Christer Bergdahl är mäkta stolt över sin Volvo L342D från 1955.

2 NOSTALGIA SPECIAL NR 2 2011

Genträsk bussen lever vidare

”Pappa var mest förtjust i träkarosser. Han tyckte att de var mjukare och varmare. Men det fanns olika åsikter om den saken. Många tyckte att stål var bättre.”

Genträskbussen

För Christer Bergdahl är det bussar som gäller, av födsel och ohejdad vana. En Volvo L342D av 1955 års modell ligger honom varmast om hjärtat. För 40 år sedan var passagerarna skolbarn och bönder . Numera blir det rallyn , utställningar och körningar av mer privat natur .

Av Torsten Berglund (text & foto)

U Boden. tanför garaget hos Bergdahls Buss i Boden står en Volvo L342 parke rad. En buss modell mindre som är relativt nytvättad. Inuti den 57-åriga veteranen håller Christer Bergdahl på att sopa rent. – Jag lånade ut den till några kompisar igår och de glömde städa men nu är det klart, säger han och ställer undan borsten. Därefter berättar han ett stycke bussåkeri historia från Boden med omnejd. Pappa Bertil jobbade som anställd buss chaufför och familjens lille parvel fick ofta åka med i bussen mellan Älvsbyn och – Jag tyckte det var väldigt roligt men pappa tyckte nog att jag mest var i vägen, minns Christer. 1954 gick ett bussföretag i trakten i konkurs . Bertil och en kompanjon köpte upp konkursboet och företaget Gunnarsby trafik några mil utanför Boden såg dagens ljus.

Flera grenar

Två Volvo B513 från sent 1940-tal var de första bussarna. Båda med Boxer kaross. Den ena i trä från Svenska Karosseri fabriken, SKV, i Katrineholm och den andra tillverkad i stål hos Hägglunds i Örnskölds vik. Båda hade också Hesselman-motorer som man var tvungen att glöda för att kunna starta. Bertil och hans affärspartner drog i samma veva även igång en bilverkstad. Där tillbringade Christer många timmar efter skoldagens slut. Så småningom separerade kompanjonerna och bussverksamheten flyttade in till Boden. Christer gick inte med i företaget utan utbildade sig till maskin ingenjör och efter examen 1965 fick han lustigt nog jobb på SKV som konstruerade och byggde busskarosser. – Efter några år bakom ritbordet kände jag av lite bakvänd lappsjuka och 1968 flyttade jag och min fru hem till Boden. Jag satte mig bakom ratten och blev  NR 2 2011 NOSTALGIA SPECIAL 3

Volvon framför den anrika järnvägsstationen i Boden.

Tidsenlig tidhållning och dito regler.

Christer Bergdahl på plats i sin Volvo L342D.

En bild från slutet av 1950-talet. Tonåringen Christer städar bussäten som tillhör företagets Volvo B615 1958. Vagnparken i början av 1960-talet.

4 NOSTALGIA SPECIAL NR 2 2011

Förarplatsen. Konduktörsväskan finns på plats. Nedanför ratten, nästan nere vid pedalerna, sitter hastighets mätaren. De röda plyschsätena är fortfarande fräscha.

Genträskbussen

 tillsammans med pappa ett riktigt radarpar. Skolskjutsarna ökade i omfattning, likaså linje- och beställningstrafiken. Vagnparken blev också större. 1970 köptes kollegan Gottfrid Enqvists bussbolag. Där ingick Volvo 342:an från 1955, också denna med SKV-kaross i trä. – Pappa var mest förtjust i träkarosser. Han tyckte att de var mjukare och varmare. Men det fanns olika åsikter om den saken. Många tyckte att stål var bättre, säger Christer som själv är neutral i frågan.

Snabb favorit

Den lilla Volvon hade gått i 15 år med folk och dessutom mjölk med en tvåaxlad släp vagn bakom. I fronten på bussen fanns ett släpvagns drag. Orsaken var att Gottfrids fru, som ibland satt bakom ratten, hade det lite svårt när hon skulle backa in vid lastning och lossning. Men nu kunde hon koppla loss, vända bussen och nosa in släpet för att få bättre precision mot bryggan. Volvon hade plats för 21 sittande och 3 stående passagerare. Främst användes den till att köra skolbarn från byarna in till tätorten och tillbaka. – Den var otroligt pigg. Klockan 15.30 gick bussarna från busstationen och den lilla bensindrivna Volvon var alltid snabbast vid trafikljusen, berättar Christer. Den fick av ungarna smeknamnet Eulalia. Under vårfloden blev det ofta översväm ning på vissa vägar. På grund av sin litenhet – den var ju hälften så stor som de normala bussarna – kunde Volvon smidigt gena på mindre skogsvägar till barnens förtjusning. Våren 1972 fick skolbussfavoriten dock ett missljud i motorn. Man kom inte till rätta med det och så ställdes den undan i ett garage i byn Norriån.

Annat tillstånd

Christer spikade igen alla fönster på bussen och även ventilationen vilket, skulle det visa sig, inte var så bra. Nu hade han även övertagit bussföretaget som 1985 fick det nuvarande namnet Bergdahls Buss. Han hade följaktligen annat att tänka på, så den plomberade veteranen mer eller mindre glömdes bort i 22 år. 1994 kom en speku lant och ville köpa garaget. – Då var jag tvungen att åka dit och ta hand om bussen. När jag öppnade och tittade in möttes jag av en förskräcklig syn. Den 22 år långa vistelsen i garaget hade gjort Volvon helt luden och den var full med mögel även på utsidan. Till saken hör att innan den placerades i garaget blev jag bjuden 2.000 kr för den. – Men jag ville ha det dubbla så det blev ingen affär. I dagens läge vill jag ha 250.000 och då är det inte säkert att jag säger ja ändå, säger Christer.  NR 2 2011 NOSTALGIA SPECIAL 5

Genträskbussen

Volvon vid en central buss hållplats i Boden. Ingen klev på den här dagen … Dragkroken från tiden med mjölkvagnen finns kvar.

 Nåväl, tillbaka till ”mögelbussen”. Pappa Bertil kom med en av storbussarna med dragstång och bogserade. – Under transporten till garaget i Boden satt jag mitt i möglet och funderade. Nu började tankarna komma att jag kanske skulle leka lite med veteranen. Kanske hade jag också lite dåligt samvete över behand lingen av den, fortsätter Christer.

Ny motor

Sagt och gjort. Det blev en sanering enligt konstens alla regler och många timmar i garaget med rengöringsmedel av olika slag. Missjudet i motorn hade minsann inte upphört under den 22-åriga vilan. Christer konstaterade att det var tvåans vevstaks lager som pajat. Efter diverse turer fick han tag i en likadan Volvo ED90-motor på 90 hk. Den hade drivit ett elverk som användes när flygplanet Lansen skulle startas. – Jag lackade motorn grön men färgen har inte hållit så numera är den väldigt ros tig. Nu är det bara bultarna som är gröna. Bromsbanden byttes och hjullager ren gjordes plus alla möjliga oljebyten. Eulalia, eller Genträskbussen som Christer föredrar att kalla den, hade efter ett års renoverings jobb fått sin uppfräschning. Våren 1994 gjorde Volvon den första turen i sitt nya liv med att skjutsa dottern och hennes studentkompisar. Medlemskapet i Norrlands Motorhistoriker har under åren därefter inneburit en hel drös med akti viteter. Utställningar och rallyn har avlöst varandra, bland annat har Christer kört det klassiska Talwiajo i Jyväskylä två gånger. Ett rally som går mitt i den smällkalla vintern i månadsskiftet januari/februari.

Motorblocket är rostigt men bultarna är fortfarande gröna.

– Andra gången, 2003, var en kylig upple velse. Det var minus 25 grader och det bet både i skinnet och i karossen. Men det var ändå kul, säger Christer.

Tid för nöje

Nu är det mitten av maj 2011 och Christer och hans veteran laddar för nästa upple velse. Om några veckor lägger han i ettan i den fyrväxlade, osynkade lådan och startar resan till Skillingaryd för att den 4 juni delta i Smålandsrundan. – Jag siktar på priset ”Längst bortifrån komna deltagare på egna hjul”. Det blir en resa på 135 mil enkel väg så jag borde ha en riktigt bra chans. Det är långt att åka men jag hoppas på att klara mig på 1,8 liter milen med en marschfart på 80 km/h, säger han. Därefter kommer Christer att lämna bus sen hos en bekant i Jönköping för att fort sätta köra rallyn i södra Sverige till hösten. Han har redan anmält sig till Tunga Rallyt Åkarsvängen som går från Södertälje. – Visst är man lite tokig som håller på med sådant här. Men jag har tagit pension från företaget och har mer tid att lattja. Sonen Christian har tagit över. Så jag funge rar mera som en mentor till honom numera eller som ett irritationsmoment som han kanske skulle säga! skrattar Christer. Det återstår bara att säga ett lycka till på rallyvägarna med ett klämkäckt: buss på! l

”Under transporten till garaget i Boden satt jag mitt i möglet och funderade. Nu började tankarna komma att jag kanske skulle leka lite med veteranen.”

6 NOSTALGIA SPECIAL NR 2 2011

Genträskbussen

NR 2 2011 NOSTALGIA SPECIAL 7