Transcript Pressmeddelande FAS3 Anordnare
Pressmeddelande
Sett inifrån, -från en FAS3 anordnares perspektiv
Jag Monica Jalke, är en så kallad FAS3 anordnare (-Sysselsättningsplatser för människor som befinner sig i FAS3) sedan 1 februari 2011, vem är då vi, varför gör vi detta och vart leder det?
Vi grundare arbetar inom näringslivet och representerar olika områden, a ff ärsutveckling, försäljning och marknad. Helt ovetandes om vad FAS3 var för något fick jag en förfrågan 2010 om jag kunde titta på möjligheterna för att öka resultatet av självförsörjning för målgruppen som stod längst bort från arbetsmarknaden dvs. snitt 6 års arbetslöshet minst. Vi valde Järva som område för vår undersökning dvs. Spånga-Tensta, Rinkeby-Kista. Dagens system innebär att den arbetslöse blir ”inlåst” hos anordnaren, att man tar emot FAS3 betyder inte att man har råd att anställa oavsett om behov finns. Vi tog fram en modell där förutsättningarna var desamma men syftet och målet var självförsörjning inom 1 år. Detta presenterades i stadshuset för Magnus Andersson och Lotta Vidén och resulterade i att vi skrev avtal med ”Projekt 3FAS” gruppen som skulle följa upp verkställandet och mäta resultatet. Gruppen skall lämna in slutrapporten till regeringen vid projektet slut 31 sept. 2011. 100 % transparens och målet är enkom att skapa självförsörjning för de personerna med sysselsättningsplats inom organisationen. Vi grundare arbetar ideellt och har ingen tillgång till pengar för egen del. Vi blev utvalda på grund av vårt koncept, verkställande och resultat att vara 1 av 3 så kallade guldkorn till slutrapporten inom Stor Stockholm. Vi har nu avböjt att vara med då vi inte vill associeras med detta spel för galleriet. 2 personer anställdes inom 5månader, sista oktober skulle vi ha anställt 3 personer till. 5 personer av 7 är självförsörjande inom 9månader efter lång tids arbetslöshet och utan hopp.
Nu sägs alla upp på grund av myndigheternas ovilja alternativ okunskap.
Oavsett vilket, så är det ett hån mot all bättre vetande när man pratar om ansvar, samverkan, tillväxt och resultat. Har dessa chefer ingen chef?? Reflektion: Fritt spelrum så länge de äger problemet utan krav på resultat eller prestation. I vår värld kallas den rollen för – Målvakt. 1. Aldrig skådat så uppbokade människor med möten som ingen kan referera till vad de gjort.
2. Aldrig varit på så många möten där man inte uppnår någonting, men mest skrämmande, ingen verka ha pressen, viljan eller intentionen/ förväntan till det heller.
3. Ett maktmissbruk utan like, ramar eller konsekvenser. Har personer varje dag som ringer, hört talas om oss men de får inte byta och komma till oss. De tvingas stanna på befintliga platser och stra ff as med avstängning om de inte accepterar. Vi rapporterar allt och högre instanser är väl medvetna men, det får inte sägas högt. Inga konsekvenser. 4. Personer man pratar med både inom AF och migrationsverket håller med men är oerhört noga med att inte ställa sig upp för de är rädda om sina jobb. De säger det rakt ut. – Jag måste vara försiktig. Reflektion: Är detta Sverige 2011??
5. Arrogansen och likgiltigheten från lokala politiker och höga tjänstemän har inga gränser och naturligtvis präglar man ledarskapet efter hur man leder. Organisationen under speglar detta agerande.
6. Maria Häggblom, stadsdelsdirektör Spånga-Tensta, så upptagen och oanträ ff bar oavsett hur mkt information man än skickat, vädjat och försökt. Maria, vad borde/ kan vara viktigare än att skapa tillväxt inom din kommun. De flesta problem har långtidsarbetslöshet som grund.?
Borde du inte vilja ”låtsas” att du vill skapa självförsörjning i alla fall?
7. Olle Johnselius, stadsdelsdirektör Rinkeby-Kista, Tror du på fullaste allvar att du löser dina kommuninvånares självförsörjningsmöjligheter genom att lysa upp taken med lila neonljus?
Var är kompetensen, insikten, viljan att åstadkomma något på riktigt FÖR dessa människor som lever på försörjningsstöd men VILL jobba inom din kommun? 8. Sven Zachari och Jan Karlsson, AF- chefer för arbetsförmedlingarna inom Järva. Er attityd och motsträvighet vad gäller ord som tillväxt genomsyrar enbart en spegling av stadsdelsdirektörerna som i sin tur gör att man undrar VARFÖR är man inte intresserad? Onekligen kan jag inte låta bli för varje vecka som går att se ett mönster, dessa människor ÄR en kapitalvara i olika aspekter som man inte vill bli av med. Det kan omöjligt finnas någon annan rimlig förklaring, om man utgår ifrån att ni är kompetenta för er tjänst.
9. Magnus Andersson, det är nog på sin plats att starta en undersökning vart alla Järva extra pengar tar vägen, vart alla projekt har resulterat i konkret och strukturera i leden. Jag sa till dig vid vårt möte 2010 att snart kommer någon att säga – Kejsaren har inga kläder.
AF bjöd med mig på en resa till Liverpool, vårt koncept går mycket hand i hand med Europa, mer än Sveriges innebörd. Det jag fick med mig därifrån
var en bekräftelse på vad komma skall och mina ord till dig nu Magnus Andersson är att du har en tsunami som väntar och då kommer alla att säga, -Varför agerade du inte när du kunde.
-Sluta kidnappa ord som ni inte vet vad de betyder, tillväxt, samverkan, verkställa och mätning.
-Sluta prata strunt och paketera era handlingar i professionella strukturer som ni inte kan greppa.
-Att göra insatser för att få tillväxt i landet vore annars ett e ff ektivare sätt att ge bättre förutsättningar för de arbetslösa, öronmärk pengar för div ändamål. Tyvärr är de inte intresserade. Paradoxalt, vi är utvalda som guldkorn av ledning, utfrysta av golvet.. Tjänsteman sa till mig på resan: Du är före din tid, om 3 år är vi där.. -Byt ut inkompetensen. Vi behöver lösa problemen nu, och det går om man förstår och om man vill. Svag okunnig ledning måste ducka då de inte vet vad man pratar om, vem vill blotta sin inkompetens..
Reflektion? Sverige gör det igen men nu på hemmaplan med FAS3..
- Vi bygger slakterier i Indien men ”glömmer” att kon är helig. Vi har diskuterat att ska ff a riskkapital, men det är inte lösningen. Modellen ska vara ett verktyg att arbeta efter i flera städer för att lösa problemet med bristen på arbete. +Jobben, hjälper 100st personer i 2år för att sedan sitta i en mental 100ggr värre sits, jag har pratat med dessa som haft sin ”dröm tid” verkligheten blev tung att bära. Är det att hjälpa eller stjälpa? Vi är chockade.