratpartiets och Feministiskt
Feministiskt Initiativ.
Initiativs kandidater hade motsatt åsikt i
–9–
Åsa Ågren
alt #21 • våren 2015
Text: Åsa Ågren
TTIP för
nybörjaren
D
et vimlar av böcker som
alla verkar ha läst, filosofer som alla verkar förstå,
ämnen som alla verkar
vara insatta i förutom just
en själv. För mig har handelsavtalet
TTIP varit en svårhanterlig lucka i min
allmänbildning, därav denna artikel.
Här är ett försök att förstå vad TTIP:en
är för något. Till min hjälp har jag gått
igenom myndigheters, förespråkares och
kritikers texter.
Vad står TTIP för?
TTIP är ett transatlantiskt handels- och
investeringspartnerskapsavtal mellan EU
och USA, förenklat ett handelsavtal.
Vilka beslutar om TTIP?
EU-kommissionen har ett formellt
mandat att inleda förhandlingarna för
EU:s räkning. För närvarande är det den
välkända folkpartisten Cecilia Malmström som är EU-kommissionär med
ansvar för handelsfrågor. För USA:s
räkning förhandlar USTR (Office of
the United States Trade Representative).
När avtalet är färdigförhandlat ska Europaparlamentet respektive amerikanska
kongressen godkänna det.
När kommer avtalet
vara klart?
Förhandlingarna kring TTIP påbörjades under 2013 och ambitionen är att
avtalet ska vara färdigförhandlat under
2015.
Vilka är för och vilka
är emot TTIP?
Största förespråkarna hittas bland näringslivet och de som brukar benämna
sig som frihandelsförespråkare. Sveriges
officiella hållning i frågan är att Sverige
är för avtalet. Vår näringslivsminister
Mikael Damberg har i uttalanden varit
positiv till TTIP. Bland riksdagspartierna finns ett stöd för avtalet från alla partier utom Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och troligtvis Sverigedemokraterna. LO,
TCO och Saco har villkorat sitt stöd till
TTIP. De stora fackförbunden vill ha ett
avtal utan en specialdomstol där bolag
kan stämma stater (domstolen beskrivs
mer ingående under nästa avsnitt). Holländska parlamentet har tidigare röstat
emot avtalet med samma invändning
som fackförbunden, även Frankrike
säger nej till ett avtal som inkluderar en
specialdomstol. Flera NGO:s däribland
flera nationella Attacorganisationer och
stora miljöorganisationer har ställt sig
negativa till avtalet i dess nuvarande
utformning.
Bolag kan stämma stater
Farhågor finns att införandet av TTIP
kommer att möjliggöra fler processer
där stater stäms av storbolag vid sidan
om det nationella rättssystemet, exempelvis om staterna inför nya miljö- och
arbetsskyddslagar som hotar investerarnas förväntade vinst. Ett exempel som
har nämnts är att vår regering kan bli
stämd av ett av de stora vårdbolagen om
regeringen kräver vinstförbud i välfärdssektorn. Ett annat exempel som ofta
används är Vattenfalls pågående stämning mot den tyska staten på grund av
Tysklands kärnkraftsavveckling. Hur
kan det pågå en sådan process redan
innan TTIP har införts? Här kan det
behövas ett förtydligande. Kritiken mot
TTIP:s specialdomstol är mer specifikt
att avtalet kraftigt kommer att utöka
företags möjlighet att stämma stater.
Redan idag finns bilaterala avtal mellan
flera av EU:s medlemsstater angående
ett skiljedomssystem men inte mellan
EU och USA.
TTIP är ett hot
Vilken kritik finns mot TTIP mot vår hälso- och
Det har funnits flera olika farhågor med miljöskyddslagstiftning
TTIP. Allt från att subventionerna till
inhemsk kultur kommer att stoppas till
att TTIP kan leda till ökad import av
skiffergas. Eftersom förhandlingarna är
hemliga har det varit de varit svårt för
kritikerna att få en heltäckande bild av
avtalet och dess konsekvenser. Kritiken
bygger i mångt och mycket på läckta
dokument. Det som TTIP har kritiserats mest för är den specialdomstol som
gör det möjligt för bolag att stämma
stater och att den europeiska miljö- och
hälsoskyddslagstiftningen kommer att
försämras. TTIP kan även göra det
svårare att gynna närproducerat.
– 10 –
Med TTIP kan vi bli tvungna att acceptera nya produkter på den europeiska
marknaden. Produkter som är tillåtna i
USA men inte i Europa, såsom kycklingar dopade i klor, kor matade med
tillväxthormoner och kosmetika med
skadliga ämnen. TTIP vill harmonisera
de europeiska och amerikanska lagarna
som har inverkan på handeln mellan
regionerna genom att helt enkelt sänka
skyddsnivån. Samma tänk finns när det
gäller lokalproducerat. Med TTIP kan
det bli svårare att främja lokala och hållbara produkter vid offentlig upphandling eftersom detta anses missgynna en
harmoniserad handel.
alt #21 • våren 2015
Kritiken mot kritikerna
Hur lyder kritiken mot kritikerna?
När det gäller hotet mot vår hälso- och
miljöskyddslagstiftning har Cecilia
Malmström i en debattartikel i Svenska
Dagbladet skrivit följande.
”Det vanligaste missförståndet om
TTIP är att man tror att vi ska avveckla
viktiga regelverk. Sanningen är att det
egentligen handlar om att vi får stora
fördelar genom att ta bort, harmonisera
eller ömsesidigt erkänna små detaljer i
förordningar som inte alls kommer ha
en enorm inverkan på vår vardag.”
De som kritiserar kritikerna verkar ha
den lite nedlåtande attityden att kritiken mot TTIP är ett stort missförstånd.
När det gäller TTIP:s specialdomstol
skriver Magnus Nilsson på den Svenskt
näringslivssponsrade Frihandelsbloggen
att även i Finland finns en TTIP-debatt
där motståndet präglas av samma myter
och missförstånd som den svenska. Han
refererar till Ambassadrådet Stefan Lindström som menar att farhågan om specialdomstolarna är fiktiv. Enligt Lindström går nationell lagstiftning alltid
före skiljemannadomstolars utlåtanden.
Cecilia Malmström är inne på samma
linje och säger att denna domstol enbart
kommer att vara ett rådgivande organ.
Vad ska man tro?
Kommer TTIP ändra hela vår miljölagstiftning, rasera vårt lokala kulturliv och
göra det omöjligt för regeringar att föra
en politik som inte går storföretagen till
möttes eller kommer vi knappt märka
av att TTIP har genomförts?
Informationen om TTIP är motstridig och inte blir det enklare av att
förhandlingarna sker i slutna rum, eller
sker förhandlingarna i slutna rum?
Inte ens detta verkar helt ostridigt.
Cecilia Malmström menar att TTIPförhandlingarna är EU:s mest öppna
förhandlingar någonsin och att det sker
en dialog med en bred skara organisationer ur civilsamhället, konsument- och
miljöorganisationer, fack och arbetsgivare. Dialogen verkar dock inte ha varit
helt lyckad med tanke på den hårda
kritiken som kommit från civilsamhället om just bristande dialog. Vad vi vet
är att det inte går att hitta en officiell
sammanställning av avtalet. Slutsatserna
om avtalet får därav dras utifrån andrahandsinformation.
Med tanke på allt som är stridigt kan
det vara av intresse att veta vad som
faktiskt är ostridigt med avtalet. Det
som verkar ostridigt är att avsikten med
TTIP är att få till en harmonisering av
nuvarande och framtida regleringar.
Regleringar för att skydda hälsa, säkerhet och miljö kan därför i vissa fall
komma att stoppas om de utgör ett
handelshinder. Ingen motsätter sig heller att det i TTIP-avtalet ska finnas en
tvistlösningsmekanism mellan företag
och stater.
Det som helt klart är ostridigt är att
det finns olika uppfattningar om vilken
inverkan TTIP kommer att få. För att
förstå TTIP tror jag att maktförhållandena är en viktig aspekt att titta
på. Debatten om handelsavtal handlar
ofta om makt. Det är få som är kritiska
mot att länder handlar med varandra.
Kritiken ligger i stället i de ojämlika
maktförhållandena mellan de länderna
som sluter avtalen och att dessa avtal
missgynnar de med minst makt, de fattigaste. TTIP är ett avtal mellan länder
i västvärlden men kritiken handlar även
här om makt, bolagens makt över icke
ekonomiska intressen, såsom miljön.
Något som talar för att bolagen har stort
inflytande över processen är den omfattande lobbyingen som har pågått. Av en
– 11 –
lista som publicerades med 130 möten
som kommissionen hade hållit med
intresseorganisationer visade det sig att
119 eller 93 % av dessa hade varit med
storföretag och deras lobbyorganisationer. Om det är så att näringslivets intressen är dominerande finns all anledning att tro att TTIP kommer medföra
en maktförskjutning mot kortsiktiga
vinstintressen på bekostnad av exempelvis en hållbar miljö.
Fixa ett
homeparty
om TTIP!
Har du svårt att få ett grepp om
vad som händer i förhandlingarna om TTIP och vad handelsavtalet handlar om? Bjud hem
en föreläsare och samla ett
gäng vänner och bekanta - det
kan ske hemma hos dig eller
hos ett studieförbund.
Jordens Vänner och nätverket
Stop TTIP-CETA-TISA Sverige har samlat ett nätverk av
personer som är beredda att
föreläsa.
Läs mer:
http://www.jordensvanner.se/
ttip/homeparty
alt #21 • våren 2015
Text: Gunilla Andersson
Skatterättvisa är möjligt
F
”I vår upp och
nervända värld
där de rikaste
bestämt sig
för att nolltaxera, måste vi
andra betala
mer i skatt för
att samhället
ska fungera.
Och hederliga
småföretagare
som betalar en
rättvis skatt blir
utkonkurrerade
av multinationella koncerner
som betalar en
bolagsskatt på
0-3 procent.”
örst kom Lux Leaks – och nu Swiss
Leaks. Vad har vi lärt av avslöjandena? Kort och gott att världen är
upp och ner. Visselblåsarna Antoine
Deltour och Hervé Falciani jagas
som brottslingar, trots att deras ”brott” är något
så hedervärt som viljan att synliggöra omfattande skattefusk och att skipa rättvisa. Enligt
samma upp och nervända logik blir kommuner
som i sin upphandling vill utesluta företag som
utnyttjar skatteparadis för skatteflykt stämplade
som lagbrytare - med hänvisning till lagen om
offentlig upphandling.
Tack vare visselblåsarna, som tidigare arbetat
på revisionsfirman PWC respektive storbanken
HSBC, finns idag tydliga bevis på att såväl revisionsfirmor som banker och stater aktivt hjälper
mångmiljonärer och storbolag att i det närmaste
nolltaxera. Swiss Leaks visar för övrigt att även
knarkbaroner och terrormisstänkta finns med på
HSBC-bankens kundlista.
I vår upp och nervända värld där de rikaste
bestämt sig för att nolltaxera, måste vi andra
betala mer i skatt för att samhället ska fungera.
Och hederliga småföretagare som betalar en
rättvis skatt blir utkonkurrerade av multinationella koncerner som betalar en bolagsskatt på
0-3 procent.
Det är dags för en ny logik. Det är dags för
ett rättvist och hållbart skattesystem. Det är
nödvändigt och dessutom fullt möjligt, även i en
globaliserad ekonomi som idag är full av kryphål.
Först och främst gäller det såklart att EU
fastställer att den typ av skatteupplägg som
Luxemburg, Schweiz, Irland och Nederländerna
erbjuder är olagliga. Följaktligen ska också
banker och revisionsfirmor som blivit en del av
skattesmitarindustrin ställas till svars.
Sen behövs ett regelverk som kan parera storbolagens trixande med bokföringen. En multinationell koncern kan idag nolltaxera genom
att bokföra vinsten i dotterbolag registrerade i
– 12 –
skatteparadis/lågskatteländer medan kostnaderna
bokförs i de länder där skatten är högre. Upp
emot 2/3 av världens handel sker idag genom
internhandel inom multinationella koncerner.
För att komma till rätta med det har Tax Justice
Network i tio år drivit på för att multinationella
koncerner ska utkrävas en land-för-land-rapportering med uppgifter om t ex omsättning, antal
anställda och vinst i varje land de har verksamhet. Nästa steg är ett beslut om att koncernens
vinst ska beskattas i respektive land i proportion
till den faktiska verksamheten där.
Offentliga register över alla företags verkliga
ägare och ett globalt avtal om automatiskt informationsutbyte skattemyndigheter emellan är
andra åtgärder som behövs.
Ikea som figurerar i Lux Leaks har blivit
världsberömt för att vara framgångsrik pionjär i
skattesmitarbranschen. Nästa gång vi besöker ett
Ikea-varuhus kan vi lämpligen framföra samma
budskap som den brittiska gräsrotsrörelsen UK
Uncut framför till företag som Starbucks och
Vodafone: Pay your taxes!
I Storbritannien har flera skattefifflande
storföretag bjudits in till parlamentet för tuffa
utfrågningar. Något för den svenska riksdagen
att ta efter.
Även riskkapitalbolagen som håller på att ta
över välfärden i Sverige figurerar i Lux Leaks. En
granskning av journalisten Kent Werne visar att
de tio största välfärdskoncernerna, varav åtta ägs
av riskkapitalbolag, gjorde en (skattefinansierad)
vinst på 2,4 miljarder kr det senaste räkenskapsåret. En vinst som inte går till välfärden.
Vad kanske inte alla är medvetna om är att
även våra pensionspengar riskerar att hamna i
skatteparadis. AP-fonderna är några av de största
investerarna i riskkapitalbolagens fonder.
Business och skatteflykt har blivit huvudregeln
i välfärden – inte undantaget.
Därför är det dags för en ny logik. Regeringens överenskommelse med Vänsterpartiet om
stopp för vinstintresse i välfärden var ett utmärkt
alt #21 • våren 2015
initiativ och helt i linje med vad en majoritet av
sympatisörerna till samtliga riksdagspartier anser.
Samtliga partier rekommenderas därför att lyssna
mer på medborgarna och mindre på välfärdsbolagens lobbyister när det är dags att gå till beslut
i frågan.
EU:s nya upphandlingsdirektiv förstärker
möjligheten att ställa krav på t ex kollektivavtal
och miljöhänsyn i upphandlingen. När direktivet nu ska implementeras i svensk lag bör även
skatteetiken finnas med, t ex i form av krav på
land-för-land-rapportering. Något som för övrigt
också platsar i LOV.
Ett ännu effektivare sätt att minska risken för
skatteflykt är såklart att återta verksamheter i
offentlig regi. Pensionspengarna kan investeras i
bostadsbyggande och miljösatsningar i stället för
i riskkapitalfonder.
Ett hållbart skattesystem är en förutsättning
för en hållbar välfärd. Skattedumpning länder
emellan förlorar alla på. Förhoppningsvis har
Lux Leaks och Swiss Leaks klargjort den saken.
n
Visa ditt stöd för Antoine Deltour:
https://support-antoine.org/en/
Kräv skatterättvisa. Time för tax justice:
https://secure.avaaz.org/en/hsbc_tax_dodge_
loc/?bWzuQeb&v=53831
Kontakta dina lokalpolitiker och uppmana dem
att underteckna skatteparadisuppropet:
http://taxhavenfree.org/upprop-for-skatteparadisfria-kommuner-och-regioner/
5Foto: Global Alliance
for Tax Justice
globaltaxjustice.org
– 13 –
alt #21 • våren 2015
Text: Åsa Ågren
Skatter, välgörenhet och godhet
G
enom ett komplicerat skatteupplägg
undvek Microsoft 2011 att betala
2,4 miljarder dollar i skatter till
USA. Detta framgick av en undersökning gjord av en kommitté i den
amerikanska senaten 2012. Genom sitt upplägg
hade Microsoft reducerat sin skatt rejält. Istället
för den övre lagstadgade bolagsskatten på 35 %
betalade Microsoft en bolagsskatt på runt 13,4
procent. I Storbritannien har Microsoft enligt
Ian Birell, the Guardian, rapporterat intäkter på
1,7 miljarder pund under ett år för internethandel något som företaget inte har betalat någon
företagsskatt för.
Microsofts VD Bill Gates anses vara en filantrop efter att The Bill & Melinda Gates-stiftelsen
har gett bort runt 30 miljarder dollar sedan
2000. Filantrop är kanske inte rätta ordet. Vi
pratar om en superfilantrop, en världsmästare i
filantropi, den glasögonprydde VD:n har till och
med kallats för världens största filantrop.
Om det är ett ord som man kan koppla samman med välgörenhet är det godhet. Det har jag
själv bistert fått erfara. Jag har blivit en av alla
dessa givare, efter att min skatt blivit lägre och
lägre samtidigt som vår välfärd rasat samman.
Intentionen har varit att ge en extra skatt, fylla
luckorna i vårt trygghetsnät. Att göra gåvor till
en skatt har dock visat sig vara ett omöjligt uppdrag. Som givare måste man få godheten upptryckt i sitt ansikte. Varenda gåva ska kombineras
med gåvobevis, skattereduktioner och tygnallar.
Detta kan man som tur ofta välja bort. Ibland
finns det en knapp för den som vill vara anonym
men lockas för allt du gör inte att tro att den
fungerar! Något som inte går att välja bort är det
obligatoriska tackbrevet. Tro mig, jag har verkligen försökt! I äkta Gestapoanda har organisationer som jag har gett anonyma bidrag till lyckats
ta fram min adress. Plötsligt har jag ännu en
gång fått det där brevet neddimpande i brevlådan, brevet om att jag är så himla god. Den som
råkar ha ekonomiska resurser ska få veta det.
3
Foto: Gates Foundation,
Flickr.com
Bill Gates har verkligen ekonomiska resurser.
Han har en nettoförmögenhet på 82,2 miljarder
dollar enligt Forbes lista över världens rikast. För
att jämföra överträffar denna förmögenhet den
samlade förmögenheten i vissa nationer. Bill
Gates lever också som den superrika personen han
är. Han bor i ett hus som kostade 63.2 miljoner
dollar att bygga och när han ska besöka sina biståndsprojekt åker han med sitt privatflyg.
Det Bill Gates har gett bort, 30 miljarder dollar
är en summa med många nollor bakom men hur
stor är den i relation till Bill Gates hela förmögenhet på 82,2 miljarder dollar? Om vi tänker oss att
Bill Gates gav bort sina 30 miljarder dollar på en
och samma gång borde han innan sin gåva haft
112 miljarder dollar (30 + 82 miljarder dollar).
En månadslön på 112 000 kronor är ungefär vad
Stefan Löfven hade 2012. Om Stefan Löfven
hade betalat 30 000 kronor i skatt hade få av hans
väljare ansett att han var god. Kanske hade enbart
Skattebetalarnas förening prisat honom med tanke
på att han med den skattesatsen med all sannolikhet hade smitit undan från den statliga inkomstskatten. Inte heller ses en fattig student med
en förmögenhet på 1 120 kronor som världens
största filantrop om han eller hon ger 300 kronor
till Barncancerfonden trots att detta är en betydligt större personlig uppoffring än Bill Gates. Bill
Gates behöver inte direkt leva på nudlar resten
– 14 –
”Att göra gåvor
till en skatt har
dock visat sig
vara ett omöjligt
uppdrag. Som
givare måste
man få godheten upptryckt
i sitt ansikte.
Varenda gåva
ska kombineras
med gåvobevis, skattereduktioner och
tygnallar.”
alt #21 • våren 2015
av månaden på grund av sin generositet. När de
med sämre resurser premieras av vårt skattesystem, premieras de rika av välgörenhet. Ju större
ostron och äldre årgångschampagne du kan köpa
desto godare är smulorna du lämnar efter dig.
Efter att ha letat igenom min pappersåtervinning, där även de två kristna tidningarna jag nu
ofrivilligt prenumererar på ligger, hittar jag ett
av alla de tackbrev jag har fått. Det börjar med
”Tack för att du tagit ställning för en rättvisare
värld” och slutar med ”Dina gåvor förändrar
människors livsvillkor och gör världen mera
rättvis. Tack för att du är en del av detta viktiga
arbete”. Den gåva jag gav var 4,6 procent av min
månadslön, hur kan man genom att ge brödsmulorna av det bröd man äter anses förändra
människors livsvillkor? Om våra smulor har så
stor betydelse i världen kan man verkligen undra
hur vi har fått hela brödet för oss själva?
Vi goda givare ska även premieras med att få
göra avdrag på skatten. Först ska vi ge pengar
till dem som har fallit genom hålen i vårt sociala
skyddsnät för att sedan se till att budgeten för
att reparera skyddsnätet dras åt ytterligare. Detta
kan ses en aning kontraproduktivt men välgörenhet tar i motsatt till skatter hänsyn till vår
önskan att leka Gud. Välgörenhet ger valfrihet.
Vi kan ge till de gulliga barnen och hoppa över
de fula kärringarna, vi kan ge till de söta sälkutar
och hoppa över projekten som förbättrar gammelgäddornas livsmiljö. Vi kan till och med ha
vårt eget fadderbarn. Troligtvis hade det inte
varit ett så populärt system om skolpengen bara
hade gått till en utvald skara barns skolgång.
Barn som vi skattebetalare skulle kunna skriva
brev till.
Tillbaks till världens största filantrop. Bill
Gates har rankats som en av de inflytelserika personerna under det förra seklet. Även om han prisar svenska statens bistånd vill han helst få välja
sina biståndsprojekt själv. Enligt honom ska inte
givare beskattas. Skatten ska tas på konsumtion,
inte inkomst. Bill Gates vill inte se sig som en av
de superrika som badar i champagne. I Bill Gates
värld ska skattmasen jaga champagnebadarna så
att han får fortsätta med sina goda projekt i lugn
och ro. En kvalificerad gissning är att Bill Gates
ser sig själv som just god. Trots mina intentioner om en extra skatt får jag här erkänna att jag
också har hamnat i godhetens rävsax. Tackbreven
har påverkat mig. När jag tittar på de projekt
som jag har valt att ge till inser jag att gåvorna
dämpar ett inneboende dåligt samvete.
Välgörenhet kostar lite och ger mycket. Det
kostar bara några kronor i en bössa att få känna
sig god. Välgörenhet kan ses som vår tids effektiva avlatsbrev, några kronor i en bössa och
världens problem är inte dina längre. Din själ är
ren. Att betala ett barnhem med undanstoppade
skattepengar är en lönsam investering för dig
men är den det för samhället?
n
”Vi goda givare
ska även premieras med att
få göra avdrag
på skatten.
Först ska vi ge
pengar till dem
som har fallit
genom hålen
i vårt sociala
skyddsnät för
att sedan se till
att budgeten
för att reparera skyddsnätet dras åt
ytterligare.”
3Foto: JAXPORT,
Flickr.com
– 15 –
alt #21 • våren 2015
Recenserat
Blowing the roof off
Twenty-first Century
av Robert McChesney
Robert McChesney är känd för de flesta mediestudenter och
medieforskare för sin grundliga genomgång och kritik av
koncentrationen av ägandet av medierna i USA men också
delvis i Europa. Han har flera gånger besökt Sverige, bl a i
samband med en kurs på Stockholms Universitets institution
för journalistik och medieforskning.
McChesney verkar i den radikala tradition som sedan länge
finns i USA – där klassiker som Bagdikians Mediemonopolet
samt Noam Chomskys och Edward Hermans Manufacturing
Consent länge stått på kurslitteraturlistorna, också i Sverige.
Han är mycket flitig att publicera och den senaste boken
har titeln ”Blowing the roof off Twenty-first Century. Boken
innehåller ett kapitel med en utförlig intervju med McChesney där också hans bakgrund inom politisk ekonomi och
historia kommer fram.
Slutkapitlet ägnas åt hur monopolkapitalet organiserar sin
”kulturapparat” – det han särskilt uppmärksammar är förstås
mediesituationen i USA och konsekvenserna för den förda
politiken, både inrikes och utrikes.
Den digitala revolutionen inom medierna är inte något
som i grunden förändrar maktförhållandena inom mediestrukturen – utan tvärtom enligt McChesney riskerar att ytterligare stärka de mäktiga kapitalintressenas dominans. Ordet
”hegemoni” som en situation där maktens språk, tänkesätt
och handlingsmönster blir självklara passar ovanligt väl in på
dagens situation – trots att både Facebook, Twitter och andra
”sociala medier” tycks ge utrymme för vem som helst att göra
sig hörd. Denna hegemoni är också en grund till att så få i
praktiken tycks ifrågasätta eller motverka finansspekulationens makt i världen.
Hans poäng är att journalistik faktiskt kräver både resurser
och skickligt folk, vilket inte står till buds på nätet för alla
dem som är aktiva. Internet har enligt hans mening inte gjort
någonting i stort sett för att förbättra journalistiken. Så därför
är det väsentligt att nu försöka komma med konstruktiva
förslag för att göra något åt detta.
En hörnsten i en reform av mediesituationen är att området utanför den stängda zon av skyddat material, inom både
vetenskap, utbildning, teknik, kultur och medier utvidgas – t
ex genom Open Accessprogram och system på dataområdet,
där vissa platser som YouTube och MySpace kan tjäna som
förebild. Och medierna är den viktigaste utbildningsinstitutionen i vår tid!
Men också offentliga medier – med finansieringen oberoende av kommersiella intressen - är avgörande. McChesney
påminner om att ända sedan 1791 har offentlig finansiering
av medierna förekommit i kapitalismens förlovade land USA!
Han har själv en lång erfarenhet av verksamhet inom offentliga, icke-kommersiella medier i USA – en sektor som kanske
de flesta i Sverige felaktigt tror är och framför allt var obetydlig.
Hans tre förslag i slutkapitlet går ut på
• Stoppa kartellbildningen mellan telebolag, IT-operatörer
och mediebolag
• Behandla monopol som Apple, Google, Amazon, Facebook,
eBay, Microsoft m fl just som monopol – helt enligt marknadsekonomins profeters (Milton Friedman m fl) motstånd
mot maktkoncentration
• Behandla journalistik som en allmännyttig tillgång –
McChesney tar åter upp förslaget om en särskild ”mediepeng” till varje medborgare
Kanske kan man tillägga: McChesney står i dessa avseende på
samma grund som den liberala ekonomiska teorins grundare
Adam Smith: det gäller att inte låta handlarna (The Dealers)
ta över makten över lagstiftningen. Det sätt som sådan makt
utövas är idag genom medierna.
– 16 –
Jens Cavallin
alt #21 • våren 2015
De svenska riskkapitalisterna
Om de fattigas manifest
av Carolina Neurath och Jan Almgren, Norstedts, 2014.
För en dryg månad sedan fick jag en tunn
bok med namnet ”De fattigas manifest” i
min hand, utgiven av Argument Förlag i
Varberg. Den är skriven av Fransisco van
der Hoff Boersma, en av upphovsmännen
till Fairtrademärkningen. Han växte upp
i en nederländsk bondefamilj. På 1970
talet var han arbetarpräst i Santiago, Chile,
men flydde till Mexico undan Pinochet.
Arbetade i slummen i Mexico City. Flyttade efter sju år till Oaxacaregionen där han träffade fattiga
kaffeodlande bönder, som tillsammans med honom bildade
kooperativet UCIRI. I slutet av 1988 lanserades den etiska
rättvisemärkningen Max Havelaar, som snabbt spreds och
utvecklades till dagens globala Fairtrademärkning.
Han gisslar marknadsekonomi, kapitalism och nyliberalism, modeller som prövats och befunnits oförmögna att lösa
globala ekonomiska problem. Ekonomin får inte diktera människornas villkor. Människorna måste ”ta tillbaka sin mänsklighet och jorden sin okränkbarhet.”
Han hävdar att allting hör ihop: miljö, samhälle, politik
och ekonomi inklusive mikrokrediter.
Han drömmer om en ny världsordning där rättvisa,
omtanke om människa och miljö, icke våld och Fairtrade är
grundbultar.
Tänk om mänsklighetens skarpaste hjärnor kunde användas till detta istället för att konstruera massförstörelsevapen!
Inom den gemensamma sektorn skriker man efter ”fler
händer” i välfärden, mer resurser till skolan och till eftersatt
underhåll men får beskedet att det inte finns pengar. Snarare
krävs fler nedskärningar. Man undrar vart skattepengarna tar
vägen?
Svar finns att hämta i boken De svenska riskkapitalisterna.
Här får man stifta bekantskap med två olika sorters riskkapitalbolag och deras ägare. Dels de som förekommit flitigt i
pressen på sistone och som sölar ner hela branschen, dels de
som fungerar som jag trott att alla riskkapitalbolag gör, dvs.
stöttar uppfinnare, som har fruktbara idéer, med kapital för
vidare utveckling till lönsamhet.
I den första kategorin heter de fyra största: Altor, IK, EQT
och Nordic Capital. Ett betydligt mindre företag i den andra
kategorin heter Northzone.
Problemet med ”de stora” är att de idkar ”skattjakt” dvs.
avancerad skatteflykt. Moderbolaget har ett antal dotterbolag, som lånar pengar av varandra till hög ränta. Räntan är
avdragsgill i Sverige.
Vinsten, som uppstått i t.ex. Sverige, placeras sedan i ett
brevlådeföretag i ett sk. skatteparadis tex. Luxemburg (det
finns många fler), där räntan är 0 eller försumbar.
Eftersom svensk välfärd betalas med skattemedel är detta
riskkapital utan risk och det handlar om stora pengar. EUländerna beräknas förlora 1000 miljarder euro årligen på
skatteflykt.
Ingevi Fall, Örebro
Fair Finance Guide
Fair Finance Guide (här förkortat FFG)
är ett internationellt initiativ, som redan
har verkat i fem år i Nederländerna.
FFG anser det rimligt att bankkunder
kan få reda på hur deras insatta medel
används. FFG kräver därför insyn i
bankernas investeringsverksamhet för att
kunna bedöma om bankerna lever upp
till de etiska mål, som FFG hävdar.
En genomförd granskning visar att
ingen svensk bank uppfyller målen till
100 %, men att några har kommit en
bit på väg.
Den 21 januari i år gjorde FFG avstamp i Stockholm. Sveriges Konsumenter arrangerade då ett möte med stöd av
SIDA och ett antal andra organisationer.
Projektledaren Jakob König redogjorde
för granskningsmetoden och de svenska
bankernas betyg, Peter Ras, Oxfam.
Novib berättade hur man arbetar i
– 17 –
Ingevi Fall, Örebro
Nederländerna och därefter vidtog ett
paanelsamtal mellan bl.a. representanter
för ett par banker, Jakob König och Per
Bolund, finansmarknads- och konsumentminister.
Besök gärna FFG:s hemsida för mer
information. Adress; www.fairfinanceguide.se och/eller kontakta Jakob König,
Sveriges Konsumenter
Ingevi Fall, Örebro
alt #21 • våren 2015
Två motioner om Attacs framtid till R
En ny kostym
– idésmedjan
Attac Sverige
Är ett annat Attac möjligt? Jag tror det,
och jag ska förklara hur. Det aktuella
politiska läget motiverar också Attac
som plattform för politisk idéutveckling.
Plötsligt handlar samtalet om skattepolitik om något annat än nya jobbskatteavdrag. Avslöjandena i Lux Leaks
och Swiss Leaks har tagit debatten om
skatteflykt till en ny nivå – det handlar
om skatteparadis nära oss, det handlar
om länder inom EU och såväl svenska
privatpersoner som företag visar sig vara
direkt involverade. Frågan är också om
det inte är dags att på nytt lyfta frågan
om en skatt på finansiella transaktioner
i den svenska debatten. Lyfter vi blicken
diskuteras även andra skattepolitiska
förslag, Anders Wijkman föreslog nyligen en omfattande grön skatteväxling.
Det är tid för skatterättvisa!
Med den politiska situationen nationellt finns det idag möjligheter att
påverka agendan i Attacs frågor på ett
drastiskt annorlunda sätt än under den
borgerliga regeringen. Idétraditionen
inom Attac bär på viktiga bidrag till
samtalet om hur finansieringen av en
utvecklad gemensam välfärd kan se ut.
Vi är inte heller ensamma – Attacorganisationerna i framför allt Tyskland
och Frankrike är en viktig inspirationskälla. Tillsammans med de andra i Attac
Europa finns ett kraftfullt nätverk att
vara en del av. Kunskapande och kampanjer som växer fram på andra håll är i
flera fall direkt översättbara.
Samtidigt är det är hög tid att ge Attac i Sverige en ny organisationsstruktur
som kan understödja den utveckling vi
vill se framåt för föreningen. Vad som
startade med stor medlemstillströmning
2001, har de senaste åren engagerat en
mindre skara aktiva – framförallt har
den nuvarande gemensamma arbetsgruppen (styrelsen) varit drivande tillsammans med några lokala aktivister.
Jag föreslår därför att vi förändrar
Attac till att vara ett forum för politisk
idéutveckling – en idésmedja – med
utgångspunkt i Attacs grundperspektiv men med frihet för ett nyfiket och
folkbildande undersökande av politiska
idéer och förslag. Vi gör samtidigt tydligt att Attac Sverige inte har som ambition att vara en medlemsorganisation
med mycket verksamhet i eget namn
– även om vi välkomnar engagemang
i föreningen. För att sätta denna kurs
föreslår jag några olika saker:
Förändringar i stadgarna: Vi behåller den ideella föreningen som form,
och vi har kvar möjligheten att göra
verksamhet i Attacs namn. Men vi gör
förändringar i stadgarna så att skyldigheterna för den gemensamma arbetsgruppen minimeras.
Ny programförklaring med politisk aktualitet: Med grund i de senaste
årens politiska skeenden föreslår jag
en reviderad och mer kortfattad programförklaring där fokus och frågor är
aktualiserade. (Bilaga till motionen – se
förslaget till ny programföklaring på attac.se/medlem/ram-2015)
Gratis medlemskap direkt på attac.se: Jag föreslår att medlemsskap i
föreningen blir kostnadsfritt (men att
vi tar emot frivilliga bidrag) och att du
kan bli medlem i föreningen direkt på
hemsidan.
– 18 –
Ny hemsida: Den nyvalda gemensamma arbetsgruppen får i uppdrag att
arkivera den nuvarande hemsidan och
istället presentera en ny och mer minimalistisk sida. Inspiration kan hämtas
från Attac Norges hemsida.
Idéutveckling och samarbeten:
Liksom motionären Håkan Sundberg
beskriver i sin motion finns flera av
oss som är aktiva i Attac även i andra
nätverk och organisationer, bland annat
Nätverket för Gemensam Välfärd. Det
är ett dynamiskt och kraftfullt sätt att
arbeta, och vi har möjlighet att använda bland annat attac.se och Attacs
facebook-sida för att lyfta fram nyheter
och inlägg från dessa närliggande organisationer. Jag föreslår att Attac Sverige
fortsatt är medlem i Forum Syd och i
Tax Justice Network.
Ingen fortsatt utgivning av tryckt
Alt: Vi avslutar utgivningen av Alt som
tryckt tidning, men tillgängliggör arkivet av nummer via den nya hemsidan.
Men – och det här är viktigt, naturligtvis behövs en nyvald gemensam
arbetsgrupp som är intresserade och
beredda att arbeta utifrån dessa intentioner. Vid riksårsmötet har vi möjlighet
att mötas och diskutera vilken grund
som finns för att ta detta nästa steg. Löpande ansvar som en gemensam arbetsgrupp behöver hantera är föreningens
ekonomi och kommunikation.
-Motionären föreslår Riksårsmötet
2015 att besluta om förändringar i
stadgarna för Attac Sverige i linje med
motionens intentioner, samt att anta en
reviderad programförklaring för föreningen. Motionen i sin helhet inklusive
dessa förslag finns att läsa på http://attac.se/medlem/ram-2015
August Nilsson
alt #21 • våren 2015
Riksårsmötet 11 april i Stockholm
Tack och på
återseende!
Den ideella föreningen Attac Sverige
har existerat i ca fjorton år. Vi som
varit med länge vet att föreningen
genomgått dramatiska och skiftande
perioder. Finanskraschen 2008 och
dagens debatt om skatteparadis och
handelsavtalet TTIP visar att vårt program i högsta grad är aktuellt. Man
skulle kunna säga att vi haft rätt hela
tiden.
Men det innebär inte att vi nödvändigtvis gjort rätt. Tanken att bygga
en bred politisk rörelse kring så pass
komplicerade frågor som internationell beskattning eller handelsavtal i
ett land som Sverige kanske inte varit
möjligt helt enkelt, även om begåvade
och kunniga aktivister i föreningen
kämpat hårt i många år. Många har
lämnat organisatioen som aktiva
medlemmar, men ett flertal av dessa
är dock fortfarande aktiva i politiken
i andra roller, som partipolitiker, ak-
Medlemsavgifter i Attac.
• Förvärvsarbetande: 300 kr/år
• Studenter, arbetslösa, pensionärer: 150 kr/år
• Bara 75 kronor per år för dig upp till 20 år!
Sätt in pengarna på PG 152415-6. Glöm inte uppge
namn, adress och e-postadress. Även gåvor tas
tacksamt emot.
tivister i andra organisationer, skribenter, forskare etc, och gör strålande
insatser där.
2005 startade flera ledande medlemmar i Attac (däribland undertecknad) Nätverket för gemensam välfärd.
Genom intensivt opinionsarbete och
konferensarrangagemang har nätverket
kraftfullt bidragit till välfärdsfrågorna
hamnat i centrum av den politiska
debatten. Nätverket lever och har en
fortsatt viktig roll att spela. Inte minst
därför att man hela tiden, precis som
Attac alltid strävat efter, vill satsa på
samarbete och samverkan med andra,
näraliggande organisationer och grupper. Vikten av detta kan vi se i Grekland och Spanien idag (utan att dra
några långtgående paralleller).
För att återgå till Attac Sverige så
har vi de senaste åren haft otroligt
svårt att rekrytera och engagera nya
aktivister. Den nuvarande gemensamma arbetsgruppen (styrelsen) har i
huvudsak bestått av samma personer,
våra årsmöten har varit glest besökta,
och det är svårt att se någon förändring i det avseendet framöver. Flera av
oss i styrelsen ägnar vår huvudsakliga
energi åt andra saker, t ex Gemensam
Välfärd.
Min slutsats av detta är att vi bör
avveckla Attac Sverige, lägga ner
hemsida, tidningen Alt samt sluta att
uppmana till inbetalning av medlemsavgifter. Vi deltar inte längre i
organiserade samarbeten som Global
Rättvisa Nu. Eventuella ekonomiska
tillgångar används under kommande
år till att stödja projekt som vi anser
är förenliga med Attacs inriktning,
tex bidrag till Gemensam Välfärd eller
publicistiska projekt. För att hantera
avvecklingen väljs en Gemensam
Arbetsgrupp på Riksårsmötet 11 april
2015, med uppgift att sköta detta tills
ett avslutande Riksårsmöte 2016. De
medlemmar som betalt medlemsavgiften under perioden mars 2014 april 2015 är röstberättigade på detta
avslutande möte. Medlemavgifter som
betalas in efter april 2015 återbetalas.
Det är av avgörande betydelse att
inte betrakta nedläggningen av Attac
Sverige som ett nederlag. Som individer och f.d attacare har vi alla möjligheter att jobba vidare med de frågor
vi brinner för, genom att skriva i olika
media och arbeta i andra organisationer och rörelser.
Håkan Sundberg
Kallelse till
Attac Sveriges Riksårsmöte
11 april 2015 i Stockholm
Dagordning samt praktiska detaljer publiceras på www.attac.se
Välkommen!
– 19 –
Begränsad eftersändning
Vid definitiv eftersändning återsänds
försändelsen med nya adressen på
Attac Sverige,
c/o Johan Rönnblom
Ekholmsvägen 369,
127 45 Skärholmen
Bankprotestvecka 19-26 mars
i Stockholm:
Pay back time till välfärden!
Medan regeringen klagar över tomma lador vill Folkkampanj för Gemensam Välfärd i
Stockholm visa var det finns pengar att betala en upprustad välfärd och grön omställning. Här är ett preliminärt kalendarium för vår bankprotestvecka, med kulmen 19-26
mars:
– Torsdag 12 mars kl 18.30, stor kampanjupptakt i Solidaritetshuset med brandtal
av Johan Ehrenberg om vad bankernas extrema vinster och aktieutdelningar skulle
räcka till för att fylla vårbudgetens tomma lada (då hoppas vi se både enskilda som
vill göra en aktiv insats och representation från alla organisationer och nätverk som
vill delta och stödja protestveckan).
– Torsdag 19 mars överlämnar vi Folkets inkassobrev till aktieägarna på Nordeas
bolagsstämma
– Onsdag 25 mars överlämnas Folkets inkassobrev till Handelsbanken och SEB, följt
av stor manifestation under sena eftermiddagen.
Läs mer på www.valfardskampanjen.se
Dagen innan den första stämman, 18 mars, genomförs Blockupy Frankfurt, där tiotusentals aktivister från hela Europa samlas vid Europeiska Centralbankens öppnande i
Frankfurt med krav på stopp för storfinansens utplundring, inte minst av Grekland.
B
Porto betalt